Hej finisar! Fick ett ryck idag och började måla vad handen tog mig. Detta blev resultatet! Vet inte vad jag tkr men älskar att leka med färgerna. Lyssnade på svensk musik och lät bokstavligen penseln måla av sig själv. Vad det föreställer är det upp till dig att visualisera, men imorgon ska jag nog försöka göra något liknande, men ändå annorlunda. Ni får se helt enkelt! ☺️ Denna ska vi förhoppningsvis använda i styling, men jag ska ändra den lite mer imorgon. Ibland behöver man bara sova på saken!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag kommer aldrig acceptera att vara hon som han träffar på grund av att han inte kan träffa henne. Jag är bara den tjejen som är alternativ 1, annars kan det vara. Jag är inte hon som hör av sig en gång för mycket, för jag vet själv att jag alltid svarar honom första gången om jag är intresserad. Jag svarar inte på ett sms på en gång, för att jag vet att det är bättre att svara sen, men jag glömmer aldrig honom om jag är intresserad. Jag är inte sårbar, för jag ger aldrig mig själv förrän jag är 110 % säker även om jag är intresserad. Tjejer, jag vill att ni ska läsa alla böcker om kärlek och psykologi som jag har läst, men samtidigt som ni måste fylla er tomma dagbok. Ingen kan bli starkast utan smällar, så är det bara. 

Känns skönt att veta vad man är värd, för då lämnar man bara utan att gråta eller le, för man orkar helt enkelt inte bry sig. 


Likes

Comments

Det här är en text om en osund relation med en far, någonting jag haft hela mitt liv med mannen som gav mig ett liv på jorden. Jag har aldrig velat hänga ut min pappa på grund av att han stått vid min sida ibland när jag bett om det, eller när han kan känna hat och ilska med mig, men för att definiera mer, inte medkänsla då. Det är skillnad på medkänsla och ilska, vilket är viktigt att aldrig blanda ihop. Det var idag när jag hade lagt på ett 45 minuter långt samtal med min farmor som jag insåg att lika mycket som jag alltid blivit sviken av honom, så har hon blivit detsamma. Jag tycker nödvändigtvis inte så synd om mig själv med tanke på att jag stark som jag är oftast klarar mig själv, men farmor då? Hon är så besviken på min pappa. Hon är ledsen liksom jag. Hon har gett honom det finaste i livet och det är trygghet. Hon har gett honom ett hem. Hon har gett honom kärlek. Och av alla dem tre ovannämnda så har min pappa uppskattat noll och han har faktiskt inte gett mig mer en ett av alternativen och det är..ett hem.

Min pappa har svårt att skapa relationer och att knyta band till andra människor. Han kan inte förstå när någon är ledsen och han kan inte känna medkänsla. Han vill inte umgås med mig och när han känner skuld har han alltid gett mig pengar och det fortsätter han att göra. För mig har kärlek varit en definition av pengar och som en kortvarig lösning på att ge mig vad jag vill, alltid, så har jag även då blivit glad för stunden. Barn vet ju inte bättre?.. 

För mig har det varit otroligt svårt att under alla dessa år förstå mig på min pappa och hur han tänker. Jag har många gånger blivit sviken och sedan ifrågasatt mig själv och mina relationer till mina medmänniskor. Samtidigt som pappa aldrig fanns/finns där för mig, så finns ju mamma, även om jag inte har den bästa relationen med henne heller, tyvärr.

Det är svårt att veta hur en normal relation ska se ut med en förälddr när jag aldrig har upplevt en fader-relation och där min pappa aldrig känt att han vill mitt bästa. För honom är självklarheter som för pappor att ge mat, umgås, lära sina barn det rätta i livet, regler, kärlek, tillit och förtroende, han gav mig inget annat än pengar. Vill ni veta varför? För han orkar aldrig anstränga sig. Han är ensam och han är ego. Då frågar folk, din pappa ser ju bra ut, han kan väl få tjejer? Det handlar inte om det. Det handlar om honom själv och hans sociala fobi. Det handlar om hans osunda och skeva syn på relationer som han inte kan skapa eller behålla. Det handlar om att inte kunna älska någon annan än sig själv, eller inte någon alls.

Likes

Comments

Hej mina hjärtan! Nu är det så att jag vill börja blogga lite mer om vad jag gör om dagarna och visa er hur fantastiskt kul det kan vara att jobba som stylist.

