View tracker

I söndags åkte vi till Seoul Forest och vandrade runt där i några timmar. Även om namnet skulle antyda att det är en skog så är det faktiskt en park, en väldigt vacker park! Seoul Forest är så lik men ändå så annorlunda i jämförelse med till exempel Slottsskogen hemma i Göteborg. Båda är mer park än skog, båda har gratis typ mini zoo samt att båda är en plats att umgås, men ändå känns Seoul Forest mycket trevligare. Mycket renare, fler fräscha gratis toaletter, små typ pressbyrån inne i parken samt att man kunde hyra cyklar och trampbilar är några av de saker som skiljer Seoul Forest och Slottsskogen åt men också de saker som gör Seoul Forest bättre. När jag menar cyklar och trampbilar pratar jag inte om vanliga cyklar och trampbilar utan tandem på båda! Tandemcyklar och tandemtrampbilar där det bara fanns pedaler på ena sidan. (antagligen tänkt att pojkvännen/föräldern trampar medans flickvännen/barnet bara kopplar av)

Vid två tiden tröttnade vi och åkte tillbaka till Seolleung, där hotellet låg, men eftersom vi hade checkat ut hade vi inget hotellrum att vara på så vi gick till ett café istället. Det var väl mest jag (som vanligt) som ville gå till ett café, men att kunna sitta ner och ta en fika lockade med dem. Vi gick till en av de större café-kedjorna i Korea, Paris Baguette, för vår fika. Pappa tog en kopp kaffe och en croissant, mamma tog en kopp te och någon bulle med röd bön-pasta i, Johan tog en chokladkaka och juice medans jag tog något som visade sig vara vitt bröd med blåbärssylt mellan och iste.

Någon timma senare kom vår taxi som skulle ta oss till Incheon International Airport, den här gången en stor taxi så att alla fyra i familjen samt våra fyra resväskor fick plats utan problem. Jag fick sitta i mitten och började såklart leta efter mitt bilbälte men hittade inget. Jag trodde att det kanske hade halkat ner mellan sätena och började känna efter tills taxichauffören säger "beltu no" samtidigt som han gör ett kryss med armarna. Jaha, det blir en timmas biltur utan bälte i världens tredje största stad. Detta lär bli intressant och det blir det! Vägen är ganska ojämn och han kör värre än en parisare!! Som mest körde han 146 km/h när hastighetsbegränsningen var 100 km/h!!! Jag kände mig ju hur säker som helst utan bilbälte, eller inte!! Hade vi krockat hade jag flugit som en kanonkula ut genom framrutan!
Som tur är anländer vi till flygplatsen utan några större missöden. (Några kraftiga inbromsningar och X antal tutningar på andra bilar) När vi kör längs med flygplatsen blir mamma lite förvirrad och får för sig att vi ska åka med Korean Air istället för Turkish Airlines och säger detta till taxichauffören som blir jätte förvirrad när de andra i familjen ropar "No! No! Turkish Airlines!" Till slut ber vi honom bara att stanna till någonstans vilket han verkar vara tacksam över.

När vi går in på flygplatsen är det fyra timmar kvar innan planet lyfter. Eftersom jag börjar bli rejält grinig av hunger går alla utom pappa, som vaktar bagaget, iväg för att äta. Vi hittar en restaurang som heter Bennigan's som visar sig vara en restaurang med västerländsk mat. Johan tar en pasta carbonara medans mamma tar en kycklingsallad och jag provar något som heter monte cristo. Monte cristo visar sig vara en trippel-macka med två sorters skinka och ost som sedan stekts i någon panering och sedan pudrats med florsocker; till mackorna serverades pommes frites, ketchup och hallonsylt! En väldigt annorlunda kombination men faktiskt ganska gott.
När vi har ätit klart avlöser vi pappa vid vaktningen av väskorna så att han kan gå och äta.

Efter att vi har gått igenom säkerhetskontrollerna och sitter vid vår gate börjar jag känna mig väldigt rastlös och hur löser lilla Jenny det? Jo, hon börjar städa på flygplatsen genom att samla ihop bagagevagnar och ställer dem i led samt slänger skräp som folk har glömt. Efteråt känner jag mig ganska nöjd och lite mindre rastlös. Efter några minuter ropar de ut i högtalarna att det är dags att gå ombord på planet och när vi står i kön ser jag några bekanta ansikten, det är några tjejer som jag gick med tillsammans under min första nybörjarkurs i koreanska! Vi hälsar lite kort eftersom det är min tur att visa upp biljetten, men över lag var det ganska konstigt att höra svenska ifrån andra än familjen men samtidigt ganska skönt.

Planet startar för ovanlighetens skull väldigt mjukt och snart är vi i luften påväg mot Istanbul. Det kommer nog kännas konstigt att se en massa vita människor överallt istället för asiater för att inte tala om den kulturella skillnaden samt språk skillnaden! Jag kommer nog att buga åt folk och slänga ur mig lite koreanska ord minst två dagar efter att vi har landat i Sverige. Det kommer kännas konstigt att slå på TVn och faktiskt förstå vad de säger, det kommer kännas konstigt att använda låga belopp i svenska kronor istället för höga belopp i koreanska won, det kommer kännas konstigt att kunna förstå vad folk tunt om kring mig säger etc.
Just nu tänker jag på mr. Kim och hans familj som flyttade till London för exakt en vecka sen. Mamman och deras tre barn kan i princip ingen engelska och nu ska de bo där! Det är en ännu större kulturskillnad för dem än vad det varit för mig.

