Som många andra har jag nu delat med mig av händelser, som jag tidigare valt (och blivit ombedd) att tysta ned, under hashtaggen #metoo.

En utav bilderna har gillats av 20 män och en av 100. Killar som jag har vuxit upp med, killar jag träffar varje dag, killar som har gillat alla bilder jag lagt ut på mig själv tidigare, var höll ni hus igår? Orkade ni inte läsa? Höll ni inte med? Tyckte ni att jag överdrev? Att det var ointressant eller oviktigt? Eller var det så att ni skämdes? Förhoppningsvis drog den där jävligt jobbiga känslan av skam över er för en liten liten stund. För om den gjorde det, så kanske ni kan få en liten, liten inblick i hur den känns att leva med dag ut och dag in. Hur det känns att bli ifrågasatt och behöva ifrågasätta sig själv om och om igen. Överdriver du inte en aning för att få uppmärksamhet? Var det verkligen en våldtäkt? Du har inte inbillat dig saker i efterhand, du var ju ändå väldigt full? Sa du nej? Skrek du? Våldtäkt och våldtäkt.. Är det värt att berätta om det? Du kommer ju alltid ses som den där våldtagna tjejen, offret, den där trasiga tjejen med massa problem. Det är inte bara ni som tänker det, jag tänker det om och om och om igen. Därför har jag förblivit tyst.

Det är dags att börja prata om det, tystnad kommer aldrig förändra något. Trots frånvaron av gillamarkeringar från killarna så har jag nog aldrig känt så mycket stöd från tjejer som jag gjorde igår. Tjejer jag knappt pratat med, expojkvänners flickvänner och mammor, tjejer från alla håll och kanter ryckte in med så jäkla mycket kärlek. Det betyder allt. TACK.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Först och främst, är du min mamma eller mormor?? Lämna genast bloggen. För här har det härjats.

Kära singelvänner och ni andra som inte är singlar men som råkar glömma bort det ibland 😘😘😘ni vet när man kör en skön bugg med någon på krogen, sen sätter man sig i soffan, byter nummer, HÅNGLAR tills läpparna är ömma. MEN VET NI NÄR MAN VAKNAR DAGEN EFTER AV ETT SMS, "hej, så när ska vi ta vår dejt?"...... den känslan, hej och hååå. Jag vill minnas att han sa att han inte hade några sociala medier..... och hans telefonnummer tillhörde ett kontantkort. Då måste man väl vara psykopat? Eller bara härligt unik? Funk tror att han är psyk. Hon sa även att gränsen är hårfin. Jag bad honom skicka en bild på sig. (För att han var en i mängden PLUS att jag är ansiktsblind) Nu lär jag väl få en dickpic..... spännande!!! Fortsättning följer:


Likes

Comments

"Jag står inte för vad feminism är idag. Alla män? Varför måste hatiska tjocka feminister dra alla män över en kam, bara för att dom inte får knulla? Vad tycker din pojkvän om att du är en sån där radikal feminist? Min flickvän är minsann ingen feminist."

Jag tvingas skratta till lite och linda in mitt "manshat" i en skämtsam ton, man vill ju inte vara en sån där bitterfitta. Jag lyssnar på hur kränkande det är att bli dragen över den där kammen. Tänker, jag kanske överdriver. Jag kanske inbillar mig allt. Det var ändå jag som inledde diskussionen. Jag får väl skylla mig själv. Kammen kanske är värre än kampen för att inte bli våldtagen, diskriminerad, förminskad.

"Dom där byxorna är det fulaste jag vet, Jävla mansbyxor. Tänk om jag skulle gå runt i tajta kläder, vad skulle ni säga då?"

Oj. Jo. Ja. Det har jag inte tänkt på. Skulle ju ha klätt mig så du vill knulla mig. Men ändå inte så det ser slampigt ut liksom. Då kanske jag blir våldtagen. Men det är inte värre än att bli dragen över kammen eller hur. Så jag fortsätter vara en sån där skön tjej, som kan ta ett skämt.

"Mansfri festival? Sverige kommer snart bli som Saudiarabien. Ni behöver ju inte välja att ställa er längst fram i folkhavet och råka få en hand mot rumpan. För det är ju säkert så dom flesta sexuella "ofredanden" går till. Många tjejer hittar nog på för att få uppmärksamhet"

Nu vet jag inte längre vad jag ska svara. Jag sväljer klumpen i halsen. Jag hittade inte på den där gången. Eller gjorde jag? Jag kanske överdrev. Jag kanske inbillade mig allt. Det var ändå jag som bjöd in honom till hotellrummet. Jag fick väl skylla mig själv.

Manshat föds ur kvinnohat. Är diskussionen värd att ta när vi kämpar för våra kroppar och liv, medan ert fokus ligger på ordval, utseenden, generaliseringen. Idag orkar jag inte vara den där sköna tjejen som kan ta ett skämt.

Nu ska jag dra av mina mansbyxor och stoppa in en jävla tampong. Ha de



Likes

Comments