View tracker

Det är den 7 November, dagen före USA's presidentval. Det är en sorglig dag, en dag vi bör bära svart för att visa hur kort vi egentligen har kommit i mänsklighetens utveckling.

En kvinna, en kvinna har jobbat och kämpat för att komma dit hon idag är och hon måste ändå kämpa för att visa att hon är bättre än en man som inte lyft ett finger på 70 år. USA's presidentkandidater är under all kritik, de båda är dåliga. Bernie Sanders var den enda sanna kandidaten som skulle kunna leda Amerika på rätt väg. Men om du står mellan valet av en rasistisk, sexistisk, islamofobisk och homofobisk gubbe och en kvinna som inte är något av det så hoppas jag för allt jag tror på att du väljer den som inte förtrycker i princip alla minoriteter.

Jag går omkring med en oro, en oro om vår världs framtid. En oro om ett tredje världskrig, en oro om ett ännu mer islamofobiskt USA, jag känner en oro för mina systrar som riskerar att bo i en stormakt där en sexistisk man har makten. Du förstår inte hur otroligt orolig jag är, du förstår inte hur mycket jag vill att Hillary Clinton ska vinna, jag hoppas och tror att USA's befolkning eventuellt inser hur extremt äcklig Trump är och röstar på hans motkandidat.

Jag hoppas och ber om att USA inte väljer en ny Hitler för att leda deras land.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har blivit spottad på, utfryst, skuffad, förlöjligad, hånad och mobbad i större delen av mitt liv.
Allt började i dagis om jag minns rätt, det var en tjej som tog min nya mössa som jag så stolt bar på mitt huvud och satte blöta löv och smuts i den och satte den på mitt huvud, för att sedan stå och skratta åt mig när jag insåg att hon och hennes kompisar hade smutsat ner min fina nya mössa med en häst på som jag var så glad för.

Sedan, i ettan tror jag. Då började allting dra igång på riktigt, jag blev kallad fet, ful, konstig och äcklig av en kille i min klass. Han fick medhåll av de andra, jag brydde mig inte speciellt mycket. Kallade han mig ful så såg jag till att han skulle lida lika mycket tillbaka, jag visade mig aldrig svag. Jag grät aldrig från ettan till 7:an i skolan, jag vägrade. Jag kommer ihåg en gång när jag hade fått en ishockey puck i mitt ansikte när jag var 8 år och jag grät inte, jag var för rädd för att gråta. Jag stod där och grät inombords för att jag trodde att om jag ens så lite som fällde en tår så skulle de ta mig som en svag individ som det var lätt att mobba.
En annan gång som jag tror att jag kommer ihåg bäst var i 3:an, min lärare hade fått nog av mobbningen från den där ena killen och tog ut oss i korridoren och frågade honom "Varför mobbar du Jessica?" och hans svar kom snabbt och svidande "För att hon är annorlunda". Det var då jag insåg att ja, jag kanske är annorlunda.

Jag har suttit vaken så många nätter och undrat varför jag blev mobbad, vad var det med den lilla oskyldiga sjuåringen som jag var som provocerade människor så otroligt mycket? Var det för att jag gillade att rita? Fast nej, alla andra ritade ju också. Var det kanske för att jag inte hade märkeskläder? Men jag var inte heller den enda som inte hade några dyra kläder, jag tycker inte att jag på något sätt stack ut ur mängden. De hade inga grunder att basera sitt hat på.

Jag fick i nästan 10 år varje dag stå ut med mobbning, de drog sönder mitt lilla självförtroende bit för bit och det lämnade kvar en mörk-sinnad, självmordsbenägen liten 13 åring. Jag ville inte leva längre, jag hade fått så mycket skit att jag började intala mig själv att det stämde. Jag var ful, jag var fet och oduglig och jag var en lesbisk emo-hippie som ingen gillade. Jag hatade mig själv så mycket pga. att några individer tog sig rätten till att förstöra mitt liv.

