Jonatan, Allmänt, Budskap/motiv

Efter att läst färdigt boken är jag väldigt besviken och smått arg på hur författaren avslutade boken.

"Tingsrätten har funnit att åtalet ska ogillas i samtliga delar. Då åklagaren inte har visat att den tilltalade har haft någon form av uppsåt till mord, försök till mord eller medhjälp till mord, eller att rekvisiten för anstiftan är uppfyllda skall den tilltalade omedelbart försättas på fri fot." (sid.360)

Så Maja släpps fri även fast hon dödat 2 personer. Hon hade kunnat göra så ingen dog eller kanske bara Sebastian men hela hennes klass dog utom henne. Hon frias och får inget straff? Jag tycker det låter som ett stort jävla misstag som hänt i domstolen. Hon hade ett eget val, men hon valde att inte stoppa det.

Jag trodde budskapet/motivet i boken var att uppmana folk till att man inte ska göra skolskjutningar, eller döda någon, men efter hur boken slutade så vet jag inte längre vad jag ska tro. Utan nu kan man tydligen döda folk och få gå fri, "hon råkade döda Amanda när hon skulle skjuta Sebastian", Han stod väl för fan inte 100meter bort så det var så svårt att träffa han? Dom var i ett klassrum! Budskapet i boken är väldigt skevt, det författaren ville ha som budskap var väl kanske att man inte ska döma någon för något utan att man vet hela sanningen. Men jag tycker att Maja ska ha ett straff så för mig går inte det budskap fram i alla fall. Om det är någon ung som läser boken så kanske han/hon tror att jag kan kanske döda någon och sen inte få något straff. Hon hade kunnat göra något så fort Sebastian började skjuta, hon hade kunnat göra något!! Men det slutar med att alla är döda utom Maja. Visst det mesta var väl Sebastians fel men Maja är inte oskyldig. Så jag skulle väl säga att budskapet är att man inte ska ta knark, för då kan man bli dum i huvudet och kan göra sådana saker som Sebastian bestämde sig för att göra. Men Sebastian hade det jobbigt hemma också så det är inte bara knarket det var "fel" på.

Jag är helt klart besviken på hur denna bok slutade och hur den var upplagd. Långtråkig i början, sen mot slutet började det mesta hända och då blev det lite mer intressant. Man kunde leva sig in i boken och på så sätt var den bra, det var också en helt okej story, men slutet gör att boken lika gärna kan eldas upp. Sen hade jag tyckt att det hade varit mer intressant om storyn handlade om tex ett bankrån, värdetransport eller liknade. En skolskjutning, visst det är intressant, men själva den storyn var ju 2 sidor typ, sen tog ju rättegången upp typ 100 sidor, och allt annat tog upp massa sidor, medans om tex det hade varit en värdetransport hade storyn varit mycket längre, planering, spaning, utförande osv. Det hade blivit mycket roligare att läsa men i denna bok får vi istället läsa om deras vardagsliv och sen rättegången. VAR ÄR SJÄVLA STORYN? Kring 2 sidor av 363....... Bra jobbat!

Budskapet i boken är väldigt oklart, och slutet är inte ens värt att skriva mer om, men själva storyn är på sätt och vis bra, men den är på tok för kort. Hade jag velat läsa boken igen kanske? Läst den en gång för mycket. All den tid man lagt ner på att läsa boken, och den har byggt upp spänning på vilket straff hon ska få, sen släpps hon bara fri, Fel Fel Fel och FEL, författaren gjorde ett grovt misstag tycker jag, sen finns det säkert andra där ute som tycker att det var ett bra och lyckligt slut och jätte bra bok men hade det hänt i verkligenheten så hade alla som sa det kunnat komma till mig efteråt och säga att jag hade rätt, för ingen hade velat att Maja skulle släppas fri om detta hände i verkligenheten. Hon dödade 1 för mycket, den andra förtjänade att dö helt klart, men att råka döda någon räcker inte för att den inte ska få ett straff. Du dödade FORTFARANDE henne, du ska ha ett straff!