Här är några närbilder på de bostäder jag stylat ensam och med min mamma. Jag jobbar för henne - www.ljuvarum.se

Likes

Comments

#jempabakar, Recept, Tips!

Hej mina hjärtan!

Igår efter styling och tömning och allt vad vi gjorde, så storhandlade vi och sedan gjorde jag en fantastisk dadelkladdkaka. Kom på receptet själv, men fick lite tips från olika recept jag hittade på Google.

Detta recept är tyvärr inte veganskt, men innehåller inget socker, utan endast druvsocker från de välkända dadlarna som så många bakar med idag.

Då kör vi!

Recept Dadelkladdkaka:

Ingredienser:
Dadlar (färska): 15 st
•Sötmandel: 1,5 dl
•Solroskärnor: 2 dl
•Kaffe: 1 matsked
•Kokosolja: 1 matsked
•Ägg: 2 st
•Salt: en nypa
•Kakao: 1 dl

•Honung: 1 msk


Steg 1: Sätt ugnen på 175 grader och gallret i mitten. Olja en lite mindre form med kokosolja.

Steg 2: Börja med att mixa mandel och solroskärnor väl. Tillsätt sedan dadlarna, kaffet och kokosoljan. Mixa! Sedan häller du ner salt, kakao och äggen och rör om men en slev eller liknande, då dessa inte behöver mixas. Häll över smeten i formen och sätt i ugnen ungefär 10 minuter. Håll koll!

För en lite onyttigare variant - smält mörk choklad i vattenbad och täck över kakan efter gräddning. Servera med vispad grädde!

Tadaaaa! Inte svårare än så😍

Likes

Comments

Killar & Kärlek

Jag vill inte vara hon som prioriterar andra inom vissa aspekter och avseenden framför sig själv, men det är bara sån jag är och speciellt när vi ska umgås och jag har ansvaret. Exempelvis om jag bestämmer med mina vänner att vara hemma hos mig, så känner jag att det måste vara rent, jag måste överträffa deras förväntningar, jag ska få dem att trivas och ha roligt och jag ska bjuda på något gott och jag ska inte bara vara utan jag ska tillfredsställa dem, men sedan om jag är stressad och fixar och donar är jag ok med det. För mig spelar det ingen roll. För det är mina gäster som är i fokus och det är så jag har blivit uppfostrad och lärd.

Jag tycker det är kul att serva och se andra må bra, men jag vet aldrig om dem egentligen uppskattar det, eftersom så många inte visar det tillbaka. Jag kräver aldrig att någon ska ge tillbaka något till mig i form av överraskningar som unika presenter eller små saker som att köpa någons favoritchoklad när denne är sjuk, medan jag gör det gärna. Den starkaste lyckan för mig är nämligen när mina medmänniskor mår bra. Nödvändigtvis spelar det ingen roll om jag mår bra, för jag blir lycklig av andras lycka. Det är lycka för mig. Att jag sedan i relationer med killar gärna också hade velat visa hur mycket jag uppskattar att vara i någons närhet eller gärna skriver hur fantastisk en människa är och vilka egenskaper som gör denne unik, skrämmer gärna människor. Varför? Jo, eftersom jag så gärna bryr mig om de människor jag tillåts komma innanför den höga mur jag byggt runt mina känslor. När dem väl är innanför vill jag göda dessa med kärlek och då tror dessa att jag är kär, eftersom det är naturligt att killar och tjejer har en sån relation och inte en vänskapsrelation endast. I själva verket är det sån jag är, full av kärlek och glädje. Och nu när jag det senaste året inte vågat visa mina varma känslor för något har jag istället blivit iskall. Jag har blivit en människa jag inte vill vara och som jag inte gillar. Jag bryr mig alldeles för mycket om människor som faktiskt inte lägger en tanke på mig eller om hur jag mår. Och när jag väl bryr mig så måste jag så ofta stoppa mig själv från att visa detta, eftersom människor uppfattar mig som kär eller liknande, vilket jag inte är, eftersom jag har så svårt att bli det.

Och vad gör man nu? Jo, man fortsätter vara denna fasad till människa man byggt upp. Man fortsätter låtsas att man inte bryr sig. Man fortsätter inte vara sårbar, för den som känner något är den mest sårbara.

Likes

Comments

Likes

Comments

Heeey babes!

