Psykisk ohälsa, Jobb, Plugg

Guuud vad svårt det är att komma på rubriker. Kommer verkligen inte på något bra. Men hade tänkt att göra en livsuppdatering angående mitt mående istället för att bara skriva att "jag mår bra" eller "jag mår inte bra".

Men mitt liv flyter på faktiskt. Känner att jag gör saker hela tiden så jag inte blir "uttråkad" som också kan trigga igång min depression. Men jag jobbar och står i. Kören har några få rep innan terminsuppspel. Jag övar med dem jag ska spela på musikhjälpen med. På lördag blir det av mot Linköping för konsert med joyvoicekörerna där och även körledarna som vill delta, kommer bli riktigt spännande.

Men lite mer kring mitt psyke då. Jo jag är ganska små stressad över småsaker. Jag är ganska känslig och trött. Och trött blir jag då en dag med många intryck gör mig tröttare än andra. Men jag kan erkänna att jag fuskat lite med medicinen. Men jag kämpar på dagligen med att inte låta det negativa ta över det positiva. Ofta kan man inte se på en person att den inte mår bra och jag "döljer" det bra. Eller döljer och döljer, jag kämpar och kämpar för att inte gå tillbaka till innan. För dit vill jag aldrig mer. Men man vet aldrig var livet tar sig. Btw så har jag äntligen fått en tid hos en läkare som jag väntat länge på. Kanske skriver ut vad det är jag ska göra där nån gång. Men det får isåfall bli när jag vet mer.

Och till en annan sak om mitt mående så har jag yrsel och "balanssvårigeheter" just nu.. Lite jobbigt då jag trodde jag skulle falla omkull imorse. Men jag ska ringa VC imorgon så får vi se vad dem säger. Kan ju bero på stress också.

Och en sista sak är att jag vill söka några kurser nu till januari på komvux. Ska bli skoj att komma tillbaka till skolbänken (skjut mig inte). Taggad på att få uppfylla min dröm. Men den kan vi ta i ett annat inlägg.

Hahah detta blev ett ihopkok av allt möjligt, men så ser det ut i min hjärna 24/7. Pussar :*


Doris är bra <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Texter

Godkväll på er. I brist på trötthet så skriver jag ner denna lilla lista på tips att komma över någon. Dessa hjälper inte alla men det är tips som jag skulle lyssnat på för ett halvår sedan.

Tillåta sig att vara ledsen: Alltså att gråta ut. Ligg i sängen och tillåt dig själv att bara gråta och gråta. Inte göra något utan bara sörja.

"Tidsbestäm din sorg": Detta har jag läst om nu på den senaste tiden och tror att den funkar väldigt bra. Som att man kan bestämma att i två veckor gråter jag bara och efter två veckor så ska jag inte gråta på samma sätt över det och även då ta tag i livet igen.

Prata med vänner och familj: Det är viktigt att inte sörja och vara ledsen ensam. Prata med vänner och familj om det och försök även att prata om annat.

Gör saker, sitt inte ensam: Ta dig från sängen och gör saker. Se vardagssaker som belöningar och istället för måsten. Gå till jobbet även fast det känns svårt det är bättre än att sitta ensam hemma.

Tillåt dig själv att vara glad: Tänk inte heller att du inte får skratta då du egentligen ska vara jätte ledsen. Våga vara glad och tillåt dig själv att skratta.

Radera allt: Jag är en person som hellst blockar saker direkt när jag inte vill se det så jag kanske överdriver lite. Men ta bort hens nummer, bilder, instagram, snap mm. Där du kan se hens liv och där du kan påminna dig om hen radera det. Det hjälper mig. Och STALKA INTE. Kolla inte in hens Facebook eller instagram, du mår inte bättre av det.

Var inte vänner i början: Gör inte samma misstag som jag och var vän med ens ex direkt efter. Låt det ta tid att vara ifrån varandra så båda går vidare. Sen efter några månader så kan man ju känna av hur det funkar då.