På senare år har jag börjat må så mycket bättre, jag älskar mig själv. Jag har bit för bit byggt upp mitt självförtroende som låg i spillror. Fast då och då, så hör jag rösterna i mitt huvud. Jag blundar och ser tillbaka på när jag stod omringad av 26 människor i åldern 13-20 som skrek att jag var ful. Jag ser när min mobbare står framför mig och hotar med att pissa i min hatt, jag ser mig själv i fullständig panik. Jag kommer ihåg att jag trodde att jag skulle dö, jag hade accepterat döden och jag väntade på de första slagen som skulle ta mitt liv. Men jag visade ingenting utåt, för dem såg jag ut som en känslokall 13 åring. Vilket jag var i och för sig, men de såg inte mina känslor. De såg inte mitt förflutna om en trasig barndom, de såg inte att jag stod där och accepterade döden som min befrielse. Jag stod där omringad av före detta vänner, släktingar och bekanta som alla stod och tittade på mig som att jag vore ett miss-placerat freak.

Men jag var lugn, för jag ville inte verka svag.




Likes

Comments

View tracker

Jag började gymnasiet för drygt en vecka sedan, helt ny skola i en helt ny stad och helt nya skolkamrater. Och även nya lärare, och det är där det har skitit sig lite..
Jag är en stark människa, jag uttrycker mina åsikter väldigt starkt och om det är något fel så säger jag alltid till, hittills har jag blivit grovt kritiserad av detta och har fått åtminstone hälften av alla mina lärare genom tiderna att ogilla mig. Det vill jag inte att ska hända igen, eller åtminstone inte direkt i ettan.
Problemet är nämligen det att jag har en grymt sexistisk lärare i ett ämne. Hen drar jämt och ständigt upp sexistiska exempel och jag bara kokar sönder! Hur får en lärare, uttrycka och bidra till sexism sådär ordentligt på jobbet? Vi elever har unga hjärnor och vi tar lätt till oss information och om denna hemska snedvridna "informationen" kommer ifrån någon vi ska lyssna på och lära oss utav så vet jag inte vart denna generaton är påväg.

Jag vet att när jag får möjlighet kommer jag att ta upp detta, bara för att jag inte vill bli ogillad betyder det inte att jag ska hålla käften? Jag vill låta min lärare lära känna mig, någorlunda iallafall för att sedan ta upp detta med dem.

För detta är fan inte okej.

Likes

Comments

Suck..
Måste jag ta upp detta igen? Det känns som att jag har predikat nog om detta.


Män har problem, ja. Jag nekar inte det, jag påstår inte att de lever idylliskt och att de aldrig mår dåligt. Jag nekar bara att det skulle ha något att göra med förtryck mot män? Män har ideal, ja det vet vi alla. Vem har skapat dem? Patriarkatet. Vad är patriarkatet? Män.
Så snälla killar, gråt inte till alla tjejjer att ni inte har en sixpack och att ni därför inte får några brudar (det handlar högst troligtvis om er personlighet anyways 😉). Utan gråt istället till era killkompisar som är med och deltar i patriarkatet över att ni måste vara så macho.
Och med detta vill jag inte säga att alla killar är fula? Alla män och ickemän är skitsnygga så länge de inte är as. Du kan vara fet och snygg, du kan vara kort och skitsnygg. Den enda som sätter spöken i huvudet på dig är patriarkatet.

Likes

Comments

Varje dag hör jag människor som felkönar, jag hör pronomen som används fel och transmänniskor som blir konstant ogilltigförklarade. Jag ser varje dag på nätet bilder som "only 90' kids remember this TWO genders" och jag ser varje dag kommentarer som folk har skrivit och hållit med. Varje dag känner jag transhatet flöda igenom samhället. Varje dag så ökar dysforin hos en transperson.
Det är 2016 och vi har inte kommit längre än såhär, människor tar sina liv på grund av sånt här. Människor mördas på grund av att det inte är accepterade. 

Likes

Comments

Är det inte kul hur män konstant försöker få feminister att låta dumma? "ah män blir också våldtagna"självklart, självkalrt blir dem det. Vi lever i en hemsk värld där alla blir utnyttjade. Men om en kille blir våldtagen så är det oftast männen man hör som säger saker som "öh han borde ha gillat det" och det är vi, feministerna (eller feministfittorna you choose) som står upp för killens rättigeheter. Varför? 
Varje gång jag säger att jag är en feminist så får jag alltid tills svars "*bröl* jag är en meninist isåfall" och visst, kämpa på du för männens rättigheter men varför ser jag inga meninister som kämpar för MOC eller tex. inte vet jag står upp för killarnas rätt att bära klänning? Varför är det enda meninisterna gör att spotta på feministerna?


Likes

Comments

JAG ÄR SÅ ARG PÅ HELA VÄRLDEN!
Jag skyller delvis ifrån mig på PMS och delvis på att jag är en bitter person för att detta inlägg är väldigt argt.

