Header

Imorgon är det exakt 2 år sedan jag och min exman separerade. Två år sedan jag tog det stora och svåra steget att flytta ut. Tänk vad tiden går snabbt! Och tänk om jag då hade vetat vilken lång och jobbig väg jag hade framför mig! Det är bra att man inte vet sånt på förhand. Fast visst visste jag att det skulle bli en tung väg, men det har nog varit mycket tyngre än jag kunnat tro! Men det har gjort mig så mycket starkare och lärt mig så mycket. Och kanske längs vägen har jag blivit en bättre människa. Och insett vilka fel jag gjort så jag sen i framtiden inte gör om dom igen. Den där bilden här ovan tog jag morgonen som jag flyttade ut från vårt hus, det var en helt fantastisk himmel då. Mörk och dyster men ändå så otroligt vacker! Rosa med lite lila streck i. Jag tog det som ett tecken, ett sista farväl. Kändes som om den rosa färgen representerade kärleken vi hade haft för varann och det lila var smärtan som också kommer med kärleken.

Alla dessa olika stadier av känslor som jag gått igenom de senaste två åren kan bäst beskrivas som en bergochdahlbana. Det har jag ju skrivit här tidigare också. Och just den där känslan av att man ibland har trott att nu börjar det reda upp sig, nu börjar allt bli lättare! Och så svänger det igen och du är tillbaks i skiten och alla de jobbiga känslorna svämmar över dig igen.

Många väljer ju att ta den "lättare" vägen tillbaka, att snabbt hitta en ny partner efter att de separerat. För det är ju det bästa sättet att "döva" känslorna på. Att sätta ett plåster på såren bara och gå vidare. Men förr eller senare nöts detta plåster bort och allt kommer ifatt en igen! Då är det mycket jobbigare att ta itu med de jobbiga känslor när du är i ett parförhållande. Tror alla borde vara ensam en längre tid efter en skilsmässa, om man verkligen vill bearbeta allt och bli hel som person igen.

Jag valde iallafall den svåra vägen. Vägen där jag valt att uppleva och känna av alla jobbiga känslor och att ta itu med dom. Och jag har ju insett att man får bearbeta inte bara alla jobbiga känslor efter skilsmässan utan även allt före det som hänt, känslor och saker som gått igenom redan i ungdomen. Det är mycket jobbigt som jag inte hade bearbetat helt färdigt, som jag bara satt ett lock på för det var för jobbigt att ta itu med.  Som till exempel jag och min exmans långa kamp att få barn. Vi har gått igenom många provrörs försök. Och det är ju något som verkligen tär på ett förhållande! Det sägs att antingen gör det ett par starkare eller så drivs man ifrån varann. För oss var det det senare.. När man är mitt uppe i alla dessa behandlingar och går igenom den smärta man gör under den tiden som barnlös så är det så lätt att tappa bort varann på vägen. Så åt alla er som går igenom dethär, ta hand om varandra, VÅRDA förhållandet! Så ni inte tappar bort varann på den där långa smärtsamma vägen.

Min styrka efter skilsmässan har ju varit min dotter!❤️ Hon är ju den som fått mig att le när jag velat gråta, som tröstat mig när jag har varit lessen. Hon har varit tvungen att växa upp mycket snabbare än hon skulle annars skulle ha gjort under dessa 2 år. Men hon är en sån fin liten människa! Så känslosam och så full med empati! Hon ser när jag är lessen, fast hur jag än försöker dölja det ibland. Hon tittar på mig och säger, "mamma du ser lessen ut" sen tar hon min hand och pajar den! :) För henne gör jag allt, hon kommer först alltid!

Brukar nog inte vanligtvis lyssna på dansbands musik men denhär låten här nedan har en sån fin text!❤️ Passar bra in på nån som gått igenom en skilsmässa eller annars mist kärleken.

"Mot alla odds försökte vi, men så en dag var allt förbi.
Nu står jag ensam kvar."


Kommer ihåg vi lyssnade på den där låten vid min brors sommarstuga den sista kvällen som vi fick med vår faster. Min bror och hans fru hade varit och lyssnat på Lasse Stefanz när de hade spelat på nåt ställe tidigare i sommar. Så denna låt påminner mig också om min faster och om den där sista kvällen i Augusti.