Godnatt på er! Kram

Likes

Comments

Jag är den jobbiga och tråkiga filmtittaren. När jah ser på film med andra så ska jag alltid dokumentera under filmens gång. Jag pratar och analyserar den högt. Och sen är jag den personen som ser samma filmer om och om igen. Om man redan vet att filmen är bra så kan man inte bli besviken, eller hur? Samma gäller böcker.


Jag har ägt en väckarklocka i över ett år men det var inte förrens förra månaden jag satte i batterier. Det är bara för att jag hatar det tickande ljudet. Och ibland så ångrar jag att jag satte igång den då den stör mig. Men den är en fin prydnad.


Jag är en väldigt känslosam person i många lägen och ofta väldigt överkänslig. När jag är glad så är jag jätte glad, när jag är arg så är jag jätte arg och är jag ledsen så är jag väldigt ledsen. Och jag brukar inte ha problem att gråta inför folk. För när tårarna väl kommer är dem riktigt svåra att stoppa. Jag har alltså väldigt svårt att dölja mina känslor. Vilket kan vara jobbigt men något jag måste öva på.


Jag älskar att möblera och fixa och dona på mitt rum. Jag möblerar om väldigt ofta, tar ur alla kläder ur garderoben och lägger i ordning det fint igen. Fixar sminklådan osv.. jag älskar det! Dock gillar jag inte städ momentet utan bara organisera momenten.


Jag är exreeeeemt rädd för getingar. Där en geting är där är inte jag.


Mitt dröm jobb är att jobba på en kvinnojour. Hjälpa utsatta kvinnor och barn.


Jag sover ensam med fem kuddar. Jag älskar kuddar.


Jag har inga ögonbryn, mina ögonbryn är så bleka så dem syns inte. Speciellt inte på sommaren.


Jag har opererat bort en frisk blindtarm. Åkte in till kss när jag var 13 då läkarna trodde att jag hade en inflammerad blindtarm men det visade sig att jag hade ofarliga systor.


Jag gillar inte kolsyra.. Alltså dricker jag ingen cola, cider eller något liknande.


Min dröm när jag var liten var att jag ville tävla SM i agility.


Godnatt <3


Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Jobb

Godmorgon! Eller jag har varit vaken ett tag nu då jag legat i sängen och degat mig. Idag är det måndag och dags för jobb igen. Ska planera in veckans händelser i kalendern och sen dra mig till jobbet.

Någonting som hjälper för mig som har en depression är att göra saker som jag kan tänka på och se fram emot. Som att nu helgen som var så åkte jag upp till
stugan med en kompis. Då tänkte jag på det varje gång jag kände att jag var nere. Det hjälper en lite på traven. Så det är ett tips till er som känner att ångesten kan krypa över en vid olämpliga tillfällen.

Men nu ska jag bädda sängen, slänga på mig lite kläder och sen börja dagen.

Likes

Comments

Jobb

Idag har jag haft en väldigt bra dag! Dagen började med en lång dusch och sen en god frukost. Efter det åkte jag och hämtade Sofia för att titta på H&M och Cervera invigningen. Riktigt roligt! Dock spö regnade det.. Men vi bor i Sverige så vad ska man vänta sig? Sen gick jag och jobbade några timmar. Egentligen är det min lediga dag men fick jobba några timmar då det kunde bli mycket idag. Efter det så gick jag och tittade på estet som skulle uppträda. Kul att träffa och se dem uppträda. Jag saknar det så otroligt mycket! Men efter en liten runda på H&M så blev det att åka hem för att byta om för att åka och uppträda med min och Sofias Joyvoice kör. Förutom att kyrkklockorna körde sin trudelutt mitt i "Ain`t no mountain high enough" och vi tappade takten och att det var en random som ställde sig i kören utan anledning så gick det superbra. Super stolt över Falköpings kören. Efter det blev det en fika på ett cafè och sen lite shopping. Köpte life små saker och sen blev det thaimat på spice n rice. En bra dag helt enkelt. Imorgon ska jag försöka orka mig till gymmet innan jobbet och så är det kör på kvällen. Detta var min dag. Nu ska jag sova, godnatt <33

Likes

Comments

Psykisk ohälsa

OBS: detta är vad jag känner och tycker. Finns folk som har värre problem men jag är glad att få bo i Sverige och få uttrycka mig om detta. Peace

Det är verkligen så många tankar som snurrar omkring i mitt huvud just nu.. Allt från sorg till förtvivlan till lycka. Lyckan att få vara jag, lyckan att leva och lyckan att skratta. För att skratta är det bästa som finns.