Det har faktiskt varit hyfsat kul att blogga, vilket jag aldrig trodde jag skulle tycka innan vi började, men att få skriva vad man tänker och tycker var faktiskt helt okej. Men boken var skit, slösa inte din tid på att läsa den. :)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag har nu läst klart boken och jag kan säga att detta var en bok i min smak! Jag blev riktigt förvånad över att hon blev frikänd då man har haft känslan att det inte kommer gå vägen för Maja igenom hela boken. Men efter det jag har läst från henens perspektiv kan jag förstå hur svår hennes situation har varit, och jag förstår domarnas beslut, och jag tycker att det var rätt beslut att ta. Trots att hon sköt två personer kan man ändå förstå hennes agerande då hon blev rädd och förvirrad, samtidigt som hon inte är van vid vapen och då blev det betydligt värre än vad det hade kunnat vara.

Boken är strukturerad i olika uppdelningar, då man ska få lättare att förstå vad som händer och vilken del av hela historien man läser. Som exempel heter några Kvinnohäktet och Sebastian och jag och de skapar en tydlig bild för vad man läser om.

Jag tror att Malin Persson Giolito har skrivit boken med syfte att man ska förstå att människor begår misstag, och att trots man har tagit dåliga beslut ska man ändå förstå att det finns en sårbar människa bakom. Denna bok har skapat många olika reaktioner hos läsarna, och många har tänkt att Maja är en dålig människa som förtjänar det värsta, medan andra kan förstå henne och bli glad för hennes skull när det gick vägen.

Genom hela boken har jag helt ändrat uppfattning om de främsta karaktärerna, alltså Maja, Sebastian och Samir i huvudsak. Som jag skrivit om Maja i ett tidigare inlägg trodde jag att hon var ganska "vanlig" med inga utstickande drag, men sedan visade det sig inte vara sant och hon ändrades helt i mina ögon. Just Sebastian hade jag ingen uppfattning alls om i början, och jag förstod inte riktigt relationen mellan han och Maja. Sedan när jag läste vidare blev jag förvånad och lite chockad över hur han var och vad han gjorde. Jag trodde inte heller att Samir skulle ha en så pass stor del av historien. Jag trodde han var en någorlunda oviktig bikaraktär som inte spelade så stor roll. Men det visade sig att han var viktigare för handlingen än förväntat då hans och Majas relation blev en stor grej.

Eftersom boken är skriven ur Majas perspektiv, med henne som berättare är det ett språk som jag enkelt kan förstå, då hon använder uttryck och ord som jag brukar säga själv, och det gör att jag mer kan relatera till henne och känna sympati än om språket var mer strukturerat och gammaldags. 

Allt som allt tyckte jag som sagt att det var en bra bok och jag rekommenderar den till andra, då jag tycker den är värd att läsa.

Bildresultat för störst av allt

Likes

Comments

Ebba

Jag har nu läst ut boken och jag måste erkänna att den var bättre än jag trodde.

I mitt första inlägg skrev jag hur jag irriterade mig på Maja och på tempot i boken. Det står jag fast vid, tempot förstörde lite av läsarupplevelsen för mig. Det var segt och lite tjatigt att bara få läsa om Majas tankar hela tiden. För när en bok är skriven i jag-form är det ju väldigt lätt för författaren att bara komma in på nya tankar liksom, för man tänker ju hela tiden. Alltså att Maja först pratar om en sak, men kommer sedan att tänka på något som hänt innan, som leder till ett annat minne, en annan tanke osv. Sådant tycker jag kan vara lite jobbigt.

Men ju närmare slutet jag kom desto bättre blev boken. Inte för att den snart var slut, utan allt gick i lite raskare takt och man förstod såklart mer av vad som hade hänt och varför det blev så. Allt hängde ihop mer och det blev intressantare att läsa.

Jag har aldrig läst någon kriminal-bok innan så det var något nytt för mig. Alla advokat-ord och termer som användes kanske var lite svåra att förstå tycker jag, men man förstod såklart ändå vad dom pratade om.

