Jag har skrivit det förut och nu skriver jag det igen, att resa med småbarn är inte svårare än vad man gör det till. Planering, lite framförhållning, tålamod, ett inre lugn och tillit till sig själv är det som behövs för en smooth flight! Ja och snacks såklart! mängder med snacks!!!

Här kommer några tips på vägen.

Packa vettigt men rimligt, det är trots allt du som ska konka runt på hela ekipaget. 3 åringar är inga hejare på att agera bärhjälp trots att dem själva påstår sig vara starkare än Pippi Långstrump.

Somliga långflyg har bassinets att låna ut ombord på flyget så att bebisen kan ligga avskilt en stund. Dessa måste dock bokas 6 månader innan avresa för att man ska ha en chans på dem. Är man en av dem lyckliga som hinner knipa en så vill jag passa på att tipsa om att ta med ett cozi-go sovskydd. Mer om dessa kan du läsa här.

Införskaffa dig en härlig nackkudde att luta dig emot, för du kommer med största sannolikhet få sitta upp hela färden och agera sovkudde åt en unge som kurrar ihop sig sådär härligt som man bara kan om man är under en meter och får plats varsomhelst. Glöm inte att ladda ner några härliga poddavsnitt så att du kan lyssna offline under resan. Om du ska resa långt så införskaffa dig en powerbank.

Räkna inte med ett stabilt och stort skötbort ombord, så ett bekvämt underlägg i skötväskan är att rekommendera.

Flygbolagen skriver ofta ut att medhavd mat inte är tillåter ombord, men jag brukar strunta i att läsa just dem raderna och brukar packa med mig både mackor, pannkakor, skuren frukt, godis, russin och choklad och har aldrig fått skäll. Jag brukar även packa med 2 vattenflaskor hemifrån som jag fyller på efter incheckning innan avresa. 30:- /flaskan vatten ombord, nej tack!

Bekväma kläder är ett måste och gärna en tröja över som är lätt att ta av och på beroende på temperatur ombord. Glöm inte extrakläder till barnen, olyckor händer lätt.

Underhållning ombord till Juni brukar bestå av aktivitetsböcker med klistermärken i och några smågubbar/ponnys. Denna gången kommer vi även att packa med några små presenter som hon får öppna när vi märker att hon börjar bli rastlös.

En bärsjal till Ben ska vi också packa med så att den som håller honom kan slappna av och dessutom har armarna fria och möjlighet att gå på toa utan att han vaknar.

På många flygplatser så får man ta med sig vagnen eller sulkyn hela vägen fram till gaten, detta är verkligen guld värt! Jag har till och med varit med om att man fått ta med sig babyskyddet ombord för att ha bebisen i under flygningen, så det är värt att fråga vad man får och inte får.

Ryggsäck är en jäkligt bra uppfinning när man har barn som vill bli burna. Oftast får du inte tillgång till vagnen direkt efter flygningen och då blir man illa tvungen att bära runt på både barn och väskor innan man kommit till bagage utlämningen.

Sista men absolut inte den minsta detaljen. Glöm inte att kolla så att passen är up to date! ibland ska dem gälla hela 6 månader efter hemresan. Detta har jag fått lära mig den hårda vägen..

Vi ska ju åka till ett 30 graders varmt Los Angeles vilket ska bli så härligt efter denna sommaren. Men jag tycker att det är extremt svårt att packa åt lilleman.

Lite underhållning till Juni och en grym nackkudde till mig! Och nedan ser ni vagnen vi ska ta med oss och Junis nya balla åkbräda från bumpride som hon fått av mamma pappa mormor och morfar.

Hoppas att ni vill följa oss på vår resa. Kram Jessica

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hela denna sommaren har varit maxad med happenings!! Jag och Juni började sommaren med en sista resa på tumanhand till värmen. Efter det så jobbade jag två veckor till innan vi tog sommarlov i mitten på maj och i samma veva flyttade vi in i vårt radhus. Jag och Juni gjorde lite av varje i väntan på Edvins ledighet som drog igång vecka 28.. och vi hann med en hel del kul, loppan och jag.

