Som rubriker lyder. Imorgon lämnar vi sydön bakom oss och kliver på färjan till Wellington och hälsar oss välkomna till nordön. Där väntas det två veckor med äventyr och många mil till bakom ratten innan vi far vidare till Cooköarna.

Sist jag skrev här så var vi i Te Anau och skulle åka vidare till Milford Sound. Det gjorde vi också och möttes (som jag också skrev i det tidigare inlägget) av otroliga mängder regn. Det regnade så förbannat mycket så vi fick helt enkelt inte se något Milford Sound. Vägen dit var dock helt otrolig med alla vattenfall, av det vi såg. Jag kan tänka mig att när vädret är bra så är vägen dit samt Milford Sound något helt utom denna värld. Vi fick nöja oss med det lilla vi såg och åkte sedan vidare norrut i hopp om att få bättre väder. Trodde vi. Vi körde västkusten upp under ett par dagar åter igen i ett mörker av regn och dimma. Vi tog ett stopp vid Franz Josef-glaciären.. Fick vi se något? Nej. Mycket tråkigt så vi gasade igenom västkusten så fort vi bara kunde tills vi nådde Motueka och Abel Tasman National Park.

Abel Tasman var ett perfekt stopp efter konstant regnande och kyla. Här hittade vi istället värme, sol och mysiga stränder. Helt otroliga med sådana kontraster i ett sådant pass litet land.

Idag körde vi från Nelson ner mot vinodlingarna i Blenheim i regionen Marlborough. Här finns några av Nya Zeelands största vingårdar och vinproducenter, och vi var såklart snabba med att testa ett par sorter tills vi fick med oss en flaska rött Pinot Noir som vi ska smutta på någon dag framöver.

Imorgon väntar Wellington som sagt, och som jag skrev innan är det bara två veckor kvar innan vi lämnar Nya Zeeland bakom oss och blickar framåt mot sol och bad igen. Fast bara en liten stund. För vet ni vad. Det är inte långt kvar nu tills vi kommer hem, och det känns faktiskt helt okej.


Så här ser våra campingkvällar ut ibland.

På väg mot Milford Sound genom Fiordland National Park.

Kurvorna och vägarna är inte att leka med här på Nya Zeeland. Lyckligtvis klarade sig denna person samt hund utan några skador.

Pancake Rocks längst med västkusten.

Ett så kallat blowhole vid Pancake Rocks.

Västkusten bjöd på storslagna vyer längst med havet.

Framme vid Abel Tasman National Park. Varmt och skönt.

Men blåsigt..

Trekking i jakt på vattenfall.

Wainui Falls med sina sju meter.

Utsikten från Takaka Hill med solen på väg ner. Se ni hur fantastiskt grönt det är?

På väg till Wharariki Beach som ligger så långt norrut och avsides på sydön som man bara kan komma.

Fåren hälsar oss välkomna. Alla dessa får överallt..

Efter ungefär en kilometers vandring möttes vi av denna vy. Helt okej?

Vinprovning och vininköp.

Här i Blenheim och Marlborough sträcker sig vinodlingarna ut kilometervis åt alla möjliga håll och kanter.


Likes

Comments


Upptäcktsfärder i Sagan Om Ringens fotspår skulle jag kunna använda som tema över vår tid än så länge här på Nya Zeeland. Det är just det som sker när vi är ute på vägarna och rullar. Nördar som vi är!
I Wanaka köpte vi oss en bok där man får stifta bekantskap med alla de inspelningsplatser runt om på Nya Zeeland där de spelade in delar av filmerna. Vi var snabba med att hitta de första inspelningsplatserna i runt omkring Queenstown och vi är nu redan uppe i fyra inspelningsplatser. Men det har inte varit lätt alla gånger..
Vi har bland annat vadat ut i 8 graders vatten för att stå i exakt samma kameravinkel som i en av filmerna, kört långt ut i ödemarken i spöregn på bumpiga grusvägar - samt klättrat över stängsel som ett par ninjor. 
​Det har än så länge varit ett äventyr. Precis som vi hoppades på.

Vi spenderade två dagar i extremsportsmeckat Queenstown. Sedan idag åkte vi vidare mot Milford Sound och tar ett stopp för natten i Te Anau där vi är just nu. Te Anau ligger runt 10 mil från Milford Sound så imorgon går vi upp tidigt för att köra de 10 milen som ska vara den häftigaste vägsträckan på Nya Zeeland. Jag skulle nog säga att vi är nog så långt söderut som vi kommer att komma denna gång och det innebär att det också är det kallaste vädret vi kommer att få stå ut med.
Utanför bilfönstret är det runt 10 grader och imorgon väntas det 180mm regn i Milford Sound. Men vi klagar inte och är fortfarande så enormt peppade hela tiden. Kyla har väl sin charm också? :-)


Hösten har verkligen slagit ut i sina fulla kraft här. Bilden är tagen i Wanaka.

