GASTRIC BYPASS, VARDAG, VEGO, INREDNING , TRÄNING, ÖVERVIKT

Igår var ingen bra dag för mig överhuvudtaget.
Lyckades ta mig ut på morgonen på en promenad 1h ungefär. Kommit på att jag har fortfarande svårt att andas så jag fick ta av mig sport bh och försöka andas lugnt.
Känns som du inte får luft och extrem håll på båda sidor av magen... ​
Jag mådde verkligen sämst igår, kräktes och mådde illa hela dagen.
Det slutade med sängliggandes nästan hela dagen!

I onsdags kväll vara mamma & syster på besök.
Och jag fick mina favorit blommor pioner och en inredning's tidning ❤

Idag har jag mått mycket bättre, tog faktiskt lite sovmorgon - SKÖNT!
Suttit på balkongen en stund och njutit av det underbara vädret som Varberg levererar.
Syster har vart här en liten stund och bara pratat lite, alltid lika mysigt när hon är här.

Ska försöka röja här hemma lite medan sambo tvättar ✌

Nu ringer väckarklockan och det är dags för lunch och medicinerna.
Blir kelda's tomatsoppa med kvarg som vanligt, börjar bli lite tjatigt men det går.


PUSS/ W

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

PANIKÅNGEST, GASTRIC BYPASS, VARDAG, VEGO, ÖVERVIKT

Fick komma hem idag och det var underbart att få lägga sig och vila i sin egna säng!

Sov ungefär 3-4 timmar natten till måndagen och vi körde kl: 5.00 hemifrån och kom till sjukhuset 7.30 ish.
Fick kontroll väga och mäta mig. På tre veckor gick jag ner 7,6 kg med modifast så jag var mer än godkänd!
Sen fick jag säga hejdå till mamma, och det var så jobbigt. Kunde inte sluta gråta, var livrädd.

Fick byta om och prata med narkosläkaren som var helt underbar!
9.15 blev jag opererad och jag var så trött.
Kommer ihåg att jag blev fastspänd och det var obehagligt och sen somnade jag.

Vaknade upp och mådde fruktansvärt dåligt, hade jättemycket tryck över bröstet och trodde jag fick panikångest attack. Fick smärtlindring och sen blev jag lugn.
Jag var väldigt pigg och fick gå in till min sal efter mindre än två timmar.
Jag var på toa, mådde bra och ringde mina närmaste.
Sköterskorna fick väcka oss en gång i timmen och gå upp och promenera. Ett tag jag var väldigt irriterad på dom för jag ville bara sova.

Pratade med mamma och lillasyster på kvällen och saknade pappa så otroligt mycket, grät och grät. Så jobbigt att gå igenom tuffa saker utan att ha honom vid min sida.


Vi var 4 st som låg i min sal, och på natten var de två st som snarkade och jag fick ha hörlurar i med musik. Men så hon som låg bredvid mig började hålla på med sin mobil kl3.30 på morgonen och trodde jag skulle döda henne!

Dom väckte oss 5.45 fick alvedon och sen fick duscha. Jag hade så bråttom till duschen så jag glömde handduken, haha! Det var en underbar känsla att få tvätta sitt hår och få stå i varmt vatten.
Fick prata med läkaren om allt som vi ska tänka på och sen äta första måltiden. Jag valde naturell fil och det var faktiskt gott! Jag fick inte i mig mycket men lite ändå.
Sen fick vi sova!

kl: 10.00 fick vi gå upp, packa väskorna (tog med mig alldeles för mycket). Vi fick mellanmål, blåbärsmoothie, mums!
Prata allt om matväg och lite blandat med den bästa sköterskan.
Vi var 6st som blev opererad i måndags, och så fina människor. Håller alla tår och fingrar för er alla!
Kl: 12.00 blev de lunch.
Fick lära mig att ta sprutan i magen och sen kom äntligen mamma & lillasyster och hämtande mig.

Bilresan var jobbig och det var så skönt att komma hem igår, att få puss ifrån sambon och krama om mina bebisar.
Hade väldigt ont i magen igår men skönt att få sova i sin säng.
Sovit hela natten, ont i axeln och vänster sida på magen men det är normalt.
Ätit frukost, ringt vårdcentralen, tagit medicinerna och nu ska jag sova en stund innan det är dags för mellanmål om en timme!


