Hej alla fina!

Idag känns det att det är Måndag. Under helgen har jag haft ovanligt gott med energi och vi har fått mycket gjort, idag är dock motivationen nere på noll igen. Det är bara alla "måsten" och de tråkiga vardagliga sakerna som blir gjorda idag. Bebisen i magen verkar hålla ett riktigt gympapass idag, tror aldrig det varit så mycket aktivitet i magen innan 🙄.

Inatt kom det lite snö, som visserligen håller på att smälta bort men man fick mysa några timmar i alla fall. Imorse när jag skulle ta på Hannas vinteroverall insåg jag att den verkligen är i minsta laget nu, så det är dags att köpa en till i nästa storlek. Jag förstår inte hur hon kan växa så fort, var tog min lilla tjej vägen? 😭

Nu har jag inhandlat Hannas pepparkaksdräkt som hon ska ha på sig under Onsdagen när förskolan firar Lucia. Jag har läst på flera instagramkonton att vissa förskolor väljer bort att fira Lucia, eller att de inte bjuder in föräldrarna. Anledningen till det ska då vara att barnen inte ska känna press att passa in (?). Jag förstår inte resonemanget alls. Vi kan ju liksom inte skydda barnen från allt, de måste ju till viss del lära sig att hantera situationer som kan innebära en viss press också. Vill ett barn inte gå luciatåg ska det naturligtvis inte tvingas till detta, men jag tycker att det ska vara upp till det enskilda barnet att få göra det valet och lära sig ATT hen kan välja vad som känns bäst.

Hoppas ni får en lugn och skön Måndag 💜

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Som många redan vet, hade jag en väldigt tuff graviditet med Hanna. Slutet var som som för väldigt många, extra tufft. För mig började längtan efter bebisen i magen avta och jag började ifrågasätta varför vi valde att skaffa barn. I slutet av graviditeten gick jag in i en depression som påverkade mig oerhört mycket och jag började bli, i min mening, en annan människa. På BF dagen så hade jag samtal för igångsättning, som jag hade kämpat hårt för att få, uppe på förlossningen. Efter en undersökning, CTG och ultraljud konstaterade förlossningsläkaren att bebisen i magen mådde prima, samt att jag inte var fysiskt mogen "down there" för att föda barn. Förlossningen var alltså långt bort. Men av psykiska anledningar valde läkaren att godkänna en igångsättning.
Efter tre omgångar av hormonbehandlingar, en ballong uppkörd i härligheten och 7 dagar senare hade ingenting hänt. Tillsammans med förlossningsläkare bestämde vi att jag skulle åka hem och hoppas på att förlossningen skulle komma igång. Jag avskyr sjukhus och mitt psykiska mående förvärrades av smärtor och sjukhusväggar, det var att välja mellan pest eller kolera egentligen. På BF +7 åkte vi hem.

På BF +14 kom vi åter till förlossningen för fortsatt igångsättning trots att jag inte var särskilt mogen nu heller. En ny ballong sattes, därefter tog man vattnet på mig. Nepp, ingen bebis ville ut. Efter 12 timmar av värkstimulerande dropp och en smärta från helvete konstaterade man att det enda som hände var att jag fick falska värkar och bebisen i magen började bli stressad. Resultatet av det här blev ett akut kejsarsnitt.

Den här graviditeten har jag redan från start bett om ett planerat kejsarsnitt. Efter en utredning av förra graviditeten har läkaren konstaterat att jag har en primär värksvaghet, samt att igångsättningsmetoder inte är något man bör utsätta min kropp för eftersom jag verkar vara "en av få" det inte fungerar på. Av den anledningen är det mer eller mindre upp till mig att bestämma hur jag vill ha det. Det finns en risk att jag råkar ut för samma sak igen, men det kan man inte garantera. Jag har i alla fall blivit erbjuden ett planerat kejsarsnitt om jag vill.

Det finns såklart en rädsla i ett kejsarsnitt också. Det finns risker med det och risken för infektion är ju också stor, det råkade jag ju ut för förra gången. Ännu en nackdel är att jag inte kommer att klara av allt själv den första månaden. Att ha två barn under 2 år och en nygjord bukoperation är ju ingen höjdare. Dock känner jag mig mycket lugnare av att få ett planerat kejsarsnitt och så får gubben vara hemma första månaden med mig, helt enkelt.
I vecka 32 ska jag på sista samtalet hos förlossningsläkaren och så kommer vi att göra en planering för hur det ska se ut för mig. Nu börjar ju tankarna komma mer och mer kring hur det ska bli när den lilla föds.