Den 15 Juli firade vi vår 3 åring och 2 dagar efter det så kom lillebror. Efter Bens ankomst så har vi hunnit med en Göteborgs weekend med Håkan Hellström konsert och Liseberg, en mängd dagsutflykter, en Vimmerby vistelse och en 30 års överraskningsfest för världens bästa pappa och sambo!!

Jag började planeringen av festen redan i mars och ambitionen var att ge Edvin allt han drömt om.

Jag har spenderat hela våren med att i hemlighet bjuda in vänner, familj, arbetskollegor och träningskompisar till en maxad 30 års fest i hans ära.

Jag har låtit honom tro att jag inte var så sugen på ett stort firande med tanke på att vi nyss fått bebis och att det skulle bli för jobbigt att ställa till med en stor fest. Han var helt med på noterna och bjöd därför bara in sina närmsta för lite firande i all sin enkelhet.

Men tji fick han när en hel parad med människor tågar in i trädgården i takt med trumslag och visseltjut. Öl, vin och skumpa langas in på altanen tillsammans med 2 gigantiska tårtor, mat, bord och stolar. En överrumplad, förvånad med ack så glad 30 åring önskade alla välkomna, och kalas-humöret bytes snabbt ut till partyglädje.

Efter maten så fick han den stora presenten som vi alla hade bidragit till.. EN RESA TILL LOS ANGELES!!

Innan tårtan fick han nästa present som innehöll NFL biljetter till en match i San Fransisco och lite längre fram på kvällen förklarade jag min kärlek för honom i ett tal och gav honom något som han drömt om i flera år. Det var nämligen inte bara Edvins 30 årsdag vi firade utan även att det var 6 år sedan vi blev tillsammans i just Los angeles. Efter talet så räckte jag över min mobil till honom för att låta hans största svenska träningsinspiratör berättar för honom att han ska få åka till Las Vegas och gå på mister Olympia.

Edvin höll bokstavligt talat på att smälla av! Hela kvällen var nästan för mycket för honom att ta in, men klimax måste varit när han frågar mig när det är tänkt att vi ska åka och jag svarar september, och han skriker ut - I ÅR???!!!!!

Det var fantastiskt kul att få överraska och överösa en människa som jag älskar så galet mycket med allt och lite till, han är såå värd det!

Och nästa måndag drar hela lilla familjen till the "city of angels" för att götta oss och leva life!




Likes

Comments

Det har redan gått 7 veckor sedan Ben gjorde entre.

Lillebror Ben är världens snällaste lilla plutt som är helnöjd bara han får mat och kärlek. Maten står jag för och kärleken turas vi om med att ge honom alla tre.

Juni är på riktigt världens bästa storasyster! Men hon var lite skeptisk till den nya familjekonstellationen dem 3 första dagarna. Hon var arg på mig och Edvin och totalt omöjlig att förhandla med. Vi lät henne hållas och försökte vara lyhörda och förstående men vad vi än gjorde eller sa så var det fel.

Den tredje kvällen satte jag mig ner med Juni och förklarade för henne att det är okej att vara både ledsen, arg och glad. Det är tufft att bli storasyster och det är okej att hon känner som hon gör. Mamma och pappa finns här. Vi lyssnar, tröstar kramar och ger av vår tid. Efter vårt samtal så började hon mjukna och frustrationen lättade. Vår glada goa Juni var påväg tillbaka.

Jag är så tacksam för att Edvin har varit hemma med oss nästan 7 veckor i sommar. Det har känts viktigt att ge Juni full fokus från åtminstone en förälder under första tiden med lillebror i huset. Edvin och Juni har fått en ännu närmare relation, men det var också Edvin som fått den störta skopan aggression.

Jag är tacksam för att hon har haft större överseende med mig då jag har behövt lägga mycket fokus på Ben och amningen. Och även fast hon har varit närmare sin pappa en period så har hon visat att hon behöver min kärlek också vilket jag har varit duktig på att ge henne så fort lillebror har varit nöjd och kunnat hänga med pappa en stund.

