Påväg hem från Borgafjäll. Vi har haft det super mysigt. Killarna har kört skoter medan jag och marre har myst med våra kids, varit ute i solen, gått dom längsta 4km i våra liv, vi hade uppförsbacke 2km eftersom stugan låg uppe i början på fjället. Det rann svett från oss. Men vi klarade det tillslut.

  • 130 readers

Likes

Comments

Nu nedan ska jag dela med mig av vad jag saknade att få berättat. Trots en hel drös av snack med mammor och mvc-möten. Jag hoppas listan kan få hjälpa någon eller några gravida ladies där ute. Sen vill jag också berätta att detta inte är någon ”fräsch” lista. Så vill du inte veta The real deal så behöver du inte läsa nedanstående.

1. DET KÄNNS SOM NR 2.
För det första så går förlossningen absolut inte att smärt-mässigt beskriva med ord. Jag såg någon quote som sa att det är som att bryta 20 ben i kroppen samtidigt. Ja skulle säga "Ja, ungefär så.” Men trots det så är det liksom värt det. Dock är förlossningen såklart olika för alla människor. MEN något som jag upplevde helt oförberett och nu förstått är ganska vanligt är att när bebisens huvud ligger precis i öppningen och krystningen är på gång så känns det precis som du ska bajsa. Jag visste att man eventuellt kunde bajsa ner sig under förlossningen och var helt ärligt inte särskilt rädd för det. Antar att barnmorskorna är rätt vana att det händer. Men att känslan skulle vara så lika, det var jag inte beredd på. Jag trodde verkligen, på riktigt, att jag var bajsnödig. Men nu i efterhand så förstår jag ju att det var barnets huvud som tryckte på.

2. LIVMODERN SKA DRA IHOP SIG
Under de kommande dagarna ska din livmoder efter en förlossning hitta tillbaka till ordinarie-size. Det gör ont och är ungefär som mensvärk men starkare. Amning triggar igång processen vilket betyder att varje gång bebis ammar så krampar magen och det är inte jätte gött alltså. Något jag kände mig sjukt oinformerad om och blev överraskad med. Det går dock över ganska fort men visst vore det trevligt om man kunde vara förberedd på det? Sen för att dom ska veta ifall den börjat dra ihop sig, så trycker dom på din redan ömma mage, dom trycker hårt så va beredd på det.

3 AMNING KAN GÖRA ONT I BÖRJAN
Denna förbannade amning som vi ska behöva ha så mycket ångest kring. Jag tycker för det första att det är alldeles för uppblåst och man ger kvinnor en känsla av att det inte går redan innan man prövat, att man är en sämre mamma för att man inte ammar. Vilket gav mig ångest, tänk ifall jag inte fått till det med amningen? För vissa funkar det inte. Men jag släppte den tanken fort då han åt direkt och vi hittade snabbt bra grepp och allting blev väldigt naturligt. Däremot kände jag mig väldigt oinformerad kring att bröstvårtorna skulle ”härdas”. Så även om det funkade väldigt bra så gjorde det liksom ont i bröstvårtorna första dagarna. Det missade ni att tala om eller? Jag blir så trött. Det var ett jävla liv om att det är svårt och att det blir komplikationer. Jag saknade en diskussion som berättar att det ofta fungerar bra MEN vad som exakt händer i början.

4. DET ÄR MYCKET BLOD
Jag hade NOLL koll på att jag skulle blöda hiskliga mängder i flera dagar efteråt. Alltså på riktigt. Jag visste verkligen inte att det var så mycket. Du får bindor på BB så stora att de skulle passa en elefants fiffi och jag kommer ihåg att jag undrade va fan dom var bra för. Du får också typ super mjuka stora trosor att använda, ser ut som kalsonger ungefär. Och dessa var väldigt uppskattade, jag kan lova dig att du vill ha allt annat än tighta trosor. Men åter till blödningen. Det kallas för avslag (vilket jävla ord?) och är överflödigt blod som kommer ut i samband med att livmodern drar ihop sig bland annat. Det var helt ärligt SÅ mycket blod att jag knappt kunde gå på toa utan att svimma. Varför sa ingen det till mig? Jag visste att det skulle vara mycket blod just efter förlossningen. Men i flera dagar? Det var jag inte beredd på. Köp stora trosor och nattbindor som ni kan ha hemma, sen snor ni med er av kalsongtrosorna och elefantbindorna från sjukhuset så ni klarar er i alla fall dom två första dagarna. Ni kommer tacka er själva.

