View tracker

​Den som spar han har versus less is more. Beror ju såklart på vilket sammanhang, men överlag skulle jag hålla med om den som spar han har. Hon. Inte Han. Inte Hen heller för den delen. Men när man har sparat så mycket att man nästan känner sig tvungen att ha byggarbetsplats-hjälm för att vara säker i sitt eget förråd, då har saker och ting gått för långt. Så kvällen till ära har handlat om att försöka ta ett beslut om vad som är bra att spara versus vad som manegentligenintevillslängameninserattmaninteharplatsför. Skittråkigt, och rätt ångestframkallande. Har fått viss förståelse för de stackars människorna i programmet "maniska samlare", fast ändå inte,  att spara på klistermärken från äpplen är ju bara sjukt? 

Hittade en plastpåse innehållande två IKEAlampor, ni vet sån måne-lampa och hjärtlampa? Säljs nog fortfarande på Ikea. Skitsamma. Men i påsen hittade jag någonting annat också. Ett brev. Ett brev från en av de personer som verkligen betytt och betyder mycket för mig. Det var stämplat med årtal 2002. 14 år sedan för den som är slö. Det sjukaste var att det var oöppnat (!!), och jag kan tänka mig varför jag inte öppnade det för 14 år sedan; det var tejpat på typ 10 ställen haha. Men nu är det öppnat och läst. Ska läsa det sen igen, det var så bra. Det var precis som det var när man var 8 år och inte visste mer än man behövde och var glad man kunde somna om kvällen utan att tänka att det var något under sängen. 

Garderoben har också blivit några kilon lättare. Tänkte innan jag började att det skulle bli asjobbigt, alla fina kläder som EN gång passat. Som passade innan man blev gravid och käkade 200 g choklad om dagen. Men det var inte så jobbigt, jo vissa plagg, plagg som bär glada minnen. Man minns precis vilken skjorta/tröja man hade på festen för fyra år sedan. Konstigt egentligen. 

Ett minne som (thank god) har blivit återupplevt nu den senaste månaden: Hur det känns när det är helg. När man har jobbat mer eller mindre fem dagar i veckan och vet att man är ledig de två kommande. Go känsla.  

Det är verkligen skillnad på skola och skola. För två veckor sedan kom jag till en skola mitt i centrala Kristianstad, skulle vara med F-klassen. Typ det första jag hör när jag kommer innanför dörrarna är hur en elev slänger ur sig "Din jävla horunge" till en annan. Den andra eleven svarar inte, såklart. Vad svarar man på en sån sak? Jag ropar efter honom "Så säger man inte!". Eleven ignorerade mig och gick vidare.  Vilken tönt jag är, "så säger man inte", Nej det är väl uppenbart. Det är sen efteråt man tänker vad man skulle gjort, eller snarare, vad man ville ha gjort. Men det går ju såklart inte. Sen på en annan skola, som jag är väldigt mycket på nuförtiden, där skriker man "banan" till någon man vill förolämpa. Första gången jag hörde det skrattade jag rätt ut. BANAN HAHA. Det finns ingen såkallad "laddning" bakom, utan de menar verkligen banan, som en frukt. Men förolämpade blir dem, det är inte kul att bli kallad banan. Tyckte mest det var tramsigt, men nu när jag har hört dem skrika banan 50 ggr under loppet av tre dagar så blir jag arg. Är jävligt trött på ordet BANAN.  

