View tracker

Tyvärr har de senaste dagarna inneburit en väldig ångest, stress och uppgivenhet. Vi kollade hela morgonen dagen innan vi lämnade Vientiane på hur och när vi skulle ta oss in i Thailand. Eftersom vi visste att om vi flyger in ger det oss automatiskt 30 dagars visum bestämde vi oss för att bita i det sura äpplet, betala en svindyr flygbiljett tillbaka till Luang prabang och sedan in i Chiang mai.

Väl där inser vi inte bara att 1. Vi har räknat fel på antal dagar och istället för att få visum till och med den 4e januari, när flygbiljetter är mycket billigare ut ur Thailand om man jämför med dagen innan, har vi fått till den 3e, men även att 2. 60 dagars visumet är gratis att ansöka nu i december-februari om man är UTANFÖR Thailand. Nu när vi kommit in i landet kostar det fem hundra kronor för att vi behöver stanna en eller två dagar extra.

Inser även att om vi hade vetat det hade vi kunnat fixat det i Vientiane i och med att vi ändå var där en extra dag än vi ursprungligen planerade och det sved extra mycket ska ni veta. Vi hade lika gärna kunnat bussa in om vi ändå skulle förlänga visumet på plats (eller ännu bättre kunnat skaffa visum innan vi anlände till thaialnd) och därmed sparat en hel del pengar. Det som skapat mest frustration är att det känns som vi slängt ca 2000 kronor ner i sjön. Pengar som man kan leva på ett bra tag på en backpackeresa.

Sedan efter ett par dagar av beslutsångest och uppgivenhet så bestämmer vi i alla fall oss för att bara förlänga visumet och boka utresa till Borneo den 6e. Bara det att nu får vi veta att januari är ungefär sämsta månaden att besöka Borneo. Så nu är vi på ruta 1 igen med noll aning hur rutten ska bli, med förlängt visum, datum som inte går ihop, Olivia som inte är i synk med oss och med olika viljor om ställen vi helst skulle vilja besöka. Det ordnar sig såklart till slut och vi är ju egentligen lyckligt skattade att kunna göra en sådan här resa men detta har inte varit de bästa dagarna på resan och så får det vara ändå. Det är inte alltid tipptopp och det är stressigt att få allt att gå ihop. Ångest uppstår och rädsla att göra fel eller ångra sig gör det svårt att bestämma saker på ett smidigt sätt ibland.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • Thailand

Likes

Comments

View tracker

Alltså stressnivån morgonen vi lämnade Laos för Chiang mai var inte att leka med.

Vi gick upp innan klockan sex på morgonen, väckte den sovande personalen för att fråga om de kan ringa och kolla om vår tuk tuk vi beställt genom hotellet kommer snart och han ignorerade mig och ringer först när Alice frågar den tredje gången, berättar för oss att "nej ingen tuk tuk kommer, ni får gå ut och haffa en på gatan" sådär klockan sex på morgonen. Det stod en äldre man och sopade på gatan som tur var som hade en tuk tuk parkerad bredvid. Det var ingen kamp om priset eftersom 50 var allt vi hade kvar. Kommer till flygplatsen och efter tre timmars googlande och stirrande på mobilen igår så hade vi knappt ens koll på var vi nu faktiskt bokade biljetten till och går in på internationella terminalen där de inte ens kan hitta vår biljett.

Nu börjar paniken på riktigt.

Springer runt och försöker få wifi, får höra att det finns inte wifi på flygplatsen och det som finns är till en butik som inte öppnar förrän klockan åtta. Inser att vi bokade biljett med mellanlandning i Luang prabang och måste därför till den andra terminalen, går till check in där istället och det blir samma visa igen - de kan inte hitta oss på någon biljett. Springer till andra terminalen igen, halvt skrikande att vi köpte en jäkla dyr biljett (med extra betoning på dyr) och nu kommer vi inte ens få åka med den. Desperata som vi är får vi som tur var hjälp av personal på Dairy Queen med att koppla upp oss till wifi. De såg nog hur desperata vi var. Kommer tillbaka igen där han berättar att vi är för tidiga och att check in öppnar för vår flight om 5 minuter.

Lättnaden som uppstod när vi kommit fram till Thailand var enorm.

