Hej allihop. Tänkte jag skulle låta er få se lite vad jag sysslar med i kursen just nu, vi ska ha ca två modeller varje vecka som vi ska lägga fransar på. Här är min första frans modell, en god vän till mig. Och jag måste själv säga att för att vara den första människan jag övar på, så är jag så himla nöjd! Har så mycket kvar att öva, och mina förhoppningar över hur duktig jag kan bli är stora.
Så kul det är att träna på människa istället för på dockhuvud, ser framemot att börja på riktigt nu så fort kursen är avklarad och jag fått mitt certifikat i handen. På bilden nedan är det singelfransar som jag har lagt, då volymfransar är en separat kurs. Dock kommer jag gå volymkursen direkt efter denna kurs är avklarad, och den går betydligt snabbare.
Jag har även lite annat jag bollar med, som kommer komma fram tids nog. Det är så kul att syssla med något man tycker om.
När jag har fått certifikatet i handen så får ni höra av er för att bli fina hihi. Kram

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hejsan. Igår var vi lite barnlediga för att ta det lugnt med god mat ute och bio med fina vänner. Det var verkligen så länge sen vi åkte på en bio nu, när man väl är barnlediga så är det så självklart att man ska festa, att det nästan alltid är några festligheter som står på schemat. Men man behöver dessa typer av kvällar också. Vi gick på American Made med Tom Crusie, den var så bra och speciellt när man vet att den är verklighetsbaserad och maten var lika god som sällskapet hihi.

Angeline har varit med sin moster Jessica och kusin Angeliqe med mera på leos lekland på barnkalas, hennes första barnkalas på en busfabrik. Sen myste dom vidare hela kvällen, nu är vi på väg att hämta henne för att åka vidare på lite äventyr. Känns lite tomt i mammahjärtat när man är ifrån våran lilla haha. Vi hörs i nästa inlägg. KRAM

Likes

Comments

Hej! Nu tänkte jag visa lite till från det förflutna, då det är just de typ av händelser  "Angelines första" som gör själva händelsen mer speciellt. Förra julen, som var Angelines första jul också hennes första längre resa då vi åkte upp till sälen. Vi var många familjer inom närmsta släkten. Bilfärden var ju lång för en 6månaders bebis att åka, 60mil. Meningen var att vi skulle stanna då och då för att underlätta, men det behövdes faktiskt inte alls mer än de två gånger vi stannade för att äta då Angeline mesta dels sov under resan upp. 

Väl framme var det ju så klart lite nervöst för kylan där uppe med tanke på att det var första barnet och man inte visste alls hur mycket kläder man skulle behöva ta på för att inte hon skulle frysa eller hur hon skulle reagera för kylan. Men allt kom ganska så självklart efterhand och Angeline hade det varmt och skönt i hennes bekväma stora vang med go åkpåse och overall.

Vi var ute så mycket som möjligt med Angeline, det var bara kul men kan tänka mig att det blir mycket roligare och mer värt det när hon går upp mot 3 år och man faktiskt kan lära henne att stå på ett par skidor själv och ha mer nytta utav resan, då vi själva älskar att åka skidor.

Vi höll oss aktiva med massa aktiviteter hela tiden, badhuset var nog roligast för Angeline hehe. Vi hade barnvakt de dagar vi själva var ute i backarna. Jag och Marcus gav varandra en hel spadag var i julklapp, med behandlingar osv, så en dag tog vi oss den njutningen för oss själva. Lite roligt just det där, för vi alla familjerna  hade alla julklapparna med oss upp till sälen bara för att julafton skulle bli så lik som möjligt den vi alltid har hemma, även jag och Marcus hade köp något var till varandra redan. Men jag fick nys utav någon annan i sällskapet att Marcus hade varit nere på spat och förmodligen köpt något där nere, så jag åker ner ensam och säger att jag vill ändra Marcus Stolpes bokning i ren chansning om att han hade bokat något. Mycket riktigt fick jag reda på hela bokningen och kunde boka in en person till och köpa med samma behandling. Vilken chock det blev för honom på julafton haha.

Hela resan gick bra och vi hade jätteroligt. Man längtar tills Angeline kan ta mer del utav den typ av resor på en annan nivå. Nu får ni njuta utav lite bilder, hade inte mobilen med mig knappt under resan därför fick man inte med så många dagar på bild. KRAM

Likes

Comments

Hej! Nu har jag inte lagt upp något på ett tag på bloggen då jag har haft ganska mycket vid sidan av. Dels har vi varit iväg mycket jag, Marcus och Angeline hos bekanta men kursen har ju även den satt igång och det har varit mycket praktiskt plugg. Som jag reda avslöjat på fb så vet ni nu att just denna kursen handlar om fransstylist. Har lite annat på gång också men allt tar ju sin tid. Ni kommer få se så mycket mer på bloggen sen om allt tids nog.