Flygresan från Seoul till Istanbul gick förvånansvärt fort, trots att den var 11,5 timmar lång! Däremot kändes flygresan från Istanbul till Seoul ännu längre, kanske beror det på att det var sjukt varmt inne i planet eller så kanske det bror på att jag hade tråkigt. Till slut sätter jag på en koreansk film i tv skärmen.

Klockan är nu 12:40 och vi är hemma i Kungsbacka. Jag är trött och längtar bara efter att få duscha. Jag kommer att skriva mer när jag har hunnit landa hemma på Tröskvägen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag åkte jag och pappa till Dongdaemun market medans mamma och Johan tog en slappardag på hotellet. Jag trodde att Dongdaemun market skulle vara som Namdaemun market men det visade sig att jag hade fel, väldigt fel! Dongdaemun market bestod i princip bara textilier och sytillbehör! Visst hade det varit trevligt att strosa mellan alla tyger och spetsrullar, men inte när man letar efter färdiga klädesplagg! Eftersom besvikelsen var stor åkte vi tillbaka till Namdaemun market, självklart för mer shopping! Jag låter inte alls som en shopping-narkoman men det finns så mycket fina saker här!
På Namdaemun market gjorde jag fler klädfynd och vi hittade även marknadens fiskavdelning. På fiskavdelningen fanns det levande fiskar, döda fiskar, torkade fiskar och till och med levande sköldpaddor! (Jag har ingen aning om sköldpaddorna var för att ätas eller om de var prydnad) Kläderna som jag hittade var super snygga med en modern asiatisk stil på det hela, det är lite svårt att förklara men det är en sån stil som man kan se på gatorna här i Seoul.

När vi var tillbaka på hotellet blev det en tidig middag eftersom de andra tre i familjen ville åka och se en fyrverkeri-festival. Idag var det jag som valde middagsställe så det blev en liten koreansk restaurang med mat som alla gillade. Mamma tog bibimbap, pappa tog starkt fläsk i sås, Johan tog panerad fläskkotlett och jag tog bulkogi fried rice. Hela familjen gillade sin mat och nöjdast var nog Johan som fick äta ordentligt med kött för första gången sen vi kom till Korea, mamma var nog minst nöjd eftersom det var lite för mycket stark sås i hennes bibimbap.

Efter maten åkte de iväg till festivalen medans jag, som var trött efter dagens marknadsäventyr, stannade hemma. Att vara ensam på hotellrummet gav mig möjlighet att sprida ut mina grejer över sängen (jag och Johan delar på en dubbelsäng) för att sedan noggrant vika ihop och packa ner mina saker i resväskan. När allt var nerpackat var det dags att slappa, detta gjordes med hjälp av snacks och melonmjölk framför två avsnitt av den koreanska TV-showen Running Man. (som för övrigt rekommenderas starkt till den som vill skratta!) Jag kollade via datorn så att jag kunde få engelsk text, jag må ha förbättrat mina koreanska kunskaper under tiden i Seoul men inte så mycket!
Det kommer nog vara en av de sakerna som jag kommer sakna mest när vi är hemma i Sverige igen, melon. Visst melon går att köpa i Sverige men inte så många livsmedel med melonsmak! Melonsoda, melonmjölk, melonglass är bara några av de sakerna med melonsmak som jag kommer sakna!

God natt från Jönssonligans organiserade kaos till hotellrum!

Undergroung? Vad är det?

Jag undrar vad för hemskt de fiskarna såg

Likes

Comments

View tracker

Idag åkte vi tillbaka till Insadong för att shoppa, eller snarare för att jag skulle shoppa! Familjen åkte för att kolla på någon flod medans jag åkte till Insadong för att påbörja min shopping. Efter någon timma mötte jag upp resten av familjen vid Anguks tunnelbanestation och fortsatte därefter shoppingen. Jag fyndade en hel del, bland annat en så kallad selfie-stick! Tillåt mig att förklara: man har en teleskop-pinne där man sätter fast mobilen i ena änden och sen tar man bilder genom att trycka på en liten fjärrkontroll som är kopplad till mobilen via bluetooth. Johan ville också ha en så vi gick tillbaka för att köpa åt honom på samma ställe som jag köpte. Ahjumman kände igen mig och antagligen trodde hon att jag och Johan var ett par så vi fick varsitt armband av henne. Det har sina fördelar att vara så nära sin brorsa som jag är!
Till lunch åt mamma och Johan subway medans jag och pappa åt koreansk street food. Det var väldigt gott samt mättande och billigt var det också! Jag åt tre olika saker och betalade 5,500 won. (Ca 38 kr)

Sen när vi var tillbaka på hotellet så tänkte jag ha liten egentid genom att färga håret, men jag vände i dörren när jag såg att det var lika dyrt som på en svensk salong. Istället blev det en mani-pedi för första gången i mitt liv! På den nagelsalongen var det ingen som var speciellt bra på engelska så det fick bli en blandning av koreanska och engelska ord med inslag av handviftningar och pekandes. Jag är verkligen jätte nöjd! Jag tror nog att jag aldrig har haft så här fina naglar! Om farmor hade varit här hade hon nog vridit och vänt på mina händer och att studera naglarna för att sedan säga hur fina de är. Pedikyren var inte riktigt som jag väntat mig men å andra sidan var det första gången för mig. Totalt kostade det 53 000 won (ca 360 kr) inte det billigaste men det är nog billigare än i Sverige, så jag är glad och nöjd.

