Header
View tracker

Nya Zealand än så länge levererar. Eftersom det nya resegänget inte hade koll på någonting utan enbart fokuserade på själva återföreningen bestämde vi oss för att hoppa på en kiwi experience tour. Så Nordön ser vi från en gruppresas ögon. Snabbt insåg vi att det inte är något för oss att bli runt hasade som får och till och med behöva göra sina toalett besök på order. Men det är definitivt ett enkelt och effektivt sett att se New Zealand på. Vi kommer följa med i ca en vecka och sedan hyra en egen bil på sydön är planen.

Igår besökte vi en maori village i utkanten av Rotorua, Tamaki village. Där gjorde vi en over night stay vilket var helt otroligt... Välkomstceremonin började redan på eftermiddagen med cheif korning, sång och lärdom om maori seder och traditioner. Vi gick sedan vidare till lekar med pinnar som var förvånansvärt fokuskrävande. Fascinerande att se 30 vuxna vara 100% tagna och roade av pinnar. Vi lärde oss mer och kultur och fick prova på allt möjligt. Innan middag såg vi en fantastiskt show av maori folket där de dansade och sjöng. Vi övernattare uppträde även vi med sång och dans för middagsgästerna. Efter en smaskig middag bytte vi om till badkläder och satt i bubbelpooler och drack öl under stjärnorna innan det var dags att krya ner i sängen i den stora sovsalen som var pryd av maori karvningar och annan konst.
Upplevelsen var helt otrolig, får ni chansen är det definitivt värt ett besök!! Så mycket lärdom i praktisk och teoretisk form och överlag helt fantastiskt bra gjort!
Hade inte tid eller lust att slita mig från verkligheten länge nog för att fatta kameran och ta bilder. Dessvärre för er som vill se men det är helt enkelt till för att upplevas irl. Förutom dessa fruktansvärt dåliga som ni kan få ta del av.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Sista dagen i Kambodja passade vi på att göra allt.
Vi befann oss i Kampot, en liten riverside stad med lugnt tempo som fick bli vår sista anhalt, men inte följde vi stadens harmoni inte! Dagen innan besökte vi en nationalpark där vi mest åkte moppe eftersom det var sådana otroliga avstånd. Vi såg ruiner från ett gammalt casino, en kyrka och vackra utsikter från klipporna över molnen.

Efter detta äventyr hade vi bokat möte med en man angående klättring. Mycket väl, säljare som han var lyckades han självklart få, iallafall 3/4 av familjen ombord.

Dagen därpå, efter frukost hos den alldeles för glada mannan, sparkade vi igång mopparna och åkte iväg till berget där klättringen höll till. 3 sköna kambodjanska instruktörer hjälpte oss att se berget från alla möjliga håll, ovanifrån, inifrån, och i sidleds. Vi satt fast i vajrar och klättrade längst med bergets kant, hissade ner oss själva i ett 40m djupt hål rätt in i berget, klättrade i och utforskade grottor så trånga att man ibland fick kravla sig fram, och sista men inte minst, utmanade oss själva till det yttersta och klättrade på olika väggar. Kan säga att efter nedhissnigen, som första meterna kändes extremt onaturligt, var adrenalinet att faktum, vilket höll i sig till senare på kvällen.
Att klättra på väggar trodde jag inte skulle vara min grej, men 10skrapsår, 2000blåmärken och en puls som vägrade att gå tillbaka till viloläge senare insåg jag att jag var såld. Trodde inte heller att det skulle vara så svårt men det var oerhört ansträngande och krävande. Krampande muskler halvvägs upp, en vägg utan något att riktigt hålla sig i som enbart avklarades med viljestyrka, en fantastisk känsla efteråt att utmana sig själv och klara det man egentligen redan gett upp på.

Med skakiga ben och fortfarande adrenalin påslag drog vi dit pepparn växer. Till en pepparfarm, vilket är en av de viktigaste produktionerna i Kampot.