Jag och Sanna som gick denna kurs tillsammans åkte till Malmö från Växjö 05.00 i onsdags och var framme utan några problem i tid hehe. Kursen gick jättebra, är inne i andra veckan nu och det är totalt 8 veckor. Många bollar i luften just nu, men det är så kul verkligen, jag älskar det. Ser framemot att få börja med det på riktigt nu.

Men det bästa av allt var ju så klart att komma hem till denna godingen ni får se nedan under bilden från Malmö. Jag som får panik när jag är ifrån henne måste nog jobba lite på det också, att kunna släppa henne borta en hel helg hos någon nära i familjen utan att ha panikångest första natten för att hon inte ligger bredvid mig haha. Det är jobbigt, men antar att det blir bättre med tiden. Just nu har jag gärna med henne jämt, lämnar henne max en natt borta om det är lite festligheter som stå på schemat.

Kärleken till sitt barn är så fruktansvärd på ett så positivt sätt hihi man älskar bara ihjäl sig.

Tänkte snart göra ett inlägg från min och Marcus första resa utomlands ihop, vi hade varit ihop i drygt 2 månader innan vi åkte och vi var ensamma bara han och jag, så det var lite speciellt. Vi hörs då! KRAM

Mammas älskling

Likes

Comments

Hej. Då var det dags för det jag har lovat att skriva om, förlossningen med Angeline och hur det var att bli mamma. En förlossning har ju mycket standard delar som alla föderskor vet och varit med om, men annars är väl aldrig en förlossning sig lik.

Vi börjar från när mina värkar satte igång, den 16 juli vi var hemma i Växjö och höll på att sätta upp möbler och prydnad då vi precis hade flyttat in till stan, vi hade en massa bekanta hos oss också. Kan tänka mig att Angeline som kom på beräknat datum kom just då tack vare denna flytt, för där var man igång och inte satt ner en minut. De allra första värkarna hade man väl känt av redan någon vecka innan, de som kallas förvärkar. De kändes som små hugg men inget mer. Nu när de hårda värkarna hade satt igång så hade jag bara soffläge där hemma. Det var som sagt ganska mycket folk hemma i vår lägenhet då vi inte trodde det skulle sätta igång just denna dag. Klockan var väl runt 18.00-19.00 när dem verkligen var igång. Den smärtan har jag aldrig upplevt förut, det var det värsta jag varit med om. Men mellan varje värk var det som vanligt, mådde skitbra och hade inte alls ont. Mellan värkarna var de bara några sekunders mellanrum och då hann man i alla fall fortsatta samtalsämnet som man höll på att prata om tills dess att värken kom igen och jag istället skrek av mig halsen. Stackars alla mina medmänniskor haha. Det var bara att lida igenom värkarna, jag ringde flera gånger och frågade om jag fick komma in eller om något kunde lindra lite mer än värktabletter och varje gång jag ringde så svarade en ny sköterska mig att jag skulle lägga mig i ett varmt bad alla sa det, men det var ju lätt utan badkar? Där kan ni tänka er vad man svarade sista gången i ren j*vla ilska då man redan sagt tio gånger tidigare att man inte har ett badkar hemma.