I måndags lämnade jag äntligen in ansökan om att få börja en barnskötarutbildning. Ja, jag vet att det är gymnasieutbildning, ja jag vet att jag kan läsa till förskolelärare. Men nej, det vill jag inte. Det passar inte min livsform att sitta hela dagarna i en skolbänk för att sedan hämta Siri på dagis och sedan behöva sitta och plugga hela kvällen i 3,5 år. Barnskötare på distans 70 veckor, ja tack. Väntar spänt på kommunens beslut. Tänk att några kommungubbar har ens framtid i sina händer. Hej


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker


Idag gör jag något som jag inte gjort på några år: ligger på gräsmattan och steker. Idag har jag dock inte samma ambitioner vad gäller min hudfärg som när jag var 14. Det är rätt okej att inte ha någon direkt linje vid troslinningen, eller att vara tvungen att ha en flaska vatten att dränka en plågsamt övervarm kropp med. Det är jag, myror, en lukt av ruttna äpplen och kråkor som gör sig hörda i grannbusken. Trivs bra. En annan som också trivs bra, det är Siri det. Efter att ha varit hemma med mor o far i typ en och halv månad så var det dax för lite dagis. Vill poängtera att jag inte lämnade henne på dagis för att åka hem och sola, utan för hennes skull, hon måste ju få träffa människor i hennes egen ålder. Och ja, jag vet att man inte får lämna barn på dagis om man inte arbetar. Men nu är det som det är. Jag söker jobb och funderar dagligen vad jag skulle kunna utbilda mig till. Saken är den att jag redan vet men tidstimingen är inte den bästa, och kanske inte heller möjligheten. Något tjabb om att min hemkommun måste betala för min utbildning om den är i en annan kommun. Ska kolla närmre på saken sen, en sak i taget. Sola. Siri var hursomhelst överlycklig att komma till dagis. Från det att vi kom in i lokalen var det som att jag inte fanns. En liten pojke klappade på hennes hatt och sa "Siri, hej". Sen sprang hon in till leksakerna och allt som nu ser fint ut i barnaögon. Hejdå Siri! 

I helgen var det bröllop för herr och fru Snöarve.  Vackert par, fin kyrka, roliga tal, god mat, Bra fest, kärlek. Allt var så fint! Att den enda sanna glädjen skulle vara skadeglädjen har aldrig klingat mer fel. Den enda sanna glädjen är att se andra glädjas. Och det gjorde jag verkligen denna dag. 
 
Nu är det dax att gå in, man ska inte underskatta solen även fast det snart är höst.  Ska bli mysigt med höst, om inte annat så blir folk sjuka och då behövs förskolevikarierna, alltså jag. Snälla bli höst. Nu. Ångest. 

Likes

Comments

View tracker

Sitter i soffan och kollar ut i trädgården. Ser ett vitt partytält som lutar värre än jag vet inte vad. Undrar när det ska rasa egentligen. Vi borde ta ner det, men det är bara ännu en av många saker vi borde. Jimmy är rädd det är ormar i gräset, haha jimmyjimmy... Så högt är gräset faktiskt inte. Varför lyser bara ena ljusslingan? Solceller kan man tydligen inte lita på. 


Har såkallat ofrivillig semester, men det är rätt gött. Skulle egentligen jobbat natt på ett demensboende i sommar. Men mitt psyke svek mig. "Detta var den VÄRSTA tänkbara natten du kunde gått bredvid på, det är verkligen aldrig såhär annars". Inte övertygad.

Kände mig verkligen som världens svagaste människa när jag lämnade beskedet till enhetschefen morgonen därpå. Men jag hade inte klarat det. Hejdå vården och allt som hör till, det blir bäst så. 

Den ofrivillige semestern spenderas med min lilla Familj + vänner. Siri njuter av allt som heter vatten, både i sjö, hav och i vattenslangen här ute. Det där vattentemat på dagis har verkligen satt spår i henne, men det är bara roligt. Kan inte fatta att hon blivit så stor (!!) Hon babblar och springer rundor överallt. Social som bara den, säger hej till alla och vinkar på alla som kör förbi. Har dock en liten rädsla.. Här i bjärlöv finns det hästhagar och stall lite här och var, och detta tycker hon är såååå intressant. Om jag inte hade stoppat henne hade hon sprungit rätt in i hagen. Snälla lilla Siri, bli inte en hästtjej... Mamma är rädd för djuren och hatar alla bromsar o flugor som svärmar runt omkring. Och snälla, lyssna inte på din pappa, du vill inte börja på thaiboxning! Inte när du är 3år, eller någonsin. Du vill börja på gympa och fotboll och kanske tennis? Eller hur? Nej förlåt.. Du får ha vilka intressen du vill, min lilla flicka. Du har en egen vilja! Men inte hästar. Snälla. Och inte thaiboxning. 

