Idag är min 67:e dag på resande fot.

Jag sitter på flygplatsen i Hong Kong och väntar på att klockan skall gå, att jag kan checka in mitt tunga bagge och slappna av. Jag är väldigt taggad på att komma hem.

Jag är så tacksam över allt jag upplevt under den här resan. Jag är så oerhört glad över att jag hunnit besöka fem olika länder på 67 dagar. Jag är glad över att jag lärt mig mer om kultur, historia och samhället. Jag är glad över alla möten med människor med olika bakgrunder. 
Jag är tacksam över all god mat jag ätit.
Jag är tacksam över all den fina naturen jag fått uppleva, om det så varit kristallklart vatten i Indonesien eller bergstoppar i Japan.
Men framförallt är jag stolt över mig själv. Över att jag gjort denna resa och att jag vuxit som person.

Denna resa har varit fantastisk. Jag är riktigt riktigt riktigt nöjd.

Tack Sydkorea, Bali, Vietnam, Japan och Hong Kong. Jag kommer tillbaka! Och jag kommer använda mig av all erfarenhet jag fått från respektive land hemma i Sverige.

Jag älskar att resa. Och detta är LÅNGT ifrån min sista.

Tack!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Idag har jag varit på the history museum of Hong Kong. Det var riktigt lärorikt och jag lärde mig många nya saker om denna stad. Det var information om allting från etnicitet, politik, ekonomi, lantbruk till krig och konflikter. Till exempel visste jag inte att Japan ockuperade Hong Kong i tre år och åtta månader efter Pearl Harbour.

Efter lunch tog jag tåget till Mong Kok, vilket är ett område med billiga kläder och väskor. Jag köpte en Michael Kors-kopia till mamma, endast 150 svenska kronor. Det fanns även djurhandel i området. Jag ville gråta när jag såg alla underbara valpar men även sköldpaddor och grodor.

Stella visade mig runt vid Central under eftermiddagen och kvällen. Vi kollade in ett tempel, arkitekturen på gamla vs nya skyskrapor samt ett cafe med typisk Hong Kong-efterätt: äggvåfflan.
Vi käkade indisk mat till kvällsmat och jag fick någon reaktion av maten. Men det har gått över av sig självt. Jag är lite stressad, orolig och ångestig just nu och det påverkar min kropp, såsom utslag.

Stella påpekade att jag svär väldigt mycket. Vilket är sant. Men istället för att säga åt mig att sluta lärde hon mig "fuck" på kinesiska. Och vet ni? Det stavas och låter exakt som gotländskans "diu".

Nu skall jag kolla på that 70's show och susse.

Likes

Comments

Jag flög från kära Japan igår. Det såg ut såhär:

Nu har jag snart spenderat 24 timmar i Hong Kong. Den föredetta engelska kolonien. Jag har bestigit Dragons Back och käkat kinesisk mat och efterätt med Stella! Jag träffade Stella på hostlet i Seoul och nu hälsar jag på henne. Det är hur kul som helst att få träffa henne igen!
Här kommer lite bilder:

HUR VACKERT?!

Stella har berättat för mig hur sinnessjukt dyrt det är att bo i denna omtalade stad. Många lever i fattigdom och hyr "lådor" i lägenheter att bo i. Det är verkligen fruktansvärt. Staden är väldigt smutsig om man jämför med Japans städer. Folket är inte lika trevliga men det är riktigt lätt att transportera sig mellan olika platser. Det finns mycket att se och göra! Ett stort minus är föroreningarna och fuktigheten som gör det tungt och svårt att andas, men jag antar att man vänjer sig med tiden!

Imorgon skall jag besöka en och annan marknad som några museer.

Jag åker hem till Norden om endast tre ynka dagar! Helt sjukt!

Likes

Comments

I gränder och vrår kan man hitta både det ena och den andra i Osaka. Det är kväll nu. Det är mörkt utomhus. Det är vårkänslor i luften och det känns ljummet av den lilla värme asfalten har fått under de senaste dagarna.

Imorgon flyger jag till Hong Kong.

Jag kommer sakna Japan. Jag kommer sakna alla trevliga och tillmötesgående japaner, naturen, den annorlunda kulturen, all speciell mat och känslan av att vara en myra i en myrstack. Det är mycket mer jag vill uppleva i Detta land, såsom paradisöarna i Stilla havet eller högst upp i norr bland pudersnön. Jag måste komma tillbaka. Älskade Japan, vad du har lärt mig mycket! Jag är oerhört glad över att jag valde att åka hit! Den dagen jag läser på universitetet och skall göra en utbytestermin, då åker jag lätt hit. Det lovar jag.