Höstfärgerna..

En vanlig syn efter vägarna. Miljoner med får.

Detta är längst med vandringsleden ner till Blue Pools en bit utanför Queenstown som är ett vattendrag som är helt blått.

Solens strålar genom bergen i Mount Aspiring National Park.

Lake Hawea.

Utsikt från Cardrona Valley nära Queenstown.

Detta kanske ni känner igen? Kawarau River. Eller Anduin River i första filmen om Sagan om Ringen. Här på floden passerade Frodo och gänget de två höga pelarna Pillars of the Kings (Argonath). Pelarna var dock inlagda digitalt i slutproduktionen, men man kan verkligen se dessa två majestätiska pelare framför sig.

Tog en sväng förbi Queenstowns original bungy site. AJ Hackett Bungy! Blev dock inget hopp. Denna gång.

En otrolig vy över Midgård.

Detta är vägen mellan Queenstown och Glenorchy. Helt otroligt vackert.

Ännu en inspelningsplats. Kan ni gissa vilken? Här åker vi igenom delar de använde till Lothlorien.

Downtown Queenstown. Ska man kanske flytta hit?

Ännu en inspelningsplats. Kan ni gissa nu då? :-) Exakt här på klippan ligger Frodo och Sam när de får syn på Olifanterna i Ithilien. För lite minnesuppdatering kika här: https://www.youtube.com/watch?v=A9RaterHxyk

Se här. En till scen. Här skickar Arwen en vattenarmé av hästar på Nazgulerna.

På väg ut till Mavora Lakes. Eller rättare sagt, på väg mitt ut i ingenstans efter fem mil konstant körning på en grusväg. Vad letar vi efter?

This spot! Se bilden här under och jämför.

Ninjor som sagt.

Här har vi en klassiskt scen, och en av de mest heartbreaking egentligen. Se bild nedan! Detta var så långt vi bara kunde åka på grusvägen. Det här är också nere vid Mavora Lakes. Här befinner vi oss ungefär 8 mil från Te Anau. I skogen bredvid spelade de också in en del scener när Merry, Pippin och Frodo gömmer sig för orcs.

En mäktig vy. Tog denna bild en bit utanför Glenorchy (Nära Paradise). Det här området är även känt som The Wizards Vale eftersom i filmerna placerade de Isengard digitalt just här.

  • 296 readers

Likes

Comments


Vi landade i Christchurch tisdag natt efter en tre timmars flygresa full av turbulens. Varför blir man mer nojig att flyga när man blir äldre? Efter 20+ flyg under denna resa borde man ju känna sig väldigt van, men icke. :-) Hur som helst..
Dagen efter så hämtade vi ut vår mysiga campervan som vi ska kalla vårt hem i hela 28 dagar här på Nya Zeeland. Nu efter två dagar på vägarna känner vi oss redan hemmastadda och det känns helt underbart.
Vi startade som sagt i största staden Christchurch här på sydön och begav oss tidigt på morgonen upp mot Lake Tekapo där vi bland annat bevittnade en hel otrolig stjärnhimmel. Jag har aldrig sett så mycket stjärnor och hela vintergatan kunde ses med bara blotta ögat. Lake Tekapo är känt för sina stjärnhimlar och vi förstår varför.

Vi vaknade tidigt idag någorlunda utvilade efter en mycket blåsig natt, och med soluppgången över Lake Tekapo i ryggen var vi iväg igen. Vi tog oss igenom helt otroliga landskap på vägen och känslan att man verkligen var i det riktiga Middle Earth slog en gång på gång.
När vi började närma oss Lake Pukaki såg vi Nya Zeelands högsta berg Mount Cook
's snötäckta toppar resa sig i horisonten. Det spelade ingen roll om du tittade åt höger, vänster eller bakåt - varstans du kollade så var man omringad av helt overkliga vyer. Som en film. Som att allt var enda stor greenscreen och vi var skådespelarna. Det tåls verkligen att sägas flera gånger - Nya Zeeland är sagolikt vackert. Något jag aldrig tidigare har sett. Jag är ledsen Norge, men jag tror nog.. Eller jag är rätt säker på att Nya Zeeland må vara världens vackraste land. 
Efter strapatsen till Mount Cook's toppar så körde vi vidare genom djupa dalar och kulliga berg. Vi passerade bland annat de små städerna Twizel och Omarama längst med vägen - som vi smått förälskade oss i. Att det är höst här och att alla träd skimrar gult som guld gör inte saken sämre.