Tack till all personal på Aleris, ni var helt underbara.
Och stort tack till er alla som önskade mig lycka till!

PUSS/ W

Likes

Comments

Godkväll.

Idag är det en väldigt nervös och taggad tjej här och skriver.
Jag har funderat länge om jag ska välja och skriva om detta inlägg, men kommit fram till att jag gör det.
Min blogg handlar för mig att jag kan uttrycka mina känslor i skrift då jag känner ofta att det är svåra att prata om det.

Som ni vet så gick min pappa bort för snart 5år sen, och hans bortgång ledde till tröst ätande och djup depression.
För 3år sen sökte jag och min mamma hjälp på min vårdcentral då jag inte längre klarade att bära på allt själv.
Läkaren kunde inte erbjuda någon hjälp förutom en operation eller prata med kurator.
Jag gav upp där...
Fortsatte mitt ätbeteendet och sommaren 2015 fick jag mina första panikångest attacker.

Mamma kom i kontakt med min kbt.
Det är hon som hjälpt och stöttat mig.
Hon har alltid pratat väldigt gott om Gastric Bypass men det är jag som inte velat.
Tror att jag varit lite rädd för en operation, och sen även att jag inte vart redo psykiskt.

Idag är jag redo, jag har vart mentalt inställd på mitt beslut ett tag.
Nån gång sent i höstas började tankarna komma, min kbt tog upp det också och i vintras bestämde jag mig för att det var detta jag ville.
Har gått i terapi i 1,5 år - blivit av med mitt hetsätande och tröstätande.
Dock trodde jag aldrig att det skulle vara så krävande att gå igenom en remiss.

Tog lång tid innan jag kom till första besöket på vårdcentralen, när jag väl kom ditt bröt jag ihop.
Fick boka ett nytt möte en månad fram till för läkaren ansåg att jag måste ha ett längre samtal och undersökning än vad som var bokat.
Kom dit efter en månad och fick berätta allt och ta prover, samtidigt hade hon en väldigt negativ inställning hela tiden och det gjorde mig ännu mer osäker och rädd. Min mamma var med och pushade och sa ifrån.
Fick hem brev några veckor efter besöket, fick avslag här i Varberg för jag inte var prioriterad.
Jag var så arg, ledsen och besviken. Kommer ihåg att jag rev sönder lappen för jag var så ledsen.
Ringde upp vårdgarantin och där fick jag reda på att läkaren hade gjort en remiss för bukplastik operation.
Det var verkligen ingen plastisk operation jag skulle göra, utan en Gastric Bypass.
Tur var att hon å på vårdgarantin var så hjälpsam och gjorde om min remiss.

Fick ett nytt brev några veckor efter det och nu stod äntligen turen på min sida.
Jag hade fått en tid på Aleris i Malmö.
Dagen var här 24/4 jag och mamma åkte ner.
Där fick jag och 5st andra lyssna på läkaren och diest som gick igenom allt noggrant. (2-3h)
Fick träffa läkaren själv och vi pratade litegrann och sen säger hon. "Allt ser bra ut så vi skriver in en Gastric Bypass på dig" jag blev nästan tårögd när jag fick veta att jag fick operationen.
Bokade tid med sköterskan och tid första tiden 22/5. Tror att mamma blev mest chockad över hur fort det gick.

Tisdagen den 2/5 började jag med flytande kost. Modifast.
Tvungen att gå ner 5kg för att det inte ska vara för mycket fett runt levern under operationen.
Jag har gått ner mina kilon men det har varit väldigt tufft.

Imorgon är det 22/5 och då är det dags för mig att bli opererad.
Jag är relativt lugn, lite nervös men mest taggad för mitt nya liv.
Kl: 8.00 ska jag vara i Kristianstad för inskrivning så jag och mamma åker hemifrån kl: 5.00

Ikväll ska jag gå en PW med sambon, packa väskan och duscha i Descutan.