"Vi gjorde allt för kärleks skull, men jag såg att dina tårar föll. När du långsamt tog farväl. Men som ett minne från igår kan tiden läka alla sår, för du har en känslig själ."

"Tro på kärleken du kommer finna den ooh låt ditt hjärta slå för dom du litar på, men tänk på mig ibland."


Och visst tror jag ännu på kärleken!❤️ Trots allt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det börjar närma sig fredag, dagen då vi ska ta ett sista farväl av min kära faster❤️ Känns som man har en klump i halsen nu hela tiden innan begravningen.. Blir gråtfärdig varje gång jag tänker på det, det kommer bli tungt. Riktigt tungt. Jag har inte varit på nån begravning sen min farmor dog och det är ju över 10 år sedan.

Började leta genom garderoben efter mina begravningskläder. Har ännu inte provat dom men de borde nog passa. Måste imorgon fara till stan med Jasmine och titta på nå kläder åt henne till begravningen. Det är första gången Jasmine ska på en begravning, men jag känner att det är viktigt för henne att få se vad en begravning innebär.Tror nog inte hon riktigt förstår vad det betyder när nån dör, hon är nog för liten för att förstå det ännu. Hon hade nog massa frågor när hennes pappa berättade för henne att min faster hade gått bort. Önskar bara att jag hade fått berätta det för henne men hon var hos sin pappa när det hände.


Jag har ännu starka minnen från den första begravningen jag var med på, det var min mormors. Kommer ihåg att jag hade en väldigt färgglad dräkt på mig! :) Jag tycker det var bra att min mamma inte hade klätt mig i några mörka, dystra kläder. Jag var ju ändå såpass liten då.Igår var jag med mamma till blomsteraffären och beställde blomkransen till kistan. Det blev röda rosor i min krans och lite andra blommor. Har alltid förknippat röda rosor med min faster och min farmor. De brukar oftast köpa röda rosor åt mig på min födelsedag eller rosa. Älskar rosa rosor!💕

Det svåra har varit att välja en dikt till blomkransen, hade velat skriva en egen men är lite besviken på mig själv när jag inte riktigt får nerdiktat nåt.. Min mamma hade hittat en sån fin dikt till henne och pappas krans! Dikten är på bilden här ovan. Mamma hittade den i en dödsannons i tidningen för några veckor sedan. Tyckte den var så fin och passar så bra!Hade ju bestämt mig för att jag skall gå upp sen och säga några ord om min faster, känns som om det är det sista jag kan göra för henne. 

Vet ännu inte allt vad jag ska säga, hade ju tänkt skriva ner allt men nu just känns det som om jag kört fast.. Jag tror jag måste vara ganska spontan och prata från hjärtat, utan att planera och skriva ner så mycket. Hoppas bara att jag klarar av att göra det. Eller så läser jag upp mitt blogg inlägg som jag skrev här efter hon hade gått bort. Jag vet inte.. vi får se sen på fredag.


Ska försöka skriva om lite roligare saker också här framöver, känns ju som om det blivit mest sorgliga saker. Men å andra sidan så är det här ju mitt ställe där jag skriver av mig och får utlopp för mycket jobbiga känslor så jag kommer nog att forstsätta skriva om det som jag känner också i fortsättningen, vare sig nån läser det då eller inte! :)



Likes

Comments

Efter den här dagen kände jag bara att nu måste jag hem så jag får skriva!! Det är härligt när jag får den där känslan av inspiration. Man känner bara hur det börjar klia i fingrarna! :) Det där kortet som är på bilden här, hade min faster skickat åt mig på min födelsedag när de var på semester i Sverige i somras, hon kom alltid ihåg min födelsedag. Hon kom alltid ihåg allas födelsedagar. Sån var hon!❤️ 

Igår var det min brors dotter, mitt fadderbarns födelsedag. Och ikväll hade de kalas för henne vid deras sommarstuga. Var nog inte riktigt nån kalas stämning för nån av oss.. För vi kände ju en sån stor tomhet när inte min faster inte längre var där med oss. När jag kom dit och stod utanföre ytterdörren så kändes det som om jag hörde hennes röst.. Jag inbillade ju mig, men man har ju blivit så van att alltid höra hennes röst på alla födelsedags kalas och alla andra tillställningar med min familj så det är så ovanligt tyst nu och tomt.. Och hon hade verkligen en sådan röst som man kände igen och som hördes! :)