Jag tycker att det bästa med den här boken är hur genomtänkt den är. Varje händelse, varje person, varje tanke, varje utbrott... allt hade en betydelse. Det kanske man inte förstod i början, varför bl.a. Sebastian var som han var, men när allt sedan kunde vävas samman framåt slutet gjorde det hela boken bättre.

Det är ungefär som i filmen Seven Pounds med Will Smith. Man ser på nästan hela filmen och förstår inte riktigt vad han håller på med eller varför, det blir lite långtråkigt tycker jag. Men på slutet när man får reda på sanningen och vad det är han har gjort blir hela filmen plötsligt otroligt bra.

Så att den var långtråkig i början (enligt mig) och seg att läsa bidrog ändå till ett bättre avslut, när man förstod allt.

Jag kan inte klaga på slutet i alla fall. Man byggde ju ändå upp en slags relation med Maja eftersom man fick följa med henne genom allt och hennes tankar, så att det slutade bra för henne gjorde mig såklart glad.

Likes

Comments

Ebba

I boken är det en del personer som mister livet, både unga och äldre.

När man håller på att dö, vad tänker man på då? När man känner liksom att ens liv tas ifrån en, vad är det sista man tänker på?

Jag kan ju bara gissa mig till, eftersom jag själv aldrig varit nära att dö.

Någon kanske tänker tillbaka på saker man ångrar, misstag man gjort. Om man behandlat någon illa, eller kanske gjort ett dåligt beslut som kunnat ändra någonting.

En annan tänker nog tillbaka på lyckliga minnen, glada stunder i ens liv. Familj, vänner, kärlek...

Eller så inser man vad som verkligen betyder någonting. Kanske tänker man klarare än någonsin förr? Man förstår kanske att alla dom här små problemen som man mått dåligt över eller stressat över, inte betyder något. Det är ingen fara om du bråkar med en vän, är ledsen över ett prov som gått dåligt eller någonting annat, för du lever i alla fall.

Nu blev det lite djupt kanske, men livet är ju inte alltid lätt. Ingen kan ta sig igenom ett helt liv utan att ha mått dåligt, varit stressad, ledsen, arg, glad, trött, lycklig, sjuk... Men jag tycker att man ska vara tacksam för det man har i alla fall. Det blir ju vad man gör det till, helt enkelt. Vill du gå runt och sura alla dina tre år på gymnasiet, visst, gör det. Men du kommer säkert gå miste om massa.

Man lever bara en gång, så ta vara på livet istället. Träffa vänner, testa nya grejer, begå misstag för det är ju så man lär sig saker... man vet aldrig när livet tar slut. Helt plötsligt kanske man blir skjuten. Så lev livet medan du har chansen ;)

Likes

Comments

Allmänt, Tora

På s. 295 nämndes Majas och Amandas konfirmation då Maja drog en parallell till Djursholms kapell eftersom Amandas begravning tog plats där samt att deras konfirmation 3 år tidigare befann sig på samma plats. Jag upplevde det som att de inte tog konfirmationen seriöst utan bara att de gjorde det för att "man skulle". Jag själv är inte konfirmerad då jag inte är religiöst troende över huvud taget samt att jag tycker det tog upp onödig tid då ja har ett eget intresse som tar mycket av min tid. Av mina kompisar som har konfirmerat sig är övervägande delen inte troende, utan många kom med argumentet att "man får presenter" när jag frågade varför de gjorde det.

Jag förstår dock självklart att konfirmationen skapar en gemenskap och knyter nya kontakter med andra människor, men jag tycker inte att den själva religiösa, kristna, anknytningen håller. Tänk de som inte är kristna utan som kanske är muslimer, då har de ingen möjlighet att vara med i denna gemenskap. Även för mig som inte heller är döpt, och ifall man ska konfirmeras ska man även döpas, vilket jag tycker är ett onödigt inslag. Ett exempel är att min syster var tvungen att döpas för att konfirmerats, annars hade det inte gått.