Detta är inte bara en bantnings metod som jag ska köra i några månader utan detta är en ny livstil.
Det är inte den enkla vägen som många tror, och som jag också är väldigt medveten av.
Utan det kommer vara kämpigt men jag är redo.

Så snälla respektera mitt val och håll era kommentarer/åsikter som jag inte vill höra för er själva.

Likes

Comments

PANIKÅNGEST, ALKOHOLIST, NYKTERIST

Nykterist = En nykterist är en person inte dricker alkohol.
JAG ÄR NYKTERIST.

Ni som jag läst mina andra inlägg vet också att jag lider av panikångest.
En sjukdom som plågar min hälsa något så orättvist.

26 OKTOBER 2015 tog jag mitt allra sista glas.

Hur började allting, varför är jag idag nykterist?
Allting började när min pappa lämnade jorden, när han gick bort i motorcykeln olycka.
Alkohol har alltid funnits i hemmet i min uppväxt, ingen "big deal" för mig.
När pappa togs ifrån mig tröstade jag alltid med mat eller ett glas vin, eller två. Jag blev lugnare (trodde jag).
Egentligen blev jag mer hysterisk, gråta, skrika...

När jag fick min allra första panikångest attack, trodde jag verkligen att jag skulle dö. Trodde jag fick en hjärtinfarkt.
Andra gången jag fick det samma sak.
Tredje gången jag fick det, såg jag vinet där på köksbänken.
Jag tänkte " Ett glas vin kanske får mig lugnare och kanske kan slappna av?" Helt rätt jag blev helt borta.
Saken upprepade och tillslut var det inte ett glas vin, utan 2, 3...
Ofta fick jag mina panikångest attacker på kvällen, jag var själv, då kröp den sakta, äckliga ångesten fram.
Min sambo jobbade alltid nätter vid den tiden. Jag var själv. Gjorde som jag ville.
Tillslut blev det en varna, att ta ett glas vin efter att jag slutade jobba, inte bara när jag fick ångest.
Utan när jag lagade mat, låg i badkaret, kollade på tv eller lyssande på hög musik.
Fanns alltid ett glas i närheten.
Fast aldrig när min sambo var hemma, utan bara när jag själv.
Självklart tog vi ett glas vin då och då på fredag och lördagskvällarna.
Jag sov väldigt dåligt den tiden, jag somnade nästan alltid på soffan. Helt slut.
Alltid trött. Alltid svullen i ansiktet.

När jag märkte att flaskan var slut på kvällen, planerade jag att köpa en ny på lunchrasten.
Flaskan bytes ut till bag in box.
Jag gömde alltid alkoholen i min garderob eller i min väska, där var aldrig någon som kollade.
Och sa min sambo att han skulle hämta något i garderoben, var jag alltid snabb och sa att jag kunde hämta det.

Jag glömmer aldrig en gång när jag hade en jättetuff panikångest attack, kom smygandes och var fruktansvärd.
Jag tog ett glas, tog ett till, ett till och ett till. Det slutade inte.
Jag minns det så väl, jag bara skrek och skrek. Trodde verkligen att livet skulle sluta här.
Ringade sambon, mamma, lillasyster men det var ingen riktigt förstod mig.
VAR RÄDD, RÄDD FÖR MIG SJÄLV.
Vid det tillfälligt ville jag bara försvinna, ville till pappa.
Insåg nog någonstans att jag hade något problem, men ville inte besvära någon.
Tog alkoholen som min medicin och löste ångesten för stunden.

Alkoholen och panikångesten gjorde att jag isolerade mig själv.
Valde hellre att sitta hemma med bag in boxen eller tröst äta.

När jag fick kontakt med min kbt, var jag tvungen att göra massa tester. Bland annat fanns frågor om alkohol, - Hur ofta jag drack alkohol? - Aldrig, max 1 gång i månaden, kryssade jag i.
Testerna visade att jag hade nått botten, det lede till ett läkarbesök.
Hon ville sjukskriva mig och skrev recept ut antidepressiva.
Jag sa nej! Du får inte sjukskriva mig. Snälla.
Jag fixar det!
Ge mig medicinen, låt mig gå till min kbt så klarar jag det.
Under uppsyn blev jag aldrig sjukskriven.
Ville aldrig att något skulle på verka mitt arbete.
Jag är upplärd att alltid gå till arbetet, tjäna dina egen lön, alltid sköta tiderna och alltid visa mitt bästa jag.
Arbetet var mitt allt!

