View tracker

​Nu befinner vi oss sedan den 18e december i Byron Bay, och här har vi slagit ner vårt pick och pack till och med den 3 januari. Det här stoppet blir den längsta på vår resa so far och möjligtvis att det blir det längsta också. Vi bor i alla fall på Arts Factory som ligger kanske en 10 min promenad från allting men får jag avslöja så tycker jag det är riktigt skönt. Vi behöver knappt lämna hostelet om vi inte vill förutom för att köpa mat. Vi har i princip allting här som vi behöver  här. Vi bor i en liten stuga med en liten balkong med utsikt över en liten sjö. Hur mysigt som helst. Egentligen borde jag ha bilder men orkar inte plocka fram GoPron just nu utan ni får tålmodigt vänta tills dess så ska jag bjuda på en massa bilder.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu är det ju ett tag sedan vi hördes, så hej bloggen och hej sandra! Nu ska du få inläggen jag lovat dig. Sist vi hördes hade vi i alla fall kommit fram till Adelaide och hade några extremt extremt varma dagar innan vi satte av mot Port Lincoln. Där väntade inte mindre än dyk i bur med vithajar. Extremt taggade men jag var extremt nervös då jag knappt vågar mig i en liten sjö om det finns fiskar i. Men fy på att vara den som bangar på sånt här. Så efter cirka 3 timmar på båt ut mot havet och några små öar som heter Neptune Islands så kastade dom ankare och lade ut sitt bete för att locka in hajarna innan vi hoppade vi.

Vi såg totalt 8 hajar, om än vi kanske bara såg 3 eller 4 medan vi var i buren men vilken häftig upplevelse att vara öga mot öga med dessa stora vidunder. Största vi såg var ungefär 4 meter lång så det var enormt läckert. Så ja, denna gång har jag inget annat val än att hoppa ner i havet i barriärrevet. Fegis, no more får jag väl säga.

Sjukt rolig upplevelse som jag rekommenderar alla att göra, på båten var det allt från 10 åriga barn som hoppade i till pensionärer. Så man blir nog aldrig för gammal vill jag säga. Även om mamma kanske inte var jättepigg på att jag skulle hoppa ner i hajburen så börjar hon nog bli tvungen att illa vänja sig vid vad jag hittar på ;)

Likes

Comments

View tracker

Efter att ha varit på vift ett par dagar kom vi fram till Adelaide till slut. Vyerna vi har åkt förbi och sett, stannat och gått genom buskar och snår, sett ödlor i alla olika dess storlekar, antalet kängurus vi har pekat efter längs vägen, koalan vi äntligen fick se. Ja, vad drygt 100 mil längs en av de vackraste kuststräckorna i världen kan göra. Stanna upp lite i verkligheten och ta in det man ser. Komma ihåg att leva lite i nuet och inte stressa fram till nästa grej. Himla svårt det där.

Turkost hav har så länge jag alltid kan komma ihåg förtrollat mig, om än det är i verkliga livet eller så lite som i en gammal resekatalog så är det verkligen en favorit. Rekommenderar verkligen all att göra Great Ocean Road. Om än det är med familj, partner eller kompisar - det är verkligen något alla kan göra. 

Väl framme i Adelaide så stor solen högt på himlen, om än den ännu gömmer sig bakom molnen trots att graderna avslöjar att det blir över 35 grader idag. Nu ska snart duschas däremot, en varm dusch gratis känns ju himla gött. Som backpacker reagerar man alltid på gratis eller billigt. Gäller att hålla hårt i pengarna när det är så mycket man vill göra.


Likes

Comments

Melbourne, åh älskade Melbourne gör mig nog aldrig besviken. Känner en sån otrolig kärlek till den här staden att det spritter i hela kroppen såfort jag tänker på bara namnet. Kanske det är såhär att vara nykär i någon? Som evig singel så lägger jag all min kärlek till att resa istället och Melbourne är min stora kärlek i livet so far. Bara att få lyssna på min favoritmusik i lurarna och vandra längs gatorna i den här staden är en av mina favoritsysselsättningar. Och att det är just Gavin DeGraw som spelas i skrivandes stund, vars musik har berört mig i så många år, är ingen slump. Mannen myten legenden.