Nu befinner vi oss i Wanaka. Ungefär en timmes bilväg norr om Queenstown.
Sängen är som vanligt uppbäddad och klar. Vintergatan lyser med sina miljarder stjärnor ovanför oss och vi gör oss återigen redo för ännu en natt här i världens vackraste land.


Vår kära Spaceship!

Utsikten mot Mount Cook från Lake Pukaki.

Kaffepaus är standard.

"The very basic core of a man's living spirit is his passion for adventure." - Christopher McCandless

No caption needed...

Elin letar efter Gollum och kastar sten?

Mount Cook längst med Highway 80.


Likes

Comments


Nu har två helt fantastiska veckor snart nått sitt slut här i "Straya".
Vi har kört från Melbourne i södra Australien upp till Brisbane där vi befinner oss just nu för att spendera sista natten innan vi far över till Nya Zeeland. Ord går nog inte riktigt att beskriva hur underbart vi har haft det här.

Vi startade som sagt i Melbourne där vi bland annat kört The Great Ocean Road (som är den vackraste kustvägen i Australien) och ja, den var verkligen något extra.
Cirka 90 mil senare anlände vi storstaden Sydney efter ett par dagars övernattningar på olika orter längst vägen och fortsatte sedan upp de resterande cirka 90 milen upp till vår slutdestination Brisbane och Sunshine Coast där det nog bjöds på årets fest med några australiska vänner till Elin.
Totalt landade vi på runt 240 mil körda på två veckor och det tyckte jag var helt okej. Vi kände dock att vi möjligtvis stressade lite för mycket och gärna hade planerat in lite längre tid här down under. Men vi är verkligen inte besvikna av allt vi har fått upplevt och jag skulle nog klassificera in Australien som det hittills vänligaste landet vi har rest runt i.

Imorgon boardar vi flyget och ställer in siktet inställt på Christchurch, Nya Zeeland. Där hämtar vi upp vår campervan som ska ta oss från Christchurch på sydön upp hela vägen till Auckland längst upp på nordön. Det ska bli ett äventyr utan dess like!


Hyrbilen som vi gärna hade tagit hem till Norge. En Nissan X-trail 4WD.

Detta var vid de massiva vinodlingarna i Yarra Valley strax utanför Melbourne. En fin solnedgång möttes vi av.

Ja, ni ser själva. Helt makalöst.

Rullar längst med Great Ocean Road.

Utsikten vid Twelve Apostles längst med Great Ocean Road går ju verkligen inte att klaga på.

Tur man har fyrhjulsdrift. På väg till Croajingolong National Park.

Efter en vandring på 4 km så möttes vi av öken. Trodde vi... Det var nämligen enormt stora ytor uppe på bergen som var helt täckta med sand. Mäktig syn.

Tog såklart en fika med lite bröd och Nutella. Ett par sandkorn i Nutellan senare så drog vi vidare.

Framme vid Pebbly Beach, New South Wales. Stranden är känd för alla vilda kängurur som hänger på stranden och man har chansen att komma väldigt nära. Ungefär lite mer än halvvägs till Sydney här.

Say hello to Mr. Kangaroo!

Downtown Sydney på natten.

Och här har ni Operahuset samt Harbour Bridge i egen hög person.

Only in Australia..

Avslutar Australien med denna bilden från Sunshine Coast. En perfekt fest. Ett perfekt avslut.
Until next time!


Likes

Comments


Bland Indonesiens många tusen öar är det en ö som skimrar lite extra starkt, och det är Bali.
Ön är landets främsta turistö och det märks. Inte bara med mängden turister som årligen reser hit antingen för att finna lugnet eller helt enkelt bara ta en våg eller två - utan också för den storslagna naturen samt gästvänligheten man möter längst med små gatorna. Det är verkligen något extra med Bali.