I boken verkade det lite status på att konfirmeras, alltså att på själva ceremonin var det dyra klänningar och skor som gällde, vilket skapar en skillnad i gruppen, för självklart har inte alla som konfirmeras råd att betala mycket pengar för ett dyrt klädesplagg som används en gång. Ett exempel är att Amanda hade en nyinköpt klänning från Chloë och Maja hade en Stella McCartney från second hand, där Majas mamma även hoppades på att ingen märkte att klännningen inte var ny. Jag tycker det är fel att ska bli en slags hets på statusgrejer inom sådana saker som konfirmation, då ungdomar ska göra det för att det ska vara roligt och inte för att det ska skildra folks status, eller för att man ska få presenter.

Jag förstår att alla tycker olika, och jag har endast fått min uppfattning utifrån då jag som sagt aldrig konfirmerats själv, men jag tycker det är ett intressant ämne att diskutera då jag anser att den kristna kopplingen till konfirmation har försvunnit mer och mer jämfört med förr. Men samtidigt vet jag inte säkert, utan det är en allmän tanke.

Bildresultat för kristet kors

Likes

Comments

Jonatan, Språk/tid

"Jag vet att Sander & Laestadius låter som ett antikvariat där två svettiga bögar med sidenrock och monokel hasar omkring med fotogenlampor och dammar av mögliga böcker och uppstoppade djur, men det är Sveriges bästa advokatbyrå specialiserad på brottmål." (sid.11)

Språket i boken är skriven ur Majas perspektiv, allt hon säger, tycker, tänker osv. Det är "ungdomsspråk" och det är ju också ganska logiskt eftersom Maja är tonåring och hon använder sig som de flesta andra av vissa ord. "Bögar", "neger" osv, är vanliga ord som förekommer i boken och det är mer ungdomar som använder sig av sånt språk än vuxna, så på så sätt kan det vara lättare för någon ung att leva sig in mer i boken än någon som är lite äldre, för någon i 60års åldern använder sig inte riktigt av samma ordval som någon i 18års åldern.

Boken kom ut 2016 vilket gör att det är "modernt" språk. Författaren har skrivit boken så man förstår att det inte är på 1900-talet utan den verkar utspela sig på "vår tid".

Jag tycker boken är lättläst och det är inte många svåra ord, utan man kan sätta sig in i boken väldigt lätt. Man kan känna igen sig hur dom tänker, beter sig, pratar osv. Och det är ju inte konstigt, ungdomarna i boken går på gymnasiet och beter sig som vilka ungdomar som helst. Det gör också att boken blir lite bättre, man lever sig in i boken och det kan nog vara svårare för någon i 60 års åldern att leva sig in i boken och förstå hur dom tänker. Medans för oss ungdomar som upplever sånt som händer i boken dagligen så känns det som om det lika gärna kunde varit jag som var i boken.

Boken är ny och skriven ur ett perspektiv från en tonåring, språket i boken är lättläst och det är inte svårt att hänga med.

Likes

Comments

Jonatan, Karaktärer

"Om man inte gillar att snorta med husnegern, förstås. Först blev jag nog bara chockad. Jag hade aldrig hört Samir prata så här förut" (s.150)

Samir var den duktigaste killen i klassen, han var en sån som aldrig kom sent till lektionerna och uppförde sig bra, men när han fick i sig lite alkohol så ändrades han helt.

Samir är inte annorlunda som agerar som han gör, för när man får i sig alkohol så ändras dom flesta i sitt språk, hur dom beter sig osv. Samir gillade Maja och kanske var det därför han drack, han ville imponera på henne, eller så vågade han inte berätta för henne att han gillade henne, och det blir mycket lättare att berätta saker onykter så kanske var det därför han drack, för att våga hålla på Maja. Men att klassens duktigaste elev som ingen trodde skulle vara full, var nu full, lite för full nästan.