Jag åkte in tre gånger innan dem tog in mig, de skickade hem mig alla tre gånger på grund utav att vi bodde så nära och det var bättre att ligga med värkarna hemma än där. Och det är klart att det stämmer, men som förstföderska så var allt så ovetande och jobbigt så man ville bara få stanna. Vi var uppe hela natten givetvis, gick ju inte somna med de värkarna direkt och inte min omgivning heller tack vare mig haha i väntan på st få komma in. Sista gången vi kom in (någon gång runt 05.00-06.00 tidig morgon) så kunde jag knappt gå så ont gjorde det, Marcus fick bära mig ut i bilen för det kändes bokstavligen som att Angelines huvud snart höll på att glida ut så jag vågade inte sära på benen i dessa hårda värkar. När vi kom dit skrevs jag äntligen in och fick ett rum, plus alla dessa människor som var hemma hos mig som ett tåg efter in i förlossningsrummet, ja kaos med andra ord. Jag hade inte ens orken till att kommunicera med dom, de tillhörde bara familjen och vi är vana att vara tillsammans i allt och även vana vid kaos haha. Väl där ser sköterskorna hur jag plågas med dessa värkar och frågar mig om jag vill ha något smärtstillande. Jag som redan hade skrivit i mitt förlossningsbrev att jag inte skulle ta emot något smärtstillande nekade fortfarande till det trots hur ont det gjorde. Dem erbjuder att tappa upp ett varmt bad, och gissa om jag blev glad efter detta tjat om badkar hela kvällen haha. Jag och Marcus får komma in i ett badrum där jag fick lägga mig i ett stort bubbelbad, och det var så skönt. Det gjorde ju inte mindre ont men det var ändå lindrigare på något vis tack vare värmen. Där inne fick vi oss många skratt trots situationen. Jag som är så himla kort (1.59) passade inte riktigt in i detta badkar, det var liksom inte gjort för så små mammor haha. Jag fick hålla i mig i ett handtag för att hålla mig kvar ovanför ytan, men då när värkarna väl kom (vilket var ganska ofta, med bara sekunder i mellan) så kunde jag inte hålla kvar i dessa handtag då de gjorde så fruktanvärt ont, gled då ner under vattenytan varje gång. Marcus skrattade så tårarna rann åt mig, han försökte hålla mig uppe men det var ju inte lätt när jag bara skällde, men han fick fram skrattet ur mig mellan värkarna också.

Jag som inte alltid är så trevlig mot människor som ser tjuriga ut i situationer som denna då jag hade så fruktanvärt ont, fick en och annan stackars sköterska att se dum ut. Men över lag måste jag säga att jag är stolt över mig själv, för jag höll ändå humöret uppe och var så trevlig jag kunde. Men jag är så grovt tacksam till dem sköterskor som var så himla snälla och underbara mot mig, för det behöver man verkligen när man är så ovetande och när det är första gången man ska föda.

När jag efter en liten stund kom på att fler har badat i detta badkar jag låg i, och till och med fött barn i vilket inte kopplade direkt, så började illamåendet och kräkningarna att komma på mig, jag som var lite överkänslig när det gällde hygein osv och speciellt då (trots att jag vet att de alltid rengör så noga.) så tog det inte många sekunder innan de fick lyfta ur mig där ifrån, ja vilken syn haha. Jag gick in på mitt rum och la mig i sängen, värkarna gjorde som ondast nu och jag efter mycket om och men tog emot morfin vilket jag är så glad för att jag gjorde för det var rent ut sagt underbart just då.

Jag säger hela tiden till sköterskorna att huvudet snart är ute, jag som inget visste så kändes det precis som det. I detta förlossningsrum bland allihopa, ingen som tänkte på att faktiskt gå ut och lämna oss ifred utan alla skulle vara i samma rum, där låg jag helt naken och skulle börja krysta. Min moster och Marcus stod vid sidan om mig och gav mig motstånd till händerna så jag kunde ta i lättare, och så duktiga dom var. Lustgasen som de försökte kväva mig med var det hemskaste jag provat just då, det kändes som att andas i vatten och jag bara kräktes. Ett stort nej för mig!

Krystningsvärkarna gick så himla bra, jag tyckte inte ens dem kändes som värkar, morfinet hjälpte säkert något men också vetskapen att hon snart var ute och att allt detta snart var över fick mig bara att tänka på att ta i som bara den.
När sköterskan säger till mig att jag har ca 4-5 krystningar kvar så tänker jag i huvudet att nejnejnej hon ska ut nu och lägger all min sista ork i en sista kryst och det gjorde jag rätt i, för där kom hon ut. Det tog kanske 4 krystvärkar allt som allt tills hon var ute. Nu var klockan 11.01 på morgonen den 17 juli alltså dagen efter och jag hade legat med dessa värkar sen gårdagens kväll. När dem la henne på mitt bröst så var allt så flummigt, det var så sjukt. Marcus klippte navelsträngen och det ögonblicket minns jag inte ens så i min egna värld var jag. Min dotter låg nu på mitt bröst, hur ser hon ut? vem är hon? och så mycket kärlek så tårarna kom på både mig och Marcus.
Alla var fortfarande kvar i förlossningsrummet och det tog inte mer en någon sekund innan allihopa skriker hur lik hon var Marcus. Vi fick ett familjerum sedan och alla dem andra åkte hem, där låg vi ensamma med vår dotter hela familjen och så underbart det var samtidigt som det var konstigt. Jag var så stressad i mig själv, visste inte ut eller in. Var så rädd att något skulle hända, var rädd för allt. Marcus hade bättre nerver än mig och fick både klä och bada henne första gången. Hon fick en sådan babyvagn att ligga i jämte våran säng, men redan första natten la jag henne brevid oss under min armhåla för större var hon ju inte och låg hela natten klarvaken och tittade på henne tills hon skulle äta på bröstet igen.