Nu på kvällskvisten åkte pappa och Johan iväg för att se någon regnbågs-fontän-bro medans jag och mamma stannade kvar på hotellet. Jag passade på att packa om i hela min väska och såg hur mycket jag egentligen har köpt, det är en hel del kan jag säga! Fast jag känner att det vore kul att få med sig så mycket som möjligt från sin första resa. Kläderna för hemresan och sakerna som ska åka i handbagaget i en hög och resten åker ner i resväskan. Det är precis att jag får plats med alla mina saker i resväskan, hoppas bara inte att den överskrider viktgränsen. Det känns väldigt skönt att ha packat klart och ha förberett för hemresan, då slipper jag stressa och kan ta det lugnt på lördag.
Just nu sitter de andra och kollar på Rush Hour 3 medans jag slappar med musik i lurarna.

God natt ifrån en nöjd Jönssonligan!

Dagens shoppingfynd!




Resultatet av manikyren



Armbanden som vi fick utav ahjumman



Koreansk street food: twisted potato!



Det fanns fler svenne bananer i Seoul



En bild ifrån Insadong

Likes

Comments

Idag var det dags att åka tillbaka till Seoul, som tur var kunde man ta en sovmorgon och herre Gud vad jag behövde den! Jag har nog somnat på varenda transport som varat längre än 20 min! Men även om jag fick sovmorgon till åtta så hade jag gärna sovit någon timma till. När vi satt på Jeju International airport och väntade på vårt plan såg jag en kvinna med en liten pojke i fyra års åldern. Oavsett när och var jag såg denna kvinna med sin son så grät sonen oavbrutet medans mamman bara gav honom utskällningar. Jag tyckte så synd om pojken och bestämde mig för att inte skälla ut mitt barn så på en plats med så mycket folk. En stund senare får jag reda på varför han grät så mycket, mamman ville inte köpa den där stora leksaken i shoppen. Bra mamma som inte gav sig trots att ungen skrek och grät och till och med försökte sno leksaken!

När vi har klivit av planet i Seoul börjar letandet efter en taxi, vilket är betydligt lättare på flygplatsen eftersom taxibilarna står och köar efter kunder. Jag och Johan säger att vi ska ta en stor taxi eftersom att alla väskorna inte ryms i en liten men mamma och pappa envisas med en liten taxi och att vi kan ha en väska i knät som förra gången. Både jag och Johan protesterar eftersom att det är väldigt obekvämt att ha en 20 kilos väska i knät! När taxichauffören försöker att få in våra tre väskor i det lilla bagageutrymmet går det såklart inte. Fem minuter senare står taxichauffören med två kollegor och leker tetris med våra väskor i bagageutrymmet. Jag och brorsan suckar och tittar på de tetris spelade taxigubbarna medans mamma och pappa viftar och försöker säga att vi kan ha en väska inne i bilen. I ögonvrån märker vi hur chaufförerna för de stora taxibilarna skakar på huvudet och gestikulerar att vi borde komma till deras stora taxi istället. Jag och Johan nickar och försöker få päronen att inse att det går inte i en liten bil, men de är lika envisa som de tetris spelande taxigubbarna! Till slut slutar taxigubbarna att spela tetris och knyter fast bagageluckan eftersom den inte gick att stänga och vi kan äntligen sätta oss i taxin mot Seoul City.
Väl tillbaka på vårt hotell i Seoul, får vi samma rum fast två våningar upp alltså rum 1013. Undrar om rum 1313 finns? När vi har hunnit installera oss är det dags för mat och idag orkar dessa svennar inte gå ut för att leta mat utan det blir pizza istället. Johan valde en bulgogi (블고기) pizza som var otroligt god!! Sen har vi orkat göra så mycket mer utan vi har mest slappat på rummet. Just nu sitter mamma, pappa och Johan och kollar på Rush Hour medans jag äter äppelklyftor och uppdaterar bloggen. Det märks att mamma är trött eftersom hon skrattar åt nästan vad som helst i filmen.

Nu är det bara två och en halv dag kvar av vår vistelse här i Korea, det gör mig lite ledsen men samtidigt glad. Ledsen eftersom jag har börjat vänja mig vid Seoul och gillar Korea väldigt mycket men ändå glad eftersom jag saknar mina vänner, min egna säng och framför allt Ronja!

Tydligen gillar de pepparkakor här i Korea!


