Texter, Psykisk ohälsa

Hej på er! Hoppas att ni mår bra och har haft en bra dag. Jag har jobbat idag och sen träffade jag Sofia. Imorgon är jag ledig och då ska jag först till vårdcentralen och sen bara ta det lugnt.

Jag vill tacka er för all positiv feedback jag har fått från förra inlägget!! Verkligen tusen tack! Jag har fått privata meddelanden, kommentarer, snaps, personer som pratat med mig på jobbet och även mejl från personer som bara råkat komma in här. Riktigt kul och uppskattat! Jag skriver ju väldigt öppet och "naket" om mig själv och mina upplevelser. Jag känner att det är inget jag skäms för och det är för få som faktiskt skriver om psykisk ohälsa. Just nu sitter jag och funderar på vad jag ska skriva om härnäst. När jag väl skriver ett inlägg tar det tid och mycket känslor. När jag skrev förra inlägget grät jag genom halva tiden. Det lär jag också göra när jag skriver nästa haha. Är en känsloperson. Svårt att dölja dem haha.

Men nu ska jag fortsätta att kolla på glee, godnatt!😘

Btw så har jag färgat håret brunt så är officiellt brunett.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Texter

Hej! Hoppas att du som läser detta inlägget mår bra! Om jag ska vara ärlig är detta en dålig dag för mig och jag längtar efter morgondagen då den förhoppningsvis blir bättre. Denna delen av mitt liv är känsligt för mig. Jag kommer vara väldigt öppen för att det finns ingen anledning till att "dölja" något. Detta hände också väldigt nyss så därför är det extra jobbigt att skriva om. Ni kommer att förstå. Om ni inte har läst första delen så finns den länkad under.

http://nouw.com/jessicalouisealmyren/psykiska-ohalsan-och-jag-31116379


Jag kommer ihåg första gymnasiedagens väder. Spöregn. Så förväntansfulla 15 åriga Jessica kom dygnsur till skolan. Med fjärilarna i magen satt jag med mina vänner på dem vita och svara klappstolarna i väntan på upprop. Es14 säger rektorn och ett tiotal elever ställer sig upp och går emot de främmande människorna som är mina blivande mentorer. Jag kommer ihåg en av dem mentorerna som vi bara hade i ett år. Hon var så underbar och man kunde verkligen prata om allt med henne. Jag önskar verkligen att jag hade haft henne genom hela min gymnasietid. Där och då visste jag inte att mitt liv skulle bli så förändrat.

När jag tänker tillbaka på hur jag var när jag började gymnasiet så blir jag ledsen. Visst att jag har utvecklats på många olika sätt i mitt beteende på ett positivt sätt men att se en så stor förändring med mitt mående känns inte bra. Från att vara en glad sprallig tjej som skrattade jämt till en som grät oftare är inte kul. Visst att det har med mognad att göra men om jag skulle välja vill jag hellre vara gamla glada Jessica. Dock var jag väldigt blyg och vågade inte alls lika mycket som jag gör idag.

Mitt under denna första hösttermin gick jag in i mitt första förhållande (vi är inte tillsammans längre). Jag har aldrig varit speciellt omtyckt i skolan och blev väl mest förvånad över att någon faktiskt ville lära känna mig som mer än bara en vän. Men mitt under detta och årskiftet så började jag må dåligt. Jag tänkte inte på det då utan märkte det efter ett tag. Min energi började sänkas regält och jag var ledsen. Jag mådde inte bra. Jag började se livet som mer svart än vitt.

Jag har ett tydligt minne utav att en gång när jag kom till skolan så sa en i min klass att jag alltid var så glad när jag kom till skolan. Jag älskade att gå till skolan då. Jag hade kul hela tiden och livet var på topp. Men februari kom och jag hade en stor svacka. Jag var så ledsen och trodde att jag aldrig skulle kunna känna så som jag gjorde då igen. Denna svackan handlade om mitt dåvarande förhållande men det var även då jag började må dåligt. Jag blev mer tillbakadragen och skrattanfallen kom mer och mer sällan. Jag kommer inte ihåg mycket från denna tiden utom att jag inte mådde bra. Jag hittade en text jag har skrivit från en skrivbok som handlade om denna tiden. Jag minns inte ens att jag kände såhär. Jag minns inte. Jag vill väll inte minnas.

Men mina dåvarande vänner började försvinna och jag var dum och ville bara vara med den jag var kär i. Han var den enda som visste hur jag mådde och hur jag kände om mig själv. Jag hade för första gången öppnat mig för någon om hur jag mådde över min kropp. Och jag vill inte skriva så mycket om mina tankar om hur jag ser ut är då det är känsligt för många att ta upp. Det kan påverka så många på ett dåligt sätt. Men jag vill ändå ta upp lite om det då min kropp påverkades väldigt mycket av hur jag mådde och mår.

