View tracker

​Hej bloggvärlden, vad jag har saknat dig.
Har tänkt så oerhört mycket på att starta igång med bloggandet igen, men tiden har inte räckt till tyvärr. Men nu äntligen känner jag mig en aning samlad och redo för att starta igång igen! 
Jag sitter knappt vid datorn längre, då jag har och har haft mycket sysslor här hemma som behövs göras. Jag jobbar även dag in och dag ut, som alla andra vuxna människor gör, så har inte känt att tiden har räckt till riktigt. Men nu är hösten här och jag känner att jag vill spendera mer tid framför datorn - och bloggen ISTÄLLET för att sitta och varva Instagram all day :)


Så nu kör vi - Välkomna! :)






Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Igår slog verkligheten mig i ansiktet. Känns verkligen som att man vaknade upp som en ny människa. Jag tänker förlita mig på det idag igen. Är glad över att man ändå har insett vad som skett det senaste och har gjort det bästa för sig själv.
Jag tänker bli mig själv. Den glada, spralliga Jenny!

Idag blir det jobb, resten av helgen blir det jobb, men ändå lite ledigt. Ser framemot denna sommarn med mycket jobb. Behöver detta!

Hörs senare. Love!

Likes

Comments

Godmorgon

Jag försov mig idag. Jag skulle egentligen till VC och ta prover men, det var tydligen rätt tillfälle att försova sig... Åkte till Tanum för att jag skulle göra det, haha! Men nu får jag stanna här hos mamma istället, och det gör ju inget, bara mysigt! 

Det blir en lugn helg då planerna inte riktigt höll! Jag blir nog kvar hos käre mamma hela helgen troligtvis.
Haha så oplanerat liv... 

Nu ska jag upp och äta frukost och dricka det efterlängtade kaffet !!

Love, J













Likes

Comments

Idag gick jag upp samtidigt som Robin. Jag kände verkligen för att ligga kvar i sängen idag men, jag har jättemycket som jag ska få gjort idag. Jag ska på två möten, jag ska söka jobb, handla, ja gud vet allt. Vad ska jag inte göra rättare sagt?
Satte igång kaffet och gjorde mig lite frukost och nu ska jag börja söka lite jobb. Wow, det har verkligen tagit sin tid innan jag tog tummen ur. Även fast jag fortfarande mår sjukt dåligt så har jag ändå sagt till mig själv att jag ska söka ändå. Det kanske blir bättre med tiden när man får gjort något om dagarna och får tjäna lite pengar! Det är inte heller bara bara att ta sig ut och söka jobb. Inte många som förstår min sits, men det är ju egentligen bara jag som ska förstå också!
Jag sitter ju aldrig i soffan hela dagarna och ruttnar, jag är ändå igång och gör något hela tiden, vilket folk kanske inte tror. Men varför bryr man sig? Man behöver inte bevisa allt för alla! Jag vet vad jag själv gör, det är väll det viktigaste?

Love, J




Likes

Comments

Varför ska vi bli nedvärderade föratt vi är sjukskrivna/arbetslösa för att vi har en psykisk sjukdom? Interättvist överhuvudtaget.
Folk som drar slutsatser om hur man är som person när man lider av dennasjukdom, är oftast dom som gör det värre för sig själva. De sparkar på folk somredan ligger ner. 
Jag har råkat ut för något som knäckte mig totalt, men samtidigt fick jag eninblick om hur svaga människor tänker. Det är nog inte bara jag som harproblem, tänkte jag. Hur kan man ens sitta och fundera på hur andra människorhar det, då man egentligen inte har en aning hur deras bakgrund ser ut? Jag harså mycket frågor som jag skulle vilja få svar på. Men, jag frågar migsjälv 10 gånger om, är det rätt att ta tag i det?... Vilket jag sedan inser att det inte är rätt att lägganågon energi på människor som bara gjort det sämre för sig själva. 
Jag tänker inte förklara mig för en människa hur min bakgrund ser ut, som valt att göra mig mer illa.