Likes

Comments

Idag blev det, tyvärr, ännu en tidig morgon därför att vi skulle ner på Jejus västkust. Vi åkte ner till Jeju-si's busscentral och tog där bussen ner mot Gosan-ri där vi skulle åka ubåt. När vi hade hoppat av bussen var det ytterligare någon kilometer ner till havet så märkte vi att det fanns i princip inga taxibilar här på landet, men efter att ha pratat med en hjälpsam ahjussi på en bensinstation fixade han lift åt oss. Däremot visade det sig att vår lift var en pick-up truck, så vi fick minsann åka på flaket där bak! Det var något av det roligaste jag någonsin gjort! Jag kände mig enormt fri när jag kände vinden i håret och bara såg hur landskapet flög förbi. Det enda som jag inte gillade var doften av torkad fisk som var väldigt stark eftersom flera ahjummas stod och torkade samt sålde bläckfisk!
Väl nere vid hamnen köpte vi biljetterna för ubåtsturen och steg ombord på en liten färja som tog oss ut till ubåten. Väl nere under vattnet började vi spana efter fiskar men vi hittade inga tills vi märkte att det var för att en dykare från ubåten matade fiskarna vid ett annat fönster. Dykaren simmade runt ubåten och matade fiskarna så att vi turister kunde se och fota fiskarna. Väl tillbaka på kajen försökte vi få tag i en taxi som kunde ta oss till Hallim Park, vilket inte var så lätt. Till slut lyckades vi få tag i en taxi med hjälp av en kvinna inne på en båtuthyrning, som var snäll nog att ringa taxin åt oss.

När vi hade kommit in på Hallim Park började vi vandringen genom parken, som vi trodde var ganska liten men som sedan visade sig vara enorm! Inne i parken fanns det ormar, sköldpaddor, fåglar, kaktusar, växter, vattenfall och en massa andra saker. Jag och Johan var nog lite mer exalterade över det hela än vad mamma och pappa var eftersom de stannade utanför när jag och Johan gick in i ett djur tält. Det kostade 1 000 won (ca 7 sek) att gå in i tältet, men vi tyckte att det lät värt så vi betalade och gick in. Inne i tältet fanns det exotiska fåglar i alla möjliga storlekar och färger, kaniner, mini grisar, ekorrar, präriehundar och till och med en liten apa! Vi, eller i alla fall jag, blev väldigt facinerad och började genast att fota. När vi kom fram till en grön papegoja och skulle ta kort så kom en av värdarna fram, petade den på näbben och genast hälsade den oss på koreanska! Jag var förvånad, jag hade alltid föreställt mig att papegojorna skulle ha en mer kraxande röst men den här papegojan lät nästan inspelad! Sen är det mycket möjligt att rösten var inspelad men jag tyckte det var coolt ändå. Helt plötsligt sträcker värden fram handen så att papegojan kan klättra upp och sen räcker han fågeln till Johan! Johan ser lite förvirrad ut och jag uppmanar honom till att sträcka fram sin hand vilken han gör och papegojan kliver glatt över till Johans arm. Jag förevigar Johans stund med papegojan genom en massa kort innan Johan ger tillbaka papegojan till värden. Längre in i tältet hittar vi fler fåglar som kan hälsa på koreanska och en av dem kan till och med säga 'jag älskar dig' på koreanska, vilket den sa till mig när jag tittade på den genom gallret. På väg ut genom tältet såg vi en barnfamilj där pappan hade en av de mindre fåglarna sittandes på sitt pekfinger. Lite avundsjuk var jag allt eftersom jag också ville leka Disney prinsessa med en liten fågel på fingret, så jag bestämde mig att försöka mig på att få en fågel att sätta sig på mitt finger. Den första fågeln jag sträckte ut handen mot försökte bita mig i fingret, som tur var drog jag undan handen. Den andra fågeln var inte lika bitsk utan klev gärna över på mitt finger däremot var han inte lika förtjust i min klocka, eller så var han väldigt förtjust i den, i alla fall försökte han bita i den. Han försökte bita både i själva bandet och i själva urtavlan och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag vågade inte peta på honom med fingrarna eftersom jag var rädd för att bli biten så jag gjorde det första jag kom att tänka på, jag blåste lite lätt på honom! Otroligt nog så funkade det och han slutade bita! I två sekunder innan han provade på ett nytt ställe på klockan.....
Efter parken blev det en kort trip ner till havet där vattnet var kristallklart och underbart ljusblått! Mamma och Johan kunde inte låta bli att ta ett dopp.

Väl hemma på hotellet tog vi en nöd fika innan vi gick ut för middag, ikväll blev det bibimbap! Lite besviken blev man eftersom vi var vana att äta bibimbap med kött, men här var det inget kött alls! Men den var god ändå och 6 000 won (ca 41 sek) per portion var det lätt värt pengarna!
Efter maten gick jag ut själv eftersom jag hade sett en skivbutik som sålde kpop-skivor, så jag tänkte minsann skaffa mig några skivor innan vi skulle åka hem. När jag klev in i butiken blev jag välkomnad av en man i 30 års åldern som visade mig var skivorna fanns, det visade sig att mannen kom från Kina men han var väldigt duktig på engelska så det var inte svårt att förklara vad jag var ute efter. Jag måste säga att det var väldigt skönt att ha någon som förstod vad man sa när man pratade på engelska. Vi pratade en hel del och han blev väldigt förvånad när jag sa att kpop har blivit väldigt stort i Sverige. Det slutade med att köpte tre skivor; F(x) - Red Light, BTS - Dangerous och EXO-M - Overdose. Sen blev jag väldigt förvånad när han gav mig en f(x) poster som gåva eftersom att album B versionen var slut och sen fick jag även ett vykort set med samma grupp. Sen när jag hade betalat frågade han om jag hade någon favorit i EXO varpå jag svarade Chanyeol. Han sprang iväg och började rota bland hyllorna, efter en stund kom han tillbaka och sa att Chanyeol solfjädern var helt slutsåld och frågade om jag hade någon annan favorit. Då kom jag och tänka på Regnbågsfluff hemma i Kungsbacka och svarade snabbt Kai, han letade fram solfjädern med Kai på och sa att det var en present innan att han la ner dem i påsen med skivorna.