Men när jag mådde dåligt och var ledsen var det enda jag gjorde att ligga i sängen. Kolla på film eller youtube, jag träffade aldrig vänner utan bara min dåvarande pojkvän. Jag tröståt väldigt mycket. Och jag tycker det är så jobbigt att skriva om för det är typ ingen som vet det och jag typ skäms över mig själv. Alltså som sagt detta är väldigt känsligt att ta upp men jag ska göra mitt bästa och om det är någon som tar illa upp så skriv till mig så kan jag försöka förklara på något annat sätt så just du förstår vad jag menar. Och det jag menar med att jag skäms är inte mina siffror på vågen utan jag skäms för hur lite jag tog hand om mig själv. Att jag tillåt mig själv att sitta och förstöra min fina kropp. Och jag menar inte att den är ful för allas kroppar är fina. Men att sitta och trycka i sig godis då min skoldag varit kass och att nästa dag skulle se lika dan ut är inte ett hälsosamt och bra beteende. Att försöka bota sina känslor med mat är skadligt för man mår bra ett tag men sen vill man bara ha mer då man mår ännu sämre. Alltså så gick jag upp 10 kg på ett år. Jag märkte inteså stor skillnad förens jag såg bilder på mig själv från innan gymnasiet. Jag märkte att jag fick hudbristningar på framförallt magen och började täcka den ännu mer.

Egentligen har jag väldigt mycket crop tops i min garderob men dem har inte används på över ett år. Jag vill använda dem då jag tycker den stilen är väldigt snygg men om jag ska vara ärlig så vågar jag inte. För jag vill inte att folk ska titta på min mage och de röda märkena som sticker upp och syns lite lätt vid byxkanten. Jag vågar inte för jag vill inte att nån ska kommentera mitt utseende. För jag vet att jag skulle blivit så otroligt ledsen om någon sa något.

Men åren på gymnasiet gick och sista året kom. Jag vantrivdes så mycket i skolan, jag ville inte vara där. Så mitt pluggande i skolan gick neråt, jag blev mer arg och sur. Alltså jag blev inte mig själv. Jag är ingen arg och vresig människa. Det enda som motiverade mig att hålla mig kvar var studenten och musiken. Jag gick ju som sagt estet musik och jag älskade att sjunga. Det sista året utvecklades jag också väldigt mycket och då blev det roligare. Så onsdagarna var de bästa dagarna för då fick jag sjunga mycket och var sällan hemma just på en onsdag. Men annars så hade jag ganska mycket frånvaro denna tiden. Jag var ofta ledsen och arg. Arg på livet och arg på alla. Jag var hos vårdcentralen och fick tabletter för min depression. Sen fick jag även gå till en psykolog men inget av dem funkade speciellt bra. Min depression och min syn på livet påverkade mig väldigt dåligt och även personer i min närhet. Jag var sällan positiv utan klagade mest och var arg. Jag vet inte varför jag gjorde som jag gjorde och det kan jag inte svara på.. jag ångrar verkligen att det gått ut över dem i min närmsta närhet alltså min familj och min dåvarande pojkvän. Jag kunde inte hjälpa hur jag beteende mig då jag inte såg det själv. Samtidigt behövde jag någon sorts wake up call. Och anledningen till att jag inte tog hjälp var att jag ville härda ut tills efter studenten. Och det gjorde jag men min stundens blev långt ifrån den bästa dagen i mitt liv.

Jag hade införskaffat allting, klänning, skor, väska, hårgrejer. Men veckan innan studenten tog mitt förhållande slut. Och jag säger inte att jag mår som jag mår på grund utav att jag blev dumpad för att jag mådde dåligt långt innan detta. Men det hjälpte inte direkt att bli dumpad veckan innan studenten. Jag var så otroligt ledsen då han var mitt allt. Och det jag menar med att han var mitt allt är att jag drog hela mitt liv kring vårt förhållande och när det tog slut så var det inte bara en person jag förlorade utan också mina "planer" jag hade för framtiden. Sen förlorade jag också den enda som kände mig på riktigt och den enda som visste hur jag egentligen mådde. Alltså mitt enda mål för år 2017 var att flytta ut med denna killen. Inte att bli friskt, inte att gå ut med alla kurser godkända, inte att skaffa ett bra jobb som jag trivs på.