5. BABIANEN
Alltså jag visste att man kunde spricka och få sy och så vidare. Givetvis kunde jag räkna ut att då skulle man ha ont. Dock så fick jag en sån jävla shock när jag skulle duscha första gången. Det värkte mellan benen och jag vågade knappt torka mig för jag var rädd för hur hela fiffa såg ut. I duschen vågade jag tillslut känna efter och då trodde jag aldrig att jag skulle kunna "bli mig själv" igen. Känslan mellan benen efter en förlossning önskar jag ingen. Min fiffi kändes som en babian-röv. Den var vänd ut och in och så himla svullen. Jag fick panik. Dessutom var det mycket känsel om var borta. Jag förstår att det är olika från kvinna till kvinna men VARFÖR hade ingen förberett mig på detta? Dock kan jag meddela att det blev bättre sjukt fort. Vilket jag inte trodde. På bara ett par tre dagar hade svullnaden gått ner sig nästan helt. Och nu efter cirka 3 veckor gör det knappt ont längre. Kvinnokroppen är verkligen så satans häftig. Wow.

6. SVÅRT ATT SITTA
Med tanke på ovanstående punkt kan ni ju räkna ut att det inte var så roligt att sitta ner. Att sitta ner med ett plommon mellan låren. Man får liksom sitta lite fint som en prinsessa på snedden. Hänga på ett lår i taget, allt annat är omöjligt. Jag vet att jag tyckte det var jobbigt också när vi fick besök. Att jag var tvungen att sitta på sniskan vilket gjorde det uppenbart för de vi träffade att förstå varför. Jag kunde lika gärna haft en tröja me texten ”Min fiffi är ett plommon”.

7. RÄDD FÖR TOA
Med tanke på Mrs. Plommon aka babian-röv, så känns det sjukt konstigt att försöka gör nr 2. Jag var helt ärligt rädd. Det satte sig psykiskt efter att ha så ont där nere. Jag vet inte vad jag trodde skulle hända men jag var rädd att det skulle vändas ut och in igen helt enkelt och där av vågad jag inte ”trycka på”. Sjukt ingående förklaring nu, men jag hade typ gjort vad som helst för att få läsa detta innan min egen förlossning. När jag väl var tvungen gick det givetvis bra, det gjorde inte ens nästan ont. Det satt betydligt mer psykiskt men det var verkligen jobbigt. Att kissa var värre, det svider. Och för mig svider det ibland fortfarande då jag har ett litet mini sår i närheten.

8. SUPERWOMAN
Avslutningsvis vill jag tala om hur magisk kvinnokroppen. Eftersom jag var dåligt informerad om allting som händer min kropp efteråt så visste/vet jag inte heller hur lång tid det skulle att repa sig från det. Men shit. Det blir bättre så himla fort. Skillnaden från dag till dag är enorm och kvinnokroppen är min idol. Det är snart 3veckor sedan jag födde och jag känner mig nästan helt återställd.
Att föda barn är det absolut värsta och det absolut bästa jag varit med om. Återigen, wow.

Dagen innan förlossningen

Dagen efter förlossningen.

  • 658 readers

Likes

Comments

Tänk vilken lycka, att få uppleva den allra största kärleken, så stark att jag inte trodde att den kunde finnas... Kärleken till ett barn. Kommer nog aldrig förstå att han är min. Att jag bar honom i 9månader och nu är han här. Kan sitta och kolla på han och sen börja gråta för jag känner sån enorm kärlek. Det känns så mycket att det ibland gör ont. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det.
Det är verkligen som alla säger, det går inte förklara.

  • 684 readers

Likes

Comments

När man trodde att det värsta var över. Att man äntligen skulle få börja njuta av underverket man ploppat fram. Nej då är det dags att börja sy. Detta var något jag inte alls var beredd på. Eftersom han låg så högt upp var dom tvungen att sy väldigt långt in för mig. Detta kändes ungefär som att dom skulle trycka in ungen igen. Det var en sån jäkla obehaglig känsla. Men efter cirka 2h(?) var dom klara. Sen mina damer och herrar var det dags att ställa sig upp. Fyfan säger jag bara. Kändes som hela underlivet skulle ramla lös, plus att det var så svullet att jag trodde barnets huvud låg kvar där. Det här var inte något jag var beredd på. I alla fall, bredbent stapplade jag mig till duschen för att skölja bort det värsta av allt blod. Väl i duschen så kommer det klumpar med blod, jag fick panik och tryckte då på larmknappen. Det visade sig att min livmoder inte riktigt ville sammarbeta så jag fick dropp så den skulle dra ihop sig. Sen fick vi äntligen lämna förlossningssalen och gå till vårat rum och mysa med våran son.