De hade inte sugit ut fostervattnet ur Angelines lungor när hon kom, vilket resulterade i att hon satte detta i halsen. Hon började hosta kraftigt och tappade luften, hon blev helt blåvit i ansiktet. Jag slängde över henne till Marcus och sprang ut i korridoren och skrek efter någon sköterska, jag tror inte jag skrek så högt med värkarna ens som jag gjorde då. Det var natt så det var ingen sköterska i direkt anslutning, jag bankade på dörrar och skrek ännu mer tills två stycken sköterskor kommer springades och fort in i vårt rum. De trycker på Angelines mage och lägger henne upp och ner och där kom vattnet ut. Vilken panik. Efter detta sov jag inte på flera nätter, jag var överkänslig och fortfarande så himla rädd för allt.

Vi kom hem efter två dagar och redan då började besöken hemma hos oss, olika besök av bekanta varje dag i kanske 4 dagar i streck samtidigt som man var övernervös över allt. Det var jobbigt, samtidigt kul att så många gav henne så mycket kärlek och det är jag så tacksam för. Men då ville vi helst bara låsa in oss för oss själva och bara få vara. Och det var precis vad vi gjorde sen. Men tror det var lite förlossningsdepprission som spökade, jag grät för ingenting så fort det var något som inte stämde med Angeline. Ja denna rädslan var sjuk, första barnet, jag visste ju ingenting. Efter en vecka var jag mig själv igen och redan då hade vi kommit in i rutinen jag och Marcus, och oj så duktig Marcus var med allt med henne. Speciellt när jag var som svagast i början. Vilken pappa!
Angeline sov över nattmålet redan efter ett par veckor bara, och redan då kände vi oss utvilade. Hon vaknade inte innan 08.00 och allt var så problemfritt. Hon fick aldrig magknip eller någon kolik, hon åt mer mål om dagen än vad hon skulle. Hon grät aldrig, hon var bara så lugn och snäll. BVC sa alltid till oss att hon var så frisk och nöjd (liksom nu då hon sover till 09.00 på morgonen haha.)
Rädslorna försvann ganska fort och vi började åka iväg med Angeline på småresor och levde ungefär som förut trots att vi hade en liten baby med oss.

Jag hade svårt att kalla mig mamma i början, det var lite lustigt tills man kom in i rollen riktigt. Ändå kände jag mammainstinkt redan när Angeline låg i magen, den kärleken som rusade i kroppen var enorm, och när hon då kom ut var det som ett mirakel verkligen, vilken sjuk känsla. Att vara mamma idag känns så bra, att man känner att man är en sådan stor trygghet och förebild för någon är underbart. Man känner sig så behövlig, och man kämpar för något man bildar själv. Kärleken till ens barn går ju aldrig någonsin förklara, går inte jämföra med något i hela världen. Det känns så sjukt mycket och så fruktanvärt bra. Tänk typ fjärillar i magen gånger tusen. Att jag fick bli mamma till min underbara dotter var en dröm jag hade som gick i uppfyllelse, de som säger att barn är ett hinder till fler andra drömmar när man är så här ung vet inte riktigt vad dem pratar om, fast alla är ju så klart olika, jag tycker att det blir vad man gör det till, ingenting är omöjligt eller behöver vara till något hinder för det får faktiskt plats fler än en dröm i våra liv. Ett betydligt större ansvar än innan, och det är underbart att känna att man är så viktig för sitt barn. Livet är underbart speciellt när man lever för sitt barn, allt man ska göra för sig själv blir så mycket roligare. Jag älskar det!

Nu tror jag att jag har fått med allt, hoppas ni tyckte det var intressant. Nedan får ni se några bilder från förlossningen. KRAM


Här kom hon precis ut och upp på bröstet.

Här fick vi fira.

Här badade vi henne, Marcus började och jag fick känna lite jag med hihi.

Här klär Marcus på Angeline hennes första kläder och blöja.

Här får vi åka hem för första gången, jämför henne med nallen hur liten har hon varit?!

Här låg hon hemma i sin vagn för första gången och sov så skönt.