Nu är det dags för nya äventyr.



  • Japan

Likes

Comments

Från en dag till en annan kan det se så olika ut.

Jag är riktigt glad idag. Solen skiner och den värmer. Jag solar på ett tak i centrala Osaka och njuter av att bara vara. Bara vara jag. Bara vara själv. Bara vara i Japan.

Pratade med en gammal vän för en vecka sedan. Han sa "Jenny du gör ju din dröm". Jag glömmer lätt det, att jag sparar pengar och reser för det har varit min dröm sedan jag var 9-10 år. Det är inte lätt men det är värt alla jobbiga dagar och all smutsig tvätt som tar plats i väskan som bara blir tyngre och tyngre.

Men i bagaget har jag även minnen från Sydkorea, Indonesien, Vietnam och Japan. Men än finns det lliiiiiitteee rum kvar för Hong Kong innan jag tömmer den hemma i Hamra och börjar om på en ny kula. Jag är så oerhört nöjd med allting. Allting är så himla bra.

  • Japan

Likes

Comments

Idag tog jag tåget till Nara, en liten stad öster om Osaka. Det speciella med denna stad är att det strövar vilda hjortar ÖVERALLT. Jag menar verkligen överallt. De är väldigt bortskämda av turister som matar dem och vill gärna gå nära en för att se om det finns chans till mat. Jag fotade ett jättegulligt kidd som ville vara riktigt nära, ni får se senare!

Annars besökte jag olika tempel och slott. Det var riktigt häftigt.

Påväg tillbaka till Osaka åkte jag vilse och sprang runt förtvivlad på en okänd tågstation bland människor som inte pratade engelska. Efter 2 h kom jag tillbaka. Jag måste verkligen skaffa internet till mobilen så jag kan undvika att gå vilse.

Hej mars förresten! Tiden bara springer iväg. Och det är enbart 4 dagar kvar för mig här i Japan. Det känns lite sorgligt.

Likes

Comments

Hej från Osaka. Klockan är snart halv 10 på förmiddagen och som de flesta vet har Oscarsgalan passerat för detta år. Jag har hela morgonen kollat igenom vilka filmer som var nominerade och som vann. Jag fastnade speciellt för "Hacksaw Ridge" regisserad av Mel Gibson. Det är en film som handlar om slaget om Okinawa (Japan). Filmen speglar en amerikansk soldat som vägrade använda vapen och som räddade över 70 liv on the battelfield.
Berättelsen är baserad på en verklig händelse, alltså fanns denna människa på riktigt. Jag har sett trailern och blev riktigt tagen. Men något jag började fundera på, är hur konstigt det känns att jag bara sett filmer som speglar de allierades kamp i andra världskriget.

Striden på Okinawa föll på i två månader. Det dog fler japaner än amerikanare men ändå är det amerikanarna som anses vara de största offren.

Jag har alltid varit intresserad av andra världskriget, mest för att mormor upplevde kriget i Norge och för att det var så påtagligt för hela världen. Men jag har läst väldigt lite om Japans del av kriget. Jag vet att många länder har fruktat detta land, för de grymheter de använde mot fångar och civila. Japanerna är kända för sin tortyr. Japan är ett nationalistiskt land, människorna är ett samhälle, det finns liksom inga individer. Jag ser upp till det på ett sätt, dem är drivna och vill det bästa för sitt land men det kommer med konsekvenser. Tillexempel, som texten säger över, att japanska civila hellre begav självmord än att tillfångatas av amerikanare. Jag har sett klipp på japanska familjer, vuxna hand i hand med sina barn, hoppa ner från klippor. Det är svårt att förstå när man är från ett land som Sverige.

Det blir så påtagligt. Det här landet har förlorat många. Det här landet har gamla som stridit för sitt land. Det här landet har förlorat miljoner. Det här landet har dödat miljoner. Det här landet är starkt. Så oerhört starkt psykiskt.