Och detta med att bara skapa ett liv runt sin partner är ju väldigt naturligt att man gör men att sen när det tar slut som de flesta ungdomsförhållande gör att man inte har något kvar. För det var precis så jag kände. Jag hade bara skolan. Jag hade ju ett sommarjobb som väntade 3 veckor efter studenten men inget mer. Jag tappade verkligen livslusten ännu mer just då och det enda jag gjorde var att gråta. Det gjorde så fruktansvärt ont. Hela min kropp värkte i säkert en månad. Sen kom det fram en sak som denna killen hade gjort så det blev inte bättre efter det kan man säga. MEN. Jag klarade att komma upp ur den där skiten. Jag klarade att ta mig till jobbet, att le och inte gråta. Och jag är så jävla stolt över mig själv att jag tog mig upp. Visst jag har inte kommit över det helt. Det gör fortfarande väldigt ont när jag hör hans namn, när jag ser dem och när jag tänker på det som hände. Men jag överlevde det. För för mig just då var det ren överlevnad.

Jag ringde vårdcentralen och sa att jag vill komma dit, prata med en läkare för jag är trött på att må som jag mår. Jag är trött på att aldrig vara glad och jag är trött på att aldrig skratta. Jag har fått ett recept och det funkar väldigt bra på mig. Jag märker skillnad och det gör min familj också. Jag ler och jag ser hopp om mitt liv. Jag vill ut och bli vuxen. Jag vill hitta mig själv och jobba med vad jag gillar. Därför så anmälde jag mig till ridskola till en vuxengrupp. Och det beslutet var ett av det bästa jag gjort. Jag älskar det så mycket och jag längtar till varje fredag. Sen har jag fått ett jobb där jag trivs och tycker är kul. Lagom för mig och passar om jag snart ska börja läsa upp mina betyg. Jag ska starta en kör tillsammans med min goda vän Sofia och det ska bli kul då jag får jobba mycket med mig själv och att dela med mig av musikglädje. För musik är verkligen glädje. Jag älskar att stå på en scen och sjunga. Att få ut sina känslor med hjälp av musiken är så underbart att jag får rysningar. Självklart är inte mina mediciner inte en lösning som kommer göra mig bra och hel men det är en hjälp på vägen då jag börjar tygla mitt liv igen. Ont kommer det alltid att göra när jag tänker tillbaka på studenten och min tid på gymnasiet. Men jag ångrar ingen dag i veckan att jag valde just musik. Utan den skulle jag inte vara där jag är idag.

Jag är verkligen stolt över mig själv att jag mår bättre, att mitt liv från att ha varit ett jag inte velat leva till att vara taggad på att ta nästa kapitel är så underbart. Jag vill bygga upp mitt liv kring hur jag vill ha det och kring dem jag tycker om. Jag längtar efter att se hur det blev för mig efter jag släppt allt detta ännu mer och att kunna njuta mer av livet. För visst kan livet suga men det är ändå underbart.

Och det jag vill förmedla med detta är att ge inte upp!! Jag lovar att det kommer bli bättre! Även fast du ligger på botten av ditt liv så finns det hjälp att få. Om inte de första läkaren hjälper dig gå till nästa eller nästa tills någon hjälper dig. Ge inte upp dina drömmar som du har pågrund av att någon annan hindrar dig. Försök att kompromissa eller lämna den personen för ingen har rätten att lägga sig i ditt liv så länge du gör bra saker så att säga. Ge inte upp, gör verkligen inte det. Det är så värt att fortsätta kämpa. Att ta sig upp ur sängen och se världen. Det är så värt det!

Puss och kram från Jessica!




Likes

Comments

Psykisk ohälsa

Hej! Hoppas du som läser detta har haft en fin måndag och en bra start på veckan! Själv så har jag varit med en kompis och bara tagit det lugnt. Nu var det en månad sedan jag startade upp denna bloggen och kände att det var dags att prata lite mer om ett ämne som är väldigt tabubelagt. Nämligen psykisk ohälsa. Först vill jag bara säga att jag är ingen doktor eller har ingen form av utbildning kring detta ämne utan det jag skriver är utifrån mig själv och mina egna erfarenheter kring detta ämne.

Varför just jag vill prata (skriva) om detta ämne är för att jag tycker det är väldigt viktigt att förmedla att psykiskt ohälsa inte är konstigt, "farligt", dumt och enkelt. Jag vill att fler ska prata om det och att man som utsatt ska våga öppna sig för andra och prata om det som får en att må dåligt. För att må dåligt är vanligt. Jag själv tycker om att hjälpa andra och har alltid så länge jag kan minnas velat hjälpa alla dem jag känner. Och nu på senare år har jag som mål att utbilda mig till Socionom för att kunna hjälpa andra som har det svårt, utsätts för ex. våld och som mår dåligt psykiskt. Jag börjar här genom att skapa en blogg där jag kan skriva om mina egna erfarenheter om psykisk ohälsa i hopp om att nå ut till någon eller några och berätta mer om detta tabubelagda ämne. Jag kommer skriva ganska personligt men vill inte lämna några namn på varken personer eller mediciner.