Likes

Comments

Torsdag innebär att magen går in i en ny vecka, 27 (!). Jag tycker att tiden går väldigt fort andra graviditeten, helt galet fort! Nu väger lillasyster runt 1kg där inne och det börjar kännas. Det börjar bli allt svårare att hitta en skön sovställning och magen börjar bli så stor att jag är otymplig. Varje morgon har jag det ständiga problemet att hitta kläder som passar, är bekväma och någorlunda snygga. Jag varvar mellan tre tröjor och ett par byxor just nu 😂. Det känns så onödigt att köpa massor med kläder när det är så kort tid, dock måste jag nog köpa ett par byxor till.

Jag börjar bli lite stressad över att lillasysters rum ser ut som en byggarbetsplats så jag får nog sätta igång med att slipa väggarna så att jag sen kan tapetsera. Golvet får gubben lägga eftersom jag inte har särskilt mycket vana av det. Sen kan jag äntligen börja boa bebisrummet 😍.


Vecka 27

Idag tänkte jag försöka få större delen av käket målat inför helgen. Vi har ganska högt i tak så jag mår inte ända upp trots att jag har en trappstege 🙈.

Hoppas ni alla får en underbar Torsdag 💜

Likes

Comments

Hej fina ni! Har ni det lika soligt som vi i Skåne idag? Så mycket energi man får av lite ljus!

Idag har vi varit ute i skogen utanför Arkelstorp och hämtat en garageport. Under färden dit satt jag och pratade med gubben om det här med vad man får "nöja" sig med när man skaffar barn. Innan jag blev oplanerat gravid den här gången så hade vi planer på att köpa ett hus som mer eller mindre skulle vara färdigt. Just att vi skulle slippa renovera och lägga mycket tid på sådant. När vi fick reda på graviditeten och att jag skulle behöva vara hemma ytterligare några år så fick vi ju såklart ändra på planeringen. Idag sitter vi i ett betydligt större hus som vi lagt mycket tid på att renovera och ännu har mycket kvar att göra. Jag är en människa som gärna velat ha det lite modernt och rent. Jag tror jag har präglats mycket av Instagram, facebook och alla sociala medier att det ska vara och se ut på ett visst sätt. Jag kämpar hela tiden emot detta, helt ärligt. Jag bor i ett hus som har en charm även om mycket är gammalt, jag har en underbar dotter och en till på väg. Min man är allt man kan önska och lite till. Vad fan (rent ut sagt) har då ett nytt badrum eller kök för betydelse? Varför måste barnen ha massor med set av kläder som kostar tusentals kronor? För att "alla andra" har det?

Jag har pratat med ganska många som känner likadant och att just sociala medier har en viss negativ påverkan när det gäller sådant. Jag avundas människor som går sin egen väg och rent utav skiter i vad andra har! Jag strävar mer och mer efter att följa människor som inte använder sig av massor av filter på sina bilder och släpper in en i en "riktig" vardag. Jag tycker det är kul att ta fina foton och lägga till några filter. Men om jag ska göra detta på varje bild så skulle jag inte göra annat än att förbereda instagrambilder. Jag tycker det är kul att följa instagramkonton med modern inspiration, men inte i varenda bild.

Vad vår diskussion i bilen ledde till var just att vi inte nöjer oss med något sämre, för så är det faktiskt inte. Vi nöjer oss med något så mycket bättre även om det kräver mer jobb. Två barn under 2 års ålder kräver en hel del, men det ger så otroligt mycket mer! Vi har ett hus som vi kommer att göra till vårt alldeles egna även om det kommer ta tid, men varför stressa? Hanna växer ju så galet fort och det är ingenting man vill missa med för mycket renoveringar och jobb.

Mycket tankar på en vanlig Lördag. Hoppas ni alla får en fin kväll <3

Likes

Comments

God middag finisar 💜

Jag kan knappt förstå att det redan är Fredag igen, tiden går så fort! Lilltrollet är på förskolan en stund idag och jag har sprungit på stan som en virrpanna för att leta efter en röd slips och en klänning till H. Jag hittade det jag skulle ha efter lite letande. Ikväll är vi bortbjudna på middag och det är finkläder som gäller. Jag hittade som tur var en klänning i garderoben som jag kunde ha med min stora mage.

Gubben slutar lyckligtvis tidigt idag så jag och H slipper vara själva hela eftermiddagen. Jag har aldrig gillat att vara hemma mycket, inte ens under mammaledigheten. Jag tycker det blir långtråkigt väldigt fort och jag är inte den typen som gillar att ligga i soffan innan kl 20.00. Nu blev jag ju sjukskriven ganska tidigt i graviditeten och jag börjar klättra på väggarna nu. Jag önskar på sätt och vis att det skulle vara vår ute så man kunde hålla på ute och i trädgården. När jag var gravid med H så var det ju högsommar när jag var som störst och det var inte kul! Jag antar att gräset alltid är grönare på andra sidan. 😂

Hoppas ni alla får en mysigt 1:a advent i helgen. Jag hoppas på att kunna baka lite lussebullar så jag hoppas dom blir klara med skorstensreniveringen idag så att mitt kök inte är en byggarbetsplats. 👌

Likes

Comments

Hej fina!

