View tracker

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Just nu går jag i inredningstankar den största delen utav dygnet. Jag letar konstant inspiration och blir nästan grön av avund när jag hittar bilder på hur perfekt någons hem ser ut, haha. Har alltid varit lite intresserad av inredning, men nu det senaste året har det verkligen tagit fart och nu vill jag konstant förnya och förbättra. Dock är det rätt så svårt att inreda en 1a på 26kvm, så jag måste nog tona ner mina idéer en aning skulle jag tro, haha. Det största bekymret är nog mitt kök, som snarare är som en köksvrå och jag får en gnutta panik varje gång jag kliver in där. Jag skulle så gärna vilja göra någon typ av förändring som gör att det känns KUL att ens kliva in i den lilla vrån. Hur ser det ut hos er? Har ni också små ytor som begränsar er, och framförallt, är det någon som har några tips på hur man får till en snygg köksvrå? Haha.



// Ursäkta den dåliga bildkvalitén, bilderna är tagna direkt från min instagram. Glöm inte att gå in och följa mig där! @alsterblads

Likes

Comments

View tracker

Godmorgon!
Klockan är 07 och jag har precis glidit in på kontoret denna måndagsmorgon. Vanligtvis brukar jag inte vara på kontoret förs runt 9-tiden, men eftersom jag var sjuk förra veckan så har jag extra mycket att göra idag så jag åkte faktiskt in 2h tidigare (vuxenpoäng ja tack).

Så när pojkvännen (ja en sån har jag hunnit skaffa mig också, heh) klev upp 05:15 imorse så gjorde jag detsamma. Och jag måste säga att det känns rätt skönt att vara på jobbet när jag vanligtvis inte ens har vaknat än. Och pigg är jag också, vilket jag inte borde vara för vi kom inte i säng förs seeent igår då vi fastnade framför ett tv-program alldeles för länge, haha. Vi började kika på något som heter Mountain Monsters och handlar om ett gäng gubbar som jagar Big Foot. Det var så spännande att vi inte kunde gå och lägga oss, så vi sprang och borstade tänderna och allt sånt i pauserna för att kunna kolla klart och sen hoppa rakt i säng. Ungefär som om vi vore exalterade barn som får vara uppe lite längre och kolla på barnprogram, och lite så kändes det också. Jag blev så fascinerad över hela programmet så jag låg såklart och googlade ett och annat om denna Big Foot innan jag kunde sova, haha.

Men jag blir sådär, helt insnöad på något som jag tycker är intressant, och då kan jag inte riktigt släppa det, haha. Men kom igen, hur COOLT vore det inte om det fanns en Big Foot på riktigt?! Nu tror jag det iallafall, haha. Tror ni på sånt? Jag tycker i alla fall att det vore rätt ballt om vi delade vår värld med sånt där övernaturligt.

Likes

Comments

Hej på er!

Jag som för bara någon vecka sedan blev frisk igen efter en dryg förkylning vaknade upp imorse med feber, en täppt näsa och en hals som knappt kunde yttra ett ord. Så jag blev hemma idag, men tack o lov så har jag ett jobb som egentligen bara kräver en dator och internet. Så jag ska nu försöka få lite jobb gjort medan jag varvar tupplurer tedrickande och alvedon. Hur ser eran dag ut?


Likes

Comments

Hej på er!
Här har det tyvärr ekat tomt ett tag då det blivit någon typ utav ofrivillig bloggpaus, haha. Men nu är jag på gång igen!

Först och främst så måste jag bara dela med mig utav något som hände för ett par dagar sedan och är verkligen något som bara kan hända mig. Jag satt på tunnelbanan, lagom morgontrött och skulle försöka lirka upp mina hörlurar ur jackfickan. Kände då att dom fastnade i något så jag tog i lite extra hårt, och samband som jag fick upp hörlurarna ur fickan så flög det även en tampong med. Jag överdriver inte heller när jag säger att den flög, för det gjorde den, ca 2 meter och landade rakt mellan benen på en man. Då blev det en sådär tryckt stämning i vagnen skulle man kunna säga, haha. Han tittade först på tampongen, sen på mig, och sen tillbaka på tampongen och återigen tillbaka på mig innan han gjorde ett försök att sparka iväg den. Men det gick tyvärr inte sådär jättebra, utan den kom rullandes tillbaka mot hans fötter igen. Vid det här laget bet jag mig i läppen för att inte brista ut i skratt, för en obekvämare man har jag nog inte sett tidigare. Det hela slutade i alla fall med att den stackars tampongen fick sig återigen en spark och denna gång rullade längs gången och huvud efter huvud kikade ut i gången då folk febrilt letade efter vart den rullande tampongen kom ifrån.


