​Det är konstigt vilken längtan man kan få efter kärlek. Att få hålla om någon, krypa in i famnen och känna kärlek och värme, en trygghetskänsla. Någon att gosa med, ha passionerad sex med och bara får vara med. 

Det är en tydlig tomhets känsla som finns inombords. Löjligt törstig efternågon, inte bara att ha sex med utan får umgås med och förhoppningsvis leva livet med. Den där känslan man får att vilja stadga sig men med någon samtidigt som man får lov att vara impulsiv med. 

Det där att ligga runt har aldrig varit min grej. Visst jag har haft några sexpartners och de har nog varit nyttiga för mig då jag nu vet vad jag verkligen vill ha i mitt liv. Det finns två som hör av sig ibland och vill ha sex men det är verkligen över för mig. Visst det var kul då men inte nu.  Hade en period när jag var 30+ efter seperationen med barnens far som jag var med några men jag kan känna än idag hur oren jag känner mig. Det handlar om fyra partner under ett år och jag träffade två av dem under en tid. Innan det är det tre existerande personer som inneburit sexuell kontakt inkl barnens far.  Även dessa känns förmånga o otrogen är definitivt inte min grej. För att vara 40 år och fortfarande inte ett stabilt förhållande känns som "är det mig det är fel på". Kan vara så, då två (av tre) förhållanden blev jag bedragen. 

Ändå känner jag en längtan efter kärlek. samtidigt som jag känner mig avtrubbad. På kvällarna önskar jag verkligen någon att krypa intill och bara hålla om, att kramas med. Även sex. Vill känna den där pirriga sexlusten som känns i hela magen men den kommer aldrig riktigt. Har haft en stor sexdrift tidigare, inte efter första bästa utan med samma man som man kan utforska saker med. Spänningen att komma till klimax. Att göra det överallt, utomhus, att blir påkommen. inte för att jag vill men känslan att det kan komma någon är upphetsande. Att göra det när man känner det som mest. 

Låter mina tankar fantiserar iväg efter lust men när man kommer tillbaka till verkligheten vill jag inte riktigt. Har det med utbrändheten att göra eller besvikelsen som uppstått efter relationer. Jag vet faktiskt inte. Jag vill vara som förr. 

Vill känna en man nära mig, känna en åtrå från mannen, att han ska åtrå mig så att hela världen kan se att det är mig han vill ha. Finnas där för mig, jobba för att få mig. Det är bara drömmar. Inser bara för dag för dag hur jag förlorat mig själv. Jag är inte densamma männiksan som jag var och önskar att jag fortfarande är. 

Jag har ett behov av "näring" och jag behöver någon som finns där för mig. Inte vara ensam längre. (utom barnen) Barnen finns där alltid men behöver någon annan vuxen i min närhet. 

Får återgå till mina fantasier. Kärlek till er alla!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

​När man tror att barnen lyssnar och förstår något man säger men som senare visar sig att så är inte fallet. 

Tycker verkligen det är jobbigt när man försöker och försöker ställa upp och göra "rätt" för sin barn men det blir bara fel.

Jag har verkligen inga problem med att barnen, ena barnet, skaffats sig en partner. Absolut inte! Trodde det skulle bli jobbigare innan men jag missgynnar verkligen inte henne det. Jag är mamma och ständigt orolig framför allt när man vet att dem är naiva. Nu kanske jag tror att de är mer naiva än vad de är men ....det är förbannat jobbigt att känna en rädsla att de ska råka illa ut. 

Har förstått att dottern planera att flytta efter hon fyllt arton även om hon vägra säga att så är fallet. Förstår inte varför man inte kan prata om sånt. Det absolut värsta jag vet är när människor ljuger eller inte kan vara ärliga. Antingen håller man tyst eller säger man att man inte vill prata om det. LJUG INTE!!

Har även redan förstått att barn oxå finns i planeringen. När man fixerar sig vid bebisar och sen säger att man vill ha ett syskon om man fråga... mmmm man lurar inte mig.

Idag kom det fram att hon planerar i alla fall en flytt ihop med killen. Det som skrämmer mig är att han lever i en annan kultur där jag anser förekommer kvinnoförtryck. Har levt i liknande relation i många år men med en svensk man som har svenska men dåliga väderingar. 

JAG ÄR INTE RASISTISK eller har inte något emot människor med utländs härkomst. Har haft egen relation och flera nära vänner med olika härkomst. De har berättat hemska upplevelse och jag har sett situationer som inte är ok. (Har även sett bra relationer) Det är en kulturkrock. Jag har inte emot att de är ett par men att flytta ihop eller skaffa barn, det är något helt annat. När inte ens killes föräldrar vet eller ska veta att de har en relation.....!! Det borda inte gott. 