Idag så känner jag för att skriva om några ämnen som ganska många kan relatera till. Som på många sätt handlar om psykisk ohälsa men ändå inte. Det handlar om många andra och inte bara ens inre demoner.

Jag vill ta upp något som står bakom min dörr varje dag. Något som gnager i mig, gör mig arg, ledsen och osäker. Ideal.

Jag, Jessica Louise Almyren hör inte hemma där. Inte någonstans. Jag ser inte ut som dem flesta inom det viktbaserade området. Det har jag aldrig gjort. Jag har alltid ljugit om min vikt till folk. Speciellt på dem där skolsyster undersökningarna som gjorde det så uppenbart att jag inte kände mig hemma bland dem andra. Jag var en person, men jag var liksom inte accepterbar. Medans dem andra gick runt och sa sina siffror på vågen och jag stod där och låssades glömma av mina siffror.. Jag skämdes över det som skolsyster sa. För jag, Jessica 10 år kom gott och väl ihåg vad som stod på vågen. Det gör jag än idag. Jag minns vad jag vägde då för 9 år sedan. Vad jag vägde på sjuans hälsovårdskontroll. Men inte vad jag väger nu. Jag vill inte veta. För så fort jag får veta så hatar jag mig själv. Jag hatar det jag ser i den stora spegeln som jag köpte till mitt vitmålade rum. Det jag tjatat om så länge, att få måla det vitt. Men varför sätta upp en spegel om man ändå inte gillar det som ser tillbaka på en.

Nu kanske dem flesta tänker, men gå och träna då. Rör på fläsket och träna och ät sallad. Men det handlar om mycket mer än så.

Ända sen man var liten så ville man vara snyggast för killarna. Då handlade det om sötheten, inte hur man var som person. Jag minns såväl hur dem coola i mellanstadieklassen skulle leka ryskaposten. Men jag var aldrig med, eller jo jag var bara med när det var kramar det handlade om. Men jag kommer såväl ihåg när vi spelade fotboll på någon rast och så kom någon på förslaget att vi skulle leka den leken. Men så var det en kille som tittade på mig och sa att han faktiskt inte ville kyssa alla som skulle vara med och leka. Detta är 8 år sedan och jag minns det som om det vore igår. Och vet ni vad? Någonting som knappt ingen vet om mig förutom typ två vänner är att första gången jag kysste någon var när jag gick i ettan på gymnasiet och det är också den enda personen jag har kysst. Jag vet inte varför jag skäms för det men jag gör det. Jag tycker det är pinsamt och jobbigt.

För att passa in i dagens samhällsnorm så måste man vara smal. För att ens få en chans så måste man vara smal. Jag drar mig undan så otroligt mycket för jag vet att det inte är någon som vill ha nån som mig ändå. Och det kanske är extra jobbigt att tänka på detta nu. Alltså jag har precis slutat med p-piller och har fått tillbaka min pms. Och jag är inte heller desperat att hitta någon (det kanske låter som det, men det får ta sin tid). Och sen när man nästintill blev dumpad för att han ville ha någon annan än mig sätter sina spår. Att en månad innan säga att han börjat tänka på förlovning. Ena dagen säga "jag älskar dig och jag kommer aldrig lämna dig", andra dagen göra slut och veckan efter ha en ny. Det är bara dem som varit med om det som vet hur det känns men det gör så fruktansvärt jävla ont. Och att sitta fem månader senare och känna sig så jävla misslyckad. Att drömma om dem där två nästan varje natt och behöva äta ångest mediciner för att hoppas på att det ska bli bättre. Att vara rädd att möta dem på ica då jag vet hur ledsen jag blir. Hur ont det gör. Påminnas av hur hela min kropp värkte den 1 juni. Inte för att jag vill ha honom tillbaka. För det vill jag inte. Utan för att just bli bortvald framför någon annan. Att inte känna sig bra nog och veta att man inte räcker till. Lika så som jag gjort hela mitt liv utom dem där ynka åren det var vi. För egentligen önskar jag att jag kunde göra om dem, inte träffat dig och gjort allt så mycket bättre.