Vi har haft tre underbara veckor och ett grymt resesällskap att resa runt med. Tack för allt Alex, Emelie och Lina!
Äventyret startade i surfmeckat Kuta. Bodde väldigt bra nära Kuta Beach på ett hotell vid namn Ramayana Resort. En helt perfekt vistelse och ett perfekt läge. Vi trivdes som fisken i vattnet kan man säga (om man bortser från alla oerhört jobbiga försäljare som drar och skriker åt en). Vi spenderade närmare en vecka där innan vi for vidare till Ubud för trekking och äventyr.
Ubud var helt i vår smak. Ett ställe som man verkligen kan finna inre ro i och helt enkelt bara vara. Här är du långt bort från försäljarna och den hysteriska trafiken som man oftast finner längst med Kuta Beach.

Vi lämnade sedan Ubud bakom oss och tog en fast boat över till Giliöarna. Dessa öar som alla pratar om. Är det verkligen ett paradis som alla säger? Kanske, skulle jag nog svara på den frågan. Kanske om dem skulle skippa de stackars hästarna som får slita ihjäl sig att köra runt "dumma" turister som uppenbarligen inte har lärt sig att cykla eller gå.
På Gili så finns det nämligen varken bilar eller mopeder så det är antingen häst och vagn som gäller eller cykel. Vi spenderade alla våra dagar på den största ön Gili Trawangan (som du förövrigt cyklar runt på en timme). Dagarna gick verkligen i ett och vi bara njöt..
Så vad pysslade vi med då under vår tid där? Första dagarna var det väldigt intensivt då jag, Elin och Alex satt oss i skolbänken igen och började vår resa mot ett Open Water certifikat. Nervositeten var fruktansvärd i många moment med sedan tre dagar senare stod vi där alla tre certifierande ner till 18 meters djup. Dykningen var helt makalös. Vi såg alla möjliga olika fiskar, sköldpaddor och hajar. Sista dagen hade vi säkert 30-40 meters sikt. Då snackar vi bra sikt.
Annars tog vi det bara lugnt. Snorklade, badade och åt god mat. Precis som det ska vara..

Asien har vi nu lämnat bakom oss och vi säger nu istället hej till Australien. Melbourne närmare bestämt.
Imorgon sätter vi oss i bilen och drar vidare längst med Great Ocean Road för att sedan nå vår slutdestination Brisbane om 14 dagar. Eftersom Wifi iallafall är uppfunnit här till skillnad från Asien så kommer det oftare uppdateringar nu om vår resa och vad vi pysslar med. Samt det absolut viktigaste, det kommer bilder. Mycket bilder :-)


Magisk solnedgång över Kuta Beach.

Lilla byn Lovina på norra sidan av Bali.

Tog en trekk högt upp i bergen till Munduk Waterfall.

Templet Pura Ulun Danu i egen hög person.

Längst med vägarna på norra Bali så tog vi ett stopp där de tillverkade kaffet Kopi Luwak. Världens dyraste kaffe där en liten kopp i USA kostar 100 dollar. Vi drack såklart en kopp och massa annat gott smaksatt kaffe och te.

Här ser vi hur själva rostningen går till.

Vi stressade inte ihjäl oss i Ubud om man säger så.

En otroligt vacker stig längst med Campuhan Ridge i Ubud.

Vackra och mystiska tempel i Ubud fanns det gott om.

Risterrasserna i Tegallalang, Ubud.

Gjorde ett besök bland aporna i Monkey Forest, Ubud.

På väg mot Giliöarna.

Grön havssköldpadda ute på en liten tur. Snorklingen och likaså dykningen var outstanding.

En perfekt bild att avsluta Bali med känner jag. Denna är tagen på norra delen av Gili Trawangan, och det bästa.. Nästan hela gänget samlat. Åter igen, tack för dessa veckor tillsammans och ha en safe flight tillbaka till Norge nu. Ses i sommar!

Likes

Comments


Nu var det verkligen inte igår jag skrev något här. Men jag har nu sparkat igång maskineriet igen och jag hoppas att ni inte har tappat intresse allt för mycket :-) Anledningen till ett långt glapp var på grund av en trasig dator. Men vi lever och har det gott iallafall.
Så det får bli en liten snabb återblick på vår tid på Borneo och Filippinerna som egentligen skulle kommit upp för länge länge sen. Så det blir inget avancerat utan mest bilder från Borneo att njuta av denna gång.

Vi började vårt djungeläventyr i Kota Kinabalu. Där spenderade vi ett par nätter och besökte bland annat Mount Kinabalu National Park samt Poring Hot Springs. Området kring Mt. Kinabalu var fantastiskt. Otroliga vyer!
Efter fyra dagar så lämnade vi Kota Kinabalu bakom oss och begav oss till Sandakan, som fick bli vår bas. Vi dumpade väskorna på det billigaste hotellet i staden av begav oss sedan ut djupt in i djungeln längst Kinabatangan-floden med destination Sukau. Efter två timmar med båt välkomnades vi till National Geographics egna Sukau Rainforest Lodge. Både jag och Elin tappade fullkomligen hakan när vi anlände. Vi stannade där i tre nätter och den tiden var absolut det bästa och mest lärorika vi gjort hittills på hela resan. Borneos regnskog är verkligen något extra. Något magiskt.