Har en förståelse när barn som växer upp i olika kulturer och bara har sin släkt runt sig, då är det verkligen inte lätt att göra valet att bryta. Inte när man är så ung. Man vet inget att sätt att leva på. Man kan inte klandra dem eller kräva något när de inte vet. Det vi tänker och tycker som är konstigt med dem tycker troligtvis de om oss. 

Hans mamma bär hijab, äldre syskon har relationer med likasinnade partners med samma väderingar. Det gör mig orolig att hon är naiv och kommer att råka illa ut. Främst när de planerar saker i hemlighet!!!

Jag har tyvärr inte fått riktigt bra vibbar i alla möten med denna man (nu undrar ni säkert hur gammal han är, 18 år). Något säger mig att det finns en mörk hemlighet. Jag har aldrig haft fel i min magkänsla när jag väl får den där känslan i magen. Jag vet att han vacklar mellan sin tro och visar tydlig nyfikenhet i det "svenska" levnadssättet. Han vill vara med och göra saker. Man ger en människa en chans att visa vem man är innan man dömmer någon.  Alltid varit mitt motto. Men det är ett stort steg att ta från pojkvän och flickvän till att flytta ihop och framför allt skaffa barn. Gud vad jag önskar att jag kunde sia framtiden.

Detta tär på mig och ska erkänna tt jag känner ett stort misslyckande som mamma. Att inte kunnat skapa en bra tillvaro som bedför en trygg uppväxt utan istället skapat tillvaron där barn kräver bekräftelse och gör vad som för det. Detta är inget nytt att det funnits ett stort bekräftelsebehov hos henne. Har funnits redan från tidig ålder tyvärr. 

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Orkar ingen mer förlust i livet!


Relaterad bild


Likes

Comments

Jag älskar verkligen att röra på mig men som tidigare skrivet har jag varit i obalans några år :(

Det är skönt att när dottern peppa mig lite och försöker vara hälsosam för då tvingas jag med på det. Kan ju inte vara sämre utan måste vara en förebild och stöttande.

Känns så skönt efteråt även om det är tungt och jobbigt under tiden. Tja nu jäkla ska vi försöka ta tag i våra liv och göra som vi vill inte bara tänka det.

Har vi flyttat och fått börja om på ruta ett med livssituationen så kan vi lika gärna göra allt till 100 %. Det enda som hindra en är ju psyket/viljan, tanken. Kallas självdisciplin! Kan inte leva på mitt gamla jag längre.

Kosten är ju inte hundra. Vi äter nyttigt för att i nästa sekund äta något onyttigt. Tycker inte det är fel att äta vad som är gott utan problemet är att äta lagom. Man lever en gång och måste njuta av det innan det är försent.

Jag älskar livet samtidigt som jag hela tiden försöker bli en bättre människa. Inte fastna i tankar. Funderar man längre än fem minuter på en tanke så påverkar det dig negativt. Om det inte är av kärklek naturligtvis.

Idag cyklade vi (dotter o jag)en mil på landet. litebackigt o lite rakt. Ca 21 min tog det. Flåsade som en galning men så fantastiskt skönt att eftersvettas. 24 grader ute. När man vänder sig bak o ser dotter kloss i rygg som cyklar på en 3-vxl damcykel och jag som lånat sonens riktigt bra terrängcykel som flyger fram, då inser man vilken jädra bra kondis hon har och man själv flåsar och trampar för fullt. I det moment låtsas man att man har en jäkligt bra kondis för man vill ju inte visa sig sämre än henne. (Har en tävlingsinstikt o är en dålig förlorare även mot/med mina barn)


Likes

Comments

Nog att det är ormens år, men måste man drabbas på sååå nära håll.
Att överraskas och hamna öga mot öga mot detta kräldjur fick mitt blod att stelna av skräck!! 20 cm sittandes på huk från ansikte till ansikte...😰 jag som har glasögon för att se på långt håll eller tom mindre långt håll till långt håll, ser väldigt tydligt ögonen på den svarta huggormen o tom hinner tänka ganska mycket innan jag kastar mig in under reglen in i stallet. ( bygger bakvägen till blivande stall)
Den 20-dels sekund kändes 10-dubbelt så lång. Har nog inte skakat så i kroppen på väldigt länge..😰
Har aldrig i hela mitt liv varit med om något liknande. Vi har ormar här o upplevt att det varit mycket orm allmänt eftersom man ser dem ofta. Kan ju ifs vara samma i de flesta fallen men ändå...

Men detta möte kommer jag aldrig glömma.🐍


Tänkte mig fortsätta fortsätta med bygget o vad händer då....👇tappar skruvdragaren😭
Någon vill säga mig något !

