The most frequent question I get from people about my internship is: at what company will you be doing your internship? Well that is not yet 100% but world internships has now sent me information about two different places/positions that they are working on. One is a company within the cobalt industry and the other offers security systems/products etc. Either way I am excited to be at any place there, I want to learn and grow. I guess it will all sort out within these last 2 months here in Finland.

Regarding housing I sent in, a couple of weeks ago, preferences where I want to stay. I choose an option suited for me. I asked for living the first 2 months with a family. That includes water and electricity and they will cook for me 2 times a day! So excited to be integrated into the Canadian culture again! Then after that time I will have to find a living on my own, but I guess the people I will be living with can give me advice on where to/not to live in Vancouver. I am thinking about moving into a apartment with other students, but I guess I will see how things turn out. After the internship I am planning on finding a job in Canada, if it is in Vancouver or elsewhere that is up to the future. Also regarding the housing I got to choose if I want to live with pets, children, close to city or close to internship, so World Interships feels like they have the most under control, and I know this time will be amazing!

How am I otherwise coping with life then? Well this week we have our own (SSHV) Grand annual ball week. Lots of events and the weekend will be the final big thing that we arrange, before it is time to give over to the new student board. Otherwise I am counting down the days, well I get it if some people get annoyed with me complaining like 24/7 about Finland, but I started to to search for answers, because I still dislike being here. And the problem started after my study abroad, I just cant cope with being here, when I know how my life used to be, it just feels like life can't be as great as it was, it is just semi over here, one day to another, and that I just accept that it will be semi ok over here (for me), but no I am going to change this! One year here was enough!

Talking about Post Study abroad depression I found a list at:


  • Spending unusual amounts of time searching for opportunities to move or travel abroad long term.
  • Talking constantly about your time abroad.
  • Comparing everything to your travels or the foreign country where you studied abroad.
  • Criticizing the way things are done and home and others for being "close-minded."
  • Loss of attention towards things you used to enjoy, like going to coffee shops with friends, sports and more.
  • Not wanting to get to know new people at home or be involved in non-work or school activities.
  • Rapid weight gain or loss.
  • Fear to leave your house, because you don't feel like you fit in anymore.
  • Feelings of withdrawal from all things study abroad.
  • Feeling “stuck” or worried that you’ll never have the chance to travel abroad again.

I would say 8/10 of these applies to me. I wish school would have supported more and talked more about that these things can happen afterwards. According to the site the cure fore this is: If you are spending a lot of time looking into travel or opportunities abroad, be proactive and actually make that happen.

Well that is what I am doing, 68 days left.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here




Now it is about 3 months left here in Finland and I am excited! I still don't have an internship placement but that will be solved by December I guess, so no stress. I got my work permit a couple of weeks ago, so most of the things have fallen into place. I really need this time to go away again, I am so tired at school and I need a break so that I have the will to write my masters' thesis in about a year or 2, don't know? Will just let life lead me when I move abroad, no future plans, I feel free.

Last couple of days I have been busy! On Thursday I was in Tallinn, on Friday I was in Mikkeli celebrating student union Probba and then straight back to Vasa, where we arranged events. So now it is finally time to breathe a bit.

I was so happy when I came home last night and found a package from Canada! It contained a t-shirt and a postcard from World Internships, I can't wait until I get to become a traveller once again!



After I failed the GMAT the first time, I failed again. The second time I studied constantly for about a month and I also had a tutor to help me. But I did not make it. The first fail totally broke me, I had never ever before in my life failed at anything regarding school. The second time I got a higher score but not enough to be able to go on the QTEM exchange. I was not that devastated the second time. I felt like I have still learned a lot. But the question remained, what to do with my life? I can't stand the thought to stay in Finland.

I googled around and found https://www.worldinternships.org/ and I was like, why not? So I applied the same evening, ofc I chose Canada, no question about that, and from that things have continued. I have filled in applications and a lot of paperwork. Two weeks ago I got the invitation and have applied for a work permit (working holiday). I have skyped with the team in Canada, and they are positive about finding me a position within accounting. I am doing this intern as a part of my master's studies here in Finland. How can I then afford this? Well I have applied for 5 different scholarships, and I have some money that my parents have saved for me.

This intern is not yet 100 % sure, but if the team doesn't find me a position, I will get my money back. But I am sure they will find and that I will move to Vancouver in February 2018. I will probably stay for a year, if I understood right I can first do the internship and if I then after that find a job, I can stay up to a year.

