Nu har jag varit lite dålig på att uppdatera här, vi är galet förkylda! Idag går jag och magen in i vecka 15 och bebis är i storlek med ett äpple 🍎. Bortsett från denna hemska trötthet så känner jag mig ogravid. Igår kände jag för första gången av ryggont efter att ha gått mycket under dagen. Hade väldigt svårt att komma till ro och hitta en bekväm sovställning inatt.

Regnet faller ner, nu är det verkligen höstrusk! Dags att plocka fram höstkläder och åkpåsen till vagnen så att Hanna får det mysigt. Förra Fredagen hade vi kalas för henne eftersom hon fyllts ett (!!) år. Var tar tiden vägen egentligen?

Imorgon ska vi fara 50 mil uppåt i landet till min fina familj. Det var ganska många månader sedan jag var och hälsade på så det ska verkligen bli riktigt kul ❤.

Hoppas ni får en mysig helg allihopa 🌹

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Bebis är stor som en persika! Den här veckan har jag varit ovanligt trött! Vet inte om tröttheten är som värst nu och snart slår över, jag hoppas det i alla fall! Hanna fick sån ettårs spruta igår och har varit väldigt trött idag. Men alltså, ett år?! Var tar tiden vägen? 😭

På Måndag ska vi ner till Malmö på ultraljud, sen får vi resultaten på KUB. Jag känner mig inte nervös än i alla fall, jag tycker mest det ska bli roligt att de den lille krabaten där inne i magen.

Under veckan har jag haft en stor oro för allt praktiskt inför minstingens ankomst. Hus, bil, föräldraledigt osv.. Det har varit värre på kvällarna. Nu är vi snart i mål med huset i alla fall, köpet alltså. Vi planerar flytt i början på Oktober och det ska verkligen bli kul. Gubbens föräldrar ska köpa vårt hus och vi deras. De vill ha ett mindre hus och slippa sköta så stora ytor medan vi behöver större hus och mer yta, perfekt! Det är mycket förändringar på gång och huvudet går på högvarv, ibland måste jag verkligen tagga ner i tankarna så huvudet hinner med 😂.

Bra blir det tillslut ❤

Vecka 13

Likes

Comments

En vanligare kombination än man tror, att vara gravid och deprimerad. Jag skrev i mitt förra inlägg att 10% av gravida kvinnor är deprimerade. Jag tänkte berätta lite om min erfarenhet kring detta.

När jag väntade Hanna mådde jag, som så många andra, väldigt dåligt fysiskt under de första 12 veckorna. I början kräktes jag upp allt jag stoppade i mig och tröttheten begränsade mig till soffan. Såklart påverkade det mitt psyke, att inte räcka till som människa, men psykiskt dåligt vågar jag inte påstå att jag mådde. Mellan vecka 13 och 20 mådde jag faktiskt ganska bra och jag kunde fungera i skolan, trots att jag slutat med min ADHD medicin. Jag presterade inte ens i närheten så bra som jag gör med medicinen och koncentrationssvårigheterna gjorde det mycket svårt för mig. När jag menar att jag fungerade bra så syftar jag på att jag faktiskt klarade det. 

Den sista halvan av graviditeten så mådde jag successivt sämre. Efter vecka 30 så var jag deprimerad och de sista månaderna av graviditeten började jag ifrågasätta varför jag valt att skaffa barn. Jag ville inget annat än att det lilla livet i magen skulle komma, men depressionen som eskalerade gjorde att jag periodvis kände ånger. Vid vecka 35 började jag tappa livslusten och kände att livet tappat sin mening. Jag valde att ligga mycket i sängen eftersom jag inte kände att det fanns en mening med att gå upp, ingenting tilltalade mig. 
I vecka 40 mådde jag så pass dåligt i min depression att jag bad om en igångsättning, den beviljades och helvetet började. I en vecka försökte man sätta igång mig men ingenting hände. Att vistas på sjukhuset dygnet runt och att ha ont konstant gjorde att jag valde att avbryta igångsättningen och hoppas på att den skulle starta av sig självt. Den kommande veckan försökte vi göra roliga saker för att få tiden att gå. I vecka 43, när jag gått över 14 dagar hade jag inget annat val än att åka tillbaka för igångsättning. Och vi höll på i två dagar med intensiv igångsättning som var mer smärtsam än någonting annat, men ingen bebis. Det blev kejsarsnitt.

