Hej!

Den ensamma jojobantaren summerar mig ganska bra. Jag har under mina första 25 år i livet varit stor och störst. Som 16-åring blev jag gravid och började gå upp. All vikt som jag då gick upp under graviditeten sa alla till mig att den skulle jag tappa fort sedan när jag ammade. Nopp, hände inte. Blev sedan som 19-åring gravid igen och då såg ingen att jag ens var gravid. Jag var så stor. Åren gick och upp gick jag. Det sista jag såg då på vågen var 164kilo. Mer klarade inte vågen och något år efter det stod det bara error. Så min max vikt låg runt 170 kilo. Jag har fått frågan någon gång om hur jag kunde låta det gå så långt. Men man märker det inte. Man köper bara lite lite större kläder varje gång. Och på den tiden kunde man bara beställa kläder på postorder för den storleken fanns inte i butikerna som det gör nu. Med facit i hand så mådde jag kanske inte så jätte bra. Jag var inte lycklig.

När barnen var 5 och 8 år, precis fyllda, så dog deras pappa och min dåtida man. Knall fall helt plötsligt en kväll helt utan förvarning gick han bort.Kvar stod jag då med mina närmare 170 kilo och med ett nyinköpt radhus, en dotter på 8 år och en son på 5 år med en precis ny diagnostiserad ADHD och just de ja, en liten hundvalp på 9 veckor hade vi precis köpt också. Ibland är väl livet bara för underbart! Vad skulle jag göra! Nu hade barnen bara mig, endast mig. Jag var tvungen att göra något. Jag kunde ju inte också gå och dö jag också. Jag beställde en brevkurs hos vikt väktarna. Jag skämdes för mycket för att gå dit. Det gick bra! Allt flöt på och under det närmaste två åren så gick jag ner över 80 kilo! Jag var nere på 79 kilo och vände men kroppen trivdes bra på 85 kilo så det fick det bli!

Jag ansökte om att få hjälp med att ta bort hud som hände löst. Den hjälpen fick jag! Magen blev platt och fin. Dock löste inte operation nr 2 mitt absoluta största problem område. Min rygg. Om ni bara visste vad jag hatar min rygg. Jag har två STORA extra bröst på ryggen. Jag skojar inte! Man skulle säkert kunna stoppa in dem i en BH. Jag kan med detta säga att även om du går ner i vikt så löser det inte alla problem, med viktminskningen kommer nya problem. Man blir aldrig nöjd med sig själv. Någonstans måste man finna sig i sin situation. Jag är ännu inte där beträffande min rygg. Jag har tankar om att göra en ny operation och får jag inte den bekostad så betalar jag den själv. Så mycket lider jag av den, på grund av den. Men först måste jag komma ner på de där 85kilona igen.

Nu är det 10 år sedan jag lyckades med min viktminskning. Jag har dock under de senaste fem åren svajat ganska rejält. 20 kilo upp och 20 kilo ner. Ibland har det även varit 35 kilo jag gick upp. Tror som mest vågen visat 122 kilo.Men jag har lyckats gå ner allt igen!

Idag är jag på ännu en topp. 108 kilo står vågen på nu. Suck. Jag accepterar att jag är en jojobantare. Jag vet att det alltid kommer vara så.   Men nu är jag lite väl trött på mig själv. Jag sköter min träning, har funnit kärlek i styrketräningen, men har försakat mina promenader. Jag äter för mycket och helt fel. Jag är en otroligt lat människa ska ni veta. Jag vet tyvärr inte vad ”lagom” är, det är därför jag jojobantar så mycket. Antingen ger jag 100 % eller så ger jag inget. Det är här denna blogg kommer in. Jag ska försöka hitta mitt lagom. Skulle verkligen uppskatta lite hjälp på vägen! Jag kommer vackla, massor! Jag kan i ett blogginlägg säkert gå mellan att vara totalt omotiverad till att vara super motiverad och sen tillbaka igen på noll. Ibland känner jag mig helt schizofreen! Hahaha! Men detta är jag, den eviga ensamma jojobantaren. En liten dröm jag har utöver att tappa mina extrakilon är att jag inte längre ska vara ensam. Det hade, handen på hjärtat, varit riktigt mysigt att få träffa en man att dela min vardag med. Menen sak i taget. Nu ska jag låta juli ta slut och sedan ska jag ta tag i mitt liv igen! 

Välkommen att ta del av min resa!

Likes

Comments