I am so excited to start over again, this time with no expectations of me. I like my freedom.



Utbyte, Vardag

So I will just write this one in english.

I failed the GMAT last week, not just a small fail, I failed brutally. Never have I ever in my whole entire life failed at an exam. I have always been top of my class. My averge score for my bachelors is good, and at Saint Mary's I got 5 straight A's. So aiming for a GMAT score of 650 and end up getting a low 360, it totally destroyed me.

But I am not giving up. I quitted my job last week and have been laying in bed for the last couple of days, I am depressed. But I am re-taking the exam in August 29, and if I fail then I will not be allowed to do the QTEM exchange. And then what? Well if I pass the exam, good for me and I am finishing my masters at Hanken + the QTEM exchange. And if I fail? Well then I am probably dropping out from Hanken. (will still do the student association job until about January) and then? Well ever since I got home from Canada, I am thinking about the life I had there, every single day. I am going back, one way or another, I want to do a masters in Canada, and to get accepted you have to have a GMAT score about 500-600, and a minimum of two years work experince. So why take a masters here, then work for two years and then take another masters? If I fail the exam, I will work abroad for minimum 2 years and then apply for schools (and during the time, get the GMAT score that is required). It all depends on how this other GMAT exam goes. But one way or another it will all work out.

So why do I have to get away from here? When I was still in Canada I had this countdown on my phone, and every single day I was sad that the time was running out. (still happy though over beeing there) I lived a wonderful life there. I had a lot of friends, I enjoyed school (never skipped a single class!) and I loved the culture and the Uni-life with cross-country. One of my strongest memories was when we were at the xc-championships, and before the competition they played the Canadian national anthem, and the Canadians were all so proud of beeing Canadians, and I was soo jealous. I remember thinking about why am I not born here? I want to be a part of this. Another strong memorie is when I was sitting in the plane at Toronto airport before takeoff, crying, because I had to come home to Finland.

When I got home I was alone. Most of my close friends lived abroad, and others were busy. To escape from all of this, I took on a lot of classes, and went to a lot of events. I remember this stress started around February, when me and a friend went to a annual ball. I felt out of control, and so has everything continued until this GMAT exam day. Before this exam I worked 8 ½ hours a day and then studied for about 6-8 hours and slept for like 5 hours, for about 3 weeks. That I failed the GMAT brutally was no wonder, I have destroyed myself, my brain did not work anymore.

The first days after the exam I slept for about 15h/day. Sunday was the first day I felt kind of "normal". I am now taking a couple of days off and then I will focus 100% on the GMAT, and then we will see how my future turns out. But I am going abroad, that's for sure. Why? Because ever since I got home, I am not happy anymore, the food does not taste, colours are grey, music doesn't sound the same, and I feel no happiness in anything I do. I used to love sports, but for now I just force myself to do it, I don't enjoy it like I used to. School used to be important for me, now I just don't care. Thinking about the fall makes me tired. (part of the reason is that last fall was amazing, and I am sad that I can't re-live it again). But I have to take small steps every day and look forward, and I want to move aborad to start over. Finland is the place where I am born, but it will not be were I will live for the rest of my life. Call me naive, but I will try to find my happiness somewhere else in the world.



Utbyte, Resa

In the end of April me and Julia went to England to visit Jennifer, who's doing an exchange in Bradford. I will write shortly about our time there and hopefully give som ideas to someone else who is thinking about going to England sometimes.

Så i slutet av april åkte jag och Julia till England för att hälsa på Jennifer, som är på utbyte i Bradford. Jag kommer kort att skriva om våra dagar där och förhoppningsvis ge tips åt någon som planerar att åka dit nån gång.

Day 1

Me and Julia flew with Norwegian from Helsinki to Gatwick, that roundtrip ticket costed in total about 120 €. Later on we took the bus from London to Bradford, about a 5 hour drive, and the ticket was only 10 pounds/person! So if you go to England and wants to travel around use: National Express (bus). Later on we met up with Jennifer, and we went together with some girls from spain out to a local club in Leeds. Nice to see cultures from different perspectives.

Jag och Julia flög med Norwegian från Helsingfors till Gatwick, tur-retur kostade ca 120 €. Senare tog vi bussen från London till Bradford, vilket var 5 timmars resa. Bussbiljetten kostade endast 10 pund/person! Så ifall ni åker till England och planerar att resa runt, åk med National Express (buss). Senare på kvällen åkte vi med några andra tjejer från Spanien till en lokal nattklubb i Leeds och dansade. Roligt att se olika kulturer från olika perspektiv.