Högstadiet:
Min högstadietid var väldigt lugn av sig. Jag var en tjej som skötte skolan, hade många vänner, hade fritidsintressen, hittade på mycket saker, var glad och skrattade mestadels utav tiden. Jag hade inga direkta problem utan det var väll lite kämpigt med klassen och med vänner men inte så mycket mer än så. Jag var en glad 14 åring som levde ett väldigt bra liv. Under nian så skulle man bestämma gymnasieval och jag var iväg och kollade alltifrån naturbrukslinjer till tekniklinjer. Men efter många om och men så blev det estetiska programmet med inriktning musik för min del. Jag har ju alltid gillat att sjunga och att gå en högskoleförberedande linje är perfekt. Jag slutade nian och slapp min stökiga högstadieklass (vilken högstadieklass är inte det). Jag hade nog mitt livs bästa sommarlov då. Då var jag 15 år. Då mådde jag bra.

Fortsättning kommer..

KRAM

En bild på mig från sommarlovet till gymnasiet.

Likes

Comments

1. Vad heter du? Jessica
2. Hur gammal är du? 19 om en månad
3. Vart bor du? Falköping
4. Hårfärg? Blonde
5. Ögonfärg? Blåa
6. Hur lång är du? 166 cm
7. Kär? Nej
8. Singel eller upptagen? Singel
9. Favorit låt? Vet inte
10. Vad väljer du, godis eller chips? Godis
11.Nämn tre saker på din att-göra-lista? Städa, jobba, läsa
12. Cola eller fanta? dricker inte kolsyra
13. Vad skulle du ha gjort utan mobil? Det vet jag inte, gjort andra saker
14. Dumpat någon? nej
15. Blivit dumpad? ja
16. Vad för killar/tjejer föredrar du mest? En person med en bra personlighet som självklart är snäll, men även ärlig, rolig och omtänksam.
17. Vad har du för mobil? Iphone 7 plus
18. Om du vann en miljon, vad skulle du göra? Flytta hemifrån
19. Favoritland? Sverige
20. Favoritfärg? Blå
21. Film? Vet faktiskt inte
22. Bok? Gömda
23. Serie? Skam
24. Vad gillar du mest med dig själv? Att jag är stark (inte fysisk)
25. Vad gillar du minst med dig själv? Att jag lätt blir svartsjuk
26. Nämn två personer du aldrig skulle klara dig utan. Mina vänner
27. En person du älskar. Mina vänner
28. En person du hatar. Skriver jag inte här
29. Ut och festa eller myskväll? Myskväll!
30. Saknar du någon just nu? Ja, väldigt mycket.
31. Vad är det bästa som hänt dig? Att jag började hålla på med musik.
32. Beroende av något? Min telefon
33. Ditt livs största misstag? Att vara blind för personers dåliga sidor.
34. Om du fick välja en enda person att umgås med resten av ditt liv, vem skulle det vara? Kan inte välja
35. Har du några tatueringar? nej
36. Piercingar? nej
37. Vem är mest lik dig? Ojjj vet inte
38. Har du någon förebild? Nej
39. Vad ska du göra idag? Sova då det är kväll när jag skriver detta
40. Vad är det värsta du vet? Personer som ljuger och otrohet
41. Vad är det bästa du vet? Att få vara med dem jag älskar
42. Vad åt du senast? Smörgås
43. Vad vill du ha just nu? Ett nytt liv typ
44. Vad köpte du senast? Mat
45. Vilka är dina favorit skådespelare? Jag har ingen speciell
46. Om du fick en dotter nu, vad skulle hon heta? Ojjj vet inte, något gulligt.
47. Tränar du? Ibland
48. När går du och lägger dig? ca. 22.30
49. Vad är klockan nu? 21.37
50. Är du nöjd med ditt liv? Både ja och nej


Likes

Comments

Hej! Mitt namn är Jessica Almyren och jag är en snart 19 årig tjej som tog studenten för två månader sedan. På gymnasiet gick jag det estetiska programmet med inriktning musik. Där var mitt huvud instrument sång och jag tyckte det var jättekul att få hålla på med mitt intresse i skolan. Just nu sommarjobbar jag i ett kommunalt kök och vi får se vad det blir till hösten. Jag tycker om att umgås med vänner och att sjunga.

I denna bloggen kommer jag skriva om mig, mitt liv, tankar, funderingar och psykisk ohälsa. Hur det är att leva med psykisk ohälsa och hur det är att vara nybliven student.

Jag kommer skriva när jag har något att intressant att skriva om, alltså kommer detta inte vara en blogg som kommer uppdateras varje dag.

Det var ett litet kort inlägg om mig. Ta hand om er så syns vi i nästa inlägg.

/Jessica Almyren

Likes

Comments