Vet knappt hur jag ska uttrycka mig om denna helg. Allt gick så felfritt. Jag fick kvalitetstid med den som är mig närmast och framförallt: jag fick se mitt livs guru Oskar Linnros. Och jag kan beskriva det lite som att sitta vid jultomtens fötter och få det mest efterlängtade paketet någonsin. Det var så magiskt att live få höra orden som så många gånger hjälp mig att jobba framåt men också att le. Jag kan inte riktigt uttrycka det med ord, men det var magiskt! Det ordet summerar det. Jag skulle vilja citera textrader och egentligen spela in ett klipp med ett glädjeskri! Men med för risk att låta alldeles för töntig så låter jag det vara sagt som det är. MAGISK, det var precis det som det var.

Måste inflika också att min älskade Viktor sjöng högst av alla på spelningen och höll om mig när känslorna tog över och mina tårar rann! Han var också först med att ställa sig upp och dansa när tillfället gavs. Det var nog helgen höjdpunkt, trots allt. Det ömhetsbeviset.

Likes

Comments

Nu är vi här! I Sundsvall. Imorgon kommer jag att få se mitt livs poet på en intim scen här i stan. Hjälp... Är så sjukt nervös för hur jag kommer bete mig? Kommer jag grina ögonen ur mig? Varenda låt har en egen epok av mitt liv, med både sorg och glädje. Eller kommer jag dansa pinsamt och skrika rätt ut? Känslorna kanske tar över. Ja ja... Det återstår att se!
Ikväll ska vi bara äta och dricka gott, och såklart njuta av mini-semester!

Likes

Comments

Det är så fint hur vi människor varje år den 4 november går in i någon slags sympatisk kärleksbubbla av både sorg och glädje för att minnas de som gått bort. Allhelgona är en tradition som jag alltid tyckt om. Givetsvis är det något tungt att gå till käras gravar för att tända ljus. Men någonstans finns en känsla av gemenskap. När vi i år åkte till Värmdö kyrka för att tända ljus för mormor så blir det hela så högtidligt. Aktningsfulla nickningar och leenden mellan alla som är där. Alla som saknar och minns. Det är fint för allt känns så harmoniskt och viktigt, om ni förstår vad jag menar?

Vi har dessutom en ”extra” tradition ute hos oss i skärgården. Det hela började för ett tag sedan när en av våra grannar började tända marschaller och sätta ut längst klippkanten nere hos oss. Och nu, några år senare har det spridit sig. Så går man ner på kvällen den 4 november så lyser inte bara våra klippor, utan även de på alla grannliggande öar, bryggor och stränder. Så otroligt vackert! Det är nästan så man tappar andan...

Det är dock helt omöjligt att fånga detta på bild. Det blir nästan platt. Ni får helt enkelt inbilla er hur det ser ut man alla hundratals ljus runt om.

Likes

Comments

Alltså, aah! Jag och min kille åkte i onsdags ner till hans föräldrahem för att träffa familjen. Väl där nere åkte vi förbi en vän till dem som har ÅSNOR! De sötaste små liven! Varför ser man inte åsnor oftare? I detta fall används de som arbetsdjur som hjälper till och drar saker, men även som kärleksdjur. Jag blev hursomhelst förälskad! Bara se på dem?!

Likes

Comments

Blev först bestört, men sedan otroligt glad i magen när jag igår var ute och vandrade i fjällskogen. Vi följde en led och hade blickarna fästa vid backen (då frosten gjorde oss extra försiktiga) och PLÖTSLIGT: fotsteg. Barfota fotsteg i svart färg. Antingen var det ett medvetet ”prank” eller så var det någon som råkat trampa fel. Dock tror jag på det förstnämnda. Till en början blev jag osäker och trodde stegen var färska, men sedan insåg jag att de satt där permanent. Då började jag skratta! Vilken hjälte som livat upp i skogen! Stegen fanns sedan lite här och var längst leden.
Passade bra nu under halloween!

Ser ni?

Likes

Comments