Day 2

We made a day trip from Bradford to York. We took the train, which was about 16 pounds/person (one hour trip). We spent the whole day there! A really beautiful place with a lot of small streets and shops. I recommend this place!

Vi gjorde en dagsresa från Bradford till York. Vi åkte med tåget som kostade ca 16 pund/person (en timmes resa). Vi spenderade hela dagen där! En riktit fin stad med många små gator och butiker. Jag rekommenderar denna stad!

Day 3

We once again took the bus, down from Bradford to London, which this time costed only 6 pounds/person! We stayed at a Hotel (Linden house) close to Paddington underground. Buy an Oyster card if you go to London. We loaded it with 20 pounds/person. For one day you can travel how much you want for about 6 pounds, which ment that we could use it for 3 days, and use the cards as much as we wanted. We then went to spend the rest of the day i Notthing Hill.

Vi tog bussen ner från Bradford till London för endast 6 pund/person! Vi bodde på Linden house, ett hotell nära Paddington metro station. Köp ett Oyster kort ifall du åker till London. Vi laddade våra kort med 20 pund påvar, och det kostade lite över 6 pund att resa/dag, vilket gjorde att vi kunde resa hur mycket vi ville med metron i 3 dagar. På eftermiddagen åkte vi till Notthing Hill.

Day 4

This day we did tourist things and went to The London Dungeon, Madam Tussaud's and the London Eye. We had bougt an online ticket, so all 3 attractions costed 48 pounds/person. Later on we went to see Big Ben. By the evening we had a dinner planned and met up with Georgie. It is amazing how you can meet some persons in life and the friendship never changes! It was really nice to catch up! But at the same time sad, because saying goodbye hurts when you don't know if you will ever meet the person again.

Denna dag turistade vi. Vi åkte till London Dungeon, Madam Tussaud's och London Eye. VI hade köpt kombobiljetter online till alla 3, vilket kostade oss ca 48 pund/person. Senare åkte vi även till Big Ben. På kvällen hade vi en middag inplanerad och vi träffade Georgie. Underbart att man träffar vissa personer i livet som vänskapen aldrig förändras fastän man inte ses. Så trevligt att träffas men samtidigt ledsamt då jag inte vet om jag någonsin kommer att få se henne igen.

Day 6

Last day we only did some shopping and walked around the city and enjoyed our time together.

Sista dagen shoppade vi och gick runt och njöt av vår tid.

Love you girls! ❤

QTEM Exchange

During this spring I have attended an online course (GMAT) , which was every saturday and sunday evening from 8-11 pm, for 6 weeks. I attended an info session in Helsinki last friday. I would have written the exam before June, and then be ranked by my GMAT score and some other thing. But since I decided to push forward the exam to the summer I guess I will be ranked by the score 600 (we need to get 650 on the test before September?, I am not sure yet). So I might not get my first option, but I decided to do it this way, I have been (still is kind of) on the line of getting a burnout. I have done some master courses, written and presented my batchelors thesis (about 35 pages), done my student association job, and attended a lot of events. Some days I do over 12 h of only school things, and then I also had school on weekends. I never got a time to breathe, always another deadline. I still have 2 big deadlines and 2 exams, so I can't relax. I forget things and have no energy, but it is getting better now and I have cutted of things in life that took more than they gave. So I am currently working on my way back to be healthy and happy again.

Under våren har jag genomfört en onlinekurs (GMAT), som gick varje lördag - söndag 8 - 11 på kvällen, i 6 veckor i sträck. Jag har varit på ett info tillfälle i Helsingfors. Jag skulle ha avlagt GMAT testet före Juni, och då bli rankad i min ansökan på basen av GMAT poängen och annat. Men jag har bestämt mig för att skjuta fram att avlägga testet till sommaren för jag skulle inte prestera bra nu. Jag tror att jag nu istället blir rankad med poängen 600, och måste sen få 650 före September. (inte helt 100 på dethär). Jag kanske inte får mitt första alternativ, men jag bestämde mig för att göra såhär nu, för jag har varit och är ännu på gränsen att bränna ut mig själv. Jag har avlagt magisterkurser, skrivit och presenterat kandidatavhandlingen, arbetat med styrelsen och deltagit på en massa event. Vissa dagar gör jag skolmåsten över 12 timmar och sen hade jag även skola på helgerna. Jag fick aldrig en paus från allt, alltid bara nästa deadline framför mig. Jag har ännu kvar 2 stora deadlines och 1 tent + GMAT, så jag kan inte slappna av även fast sommaren kommer. Jag har börjat glömma saker och har ingen energi, men jag är bättre nu än jag var för en tid sedan. Jag har tagit bort saker ur mitt liv som tog mer än de gav. Så nu går mitt liv ut på att hitta mig själv igen, vara hälsosam och bli lycklig igen.