Tillbaka till min mening. Det jag är ledsen över att det känns som att jag aldrig får en chans, att ja jag vet att jag inte ser ut och väger lika mycket som 90% av alla tjejer i min ålder (har ingen statistik). Att stå och titta på och inte räknas som ett val. Jag kan inte bestämma vad alla ska tycka, tänka och gilla. Men jag är så otroligt trött på detta ideal som gör just mig till nån som inte räknas. Jag är rädd varje gång som jag ens tänker tanken på att tycka om någon. Visst alla är rädd att bli sårade men för mig handlar det om så mycket mer. Det är inte direkt så att folk står på kö. Jag är rädd att bli skrattad upp i ansiktet med orden "varför skulle nån vilja ha en som dig". Jag vill bara ha en chans att visa att utöver min icke idealiska kropp så finns det en person. En person som är precis lika värd som alla andra.

OBS: detta är vad jag känner och tycker. Finns folk som har värre problem men jag är glad att få bo i Sverige och få uttrycka mig om detta. Peace

Förresten #metoo och vi kvinnor är så jävla bra. Godnatt


En bild på mig, min kropp.

Likes

Comments

Texter, Psykisk ohälsa

Hej på er! Hoppas att ni mår bra och har haft en bra dag. Jag har jobbat idag och sen träffade jag Sofia. Imorgon är jag ledig och då ska jag först till vårdcentralen och sen bara ta det lugnt.

Jag vill tacka er för all positiv feedback jag har fått från förra inlägget!! Verkligen tusen tack! Jag har fått privata meddelanden, kommentarer, snaps, personer som pratat med mig på jobbet och även mejl från personer som bara råkat komma in här. Riktigt kul och uppskattat! Jag skriver ju väldigt öppet och "naket" om mig själv och mina upplevelser. Jag känner att det är inget jag skäms för och det är för få som faktiskt skriver om psykisk ohälsa. Just nu sitter jag och funderar på vad jag ska skriva om härnäst. När jag väl skriver ett inlägg tar det tid och mycket känslor. När jag skrev förra inlägget grät jag genom halva tiden. Det lär jag också göra när jag skriver nästa haha. Är en känsloperson. Svårt att dölja dem haha.

Men nu ska jag fortsätta att kolla på glee, godnatt!😘

Btw så har jag färgat håret brunt så är officiellt brunett.

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Texter

Hej! Hoppas att du som läser detta inlägget mår bra! Om jag ska vara ärlig är detta en dålig dag för mig och jag längtar efter morgondagen då den förhoppningsvis blir bättre. Denna delen av mitt liv är känsligt för mig. Jag kommer vara väldigt öppen för att det finns ingen anledning till att "dölja" något. Detta hände också väldigt nyss så därför är det extra jobbigt att skriva om. Ni kommer att förstå. Om ni inte har läst första delen så finns den länkad under.

http://nouw.com/jessicalouisealmyren/psykiska-ohalsan-och-jag-31116379


Jag kommer ihåg första gymnasiedagens väder. Spöregn. Så förväntansfulla 15 åriga Jessica kom dygnsur till skolan. Med fjärilarna i magen satt jag med mina vänner på dem vita och svara klappstolarna i väntan på upprop. Es14 säger rektorn och ett tiotal elever ställer sig upp och går emot de främmande människorna som är mina blivande mentorer. Jag kommer ihåg en av dem mentorerna som vi bara hade i ett år. Hon var så underbar och man kunde verkligen prata om allt med henne. Jag önskar verkligen att jag hade haft henne genom hela min gymnasietid. Där och då visste jag inte att mitt liv skulle bli så förändrat.