Här är hon 5 dagar gammal och det var så länge jag kunde amma tyvärr, där fick hon sin första flaska med bröstmjölk. Hon tog flaskan så bra mammas duktiga tjej.

Här är hon tre veckor gammal och är redo att åka iväg på lite äventyr.

Likes

Comments

Hej, nu tänkte jag avslöja lite utav planerna i höst, men bara lite. Det är ett av mina mål och som jag även har ännu större följdmål med.

Nästa vecka onsdag, 09.00 kommer jag befinna mig i Malmö då min kurs sätter igång inom "skönhet". Vad exakt det är kommer jag inte avslöja förrän jag har fått mitt certifikat i handen hihi.

Kursen ligger på ca 8veckor och det är en betalkurs som jag själv har fått betala för att gå. Jag är så himla spänd på att få börja. Bäst av allt är att jag kommer gå igenom hela kursen med en utav mina bästa vänner. Kan ju inte bli bättre.

På söndag kommer ett blogginlägg om min förlossning med Angeline och hur det kändes att bli mamma osv. Håll utskick! KRAM 



Likes

Comments

Hej! Jag som älskar inredning vill visa er lite inredningsdetaljer hemma hos oss, av det lilla kan man göra stort.

Den röda tråden genom allt kanske inte är så svårt att se. Jag gillar glas och "diamantstuket" att det ska vara genomskinligt och se ut lite som kristall, lite bling och mycket ljusa färger.

Förut hade vi nästan allt mörkt, svart och silver med diamantstuket, men vi tröttnade så himla fort på det där mörka färgerna så vi valde att byta ut allt mot ljust istället.

Alla de prydnadssaker som står lättillgängliga började vi redan från start med Angeline att det inte var några leksaker, vilket är så skönt idag då hon låter dem stå på sin plats mammas duktiga tjeja.

Något jag verkligen hade behövt hjälp med är soffdelen hemma hos oss, jag vill i alla dessa kalla färger här hemma få till en mycket större mysfaktor än vad vi har nu. Det är så svårt när allt är i så kalla färger. Vi har en så skön soffa där man kan fälla ut benstöd och sänka ryggen och komforten är maximal verkligen, men det fattas ändå så mycket. Vill ha mer mysfaktor!! Kom gärna med tips och råd som kan hjälpa.

Nu får ni se lite inredningsdetaljer från varje rum här hemma, hoppas ni tycker om det! Bilderna är tagna med mobilkamera så kvaliteten är den sämsta. KRAM

Likes

Comments

Hej igen. I början av juni åkte vi på Angelines första solsemester till Sunny Beach (det var månaden innan hon fyllde 1år.). Det var underbart för henne där nere, och flygresan både hem och dit gick så bra. Ingenting var läskigt eller obehagligt snarare spännande för henne. Hon älskade att titta ut igenom flygfönstret och ville helst titta ut hela flygresan.

Jag trodde det skulle bli lite jobbigt med värmen där nere för henne, men det gick super. Hon älskar värme, det var knappt att hon ville bada i poolen på hotellet för att den var för kall, 23grader haha. (Precis som sin mamma som helst sitter i bubbelpoolen.)

Vi hann med så mycket under resan, upplevelser och utflykter. Dock fick vi inte med oss telefonen jämt så allt fick vi inte med på bild.

Jag har varit nere på Sunny Beach förut innan jag fick barn, och måste säga att det var bättre där nere då jag var där första gången än var det var nu. De har tagit bort mycket för oss turister och det har blivit mer "skitit" tycker jag, så vi kommer nog inte åka ner dit igen tyvärr.

Men vilken lättnad det var att hon tog flygresan så bra, då vi själva älskar att resa mycket och snart planera att åka med henne igen så var det guld värt.

Nu får ni njuta lite av bilderna istället. KRAM

Likes

Comments

Hej! Den 16 juli hade vi 1års kalas för Angeline med Mimmi pigg tema, det var dagen innan hon fyllde år. Det blev så fint och egen tårta hade hon med hihi. Vi hyrde bänkar med bord och lånade partytält som vi satte upp på utegården utanför där vi bor. Nedan kommer bilder ifrån kalaset, en del i sämre kvalitet då de är tagna med mobilkamera. Kan säga nu i efterhand att vi hade och göra efter kalaset puuuh och slut var vi redan när kalaset började haha..

KRAM

Likes

Comments

Hej! Nu skriver jag mitt första blogginlägg som får bli ett test.

KRAM

Likes

Comments