Utbyte, Vardag

So I have known about this for about a week now, and I am still so excited! haha. During my exchange I got a message about a quite new exchange program at my school called: QTEM Mater's Network. By this exchange I get a Master's degree from my home university (Hanken) and a QTEM Network Certificate. This is an amazing oppurtunity for me! Because this gives me better opportunites for a future international career.

Students gets selected by academic excellence, at least 80 in BSc studies and a good study pace. I think it is just for majors like: economics, accounting or finance (Quantitative subjects). I also need an english proficiency and a GMAT score, at least 650. I am going to take this GMAT test during summer. After this second exchange I have to do a short-term internship either during or after the masters, in Finland or abroad, an then I will get the QTEM Network Certificate!

I am applying this summer and by june 30 2017 I will know my destination for spring 2018! I will have to select 5 destinations and my first option is definately Melbourne Australia, I want to go there so much! But I will have to see how far my grades takes me! I am also thinking about applying for Switzerland as second and England as third. The 2 last options I have not thought about yet. I am not allowed to choose Canada again (HEC Montréal) because I have to study in three different countries, Finland + Canada + where I am going in spring 2018.

I am so happy and thankful for this opportunity! But I am also proud of myself, that I have in my past years done a good job in school and that gave me high grades! Hard work pays off! By this opportunity I got my life spark back, because I have been quite depressed since I got home. I have this feeling that I was developing so much as a person abroad and now I just stepped back into the same old square. During my exchange this curiosity inside of me developed and I am continuously seeking challenges. Life can be amazing!

Så jag har alltså vetat om detta nu i ca 1 veckas tid, och jag är fortfarande så hyper över detta. Under min utbytestid fick jag ett meddelande om ett nytt utbyteprogram vid min skola: QTEM Mater's Network. Genom detta utbyte får jag en magisterutbildning från Hanken och ett QTEM Network certifikat. Dethär är en fantastisk möjlighet för mig! För att detta ger mig bättre möjligheter för en framtida internationell karriär.

Studeranden blir valda på basen av studieprestationer, minst 80 i medeltal i kandidatstudierna och en god studietakt. Jag tror det gäller ämnen som: nationalekonomi, redovisning och finance (kvantitativa ämnen). Bevis på engelska kunskaper och en GMAT test poäng på över 650. Jag kommer att genomföra detta GMAT test i sommar. Efter denna andra utbytesperiod skall man göra en praktik antingen under studietiden eller efter magistern, och antingen i Finland eller utomlands. Efter detta erhåller jag QTEM Network certifikatet!

Jag kommer att ansöka denna sommar och den 30 juni 2017 får jag reda på vart det bär av! Jag skall välja fem ställen jag ansöker till men mitt första val är definitivt Melbourne Australien, jag vill så gärna åka dit! Men jag får bara vänta och se hur långt mina betyg tar mig! Jag tänkte på andra plats ansöka om Schweiz och England på tredje. De två sista alternativen är ännu öppna. Jag får inte ansöka om Kanada igen (HEC Montréal) för att detta går ut på att jag skall ha studerat i tre olika länder, alltså Finland + Kanada + vart det bär av våren 2018.

Jag är så tacksam och glad för denna möjlighet! Men jag är också stolt över mig själv att jag under mina två första studieår jobbade stenhårt och har genom detta öppnat dessa möjligheter för mig själv! Hårt arbete lönar sig! Genom denna möjlighet fick jag tillbaka livsglädjen eftersom jag har varit ganska deprimerad sedan jag kom hem. Det känns som att jag utomlands utvecklades så mycket som person och sen kom jag hem och började trampa i samma gamla ruta. Under min utbytestid utvecklade jag en slags nyfikenhet för omvärlden och jag söker kontinuerligt nya utmaningar. Livet är så underbart!