En utflykt ner till strandstaden Kep, och en spontan seglingstur i solnedgången senare och vi var så gott som medvetslösa.
Skulle träffa klättringsinstruktörerna över en öl samma kväll med var dessvärre tvungna att avböja då sömn plötsligt kändes ytterst primärt. Dagen efter gick vi upp tidigt för att ta bussen till Phnom Penh och sedan flyga tiiiiiill....
SINGAPORE!

Climbodia

Maskoten Mozart är med i nationalparken Bokor och hänger över molnen

Likes

Comments

View tracker

Här i Asien har ordet fungera, och uttrycket whatever works en annan innebörd än hemma har vi lärt oss. Till skillnad från i Sverige där "det funkar" innebär att det funkar bra innebär att det här ordagrant att det, fungerar. Inte mer eller mindre. Det behöver inte fungera bra, smidigt eller bekvämt, det är bara genomförbart. Exempelvis en u-sväng där bilen visserligen rent tekniskt gör en u-sväng och hamnar rätt tillslut men innefattar att köra upp på trottoarkanten, över ett litet träd i en rabatt och tvinga folk att stanna upp eller flytta sig, detta är helt okej, det funkar ju!
Eller när vi efter snorkling blev avsläppta 100m ut i vattnet med båten, vi fick vada (med kläder) i vattnet som räckte oss upp till midjan, alla överlevde, inte särskilt bekvämt eller praktiskt men det är inte relevant här.
Skulle kunna skriva oändligt många liknande historier om Sydostasiens definition på ordet "genomförbart" och "fungerar", men nu efter 7 veckor har vi faktiskt anpassat oss efter denna standard. Kanske till en för hög grad.
Vi spenderade 4 nätter på ön Koh Rong Sanloem. En i princip öde ö med endast ett fåtal boende arrangemang, enbart el mellan 6pm-2am, inget wifi eller atms och inga affärer. Otroligt rogivande, härligt och aningens rastlöst.
Hur som helst bodde vi där i en enkel bungalow nere på den kritvita, paradisaktiga stranden, med utsikt över det stora blå. I denna lilla hydda, bokad för enbart oss 4, hade vi otaliga gäster och inneboendes i form av ödlor, flygande skalbaggar, fladdermöss och en fet gulröd spindel. Vi kände oss väl lite fåniga som sprang runt och jagade dessa oinbjudna gäster, sånt får man väl räkna med i en bungalow i Asien?
Dörren till bungalowen gick dessutom först inte att låsa och efter någon dag inte ens att stänga, som de asiater vi blivit tänkte vi inte så mycket på det, då får väl dörren vara öppen när vi är ute på dagliga äventyr, det fungerade ju.
Sista kvällen när vi kom tillbaka från en expedition meddelade en av killarna som jobbade där, aningens oroligt att vi lämnat dörren öppen hela dagen. När vi då lättsamt förklarade att den inte går att stänga blev det full rulle. Detta var tydligen inte acceptabelt och det började inspekteras och hämtas skruvmejslar. Att förmedla denna defekt eller att be om hjälp med krypen hade vi inte en tanke på. Även våra oinbjudna gäster berättade vi då om som en rolig historia var på personalen gick i taket, inte ska det flyga in fladdermöss i rummen, och gula spindlar? De kan vara farliga så bungalowen blev sanerad med insektsspray.
Tydligen hade vi gått för långt med vår whatever works attityd som Asien influerat på oss.
Men men, det funkade ju faktiskt!

Bilder från Koh Rong Sanloem

Likes

Comments


Ursäkta internskämtet i titeln, tänker att eftersom hälften av alla som läser detta med på resan och därmed förstår det roliga tycker jag att det ändå är befogat.