Kliver in i den minsta lilla avgångshallen med en enda gate.

  • Laos

Likes

Comments

View tracker

En sak som alltid kan vara lite klurig de sista dagarna i ett land är pengar. Man vill ju gärna ha precis lagom mycket kvar så man slipper växla in dem igen för en extra avgift eller slösa hur mycket som helst bara för att. Vår sista dag i Vientiane räknade vi våra sista kronor hela dagen, lade undan pengar för vad maten skulle kosta, frukost dagen efter och vad tuk tuken till flygplatsen skulle kosta. Så visste vi precis hur mycket pengar vi hade kvar för snacks och andra saker vi ville köpa. Det var annorlunda och spännande grej ändå att ha en mindre summa pengar som vi visste att det var det vi hade för dagen. Efter köp av vatten och en tomteluva att ha till julafton (som vi för övrigt betalade en femma var för, kap!) gick vi till nattmarknaden på kvällen med 20 tusen kip som vi kunde köpa något för, dvs ungefär 20 kronor. Alice spenderade sina sista pengar på lite nudlar och äpplen och jag köpte en så fin liten målning. Drömmen är att köpa en stor fin tavla att sätta upp hemma sen men det kommer ju gå sådär med att få med den hem med flera månader kvar på resa.

Fick räkna mina pengar återigen och dubbelkolla att budgeten för dagen skulle funka innan jag kunde lägga 2 kronor på en liten godsak från detta donutställe.

  • Laos

Likes

Comments

Första dagen när vi kom dit fick vi leta ett bra tag efter mat för att hitta något vi ens ville ha och som inte var alltför pricy. Finns mycket dyra franska kaféer här. Hittade till slut en restaurang där vi specialbeställde en rätt för en billigare peng. En stor portion pad thai lyckades vi få för 25. Inte så illa i alla fall.

Från vad vi hört av andra så finns det inte så mycket att se i Vientiane och att man gör staden på några timmar. Vi höll inte riktigt med. Det var inte världens största eller mest spännande stad men vi har lyckats hålla oss sysselsatta i två dagar ändå. Påväg till ett shopping mall såg vi detta fina. Det kungliga palatset och ett eller två tempel.

Det första vi hittade när vi kom fram var denna lilla butik som är japansk och heter miniso. Älskade den! Fanns så många olika fina saker som dessutom inte alls var dyra. Kan vara så att jag shoppade för någon hundring där.

Annars såg shopping mallet ut mest såhär, med små marknadsstånd. Väldigt likt marknaden i Shanghai där man köper kopior av väskor och skor tex.

Fanns även ett mall som var lite större och såg mer ut som det vi är vana vid. Inte så bra shopping och inte så många butiker dock. Men lite julmusik och julpynt hade de så det var mysigt!

När det precis blivit mörkt börjar nattmarknaden med kläder för 19 eller 35, målningar för 20, solglasögon för 15 och kepsar för 25. Laos har inte varit så billigt som vi trodde det skulle vara. Men priserna på nattmarknaden var i alla fall bra även om det inte alls gick att pruta på något. Här gick vi runt sista kvällen och skulle göra av med våra sista kronor.

Första kvällen såg vi av en slump att de hade en dansklass vid floden med utsikt över Thailands gräns. Vi tyckte detta var en kul grej och bestämde oss för att komma i lagom tid tills det började kvällen efter.4 kronor kostade det för att vara med en timme och kunna säga att vi joinade en dansklass ute på gatan i Laos. Bucketlistgrej det där ändå.

  • Laos

Likes

Comments

Tubing är grejen man ska göra i Vang Vieng. Man åker nerför floden i en badring, stannar till på olika barer och genom att de kastar ut rep så dras man in till kanten eftersom det är strömt i vattnet. Det spelades musik, arrangerades lekar, vi hade ett litet lerkrig och så fanns en del dricka och lite mat. Det var en kul grej ändå, men man ska vara försiktig eftersom det varit en del dödsfall av turister som drunknat och slagit sig på klippor. Eftersom vi hörde att det är många som förlorar sina telefoner och gopros hade vi endast med bikini, shorts och pengar i ett water proof fodral. Inte ens skor fick följa med så det blev att trava tillbaka till hotellet barfota. Hade trasiga shorts dessutom eftersom jag fastnade på en buske som stack upp i vattnet och det var för strömt för att paddla åt andra hållet. Man fick även vara lite alert eftersom det inte var särskilt djupt och stenar kunde sticka upp vid ryggen och rumpan. "Ass upp, rocks ahead" var en fras som därmed skreks ett antal gånger.