Det enda det var, va att jag inte fick dricka någon alkohol under tiden jag åt antidepressiva.
Ingen problem sa jag.
Jag drack ju max en gång i månaden.
Alla trodde mig.
Jag ljög, för alla som ville mitt bästa. Jag ljög även för mig själv.

Jag kom till punkten att jag skulle ta första tabletten, ångest kom äckligt krypande, svetten rann i pannan och på min rygg, hjärtklappningen, svårt att andas.
Tog fram bag in boxen, och sa till mig själv "Bara sista glasset, ett glas till, sen lovar jag att sluta".
Jag tog ett glas, jag hällde ut resten och ångesten blev värre.
" Min bästa vän försvann i vasken"
Ställde mig i duschen, sköljde bort allt smärta och satt säkert där i badkaret i minst 2 timmar.
Hemma själv, helt tyst.

Jag har aldrig tagit ett enda glas sen den dagen. 26 OKTOBER 2015.
Jag insåg inte heller att jag var alkoholist då.
Det var JÄVLIGT tufft, att se andra dricka var det värsta.
Så många gånger som jag velat hälla upp ett glas och få känna känslan att bara få försvinna ett tag.

Ungefär för 6 månader sen, läste jag väldigt mycket om alkohol och beroende.
Tillslut kom jag fram till att jag är där. Att jag faktiskt är drabbad.
Att jag, Wictoria, idag 24 år är alkoholist.

Jag är inte den där som sitter på en bänk tillsammans med andra alkoholister, nej, det är sant.
Men jag satt jag hemma ensam och drack i flera månaders tid, nästan ett år.

Det svåraste med att sluta dricka och säga att jag är nykterist är alla blickar, att jag alltid får säga nej.
Att man kan säga nej till ett glas vin, en drink... Känns tyvärr väldigt tabu.
Har alltid stått på mig, men det har inte varit lätt.

- Ett glas kan du väl ta?
- Du kan väl smaka?
- Det är väl inte så farligt eller?
- Så du verken dricker eller äter kött?
- Vad tråkigt du är!

Nykterist, ja, jag är nykterist.
Jag är alkoholist.

Idag är jag stolt över mig själv.
Förr var det en fruktansvärd skam i kroppen, ville inte visa mig svag.
Tvärtom, jag känner mig STARK.
Att jag kan säga nej, att jag kan stå för att jag är nykterist.
Känner ingen skam i kroppen heller!


Jag vill ge ett stort TACK
till min underbara Sambo, stöttande Mamma, älskade Syster, bästa vän Anna Bergendahl och fantastiska KBT Hanna ❤
Ni är dom personerna som har hjälpt mig, räckt ut en hand och aldrig har dömt mig.
Utan er hade jag inte klarat mig.

Jag vet, att om jag börjar igen, så kommer det vara slutet för mig!


TACK TILL DIG SOM LÄST DETTA - OCH FÖR ATT DU VILLE LÄSA MIN STORY

PUSS / W

Likes

Comments


Min vackra mamma.
Hon fyllde år i torsdags, var hemma hos henne i fredags och firade henne med familjen.
Känner ingen starkare kvinna som henne.
Hon ställer alltid upp för mig & min syster.
Vi skulle aldrig klara av livet utan vår älskade mamma.
Hon finns där i både med och motgångar för oss.

Hon har vart ensamstående med oss sen jag var 3 år, hon har alltid fått kämpa för att hålla ihop vår familj. Hon har jobbat så mycket att vi skall ha fått allt, och det är vi så tacksamma för.
Hon kämpar alltid, för att alltid finns till lags för alla.

Livet är inte rättvist och när vår pappa lämnade vår värld, så fanns det inte snack om att mamma inte skulle hjälpa oss. Jag som var över 18 år fick ta alla papper och ansvar, men min underbara mamma hjälpte mig. Med alla papper, bouppteckningen som var fruktansvärd, fantastisk stöd.
Det var hon hjälpt mig att ta tag i min övervikt, depression, panikångest, min psykiskt ohälsa.

