Klockan är strax före 08.00 den 14e februari, Vincent 2 år kommer in i vårat rum och hoppar upp i sängen. Kryper ner under täcket och myser med mig. Sen frågar Spiros honom vad han heter..

(Vincent har sen han började prata vägrat säga sitt namn)

MEN så idag, på självaste alla dag så kom det, vilken lycka!! Kanske inte var så tydligt, men du sa det! Min stora kille!

Sen sa jag.. "nu ska mamma skita".. och just ordet "skita" snappade du upp på en gång.

Får se om gubben kommer ihåg vilken dag det är idag?!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vincent, min äldsta, min 2 åring, mitt monster..

Måndag morgon..

Jag: -"Kom nu så ska du klä på dig"
Vincent: -"NEJ"
Jag: - "Jo! Vi ska snart åka till förskolan och pyjamasen får stanna hemma"
Vincent: - "NEJ!" Och börjar gnällgråta.. (helst högt också så han väcker lillebror).

Jag: - "men du ska få leka med dina kompisar".
Vincent: - "NÄÄÄÄEEEE"

Det blir till att jag får gå och hämta honom för att klä på honom. Han gnällgrinar (kallar det så för att det är fejk) heeeeela tiden och vill göra allt tvärtemot.
Han ger med sig tillslut.

Då kommer vi till nästa "bråk"..

Vill du ha till frukost? (Och precis när jag har frågat så vill jag bara spola tillbaka tiden)..
Man kan INTE fråga denna lilla kille vad han vill ha till frukost.. där sköt jag mig i foten rejält..

Jag: - "mamma menar, vill du ha en macka eller klämmisar? (phew! där räddade jag situationen).

Vincent: Nam nam = klämmis.

Jag tar fram en klämmis och tar av korken och viker upp kanten nertill, precis som han vill ha det. Ger honom den och han tittar på den och droppar den på golvet. Där efter kommer gallskriket!!

Jag: - "vad gör du?" Frågar jag..
Vincent: - "näe!"
Jag: - "man vad är fel??"

Jag tar upp den och viker upp kanten igen varav han skriker till och säger "nej"..
Provar vika kanten åt andra hållet.. och javisst var det problemet!! Att en sån liten grej kan blir så stor.

I alla fall så kom vi tillslut iväg till förskolan. Och där trivs han som fisken i vattnet. Springer in på avdelningen varje morgon och kör sin runda.

Jag älskar honom mer än livet och skulle göra allt för honom. Men han får mitt hår att bli grått i förtid..

XOXO

Likes

Comments

Jag tror inte jag klarar av det här..

Min mamma, mina barns mormor gick bort i går 20 november. För nu exakt ett dygn sen.
Att få det där hemska samtalet av min syster går inte ens att beskriva.
Allt rann ur mig, vartenda litet energi-korn jag hade i kroppen rann ur mig. Hjärtinfarkt sa dom att det var.
Hon blev bara 67 år, min lilla fina mamma.


Min äldsta sons bästa lekmormor kommer inte kunna leka med honom mer och det gör så ont i mitt hjärta.

Allt känns så fel, jag kan inte ringa henne längre. Mina barn kommer inte kunna prata på videosamtal med henne något mer, något min äldsta gillade jätte mycket.

Fan alltså..
Varför?

Jag saknar dig mamma!! Hoppas du har det bra med morfar i himlen. Ses sen!
💞

Likes

Comments

Har hållit till på blogg.se tidigare. Har dock inte varit så flitig där. Men tänkte att jag ska göra ett nytt försök med att försöka ialla fall blogga några gånger i veckan.

Just nu ligger jag i sängen, gravid i vecka 29 (28+5) och äter en liten skål med tonfisk i vatten med lite salt, citron och majonnäs i. Tänk att man kan få sånna konstiga cravings för att man är gravid. Väldigt underligt.

Jag kanske ska presentera mig lite bättre.
Heter Jenny, född 1985, gift med min grek, mamma till Vincent född 141230 och en lillebror i magen som är beräknad 161027. Slutspurten nu alltså..
Utbildad undersköterska men precis avslutat en Serviceutbildning, så vi får se var jag tar vägen efter mammaledigheten.
Är även matte till mina två fyrbenta bebisar, Walter och Freya.

Så följ gärna mig och min vardag här på bloggen om ni vill. Jag ska göra mitt bästa i att hålla det intressant.
#famntaflos

Likes

Comments