Har haft några funderingar på sistone. 
1. Varför sätter man skyltar som visar att det finns en fartkamera på vägen? Man blir ju i princip varnad, "kör du inte rätt hastighet nu så blir du fotad och får dryga böter". Och av just denna anledningen saktar man såklart  ner precis innan kameran kommer. Tänk om dessa "varnande" skyltar inte var uppsatta innan en kamera dök upp, då skulle folk kanske alltid köra lagligt för att undvika bli tagen av fartkameran och slippa äckelböter. Jag hade i alla fall. 

2. Trump. Donald idiotfan Trump. Vad har hänt egentligen? När han presenterades som presidentkandidat var det som ett dåligt skämt. Alla skrattade, inte En chans att den tröge rike knösen blir USAs näste president. Men nu? Jag lyssnar bara på vad de säger på nyheterna, inte speciellt insatt, men det verkar som att han kan ta hem det. Sjukt.  Och hans nöt till fru? Kopiera fru Obamas tal nästintill rakt upp och ner. Pinsamt. Hoppas hursomhelst inte att han vinner, tror inte det skulle sluta bra. 

3. Barnen i Afrika? När man var liten var det en meningen som man kunde höra var dag: "Ät nu upp, tänk på barnen i Afrika".
Var dag jag jobbar på förskola blir jag illa till mods. Det slängs så fruktansvärt mycket mat VARJE DAG. Snackar inte om lite matrester som ett barn inte orkat äta upp och lämnar kvar på tallriken. Nej. Det finns såkallade regler som säger att tillagad mat ej får värmas upp igen. VARJE måltid blir det jääääättemycket mat över som vi är tvungna att slänga direkt i organiska. Jättegod, fin, fullkomligt ätbar mat som bara slängs. Det är emot allt jag står för. Man slänger inte mat, inte om den är ätbar. Någonsin. Är det mögel på brödet så pillar jag bort det och äter resten av den friska mackan, det är inga problem. Tankarna går dock inte till Afrika, fattar att det blir lite svårt att frakta maten som blir över  ända dit. Tankarna går till fängelser, hemlösa, fattiga som ej har råd att köpa mat, katthem. G Men nej, ner i organiska med allt. Såna är reglerna. 

Likes

Comments

När man har något roligt planerat, något som man gått och längtat efter i mer än en vecka. Det är alltid då Herr sjukdom kommer och hälsar på. Så klart. Eller egentligen inte så klart, för sjukdom har det varit här var och varannan vecka sen Siri började på dagis. Jävra dagis. För några månader sen ringde jag 112 och ville att de skulle hämta mig med ambulans, jag var säker på att jag skulle dö. Tror aldrig jag mått så dåligt.  Beskrev mina symptom, och sen var det tyst en stund i luren. "Det du beskriver låter som vinterkräksjukan". Jaha. 

Denna gången blev det också ett samtal, fast inte till 112, utan till vårdcentralen. Alltid samma visa, "du har köplats 24, vill du behålla din köplats eller vill du att vi ringer upp?". Ring upp. Ring då. Ring nu era sega människor. En timme senare ringer dem, ungefär i den sekund som jag överväger att ännu en gång ringa 112 för att få hjälp. Tålamodet är sådär, har alltid varit. Om hjälp finns, hit med den då. 