När jag tänker tillbaka på hur jag var när jag började gymnasiet så blir jag ledsen. Visst att jag har utvecklats på många olika sätt i mitt beteende på ett positivt sätt men att se en så stor förändring med mitt mående känns inte bra. Från att vara en glad sprallig tjej som skrattade jämt till en som grät oftare är inte kul. Visst att det har med mognad att göra men om jag skulle välja vill jag hellre vara gamla glada Jessica. Dock var jag väldigt blyg och vågade inte alls lika mycket som jag gör idag.

Mitt under denna första hösttermin gick jag in i mitt första förhållande (vi är inte tillsammans längre). Jag har aldrig varit speciellt omtyckt i skolan och blev väl mest förvånad över att någon faktiskt ville lära känna mig som mer än bara en vän. Men mitt under detta och årskiftet så började jag må dåligt. Jag tänkte inte på det då utan märkte det efter ett tag. Min energi började sänkas regält och jag var ledsen. Jag mådde inte bra. Jag började se livet som mer svart än vitt.

Jag har ett tydligt minne utav att en gång när jag kom till skolan så sa en i min klass att jag alltid var så glad när jag kom till skolan. Jag älskade att gå till skolan då. Jag hade kul hela tiden och livet var på topp. Men februari kom och jag hade en stor svacka. Jag var så ledsen och trodde att jag aldrig skulle kunna känna så som jag gjorde då igen. Denna svackan handlade om mitt dåvarande förhållande men det var även då jag började må dåligt. Jag blev mer tillbakadragen och skrattanfallen kom mer och mer sällan. Jag kommer inte ihåg mycket från denna tiden utom att jag inte mådde bra. Jag hittade en text jag har skrivit från en skrivbok som handlade om denna tiden. Jag minns inte ens att jag kände såhär. Jag minns inte. Jag vill väll inte minnas.

Men mina dåvarande vänner började försvinna och jag var dum och ville bara vara med den jag var kär i. Han var den enda som visste hur jag mådde och hur jag kände om mig själv. Jag hade för första gången öppnat mig för någon om hur jag mådde över min kropp. Och jag vill inte skriva så mycket om mina tankar om hur jag ser ut är då det är känsligt för många att ta upp. Det kan påverka så många på ett dåligt sätt. Men jag vill ändå ta upp lite om det då min kropp påverkades väldigt mycket av hur jag mådde och mår.

Men när jag mådde dåligt och var ledsen var det enda jag gjorde att ligga i sängen. Kolla på film eller youtube, jag träffade aldrig vänner utan bara min dåvarande pojkvän. Jag tröståt väldigt mycket. Och jag tycker det är så jobbigt att skriva om för det är typ ingen som vet det och jag typ skäms över mig själv. Alltså som sagt detta är väldigt känsligt att ta upp men jag ska göra mitt bästa och om det är någon som tar illa upp så skriv till mig så kan jag försöka förklara på något annat sätt så just du förstår vad jag menar. Och det jag menar med att jag skäms är inte mina siffror på vågen utan jag skäms för hur lite jag tog hand om mig själv. Att jag tillåt mig själv att sitta och förstöra min fina kropp. Och jag menar inte att den är ful för allas kroppar är fina. Men att sitta och trycka i sig godis då min skoldag varit kass och att nästa dag skulle se lika dan ut är inte ett hälsosamt och bra beteende. Att försöka bota sina känslor med mat är skadligt för man mår bra ett tag men sen vill man bara ha mer då man mår ännu sämre. Alltså så gick jag upp 10 kg på ett år. Jag märkte inteså stor skillnad förens jag såg bilder på mig själv från innan gymnasiet. Jag märkte att jag fick hudbristningar på framförallt magen och började täcka den ännu mer.