Det jobbigaste ikväll var nog att se min fasters man och deras son och den sorg som de bär på. Och min pappa och mamma och hur tysta och frånvarande de var.. Pappa har nog det väldigt jobbigt nu märker jag, har inte sett honom sådär förut.. Det gör ont att se. Måste ju vara en stor sorg att mista sin lillasyster. För som storebror är man ju den som tar hand om sina småsyskon, spelar ingen roll hur gammal man är då. Vet ju själv hur mina storabröder bryr sig om mig, även om vi bråkat mycket också när vi var små! :)

När jag flyttade ifrån min exman så fick jag bo i min brors sommarstuga tills jag hittade en bostad åt mig. Han och hans fru var så snälla som ställde upp för mig! För jag behövde verkligen den där tiden då att få bo helt själv på ett lungt å stillsamt ställe så jag skulle få rensa mina tankar och ta beslutet om mitt äktenskap verkligen var över.

Och den kvällen för två veckor sen när jag såg min faster för sista gången, hade vi ju haft fest vid min andra storebrors sommarstuga. Innan vi skulle åka hem så packade min bror ner rester av maten som min faster hade gjort åt oss alla den kvällen,. Det gjorde han så jag och Jasmine skulle få äta det sen på söndag.❤️



Precis som den dagen då min faster dog så var det en grå, regnig dag idag. Men när vi satt där på soffan i min brors sommarstuga och tittade ut genom fönstret på havet, så verkade det som om himlen öppnade sig lite grann och man kunde se några strimmor av solen lysa fram för en kort stund.. På samma gång så spelade min andra brors äldsta  dotter låten "My heart will go on" på piano uppe på vinden, eller var det nu på  synt?! Nåja, iallafall så tyckte jag det där var så jättefint!❤️ Och jag kände verkligen att det var ett tecken. Min fasters man jobbade ju på sjön när de träffades så tyckte dendär låten var så passande. Jag tror ju absolut på tecken här i livet! Och speciellt nu efter allt som jag gått igenom de senaste 2 åren.

När jag och Jasmine sen kom hem så tände jag av ren vana tamburs lampan.. Fast den varit sönder nu i flera veckor, konstigt nog så lyste den nu mittiallt! Och ingen har bytt lamporna, det vet jag. Ett tecken? Det tror iallafall jag! 😊



Likes

Comments

Igår var det inte bara en grå dag utomhus utan även inombords för mig och min familj. På eftermiddagen när jag satt på kaffepausen vid jobbet så fick jag ett samtal från min fasters man. Han hade dåliga nyheter sa han.. Min faster, min pappas lillasyster hade plötsligt gått bort. Hjärtat gav upp.


Jag blev chockad.. Vad ska man säga? Åt någon som just mist sin livspartner, sin livs kärlek. Som på ett ögonblick blivit lämnad ensam efter så många år tillsammans. Som inte bara haft ett liv tillsammans utan en firma tillsammans. Att mista någon som varit din fru, din bästa vän, din arbetskompis, mamma till ditt barn. Ditt allt! Vad säger man till någon som mist allt det på några minuter? Livet är skört, så otroligt skört.

Vi hade i lördags firat veneziansk med dom vid min brors sommarstuga. Inte visste vi ju då att det skulle vara sista gången vi sågs.. Skulle jag vetat skulle jag kramat om henne och sagt så många saker som jag velat säga åt henne. Nu är det försent.. Ska skriva ner dom nån dag iallafall så kanske på nåt sätt så vet hon.. Önskar hon hade hunnit få njuta av att bli pensionär innan hon gick bort, det skulle hon ha så förtjänat! För hon var en arbetsmyra precis som min pappa. Så duktig på så många sätt! Och önskar att hon skulle ha hunnit få barnbarn, att få njuta av  livets efterrätt som min mamma brukar säga! ❤️