Jag fick iallafall vad jag ville på vårdcentralen: En stor flaska Mollipect. Minns jag alltid drack det som barn vid svår förkylning och när jag hade svårt att andas (förkyldningsastma). Det hjälpte verkligen. Minns också att jag vid ett tillfälle drack direkt ur flaskan för att jag inte hittade det där lilla doseringsglaset. Jag fick hjärtklappning och sov inte på hela natten. Sen dess har jag varit väldigt noga med rätt doseringen. Men det spelar tydligen ingen roll hur noga man är, för samma sak hände igår. Det är inte det att jag missunnar mina älsklingar god sömn, men när man själv är trött som en jagvetintevad och hör hur de ligger och snarkar, då blir man butter. Hjärtklappning tills klockan 5 i morse, yiha.  

Så ikväll blir det ingen shot med efedrin-medicin, det blir en öl + lite Cs. I början av mitt o Jimmys förhållande (fortfarande) så spelade han Cs. Det såg rätt roligt ut, så jag ville med testa. Tänkte tillbaka till Hasselgatan 5. 1.6, som mina kära kusiner spelade. Jag sög på det haha, jag var nog mer den som tittade på. Jag suger fortfarande, men försöker bli bättre, hur man nu blir det. CS är nog det mest ickekvinnovänliga spelet som finns, och då menar jag inte av den anledning att majoriteten som spelar är män. Utan att allt är gjort som att det bara handlar om män. "Spelgubbarna" är  män, endast mansröster inlagt i spelet. Ja bara män. Och om någon skulle råka höra ens röst i spelet och de fattar att man är tjej, då blir det trackasserier på hög nivå. "Hello sexy girl, come to papa (fin rysk brytning), "you wanna fuck?" osvosv.... Alltså. Nej, där har de lite att arbeta på. Men roligt är det iallafall och väldigt beroendeframkallande. Hej

Likes

Comments

Idag har jag blivit spottad i ansiktet för första gången. Har bara sett det på film förr, men idag hände det just Mig. Vilken känsla, vilken ära. 

SE, jag kan också vara sarkastisk! Nej det var faktiskt inte alls roligt... Fyllde händerna med desinfektionssprit och dränkte ansiktet. Särskola. Inte likt någonting annat jag varit med om. Extremt påfrestande både psykiskt och fysiskt. MEN, jag har aldrig känt sådan tacksamhet från någon eller något som jag känner efter en dag där. Aldrig att de varit otacksamma. Att de har en vilja av stål är en annan sak. 

När vi gick i 6an så brukade vi jävlas med en med downsyndrom, vilket jag vet nu på senare år var helt käpprättåthelvetes fel. Det vi gjorde var väl egentligen inte fel: vi vinkade jättemycket och ropade hej! Men vi såg ju att killen inte tyckte det var roligt. Det retade honom (och det var det vi tyckte var roligt). Vi slutade när han tillslut bestämde sig för att det var nog, och jagade mig i full fart med sin gympakasse i näven. Rädd var jag haha, men det var rätt åt mig. När något annat barn försöker någonting nu är jag snabb, ingen ska hålla på med dem. INGEN! 

När ska man ha råd att köpa hus egentligen? Jag kollar blocket och hemmet minst en gång om dagen, dels för att jag tycker det är roligt men främst för att jag faktiskt vill ha ett hus. Det snackas ju om den där bostadsbubblan, hoppas den spricker snart. Dagens priser är helt sjuka... Om man vill ha ett anständigt hus några mil från innerstan så får man ju lägga minst 1.5 miljoner, om det ens räcker. När jag skriver "miljoner" tänker jag alltid på gubben som jobbade på badhuset i Hässleholm. Fem godisbitar för 8 kr; "8 miljoner tack". Skojare där. Men hursomhelst, bostad... Vi bor bra men det börjar bli lite trångt. Och trängre blir det, när personerna i hushållet bara blir större. Det bubblas inte bara inom bostadsområdet, utan i vår garderob också. Fläderblomsvin är på G. Bubbelbubbel, ett konstant bubbel av jäsningen. Bubbel, roligt ord. Då det är första gången som jag gör vin på fläder, eller ens plockat fläder så håller jag tummarna för att det faktiskt ÄR fläder jag plockat.  Finns ju något som heter falsk fläder som är giftigt. Kanske bäst att bjuda bort vinet. Kanske inte. Hej