Efter Borneo så begav vi oss till Filippinerna och Boracay där vi spenderade elva helt underbara dagar. Bodde på Station 3 längst med White Beach (som jag för övrigt rekommenderar starkt att överväga att bo på). Station 3 är rena paradiset jämfört med tvåan och ettan. Väldigt få försäljare och inte lika packat med människor.

Just nu befinner vi oss på Bali. Men det kommer i nästa inlägg.
Sådärja, någorlunda back in business känner jag.


Mount Kinabalu National Park

Malaysias högsta berg Mount Kinabalu med en höjd på 4095 meter.

En orangutanghona på Sepilok Rehabilitation Center en bit utanför Sandakan.

Regnskogens jättar.

Såhär såg det ut väldigt tidigt på morgonen när vi åkte ut på floden. Helt magiskt.

Vattenvaran som tar sig en eftermiddags klättertur upp på ett träd.

Två noshörningsnäshornsfåglar högt upp i en trädkrona.

Morgonljusets strålar genom Borneos täta djungel.

Vi fick turen att en tidig morgon komma väldigt nära ett helt gäng med näsapor. De lekte, hoppade runt från träd till träd och åt löv. Vi satt bara helt häpnade och bevittnade dessa otroliga primater. Du kan bara hitta dessa apor på Borneo och ingen annanstans i världen.

Tät djungel, men bortom all denna fantastiska biologiska mångfald så skördas regnskog på löpande band och ger plats åt enorma palmodlingar. Ett stort problem som bara växer. Köp aldrig produkter som innehåller palmolja. Det är det minsta DU kan göra. Vår planet är viktig.

Krokodil som lurar i floden.

Denna saltvattenkrokodil stötte vi på när vi var på väg tillbaka till Sandakan igen med båt. Uppskattningsvis så var den runt fem meter enligt vår guide.

Detta var ett moment jag aldrig kommer glömma. Vi tog en vandring en bit in i djungeln bakom vår lodge och såg en stor orangutanghane högt upp i ett träd. När vi kom närmare så började han klättra ner och kom därmed mycket nära oss. När jag tog denna bild som var det nog bara runt 15 meter mellan mig och honom.

Tog även ett tur ut på natten för att söka efter djur som är mest aktiva då. Här har vi en kungsfiskare.

Där avslutar vi Borneo i bildform för denna gången.

Likes

Comments


Nu har vi snart varit här på fina Langkawi i närmare en vecka. Känns dock som betydligt längre. Vi har haft en helt fantastisk tid här och det finns en stor möjlighet att vi kommer åka tillbaka hit igen. Än så länge så är Malaysia helt obeskrivligt. Naturen, människorna, maten.. Kan bara fortsätta. Listan blir lång av positiva intryck.

Wellwell, en liten recap av vad som hänt de senaste dagarna här.
Vi har bland annat besökt Mardi Agrotechnology Park där vi smakat på lokal frukt och promenerat runt i olika fruktodlingar. På kvällen sedan tog vi en tur upp till Gunung Raya som är Langkawi's högsta berg. I flera kilometer slingrades vägen upp längst med tät djungel och otroliga vyer. Vi stannade några gånger på vägen för lite fotografering innan vi nådde högsta toppen. Där avslutade vi med några öl och vin till solen helt försvann från horisonten. En helt perfekt kortare utflykt som starkt rekommenderas. Vägen upp är dock väldigt brant så en stark bil rekommenderas. Såg en del mopeder längst med vägen upp som fick problem med överhettad motor.

Dagen efter så gick vi upp väldigt tidigt. Förväntansfulla. Vi skulle iväg på en privat tur med båt i vackra Kilim Geoforest Park på norra Langkawi. Med morgonsolen i ryggen så mötte båten oss på vår privata strand. Lättare sagt än gjort skulle jag nästan säga. Eftersom det var tidvatten på stranden där vi blev hämtade så tog det en liten stund. Men vi vadade till slut ut och hoppade på. ​Nu var vi redo för äventyr. ​​
​Det var en helt underbar och intressant dag på ett par timmar där vi åkte runt med egen guide och kapten djupt in i mangroveträsken. Vi bokade turen genom företaget Junglewalla som jag bara kan säga mycket gott om. Ska du göra en tur i Kilim så tänk efter ett par gånger innan du slår till vilket turföretag du väljer. Välj alltid eco-friendly. Det finns allt för många dumma företag där ute som både matar apor och andra fina djur samt skräpar ner. Let the wild be wild.
Vår guide var extremt kunnig och man märkte verkligen att han brann för det han gjorde. "This is my office every morning" sa han nöjt. Vi förstod vad han menade.