Egentligen har jag väldigt mycket crop tops i min garderob men dem har inte används på över ett år. Jag vill använda dem då jag tycker den stilen är väldigt snygg men om jag ska vara ärlig så vågar jag inte. För jag vill inte att folk ska titta på min mage och de röda märkena som sticker upp och syns lite lätt vid byxkanten. Jag vågar inte för jag vill inte att nån ska kommentera mitt utseende. För jag vet att jag skulle blivit så otroligt ledsen om någon sa något.

Men åren på gymnasiet gick och sista året kom. Jag vantrivdes så mycket i skolan, jag ville inte vara där. Så mitt pluggande i skolan gick neråt, jag blev mer arg och sur. Alltså jag blev inte mig själv. Jag är ingen arg och vresig människa. Det enda som motiverade mig att hålla mig kvar var studenten och musiken. Jag gick ju som sagt estet musik och jag älskade att sjunga. Det sista året utvecklades jag också väldigt mycket och då blev det roligare. Så onsdagarna var de bästa dagarna för då fick jag sjunga mycket och var sällan hemma just på en onsdag. Men annars så hade jag ganska mycket frånvaro denna tiden. Jag var ofta ledsen och arg. Arg på livet och arg på alla. Jag var hos vårdcentralen och fick tabletter för min depression. Sen fick jag även gå till en psykolog men inget av dem funkade speciellt bra. Min depression och min syn på livet påverkade mig väldigt dåligt och även personer i min närhet. Jag var sällan positiv utan klagade mest och var arg. Jag vet inte varför jag gjorde som jag gjorde och det kan jag inte svara på.. jag ångrar verkligen att det gått ut över dem i min närmsta närhet alltså min familj och min dåvarande pojkvän. Jag kunde inte hjälpa hur jag beteende mig då jag inte såg det själv. Samtidigt behövde jag någon sorts wake up call. Och anledningen till att jag inte tog hjälp var att jag ville härda ut tills efter studenten. Och det gjorde jag men min stundens blev långt ifrån den bästa dagen i mitt liv.

Jag hade införskaffat allting, klänning, skor, väska, hårgrejer. Men veckan innan studenten tog mitt förhållande slut. Och jag säger inte att jag mår som jag mår på grund utav att jag blev dumpad för att jag mådde dåligt långt innan detta. Men det hjälpte inte direkt att bli dumpad veckan innan studenten. Jag var så otroligt ledsen då han var mitt allt. Och det jag menar med att han var mitt allt är att jag drog hela mitt liv kring vårt förhållande och när det tog slut så var det inte bara en person jag förlorade utan också mina "planer" jag hade för framtiden. Sen förlorade jag också den enda som kände mig på riktigt och den enda som visste hur jag egentligen mådde. Alltså mitt enda mål för år 2017 var att flytta ut med denna killen. Inte att bli friskt, inte att gå ut med alla kurser godkända, inte att skaffa ett bra jobb som jag trivs på.

Och detta med att bara skapa ett liv runt sin partner är ju väldigt naturligt att man gör men att sen när det tar slut som de flesta ungdomsförhållande gör att man inte har något kvar. För det var precis så jag kände. Jag hade bara skolan. Jag hade ju ett sommarjobb som väntade 3 veckor efter studenten men inget mer. Jag tappade verkligen livslusten ännu mer just då och det enda jag gjorde var att gråta. Det gjorde så fruktansvärt ont. Hela min kropp värkte i säkert en månad. Sen kom det fram en sak som denna killen hade gjort så det blev inte bättre efter det kan man säga. MEN. Jag klarade att komma upp ur den där skiten. Jag klarade att ta mig till jobbet, att le och inte gråta. Och jag är så jävla stolt över mig själv att jag tog mig upp. Visst jag har inte kommit över det helt. Det gör fortfarande väldigt ont när jag hör hans namn, när jag ser dem och när jag tänker på det som hände. Men jag överlevde det. För för mig just då var det ren överlevnad.