Efter allt det här så kände jag mig lite tom. Där jag låg med en snittad mage och en bebis på bröstet. Lycklig men ändå inte. Efter två dagar på BB åkte vi hem. Efter ytterligare två dagar hemma hade jag så ont i mig hopsydda mage att jag inte kom ur sängen längre. När vi ringde till BB 2a gången och berättade samma sak, att jag hade så fruktansvärt ont, så suckade barnmorskan och uppmanade mig att stå ut. Om det nu var så att jag verkligen ville ha en undersökning skulle jag vända mig till vårdcentralen. Jaha. Vårdcentralen hänvisar till akuten. Okej.

Mardrömmen var att behöva bli inlagd igen. Jag grät och grät. Den enda utvägen var att bli inlagd på sjukhuset för antibiotikabehandling i minst tre dagar. Jag hade fått en infektion och mitt infektionsvärde låg på 350. Jag avslutar här.

Depressionen som jag fick under min graviditet försvann inte för att bebisen faktiskt kom till världen. Jag brukar säga att jag fick förlossningsdepression i vecka 25. Jag kände mig som den sämsta mamman och frun. När jag väl fattade att jag fått en förlossningsdepression efter graviditetsdepressionen så sökte jag hjälp direkt. Det tog faktiskt inte lång tid efter att jag fått hjälp till att jag mådde som vanligt. Det här kan drabba vem som helst och det gör ingen till en dålig mamma eller människa. Det finns hjälp att få så man ska inte vara rädd till att kräva den hjälpen.

Likes

Comments

Depression under graviditet är vanligare än de flesta kanske tror. Det är nämligen 10% av alla gravida kvinnor som är deprimerade. När jag väntade Hanna blev jag deprimerad i slutet och det är verkligen en väldigt tuff period i mitt liv. Magdalenastudien drivs av två tjejer som gör sin magisterexamen på Stockholms Universitet. Studien undersöker hur depressionsbehandling under graviditet hjälper modern och om den påverkar barnet.
Som tjejerna själva beskriver, så är det i Sverige ett ganska tabubelagt ämne att vara gravid och samtidigt må psykiskt dåligt. Deras mål är att öka kunskapen om ämnet och samtidigt kunna hjälpa mammor som mår dåligt nu.

Jag skriver det här inlägget då de kontaktat mig och vill ha hjälp med att sprida information om deras studie. Just nu letar de även efter mammor som är tidigt gångna i sin graviditet och kan tänka sig att ställa upp. För mer information och anmälan kan du besöka hemsidan. https://magdalenastudien.se


Likes

Comments

Jag har alltid gillat måndagar, varför är nog väldigt oklart. Det är full fart med renovering och vardagliga sysslor! Idag har vi tapetserat väggarna i Hannas blivande rum. Vi har använt oss av en cover tapet som sedan ska målas på. Det är väldigt roligt att få renovera ett helt hus, men samtidigt väldigt jobbigt! Med en liten i magen som suger åt sig mycket av min energi och en 1åring är jag förvånad över att vi kommer framåt 😂. Idag har jag dock känt mig ovanligt pigg, jag tror se berömda "spökveckorna" börjar komma nu.

Idag fick jag även besked om att Hanna fått dagisplats i Oktober. Det är delade känslor där, tur att hon inte ska vara så många timmar i veckan. Magen växer på väldigt fort den här gången. Jag ser ut som när jag var i vecka 20 med Hanna, var ska detta sluta?

Hoppas ni alla haft en fin Måndag och bra start på veckan 🌸

Likes

Comments

Vilken solig Onsdag vi har haft, så underbart ☀. Idag har vi tagit det lugnt och haft lite besök, gubben jobbar. Igår gick vi alltså ut med graviditeten och har fått sån fin respons på Instagram. Jag måste säga att det är lite läskigt att skaffa barn så tätt. Både jag och gubben är rädda att inte räcka till. Vi är ju faktiskt 2 och vi har ett bra nätverk så jag är ändå övertygad om att det kommer att gå bra.