Vi befinner oss just nu på den södra sidan av Langkawi, närmare bestämt längst med Pantai Cenang Beach. Betydligt mer liv och rörelse på denna sida av ön. Vi har tagit det väldigt lugnt här. Gått längst med stranden, ätit god mat och bara levt. Imorgon far vi vidare för ett stopp på några dagar i Kuala Lumpur innan vi far vidare långt in i djungeln på Borneo. En barndomsdröm som går i uppfyllelse.

Hoppas ni uppskattar många bilder. Until next time!


En av våra tre pooler på Tanjung Rhu Resort precis på stranden Tanjung Rhu. Stranden har bland annat blivit utnämnd till en av världens 50 finaste stränder.

Dessa små filurer sprang runt överallt kring hotellet. Malaysisk fjärilsödla är namnet.

Området runt Mardi Agrotechnology Park var väldigt vackert. Lugnt och skönt och mycket goda frukter. Dock en väldigt kort tour som kunde vart längre.

En liten babyananas.

Väldigt kunnig och rolig guide. Just här har vi ett kakaoträd med frukt.

På väg upp mot högsta toppen på Langkawi så var vi bara tvungna att stanna flera gånger. Utsikten på många platser var helt häpnadsväckande.

Just denna bild är tagen så högt upp det bara går att komma på Langkawi. Högst upp på berget Gunung Raya. Solen är på väg ner och det var en mäktig syn.

Vår kära taxichaufför väntade på oss medan vi njöt av solnedgång och ett par öl. Vägen ner var minst lika häftig.

Kilim Geoforest Park, vad ska man säga. Personligen tycker jag att detta hittills har varit det mest intressanta på resan. Vi hade en helt perfekt dag i detta mangroveparadis. Nackdelen är att fler och fler turföretag börjar göra turer hit med ofantligt mycket turister i följe. Detta skapar en stress för mangroveträden samt djuren. Så här gjorde vi såklart en eco-friendly variant med ett välkänt företag som värdesätter djur och natur före pengar.

Här ser vi två vinkarkrabbor. Notera att de bara har en stor klo och inte två. Den förstorande klon kan stå för hälften av krabbhanens kroppsvikt, och använder även sin stora klo för att skrämma bort andra hanar samt för att attrahera honor.

Vi stannade en liten stund på en liten fiskerestaurang vid namn Hole In The Wall där vi bland annat fick stifta bekantskap med denna jätterockan. Vi matade även olika fiskar.

Djupare in i mangroveskogen så gled vi sakta med båten förbi ett område som de kallar "Monkey Alley". Här ser ni en Macaquehona med sin lilla bebis vid sin sida.

När vi kom ut på lite öppet vatten så fick vi möjlighet att skåda dessa otroliga örnar flygandes över oss.

Magisk solnedgång över berget Gunung Raya.

Likes

Comments


Nu var det längesen igen sedan jag uppdaterade här och sånt är ju inte bra. Eller hur?
Vi packade ihop ryggsäckarna igen efter många härliga dagar på Koh Samui och lämnade ön bakom oss för denna gång. Tog snabbfärjan över till grannön Koh Phangan två dagar innan festen skulle dra igång. Väl framme så checkade vi in på hotellet Nap Inn som ligger bara ett par stenkast iväg från partystranden ”Full Moon Beach” i Haad Rin. Vi båda tog det väldigt lugnt de två dagar innan. Bara gled runt på stranden, åt god mat och shoppade neonfärg och massa annat skoj inför dagen D.
Det fullkomligt vimlade med stånd efter vägarna med allt från självlysande kläder med starka färger, blomkransar, samt neonfärger i regnbågens alla färger. Hela Haad Rin kokade av pepp inför denna stor fest, och det märktes.

Första Full Moon Party startades redan 1985 på ett liten backpackerresort vid namn Paradise Bungalows på just beachen vid Haad Rin. Då var det bara ett tjugotal närvarande och det har sedan spritt sig ut i världen mer och mer för varje år. Festen startades främst mer som en psykadelisk trancefestival men har nu expanderat till en så pass stor skala att det närvarar mellan 10 000 till 30 000 festglada människor där vid varje fullmåne - och festen slutar inte förrän solen har gått upp.