I am not just happy for "running away again" I am also very thankful for the things and experinces my student association job gives me. I have also got into a quite good pace with my bachelors thesis and master courses + training

Jag är inte bara tacksam för möjligheten att åka bort igen, jag är också väldigt tacksam för de erfarenheter året i styrelsen har gett/kommer att ge! Jag är också ganska bra på gång med kandin och magister kurserna + träningar.

Kypä 2017




So during the latest time I have been busy. I wake up before 8, I do my workout, I go to school, does my homework and then it is like 8 in the evening and then to bed, repeat. I have my bachelors thesis, master courses, and student board. But I have found out that keeping me busy is the only way for me to move on. I am not trying to forget my time in Canada, but I try to escape the sad feelings I get over being back here. We had an important (for me at least) homecoming breakfast, where we were able to discuss our experiences and our feelings, and it actually felt good knowing there are others that feel the same. The feelings that they do not belong here and want to go away again. It is normal to get a reversed cultural-shock when you come home, and that is what I am feeling right now.

Thanks to people that gave me memories and the things I got to experince, I am very thankful!

Under senaste tiden har jag haft mycket på gång. Jag börjar dagen före 8, tränar, går till skolan och jobbar med styrelsen, och avslutar dagens uppgifter kring 8, och så på nytt nästa dag. Jag skriver kandin, tar magisterkurser och är med i styrelsen. Men jag har funnit att det är bäst för mig att hålla mig så upptagen så att jag skall slippa känna mig nere, och att gå vidare i livet. Jag försöker inte glömma Kanada, men det känns jobbigt att tänka tillbaka på alla vänner, idrotten och gemenskapen jag hade där. I fredags hade vi en frukost där andra studeranden som också varit på utbyte samlades och vi diskuterade händelser och känslor, det kände faktiskt lite bättre att veta att andra också känner att de inte hör hit och att de också vill bort härifrån. Det är normalt att få en motsatt kultur-chock när man kommer tillbaka.

I will upload some pictures, experiences and some hints later from our US trip, and after that I will only upload from future trips.

Jag kommer att ladda upp bilder, erfarenhet och tips & tricks från vår USA resa någon gång och efter det kommer jag bara att uppdatera bloggen från framtida resor.



On Monday evening about 8 finnish time ( 2pm Halifax time) I reached homehome. I always call my parents place for homehome. I had then travelled for about 30h without any sleep and bearly any food, it was so wierd I did not feel hungry or tired, I did not know what day it was or what time, it was so messed up, and right away the next day I was off to work! The next days I worked and one day I went to my student city to meet up with the others that I will work with in my student society for the next year! I have not had time to rest at all and slept like 4h/night, I have been exhausted! Christmas evening was the first day I got to rest (and only day!) today is my big brothers birthday and we always get together then with the family and I also have to pack my bags because tomorrow I will travel to California! On the next day after we come home (January 11) I have to stay in Helsinki for training for my student society job, so I will be back by January 14 and move to Vasa the next day beacuse the school starts on the 16! Busy days in front of me but I like it that way.

So about the feelings of coming home. It was hard. I cried in Canada about coming home because I did not want to, I knew what I was coming home to. I had a better life there and had to leave it all behind. The people there are so much more positive and polite. I liked coming back to all my friends + family but the rest, like culture? No way. Canada changed me. For example I went to a store here and people just bumped in to me and were angry, no excuses. I have realised how rude people can be here, (not everybody) but the culture here, I don't like it at all. And the negativity? why does people have to be so negative? And also the way they look at life, the motto that everything has always been done in one way and that's the way it should stay in. I have always felt that I do not belong in Finland, and this trip made these feelings even more stronger. I have been down since I got home, I can't see any pleasure or happiness in my everyday life here. But one thing that made me feel happy and excited here was when I met the people I will be working with in my student society, that was the first time I felt happiness about beeing back. I think this upcoming year in my student life will be amazing and I will work hard and enjoy every moment it gives me. The plan now is to finish my bachelors this summer and finish my masters next summer. I know it will be hard but I am willing to work so hard for this! And after that I am moving abroad to work in a foreign country and start a new life.