Hon har alltid varit en viktig del av vår familj. Den som varit närmast vår familj av alla mina släktingar. Hon har ju alltid funnits där! Så snäll och givmild och alltid ställt upp när det behövts. Sån otrolig stark kvinna med en sån stor personlighet och hjärta!❤️ Som gått igenom så mycket jobbiga saker i sitt liv men som alltid klarat sig och varit en kämpe. Och precis som min pappa så hade hon en så härlig humor! I lördags fick hon oss alla att skratta så mycket! Tack kära faster för allt!❤️ Du lämnar ett stort tomrum ska du veta. En stor personlighet har gått ur tiden och ett stort hjärta har slutat slå. Kommer säkert att skriva mera om dig för du har gett oss så mycket under alla dessa år. Så många fina minnen.

Du har ju funnits här med oss ända sedan vi var små precis som vår mamma och pappa! Du har varit en del av vår familj. Det sista minnet jag kommer att ha av dig är när vi satt där runt köksbordet i lördags och du sa åt Jasmine, "kom hit!" Sen stod hon där nära brevid dig var du satt och tittade på dig med stora ögon, och ett leende på läpparna när du berättade nåt för henne. Jag såg precis vad hon tänkte, för jag kommer själv ihåg vad jag tänkte när jag var liten och tittade på dig. "Vad hon är häftig tänkte jag! Vilken cool faster jag har"! :)

Dina goda köttrullader som slapp av från i lördags finns ännu i mitt kylskåp.. Igår när jag var på väg i jobb så kom jag ju på att jag hade glömt att ta med dom så jag skulle haft nåt att äta på min kaffepaus.. Nu efteråt märkte jag att när jag tänkte detdär var det ungefär samma tid som du just hade gått bort.. Jag kommer inte ihåg om jag ens tackade dig i lördags för den underbart goda maten som du hade lagat åt oss alla? Tack Britta för allt!❤️ Du kommer att vara saknad, mer än du någonsin kunnat tro.

Likes

Comments

Förra veckan började mitt lilla hjärta i skolan! Det var en spännande dag för henne, jag hade som tur ledigt från jobbet i måndags så jag kunde fara med henne till skolan och fick vara med i klassrummet en stund. Jasmine började ju i samma skola som jag gick i när jag var liten så kändes nog lite konstigt att vara där inne i samma klassrum som man själv suttit i för många år sedan.

Man började ju själv fundera mer över sina drömmar och vad man själv ville bli när man blev stor. Jag vet ju vad jag vill göra nu, och det är att skriva. Det har blivit helt klart för mig nu, speciellt efter min skilsmässa och nu när jag verkligen känner att jag hittat mig själv.

När jag startade denhär bloggen så var det första steget mot min dröm. Men nu känner jag att det börjar bli dags för nästa steg. Att börja skriva en bok. Har satt upp ett mål nu att i slutet på nästa år ska boken vara klar. Känner att jag behöver ha en "timeline" så jag verkligen får tummen ur röven och pressar mig själv lite så att dethär verkligen ska hända! För det är det hör som jag vill göra! Som jag brinner för och som jag vet att jag!


Känner att jag har så mycket inom mig som bara väntar att få komma ut på papper. Kommer ihåg innan jag började med denhär bloggen en kväll när Jasmine och jag var ut och gå med hunden, så gick jag och funderade över hur jag skulle komma igång med mitt skrivande. Jasmine sa, "mamma skriv en bok åt mig!" Så det tänkte jag att jag skulle göra nu! Tror inte direkt det blir nån barnbok men vi får se. 😊


Denhär veckan har jag haft kvällsskiftet och haft en riktig lyckad träningsvecka.Så nöjd med mig själv! Fått in många löppass och styrketräning. Ska verkligen pressa mig ännu mera nu vad det gäller träningen. Blir mindre festande nu de helger som jag inte har Jasmine och mer skrivande och träning. Känner att jag verkligen funnit ett lugn nu i mig själv och att jag äntligen börjat bli hel igen. Känns som den värsta smärtan efter skilsmässan är över nu och jag är redo för ett nytt kapitel i mitt liv. Dethär känns jätteskönt! Äntligen!