Tack Mamma
För att du alltid finns för mig och aldrig ger upp.
Jag älskar dig och jag finns alltid där för dig.



PUSS/ W​

Likes

Comments

TRÄNING, VARDAG, ÖVERVIKT

Godmorgon alla fina!
Jag har vart uppe sedan kl: 6.15 och det blev en gå runda på strandpromenaden imorse igen, tillsammans med mina fina nybadade hundar, doftar så mysigt. Jag lyssnar ofta på podd och jag måste bra tipsa som #josefinochvanja så jäkla bra podd, man blir så peppad på alla deras avsnitt eller att man tar åt sig på ett så underbart. In och lyssna https://www.acast.com/josefinvanja

Sitter nu här framför datorn och gjort mig en smoothie, tagit mina dagliga vitaminer och gjort 10 minuters yoga. Jag är verkligen ingen morgon människa, jag är som en zombie på morgonen. Men när jag väl kommer upp som idag, rört på mig och gjort god frukost så älskar jag att vara vaken tidigt på morgonen.
Att få egentid, O jobbar alltid nätter, så jag får både kvällen och morgon själv. Och det är faktiskt riktigt skönt att vara själv på morgonen, kanske inte alltid när man vill ligga kvar i sängen och hundarna måste ut och göra sina behov. Men nästan alltid iaf.
Man får göra sig iordning när man vill man får lyssna och titta på vad man vill, nej jag älskar egentid. Och jag tror att det är väldigt viktigt för förhållandet också att man inte är för på varandra hela tiden. Det är nyttigt och skönt! ​​

Nu ska jag ladda inför lite jobb på salongen och ikväll måste jag skura & dammsuga alla golv för det ser icke bra ut här hemma. Ledig på fredag ska bli underbart och ska ha ett möte tillsammans med fina Emelie, mer får ni veta på fredag.

Hoppas att ni alla får en härlig dag!

​PUSS/ W

Likes

Comments

TRÄNING, VARDAG, VEGO, ÖVERVIKT

Längesen jag gjorde ett blogginlägg nu.
Jag har inte haft någon motivation att jag skriva av mig heller inte velat dela med mig vad som har hänt de senaste. Nu är jag tillbaka och jag har verkligen saknat skrivandet.

Förra veckan var på himmel & jord här i Varberg och fick en privat lektion i yoga.
Så varje morgon så gör jag 10-15 min yoga, och det är så avkopplande!
För en stund sen var jag & vovvar ute på en morgonpromenad på 40 min.
Vi gick runt strand promenaden och det finns verkligen innan annanstans som får mig ett lugn än vid havet.
Frisk luft, blåser litegrann och hör hur vågorna slår mot klipporna.
LOVE IT!

Nu jag ska äta upp min smoothie och göra mig iordning.
Har fått dille på en smoothie som jag gör varje morgon, så god!

1dl Planti soygurt vanlij
4-5 bitar fryst ananas
1dl fryst mango
1 skvett juice
1msk hampafrön
1st lime


PUSS/ W

Likes

Comments

PANIKÅNGEST, TRÄNING, VARDAG, ÖVERVIKT

Nu har jag jobbat i en veckan sedan semestern & det känns. Jag är väldigt TRÖTT!!
Men vad gör det om 100 år, bara att kämpa på och köra.


Igår var en helt vanlig arbetsdag på salongen, jobbade dock själv. Väldigt mycket att göra och då går tiden snabbare också 👍
Efter jobbet hade min prins gjort middag till mig, väldigt enkelt men supergott.

Satt i vid datorn och letade ivrigt efter vad man kan hitta på för mysigt om fyra helger, då jag & O firar 5 år tillsammans. Tänkt att det har gått 5 år, tiden går väldigt snabbat ibland.
Hittade några alternativ, i och med min panikångest så finns det gränser för min del. Självklart vill jag utmana mig själv hela tiden & det är nyttigt för mig. Vi får helt enkelt se vad som vi bestämmer oss för.