På måndags kvällen kring 8 tiden finsk tid kom jag hemhem, jag har alltid kallat mina föräldrars ställe för hemhem. Jag hade då rest kring 30 timmer utan sömn eller just någon mat. Jag kände ingen hunger eller trötthet, jag visste heller inte vilken tid på dygnet eller vilken dag det var, jag var så upp och ner. Redan dagen efter var jag på jobb, och de resterande dagarna jobbade jag också och en dag åkte jag till Vasa för att träffa de andra som också kommer att jobba i styrelsen 2017. Jag har sovit ca 4 timmar/natt så jag har varit utmattad då jag inte hunnit vila. Julafton var första och enda dagen jag hann vila för idag har min bror kalas och då brukar släktet samlas och imorgon åker jag iväg till Californien. Vi kommer hem den 11 och den 12 har jag skolning i Helsingfors så den 14 är jag tillbaks i Pedersöre och den 16 skall jag ha flyttat till Vasa då skolan börjar! Jag har mycket framför mig men det gillar jag!

Hur var det då att komma hem? Jo det var tungt! Jag grät när jag var tvungen att lämna Kanada för jag ville inte det! Jag visste vad jag skulle komma hem till. Jag hade byggt upp ett liv där som jag älskade och så jag var tvungen att lämna. Människorna där är så mycket artigare och positivare! Klart det var roligt att komma hem till vänner + familj, men allt annat, t.ex. kulturen? Nej. Kanada förändrade mig. Här en dag åkte jag till butiken och människor gick in i mig och muttrade argt, ingen sa ursäkta, så oförskämt tycker jag. Jag tycker att människor här kan vara så ohövliga ( inte alla) men kulturen här, jag tycker inte alls om den. Varför är människor så negativa här (inte alla)? Och vissas synsätt, allt "har måra åpå å så skae va". Jag har i några års tid nu känt att jag inte hör hemma i Finland, och denna resa förstärkte dessa känslor. Jag har varit ganska nere sen jag kom hem och jag kan inte se någon gläde/njutning i något här längre. Men ett undantag var när jag träffade människorna som jag kommer att jobba tillsammans med i styrelsen, det var första gången som jag kände en lycka över att vara tillbaka. Jag tror att detta år med styrelsen kommer att vara ett otroligt bra år och kommer att ge mig så mycket nya erfarenheter! Min plan nu är att göra klart min kandi till sommaren och försöka vara klar med magistern sommaren därpå. Jag vet att det kommer att vara stenhårt men jag är villig att jobba hårt för det också! Efter det kommer jag att flytta utomlands för att jobba och bygga upp ett nytt liv.

Sista tiden i Kanada

I don't think there are any words enought to say how thankful I am for all the things Georgies family did for me.

Det finns inga ord som räcker till när jag skall förklara hur tacksam jag är över allt som Georgies familj gjorde för mig.

Back home

I have spent the rest of my time with friends and said goodbye to Jennifer, who is going for an exchange! So excited for her! I have XC skiied when I have had time. I also wanted to show my Thomas Sabo bracelet, I only collect pieces that represents parts of me, and my latest one is of course the Canadian flag.

Jag har försökt att spendera mycket tid med mina vänner och sagt hejdå åt Jennifer som åker på utbyte snart, jag är så glad för hennes skull! Jag har skidat så mycket jag hunnit. Jag ville även visa mitt Thomas Sabo armband, jag samlar bara på delar som representerar mig, och senaste biten i min kollektion är såklart den Kanadensiska flaggan.



Utbyte, Vardag

So now it is only 5 nights left here in Halifax, today I have been here 100 days already! I still remember one of the first weekends here and I was thinking about how much time I still have here. Now I am here and it is my final weekend here. My whole experience here made me finally to step outside my box. The latest years I have lived a life that was planned out in every detail. I had a plan for everything and could never do anything that was not in my plan. I lived the life others wanted me to, I always waited for something to happen. I never felt any ups and downs, life just continued as usual. I never went to any events, I never met new people, and that was because I did not want to, that was not included in my plan, I restricted everything. Always following the plan I had set up for myself. If I followed the plan I would have achieved the things others were expecting from me. I thought I was happy.

But when I got here, it pushed me to step out of my box, I was scared but after every experience I grew as a person. I was finally experiencing life again. I let myself do things I was scared of, things I was uncomfortable with, and I regret nothing. Life has so much to offer than the little bubble I was living in. I am not as shy anymore and I don't pressure myself anymore to live up to my and others expectations, I finally see the meaning of life. I understand people more than ever, and I accept others in a way I never would have done before. I understand people will criticise me, but should I live the way they expect me to do? I am finally living my life the way I want to. Time to say goodbye to old Jessica.