Nu börjar det bli tid att packa lite. Den 1/10 ska vi flytta. Vi kommer att ta över gubbens föräldrahem. Just nu håller vi på att renovera övervåningen där. Det var väldigt länge sedan något var gjort så vi har en hel del att göra. Innan vi flyttar in vill vi i alla fall vara klara med övervåningen så att sovrummen bara är att flytta in i.


Likes

Comments

God eftermiddag på er! Lillstupan har precis somnat och det känns som att jag också hade behövt en tupplur 💤. Idag tog vi en sovmorgon och sedan en tripp till sjukhuset för att lämna 6 rör blod. På Fredag ska jag till läkaren på MVC och hen ville ha många prover. Dessa blodförtunnande sprutor ska sättas in igen och dom ska jag ta varje dag under hela graviditeten och 6 veckor efter. Det var samma procedur när jag väntade Hanna och man vänjer sig.

Idag har tydligen 25% av graviditeten passerat, var tar tiden vägen egentligen? 😱 Imorgon går vi in i vecka 11. Nu är jag så svullen att jag inte ens kan knäppa mina jeans längre, tycker det är lite tidigt att börja med gravidjeans redan. I helgen så fick jag frågan av en kollega om jag väntade barn.. När jag väntade Hanna syntes det inte förrän i vecka 16.

Hoppas ni fått en bra start på veckan, ta hand om er 🌸

Likes

Comments

Tiden går verkligen fort känns det som, för två dagar sedan gick jag in i vecka 10. Nu börjar faktiskt illamåendet att ge med sig på riktigt, det känns riktigt skönt! Tröttheten är kvar än även om den börjar bli bättre den med.

Det är full fart när vi är lediga. Renovering tar alltid längre än man har tänkt sig, alltid. Vi är inte ens klara med första rummet än men vi har i alla fall börjat 💃. Väggarna är nu klara så det är listor, tak och golv kvar. Jag hoppas vi hinner relativt långt innan jag blir tjock. Magen är så svullen redan så jag kan inte knäppa arbetsbyxorna 🙈

Likes

Comments

Äntligen kom dagen för ultraljudet! Allt såg fint ut och barnmorskan mätte till vecka 9 (8+5). Vi passade på att ta blodprovet till KUB testet också. Idag var jag även på "hälsosamtal" på MVC. Jag har sån tur som fått samma barnmorska som vi hade när vi väntade Hanna.

Snart är det dags för tiden hos läkaren på MVC, de berömda fragminsprutorna ska ju sättas in igen. Eftersom jag tidigare haft blodproppar har jag en extra ökad risk att drabbas av det under en graviditet.

Illamåendet har faktiskt börjat avta så smått, i alla fall de senaste två dagarna. Tröttheten sitter kvar som vanligt, speciellt på kvällarna 💤. Det känns som att jag lätt hade kunnat gå lägga mig samtidigt som lilltjejen varje kväll 😂. Nåja, jag vet ju att det blir bättre om ett par veckor, i alla fall fram till sista trimestern.

En mini i magen 😍


Sov gott allihopa ❤❤

Likes

Comments

Det finns ingen värre känsla just än att få missfall. Jag tror väldigt många är oroliga under de första 12 veckorna för just det. Igår var jag på VUL och fick se att den finns en liten krabat i magen med ett pickande hjärta, så skönt ❤. Jag är en av de lyckligt lottade som aldrig behövt gå igenom ett missfall och det är jag väldigt glad för.

Illamåendet har verkligen gett mig en käftsmäll de senaste dagarna, jag känner mig helt handikappad av trötthet och illamående. Jag trodde att illamåendet skulle bli mindre än när jag väntade lilltjejen men tji fick jag. Om en vecka ska vi på tidigt ultraljud och se så att allt fortfarande ser fint ut. Undrar om det är en liten pojke där inne? 😍💙

Ha en fin Söndag 😘

Likes

Comments