"När jag kom ner i köket höll två säkerhetsvakter i Samirs överarmar. Dennis stod vid väggen och blödde från näsan." (sid.153)

Från att vara klassens duktigaste elev till att slåss, snacka skit osv, han spårade totalt. Samir var 2 helt olika karaktärer när han var nykter och onykter. Att alkohol kan göra sån stor skillnad är båda lite "coolt"/intressant och samtidigt lite läskigt. Kanske hade Samir så mycket hat/ilska som han inte vågade visa annars men när han fick i sig lite för mycket så kom allt ut, för det kan ju vara svårt att stoppa sig själv när man är helt borta. Jag tycker ändå det är kul/intressant för då får man se en annan sida av Samir, och han kan ju inte skylla bort allt på att "jag var full" för någonstans kom sakerna han sa, gjorde ifrån. Och det är kul att så hur stor skillnad det verkligen kan vara på samma person.

Antingen beter Samir sig bara väldigt annorlunda när han är full eller så fick han något slags utbrott när han var full och agerade som han gjorde.

Likes

Comments

Ebba


"Den andra handen höll jag i fickan där tårgassprejen låg och jag gjorde mitt bästa för att försöka intala mig att det inte alls var rasistiskt att vara rädd." (s.241)

Det här är ett ämne som är väldigt aktuellt just nu. Alla nyanlända som kommer till Sverige, om det är ok eller ej.

Personligen tycker jag att det är en självklarhet att dom ska få komma hit, det vore omänskligt att stänga dom ute. Nu är det ju ändå så att en del blir utvisade och hemskickade vilket är fruktansvärt. De kommer ju hit för att överleva, för att kunna skaffa sig ett liv. Och att en del människor bara tar det ifrån dom...

I alla fall, "jag gjorde mitt bästa för att försöka intala mig att det inte alls var rasistiskt att vara rädd" är något som Maja tänker när hon är på väg till Tensta, förorten. Där är det många nyanlända som håller till, det är ingen nyhet.

Att dra alla över en kam sådär, som att alla skulle vara likadana, bete sig likadant, göra samma misstag... det är ju bullshit. Det är som att säga att alla blondiner är tröga - inte sant. Jag förstår ändå Maja att hon känner sig rädd, absolut. Man har ju hört massor om vad "de nyanlända kan göra". Men jag tycker ändå att det känns fel.

Vi kan omöjligt veta vad dom har varit med om. Vad dom behövt göra för att ta sig hit. Vilka dom har förlorat... I 8:an på svenskan skulle vi skriva dikter och jag skriv en dikt om just nyanlända (Vi kan inte veta) för det är ett ämne som lätt kan irritera mig och många har väldigt olika åsikter kring det.

Jag vill inte vara rasistisk, verkligen inte. Jag vill att dom ska få stanna här i Sverige, jag vill att dom ska få en andra chans. Men vid vissa tidpunkter är det svårt att inte vara rädd. Som för Maja. Men det gäller bara att inte koppla rädslan till personernas ursprung, för det har absolut ingenting med saken att göra. Det spelar ingen roll alls om man kommer från Sverige eller kanske Afghanistan, man kan vara lika smart eller lika dum i huvudet ändå.

Det är inte rasistiskt att vara rädd om man inte själv gör det till rasism. Om man inte själv tänker att oj där kommer det några invandrare, nu måste jag vara på min vakt.

Likes

Comments

Jonatan, Miljö

Maja släpps in i en isoleringscell där det är minutbevakning eftersom de tror att hon tänker ta livet av sig.

Mina tidigare erfarenheter när jag tänker på en isolering är att det är ett mörkt rum med bara väggar, inga fönster. Om jag var i Majas situation hade jag ångrat att jag inte tog livet av mig när jag kunde, för att sitta i ett rum med inga fönster, ingenting. Och bara vänta och vänta, och vänta på vad? Att få en cell? Att behöva sitta inlåst i en cell i all evighet? Tiden måste gå så långsamt och hon borde vara så uttråkad av att bara ligga och vänta och vänta och vänta.

"Här fanns det inte ens fönster, bara en gummimadrass direkt på golvet bredvid en golvbrunn stor som ett toalock" sid 85. "Jag frös. Handflatorna värkte, så mycket frös jag. Jag kunde inte röra mig för frossan. Det fanns ingen filt härinne och skakningarna blev värre och värre." sid 86. Maja är inlåst i en kall, mörk isoleringscell, det är helt tyst och hon har inte en enda sak hon kan göra något med. Hon kan inte ens ta livet av sig, det finns inte en enda sak bara en madrass.