Lalala hursomhelst. Häromdagen var familjen uppe innan tuppens ljuva stämma. 5 på morgonen blev vi upphämtade av vår privata tuktuk förare för dagen och satte kurs mot världens största heliga byggnad, Angkor Wat. Vi bor i Siem Reap varifrån det tar ca 20 min till Angkors storhet.
I mörkret flög vi fram, njutandes av den fläktande luften och att för en gång skull, bara för en liten stund, inte vara dyngsur av svett. Men det skulle inte vara länge!
Väl framme köps personliga biljetter där man till och med får sitt porträtt inpräntat.
Sedan vandrar vi över bron mot templet, fram till platsen där vi tids nog ska få se solen resa sig bakom Angkors fem kvarvarande torn. Tyvärr var det molnigt. Så vi begärde pengarna tillbaka och åkte hem. Till Stockholm.
Höhö, nej så illa var det inte. Solens ljus sprack igenom molnen och målade himmelen idylliskt rosa. Rastlösa som vi alla är begav vi oss relativt kvickt in i templet. Vi hade en guide som visade oss runt vilket var väldigt vettigt då det annars mest varit massa sten, märkliga passager och inristningar.
Vår tuktuk förare Mr Louis Vuitton, tog oss runt till 5-6 olika tempel som i takt med att det blev varmare och varmare började se mer och mer identiska ut.
Vår första plan att köpa 3 dagars biljetter var definitivt optimistisk, 8 timmar och 4 liter svett senare var vi alla nöjda.
Då vi bokat ett hostel som var 40 grader varmt utan AC bestämde vi oss för att spendera minimalt med tid i det och följde därför med på en Pub crawl samma kväll. Andra kvällar gick vi snabbt fram och tillbaka i korridoren på hostellet för att svalka oss. Det gäller att vara kreativ!

Tänkte även dela med mig av en bild på mina omtalade nästintill uppätna ben. Insåg dock att det förmodligen skulle krascha internet och att ingen någonsin skulle kunna titta på mig igen utan att bli äcklad så jag håller den för mig själv. Men kan säga att mina ben var mer röda än hudfärgade, och mer buckliga än släta, och att inte ens när man googlar kommer det upp något som är ens i närheten av så vidrigt. När det snarare blev värre än bättre besökte vi efter några dagar en läkare, eller han besökte oss och sa att det var myggbett och sålde på oss massor av piller, mycket intressant upplevelse!
Och det var allt för Siem Reap, ner mot kusten, stranden, och öarna!

Likes

Comments

Tiden rullar fram snabbare än ett X2000 tyvärr, en månad har passerat och Asien och jag har bara 3veckor kvar tillsammans. För den här gången.
Att jag har en blogg som jag lovat att förmedla mig via har jag helt förträngt. Vi befinner oss nu i Kambodja men ser att senast en uppdatering av min fantastiskt spännande vardag gjordes var från Ninh Binh. Har inte hjärta att fuska och hoppa över 3 veckors givande, äventyrliga och ibland krångliga upplevelser som man får äran att på en vardaglig bas vara med om i Vietnam.
Därför kära vänner och familj (läs vän och mamma) ska ni få ta del utan ännu en av minna fabulösa listooooooooor!
Reserutten såg ut följande: Ho Chi Minh -> Dalat -> Mui Ne -> Ho Chi Minh.
HCMC bjöd på:
* Ett fantastiskt hostel - Galaxy.
* Väldigt start krigsmuseum som var mycket gripande.
* Besök vid Chu Chi tunnlarna där vi trots klaustrofobi kröp igenom de 120x80 breda underjordiska tunnlarna.
* Insmitning på en all vietnamese club. Väldigt trevligt folk!
Nattbuss upp till bergsstaten Dalat där vi:
* Utforskade vattenfall framifrån. bakifrån, ovanifrån och inifrån.
* Åt Family dinner med hostelfolk
* Åkte Lokalbuss och upplevde dess (icke) logistik.
* Brände oss lagom till att vi åker till stranden i Mui Ne.
Mui Ne, kuststad, innebar:
* Mycket resorter och ryssar där vi bor.
* Moppeutflykt
* Öknen liknande miljö (Red sand dunes)
* Hustlade att hyra pulkor att åka på sanden med, gick inte för 5 öre.
* Fishing village, mysig!
* Stammis frulle hak med billig äggmacka och iskaffe.
* Beachhäng
* Surf
HCMC i repris varpå vi:
* bytte hostel mitt i natten pga misstankar om Bedbugs
* Åkte därifrån så fort som möjligt.
Därifrån tog vi en nattbuss till Kambodja, Phnom Penh och därmed var klara med Vietnam!