Sedan mitt besök på Hiroshima peace and memorial park har jag varit väldigt nedstämd. Det var som att alla känslor från mina besök i auschwitz, birkenaou och krigsmuseet i Seoul och Hanoi kom tillbaka till mig på en och samma gång. Jag ser verkligen inget hopp för mänskligheten. Alla dessa händelser är i historien, vi kan lära oss något av det, men det många kanske glömmer är att dessa händelser fortfarande är färska. Människor som tjänstgjorde eller var med i kriget lever fortfarande. Det gör det hela mer verkligt. Det är verkligt. När jag åker kollektivtrafik eller går på gatorna här i Japan möter jag många gamla människor och jag kan inte ens förställa mig vad de har varit med om. Jag kan inte ens förställa mig de människor de har förlorat. Och den värsta tanken av dem alla, tänk vilka människor jag inte möter på gatan pga kriget. Alla människor som dog unga. Alla människor som drömde om ett långt liv, ett liv med kärlek, barn och barnbarn. Tänk alla människors som aldrig fick bli till. Tänk vilka förluster världen gjorde av konflikter och hat.

Och ändå, trots att vi skall lära oss av historien upprepar vi den. Korea, Vietnam och Balkankriget, morden i Rwanda och kolla vad som sker i Mellanöstern. Människor som upplevt krig ser dem upprepas världen över. Jag undrar hur det känns. Jag undrar vad veteranerna tänker. 

Jag har gått och går på mark där människor lidit och dött. Kropparna är borta men det finns ju alltid där, i luften. Många skakar på huvudet och ignorerar allt som skett, för det är helt enkelt för jobbigt att inse vad vi människor har gjort och fortfarande gör. Det är omöjligt att göra när man känner och vet människor som upplevt det själva. Mormors ord om männen som sköt sig själva i huvudet när människor firade krigsslutet på Karl Johan i Oslo, mammas föredetta pojkväns pappa som stred i södra Europa för Storbrittanien och som aldrig berättat vad han sett eller gjort. Det måste tära honom itu. Och som sagt, alla människor jag möter i Japan. Alla människor i världen har en koppling till kriget.

Jag blir mer och mer intresserad av historien, mänskliga rättigheter och utvecklings frågor. Jag vill kunna påverka vår värld, få oss att förstå historien och göra framtiden till en tryggare plats. Vi måste göra det för alla gamla, alla som någonsin upplevt ett eller till och med två krig. Snart tynar dem bort och då kommer vi lättare glömma.

Jag vet inte vart jag vill komma med denna text. Men jag hoppas det får er att tänka till.


  • Japan

Likes

Comments

Jag bor för tillfället på det snyggaste hostlet NÅGONSIN. Förställ er: högt i tak, betonggolv och väggar, trä och metallmöbler samt många ljusa fräscha färger.

Här kommer ett skepp lastat med kamerabilder från de senaste dagarna. Njut.

Det är blandade bilder från Kyoto, Hiroshima och Tokyo.

Hoppas ni mår bra! Jag äter havregrynsgröt ur en pappmugg och är väldigt belåten med allting.

  • Japan

Likes

Comments

Nijo castle.

Trots att jag älskar Japan och att resa så har jag nu bokat flyg hem till Norden. Om två veckor landar jag i Köpenhamn, det skall bli oerhört skönt och roligt att komma hem igen. Denna resa har och ger mig fortfarande sååå mycket! Förra gången jag reste så var jag borta i 17 veckor men den här gången känner jag mig väldigt nöjd med 10 veckor.

Imorgon vinkar jag hejdå till Kyoto och säger hej till mitt sista stopp i Japan: Osaka!

Ibland måste jag påminna mig själv: det jag gör duger.

  • Japan

Likes

Comments

Fushimi Inari-taisha.

Idag har jag "bestigit" ett berg och vandrat igenom hundratals av röda portar. Det var vårvärme idag och det kändes inte längre som att man skulle få urinvägsinfektion av kylan. Herregud vad Japans vintervindar får mig att vilja boka första bästa flyg tillbaka till Bali.

Jag älskar Japan av många anledningar. Tillexempel för kulturerna på gatorna som förändras vid varje kurva. Du kan hitta allt från kulturella souveniraffärer, spelhallar med färger och former du aldrig tidigare sett till hårsalonger för hundar. Och all mat, det finns så många maträtter och framförallt råvaror jag ALDRIG sett förut.

Min farbror sa till mig att inte åka till Japan. Han jobbade här för tjugo (?) år sedan och gillade det inte alls. Antingen har saker förändrats på tjugo år (pik till dig Staffan) eller så gillar vi helt olika saker.

På måndag har jag varit utomlands i åtta veckor. Shit.

  • Japan

Likes

Comments