View tracker

Jag jobbar med människor, det är oftast trevligt.
Igår skjutsade jag hem en man som var ganska berusad. Därför ville jag hålla igång en konversation under resan för att han skulle hålla sig vaken och inte bli illamående.

Det funkar alltid att börja med: Har du haft en bra kväll?
Han svarade att det hade varit lite sådär, men det var sånt som man inte kan förklara för en tjej.
Jag blev tyst. Jaha.. Vad ska jag svara på det?

Tystnaden varade ett par sekunder medan ljuset slog från rött till grönt.

Sen fick jag förklarat för mig varför män våldtar kvinnor.
Utan ens en liten skymt av skam så berättar han om hur han känner att det inte alls är konstigt att män våldtar kvinnor när dom beter sig som dom gör. Han hade aldrig "fått en tjej" i Sverige, aldrig på 20 år.
Där hör man ju direkt, låter som ett problem som ligger hos alla kvinnor i Sverige.
Han förklarar för mig hur han är en snäll och trevlig kille men det fattar ju inte tjejerna.

Här är alla tjejer så jävla.. Ja jag vet inte om jag fick veta just vad dom var. Men dom ville inte ligga med honom iallafall.
Det beror på att man inte får vara sig själv i Sverige, i Umeå. Alla ska gilla sport och följa normerna sa han, annars får man inga brudar.
Något slank ur honom om att män idag bara beter sig som dom blev uppfostrade.
Förstod inte vad som var nackdelen med det..

Jag skulle kunna argumentera att hans kvinnosyn och allmänna livsåskådning kändes rubbad, kanske var det därför ingen ville följa med honom hem? Men jag kunde inte ta den fighten med honom utan att stanna bilen, kliva ut, dra ut honom på marken och skrika på honom.

Jag valde att skjutsa hem honom och påpeka att den statistik han försökte lära mig, om hur Sverige är det näst drabbade landet när det gäller våldtäkter, kanske inte har pålitliga källor.
"Läs på!" Sa han bara till mig.
Sen sa han åt mig att ha en trevlig kväll och gick in till sig.

Hela vägen tillbaka till stan skrek jag av vrede.
"Han är problemet!!!" skrek jag.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Så, en man satt på min bokade plats på tåget. Utan att säga något så satte jag mig bara på platsen bredvid. Det spelar väl inte så stor roll tänkte jag.
Han satt liksom långt ner på stolen med benen i kors. Så jag satt lite snett för att inte nudda. Gillar inte att nudda främmande människor!

Han luktade en hel del. Jag kunde inte riktigt placera doften, men jag gillade det inte alls!
Det gick max en minut innan jag kände hur det började ge utslag på halsen och hakan.
Ganska snart så började det att svälla upp i halsen också.
Nä fy! Nu är det nåt på den här karln som gör mig sjuk. Vad ska jag göra? Ska jag säga till? Vad hjälper ens det?
Äsch! Jag kan nog stå ut.
Förstå så otrevligt om jag bara byter plats. Han kommer ju tänka att det är något fel på honom. Att jag byter för att jag hatar män eller nåt. Men han håller bara på att ha ihjäl mig (OBS! Överdrift) med sin närvaro.

Ca sju minuter fick gå innan jag insåg att jag kommer att dö (OBS! Kanske en överdrift) om jag fortsätter såhär. Så jag flyttade ut mina ben i mittgången och lutade mig bakåt mot ett mellanrum mellan vagnarna. Där kommer det in kall luft! Det är ju bra!
Jag satt så i två minuter till sen tog jag mig modet att resa mig upp och gå bakåt i tåget.

Nu sitter jag mittemot en man som sover. Han vet inte ens att jag är här.
Jag har fått utslag även på händerna och lite på armarna. Men halsens svullnad känns lugnare så jag blir nog snart frisk.

Det kan vara ganska läskigt att få en allergisk reaktion, speciellt med astman, även om man är snart 24 år och har stenkoll på att man inte kommer att dö. Så därför skrev jag ner vad som hände. Bara så.

Hejdå! 😊✌

Likes

Comments

View tracker

I fredags lämnade jag Dalkarlså Folkhögskola efter att ha bott, studerat och levt där i två år. Det är en konstig känsla.
Jag tänker att jag borde tycka att det känns jobbigt och ledsamt. Men istället känner jag mest bara tacksamhet.
Under dessa två år så har jag fått lära känna mig själv på ett nytt sätt. Det har blivit tydligt både vem jag är men också vem jag vill vara.
De människor jag mött har varit så fantastiska och olika. Man ska inte underskatta glädjen i att omge sig av människor som är olika varandra.

De senaste dagarna har jag pratat mycket om äventyr. Det är viktigt att se till att man har lite äventyr nu och då, tror jag. Då njuter iallafall jag mer av min vardag.
Ibland kanske man måste hoppa in i ett lite större äventyr för att känna sig nöjd med vad som händer i ens liv.
Jag förbereder mig både mentalt och praktiskt inför mitt nästa större äventyr. Ska bli Umebo igen!

Såg en fin sten igår, tog med den hem i väskan. Kram, mina vänner!

Likes

Comments

Jag kämpade mig upp ur sängen för att få i mig lite frukost. Det gick ändå bra, trots att kroppen kändes tröttare än vanligt och huvudet var tungt av en orolig natts sömn och en hel del snor. Jag drömde att jag var gravid, oerhört chockerande. Pappan till denna drömbebis hette Jesper. Jag kan inte komma på att jag ens känner någon Jesper, men antar att mitt undermedvetna ville sätta lite extra fokus på just denna man.

Dagen har alltså varit tung. Jag har sjungit upp och övat en massa. Det är klart fördelaktigt, men sanningen är ändå att jag inte har haft någon kontroll.
Ibland sticker tonerna iväg åt alla möjliga håll och det finns ingenting som jag kan göra åt saken, annat än att försöka använda alla knep jag kan för att ha stödet på plats.

Redan 19:00 så var jag riktigt trött. Om det inte hade varit hockey så hade jag förmodligen tagit åtminstone en powernap. Men nu ligger jag här vaken, klockan slår strax 01:00. När jag blundar så snurrar allt och det känns som att min mage vänds ut och in.

"Jag blir aldrig sjuk" brukar jag säga för att lugna ner folk inför turnétider. Men nu är vi här ändå. Jag är påväg mot en stenhård förkylning, och på måndag drar sökningarna igång.
Men oroa er inte, jag är tränad för sånt här. Imorgon skall här kureras till en nivå som kan beskrivas som både desperat och hängiven till tusen.

Lägger även in en bild på Dalkarlsån.

Likes

Comments