Likes

Comments

"Våra betyg är redan satta så det spelar ingen roll". Idrott, ljuva idrott.. Att tvinga en stökig nionde-klass att leka svansleken och några andra tramsiga småbarnslekar blev veckans utmaning. Veckans TOTALT misslyckade  utmaning. Det spelade ingen roll hur högt jag skrek, hur mycket jag gestikulerade och försökte vara pedagogisk. Nej.. För deras betyg var redan finito,  och de struntade blankt i vikarien med nr. 69 på smalbenet. När jag gick o nian så gillade jag inte heller idrott, men man gjorde ändå ett halvtappert försök, gjorde iallafall någonting. Men dessa nior... Hälften hade "glömt" kläder, och bland de som var med var det fem personer som stod med mobiltelefonen. Så var det inte på min tid.  Haha min tid, precis som att det var 30 år sen. Hursomhelst så lyssnade INGEN på mig och jag blev bara mer och mer förbannad och mer sugen för varje sekund att ta någon av de nonchalantas mobiljävel och trampa sönder den. Jag gjorde det inte, såklart.. Jag gav istället upp. Det fanns ingenting jag kunde göra för att få deras uppmärksamhet, då det fick va så. Med en liten klump i halsen och ilska som räckte året ut körde jag till netto och köpte tröst. Så arg för respektlösheten, nonchalansen, likgiltigheten men också arg på mig själv - att jag lät det bli så här, att jag gav upp utan att göra de medvetna om sitt dåliga beteende, min likgiltighet. 


När man lägger sig i sängen för att sova, men istället tittar rätt upp i det svarta taket. Det är alltid i den stunden som ilskan kommer tillbaka för mig. Man tänker vad man skulle gjort annorlunda, vad man skulle ha sagt, vilka argument man skulle använt och hur jävla självsäker man skulle varit. Man önskar att man kunde spolat tillbaka tiden till just det tillfället där man blev ägd, när man valde att istället hålla käft. Jag hatar det. Hatar att vara så feg, men efterklok. Efterkloka vinner inga diskussioner. 

Igår bevittnade jag något så fruktansvärt fel. Tänker inte gå in på detalj, men det var så respektlöst och egoistiskt att jag faktiskt inte kunde hålla käft. Jag sa precis vad jag tyckte och tänkte, var jävligt otrevlig precis som personen som framkallade det hela var. Bemötandet jag fick tillbaka var.. Det var.. Kan inte finna rätt ord. Kan nog säga att det inte var ett värdigt bemötande. Ett oförstånd. Jag blir så arg att jag börjar gråta, och sen var det kört. Besegrad. Den som gråter är svag, eller hur är det nu? Den som gråter känner sig hur som helst svag. Hur kan man inte göra det när näsan börjar snora, ingen hör vad man säger mellan gråten och man ser allmänt löjlig ut med rödsprängda blöta ögon? Det enda jag ville var att skälla ut en totalt efterbliven människa och sedan få slippa ligga och kolla upp i taket med mina efterkloka val av argument och ord. Men nej, det fick jag inte. Jävla hjärna, fattar inte hur du fungerar i bland. Självdestruktiv är du. 

Dagen har spenderats i Småland, hos min kära svägerska, mycket trevligt!  De har ett fint litet hus. Lite avundsjuk. Borta bra men hemma bäst som någon sa. Hej