Endast 5 dagar kvar i Halifax, idag har jag redan varit här i 100 dagar! Jag minns fortfarande en av mina första helger här och jag tänkte för mig själv hur mycket tid jag ännu hade kvar. Nu är det min sista helg här. Mina erfarenheter här har gjort att jag äntligen klev utanför rutan jag levde i. De senaste åren har jag levt ett liv som jag hade planerat i minsta detalj. Jag hade en plan för allt och jag kunde aldrig göra någonting som inte var inkluderat i min plan. Jag levde livet andra förväntade sig av mig. Jag har alltid haft en tom känsla inom mig och jag har alltid väntat på att något skall hända i livet. Jag kände inga känslor, inga upp eller ner känslor, allt bara rullade på i samma spår. Jag åkte/anmälde mig aldrig till några evenemang där jag kände mig osäker då jag inte kunde planera/ha kontroll, jag träffade helst inte nya människor heller, för det var inte inkluderat i min plan. För jag följde planen så att jag skulle uppnå alla saker andra förväntade av mig, jag trodde jag var lycklig.

Men när jag kom hit, ensam, och utmanade mig och tvingades att göra saker jag var obekväm med och som inte var inkluderade i min plan, kände jag äntligen lyckan igen. Jag tvingades att kliva utanför den lilla rutan jag och andra hade ritat upp. Jag har tänkt många gånger här att det är såhär det känns att leva att känna livsruset igen. Världen har så mycket att erbjuda och "essi-bubblo" är inget för mig. (det betyder inte att det är något dåligt för någon annan). Jag är inte längre lika blyg och jag har lättat på min prestationsångest, jag har slutat leva upp till andras förväntningar, jag ser äntligen meningen med livet. Jag förstår andra människor bättre än någonsin och jag accepterar andra på ett sätt jag aldrig skulle ha gjort tidigare. Jag förstår att människor kommer att kritisera mig, men varför skall jag leva som de vill? Jag lever äntligen så som jag vill leva mitt liv. Dags att ta farväl av gamla Jessica.

Often when I try to take selfies I take like 1254651541 to get one good, but I just took this one, I finally reveal true happiness.

Ofta när jag tar en selfie tar jag tusen olika för att hitta en bra, men denna bild tog jag bara slumpmässigt. Jag utstrålar äntligen äkta lycka.

Goodbye to friends / Farväl till vänner

This girl! We met in international accounting, and started to hang out and developed a really good friendship, the wierd feeling you have when it feels like you known the person for a long time even though you just met! We will meet next summer! I promise!

Denna tjej! Vi möttes via international redovisning, och började umgås och utvecklade en stark vänskap, den konstiga känslan när det känns som att man känt varandra en lång tid men träffades just. Vi kommer att ses nästa sommar, jag lovar!

People in the same situation as me or people who have experienced the same things. Thankful to meet you!

Människor i samma situation som mig eller som har upplevt samma saker. Tacksam att vi träffades!



Utbyte, Vardag

Om 16 dagar landar jag i Finland, kan inte förstå hur fort hela denna höst gick! Jag köpte äntligen en biljett mellan Toronto och Orlando så nu slipper jag hem, och behöver inte längre stressa över det! 2 tenter kvar sen blir det Toronto och sen blir det tyvärr en hemresa! Så känns det nu. Jobbigt att åka hem. Denna tid har varit den bästa i mitt liv, jag är så avundsjuk på de som har möjligheten att stanna ett helt år!

Igår hade vi tjejkväll, haha. Tar tillvara på min tid här, vill inte titta tillbaka om någon månad och önskat att jag gjort något annorlunda, jag vill leva i nuet. Jag vill istället se tillbaka på tiden med glädje! Ikväll har de julfest för idrottarna så det skall bli kul! Det är semi formal klädsel så skall bli kul att se vad de har ordnat för oss.

In 16 days my plane arrives in Finland, I can't understand how fast this fall went by. I finally bought my ticket from Toronto to Orlando so now I don't have to be stressed out about that, I will get home. 2 exams left and then off to Toronto and after that a trip back home. I don't wanna go back to Finland.. Feels hard going back. This have been the time of my life and I am so jealous of the people who are on a 1 year exchange!

Yesterday was girls night out, haha. I enjoy every moment here, I don't wanna look back with regret and wish I hade done things different, I just take life as it is right now. I wanna look back on this time with joy in the future! Tonight they have a semi formal christmas party for us varisity athletics, it will be fun!