Behind the scenes of the vattenfall

Fishing village - Mui Ne

Jag kallar denna "bitch better have my money"

Likes

Comments

Cat Ba Island spenderade vi 2 dagar på, vacker ö med fina stränder, härlig natur och god öl. Hade varit fantastiskt avnjutit av en varm sommardag, i 15C kyla och regn däremot får man en annan upplevelse. Med alla lager kläder vi hade gav vi oss ut på en moppeutflykt och såg utsikten över halong Bay från ett berg. Vi begav oss även ut på en båtutflykt tillsammans med ett gäng mycket speciella amerikanare. Vi paddlade kajak bland Halong Bays makalösa bergstoppar som stack upp från vattnet, badade från båten och öppnade ostron som Eyvind och Linnea plockade upp från botten.
En galen amerikan beslutade sig även för att äta ett av ostronen trots kaptenens varningar om att de inte var bra. Förmodligen mådde han sådär dagen efter, men det var inte vi kvar för att skåda. Tidigt nästa morgon tog vi en buss till Ninh Binh, trodde vi! Men nej, vi hamnade i inte Ninh Binh, tog ett tag innan vi fick grepp om situationen. Tydligen var vi i Tom Cuc, 10km utanför Ninh Binh. Vi tog in på första bästa hostel, som visserligen är väldigt fräscht men rummet lutar så att man blir illamående av att vara i det.
Vi spenderade hela dagen idag i Cuc Phoung National Park där vi såg apor, gamla träd och klättrade i grottor. Det lutande tornet försöker vi att vista oss i så lite som möjligt för välmåendes skull.
Även här är det svinkallt så vi beslutade illa kvickt att boka ett flyg ner till värmen i Ho Chi Minh City. Efter mycket strul har vi äntligen 4 biljetter (inte 8) till HCMC, Oiiooiiii! Nu ska vi dricka vin och lyssna på Mr Blix live spelning i det lutande tornet!

Nej fy, sådant här hade vi inte förväntat oss! Mot varmare breddgrader!

Monkey Island där vi fick träffa vilda apor på nära håll. Lärdom: apor gillar bananer och Cola.

Likes

Comments

Anlände häromdagen i Hanoi, som genast fick namnet "Staden av kaos". Det är möjligt att Laos fantastiskt långsamma tempo rubbat av sig på oss, för chocken att hamna i Hanoi med 6 miljoner andra människor blev kolossal. Flockar av människor, tutande bilar, försäljare som drog i en, lampor som blinkade, oväsen som ekade. De kaxiga, annars smått arroganta stockholmarna fick dra svansen mellan benen och erkänna att vi jämfört med detta är riktiga småstadsbor.
Bokade en buss-båt-buss biljett till en ö vi aldrig hört talas om i närheten av Halong Bay med avgång redan dagen därpå.
Vinkade sedan till oss en taxi, åkte till ett köpcentrum och gick på bio. Ett strålande beslut om jag får säga det själv.
På kvällen förvandlades hela området vi bodde i till gågata. Restauranger övertog hela gatorna och de kastade ut fler bord vart eftersom potentiella gäster passerade. Engelskan och säljförmågan, eller om det är viljan (?) är definitivt 100% bättre här än i Laos.
Hur som helst, vi kanske inte gav Hanoi en fulländad chans då vi inte ens var där i 24h, men vi försökte och det gav oss huvudvärk. Absolut en accepterad anledning att fly slagfältet som rädda kaniner.

Snubblade på en vatten- och ljusshow utanför bion. Riktigt häftigt, såg ut som att vattnet dansade balett.

Spontan rakning av barberare, även han hade sin business mitt på gatan. Enbart en stol samt spegeln på en mur var hans salong.

5am var vi vakna i Laos samma morgon för att se munkarna få mat. Inte märkligt att Hanois kalabalik 4h senare kändes skrämmande i kontrast.