  • Laos

Likes

Comments

Mitt i landsbygden i Laos hamnade vi på jakt efter blue lagoons. Vår tuk tuk chaufför släppte av oss vid en bro för det var för smalt att åka över och sa att "här får ni gå, 15 minuter ifrån" vilket vi såklart lydde. Så kommer det en tuk tuk senare med vår chaufför som hoppat på. Varför alla andra kunde åka över bron utom vi kunde han inte riktigt svara. Haha såklart.

Första stoppet var blue lagoon 3, som var den som låg längst bort. Från flera olika människor hade vi hört att det skulle vara den bästa för den inte var inte lika turistig. Så kommer vi dit och blev väldigt besvikna på att det typ inte var så mycket att se där och inte särskilt fint heller. Gick upp i skogen för att kolla in grottan som låg där när vi ändå var där och Olivia och Alice gick in i mörkret för att ta sig en titt.

Blue lagoon 1 var bättre tyckte vi. Mer folk men även bättre ställe att sola, finare blått vatten och saker att göra i vattnet.

Vi träffade två svenska killar på utflykten till blue lagoon och möttes sedan upp på kvällen. Vi åt middag på Victor's place, som blivit lite av ett stammisställe här. Man sitter runt ett bord utan stolar med kuddar för ryggen och så har de skärmar som de visar filmer på, som på bilden ovan. Så mysig grej ju.

På kvällen gick vi till Sakura bar som har gratis whiskeydrinkar (så knäpp grej egentligen att dricka whiskeydrinkar, jag trodde det var ganska dyr sprit men inte här i alla fall) 8-9, sedan till en annan bar som hade gratis öl 9-10. Spenderade kanske 10 svenska kronor när jag och Evelina delade på en cocktail under hela kvällen. Lite sjukt ändå.

Dagen efter tubingen, som även var vår sista dag, spenderade vi på Smile beach bar där man kunde sola, chilla i hängmattor och bada i floden.

Att kossor springer över vägen bara sådär överallt är everyday life.

Lite julkänslan får man ändå med julpynt överallt. Trots 30 graders värme titt som tätt.

  • Laos

Likes

Comments

Vår resa från Luang Prabang till Vang Vieng var väldigt speciell. Vi blev upphämtade på vårt hostel, fick tränga oss in i en proppfull minivan där allas ryggsäckar och väskor inte fick plats och fick ligga på golvet vid allas fötter, sätena var så obekväma att man kunde inte sitta bra på alla resetimmar, vägarna uppe i bergen var så dåliga att hela bilen hoppade till då och då och chauffören körde verkligen långsamt för att ta sig fram. Hela färden skulle tagit 4 timmar hade vi fått höra. Det tog nästan dubbelt så lång tid. Men utsikten var helt fantastisk. Det var ingen kul erfarenhet då men det blir ett lite roligt reseminne nu efter i alla fall.

  • Laos

Likes

Comments

Så var det dags för Kuang Si, vattenfallet som gjorde att jag ville till Laos från början. Och vattenfallet var helt fantastiskt fint. Det var ljusblått, lite grumligt vatten och med klippor att sitta på. Höjdpunkten för oss i Laos helt klart.

Lite kallt i vattnet var det så tog ett par minuter att uppbåda modet att ta sig i men det var det värt!

  • Laos

Likes

Comments

I söndagskväll, för nästan två veckor sedan, klev vi på det minsta planet jag åkt med till Luang prabang. Det var ett propellerplan, med två säten på varje rad och efter fem trappsteg så var man ombord.

Vattenfallet som vi besökte var så himla fint. Ska visa mer bilder i ett separat inlägg för alltså detta var helt fantastiskt. Det var detta som gjorde att jag blev intresserad av att åka till Laos dessutom. Vi hade en väldigt speciell chaufför bara som körde oss och en alldeles för fullproppad minivan dit. Han stod och stressade oss vid hostlet trots att han var för tidig, skrattade åt en man som inte hade bensin till sin moppe och bad om hjälp, tvingade mig och Alice att förflytta oss från våra platser längst in till längst fram med honom och körde som en stressad galning uppför berg, bredvid små barn och hundar. What a day.