Jag ringde vårdcentralen och sa att jag vill komma dit, prata med en läkare för jag är trött på att må som jag mår. Jag är trött på att aldrig vara glad och jag är trött på att aldrig skratta. Jag har fått ett recept och det funkar väldigt bra på mig. Jag märker skillnad och det gör min familj också. Jag ler och jag ser hopp om mitt liv. Jag vill ut och bli vuxen. Jag vill hitta mig själv och jobba med vad jag gillar. Därför så anmälde jag mig till ridskola till en vuxengrupp. Och det beslutet var ett av det bästa jag gjort. Jag älskar det så mycket och jag längtar till varje fredag. Sen har jag fått ett jobb där jag trivs och tycker är kul. Lagom för mig och passar om jag snart ska börja läsa upp mina betyg. Jag ska starta en kör tillsammans med min goda vän Sofia och det ska bli kul då jag får jobba mycket med mig själv och att dela med mig av musikglädje. För musik är verkligen glädje. Jag älskar att stå på en scen och sjunga. Att få ut sina känslor med hjälp av musiken är så underbart att jag får rysningar. Självklart är inte mina mediciner inte en lösning som kommer göra mig bra och hel men det är en hjälp på vägen då jag börjar tygla mitt liv igen. Ont kommer det alltid att göra när jag tänker tillbaka på studenten och min tid på gymnasiet. Men jag ångrar ingen dag i veckan att jag valde just musik. Utan den skulle jag inte vara där jag är idag.

Jag är verkligen stolt över mig själv att jag mår bättre, att mitt liv från att ha varit ett jag inte velat leva till att vara taggad på att ta nästa kapitel är så underbart. Jag vill bygga upp mitt liv kring hur jag vill ha det och kring dem jag tycker om. Jag längtar efter att se hur det blev för mig efter jag släppt allt detta ännu mer och att kunna njuta mer av livet. För visst kan livet suga men det är ändå underbart.

Och det jag vill förmedla med detta är att ge inte upp!! Jag lovar att det kommer bli bättre! Även fast du ligger på botten av ditt liv så finns det hjälp att få. Om inte de första läkaren hjälper dig gå till nästa eller nästa tills någon hjälper dig. Ge inte upp dina drömmar som du har pågrund av att någon annan hindrar dig. Försök att kompromissa eller lämna den personen för ingen har rätten att lägga sig i ditt liv så länge du gör bra saker så att säga. Ge inte upp, gör verkligen inte det. Det är så värt att fortsätta kämpa. Att ta sig upp ur sängen och se världen. Det är så värt det!

Puss och kram från Jessica!




Likes

Comments

Psykisk ohälsa

Hej! Hoppas du som läser detta har haft en fin måndag och en bra start på veckan! Själv så har jag varit med en kompis och bara tagit det lugnt. Nu var det en månad sedan jag startade upp denna bloggen och kände att det var dags att prata lite mer om ett ämne som är väldigt tabubelagt. Nämligen psykisk ohälsa. Först vill jag bara säga att jag är ingen doktor eller har ingen form av utbildning kring detta ämne utan det jag skriver är utifrån mig själv och mina egna erfarenheter kring detta ämne.

Varför just jag vill prata (skriva) om detta ämne är för att jag tycker det är väldigt viktigt att förmedla att psykiskt ohälsa inte är konstigt, "farligt", dumt och enkelt. Jag vill att fler ska prata om det och att man som utsatt ska våga öppna sig för andra och prata om det som får en att må dåligt. För att må dåligt är vanligt. Jag själv tycker om att hjälpa andra och har alltid så länge jag kan minnas velat hjälpa alla dem jag känner. Och nu på senare år har jag som mål att utbilda mig till Socionom för att kunna hjälpa andra som har det svårt, utsätts för ex. våld och som mår dåligt psykiskt. Jag börjar här genom att skapa en blogg där jag kan skriva om mina egna erfarenheter om psykisk ohälsa i hopp om att nå ut till någon eller några och berätta mer om detta tabubelagda ämne. Jag kommer skriva ganska personligt men vill inte lämna några namn på varken personer eller mediciner.