Till en början så skämdes jag, typ sådär att jag vill sjunka under jorden. Men det la sig rätt snabbt, för vad har jag att skämmas över? Tjejer har mens, alla tjejer har mens, och en tampong är nog den vanligaste föremålet en kvinna har i sina väska (jackfickan i mitt fall). Så jag slutade skämmas och tyckte hela situationen var hysteriskt rolig istället, dels för att den verkligen flög och man kunde se hur folk följde den med blicken, men också för hur obekväm den där mannen blev. Vi lever ju faktiskt i 2016, man kan ju tycka att han borde ha sett en tampong förut. Men hur hade ni reagerat? Hade ni skrattat eller hade ni tyckt det var pinsamt?


Likes

Comments

Hej på er!

Som jag har nämn tidigare så vi vi iväg på ett dj-gig denna helg. Det var en efterfest till festivalen Metal Park uppåt i landet. Ni skulle bara veta hur nervös jag har varit inför detta, i flera dagar, haha. Men tack o lov spelade våra vänner i Mustasch även där, så gott om stöd fick vi allt. Även Lillasyster spelade under kvällen och virrig (samt pinsam) som jag är, trodde jag att en av deras bandmedlemmar jobbade på festivalen, och bad honom att hämta massor utav saker till oss i logen. Snäll som han var så sa han inget utan försökte istället lösa våra problem, haha. Lugnande mina nerver gjorde han också och hejade även på oss när vi spelade, så han (och hela Lillasyster såklart) får gärna vara med på nästa gig, haha.

Väl på scen så gästade (Mustasch) Ralf oss under ett par låtar och publiken blev som djur. Det skulle klättras upp på scen och tas bilder, vilket resulterade till att vi fick ha en och en annan ordningsvakt på plats. Så till nästa gång känns både ordningsvakt och kravallstaket (om vi får flera gäster vill säga haha) nödvändigt. När Ralf sedan lämnade scenen så trodde vi även att den stora fans-skaran som samlats, även skulle lämna, men icke. De blev istället våra trogna fans och stod klistrade framför scenen enda fram tills stänging.


// Innan och under giget, när allt kändes helt fantastiskt och verkligen var ett "jag älskar mitt liv-moment //



Kort och gott så hade vi ett helt fantastiskt roligt gig, och vi kände oss på topp när vi lämnade området. Dock förändrades det ganska snabbt. Vi bestämde oss för att åka hem redan på natten, och efter någon timme i bilen så skulle vi stanna på Max för lite mat (notera att klockan nu är ca 04 på morgonen). Väl inne så kände jag mig aningen yr, och sekunden senare blev allt svart. Jag vaknade sedan upp på golvet med ca 10 personer som står runt omkring mig och skriker mitt namn. Då har jag alltså svimmat och sedan börjat krampa innan jag sedan blev medvetslös. För mig kändes det dock som att jag precis hade vaknat ur en lång tupplur och förstod inte så mycket mer än att jag hade enorma smärtor i bakhuvudet och ryggen (då jag hade ramlat rätt kraftigt på ett stengolv).

Kort och gott så spenderade jag hela söndagen på sjukhus och åkte sedan därifrån med hjärnskakning. Vad svimningen berodde på är fortfarande lite oklart, men verkar till stor del bero mest på stress i kombination med min medicin och trötthet. Så är det något jag har lärt mig nu så är det att verkligen lyssna på kroppen, för annars kommer den att skicka varningssignaler som denna. igen. Så min fråga nu är, har detta hänt er tidigare? Hur har ni hanterat detta? Själv känner jag mig rätt skärrad faktiskt och det är många tankar som snurrat runt i huvudet de senaste dygnen.

så ja, helgen som började helt fantastiskt slutade mindre bra, haha. Men jag mår efter omständigheterna bra och har nu fått försöka att ta det så lungt som möjligt, trots att det kryper i hela kroppen, haha.

Likes

Comments


Hej på er!

Long time no see, hehe. Det har verkligen ekat tomt här alldeles för länge, så nu kände jag att det var dags att ta tag i bloggen. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så har jag ju börjat med min nya ADHD-medicin och den har verkligen vänt hela min vardag upp och ner, men nu börjar jag äntligen känna att jag fått lite balans. Så jag har egentligen varit ett riktigt vrak i flera veckor, därav har bloggen blivit åsidosatt. Men däremot så händer det massor utav andra roliga saker runt omkring mig, och jag har knappt haft en ledig stund för att ens stanna upp och andas, hehe. Det har varit full rulle varje helg med allt ifrån möhippa och bröllop, till konserter. Min pappa har nämligen (äntligen!!) gift sig, så bröllopet stod i fokus i många veckor, men det tänkte jag berätta mer om i ett annat inlägg då jag väntar med spänning på bilder.

