View tracker

Klump i halsen, en på klistrat leende och tårar som runnit ner för mina kinder. Jag orkar inte vara stark längre och detta med min skada gör att mitt psyke blir förstört. Tänk er själv från att träna minst 4 dagar i veckan till att ha konstant ont.

Jag har senaste dagarna levt rent ut sagt kaotiskt.. Jag har knappt orkat ta mig upp på morgonen och tårarna har vart allt för lätt tillgängliga. För jag brukar inte vara den som gråter över ingenting, jag brukar hålla humöret uppe och jag brukar ändå vara relativt glad!

Men men, livet kommer gå vidare och jag kommer vara så mycket mer stark efter detta än vad jag var innan. Det är okej att må skit ibland men nu är det dax för mig att vakna och ta tag i mitt liv! Nu SKA jag bli bra igen för jag SKA sitta på en häst och kunna träna fullt ut innan min nästa födelsedag!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det är 1 helt år sen jag skulle vara lite cool på en fest och tappade kontrollen över min kropp. Utan mina vänner hade jag inte överlevt. Utan mina vänners hjälp hade jag varit död.

Att festa hör till när man är tonåring, man åker ut på en massa skit och har oftast roligt. Man lär sig ta hand om kompisar som spyr och man däckar lite här och där. Romanser för en kväll är inte helt ovanliga men oftast går det bra! Alla saker man hör om alkoholförgiftningar tror inte är sant, man tror inte att det ska hända en själv och det man tror att det inte är så farligt. Tills det händer en själv.

Jag har varit där med kanyler och katetrar. Jag har varit där nära på att dö. Jag har upplevt smärtan efter alla dropp och slag som skedde när jag krampade på det kalla golvet. Jag minns hur jag ropade efter mamma innan jag svimmande i ambulanser och jag drömmer fortfarande mardrömmar om att mina kompisar går på min begravning.

Jag har inget mer minne av händelsen är mina minnesbilder, resten har jag fått berättat för mig. Att jag hade kramat i 8 timmar syntes på min kropp dagen efter och att behöva ta samtalet med min dåvarande pojkvän när han fattade att jag hade spenderat på BIVA var inte roligt. Att vakna och veta att jag hade förstört mina kompisars kväll var nog det värsta.

Likes

Comments

View tracker

Imorgon börjar skolan för de flesta och jag kan lätt säga att detta lovet har varit bra ändå, trots en del depp så har jag fått en del gjort och har kommit ett steg längre i min väg mot hästryggen!

Imorgon är det måndag och jag är ledig, sista dagen innan jag börjar igen men gud vad kul det ska bli!

Likes

Comments

Idag är det en sån där lugn dag som det har blivit allt för många av på den senaste tiden, men vad gör det när man kan kolla på hur många filmer man vill och lyssna på Martin Jensens nya låt för många gånger? För vem har sagt att man ska se det negativt?

Idag blir det nog som jag skrev, film för hela slanten! Inte för att jag är i behov att ligga still utan för att jag faktiskt inte kan göra så mycket annat pågrund av mitt knä.

Men inte är jag depp för det. Idag är ändå en hyfsad dag, jag känner mig skapligt pigg och ganska glad. Smärtan är hanterbar och att veta att detta snart kommer få ett slut gör att jag har fått upp hoppet ännu mer! Jag är ju faktiskt påväg åt rätt håll, även om det inte blir direkt bättre. Visst hade jag önskat att smärtan skulle försvinna eller att svullnaden skulle lägga sig ännu mer men just nu ser läget ut så att jag får vänta tills jag har gjort en magnetröntgen och sen utgå från den!

Rehab tar tid men just nu måste det få ta tid så jag fokuserar på att vila upp mig. Jag ska ju ändå upp på hästryggen igen, om det blir om en månad eller ett år vet ingen, men jag ska se till att jag ska kunna rida igen på samma sätt som tidigare! Jag ska komma tillbaka och jag ska fortsätta vara Dalarnas Fälttävlans Drottning!


Likes

Comments

Som jag skrev tidigare så var jag på möte imorse. Ett möte som faktiskt gick över förväntan och den 25 november börjar jag på ett nytt jobb!

Jag är supertaggad och ser fram emot detta då jag har sökt extrajobb ett tag och äntligen har hittat något som jag tror ska passa mig! Dock kommer det bli en hel del jobb medan mina kompisar är lediga men vad gör det när jag har extra mycket pengar varje månad?

  • Rättvik
  • 94 readers

Likes

Comments

Idag är en ny dag med nya möjligheter! Jag ska snart åka på ett hemligt möte som ni kommer få veta mer om någon annan gång!