Likes

Comments

Det här med träning är jobbigt, jag är ingen gymmänniska! Punkt!
Har försökt men slutade med att jag bara betalade avgift varje månad.
Har alltid haft ett fysiskt arbete tidigare o rört mig mycket men nu sista 2åren har jag varit lat å fläskat på mig ist.
När man fyllt 40 å ser att en bilring börja skymta samt mindre muskler o mer fett börja framhärvas DÅ börjar det påverka psyket😩
Jag har ju egentligen aldrig behövt anstränga mig😬
Jag ska komma tillbaka till där jag var för 2,5 år sedan👊🏻
Ska börja ..snart...!🙄

Likes

Comments

Det ingår i människans roll att vara en problemlösare, främst om man bor själv.
Regnet öser ner o när jag tittar ut ser jag hästarna dyngsura o bara hänger.
Då vi flyttade in för en månad sen så har vi inte hunnit med att bygga boxar än. Det är bara inredningen kvar. Sanningen är att det går trögt o jag äger inte så mycket material/verktyg till att bygga något. Material köpte jag idag o ytterväggarna återanvände jag det funktionella.
Nu är det så att regnet väntar inte på att jag ska bli färdig någon gång utan det kom ändå.
Det skär fruktansvärt i mitt hjärta att se hästarna så trötta o blöta så jag satte upp några plankor i garaget o lät de gå in där (under uppsikt) i 2 timmar. Naturligtvis slutade det regna under den tiden 🙄

JOBB

Eftersom barnen fortfarande inte är hemma så tar jag på mig lite extra arbetspass. Alltid trevligt med extra pengar även om det inte kommer förrän efter semesterperioden.
Kommer att jobba 12/14 dagar. Ska man driva ett hushåll på 75% tjänstgörings inkomst så är extra pengar alltid välkommet till kassan.

Nu är det så att jag siktar lite högre än denna arbetsposition i längden. Har tänkt söka en chefspost inom snar framtid. Målet har alltid funnits att "klättrar" i karriären o nu känns det som rätt tid att ta nästa steg🙂
Jag har alltid varit gör att förändra- man kan alltid göra allt bättre😊👍🏼

Projekt boxar till ponnyerna.

Likes

Comments

Lämnade barnen till sin pappa i igår o saknaden är redan enorm. Missgynnar aldrig dem den tiden-tycker snarare att det är bra o viktigt för dem. Skönt att få en brytpunkt i vardagen för oss o förhoppningsvis saknar dem mig oxå😬

Det är väldigt lätt att ta varandra för givet o jag gör det ofta. Försöker hela tiden förändrar mig till det bättre....men det är svårt!!

Barnen är viktigaste man har och man gör sina val om hur man ska hantera sin saknad. Jag säger alltid att det är bra när de hör av sig ( och det gör de ofta). Mår dem bra så ska jag mår bra, så är det!

Funderar ofta på hur andra är. Tror inte att många är så "perfekta" som de vill ge sken om. Har en kollega o vän som är sig själv i alla lägen o det värdesätter jag mycket. Är hon irriterad på barnen så är hon. Är hon tacksam över vad barnen gjort så är hon. Det är såna vänner man vill ha. Värdesätter fåtal vänner i stället för många. Har alltid bara haft ett fåtal. Kan ju beror på att jag är "svår". Något som jag har insett sista åren. Har bara tagit sisådär 40 år🙄

Kan förstår folk som kommer in i kriser när man ser hur snabbt barnen växer o blir självständiga. Man själv blir ju inte mentalt äldre. Tänker fortfarande att i framtiden vill jag göra det och det🤥. Sen tittar man sig i spegeln o inser hur jäkla gammal man har blivit. Tur att det finns skönhetsoperationer-det är bara pengarna som fattas.

Livet är fan inte alltid rättvist!

Likes

Comments

Detta är helt nytt för mig och jag har en EXTREMT stor utvecklingspotential inom teknik. Å då börjar jag med en blogg. Måste börja någonstans.

Ja ja, idag är det Midsommar 2017!

Har aldrig sagt något om detta men....

.......tycker inte om högtider. Har alltid varit ensam med barnen sen separationen med deras far. Jag har två barn, 13 och 17 år. Min "egna" familj sen jag var liten har jag inte kontakt med. Har varit ensam sen jag var 16 år. Flyttade hemifrån vid den åldern och alltid klarat mig själv.

Även om barnen alltid bor hos mig har jag aldrig ork eller lust att engarera mig tillräckligt vid dessa tider. Får aldrig längre den där känslan av glädje och förväntan. Tycker att alla andra gör så mycket mer för sina barn och har råd att göra saker. Då inser man bara att man är en dålig mamma. :( Idag ska vi fira tillsmammans med särbon (som oxå alltid är ensam). 17- åringen tycker inte om honom och kan förstår det många gånger även om jag inte vill erkänna det. Han är en udda typ och det pågår extrema kulturkrocka mellan oss. Här är det verkligen berg och dalbana känslormässigt. Inget lätt förhållande och kanske inte alltid det bästa med barn inblandade. Tar det en annan dag.

GLAD MIDSOMMAR!

Bildresultat för midsommarblommor bilder

Likes

Comments