Och jag har till och med börjat sova bättre! :) Hade tänkt fara till läkaren så jag skulle få sömnmedicin nu efter semestern när det verkade som om mina sömnproblem inte blev nå bättre. Har varit så emot att börja ta sömnmedicin för jag är rädd för att bli beroende av dom. Samt att det känns som om man bara "bedövar" problemet med att ta sömnmedicin. Det finns ju en orsak varför man sover dåligt. Kanske nu äntligen när jag bearbetat det mesta av skilsmässan och hittat ett lugn så har jag börjat sova bättre. Hoppas det håller i sig! :)

Hitta den där videon på Youtube, tycker den är så bra!! Får verkligen motivation och inspiration av att titta på den! Gillar speciellt det som Steven Spielberg säger i videon, han pratar om att hur svårt det är att lyssna och lita på sin intuition, på sin instinkt. Och att när man har en dröm så kommer ingen eller inget att ropa åt dig att dethär är vem du är och det här ska du göra resten av livet. Utan man måste lyssna på sin intuition, på den lilla rösten inom dig som viskar åt dig. Så man måste lyssna noga, och som han säger "If it tickles your heart and It's something you wanna do for the rest of your life then that is something you must do." Och att skriva "tickles" my heart!❤️



Gillade också det som Lady Gaga pratade om i videon, om att respektera sig själv och älska sig själv. Och att man måste göra det som känns rätt för en själv och mot en själv även om det ibland kan vara svårt.

Hade en situation för några veckor sedan med en person som jag tycker så mycket om, men där jag kände att det bara stod och stampade på stället.. Och att jag inte kunde förstå situationen även fast hur gärna jag skulle ha velat tro på denna person och vad han sa. Kände bara att det inte var rätt mot mig själv att fortsätta som situationen var då för jag skulle bara själv må dåligt av det så jag kunde inte utsätta mig för det nå mera. Tidigare, skulle jag ha gjort det för jag har inte älskat mig själv förut. Jag har inte gjort det fast jag trott att jag har det. Det är först nu efter skilsmässan som jag verkligen lärt att älska mig själv och respektera mig själv. Det känns bra, jättebra! :)

Ha en fin söndag allihopa!💫

Likes

Comments

Oj, nu känns det längesen jag skrivit här på bloggen! Funderade ju mycket på det där före jag började blogga hur ofta man ska skriva inlägg. Googlade lite om det och många skrev att man ska göra det typ varje dag! Dethär är ju nåt som jag visste att jag inte skulle "klara av". Eller visst kan jag skriva nåt varje dag men känns bara som om jag pressar fram nåt då bara för att skriva.

Så jag bestämde mig för att inte känna nån press för det där, utan att skriva när jag känner för det och när inspirationen slår till. Jag skriver ändå oftast såpass känslomässigt så det är inget som går att "tvinga" fram sådär bara.

Har 2 jobbveckor bakom mig nu efter semestern. Skönt med rutiner igen tycker jag! Det behöver man. Kände nog redan den sista semesterveckan att jag började vara redo att fara i jobb, speciellt då vädret varit så dåligt. Så saknar jag den sociala biten på jobbet. Kundkontakten, och arbetskompisarna som jag var så glad att se igen!😊

För några dagar sedan när jag var på jobbet och turade i kassan så kom en kvinna och betalade, sen när hon skulle gå så tittade hon på mig och sa att hon tycker att jag har så fint hår! Jag visste inte vad jag skulle säga förutom tack! Men grejen var ju den att jag hade känt mig så ful i håret hela dan. Ni vet ju hur det är somliga dagar, när det känns som om håret lever sitt eget liv och man helst skulle vilja dra en mössa över huvudet!

Jag hade varit på kaffepaus cirka en timme innan det där, och slängde en blick i spegeln när jag kom ur WC:n och tänkte fy.. Försökte fixa till kalufsen så gott som det gick. Men det är ganska otroligt hur en sån där komplimang kan värma hjärtat! Speciellt en sån här dag när du stör dig på just den saken som nån berömmer. Det kan helt klart göra ens dag så mycket bättre och det gjorde det för mig! Önskar att jag hade sagt det åt den där snälla kvinnan. Tänk vad fina människor det finns.. Vi borde nog oftare ge komplimanger och säga när vi tycker nåt bra om nån. För det kan göra så mycket för en annan människa!