Högstadiet:
Min högstadietid var väldigt lugn av sig. Jag var en tjej som skötte skolan, hade många vänner, hade fritidsintressen, hittade på mycket saker, var glad och skrattade mestadels utav tiden. Jag hade inga direkta problem utan det var väll lite kämpigt med klassen och med vänner men inte så mycket mer än så. Jag var en glad 14 åring som levde ett väldigt bra liv. Under nian så skulle man bestämma gymnasieval och jag var iväg och kollade alltifrån naturbrukslinjer till tekniklinjer. Men efter många om och men så blev det estetiska programmet med inriktning musik för min del. Jag har ju alltid gillat att sjunga och att gå en högskoleförberedande linje är perfekt. Jag slutade nian och slapp min stökiga högstadieklass (vilken högstadieklass är inte det). Jag hade nog mitt livs bästa sommarlov då. Då var jag 15 år. Då mådde jag bra.

Fortsättning kommer..

KRAM

En bild på mig från sommarlovet till gymnasiet.

Likes

Comments

1. Vad heter du? Jessica
2. Hur gammal är du? 19 om en månad
3. Vart bor du? Falköping
4. Hårfärg? Blonde
5. Ögonfärg? Blåa
6. Hur lång är du? 166 cm
7. Kär? Nej
8. Singel eller upptagen? Singel
9. Favorit låt? Vet inte
10. Vad väljer du, godis eller chips? Godis
11.Nämn tre saker på din att-göra-lista? Städa, jobba, läsa
12. Cola eller fanta? dricker inte kolsyra
13. Vad skulle du ha gjort utan mobil? Det vet jag inte, gjort andra saker
14. Dumpat någon? nej
15. Blivit dumpad? ja
16. Vad för killar/tjejer föredrar du mest? En person med en bra personlighet som självklart är snäll, men även ärlig, rolig och omtänksam.
17. Vad har du för mobil? Iphone 7 plus
18. Om du vann en miljon, vad skulle du göra? Flytta hemifrån
19. Favoritland? Sverige
20. Favoritfärg? Blå
21. Film? Vet faktiskt inte
22. Bok? Gömda
23. Serie? Skam
24. Vad gillar du mest med dig själv? Att jag är stark (inte fysisk)
25. Vad gillar du minst med dig själv? Att jag lätt blir svartsjuk
26. Nämn två personer du aldrig skulle klara dig utan. Mina vänner
27. En person du älskar. Mina vänner
28. En person du hatar. Skriver jag inte här
29. Ut och festa eller myskväll? Myskväll!
30. Saknar du någon just nu? Ja, väldigt mycket.
31. Vad är det bästa som hänt dig? Att jag började hålla på med musik.
32. Beroende av något? Min telefon
33. Ditt livs största misstag? Att vara blind för personers dåliga sidor.
34. Om du fick välja en enda person att umgås med resten av ditt liv, vem skulle det vara? Kan inte välja
35. Har du några tatueringar? nej
36. Piercingar? nej
37. Vem är mest lik dig? Ojjj vet inte
38. Har du någon förebild? Nej
39. Vad ska du göra idag? Sova då det är kväll när jag skriver detta
40. Vad är det värsta du vet? Personer som ljuger och otrohet
41. Vad är det bästa du vet? Att få vara med dem jag älskar
42. Vad åt du senast? Smörgås
43. Vad vill du ha just nu? Ett nytt liv typ
44. Vad köpte du senast? Mat
45. Vilka är dina favorit skådespelare? Jag har ingen speciell
46. Om du fick en dotter nu, vad skulle hon heta? Ojjj vet inte, något gulligt.
47. Tränar du? Ibland
48. När går du och lägger dig? ca. 22.30
49. Vad är klockan nu? 21.37
50. Är du nöjd med ditt liv? Både ja och nej


Likes

Comments