Likes

Comments

Jag förstår inte de människor som efter sitt jobbpass drygar kvar, som står och snackar en massa med kollegor och bara är allmänt sega. Jag kollar klockan ett tiotal gånger när jag vet att dagen närmar sitt slut, INTE EN MINUT för sent går jag hem. Om jag inte måste då alltså.. Minns en hemskt snöig dag i hemtjänsten för några år sedan. Min stackars gamla merca hade blivit totalt insnöad och plogbilen hade gjort en halvmeters vägg vid hela sidan av bilen. Det tog nästan en timme innan jag kunde köra därifrån. Panik. När jag kom hem grät jag som ett litet barn, jag var så jävla arg för att snön hade tagit min värdefulla hemmatid. Frihetstid. Nej.. När man jobbar så jobbar man och sen kör man hem fort som fasen och börjar leva. Min stress över att komma i från har blivit värre nu när vi har Siri.15:59: Fylla i lite papper, ta sina inneskor, säga hejdå och sen halvspringa ut i bilen för att sedan svära på alla bilistidioter som kör 5km/h för sakta hela vägen till dagis.

Den där stressen tar tyvärr ut sin rätt. Jag råkade ta någon annans inneskor igår och detta upptäcktes när jag och dotterna skulle köra och handla idag. Det var bara att köra tillbaka till jobbet. Körde till jobbet UTAN att jobba. Panik. Och sen köra hemåt med alla bilsengångare framför en. Väl inne i affären känner jag hur det luktar skunk. Siri åhnej.. Perfekt. Skiter i att handla och sätter oss i bilen för att åka hem. Då ringer det, "hej kan du jobba? Samma ställe som igår, dem behöver dig nu med det samma." Jag vill jobba, det är inte det. Men när kört genom hela staden för att komma till stället där man lämnat tillbaka ett par ocharmiga maxi-inneskor, kört åt ett annat håll för att handla, upptäckt att ens barn har skunk i sin blöja och bara vill hem och åtgärda detta - då är man inte så sugen på att köra genom hela staden för att komma till Siris dagis, sedan köra samma jäkla väg tillbaka och jobba.. Men. "Ja, jag kommer så fort jag kan."

Det var jag, Siri och Herr Stress hela vägen genom stan(Och alla sengångare såklart, dem får man inte glömma att nämna. )

Har inte så mycket arbetserfarenhet, varit telefonförsäljare tre söndagar och hemtjänsten något år, men alltså det jag sysslar med nu: Barn. Det bästa som finns, lätt, tror jag. Roliga, söta, snoriga, snälla, fördomsfria små barn. Kan byta hur många skunkblöjor som helst, för allt därimellan väger upp det. Jag kommer nog alltid stressa från jobb även hur roligt och underbart det kan vara på ett jobb, för jag vet att det som väntar hemma kommer vara 1000 ggr undebarare. Siri <3 (och Jimmy med såklart, men mest Siri hehe)

Nu ska jag gå in, det är så mörkt att jag inte ser igelkotten i busken längre. Lustiga små varelser.

Likes

Comments

Vi har varit på månen men kaffepappersmuggar som man inte bränner sönder handflatan på finns inte. 

Efter att ringt ett 20-tal samtal under tre dagar blev det äntligen napp. Och nu sitter jag här på nosabys skola med sönderbränd handflata och väntar på att min lektion ska börja. Träslöjd. Om de visste hur dålig jag är på träslöjd så hade de frågat vaktmästaren, eller vem som helst. Men nu vet dem inte, som tur är hehe... Jag är så jävla nervös, hoppas det inte syns. Gott kaffe. 

Likes

Comments

Nu är det 14 dagar tills jag få se pappa igen. Jag minns att jag ofta grät i bilen hem från ett hem till ett annat. Två veckor var lång tid när man var barn och även fast farsgubben bara var ett telefonsamtal i från så var det såklart inte samma sak som att få vara med honom. Blir ledsen när jag tänker på hur ofta jag saknade honom. Världens bästa, skojiga pappa som alltid skämde bort en med pannkakor om mornarna och kli på ryggen när man skulle somna. Jag är fortfarande bortskämd, och du är fortfarande bäst. Men vad är två veckor idag? Vad är ett år? Inte ett piss.  Minns när vi tjejer satt på Harrys och skulle fira mina 20 år, att ni ville bjuda mig på drinkar men fick som svar att det inte var lönt för jag ändå inte skulle dricka dem. Jag hade en bulle i ugnen. Nu är denna lilla bulle snart 1,5 år, vilket är helt sjukt. Tiden är sjuk! jag minns dagen hon kom lika bra som om det hänt för en vecka sen. 