Senaste dagarna har jag hunnit slå över en siffra till i min ålder, om än jag fortfarande säger 23 när någon frågar hur gammal en är. Vi har bytt till ett hostel i stan och jag har överlevt med att bara köpa en necessär trots att vi var på typ världens bästa outlet. Ger mig nog där en klapp på axeln eller en high five till mig själv, bara för att jag kan.

Imorgon drar vi på nästa äventyr (eller ja, hela allt beskrivs väl som ett enda stort äventyr). Vi kanske säger vi drar vidare på nästa uppdrag. Dags att ge sig in och fightas i trafiken med Australiensare och en stor del backpackers längs Great Ocean Road. Nu säger vi hej till livet som campare!​

Likes

Comments

Tänkte jag skulle försöka få ihop ett inlägg om vad vi har gjort senaste 6 månaderna. Vi har nämligen jobbat som stablehand hos en av Australiens främsta tränare. Vi hade turen att fixa jobbet redan innan vi kom tillbaka till Sydney eftersom både jag och Jennifer har jobbat där tidigare. Boende löste sig rätt snabbt, vi bodde först en vecka på hostel i stan där vi pendlade fram och tillbaka vilket var lite tungt i början då det var att stiga upp redan vid 2.30 för att få i sig lite frukost innan bussen gick vid 03 på morgonen. Andra boendet hittade vi en vecka in och det var där vi fann oss att stanna i ett halvår, nämligen fina lilla Lorne Avenue.

Att jobba i galoppbranschen innebär mycket tidiga morgnar 6 dagar i veckan. Vi börjar redan vid 04 (vissa stall börjar redan 03) och jobbar till 09. Mycket för att hästarna ska slippa ridas mitt på dagen under den värsta hettan. Eftermiddagen är 14 - 16. Eftersom vi jobbade på marken så red vi ingenting utan vi startade med att mocka de 2 - 4 boxarna man fått utdelat. Varierade från dag till dag hur många beroende på hur mycket personal. Vissa hästar stod på halm och vissa på spån. Man hann göra mellan 2 -3 boxar innan man gick och kollade tavlan för att se vilken ryttare och hästar man blivit tilldelad.

Vi är också så kallade strappers, vilket är ungefär ett annat ord för groom. Varje dag hade man en eller två ryttare vars hästar man tog hand om efter ridning och gjorde iordning. Ryttarna gjorde alltid i ordning första hästen själv och sista hästen tog de hand om efteråt själv. De rider ungefär 6 hästar per dag men det varierar också från dag till dag. När vi gjorde iordning hästarna så hängde vi fram ett passande träns, band upp dom och borstade samt satte fram eventuell extra utrustning som martingal, benllindor, skydd osv. När hästarna kom tillbaka så började vi alltid med att sätta dom i så kallat sandroll, där de fick rulla sig efter ridning. Där fick de vara till de rullat klart innan de spolades av och sattes på skrittmaskinen. Under tiden emellan mockade man klart sina boxar och gjorde eventuella extra sysslor som att sopa stallgång eller toppa upp halmen i boxarna. Efter hästarna hade gått snabbjobb så gick man med dom för hand i 10 minuter efteråt så att de fick en god återhämtning. En del hästar skulle också simma, då vi hade en egen pool, efter jobb vilket vi gjorde.

I slutet av morgonen hade vi egna borsthästar som man också hade förtur att ta på race. Eftermiddagarna var enkla, antingen handpromenerade man 5 -6 hästar samt ev simma några eller så var man i stallet och fyllde upp vatten och fodrade samt böt hästar på skrittmaskinen.