Jag har aldrig märkt av någon avundsjuka eller tjuvnyp mot Ben. Juni vill gosa, pussa, klappa, hålla och vara nära honom så mycket hon bara kan. Hon är mån om att Ben ska ha det bra och försöker trösta om man skulle vara ledsen. Hon berättar gärna för mig vilken fin och bra mamma jag är och att hon aldrig skulle klara sig utan mig Hon har tålamod och förståelse långt förbi vad jag anser rimligt för en treåring. Hon är helt enkelt fantastisk!

Likes

Comments

Allting började den 15/7 på storasyster Junis 3års dag...

Vilken dag, vilket väder och vilket ös! Dagen startade redan 07.00 med sång och frukost på sängen för födelsebarnet. Efter det så dekorerade vi hela uteplatsen med ballonger, ananas-girlanger och andra tropiska dekorationer. Sen så rev vi av tidernas trädgårdskalas med 40 gäster innan jag fick slappna av för dagen, höggravid i vecka 38+2.

Jag hade känt ett stort tryck neråt under sista delen av kalaset, men tänkte inte så mycket mer på det utan vi fokuserade på att städa undan och jag planerade att hoppa ner i ett bad med Juni innan vi skulle byta om till pyjamaser.

Klockan började närma sig 20.00 och jag värmde på en överbliven korv från kalaset och hann ta en tugga innan jag känner något varmt som rann längs mina ben...

Edvin ser chockad ut och undrar vad jag håller på med och Juni utbrister -duschar du mamma? Jag står gapskrattandes och fattar noll. Min enda önskan var att bebisen inte fick komma på Junis dag och så går vattnet på just den specifika dagen, vad är oddsen.

Edvin- vad betyder detta då? Jag- Det betyder att vi kommer ha en bebis inom 2 dygn!!

Edvin hämtade handdukar samtidigt som jag ringde till förlossningen och beskrev situationen. Jag hade inga värkar så jag misstänkte att bebis nog kommer stanna inne åtminstone förbi midnatt. Vi fick en tid för kontroll dagen efter om inte värkarna skulle sätta igång på natten, och det gjorde dem inte..

Kl 09.00 den 16/7

Vi kör till våra vänner för att lämna Mowit innan vi åker in på förlossningen för kontroll och dem konstaterande vattenavgång i samma sekund som jag drog ner byxorna. Allt såg fint ut med bebisen och vi fick åka hem igen för att invänta värkar. Jag hade inte ro att sitta still så jag ringde min syster som kom hit och underhöll mig en stund och sedan rastade hon mig på maxi en runda och efter det så åkte vi till max för att ladda upp med kolhydrater.

På kvällen innan jag skulle sova så blev jag orolig då bebisen varit oroväckande lugn en längre stund och den svarade inte heller på buffringar eller kalla drycker så jag ringde in till förlossningen och rådfrågade dem. Dem sa att jag fick komma in om jag ville men jag valde att gå och lägga mig istället och sova så mycket jag bara kunde inför kommande förlossning.

Kl 10.00 den 17/7

Ännu en runda in på förlossningen för kontroll. Även denna gången såg allt bra ut förutom att bebisen inte rörde sig. Sköterskan som gjorde ultraljud blev lite orolig och började prata om en igångsättning redan då, men barnmorskan som bestämde den dagen ansåg att allt såg bra ut så vi blev hemskickade med en tid för igångsättning dygnet därpå. Detta kändes inte alls bra för mig och jag började gråta i samma stund som dem berättade att bebisen inte rörde på sig. Hjärtat slog fint och så men visst fan ska dem buffa runt lite iallafall?! Jag förklarade min oro och att jag med störta sannolikhet inte skulle kunna sova ett sekund med vetskapen om att bebisen ligger där inne och kanske är för svag för att orka. Dem lyckades till slut övertyga Edvin om att allt var som det skulle så vi gick trots att jag egentligen ville skrika åt dem att dem skulle plocka ut min unge NU!