En depression är så mycket, mycket mer än ett namn på ensjukdom. 
​Man kan må dåligt i perioder eller konstant i flera år. Det är så olikaför alla. Depression kan kännas på olika sätt i kroppen. Man kan ha mycketproblem mage/hjärtklappning eller annat. Man känner sig sällan glad,lycklig, man kan få panik och alla vanliga saker man gör om dagarna kännshelt plötsligt jobbigt att genomföra. 
Jag vet inte hur många gånger jag har fått panikångest och fått svårt föratt andas. Jag har ringt ambulans 2 gånger under tonåren för att jag trodde attjag skulle försvinna. Det är SÅ jävla obehagligt.
Jag har mått dåligt i flera år. Under tonåren kan jaginte säga att jag har varit världens lyckligaste, för det har varit jobbigt meddet ena och det andra för mig, vilket har påverkat mig väldigt mycket,negativt.
​NEJ, jag skriver inte ner detta för att det är synd om mig. Jag blir såtrött att bli nedvärderad för att jag är deprimerad. Andra blir ocksånedvärderade, alla som lider av depression blir sparkade på. Ni, som är såduktiga och som kan allt. HÅLL KÄFTEN. Läs på förhelvete. Ni vet inte ett piss om oss andra, hur våra bakgrund ser ut, hur man är ”uppbyggt”, eller vad man har gått igenom. Det räcker nu. Låt oss vara! 

Likes

Comments

det skaver i hjärtat. jag vet bara inte vad det är. vet bara att det gör ont. man reder ut saker på helt fel sätt egentligen. man löser saker för sig själv och skyller helt och hållet på att det är ens eget fel.
jag känner mig som världens mest tomma människa. det är så jävla lätt att visa för andra att man mår bra. det är så jävla lätt. men innerst inne är man bara helt förkrossad. man orkar inte prata om saker. för att det är jobbigt att lägga det på andra. men innerst inne vet man att de äkta människorna som står en närmast vill prata om saker, märker när det är något och finns där. oavsett vad.
när man ofta anstränger sig och försöker visa att man finns, räcker det ändå aldrig ända fram. man är fortfarande den där osynliga, blyga lilla tjejen som alltid har varit sån här. trasig.
det är som att man går sönder av sig själv och att ingen orkar med en längre. att man ofta hör bortförklaringar och är ett andrahandsval för många. det är som att världen ropar förlorare till mig.
att hela tiden befinna sig i osäkerhet leder till att man inte tror på sig själv tillslut. vilket är vanligt.
men det är så jävla lätt för människor att säga att man ska försöka tro på sig själv. de är ju inte så svårt, egentligen, för vissa. men när man under flera år haft ett sår, som aldrig läker, faller man längst ner i brunnen när något jobbigt händer. sår blir lätt infekterat. och det är svårt att ta sig upp igen. jag menar att man är så jävla känslig när man har varit med om pest och pina. det värsta är att, när människor som man känt länge vet det. men ignorerar det och kör sitt egna jävla race och kör över en med bortförklaringar. Sedan skyller man helt och hållet på den som är känslig, är för känslig. jag vet att jag inte kan tackla det. då ramlar jag. för att Jag är en oerhört känslig människa. vilket många vet. vilket många fler får veta. jag skäms över att vara det. men som med allt annat så får man acceptera det med.
det är svårt. svårt att förklara hur jobbigt det har varit under dessa 5-6 åren. man har haft svårt att prestera sitt bästa när man har varit så deprimerad så länge. man är feg, man är inte tillräcklig, man blir bortglömd för att man inte dricker alkohol, man är mindre värd för att man inte är som alla andra. man är ingenting. man är bara borta.
man ställer upp för många. men man ställer inte alltid upp för sig själv.
det jag vill säga är. var ärlig och säg som det är. att vara tyst mot en människa som är deprimerad är som att såra den ännu mer.

Likes

Comments

​Jag är så otroligt nyfiken på den nya BUS från ST. Tropez, som man applicerar i duschen!
Den verkar supergrym och jag vill så gärna testa denna. Har använt Dove's BUS och Cocoa Brown allra mest, och är mina absoluta favoriter! 
Men är så nyfiken på denna så jag tror jag klickar hem den direkt. 
269:- Lyko.se

Likes

Comments