Detta sammanfattar nog dagens händelser, imorgon åker vi tillbaka till Seoul och på söndag åker vi hem till Sverige igen.

God natt från en väldigt glad, men trött, Jenny i Jeju.

En glad bror och pappa på flak


En liten syrsa som vi hittade i badrummet

Dykaren med fiskar

Johans och hans nya vän!

Präriehundar!!!

Framtida Disney prinsessa?

Romantisk barfota promenad på stranden

Dagens shoppingfynd; kpop saker + choklad från Jeju

Likes

Comments

När är vi på Jeju Island som ligger strax söder om Korea. Vi anlände egentligen igår men jag var för trött för att skriva och det fanns inte egentligen något att skriva om, så därför blev det inget inlägg.

Idag tog vi bussen till öns mitten där Hallasan, som för övrigt är Koreas högsta berg, låg. Tanken var att vi skulle vandra till toppen med det var så sjukt kallt och dimmigt så jag följde inte med upp. Jag hade bara shorts, t-shirt och en tunn skjorta så det var väldigt kallt. När de andra tre hade kommit tillbaka tog vi bussen tillbaka till Jeju City.
Väl hemma på hotellet gick jag, mamma och Johan iväg för att klippa oss eftersom vi fick tipset att det fanns väldigt duktiga frisörer i Korea. Vi går till en salong på andra sidan hotellet som ser ut som en lagom stor och lagom dyr salong. Inne på salongen är det ingen av frisörerna som pratar engelska, men med hjälp av gester och en kund/salong ägarinnan fick vi fram vad vi ville. Jag visade en bild för min frisör nickade, resultatet blev väldigt bra! Jag fick en osymmetrisk page, som jag vilke, men nacken blev lite osymmetrisk den också. Fast jag är mycket nöjd med frisyren ändå och priset var ännu bättre, 40 000 won.
Inte för en person utan alla tre!!! Så sjukt mycket billigare än i Sverige!

Nu blir det nog bara till att slappa på rummet fram till middagen, får se ifall jag kan få med den till ett asiatiskt matställe ikväll. Det har blivit väldigt mycket västerländsk mat på siståne. Pizza, pasta och hamburgare (på burger king)
Jag har dessutom fastnat för bananmjölk och melonmjölk! Det är jättegott!!! Det måste införas i Sverige tycker jag!

Gårdagens middag; pasta med skaldjur



Den nya frisyren!

Likes

Comments

Idag blev det en tidig morgon hos familjen Jönsson eftersom vi skulle följa med mr. Kim till hans kyrka och han skulle hämta upp oss tio över åtta. Tillsammans åkte vi till hans hemstad som låg en timme ifrån vårt hotell. Det är något med mig och bli trött när jag åker bil, buss eller tåg och idag var inget undantag. Efter ca 15 minuter satt jag och sov i baksätet på mr. Kims bil! Väl framme vid kyrkan blir jag väckt och vi går in för att hälsa på pastorn som var en man på 50 plus som otroligt nog liknade Jackie Chan! Efter pratstunden går vi in i ett rum som ser ut som ett litet klassrum med kyrkbänkar, det är där ungdomarna ska ha sin gudstjänst och även där som pappa ska predika. Hela gudstjänsten, utom pappas predikan, är på koreanska och det är svårt att hänga med och förstå vad de säger. Tre ord snappar våra svenska öron upp Jesus kristus, amen och halleluja. Pappa predikar på engelska och mr. Kim översätter till koreanska för ungdomarna. Efter ungdomsgudstjänsten kommer en av ungdomarna fram med en tårta, mr. Kim säger att det är för att välkomna oss men egentligen tror jag att den var en avskedspresent till honom eftersom han ska flytta till London. När vi sätter oss för att äta tårtan händer något som ingen av oss svenskar hade väntat oss, vi får pinnar istället för skedar! Jag tittar skeptiskt på pinnarna och sneglar på de andra koreanerna för att se ur de gör. De äter glatt sin tårta med pinnarna och vi vill ju inte vara sämre och äter tårta med pinnar för första gången i våra liv!