Ofta känns det som om vi människor bara säger nåt när vi har nåt negativt att säga. Kanske känner vi oss lite obekväma ibland med att ge komplimanger och säga nåt bra åt nån. Speciellt  om det är någon som vi inte riktigt känner så bra.
Jag försöker iallafall att bli bättre på dethär.

En annan sak som hände på fredag när jag hade ledigt, och Jasmine är hos sin pappa denna vecka så fick jag en såndär ångest känsla som jag brukar kunna få ibland om jag har ledigt och Jasmine inte är här och man är hemma. Brukar oftast fara någonstans då, till mina föräldrars eller mina bröders eller som nu i fredags till mitt favorit "get away" ställe med min hund, skogen!💚 Känner att jag alltid finner ett lugn där.

När jag gick där och kände mig lite lessen så ringde telefonen..

Detdär är ju det bästa när man saknar henne och så ringer hon!❤️ Och hon lät så glad och skrattade och hade så mycket att berätta. Och man hörde hennes pappas sambos barn i bakgrunden som skrattade och det verkade som om de hade så roligt allihopa. Då kan man ju inte annat än bli glad!😊 Då vet man att man inte behöver vara lessen för att hennes liv skulle ha blivit sämre av skilsmässan att hon skulle ha blivit olycklig. Så därför tror jag än mindre idag att det är nåt rätt beslut att hålla ihop för barnens skull.

Hoppas ni alla haft en fin vecka!

Likes

Comments

"Oh, they say people come, say people go. This particular diamond was extra special."

Dethär är en av mina favoritlåtar av Coldplay. Det sägs att denhär låten handlar om Coldplays sångare Chris Martins skilsmässa från Hollywood stjärnan Gwyneth Paltrow. "Everglow" beskriver känslan av värme och lycka som kommer med sorgen som du känner när du tänker på ett förhållande, eller en vänskap som är över. Ordet "everglow" kom från att Chris var på stranden en dag med en surfare som förklarade vad han hade gjort häromdan, att han varit och surfat och att det gav honom "this total afterglow" efteråt! Chris tyckte att dethär var ett sånt "amazing word" så därifrån fick låten sitt namn.

När jag lyssnar på denhär låten tänker jag på min exman. Känslan av sorgen.. men även glädjen av allt fint han gav mig och alla de fina minnen som vi delar. Att veta att jag levde 11 år med en jättefin man som verkligen älskade mig. För det vet jag att inte alla kan säga som gått genom en skilsmässa. Men så kände jag mig, Älskad. Sedd. Han såg mitt verkliga jag. Min själ, både det goda och de mindre goda sidorna av den. Det är en fin känsla när man känner att någon verkligen ser din själ, att de ser dig! Och älskar dig för den du är. Det händer inte ofta men när det väl händer så är det något alldeles speciellt.. 

Jag ångrar inte att jag var tillsammans i 11 år med nån som i slutändan inte var den rätta. Det enda jag ångrar är sättet som vårt äktenskap slutade på. 


Jag och mitt ex var mera som vänner än ett kärlekspar, och jag tror det är en av orsakerna varför vi ännu är vänner och kommer så bra överens är för att vi vet i vårt hjärta att vi var inte rätt för varann. Vi var för olika. Även om vi var lika på många sätt. Ibland får jag känslan av att endel människor tycker att man har "gett upp" för lätt. Att man borde kunna vara tillsammans om man ändå kommer sådär bra överens. Men ingen annan än vi vet hur vårt liv var. Och, jo visst skulle vi ha kunnat leva tillsammans resten av livet..

Men då skulle vi sakta men säkert dött inombords, båda två. Lite så som jag känner att jag höll på att göra de sista åren som vi var tillsammans. För vi var inte vårt sanna jag tillsammans. Jag känner nu, efter min skilsmässa som om min själ, mitt sanna jag äntligen vaknat upp till liv. Att nu lever min själ till fullo. Även om jag ännu har mycket kvar att jobba på så är jag på god väg att hitta mitt sanna jag.