Just då kändes det som att allt skulle gå åt helvete och jag tappade helt fattningen. Jag bad Edvin att köra oss ner i stan för att köpa det sista till bb väskan och sen så valde vi att äta lunch på the Tivoli. Jag satt och tittade ut på havet och grät bakom mina solglasögon samtidigt som jag tryckte i mig en god pasta carbonara. När jag nästan har ätit upp så känner jag en molande smärta i magen som kom och gick.

Vi åkte hem och jag kröp upp i soffan bredvid Juni och den molande värken övergick till lätta sammandragningar som snabbt blev till sammandragningar som jag behöver andas mig igenom. Edvin och Juni gick till lekplatsen och dem hann vara borta i knappt 30 minuter innan jag fick ringa hem dem igen och berätta att mormor var påväg för att hämta Juni.

Jag kramade mig stora tjej och sa hejdå med en massa pussar innan jag gick upp på ovanvåningen och tappade upp ett varmt bad. Jag hoppade ner i badet med Håkans Hellströms Ullevi konsert från 2015 spelandes i bakgrunden. Planen var att ta mig igenom den 2 timmars långa konsertren innan det var okey att åka in.

Edvin kom upp och klockade mina värkar så fort Juni hade åka. Dem varade i snitt i en minut och dem kom med 2-3 minuters mellanrum ganska snabbt. Efter 10 låtar så ringde vi förlossningen som berättade att dem hade fullt, men dem ville inte skicka oss till Lund så vi blev uppmanade att kämpa på hemma och när vi kände oss redo så skulle vi komma in så lovade dem att "lösa det".

Efter ytterligare 5 låtar så kämpade jag mig upp ur badaret och i mina kläder och sen så var det dags att dra. Värkarna var olidliga redan då och dem kom med 1-3 minuters mellanrum.

kl 17.00 den 17/7

Framme på förlossningen så hann jag gå i korridorerna i lite mer än en halvtimme innan jag fick ett rum. Där inne kopplade dem ctg och värkarna fortsatte att öka i intensitet och dem tryckte på neråt något fruktansvärt och inte alls så som med Juni då det kändes mycket mer i magen istället för i bäckenbotten.

Efter ytterligare 30-40 minuter så fick jag byta rum till ett riktigt förlossningsrum och dem gav mig även en rock. När det hade gått ca 1,5 timmar så gjorde dem en undersökning och dem trodde att jag var öppen 3-4 centimeter..Jag trodde att jag skulle tappa hakan. SKOJAR DU MED MIG var det enda jag fick ur mig 3-4 centimeter är ju ingenting.

Jag mådde riktigt risigt vid detta laget och bad dem om filt då jag frös något vansinnig. Efter en stund tog dem en temp på mig som visade att jag hade 39 graders feber. Jag fick genast drop med antibiotika och en stor filt virad runt mig. Jag stod vid denna tiden upp och lutade mig över sängen samtidigt som jag höll Edvins armar och gungade ner bebisen i varje värk.

kl ca 19.30 den 17/7

Jag tryckte på larmknappen och bad dem göra ytterligare en undersökning på mig. Jag kände mig så svag och höll på att kasta in handduken då jag helt saknade ork och kämparglöd på grund av febern. - Jag klarar inte detta! Jag krigade mig igenom en 12 timmar lång förlossning med första barnet utan smärtlindring men jag kan inte vara den krigaren idag! Dem undersökte mig och då var jag öppen 6-7 cm!! NU KÖR VI! Lustgas, iskall dricka och fokus!

Jag taggade till och fick nya krafter samtidigt som värkarna ökade ytterligare i intensitet. Edvin började bli lite nojig när dem kommande värkarna avslutades nästan som krystvärkar och jag omedvetet tryckte på fast att bebisen absolut inte var nära på att komma ut. Efter en stund av uppstressad Edvin så ringde vi på klockan igenom och två fantastiska barnmorskor/sköterskor/kvinnor gjorde oss sällskap. Tillsammans alla 4 kämpade vi på ytterligare en timme innan det var dags att krysta samtidigt som det blev skiftbyte. Dem sista 20 minuterna guidades vi av två andra helt fantastiska kvinnor som även blev dem som fick hjälpa oss att te emot vår bebis.