Tycker jag synd om Maja? Nej. Förtjänar hon det? Ja. Maja valde att inte ta livet av sig så då tycker jag det är helt rätt att hon ska få "plågas", det är nog värre att sitta inne i en isoleringscell väldigt länge än att vara död. Hon kanske sitter och rullar tummarna i 30min, men sen kommer nog tankarna om allt som hänt komma upp, och hon kommer må sämre och sämre. Självmordstankarna kommer nog komma mer och mer och tillslut tror jag faktiskt hon kommer ångra sig extremt att hon inte dödade sig själv. Hon kommer aldrig vara samma tjej som hon var innan hon gjorde allt, fängelset förstör en och det kan man nog förstå eftersom man sitter inlåst i en cell och får göra det man blir tillsagd. Om man jämför med djur tex, låser du in ett lejon i en bur kommer den vara ungefär likadan som den var när den kom in ett tag, men ju längre tid den är inne desto mer olik kommer den vara dom vilda lejonen. Maja kommer nog bli helt knäpp om hon får sitta i isoleringscellen ett bra tag, vem vill sitta i en kall, mörk cell med det enda som finns är en madrass. Vad ska man göra om dagarna? Inget, om jag var i den situationen hade jag förmodligen försökt slå ner en vakt och skjuta mig själv, för den som inte blir knäpp av att sitta i en isoleringscell för länge är nog antingen redan knäpp eller så är man extremt bra på att sova. Men Maja förtjänar i alla fall att sitta i sån.


Likes

Comments

Tora, Droger

I boken förekommer det en del droger, främst eftersom det är vanligt vid festerna som det berättas om, samt att Maja introducerar Dennis, en flykting som kommit till Sverige och som har blivit Sebastians personliga drugdealer.

I början när jag läste boken uppfattade jag Maja helt annorlunda jämfört med vad jag gör nu. Jag trodde hon var ganska medelmåttig som inte gjorde mycket fel, och att hon bara var en normal tonåring som var på fel plats vid fel tillfälle. Dock har jag nu insett att Maja är mer extrem än så, och hon kan ganska enkelt ta till droger samt alkohol vid festliga sammanhang. I boken har hon flera gånger berättat att hon varit hög, och vad jag förstår ser hon inget fel med droganvändning.

Sebastian är den som har hållit i många stora, lyxiga fester, där jag upplever droger som en självklarhet. Han sa t o m en gång till Maja: "Ser du? Inget kalas utan kras." (s. 154), där han då syftar på att det måste gå snett innan man kan kalla det för en ordentlig fest. Jag tror då att droger är en stor del av "kraset".

Om man jämför med Lisbeth Salander i "Män som Hatar Kvinnor" så upplevde jag henne som en person som har någon slags anknytning till droger genom den beskrivningen jag fick av henne i texten. Jag skulle blivit mindre förvånad ifall Lisbeth gick på stora fester och drack sig berusad och blev hög av flera droger, istället för att bli lite chockad när jag insåg att det var Maja i "Störst av Allt" som var mer på det viset.

Boken utspelar sig i nutid, vilket visar att droganvändandet är ytterst vanligt bland ungdomar runt om i Sverige idag, och det gör mig mörkrädd. Att folk ens vågar hålla på, för det är fakta att droganvändning kan ge stora konsekvenser för resten av livet. Jag tycker att droger känns så långt bort, men pratar man med andra eller läser och diskuterar i sociala medier inser man hur pass vanligt det faktiskt är. Det är ett stort problem, men jag har svårt att veta hur jag skulle kunna påverka till en förbättring. Därför tycker jag det är viktigt och bra att droger förekommer i olika slags texter och forum, för jag tror det är viktigt att man vet var det förekommer, samt hur folk påverkas av det. Kanske inte att folk blir avskräckta av att läsa, se eller lyssna om droger, men att det ger någon slags tankeställare.

Bildresultat för marijuana

Likes

Comments