Blev ett riktigt svettigt gympass sent igår kväll, gillar verkligen avsluta dagen med träning.
40 min PW
40 min olika övningar på mattan bl.a.
situps, crunches, rygglyft, squat, höftlyft, kissande hunden.


Trots att jag inte är någon morgon människa, och att jag knappt sovit inatt (för att det BLÅST så himla mycket inatt), så var jag upp med tuppen imorse. Ska äta upp min frukost -Smoothie & citronvatten,
sen så blir det 8 timmar på salongen.
Ha en trevlig tisdag 💗

PUSS/ W

Likes

Comments

PANIKÅNGEST, PAPPA, TRÄNING, VARDAG, ÖVERVIKT

Min berättelse.

förra sommaren rasade det för mig, jag orkade inte kämpa emot längre.
för fyra år sen kollapsade min värld, min bästa vän, min pappa tvingades bort ifrån vår värld.
jag fick aldrig riktigt sörja hans bortgång, jag ville inte heller inse min värsta mardröm var min verklighet. i somras så tog jag steget, min mamma ordnade ett möte med en kvinna som är kbt & dietist. jag fick jag göra flera olika tester och det visade sig att jag hade högsta poäng för depression & ångest.
psykisk ohälsa, det värsta som jag ens kunde tänka att mig men ändå var det en tung sten som föll ifrån mitt hjärta. äntligen fick jag svar vad som var "fel" på mig, att jag aldrig kunde känna glädje, alltid vara nedstämd, inte kunna få min sömn och vara ständigt ledsen. så många gånger som jag har tänkt -om jag bara fick komma härifrån, att få komma till himmelen och träffa pappa igen, sån lättnad det hade vart.
jag har tänkt tanken att inte leva längre, många gånger, men aldrig levat lämna min familj.

i och med att min pappa gick bort, kom panikångesten till mig och förstörde för mig och min omgivning många gånger. utan att jag riktigt förstod vad som hände mig när ångesten kom. gick även upp väldigt fort i vikt, mer än 50 kilo. jag själv märke inte heller min viktuppgång, jag flyttade hemifrån efter 1 månad efter att pappa gick bort. hade ingen förälder som sa till mig att "ät inte det, tänkt på hur mycket du lägger upp på tallriken" m.m.

efter att jag fick tillbaka mina tester ifrån min kbt, så var jag tvungen att gå på ett läkarebesök för att hon och jag skulle kunna jobba vidare med min övervikt och ångest.
jag har en fruktansvärd fobi för allt som har med sjukhus, vårdcentral, läkare. jag har sökt hjälp innan för min övervikt men inte fått någon hjälp, bara att göra operation. för att i svergie är inte övervikt någon ätstörning, (sjukdom) utan bara om du har anorexia m.m. och att jag ser bara döden när jag ska gå dit, sett min far död på sjukhus, sett mitt ex's pappa död på sjukhus. jag hatar sjukhus helt enkelt. jag gick dit, tillsammans med min mamma, och det var ett stort steg för mig, satt och skakade när jag väntade, hade sån ångest flera dagar innan jag skulle dit. jag berättade min historia, min provsvar ifrån testerna. det värsta som jag kunde tänkta mig var att få bli sjukskriven, att en annan människa skulle bestämma att jag inte ska få jobba eller inte. jag jobbar alltid, jag sjukskriver mig väldigt sällan.

jag fick göra tester hos läkaren också, blodprov, m.m.
jag fick diagnos: svår depression och panikångest.
att jag? jag? skulle ha en sjukdom! det fanns inte på min världskarta.
att jag har en sjukdom, en psykiskt ohälsa.
jag har levt/lever med människor som lidit/lider av ångest, depression, men jag kunde aldrig tro att jag skulle få det.
jag fick medicin, fler inbokade mötet med läkare, psykologer och kbt.
jag blev inte sjukskriven, läkaren frågade mig men jag sa jag vill helst inte bli sjukskriven utan jobba med tillsammans med andra människor. puussst.

jag har alltid sökt uppmärksamhet - bekräftelse.
för mina föräldrar, kompisar, killar.
det har hänt många tragiska saker, som jag förstår att jag det har påverkat mig väldigt mycket.
jag tror inte att jag fick min depression helt plötsligt, utan att det har kommit smygandes fram efter alla år.
inget som jag egentligen vet, men jag tror väldigt mycket på det.