Jag pratade idag med en person som står mig väldigt nära om att hen inte är feminist. Jag blev så frustrerad och hävde ur mig Det är 2016 hur kan du inte stå för jämlikhet mellan könen? Jag förstår inte, det är 2016 och det finns människor som anser att män fortfarande är bättre? Hens argument var att "kvinnor förtrycker män mera i hemmet" och jag försökte med hela min själ att förklara för hen och ge hen statistik om att det faktiskt är männen som har huvudgreppet om tex. våld i hemmet etc. men ingenting gick in. Jag var totalt ignorerad.
Hur kan vi leva i detta årtionde och fortfarande tro att feminism är något dåligt?
Hur kan man ens förknippa "jämlikhet" med "fel"?

Hur kan man inte vara feminist år 2016?


Likes

Comments

Vi alla lever i ett samhälle där vi har ideal, ofta kan idealen skilja sig från land till land, dock är det huvudsakliga idealet i världen att vara:
Smal
Jag vill absolut inte shamea någon som är smal, absolut inte, allas kroppar är bra kroppar. Utan jag vill stå upp för oss som är tjocka.

Jag, som en normfungerande 15-åring matas dagligen med bilder på smala, på tidningsartiklar som "Hur du går ner i vikt snabbt!" och "Så här blir du smal innan sommaren". Vad gör detta åt oss? Jo, det får oss att känna oss som att vi måste vara smala, att vi måste gå ner i vikt. Det får oss att må fruktansvärt dåligt när meontill "Plus size" modeller är normsmala? Vad är vi då? "Elephant size"?
Jag har mått dåligt i snart 16år över min kropp, över att alltid bli kallad tjock. Jag har lärt mig att tycka att min kropp är ful. Är inte det sjukt? Men nu, kan jag stolt säga att jag trivs i min kropp, jag kan ha shorts, jag kan ha crop tops och bikinis? Jag har accepterat att min kropp inte är mindre värd för att jag har några kilon extra? Vem bryr sig om att min topp är lite spänd så att den visar min mage lite extra, det är ju inte som om den skulle försvinna endast för att jag skulle ha en stor t-skjorta på mig? 
Nu kommer ju antagligen någon smart person tänka "Jaa, men du är ohälsosam!!" Eh nej, det är en sak vi måste radera från allas tankar. Tjock är inte en synonym med ohälsosam! Jag känner underviktiga som är mer ohälsosam än vad jag, en överviktig, är? 
Varför kan inte vi alla inse att oavsett hur många ärr du har, hur många kilon du har och celluliter du bär så är alla kroppar, bra kroppar. 

Stop fatshaming

Likes

Comments


Jag vill nu innan jag går djupare in på detta är att Wicca är ytterst individuellt och kan variera beroende på Wiccanen.


Wicca? Vad fan är Wicca?
Ja, vad fan är Wicca?Det är en ateistisk natur-religion, du tror på två gudar. Detta kan nu verka oerhört konstigt då jag nyss sa att det är en ateistisk religion, men att vi har två gudar? Låt mig förklara.

Det finns två gudar, guden och gudinnan (Även kallad Tor&Freja, Mor&Far etc.). Men det är inte som tex. i kristendomen där guden "är" en person, där man utgår ifrån att guden pratar etc. Utan Guden symboliserar de maskulina elementen (Eld,jord,ande) och Gudinnan symboliserar de feminina elementen (vatten,luft,ande). Det är inga "personer" eller "andar" utan när man tillber Guden och Gudinnan så tillber man de fem elementen. Förstår ni?

Min religion handlar väldigt mycket om olika ritualer och riter, det finns 8 stycken Sabbater och 12 Esbater (Jag kan gå mera in på dem om det finns intresse!). Vid varje sabbat "ska" man ordna en ritual som matchar med den pågående sabbaten, esbaterna sker en gång i månaden och är mindre högtidligt.
I Wicca så kallar man sig ofta för Häxor, Witch eller Warlocks men det "riktiga" ordet för att vara troende i Wicca är Wiccan. Det beror helt på vad man känner sig bekväm i! Jag kallar mig själv häxa och Wiccan, då jag utövar Magick (Naturmagi i princip). En Wiccan kan vara häxa, men en häxa behöver inte vara en Wiccan.

Jag hoppas att detta inledande stycke fångade ert intresse! Om det uppskattas går jag definitivt in på det djupare.

Likes

Comments