Jag fick äran att själv dra ut vår lilla plutt och lägga honom på mitt bröst och det var en magisk upplevelse.

21.55 föddes vår lilla Ben till tonerna av Ed Sheeran ❤ 3305 gram, 51 cm och otroligt lik sin storasyster. Den 17/7 fick Juni en lillebror, vi blev tvåbarns föräldrar och världens finaste Ben fick ta sina första andetag.

Likes

Comments

Efter flera nätters störd sömn tack vare en klängig unge som ska dra i håret, ligga nära och kramas, sparka mig i ryggen och dra sina fötter i min mage så fick jag till slut nog...

Jag sover i dagsläget redan dåligt på grund av värme, halsbränna, hickande bebis och nattliga besök på toaletten och börjar inse hur illa min sömn kommer bli om vi fortsätter såhär när bebisen kommit. Jag är tyvärr ingen superkvinna som klarar mig utan sömn, verkligen verkligen inte så inatt fick Juni flytta in på sitt eget rum.

Jag började prata med henne om det redan på morgonen och responsen var som förväntat, hon vill såklart sova hos oss. Vi fortsatta ändå att lyfta ämnen under dagen och när vi hade Junis fadder samt mormor på besök under dagen så berättade vi för dem båda var Juni skulle sova inatt och dem peppade och berömde henne såklart.

När kvällen kom så pratade vi i soffan om vad som komma skulle och tårarna föll från Junis kinder.. Mina var också påväg att tränga fram men jag fokuserade på att trösta. peppa och förklara. Jag berättade för henne att jag skulle sakna henne i sängen och att mamma också är ledsen.

Efter lite förtvivlan över separationen så gick jag och Juni upp för att duscha, ta på pyjamas och välja nalle. Efter det så borstade vi tänderna samtidigt som Juni insåg att vi började närma oss nattning och växlade mellan tårar och tapperhet. Vi har ju trots allt gjort iordning ett superfint rum till henne precis bredvid vårt med egen säng och helt nya sängkläder som hon beundrat ett tag. Vi läste två böcker och sen så frågade Juni lite försiktigt om jag inte kunna stanna hos henne och sova i hennes lilla säng, men jag svarade att jag inte får plats och det förstod hon ju. Så istället satt jag och klappade henne på ryggen samtidigt som jag sjung och inom tre minuter så sov hon lugnt.

En timme senare så stod jag och Edvin vid hennes fotände och beundrade vårt stora lilla barn. Vi höll om varandra och Edvin sa att han nog aldrig kommer glömma denna stunden och denna synen ❤

Jag grät och insåg att detta är innan och snart kommer ett efter...

Vår lilla tjej har blivit stor och ännu större ska hon bli. Nu är hennes och vår värdefulla ensambarn-tid påväg att ta slut och snart kommer en till liten skrutt som ska ta plats. Vi har längtat efter syskon åt Juni och vi har såklart massor av kärlek att ge både henne och nya barnet men det är med en viss sorg som vi tar oss an dessa sista veckorna som en trio.

Det hade tyvärr inte hjälpt med en ännu större säng då Juni vill ligga precis intill eller gärna på mig, annars tror jag att det hade varit en bra lösning, men vi alla mår nog bra av lite utrymme och ostörd sömn. hon ligger trots allt bara några meter ifrån oss och hon är välkommen in till oss när hon än vill.

För hennes är det förmodligen inte några ynka meter, då hon har sovit med oss hela sitt liv men hon sov hela natten utan avbrott i sin egen säng så lite skönt med space va det nog.. Nu ligger jag vaken i vår säng och väntar på att hon ska vakna upp så att jag kan överösa henne med kärlek pepp och beröm.

Likes

Comments

Nu är vi mitt uppe i vecka 34 av denna graviditeten, vilket betyder att det alldeles alldeles snart är slutspurt.