Vi gick förbi en liten björnpark där björnarna räddats från tjuvjägare och från fängelseskap och trånga burar. En liten björn satt bara på toppen av ställningen och hängde och andra låg i gungor och sov. Man får hoppas att de har det bra där i alla fall.

När vi kom tillbaka från vattenfallet blev vi avsläppta i stan och jag och Olivia begav oss upp på berget för att se utsikten och solnedgången. Det var inte de lättaste jag varit med om eftersom min kropp känns så svag sen jag var sjuk. Blev skakis och yr av bara ett par trappsteg. Men väl värt det när vi kom upp.

Nationalmuseumet som ser ut som ett jäkla palats.

På kvällen gick vi till nattmarknaden och kikade runt där, åt grönsaksspett, drack shakes och förälskade mig i fina målningar. Vill ha så många och sätta upp hemma sen men måste ju begränsa mig.

Vår minivan skulle gå runt två på eftermiddagen så jag och Olivia (som inte redan varit här i två dagar som Alice och Evelina) passade på att gå runt i staden lite vid floden och kika. Luang prabang är väldigt litet men väldigt mysigt med floden och det gröna överallt.

  • Laos

Likes

Comments

Efter ett flyg upp till Hanoi, nästan ingen sömn pga sen ankomst, vår bokade transport som aldrig dök upp och äckliga kryp i våra sängar for vi äntligen vidare till Halong bay för vår kryssning. En kryssningen på 2 nätter och tre dagar.

Vi mötte upp Ellen och Rebecca på båten och blev alla glatt överraskade av hur bra och fin den var.

Vid kanten stod en massa halvklara byggnader eftersom en hel del lyxresorter höll på att byggas när regeringen bestämde att det skulle förstöra utsikten för mycket, sa nej och byggnaderna bara lämnades sådär.

Halong bay var ingen besvikelse då det ser ut precis som på bilderna man sett. Det är grönblått vatten och stora höga kullar överallt. Ett par "oj", "wow" och "Gud vad fint" sades kanske en, två eller femtio gånger.

Första dagen spenderades med att paddla kajak i ett par timmar in i grottor och mellan bergen, äta mat och bada. På kvällen blev det lite drinkar och musik slogs på. Vi var ganska trötta efter den tuffa natten vi haft så Evelina som inte hade sovit någonting, för hon gick upp och gick istället för att ligga i en säng med kryp i, gick och la sig tidigt. Jag och Alice dansade järnet helt nyktra en halvtimme medan folk bara stod och drack och hängde. Efter en halvtimme av dansen var vi färdiga vi med och somnade gott.

Dagen efter lämnade vi vår båt och hoppade på en mindre. Vi skulle åka till freedom Island, den privata ön som vi skulle spendera den andra natten på. Ett stopp vid en klippa där folk hoppade från 8 meter rätt ner i vattnet.

Ett par timmar av bad och flytande på frigolitbitar insjuknade jag i matförgiftning. Hann därför tyvärr aldrig riktigt njuta av ön så mycket utan låg i min säng och försökte sova trots dunkande högljudd musik. Har dock lagt till lite bilder Alice tog på ön så ni får se hur fint det var. En ö med strand åt vardera håll mitt emellan två berg. Gruppen life before work, som är en organisation där man kan resa tillsammans med en hel del andra människor, var på den andra båten på samma kryssning och skulle göra mannequin challenge. Den går ut på att man filmer 360 grader runt alla när alla står helt stilla i en aktivitet de gör, tex yoga, hoppa hopprep, spela volleyboll osv som var aktiviteter vi gjorde i vår. Jag mådde vid det här laget inte alls bra men kämpade för att vara med på de två tagningarna. När de sa "all done, we got it" pustade jag ut och tog mitt svimfärdiga jag upp till sängen. Tyvärr filmade de en tredje gång och la upp den versionen på Facebook, när varken jag eller Evelina var med. Hade varit så himla kul grej att vara med på.

  • Vietnam

Likes

Comments