Likes

Comments

Jag har tydligen tappat bloggar förmågan, vi får se om jag plockar upp det igen efter vägen men än så länge lär inläggen bli varken kvantitativa eller kvalitativa.

Efter 12 dagar har Laos verkligen levt upp till sitt rykte att vara "The slow paced country". Effektivitet existerar inte, iallafall inte inom service. Allt får ta sin tid, man har inte bråttom med någonting alls.
ALLT stänger dessutom extremt tidigt. Vid 10 stänger de flesta restauranger och caféer sedan är barer öppna till 11-12. I Luang Prabang där vi är nu finns det en bowling som har öppet till 02, dit drar alla och bowlar senare på natten. Mycket märkligt. Även Laoterna drar dit då det verkligen inte finns något annat.

För övrigt har Laos bjudit på följande:
* Språkförbistringar med lokalbefolkning
* Mysiga, lokala nattmarknader
* Boende i ett vindsförråd utan riktiga väggar in till toaletten
* Den ovälkomna gästen Spindeln Gregor
* En intetsägande huvudstad som vi lämnade tidigare än planerat.
* Det vackraste vattenfallet någonsin skådat, Kuang Si.
* Kajaktur i Mekongfloden med Toto
* Munskydd, snabba hjälmar och moppar
* Barkbåtslopp
* Hajker i små byar runt stan och riktiga bemötanden av lokala
* Bön med munken och legenden Manzeng
* Snubblat på byns krukmakare som lät oss prova att dreja.
* Beerlao
* Spontan vaxning för killarna(?!?)
* Äventyr i två olika grottor
* Jack Sparrow som granne

* Sett kor ha bonfire night

*badat i lagooner och utforskat grottor

* Frukost varje morgon hos Wantsi <3


Städerna vi valde att besöka var Vientiane som är huvudstaden, sedan åkte vi vidare till Vang Vieng, en liten stad precis vid floden som blev allas favoritstopp. Sedan bar det av vidare till Luang Prabang där vi nu imorgon flyger till Vietnam ifrån.

Så tack Lao för denna visit!

Sista frukosten hos Wantsi

Barkbåtsrace i Vang Vieng

Kuang Si waterfall

Krukmakaren med sin son

Solnedgång uppifrån Phosi hill i Luang prabang

​Vilket gäng...! 

Likes

Comments

Sitter för tillfälligt på en brygga nere vid floden i vang vieng. Har gjort flera försök att få beställa mat men då varken vår engelska, svenska eller spanska räcker till blir det problematiskt. Trots kommunikations svårigheter har lokalbefolkningen visat en mycket vänlig sida! Långt från ett leende i många fall men ändå kontaktsökande. Vi har möt flera som gladeligen sätter sig bredvid oss och skålar med "Beer Lao", badar och visar vart man kan hoppa i vattenfall. Till och med kroppsspråk tycks vara annorlunda här, inte ens det går fram alla gånger.
I Laos har vi förstått att man är väldigt pryd. Finns ingen från lokalbefolkningen som har på sig mindre än jeans och T-shirt, inte ens när de badar(?!?). Korrekt, de badar i sina vanliga kläder, jeans, skjortor, tjocktröjor, you name it. Även i försöker att följa kulturen och inte gå för lättklädda men i värmen är det svårt för oss känsliga små svenskar. Eller snarare oss stora svenskar, är ungefär som två Laoter, på alla håll.



Likes

Comments

Cybervärlden! Jag är tillbaka! Eller rättare sagt påväg bort igen, ut i det vilda och fria! Med magen full av nervositet, oro och magsår bär det nu av till sydost Asien där resten av mitt folk, generationen 1995 befinner sig. Mycket originellt! Men man måste ju se vad det är alla tjatar så förbaskat om! Första stoppet är Vientiane i Laos, dit flyger jag idag tillsammans med två kära resenärer, väl nere möter vi även en tredje vagabond.

Nu väntar min älskade ryggsäck på att få känna min rygg mot sin. Dags att återförenas!

Ta hand om er här hemma så ses vi när vi ses!

Likes

Comments