View tracker

Man fattar inte hur fått livet kan ta vändning, men när men en dag själv är med om det så inser man snabbt hur fort det kan gå.
Depression, ingen självkänsla och livet är totalt meningslöst.
Det värsta är att det fortsätter i dåliga anda, man är totalt misslyckad och det finns ingen återvändo. Allt man gör blir fel och ingen som förstår eller orkar lyssna utan att bli irriterade.

Nu är man här på botten och inget ljus syns.
Ingen som kan hjälpa mig finns har letat överallt. Man är helt enkelt dum förklarad och borde låsas in.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

På något sätt så känner jag mig så sjukt taggad inför denna vecka, ska ta tag i mitt liv ordentligt med nya vanor och helt enkelt börja leva på ett helt annorlunda sätt. Och jag hoppas det kommer hålla så att inget kommer upp och förstör mitt nytänkande och slutligen bättre jag. Så måndag kom du bara för jag är förberedd.....

Likes

Comments

View tracker

Nej nu blir det till att försöka sova några timmar. Det är ju trotts allt en dag imorgon med, och man vet ju aldrig vad som väntar runt hörnet.
Så då är det ju bäst att sova en stund så man orkar med morgondagens händelser.
Godnatt alla läsare hoppas ni får en riktigt härlig natt!

Likes

Comments

Det var en gång en liten flicka som älskade allt med sig själv, hon gillade speglar, kameran och videokamera och tyckte om att se sig själv, hon drömde om så mycket som nog väldigt många flickor gör när dem är små. Men detta var den tiden innan hon började skolan.

När flickan började i skolan och i ganska tidig ålder vart hon varse om hur hon egentligen såg ut. Och vart mobbad av ganska så många från sin klass. Det var ett fåtal som struntade i att hon inte såg ut som alla andra och lekte med henne.
Åren i skolan var en tuff tid för den flickan hon var tystlåten och höll sig undan och hade ont i magen näst intill varje dag när det var skoldag.

Flickan blev äldre och slutade se sig i speglar och undvek allt som hade med kameror att göra. Hon ville inget annat än att vara som alla andra. Inte vara ful och mobbad. Utan vara lika som hennes lilla vänskapskrets.

När flickan blev vuxen så hade hon lärt sig leva med hur ful hon var och struntade helt i att ens försöka göra något åt det. Då hon ändå insett redan i tidig ålder att hon var ensam ful i ung ålder.

Än idag så lever denna flicka med ständig påminnelse om hur ful hon är, och hur värdelös hon är som person. Att hon inte är som alla andra. Hon har svårt när andra vuxna människor tittar på henne och hon lider varje gång. Hon kan inte känna sig fin även fast många säger det så känner hon sig inte fin.

Denna flicka har en spegel på väggen och när hon tittar i Den spegeln så ser hon bara ett monster.
Hon lägger inte upp selfie eller andra bilder med sig själv då hon vet vad som händer om dem kommer ut. Och det är något hon får leva med resten av sitt liv......

Likes

Comments

Idag känns det som att det är en sån där dum irriterande dag. En sån dag man bara vill kunna gå upp i rök och försvinna.
Slippa allt som har med värk och elände och göra. Och bara leva i drömmarnas land.

Men det är bara att inse att även om det gör ont och värker så är det bara att fortsätta gå. Annars kommer man ju ingen stans i sitt liv.

Likes

Comments

Jag tror jag blir galen kläder överallt och det tar aldrig slut :(
Jag har så mycket barnkläder så jag tror jag blir tokig. Satte igång med att rensa ut och om det behövdes.
Blev typ inget kvar då det medta var för litet. Så det blir att inhandla nytt till kidsen inom kort.

Imorgon blir det att ta tag i mina kläder så får man se hur mycket som åker ut från garderoben :)

Likes

Comments

Konstigt men så är det, eller egentligen är det nog inte så konstigt. Bara en självklarhet!
Men tyvärr tänker inte alla lika dant i den frågan, utan resonerar helt annorlunda. Vilket jag kan tycka är hel knäppt. Men det är nog bara jag som tycker det.

Likes

Comments

Idag för 1 år sedan hände det som inte fick hända. Min mans pappa gick bort :(
Och detta år har gått så sjukt fort, vart tog tiden vägen?
Jag minns det som igår, när jag var upp till svärfar för att kolla att allt var okej då min man inte fått tag på honom under ett par dagar. Och det var ju inte okej. Det var andra gången jag hittat någon som inte var kvar i livet.
Det är en obeskrivlig känsla, att komma in till någon och inte få ett svar tillbaka när man säger hej. Men jag finns för min man idag, imorgon och för alltid, när han behöver stöd, tröst eller bara vill prata.
R.I.P svärfar🌼

Likes

Comments

Jag förstår inte att jag gång på gång gör samma misstag att lita på en person. Då det ändå bara slutar med att jag blir ledsen, besviken och sårad.
Hur jag än försöker så blir det ju inte bra, vad ska man göra när allt bara blir fel.

Man borde ju lärt sig hur det slutar efter alla dessa år som gott. Men man är kanske för godtrogen om folk och tror inte att dem gör det mer än en gång, när dem vet hur man reagerat första gången.
Men nej, sedan blir man själv boven i dramat och alla fel slängs över på mig.
Att man är ett hinder för att kunna göra något eller träffa kompisarna man vill. Och man tappar förtroende för personerna mer och mer.

Jag är ingen kontrollant men tycker att man ändå kan behandla mig med lite mer respekt än så. Jag är också en mänsklig individ som faktiskt (tro det eller ej) också har känslor.

Men sanningen kommer ju alltid fram till slut. Som ett brev på posten. Så det är väl bara att luta sig tillbaka och vänta på att det ögonblicket kommer.


Likes

Comments

Jag har känt mig deprimerad och ledsen inombords hela helgen. Jag försöker och försöker hela tiden med att göra saker till det bättre, men får bara ett slag i magen tillbaka. Känns bara som man vill ha lite mer förståelse och någon att kunna prata med som förstår mig. Men på något sätt känns det som att det inte finns någon som gör det.
Inte ens min man verkar förstå, vilket gör mig ännu mer ledsen.
Och hur jag än försöker förklara så förstår han inte, och jag kan inte förklara på något annat sätt än vad som är sant. Men det finns tydligen ingen förståelse alls där.
Men vart hittar man då förståelse om inte ens min man förstår?
Jag vill inte känna eller må så här, jag vill kunna känna mig glad och känna att jag mår bra. Jag vill inte behöva känna mig ensam som jag vet att jag inte är. Jag vill kunna ägna mer fritid åt saker som jag känner för att göra och inte göra sånt jag inte vill. Jag vill inte behöva känna mig låst från att göra saker.
Nej jag vill bara känna av lite frihet utan att behöva känna mig kontrollerad. Behöver att min man litade mer på mig än vad han gör.

Men men en vacker dag så kanske........

Likes

Comments