Kanske en vacker dag träffar jag min "soulmate" för visst tror jag på det ännu, och det kommer jag nog alltid att göra. Är jag en hopplös romantiker?
Ja! Absolut. Alltid varit, och kommer alltid att förbli. För om man inte tror på kärleken så vad finns det då att tro på? Även trots det känns som om man blir besviken gång på gång av män så måste man våga tro.  Men vad än som händer i framtiden så vet jag iallafall hur det känns att ha blivit älskad och sedd av en underbar person, som gav mig den finaste gåvan jag någonsin kan få. Min fina dotter!❤️

"The light that you gave me will Everglow"

Likes

Comments

Sent på torsdagskvällen kom äntligen mitt lilla hjärta hem!❤️ Efter en vecka på Kreta med sin pappa var hon brun, fin och lycklig! Det är härligt att se nu hur mycket bättre hon mår nu och att hon också har börjat vänja sig vid vårt nya liv och nya rutiner. Det bästa som finns är nog när ens barn är lycklig! Det gör mig lycklig.

I fredags var vi till Powerpark med min svägerska och deras 4 barn plus lillbebisen som min svägerska har i magen! :) Det var en fin överraskning för oss alla när vi i Juni då deras yngste son fyllde 6 år avslöjade att de ska få bebis i december❤️ Hon är så duktig min svägerska som orkar med så många barn, jobb, hem speciellt när min bror har eget företag och jobbar så mycket.

Igår var jag och hämtade 3 av deras barn så for vi först till mina föräldrars så de fick meta där och sen for vi till en av mina barndomsvänner som just köpt en sommarstuga. Hon har två söner. Vi grillade korv😍 Simmade, lekte och spelade spel. Jag och min kompis spelade badminton, eller det är väl egentligen inte badminton.. Men typ samma stuk på det. Kommer ihåg när jag var liten så brukade jag och en annan kompis spela badminton jättemycket. Och vi blev riktigt bra på det också, nästan proffs! ;) Vet inte varför inte jag spelat det nå mycket nu sen man blev äldre för det är ju jättekul! Synd att man slutar med en massa såna saker som man tyckte om och gjorde en glad när man var liten.

Den där tavlan hängde på väggen i min kompis sommarstuga. Texten är så sann. Vet inte hur jag skulle klarat mig utan mina vänner dehär senaste 2 åren efter min skilsmässa. Att få prata, gråta och skratta med dom har hjälpt mig så otroligt mycket.

När jag körde hem mina brors barn sen en 21 tiden på kvällen så var alla glada och trötta. De bråkade lite innan om vem som "måste" sitta i framsätet, ingen ville tydligen sitta brevid mig! ;) Jasmine fick ett litet utbrott som hon brukar kunna få ibland men jag bestämde att minstingen och enda killen i gänget sku sitta i framsätet brevid mig. Han somnade nästan direkt när jag startade bilen. 

När Jasmine och jag körde in på vår gård, vi bor i parhus. Och Jasmine steg ut ur bilen sa hon, "Mamma se hur fint våra grannar lagat på sin bakgård! Och vår ser ut som en skräphög!" 😂 Jaa.. Hon har nog lite rätt i det.. Våra grannar har jättefint och vi har mindre fint!  Men det får nog vänta tills nästa sommar innan vi börjar göra nåt åt vår gårdsplan. Finns varken pengar, tid eller inspiration för det nu just känns det som. En sak i taget, en dag i taget! :)

Ha en fin dag allihopa!

Likes

Comments

Då var man ett år äldre än en gång! Sitter på morgontåget en regnig Julimorgon på väg till Helsingfors för att fira min födelsedag med ett champagneglas i handen och Coldplays ljuva musik i öronen. "What more could a girl wish for?" Eller girl.. Börjar väl nog vara kvinna redan i denna åldern!

En kvinna i bästa åldern brukar jag skämta om! ;) Och det är egentligen inget skämt för jag känner faktiskt att det är så. Jag har aldrig tidigare i mitt liv känt mig såhär full av liv och såhär lycklig! Även om dehär senaste 2 åren även varit två av de värsta åren i mitt liv. Men allt vad jag lärt mig under dehär 2 åren, allt det som jag gått igenom alla känslor och den självrannsakan jag varit tvungen att göra efter min skilsmässa har lärt mig så otroligt mycket! Och fått mig att växa så mycket som person.