Idag välkomnar vi vecka 26 med en pigg lillasyster i magen. Kroppsligt börjar det kännas att jag är gravid nu. Jag har börjat känna av början av en foglossning och ryggen mår väl allmänt dåligt av att jag är framtung i kombination med att jag bär på storasyster rätt mycket fortfarande. Huvudvärken har jag haft i princip hela graviditeten och jag tror den kommer från spänningar från ryggen och axlarna. Meeen, jag tillverkar ju trots allt en liten mini-människa i magen så konstigt vore det väl om jag inte kände av det? Vi håller ju på att renovera lillasysters blivande rum. I helgen ska vi förhoppningsvis kunna slipa det sista på väggarna och börja tapetsera, så himla kul!

På tal om renoveringar, så har jag idag två gubbar som stökar ner mitt hus något oerhört, haha. Nu, äntligen så har dom börjat med skorstensrenoveringen! Det är ett ganska stort jobb för dom eftersom hela skorstenen behöver renoveras. Just nu håller dom på att glid gjuta i murstocken. Jag har alltid haft svårt att slappna av i mitt egna hem när det är stökigt, men sedan jag fick barn så har det förändrats en hel del!
Det sista renoverings projektet vi sedan har innan lillasyster anländer är vardagsrummet. Om vi nu kommer att hinna med allt vi (jag) vill är ju inte säkert, men det står med i planeringen i alla fall. Sedan vi flyttade in i vårt nya hus har största delen av vår budget gått till uppvärmning. Egentligen är vi inte beroende av att elda, men vi tycker det är så mysigt så vi valde att lägga ner ganska stor del av budgeten på just det. Bortsett från det fick vi installera en ny luft-luft pump från IVT i en av hallarna eftersom den gamla började bli lite väl gammal och vi ville inte riskera att den la av mitt i vintern.

Imorgon är det redan Fredag igen, hur mysigt är inte det? Hoppas ni alla får en fin dag.

Likes

Comments

Hej fina ❤

Jag har faktiskt valt bort att uppdatera här ett bra tag eftersom jag varit i valet och kvalet om jag i huvudtaget ska ha en blogg. För mig känns det som att det ska fylla ett syfte för att jag ska ha tålamod med en blogg. Just det här med att blotta sitt vardagsliv för vem som helst egentligen, det är för mig en stor grej. Beroende på hur jag mår så vill jag vissa dagar vara så anonym jag bara kan, medan jag andra dagar gärna vill dela min vardag med alla som vill. Att prata om en graviditet, livet som mamma, depression och ADHD skapar mycket känslor hos många. Just nu är mina dagar så otroligt varierande beroende på hur jag har sovit. Jag har hamnat i en sömnsvacka och sover otroligt oroligt. Tröttheten grundar sig även i min uteblivna medicinering av Concerta som jag valt att sluta med även under denna graviditet. Eftersom det finns så pass lite studier på hur medicinen påverkar foster så mår jag hellre dåligt i 9 månader än att riskera fosterskador.

Jag kommer att fortsätta uppdatera här och uppdatera om hur allt går med lilla H och bebisen i magen. Nu har vi dessutom flyttat och julen närmar sig med stormsteg!

Ha en fin kväll 😘

Likes

Comments

Nu har jag varit lite dålig på att uppdatera här, vi är galet förkylda! Idag går jag och magen in i vecka 15 och bebis är i storlek med ett äpple 🍎. Bortsett från denna hemska trötthet så känner jag mig ogravid. Igår kände jag för första gången av ryggont efter att ha gått mycket under dagen. Hade väldigt svårt att komma till ro och hitta en bekväm sovställning inatt.

Regnet faller ner, nu är det verkligen höstrusk! Dags att plocka fram höstkläder och åkpåsen till vagnen så att Hanna får det mysigt. Förra Fredagen hade vi kalas för henne eftersom hon fyllts ett (!!) år. Var tar tiden vägen egentligen?

Imorgon ska vi fara 50 mil uppåt i landet till min fina familj. Det var ganska många månader sedan jag var och hälsade på så det ska verkligen bli riktigt kul ❤.

Hoppas ni får en mysig helg allihopa 🌹

Likes

Comments

Bebis är stor som en persika! Den här veckan har jag varit ovanligt trött! Vet inte om tröttheten är som värst nu och snart slår över, jag hoppas det i alla fall! Hanna fick sån ettårs spruta igår och har varit väldigt trött idag. Men alltså, ett år?! Var tar tiden vägen? 😭

På Måndag ska vi ner till Malmö på ultraljud, sen får vi resultaten på KUB. Jag känner mig inte nervös än i alla fall, jag tycker mest det ska bli roligt att de den lille krabaten där inne i magen.