  • 864 readers

Likes

Comments

Det började natten till måndag. Jag fick springa på toan ständigt och allting bara rann ur mig. Det konstiga var att jag inte mådde dåligt så där någon stans började jag tänka att det kanske var på gång för jag vet att många får tömma kroppen några dagar innan förlossning. Sen under måndagen hade jag förvärkar, cirka 1 i timmen.
Natten mot tisdag vart värkarna mer intensiva och strax efter 04 så kom slemproppen och det är precis som det låter. En gelé-aktig klump som luktar hav. Efter det så blev värkarna ännu mer intensiva. Väckte då Simon och sa att han inte fick fara på jobbet. Ringde förlossningen och dom bad mig börja klocka värkarna. Vid 12 åkte vi in och dom tog då en kurva, dom kollar hur ofta och intensiva mina värkar är, dom kollar även hur öppen man är. Var då endast öppen 2cm så vi fick åka hem igen.
Natten mot onsdagen var rena rama helvetet. Men vi åkte i alla fall in vid 6 på morgonen. Gjorde ännu en kurva, var öppen 4cm men värkarna var så pass kraftiga att vi blev inskriva i alla fall. Samma sak vid 12, fick då även TENS för att lindra värkarna.
Sen gick det fort ska ni veta. För just efter 14.00 skulle vi också bara kolla kurvan, men då var det bara att köra. Hans hjärtljud var så pass dåliga att dom var tvungen att ta vattnet på mig. Två sekunder efter jag känner att vattnet rinner så kommer det absolut värsta jag någonsin känt. Dom riktiga värkarna. Det gjorde inte ont men det var jobbigt, fyfan så jävla jobbigt. Och allt man kan göra är bara att andas, andas och andas. Bad tillslut om att få ryggmärgsbedövning MEN då valde min kropp att börja få krystvärkar. Vilket gjorde att jag aldrig hann få någon bedövning. Så jag fick köra utan. Allting här är rätt luddigt men jag minns att jag hade mina vanliga kläder så var ju tvungen att byta om. Jag var genomblöt i svett och allt som gick i mina tankar var "andas, det är över snart, andas andas" det går inte att förklara hur jävliga jobbigt det var. Sen var det ju så att lillkillen låg väldigt högt upp fortfarande och ville inte riktigt komma ut och eftersom hans hjärtljud började bli ännu sämre så hör jag dom säga "vi måste ta sugklocka och funkar inte det blir det akut kejsarsnitt". I panik öppnade jag ögonen och ser att det blir kaos i salen. Dom springer omkring och sätter först dit den mindre sugklockan men den lossnar så dom får ta den större. Sagt och gjort, ungen börjar komma ut. Men när han kommer och ska ut med huvudet genom bäckenbenet. Den smärtan önskar jag inte ens min värsta fiende. Det gjorde ont. Så jävla ont. Och att inte få krysta då, man får bara krysta när man har värk, så ska man alltså försöka slappna av och andas. Det är det värsta jag varit med om. Jag ville bara trycka ut ungen. Tillslut så kom han. Han skrek inte. Panik. Jag vet att det är dåligt att han inte skriker. "Han har navelsträngen runt halsen". Tvär kollar och ser att dom springer ut med honom och ber Simon följa med. Dom hinner knappt stänga dörren så hör jag honom skrika. Lättnad. Fyfan vilken lättnad. Dom kommer in igen och lägger han på min mage. Den känslan. Den har ni alla hört om men ni kommer bara känna den när ni ligger där själva. Ville brista i gråt men var så slut att jag inte orkade så det kom bara tårar som inte gick att hejda. Kolla upp på min högra sida och Simon står och gråter han också. 16.23 var han ute. Frisk och perfekt. Våran skatt.