Känns som om jag äntligen hittat mig själv igen! Och jag har försökt att verkligen jobba på att bli en bättre människa. För jag har haft så mycket skuldkänslor efter min skilsmässa och har ännu, men jag har nog förlåtit mig själv nu. Och kommit en bra bit på vägen att bli hel igen. Den livsglädje jag hittat och att jag nu lärt mig att verkligen uppskatta alla de småsaker i livet är ovärderligt! Jag önskar att alla kunde få uppleva detsamma. Det är en fin gåva som jag fått efter allt det som jag gått igenom och efter all den "soulsearching" som jag gjort.

Jag vet nu också att jag inte behöver ha en man i mitt liv för att vara hel och lycklig, jag trivs med mig själv nu och är inte rädd för att vara ensam. Det känns riktigt bra! Att hitta kärleken nu skulle bara vara som en fin bonus i livet❤️ Och visst längtar jag efter kärlek, det gör vi ju alla. Och jag är en såndär "hopeless romantic" som ännu tror på dendär stora kärleken som varar livet ut.

Skulle ha tusen mer saker att skriva om allt dethär men tror ingen orkar läsa om det blir för långa inlägg här! :) Så nu höjer jag champagneglaset åt mig själv och säger skål Jessica du gamla kärring!🥂 Ett år äldre men fan så mycket klokare! ;)

Ha en fin dag allihopa trots regnet!😊

Likes

Comments

Varit en riktig skön vecka nu sen jag kom hem från Rhodos. Trodde det skulle bli en riktig jobbig vecka då Jasmine åkte till Kreta i torsdags med sin pappa och hans fästmö och barn. Men veckan har gått riktigt bra! Kanske för att jag tycker jag haft något program hela tiden, inte varit hemma mycket förutom och äta och sova. Fast vet ju att dethär bara är mitt sätt att undvika ångesten..

Men i onsdags var det nog lite jobbigt då Jasmine fyllde år och de åkte ner mot Helsingfors redan på tisdagkväll. Så jag hann inte ge henne någon kram eller födelsedagspresent. Men hon ska få båda två när hon kommer hem!❤️ Och så ska vi ha kalas åt henne! :)

När det har känts jobbigt att vara ifrån henne så försöker jag tänka på att hur roligt hon har det där på resan och att hon inte skulle vilja att jag ska vara lessen. Ibland nu när jag kör henne till hennes pappas och vi närmar oss deras hus så tittar hon på mig med dendär blicken att "ska du börja gråta nu mamma?" För det gör jag ju ibland. Sist hon tittade på mig sådär så brast jag ut i skratt och så skämtade jag med henne om nåt och strök hennes kind! :) "Skratta genom tårar" det har nog blivit ett av mina slogans de senaste åren!

Blivit mycket sol, bad och bastu den här senaste veckan och några öl såklart! ;) Igår var jag på sjön med min pappa. Lite far/dotter kvalitetstid. Min pappa är så rolig! Han får mig alltid att skratta. Älskar hans humor! Han är så sig själv hela tiden. Och svär gör han, nåt som jag också dessvärre ärvt av honom. Men det är endel av honom och ibland när han mittiallt utbrister nåt svärord och det låter alltid som om det kommer direkt från hjärtat! Ja, då kan man inte annat än skratta! :)

Min pappa och även en av mina bröder har ju varit yrkesfiskare för många år sen så jag har varit mycket och fiska med honom när jag var liten. Fina minnen!❤️

Det blev inte så mycket fisk eller mest "roskfisk"! Men några sikar och abborrar som pappa senare grillade. Nu sitter jag härute vid föräldrarnas igen i solstolen, tittar ut över sjön och  lyssnar på den här sköna Ed Sheeran låten och bara njuter av ännu en fin dag. "Carpe Diem" Säger jag bara!💛 Gjorde annars en tatuering med den texten i nacken när vi var på Rhodos men det får bli ett annat inlägg i bloggen en annan dag.

Njut av denna fina söndag allihopa!☀️

Likes

Comments