Tog man häst på löp så jobbade man aldrig eftermiddag utan var upptagen med race hela dagen i princip då endel löp kunde vara upp till 3 timmar därifrån. På rasen såg man till att hästarna fick röra på sig, spolade av dom om det var varmt, sadlade och tränsade för race samt visade upp dom i paradringen. Efteråt så promenerade man dom samt spolade av dom.



Muy Bien efter vinst i Wyong, September 2015

Hot Streak i Gosford

Colour of Money efter vinst i Bong Bong Cup, November 2015

Likes

Comments

Såfort jag har en vaken rastlös stund i sängen så börjar jag alltid att tänka. Tänka på det som var, tänka på det som är, tänka på det som kommer. Att vara tillbaka i Melbourne och främst St Kilda känns så himla bra på många sätt. Det är många minnen som kommer tillbaka och ibland är det som att man bara skulle kunna plocka upp trådarna av sitt gamla liv här och fortsätta på samma spår. Jag älskar att vandra runt på gatorna här och känna till vad som finns bakom varje hörn. 


Men det här är ju också hemma, precis som jag känner med Sydney och Piteå. Bara synd att det ligger på anda sidan världen. Det är ju inte direkt så att man spontanåker på en weekend hem liksom. 

Nu tar vi det lilla lugna, dagen har egentligen inte bestått mer av annat än att försöka överleva hettan som helst plöstligt fick för sig att besöka. Vi gick från 19 grader till 31 på 2 dagar. Man är lika chockad varje gång det händer, haha!

Likes

Comments

Medan tonerna spelas ut i hörlurarna sitter jag i skräddarsits i överslafen på våningssängen. Snett ner till vänster om mig sitter Jennifer och Louice och skriver ner anteckningar från resan - låtar som får oss att tänka tillbaka på tidigare minnen, kryssar av bucketlistan och skrattar gott. Dörren står på lätt glänt till rummet och in strömmar musiken från innergården och smått hörs folks glada toner, skålande och skratt. Det är ju ändå onsdag. Klart att det är fest vilken dag som helst här i Melbourne.

Idag har vi valt att göra en stor del av bokningen till östkusten. Vi kommer som bestämt att stanna i Melbourne till och med den 13e december innan vi sätter oss i den lilla hyrbil vi omsorgsfullt valt ut. Första destinationen är Great Ocean Road och Adelaide.

Men innan dess ska vi njuta av Melbourne, varenda lilla hörn av St Kilda, vågorna som rullar in mot våra fötter medan solen försvinner bakom horisonten. Mm, jag älskar denna stad, jag äskar detta land. Ungefär lika mycket som jag älskar Justin Biebers nya album, satan vad bra.

Likes

Comments

Det är nog egentligen ganska tragiskt att jag under 6 månader haft denna blogg och detta är det första blogginlägget som kommer upp. Det jag finner ypperligt ironiskt är att vi i skrivandes stund sitter på ett iskallt golv på terminal 2 i Sydney på väg härifrån. För er som fick hoppet upp i någon sekund att vi kommer hem igen så måste jag dessvärre dementera detta. Nu styr vi kosan ännu mer söderut och printat på våra biljetter så står det Melbourne. Mitt älskade fina Melbourne.

Jag ljuger nog om jag säger att jag är jättetaggad på att åka, en del av mig hade gärna stannat kvar i den lilla trygghetsbubblan vi har haft senaste halvåret med såväl jobb som boende. Fast å andra sidan älskar jag att kastas ut i en virvelvind av möjligheter. Chansen att få komma till ett nytt ställe, se nya vidder, lära känna nya människor. Det är nog det jag älskar mest med att resa. Varje nytt ställe är som ett nytt blad i ens bok om livet. Varje ny människa lämnar ett nytt intryck på oss. Om än det är för en kort sekund eller för resten av ens liv.

Nä, nu får vi snart ta och checka in här. 14.40 går planet och allt är klart. Klart för avfärd!

Likes

Comments