Vaknade upp med känslan av att den här dagen skulle ge mig en tvist, som jag bara måste tillägga mitt liv konstant ger mig bara för att jävlas tror jag. Hade iaf den känslan igen, hade självklart sjukt rätt som ja oftast har i just dehär.

Dagen började som alla andra, vaknade av min son vi mös hela morgonen tills han skulle till dagis. Jag och hans pappa lämnade honom på dagis och åkte hem, jag är hemma vrål sjuk som händer väldigt ofta i mitt liv, och min sambo va ledig.

Jag har en tendens att sätta käppar i mina egna hjul vilket ja vet jag gjort nu, de va slut mellan mig och min sambo och jag skrev med en random människa som betyder noll, vilket min sambo självklart får reda på och de utlöser ett sjukt stort bråk som nu slutat med att jag sitter och letar biljetter hem till min mamma i Sverige och med att han är ute och promenerar av sig ilska...

Som nämnt tidigare så har ja en tendens att göra såhär utan att egentligen veta varför, och självklart vill alla ha just de svaret på just den frågan Varför? Som jag aldrig kan ge.

Jag har suttit och funderat och hatat mig själv och funderat och hatat mer. Och jag kommer tillbaka till samma jävla svar på varför jag känner ett behov av att förstöra elr att få uppmärksamhet i mitt liv och de svaret är Leif Sundgren, min pappa.

Jag har försökt så länge att förtränga och förlåta för saker jag inte ens tagit tag i ordentligt att jag inte ens fattar hur mycket den människan egentligen har förstört mig som människa. Jag litar inte på Någon, därför gör jag så ingen ska lita på mig heller. Jag har svårt med känslor, därför försöker jag förstöra de känslor människor har för mig. Mitt självförtroende finns inte, därför försöker jag desperat att hitta de i meningslösa människors munnar ist för att lyssna på dom som verkligen betyder.

Jag har varit så stolt men så blind att jag trott att ja inte blivit min far, när ja i själva verket är rätt jävla nära nu. Jag sårar, jag lovar och inte håller, jag låtsas, jag är deprimerad. De enda jag kan vara stolt över är att jag är nykter,vilket du aldrig klarade av att vara.

Om man summerar allt så har just denna dag fått mig att inse att saker är illa och att jag måste våga vara ärlig med andra och mig själv innan jag förlorar allt.

Jag hoppas att folk läser detta och inser att de finns folk som är som du. Och att de Lilla jag skriver får en annan att må bra. Jag kommer att vara brutalt ärlig och öppen om mitt liv och mig själv,så klarar man ej av att läsa sånt så håll er borta.

Tack och hej för idag och de kommer mer imorgon.

Likes

Comments