Sen är det dags för vuxengudstjänsten, även den helt på koreanska och det var ännu svårare att hänga med nu än vad det var på ungdomsgudstjänsten! Upplägget för gudstjänsten var väldigt enkel, sång, bibelläsning, sång, predikan och avslutningsvis sång. Väldigt enkelt och man tänker att den gudstjänsten är snabbt avklarad men herre min skapare vad Jackie Chan prästen kan snacka!! Jag måste erkänna att jag höll på att nicka till flera gånger när han pratade, som tur är var jag inte ensam om det. Pappa och en av de yngr körmedlemmarna höll också på att nicka till, jag tror till och med att körmedlemmen somnade helt! Precis innan gudstjänsten är slut säger prästen något på koreanska och helt plötsligt vänder sig alla mot oss och applåderar! Förvirrad svenne som man är applåderar man med innan mr. Kim förklarar att de applåderar åt och att vi ska ställa oss upp. Shockad ställer jag mig upp, ler och bugar lite till höger och vänster innan vi får sätta oss ner igen. Sen är gudstjänsten och vi ska äta en enkel koreansk kyrklunch, men precis när jag ska gå så kommer en tjej fram till mig och säger hej på engelska. Vi börjar prata och jag får veta att hon heter Sara samt att hon har studerat i USA i 10 månader så det är därför hon är bra på engelska. Vi pratar länge och innan vi skiljs åt har vi bytt email adresser och kakao talk ID's. När jag sitter i bilen påväg till tunnelbanan känner jag mig jätteglad inombords för att jag har fått en koreansk vän. 

På tunnelbanan ser jag något som jag har sett många koreaner haft, nämligen fjällräven kånken ryggsäckar! Lite konstigt känns det att se en svensk ryggsäck i Korea men ändå är man lite stolt att de har en svensk ryggsäck.

Väl hemma på hotellet vilar jag och pappa i en stund innan vi åker iväg till Namdaemun Market igen, den här gången utan mamma och Johan eftersom de hellre ville stanna på hotellet. Även idag blev det en del shoppingfynd och jag köpte en till hoodie med vingar på luvan och idag fick jag den billigare än förra gången, 22 000 won istället för 25 000 won!

När jag och pappa kommer tillbaka till hotellet hinner vi bara lämna av oss väskorna innan det är dags att gå och äta. Idag fick jag bestämma och jag ville prova KFC, så KFC blev det och det var jättegott!! Efter middagen var det dags att börja packa om inför vår resa till Jeju Island. Det känns jättespännande att få åka dit och framför allt att kunna ta nya fina bilder! Nu är det sovdags som gäller eftersom det blir en tidig morgon imorgon också.

Kyrkfin med obligatoriskt peace tecken

Supergod bananamilk!

KFC!

Dagens shoppingfynd~

Likes

Comments

Idag blir det ett kort inlägg eftersom jag är väldigt trött eftersom jag sov väldigt dåligt. Men en kort sammanfattning av dagen är att vi träffade mr. Kim igen i hans hemstad strax utanför Seoul, där visade han oss runt och till lunch åt vi samgyeopsal och bulkogi. När vi var i den här staden så fick vi se en väldigt vacker park och även några magiker som framträdde på en scen.
Efter lunchen fick vi en kort rundtur genom staden och gjorde även att snabbt besök på Baskin Robbins för glass! Sedan åkte vi till observatoriet längst upp i norr för att se över till Nordkorea. Mr. Kim berättade att de hus som man såg på Nordkoreas sida var bara byggd som propaganda och att ingen bodde där samt att bergen var kala för att allt trä går åt till att ge värme.
På tunnelbanan hem var jag så trött att jag somnade mot Johans axel och blev väckt när vi var framme vid den stationen där vi skulle byta. Väl hemma på hotellet blev det en sen middag (halv nio) eftersom vi inte hittade mataffären.

God natt från en trött Jenny

Samgyeopsal


Mr. Kim, mamma & Johan i parken


En av magikerna med en pappersfågel som han vikt


Nu åker den in i boken


Och ut kom en riktig fågel, han ser så nöjd ut!


Baskin Robbins glass, riktigt rejäla kulor!!!