Likes

Comments

Bortskämda snorungar, curlande föräldrar som gör att sitt älskade barn praktisk taget har sin ponny sadlad och klar på stallgången när det är dax att rida.. Dom köper "färdiga" ponnyer som det bara är att gå in och vinna MsvA på redan helgen efter att den har kommit till stallet. SHAME ON IT!

Hur ska era barn lära sig hur man tar ansvar? Hur ska era barn lära sig att allt inte serveras på silverfat och hur kan NI leva med att ni uppfostrar monster?! För det är just det ni gör, spydiga ungar som lever på att fälla dömande kommentarer om den där tjejen i stallet som inte har alla märkessaker, hon som har en ponny för under 30k, hon som kanske inte vinner varje tävling men är nöjd ändå. Hur kan man inte låta sin unge lära sig att älska stallskötsel lika mycket som ridningen i sig.

Under den tiden jag har haft egen ponny så har jag fått at mycket eget ansvar, jag har fått mocka om jag ska få rida. Jag har fått gått upp och släppt ut hästarna på morgonen. Jag har fått rida i spöregn utan möjlighet att åka till ett ridhus, lika i kyla. 365 dagar om året har jag fått matat, motionerat och tagit hand om min ponny. Visst har det alltid funnits folk som har hjälpt till med mycket, visst har min mamma stöttat både mig och min syster i vått och torrt men det ar inte hon som tog hand om våra 7 hästar vi hade ett tag.

"Men min dotter går så länge i skolan om dagarna" "Min son tycker inte om att fixa stallet" Ursäkterna är många men ska man ha en ursäkt för att ta hand om det man ska älska mest så kan man lika gärna lägga ut hästen på annons och kasta ridstövlarna åt h*lvete..

Livet är inte en dans på rosor, förvänta dig inte att livet som hästägare är det heller


Likes

Comments

10 minuter tog läkarbesöket, dock var det väldigt bra 10 minuter och jag kände att jag vart ordentligt undersökt och lyssnad på. Ligament, minuskel, och korsbandskada..

Läkaren, en ung kille, kände och klämde på båda mina knän. Han kände igenom ligamenten, alla ledband och det var inte några positiva besked förutom det att jag nu har fått en remiss till magnetröntgen. Ett steg i rätt riktning iallafall och det är jag nöjd över.


För första gången på en månads tid ser jag ljuset i den här tunneln, jag har fått upp hoppet om att jag en dag kommer vara frisk igen! Jag kommer tillbaka, starkare än någonsin!

Likes

Comments

Mot Mora och ortopeden. Nu håller vi tummarna för att detta går vägen, wish me good luck!

Likes

Comments

Det är tanken som slår mig varje morgon när jag slår upp ögonen och ser kryckorna lutade mot väggen. Tanken får klumpen i halsen att växa för att tänk om skadan jag nu har dragit på mig inte läker ihop till 100%, tänk om..

Det var för lite mer än en månad sen när jag var på skogsvandring med klassen. Jag hade känt av att jag hade lite ont i knät redan den morgonen men tänkte inte mer på det utan gick å så gott jag kunde. Riktigt bra gick det också, tills stigen vart knölig och ojämn.. Då small det, jag vrickade foten och vred knät utåt, just i den stunden gjorde det inte så jätteont utan all smärta kom morgonen efter.

Kommentarerna från de 3 läkare jag har träffat har inte varit direkt positiva och efter att jag har gått en månad utan att det blir bättre kan jag förstå varför de är så bekymrade. Misstänkt ledbandsskada och att minuskeln har fått sig en smäll..

Tanken av att jag inte får utöva den sporten jag tycker är allra roligast innan mars gör mig ledsen.. Att jag behöver sitta bredvid när de andra i min klass blev tilldelade hästar inför ridlektionerna, att de får sitta upp och rida sitt pass, att de får fortsätta sin praktiska del av utbildningen medan min har satts på paus. Att sitta bredvid och höra andra prata om hur roligt det ska bli att rida under helgen. Det sårar mig nog mest, för tänk om jag inte blir 100% frisk. Risken finns och jag tänker på det varje dag även om jag inte borde. Ridningen är det jag lever för, hästarna är mitt liv och jag vill inte behöva begränsa mina mål pågrund av att mitt knä inte klarar av lika mycket som förr.

Allt jag önskar just nu är att allt blir som vanligt, att jag får uppleva lyckan av att sitta på en häst. Känna hur 600kg muskler exploderar under mig när funktionären säger rid. Jag vill känna vinden i mitt hår och jag vill komma i mål med ett stort leende på läpparna jag vill bara kunna leva ett för mig normalt liv.

Likes

Comments