Dock kan jag nog avslöja (utan att berätta för mycket i nuläget) att jag förmodligen kommer börja med en helt ny tjänst (och ja, jag byter jobb lika ofta som jag byter strumpor ungefär haha). Men detta är ingen tjänst som jag har sökt, utan faktiskt blivit erbjuden! Så jag väntar med spänning på att kunna få berätta mer när allt är klart.

Men det är även fler projekt på gång, och om ca 2 veckor så åker jag och Emilia på sommarens sista festival för att köra ett DJ-gig. Och dessutom borde det inte dröja länge förs våran låt kommer att släppas heller (!!), så det är många bollar i luften nu!


​// I brist på andra bilder så får ni se vad som hänt på min instagram på senaste tiden. Glöm inte att följa mig där förresten! @alsterblads

Likes

Comments

Hej på er!
Jag inser att jag har varit lite off de senaste veckorna. Inte bara här på bloggen utan även till vardags också. Det är nämligen så att jag har börjat med medicin för min ADHD, och dessa biverkningar är mycket värre än vad jag trodde. Under dagarna så fungerar det bra, jag känner att det hjälper lite med min fokus och får mig att komma ner i varv. Men så fort den går ur kroppen runt 16-tiden så blir jag som en helt ny människa, ledsen, nedstämd och helt galet trött. Jag blir så trött att jag nästan skulle kunna somna på plats, och orkar inte vara social med de runt omkring mig, trots att jag vanligtvis är världens mest sociala människa. Så detta innebär att jag oftast har somnat när jag kommit hem efter jobbet, eftersom att jag inte orkar göra något annat. Men när jag sen ska gå och lägga mig på kvällen så är jag så uppe i varv att jag då inte kan somna, så mina sovrutiner är helt rubbade.

Det är läskigt det där, vad medicin kan göra med kroppen. Men nu ska jag få pröva en högre dos som håller hela dagen istället, så får vi se hur det går.
Men jag är lite intresserad över om det är någon av er som varit med om något liknande när ni ätit Concerta? Vore kul att få höra om era upplevelser kring medicinen.

Bild från Google.

Likes

Comments

För ett par veckor sedan när jag var på Bråvalla så kan jag ha träffat en dubbelgångare av mig själv. Det låter helt bananas jag vet, men det bara måste vara så.

Mitt under all stress och jobb i pressrummet så kommer det en tjej och sätter sig bredvid mig, hon presenterar sig som Jessica (reason nr:1). Vi inser ganska snabbt att vi har i princip likadana kläder på oss, och att de klädesplaggen är köpta i samma butik, i London. Där hon nu bor, där jag tidigare bott. Detta fortsätter hela dagen och så fort en av oss öppnade munnen så kunde den andra hålla med. Vi tycker ju såklart att det är helt galet och jag nämner hur jag måste skriva ett blogginlägg om detta, varav hon svarar "har du också en blogg? Vilken bloggportal använder du?" Nouw såklart, vilket hon, hör och häpna, även också använder.

Utöver att allt detta, plus att vi heter samma namn (inklusive efternamn som är rätt liknande varann och börjar på samma bokstav), så inser vi även att vi har samma intressen och värderingar. Kändes ungefär som jag hittat min long lost twin sister, haha.

Så nu måste ni erkänna att detta måste vara min dubbelgångare eller hur?

// bild lånad av fantastiska @chessiemabelle //

Likes

Comments

Hej på er!
Som jag nämnde häromdagen så gjorde jag (förutom att tatuera själv!!) en liten tatuering. Allt blev ju superspontant, och jag skulle komma på något att göra inom några minuter, så därför valde jag att göra något som jag har tänkt på länge, men som aldrig blivit av.

Jag har nämligen väldigt länge velat hedra min pappa på något sätt, då han är bäst helt enkelt. Den relation jag har till min pappa är unik, och han är nog min allra bästa vän. Detta slog mig under min ADHD-utredning då han verkligen var min klippa under en period som var riktigt jobbig för mig, och jag vet verkligen inte vad jag skulle göra utan honom. Självfallet älskar jag hela min familj (vet att du kommer läsa detta mamma) mer än vad ord kan beskriva, men jag ville bara visa pappa hur mycket jag uppskattar allt han gjort för mig och alltid trott på mig och mina drömmar.

Därför valde jag tatuera in kära pappa. Varför jag valde att skriva på franska (Cher Père) handlar mest om att jag tycker att det är ett sånt vackert språk och lät mycket bättre än bara "pappa", haha. Hur är det med er, har ni några tatueringar som symboliserar någon speciell?

Likes

Comments