Propagandahus i Nordkorea


Mer propagandahus

Likes

Comments

Dag två i Korea avklarad! Idag ställde jag klockan lite tidigare eftersom jag tänkte duscha innan frukosten, tyvärr väckte den även resten av familjen men alla steg upp och var glada. (I alla fall hyfsat glada) Efter frukosten tog vi tunnelbanan mot namdaemun market och när vi kom dit förvånades vi av dess storlek! Jag hade trott att det skulle vara typ som bokmässan inne i Göteborg, men istället var det en massa små butiker gata upp och gata ner med en massa saker! Allt från smycken till riskokare, allt från souvenirer till kläder, från koreansk hälsokost till kpop saker. Själva smyckesavdelningen var inomhus och herre min skapare vad mycket smycken! Jag skulle väl gissa att lokalen var lika stor som Ica Kvantum i Kungsbacka med en massa små smyckesstånd överallt! Halsband, ringar, örhängen, armband, hårband och en massa andra accessoarer! Det var så många vackra smycken att jag visste inte vart jag skulle börja! Jag hittade ändå en del örhängen och billiga var de, fem par för ca 105 kr! Däremot så var det en hel del krångel när jag skulle köpa dem därför att ahjumman som sålde dem var väldigt dålig på engelska och när jag frågade vad ett par kostade så svarade hon "one pieceu fiveu". Jag tolkade det som att ett par kostade 5 000 won men när jag räckte fram det paret örhängen som jag ville ha skakade hon på huvudet och sa "one pieceu, no! Five pieceu! Businessu!". Då trodde jag att hon menade att jag var tvungen att köpa fem par, vilket jag då gjorde eftersom det fanns många snygga örhängen. När jag hade valt fem par tittade hon på mig, skakade på huvudet och verkade ge upp, så hon slog in priset på min miniräknare och så var affären gjord. Nu i efterhand tror jag nog att hon menade att jag var tvungen att köpa par av samma sort men det förstod ju inte jag och helt ärligt förstår jag fortfarande inte vad hon menade. Sen något som jag märkte under marknaden är hur på försäljarna är, det räcker med att man tittar lite för länge eller tar i produkten och vips så är försäljaren där och på knagglig engelska får fram "berry good priceu!". Som till exempel när jag kollade i ca 10 sekunder på ett par skor ute på gatan och helt plötsligt kom försäljaren ut och började prata skor samt drog in mig i butiken och började fråga vilken storlek, vilken färg, vilken form och vilken stil som jag ville ha. Ingen av dem skorna tyckte jag var speciellt fina så jag sa att jag behövde tänka, som i princip alla svennar säger när de artigt och indirekt säger 'jag vill inte ha det'. Däremot så var han inte speciellt bra på engelska så när jag sa I need to think upprepade han mig med förvirrad min "you need to pink?" och som svensk blev det där väldigt fel! Till slut lyckades jag få honom att förstå att jag skulle tänka och jag kom därifrån.
Jag hittade ju en massa saker som jag köpte men många av försäljarna var helt hopplösa med att förstå ett nej.

Sedan gick vi till en kinesisk restaurang för dagens lunch. Mamma och Johan beställde chapchae (som roligt nog är koreanskt), jag beställde omurice (ris och grönsaker inslaget i en tunn omelett, för övrigt japanskt) och pappa var den enda som åt kinesisk mat nämligen fried rice. Restaurangerna här i Seoul är väldigt moderna med en liten dörrklocke-liknande knapp vid varje bord och när man ringer på den så kommer det en servitris, mycket behändigare än i Sverige när servitörerna och servitriserna går runt och frågar titt som tätt om man är redo att beställa.
Efter lunch tog vi en linbana upp till N Seoul Tower som 236 meter högt och blickar ut över Seoul från toppen av ett berg. Precis när vi har kommit ut ur linbanan hör vi mäktig musik lite längre upp och här betyder det nästan bara en sak, ett uppträdande! Vi skyndar oss upp till det lilla torg där musiken kommer ifrån och vi kommer precis lagom till ett traditionellt koreansk vapenuppvisning. Uppvisningen var väldigt häftig och de som gjorde uppvisningen var jätteduktiga! Efter att de var klara så fick folk ifrån publiken prova att försöka spetsa en bambupinne med ett fem meter långt spjut, pappa och Johan var några av dem som provade. Johan lyckades träffa pinnen men lyckades inte spetsa den medans pappa missade pinnen helt och hållet, koreanerna fick sig i alla fall ett gott skratt när pappa missade. När det var över kunde man ta kort med de som hade uppträtt och jag och Johan var inte sena med att springa fram för att vara med på kort.
När fotograferingen var klar åkte vi upp i själva tornet, däremot blev jag lite besviken eftersom det gick inte och ta några bra bilder genom fönsterglaset och vi åkte ganska snart därifrån och hem till hotellet.

På väg hem tog jag kort på något som jag har sett nu under våra tunnelbaneresor, nämligen nöd-beredskaps-kit. Jag antar att de finns där ifall Nordkorea bestämmer sig för att anfalla med sina bomber. Det känns så hemskt ändå att i ett så vackert och fridfullt land ständigt lever med rädslan om att imorgon kan det komma en bomb.

Väl hemma på hotellet var det pappa och Johans tur att gå och handla mat och idag blev det pizza, korean style! Pizzan var förvånansvärt god men också sjukt mättande!

God natt från Jönssonligan med trötta fötter!

Det fanns väldigt många affärer som sålde kpop saker!


En väldigt liten del av marknaden


Lunch dags!


Love Lock Bridge vid Seoul Tower


Love Lock Bridge vid Seoul Tower

Linbana till Seoul Tower

Bild ifrån vapenshowen


Vapnen som användes under uppvisningen


En kille som utförde en svärddans!




Johans försök att spetsa bambu


Pappa försöker också


Instruktören visade hur man skulle göra


Rent och snyggt skuret med svärd!

*little serious, happy, stone serious!*

Fangirl-moment med svärdsdansaren!
(som för övrigt var pinnsmal!)


En liten del av Seoul!


Dagens shoppingfynd!


Pizza korean style!