Under veckan har jag haft en stor oro för allt praktiskt inför minstingens ankomst. Hus, bil, föräldraledigt osv.. Det har varit värre på kvällarna. Nu är vi snart i mål med huset i alla fall, köpet alltså. Vi planerar flytt i början på Oktober och det ska verkligen bli kul. Gubbens föräldrar ska köpa vårt hus och vi deras. De vill ha ett mindre hus och slippa sköta så stora ytor medan vi behöver större hus och mer yta, perfekt! Det är mycket förändringar på gång och huvudet går på högvarv, ibland måste jag verkligen tagga ner i tankarna så huvudet hinner med 😂.

Bra blir det tillslut ❤

Vecka 13

Likes

Comments

En vanligare kombination än man tror, att vara gravid och deprimerad. Jag skrev i mitt förra inlägg att 10% av gravida kvinnor är deprimerade. Jag tänkte berätta lite om min erfarenhet kring detta.

När jag väntade Hanna mådde jag, som så många andra, väldigt dåligt fysiskt under de första 12 veckorna. I början kräktes jag upp allt jag stoppade i mig och tröttheten begränsade mig till soffan. Såklart påverkade det mitt psyke, att inte räcka till som människa, men psykiskt dåligt vågar jag inte påstå att jag mådde. Mellan vecka 13 och 20 mådde jag faktiskt ganska bra och jag kunde fungera i skolan, trots att jag slutat med min ADHD medicin. Jag presterade inte ens i närheten så bra som jag gör med medicinen och koncentrationssvårigheterna gjorde det mycket svårt för mig. När jag menar att jag fungerade bra så syftar jag på att jag faktiskt klarade det. 

Den sista halvan av graviditeten så mådde jag successivt sämre. Efter vecka 30 så var jag deprimerad och de sista månaderna av graviditeten började jag ifrågasätta varför jag valt att skaffa barn. Jag ville inget annat än att det lilla livet i magen skulle komma, men depressionen som eskalerade gjorde att jag periodvis kände ånger. Vid vecka 35 började jag tappa livslusten och kände att livet tappat sin mening. Jag valde att ligga mycket i sängen eftersom jag inte kände att det fanns en mening med att gå upp, ingenting tilltalade mig. 
I vecka 40 mådde jag så pass dåligt i min depression att jag bad om en igångsättning, den beviljades och helvetet började. I en vecka försökte man sätta igång mig men ingenting hände. Att vistas på sjukhuset dygnet runt och att ha ont konstant gjorde att jag valde att avbryta igångsättningen och hoppas på att den skulle starta av sig självt. Den kommande veckan försökte vi göra roliga saker för att få tiden att gå. I vecka 43, när jag gått över 14 dagar hade jag inget annat val än att åka tillbaka för igångsättning. Och vi höll på i två dagar med intensiv igångsättning som var mer smärtsam än någonting annat, men ingen bebis. Det blev kejsarsnitt.

Efter allt det här så kände jag mig lite tom. Där jag låg med en snittad mage och en bebis på bröstet. Lycklig men ändå inte. Efter två dagar på BB åkte vi hem. Efter ytterligare två dagar hemma hade jag så ont i mig hopsydda mage att jag inte kom ur sängen längre. När vi ringde till BB 2a gången och berättade samma sak, att jag hade så fruktansvärt ont, så suckade barnmorskan och uppmanade mig att stå ut. Om det nu var så att jag verkligen ville ha en undersökning skulle jag vända mig till vårdcentralen. Jaha. Vårdcentralen hänvisar till akuten. Okej.

Mardrömmen var att behöva bli inlagd igen. Jag grät och grät. Den enda utvägen var att bli inlagd på sjukhuset för antibiotikabehandling i minst tre dagar. Jag hade fått en infektion och mitt infektionsvärde låg på 350. Jag avslutar här.

Depressionen som jag fick under min graviditet försvann inte för att bebisen faktiskt kom till världen. Jag brukar säga att jag fick förlossningsdepression i vecka 25. Jag kände mig som den sämsta mamman och frun. När jag väl fattade att jag fått en förlossningsdepression efter graviditetsdepressionen så sökte jag hjälp direkt. Det tog faktiskt inte lång tid efter att jag fått hjälp till att jag mådde som vanligt. Det här kan drabba vem som helst och det gör ingen till en dålig mamma eller människa. Det finns hjälp att få så man ska inte vara rädd till att kräva den hjälpen.

Likes

Comments