  • 1167 readers

Likes

Comments

Passar på att tvär uppdatera då vi sitter i bilen påväg hem. Har varit på 3 dagars kollen och allting såg jättebra ut.
I onsdags den 1 februari 2017 så valde våran skatt att titta fram. 2700g, 47cm lång och i perfekt skick.
Allting vart som overkligt när alla tecken på att det börjar vara på gång. Man räknar inte med att föda två veckor före bf första barnet. Plus att vi hade fullt upp med renoveringen, ja vi hade just börjat göra om i vardagsrummet för att det skulle vara färdigt innan han i magen skulle komma fram men så blev det inte. Men vi har haft en himla tur som haft våra nära och kära som har arbetat som myror medans vi legat inne för att få det hyfsat klart. Nu är det egentligen bara en vägg kvar men det är inte bråttom så det får bli när vi landat i våran nya vardag.
Kommer en förlossningsberättelse senare så ni får höra hur jävligt det är att föda, men det man får ut av det, är värt mer än allt.

  • 1584 readers

Likes

Comments

Snabb uppdatering om vad som händer i dagsläget:
Renovering av vardagsrum, vilket blev ett större projekt än väntat men det är lika bra att göra allting på samma gång. Så hos oss på 9B är det renoveringshelg som pågår. Tackar Simons familj tusen gånger om som hjälper till, utan dom hade vi inte varit klara (eller ens börjat) innan sommaren haha...
Sen kan jag berätta att jag haft ganska kraftiga förvärkar idag, känns även som att han sjunkit ner lite, vilket gör att jag i princip har vaggat fram idag. Så jag hoppas det betyder att han är nyfiken på att komma ut snart!

Nu slår jag igen ögonen så jag orkar vara trevlig och bjuda på kaffe och fika imorgon.

  • 1982 readers

Likes

Comments

Haft mamma på besök idag. Ätit lunch, varit ute på en kort promenad, fikat ute och umgåtts. Efter det har jag städat lite grann. Precis sånt man vill göra en lördag, visst? Annars så är det väldigt lugnt hos oss. Väntar och hoppas att han i magen väljer att komma ut snart. Har haft väldigt mycket sammandragningar nu senast även några förvärkar tror jag, känns som en sammandragning+ mensvärk. Så jag hoppas att han snart vill kika hur den riktiga världen ser ut och hälsa på sin framtida bästis lilla Rue. Vilket inte gör mig mindre bebissjuk, det är alltså Micke och marres tillskott. Tänk så roligt vi kommer ha ihop, längtar verkligen till framtiden.

  • 2243 readers

Likes

Comments

Shit så fort tiden går. Glömmer helt bort bloggen. Dom senaste två veckorna har allting hänt i min kropp känns det som. Från en dag till en annan tappade jag all ork, mina fötter och händer sväller vilket gör att jag vaggar fram för gör så ont att gå på fötterna, blir trött av att gå i trappen, har sammandragningar så fort jag gör något ansträngande + 15 gånger till per dag, måste upp minst två gånger per natt för kissa och får ont i alla leder i kroppen om jag står för länge.
Ja ni hör ju, jag är fan gravid på riktigt nu. Men som tur är så går jag ner på halvtid nästa vecka så det känns skönt. För jag behöver verkligen vila om min kropp ska funka någorlunda bra. Sen trivs jag så bra på jobbet så vill inte ge upp det än, vill jobba så länge jag kan.

*barnet är cirka 45cm
*väger cirka 2,8kg
*barnet börjar nu lagra fett inför ett liv utanför livmodern

  • 2471 readers

Likes

Comments

Det absolut bästa med att jobba inom förskola är att man får vara ledig röda dagar. Det känns otroligt skönt med ännu en lång helg, plus att den här veckan har vi haft det så lugnt på jobbet då många barn är lediga. Men det börjar kännas att han växer inne i magen. Jag blir fort trött/slut och har ständigt ont i min rygg och värre blir det av jobbet. Så känns skönt att jag bara har en vecka till på 100% sen går jag ner på 50% så får vi se hur länge jag orkar jobba. Hade tänkt börja gå hemma 2v innan bf men vi får se, ska nog försöka jobba så länge jag kan ändå.
Har i alla fall orka stöka bort julen här hemma så fick sätta upp dom nya fina gardinerna jag fått av mamma i barnrummet. Det blev super bra, så nu fattas det bara lite saker på väggarna och en matta sen är jag nöjd.

  • 2739 readers

Likes

Comments