Igår var ytterligare en påminnelse om hur tiden sveper förbi en. Alla, ja Lisa, alla alla alla tjejer (Haha) var samlade i ett och samma umgänge. Och hur ofta händer det? Jävligt sällan. Tiden nu är så olika tiden då, när vi alla hade samma sysselsättning. Skolan. Man visste aldrig vad som skulle hända en fredag eller lördag, men man visste att man skulle träffa er, man skulle ha jävligt skoj och vi skulle alltid ha helgen att snacka om på madrixfikorna. Det var roligt, spontant och som du sa Amanda, bekymmerslöst. Det var en fin tid helt enkelt. 

Denna tiden är med fin och jag skulle inte vilja ha det på något annat vis än vad det är idag. Men jag erkänner att jag kan sakna spontaniteten, det är rätt nice att inte veta vad som kommer hända. Men å andra sidan är det rätt nice att veta också, planera vad som komma skall. Och det som komma skall är fint, aningen smärtsamt, jobbigt men samtidigt helt underbart. Det bästa som finns. Nu ska jag ringa pappa, han är trots allt bara ett telefonsamtal bort. Hej

Likes

Comments

Bry dig om ditt så bryr jag mig om mitt. Men om du inte bryr dig om ditt då?

Som jag skrev i mitt förra inlägg så gick jag bredvid en tandhygienist förra torsdagen. Jag fick se sakar jag önskar jag inte såg. Saker som jag egentligen inte behöver lägga näsan i blöt över, men som störde mig så mycket att jag inte kunde vara tyst.


Det kommer in en patient som varken kan svenska eller engelska. En flykting, som aldrig besökt svensk tandvård förut. Vid varje patientbesök ska en anamnes fyllas i (en hälsodeklaration på ca 20 frågor om patienter tar mediciner, har några sjukdomar, röker, opererats nyligen osvosv..). Detta görs för patientens säkerhet, så att det inte blir några skadliga komplikationer vid behandling.


Tandhygienisten ställde ENDAST en fråga från anamnesen till patienten på knacklig engelska. "Tar du några mediciner". Efter detta registrerade hon karies och sedan började hon ta bort tandsten både ovanför och under tandköttet. Idiot.


Om patienten, vilket vi inte vet, hade gjort en hjärtoperation eller har en konstgjord hjärtklaff så hade han kunnat avlida pga vad hon gjorde. När man tar bort tandsten under tandköttet så följer en himla massa bakterier med som tillslut tar sig ut i blodomloppet, och når hjärtat. Ett nyligen opererat hjärta, eller ett hjärta med konstgjord hjärtklaff kan bli så illa påverkat att man faktiskt dör. Människor har dött förr pga tandstensborttagning.


När patienten hade gått så frågade jag tandhygienisten rätt ut, - hur kunde du ta bort tandsten utan att tagit anamnesen? Tänk om han hade en konstgjord hjärtklaff? Han kunde ha dött?!


Svaret jag fick: "jag tog en chansning."


Tog en chansning. Tog en chansning?!! Tog en chansning med någons liv. Ja för den makten har du din oansvarslösa jävel. Jag tänkte först skita i det, palla lägga tid på något som inte är mitt problem. Men nej, jag kan inte släppa det. Jag kommer göra allt i min väg för att denna tandhygienist åker dit med huvudet före, för de valen hon gör ska inte kosta någons liv. IVO är kontaktade, har pratat med Klinikchefen, har lämnat berättelse till mina fd. Lärare som är tandhygienister. Hoppas innerligt att du får stå för svars för det du gjort. Men hoppas framförallt att den stackars människa du behandlade mår bra idag. Nu ska jag torka av min näsa, den har varit genomdränkt ett bra tag. Hej.



Likes

Comments