Nu var det dags. Mörkret hade smugits sig på längst med Haad Rins små gator. Fullmånen stod högt på himlen, samt flockvis med människor började leta sig ut från sina hostels. I var och varenda gathörn stod sk. buckets fyllda med diverse sprit och groggvirke uppradade fint och prydligt. Stora plakat med ”neontatueringar” fyllde vägkanterna där den partyglada kunde få hela eller delar av sin kropp täckt med färg. Festen var ett faktum.
Vi spenderade mesta tiden av kvällen med att bli målade och sedan hänga på Mellow Mountain bar som ligger högt upp på en klippa längst ner på beachen. Väldigt mäktig syn att se hela stranden lysa upp med lasrar från alla barer och nattklubbar samt alla, vid det här laget, självlysande partymänniskor. Skulle nog säga att vi båda tog det relativt lugnt ändå under detta spektakel utan någon vidare bakfylla dagen efter, och vi kände att det var ett helt rätt beslut att ta.

Vår vistelse i Thailand började sedan leda mot sitt slut och vi lämnade landet i torsdags efter en väldigt händelserik dag. Det började med att precis när vi skulle checka ut så drabbades ön Koh Phangan av en monsunskur utan dess like. Vägarna var översvämmande och det var nästintill kaos. Vi fick lyckligtvis tag i en taxi. Woho, tänkte vi.. Innan vi insåg att det inte var en normal bil utan en sk. Songthaew som ser ut som en pickup där man som passagerare helt enkelt får sitta på flaket.
Resan mot piren där vår färja skulle gå var en minst sagt skräckblandad upplevelse. Inte nog med att det regnade otroligt kraftfullt samt att vissa sträckor längst vägen hade nästan vatten helt upp till kupén, men också vägen till piren visades sig även vara en väg som man absolut inte vill åka på just i detta tillfälle. Högt upp, längst med ett berg, tung trafik samt stup ner till havet på sidorna.
Där satt vi helt dyngsura, skumpandes, ena handen på ryggsäcken för de inte skulle falla ur - samt höll i oss så hårt vi kunde i ren överlevnadsanda. Med hjärtat i halsgropen så kom vi till slut helskinnade fram till piren i Thongsala där vi boardade färjan över till Samui igen och sedan till flygplatsen.

Äntligen var vi på väg. Nytt land, nya äventyr. Vi lyfte mot Kuala Lumpur, Malaysia där vi sedan landade för ett flygbyte mot vår slutdestination Langkawi, och där sitter vi nu.
Vi bor just nu på norra delen av ön på hotellet Tanjung Rhu Resort, helt fantastiskt läge samt hotell. Här mötte vi också upp två vänner samt kollegor till mig som också bor här med oss. Så otroligt kul att träffas och hitta på massa äventyr tillsammans. Självklart kommer detta upp i både text och bildform i kommande inlägg. Utcheckning sker på måndag för att sedan avsluta våra sista dagar på den södra delen av ön innan vi far vidare.

Beklagar över ett onormalt långt inlägg denna gång. Men försök njut av lite bilder här så länge så lovar jag att uppdatera väldigt snart igen med vad vi sysslar med här på denna fantastiska ö, samt även en videosammanfattning av Thailand.

Take care!

Full Moon Beach dagen innan det fullkomligen svämmade över av partyglada människor och tomma ölflaskor.

Helt perfekt pre-party häng.

Mytomspunna Mellow Mountain Bar.

Det var ett par stycken duktiga konstnärer längst med gatorna.

Den klassiska lilla sandlådan med diverse spritsorter och groggvirke.

Utsikten ned från vår balkong på Nap Inn.

Elin blir målad :-)

Resultatet! Fick ingen bra bild på mig dock.

Denna bild får avsluta Thailand.

Likes

Comments


Att fira Alla Hjärtans Dag har aldrig riktigt varit min grej. Eller grej och grej, att ge bort gåvor för att visa kärlek till sin respektive på just denna speciella dag en gång om året är för mig så oerhört materialistiskt och rent ut av sagt tråkigt. Men dagen har varit fylld med väldigt mycket kärlek oavsett.