jag gick till en psykolog 4 gånger, men det gick inte alls någon bra, vi funkade inte alls.

jag började hos min kbt och det finns ingen bättre än henne. vill alltid träffa henne, gör får mig må så bra. vi har jobbat ihop med min sorg om pappa, övervikt, min barndom, stress, mitt jobb.
för är såhär att jag lider av socialfobi och jag har alltid varit en så social person, som jag fått efter min far som jag är jätte tacksam för. jag har ett väldigt social jobb, jag pratar med säkert 7-10 kunder per dag, jag är frisör.
att alltid vara trevlig, le och ta hand om sina kunder, har vart väldigt många gånger. jag älskar mitt yrke,
klippa, färga -över en makeover på kunden i min stol.
jag har fått jobba väldigt mycket på att ingen ska se igen mig, ingen ska få veta att jag är sjuk, att jag har en sjukdom.
jag började med mindfulness eat, så bra grej. mindfulness är verkligen en kanon bra grej för mig.
hjälp min så många gånger i olika situationer.
jag gick på medicin, jag hatade dem tabletterna. jag hade ångest att ta medicinen varje morgon. jag tänkte inte alls att jag skulle få medicin för min ångest och depression. självklart så behövde jag dem, men det fanns alltid en ångest i mig. jag tog beslutet att jag skulle sluta med dem, och i maj i år slutade jag med medicin på eget ansvar.
mådde så bra ett bra tag, sen kom allt över mig. jag hade värre ångest, varje dag, varje gång jag gick ut.
började om att jag bara grät innan jag skulle sova, för ingenting egentligen. bara grät.
tog ett tag, tyvärr mår jag än dåligt av att jag slutade med tabletterna tvärt av.
så något jag måste ta upp med min kbt, och så hjälp.

det har jag också fått lära mig, att ta hjälp.
för mig tar det väldigt mycket för att be en människa om hjälp.
men det är något som jag har lärt mig, jag sagt till min sambo att du måste hjälpa mig med maten och det var inget som jag bad honom om innan. jag ser det som att ett misslyckade.
fast jag gillar verkligen när folk kommer till mig om deras problem, att jag lyssnar på dem och att de vill dela med sig till mig och jag får känna mig "viktig" och att jag får hjälpa andra.

ångest, ångest, ångest.

att leva med ångest är fruktansvärt, det är ett helvete som jag kommer skriva flera blogginlägg om.

jag kämpar väldigt mycket med min övervikt just nu.
tränar, försöker äta rätt, tränar.
det är mitt mål med mitt liv, att jag ska må bra och trivas i min kropp.
jag vet att jag alltid kommer ha min ångest, men jag hoppas att jag kan hantera den ännu bättre i framtiden.
att jag ska kunna acceptera att jag har en psykiskt ohälsa.
en dröm hade vart att jag kunde få hjälpa andra med ångest och depression.


det var skönt att skriva av sig, jag vet att allt kanske inte är rätt skrivit & stavat pga min dyslexi.
hoppas att det går att läsa ändå.


PUSS/W

Likes

Comments

TRÄNING, VARDAG, VEGO, ÖVERVIKT, TIPS


inte bloggat på några dagar, jag har inte mått hundra och det kommer ett inlägg om det lite senare.

simmat 1300m tillsammans med min mor idag på morgonen.
precis ätit upp min underbara frukost som bestod av:

-varmt vatten & 1st pressad citron
-tropiskt juice ifrån I
nnocent

SMOOTHIE
1dl soygurt vanilj
1dl fryst mango
1dl fryst blåbär
1 banan
1 lime

SÅ GOD!

fått i mig mina dagliga vitaminer ifrån holistic som jag köper ifrån Wellotekt.
http://welloteket.se/

D-vitamin, Järn, B12, Chlorella.
Jag har precis börjat med MSM som ska vara väldigt bra.


Ska bara njuta av min sista dag innan jag ska tillbaka tillverkligheten igen
och hoppas att ni får en bra måndag.

​PUSS/ W

Likes

Comments