Likes

Comments

Nu är den första ordentliga dagen i Seoul avklarad! Dagens aktiviteter: träffa mr. Kim, besöka Gyeongbokgung Palace samt se Insadong. Jag kan ju börja med att säga att det är mr. Kim som har anordnat att vi får besöka en koreansk kyrka samt fira mässa med dem, pappa ska till och med ha en liten predikan i den kyrkan! Naturligtvis kommer den att ske på engelska som sedan kommer att bli översatt, jag tror nog att pappa skulle få ganska stora problem med uttalet annars. Tillsammans åt vi lunch på en väldigt mysig traditionell koreansk restaurang. Det var jättegod mat men en del saker var mindre goda, ostronen i stark sås till exempel (jag gillade inte konsistensen samt att den såsen var jättestark!!!) och aptitretaren som jag tror var en röra gjort på mixade bönor. (även den hade en konstig konsistens samt att den smakade konstigt.) Vi hade det trevligt och pratade lite om Korea och om Sverige. Han tipsade oss om lite olika sevärdheter och bjöd även in oss till att äta lunch med hans familj nu på lördag. 

Efter lunchen visade mr. Kim runt oss på Insadongs gator och efter rundturen ursäktade mr. Kim sig eftersom han hade vänligheten att träffa oss på sin lunchrast. När mr. Kim hade gått tillbaka till sitt jobb började familjen Jönsson att leka turister, eller leka och leka vi är turister! Överallt längs med gatorna fanns det både stora och små butiker med koreanska souvenirer, allt från ätpinnar till bokmärken, från solfjädrar till samurajsvärd i trä, från kläder till kpop saker. Vi gick längs med gatan och tittade in i de intressanta butikerna, eller det var nog mer jag som drog runt resten av familjen till butikerna, men alla fyndade vi något. Johan hittade vykort och en ryggkliare, mamma & pappa köpte lite presenter och typiska souvenirer och jag hittade lite allt möjligt. Om pengar och bagage inte hade spelat någon roll hade jag nog shoppat loss rejält!
När vi var inne i en av de lite större souveniraffärerna så var försäljarna väldigt angelägna om att vi skulle köpa av just dem. Det slutade med att jag köpte en påse med koreansk choklad, egentligen tänkte jag inte köpa den men ahjumman som sålde den var så trevlig och chokladen var riktigt god! När jag stod där och lyssnade på den här ahjumman när hon på knagglig engelsk-koreanska pratade om chokladen så plötsligt kommer två av hennes kollegor fram, de börjar fråga var jag kommer ifrån varav jag berättar att jag är korean men bor i Sverige. Då säger de att de trodde jag var kines samt att jag var vacker, på det första visste jag inte riktigt hur jag skulle reagera men på det andra blev jag väldigt smickrad.

Förresten, det är ganska intressant för jag har alltid trott att jag ser ganska koreansk ut, medans farmor tycker att jag ser ut som en mongol, men tydligen ser jag kinesisk ut! I alla fall säger mr. Kim det och även några ahjummas i souveniraffärerna. Är det verkligen så att jag ser kinesisk ut? Detta är ju ingenting som jag har tänkt på utan för mig har det alltid varit solklart att jag är och ser ut som en korean. Sen kanske det är så att jag ser ut som en kines men att jag omedvetet har förnekat det eftersom jag under större delen av grundskolan blev kallad jävla kines. Detta är nog frågor som jag kanske aldrig får svar på.

Något som är ganska intressant är de offentliga toaletterna, de är betydligt bättre än de i Sverige! Här är toaletterna superfräscha och rena och dessutom helt gratis! Hemma i Sverige är det väldigt svårt att hitta offentliga toaletter som inte kostar!
Låt ropen skalla, gratis toabesök för alla!
En annan intressant sak är deras tunnelbanesystem, det är väldigt effektivt och billigt! Det är jätte enkelt att fixa biljetter (bara man vet var man gör det) och det är som alla tunnelbanor, stämpla på och stämpla ut och nu snackar jag inte á la Västtrafik! Här måste du stämpla för att komma ner till tunnelbanan och du måste stämpla för att komma ut och inget tjafs om att man måste stämpla plus! Dessutom går de med fem minuters mellanrum, har en röst som säger på koreanska, kinesiska, japanska och engelska vilken station det är samt vilken sida man går av på. Jag tycker minsann att Västtrafik har en hel del att lära av Korea!

När vi hade shoppat klart, enligt mamma, så gick vi tillbaka till Gyeongbokgung Palace för att turista oss lite. Gyeongbokgung är det gamla kejsarpalatset och är enormt stort med flera borggårdar, hus och mindre gator innanför de höga stenmurarna. Under tiden som vi var där så hann vi även se det berömda vaktbytet, ungefär som vid Buckingham Palace, och jag måste säga att det var väldigt häftigt! Pappa fick även några fans i form av några koreanska skolpojkar som antagligen aldrig har sett en livs levande västerlänning innan, detta resulterade i en selfie!

De koreanska barnen är så enormt gulliga att jag vill ha barn på en gång! Två stycken höll varandra i handen och skulle gå på var sin sida om pappa men ville inte släppa taget om varandra, tillslut sa fröken åt dem att släppa och de gick vidare. En del kanske tycker att det är respektlöst men när det är så små barn som de var så blir det gulligt!

Middagen blev något så okoreanskt så det är inte sant nämligen Burger King! Anledningen till detta var för att vi inte förstod alla restaurangskyltar och menyer, sen var vi ganska trötta och hungriga så vi orkade egentligen inte leta.

Godnatt från en väldigt trött Jönssonliga!


















Likes

Comments