Jag börjar inse att förlossningen närmar sig och det är med lite blandade känslor som jag visualiserar den. Förlossningen med Juni höll på i 12 timmar från det att jag kommit in till sjukhuset och var öppen 3 cm. Dem 12 timmarna var på gränsen till outhärdliga dels på grund av smärta och dels pga av att jag inte hade sovit något på två dygn innan allt drog igång. Känslan var ungefär lika med att jag sprang tredje varvet på ett marathon...

Jag lever på hoppet om att följa statistiken och isåfall har jag en 6 timmars förlossning framför mig innan vi får träffa vår lilla plutt, och det kommer jag garanterat klara av.

Jag är inte nervös eller rädd för förlossningen, det enda jag är brydd om är att jag måste ha tillräckligt med energi innan för att kunna ge min kropp dem bästa förutsättningarna.

Innan det är dags för bebis att anlända så ligger full fokus på Juni som för tillfället kommit in i en utvecklingsfas som får mig att gråta, skratta och bryta ihop nästan dagligen. Jag försöker verkligen att vara världens bästa mamma åt henne och jag försöker att ge henne all min kärlek och uppmärksamhet nu så länge vi bara är 3, men somliga dagar är det tufft. Framför allt då jag är känslosam som ett stormigt hav och för att jag har en stor mage i vägen som drar ihop sig till en hård basketboll varje gång jag anstränger mig lite.

Men vi kämpar på! ❤

Likes

Comments

Idag när jag, Edvin och Juni precis kommit hem från Ikea för ett byrå inköp till sovrummet så bankade det på vår dörr.....

Utanför står nästan alla mina godingar med ballonger i händerna och skriker SURPRISE!! Blödig som man är såhär 50 dagar innan beräknad födsel så gråter jag loss en stund innan jag förstår vad dem är här för.. Dem har ordnat en babyshower för mig ❤ fina fina fina dem.

Dem dukar upp med glass-buffe, kladdkaka, kaffe, ballonger, flaggor och presenter till mig och bebis.

När jag satt där bland alla mina fina så gick det upp för mig att jag är sååå såå nära nu. Snart har vi en liten bebis i huset och som vi längtar efter vårt alldeles egna lilla bebis-gos.

Likes

Comments

I lördags natt landade vi i Sverige igen efter en riktigt göttig vecka i Turkiet.

En välbehövlig semester med 100 procent fokus på att koppla av, mysa med Juni och bonda med bebisen i magen. Vi tillbringade samtliga dagar vid antingen poolen eller vid havet. Och intaget av glass, melon och jordgubbar var STORT!

Resan både dit och hem gick bra trots 2 skumpiga flygningar som fick mig att hålla extra hårt i Juni.

Nu är vi fulltankade med D-vitaminer och redo för en mysig vår och sommar med flytt, bebis och en massa utflykter.

Likes

Comments

Idag vaknade jag första gången redan vid 06, men frukost blev det först vid 07 tiden efter lite kramar och mys.

Frukost i sängen är något som samtliga i familjen älskar, om man bortser från smulorna då. Idag passade vi på. Vem vet, det kanske är sista frukosten i just denna sängen och i just denna lägenheten. På fredag flyttar vi och i samma veva uppgraderar vi oss med en helt ny säng.

Likes

Comments

Vi har kommit en bra bit in i vecka 30 och nu är det endast 70 dagar kvar tills bebisen är beräknad.

Det är först nu som allt börjat sjunka in... Jag ska inom kort bli tvåbarns mamma!

Om några ynka veckor så ska jag åka in och krysta ut den lilla lilla bebis som vi har längtat så mycket efter.

1 år av bebisverkstad och 9 månaders bebis-bakning ligger snart bakom oss och en helt ny tid tar vid. Juni ska bli storasyster och min underbara Edvin ska bli pappa åt ännu en liten sprallis.

Det är så nära nu att jag nästan kan famna det, men bara nästan... Det är helt klart en spännande tid som ligger framför oss. ❤

Likes

Comments