Många syskon blev det. Pappa fick en bonusson och -85 kom min första syster,  -89 kom syster nummer två. Kärleken till dessa bebisar var stor och jag var en stolt storasyster. 

Mamma födde en son -87 och en dotter -93. De blev mer som mina barn en mina syskon vid den tiden, jag ville ta hand om dem så fort jag var ledig från skolan. Jag var envis och min mamma sa inte emot.

Det är härligt att ha många syskon men jag måste erkänna att det är inte lika kul till storhelger när familjer samlas och umgås för min familj är utspridd och så vitt jag vet har jag alltid flängt runt och försökt träffa alla så bra det bara gått.

Min enda så kallade "helbror" och jag har ingen kontakt idag, han blev sjuk eller så har han nog varit det hela sitt liv. Vi bråkade jämt som barn. Många kallar det syskonkärlek men det vill jag hävda att det inte var mellan oss. Hade vi haft mer kunskap om MBD, DAMP och alla dessa bokstäver tidigare så kanske han fått bättre hjälp tidigare. Idag måste han äta massa mediciner och kan inte bo själv, vi har tappat kontakten och jag vet inte vad jag känner angående det läget. Han vill inte ha och kan inte ha en "normal" relation med oss syskon. Vad nu normal betyder.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag föddes på BB i Örebro 28 juli 1977 och växte upp i en liten ort som heter Pålsboda. Mina föräldrar var lyckliga tillsammans då och jag fick en fin start i livet men många människor runt omkring mig som gillade att hänga med mig. Det jag kan minnas själv är att jag tidigt var väldigt "lillgammal" jag ville alltid vara så förståndig och tyckte redan då om att ha ordning och reda på saker och ting. 

Efter nästan två jordsnurr av mitt liv så får jag en lillebror, han föddes i april -79 och jag blev inte två år förens i juli så det brukade vi kivas om när vi blev äldre. Jag ville minsann påstå att jag var två år äldre men det tyckte aldrig han när han precis fyllt år! Vi hade en hel del duster min bror och jag, men det ska jag berätta om i ett senare inlägg.

När jag var 6 år gammal skilde sig mina föräldrar, jag minns inte så mycket av skilsmässan och förstod inte så mycket vad som hände förens många år senare. En sann optimist var/är jag och har sett det mesta positivt och jag såg fram emot att få ett nytt rum i en lägenhet med mamma och min lillebror i lilla Pålsboda.

Min pappa flyttade till Linköping och bildade en ny familj, vilket jag tyckte var lite coolt då, jag fick ju ett andra hem på ny ort och det var ju spännande även om jag inte kallade det för ett hem i hjärtat - I så fall bara för att imponera på kompisarna. Jag vet att jag saknade honom massor, jag besökte honom varannan helg som liten och en del lov.

Jag fick 6 år med mina föräldrar som gifta och jag får vara tacksam för det.


Bild 1 = Pappa och jag i farmors vardagsrum i Kumla
Bild 2 = Mamma och jag i vårt kök på torggatan i Pålsboda



Likes

Comments