Vi vaknade sent idag, som vanligt. Har blivit lite av en standard (iallafall här i Thailand av någon anledning) att gå upp sent och sen bara chilla sig igenom dagen. Det är så otroligt skönt att inte ha några måsten. Att inte ställa klockan på 7:00 varje morgon för att man hela tiden ska göra något. Just den detaljen är något som vi fullkomligt älskar. Friheten att forma sin egna dag exakt hur man själv vill. Helt underbart!
Åt middag på restaurangen Nakhara som har blivit lite av en personlig favorit för oss här på Lamai Beach. Thailändskt kök med en fransk fusion. Väldigt gott och mycket bra service.
Vi avslutade sedan kvällen med att promenera runt på nattmarknaden här i Lamai som anordnas varje söndag. Det fanns extremt mycket gott att sätta tänderna i, så vi köpte med oss kokosglass, brownies och en påse bananchips med oss hem.

Imorgon checkar vi ut här på Sand Sea Resort där vi nu bott i alltför många nätter. Blir ett par nätter till på ett annat resort lite längre bort och som ligger lite mer avsides ett par dagar innan vi sätter oss på färjan och beger oss till Koh Phangan. Inte så värst många nätter kvar här i Thailand nu och jag tror att både jag och Elin har börjat räknat ner dagarna ordentligt nu tills vi sätter oss på flygplanet med destination Malaysia.

Ha en fin alla hjärtans dag allesammans och sköt om er!


​Här sitter Elin och sörjer över vår stackars Tokaygecko som blev avlivad av hotellpersonalen på grund av de inte fick ut den ur vårt rum.

Lamai Sunday Market, ett vimmel av människor, dofter, kläder och allt du kan tänka dig.

Grillspetten uppradade snyggt och fint. Fanns ett och annat sådant här stånd längst gatorna.

Det bjöds även av livemusik i form av denna sköna musiker som stod och hoppade runt på en stor pall och droppade coverlåt efter coverlåt. Var faktiskt en hel drös med folk som stod nedanför dansandes och applåderandes när vi gick hem.

En helt underbar Chicken Satay förrätt på restaurangen Nakhara.

  • Thailand
  • 642 readers

Likes

Comments


Vi har haft en toppenkväll här på Lamai Beach. Jag vet att jag var lite negativ i senaste inlägget om bilden vi fått av Thailand, faktum kvarstår dock på vissa punkter. Men jag måste medge.. Lamai är mycket finare än Maenam där vi bodde först och vi känner att vi kommer trivas väldigt bra här de kommande elva dagarna. Verkligen ta dagarna som de kommer, se framåt och bara leva. Ni som känner oss vet att vi har haft en väldigt tung och jobbig motgång och något som verkligen skakade om hela vår resa från topp till tå.
​På grund av allt detta så har vi behövt tacklat allt från många kvällar med magont till ett virrvarr av tankar, men vi känner att vi absolut inte ska påverkas av några motgångar utan bara som jag skrev tidigare, se framåt och bara gasa på. Vi har haft otroligt fina nära och kära som har funnits där hela tiden och det tackar vi så extremt mycket för. Vad vore världen utan familj och vänner. Det är ni som får oss att fortsätta. Ni är bäst!


Njut av lite bilder så länge så ses vi snart igen :-)

Poolområdet här på Sand Sea Resort, Lamai Beach. Bungalowen tjugo meter från havet!

Kilometervis med sandstrand och vajande kokosnötspalmer så långt ökat kan nå. Helt okej att vakna upp till det här varje morgon.

Kvällspromenad med sikte inställt på mat, god öl, bra häng och andra godsaker.

Hunden ser så otroligt glad ut så var bara tvungen att ta med denna bild.
Ignorera klumpen med turister. :-)

Framme vid slutdestinationen, Hin Yai & Hin Ta Rocks. Även kallat "Grandmother and Grandfather Rocks".
​Nästa bild förklarar nog det lite bättre. Här hängde vi också hela kvällen på Rock Bar som ligger precis bredvid tills solen gick ned.

Detta är då "Grandfather", fick ingen bild på den andra stenformationen dock. :-)

Reaggemeckat Rock Bar. Här spelar det reaggetoner från två på eftermiddagen tills solen går upp nästa dag. Extremt mysigt i slutet på Lamai Beach inbäddat bland stenar och djungel. Man sitter som uppe i små träkojor omslingrat bland träden med en helt makalös utsikt över havet. Skulle nog säga att vi har utan tvekan hittat vårt favoritställe.

Som sagt, väldigt chill.

"Emancipate yourselves from mental slavery. None but ourselves can free our minds" - Bob Marley

  • Thailand
  • 708 readers

Likes

Comments