Har ju glömt berätta. Hur kan jag glömma det största som hänt denna månad? Jo, nämligen att jag har blivit brunett igen. Äntligen! Ni som följt min blogg vet ju att jag haft cirka 10 olika hårfärger totalt senaste 1,5 året. Eftersom jag blekte håret blont och ännu en gång blont med bayalage slet det extremt mycket på mina tunna, tunna strån. Under sommaren 2016 valde jag därför att lägga i färg hemma i mitt stackars solblekta hår som hade fått utså alldeles för mkt redan. Hösten kom och jag blev blek = mörkare hår = kortare hår. Håret var för slitet för att behålla långt och sedan dess har jag aldrig haft lika långt hår. Saknar det så, så mycket och bestämde mig då även för att inte röra håret mer än att toppa det. Så under detta år har jag endast låtit mitt hår vara och nu efter sommaren var färgen ute igen. Håret var grönt/oranget/brunt/guld och jag vet inte vad. Där kom min räddare in, nämligen Sofie!

Vi bestämde oss för att lägga i en toning och förhoppningsvis kommer den ligga i nu några månader. Sofie har precis börjat på en ny salong: FÅFÄNG STHLM. Och ni kan hitta henne under Lookbysofie på Instagram. Efter hårfärgningen fick jag en makeover också och kände mig bokstavligen som en ny människa när jag gick därifrån! Kände mig så himla fin! Tack Sofie❤️

Alla mina hårfärger senaste åren. Vilken tycker ni jag passar bäst i?

Såhär blev det! Hur fint? Är så nöjd och känner mig så vuxen i mitt nya hår! Direkt efter åkte jag hem till Ida och där hann jag byta om innan vi ringde Carlos och åkte till mr french. Där festade vi med gumball 3000-killarna och sedan tog vi taxi till Stureplan och fortsatte festen där på Wall. Det var sjukt kul, men vi blev lite för fulla kanske. Jag ville lämna redan 02 och gjorde det ensam, medan Ida flängde runt och gjorde...? jag vet inte vad. Sedan möttes vi upp och åkte hem till henne och sov.

På morgonen gick vi en promenad och köpte med oss en varsin Acaibowl. Vi satte oss vid Strandvägen och sedan var det dax att åka hem till Ida igen. Kl.17 blev vi upphämtade av vår chaufför och skjutsade till....

Filminspelningen! Där skulle vi spela in en musikvideo som kommer ut i början av september. Det kommer bli så kul att se hur mkt eller OM vi ens kmr vara med. Beror på hur bra vi levererade såklart! Haha...

Likes

Comments

Vill klargöra något som får mig att bli så sjukt irriterad och provocerad. Det är nämligen omvänd ilska och irritation hos mina medmänniskor, vänner och familj. En konflikt beror aldrig på en människa, utan måste bestå av minst två individer som är oense om någonting. Det vet alla. Vad jag nu undrar är, hur kan man som människa vända en irritation mot någon annan när den endast beror på en själv?

Jag ska ge er ett exempel. Jag skulle möta mamma och Robin på en lunch varpå jag hade 30 minuter på mig att gå till läkaren för drop in. Ungefär efter 15 minuter, insåg jag att jag inte skulle hinna. För att inte bli sen väljer jag då att ta tunnelbanan och åka till den bestämda destinationen. Två minuter innan jag är framme ringer då mamma och säger att hon blir sen. Hon är upprörd, men ber inte om ursäkt utan blir irriterad på MIG som blir irriterad på henne, då jag missat min tid hos läkaren. Hon säger att dem är nära, men blir cirka 10 minuter sena.

15 minuter går och mamma ringer och är upprörd över att hon inte hittat någon parkeringsplats. Hon blir irriterad på mig och jag på henne och istället för att ha en lugn ton, be om ursäkt och vara trevlig på telefonen, får hon mig att bli ännu mer irriterad för att hon blir sur. Jisses! Där har vi den typiska omvända irritationen, där jag inte blir den som det är synd om, utan istället är det hon det är synd om. Experterna themselves och ego.

Tack å hej. Nu ska vi äta efter 45 minuter. ÄNTLIGEN!

Likes

Comments

I have some english friends who asked me if it was possible for me to write in English so they can understand what I am writing, so I decided to do. Actually I'm not that good in English since It was hard for me to learn languages when I was a kid in school. I took extra lessons and I was practicing during weekends, but I hated it and for some reasons I never gave it a chance. Nowadays I love communication and languages, but I still think it's hard to understand and practice it. Firstly, I have like no time to speak English during the days when I'm working and secondly I have a bad self-esteem and I'm scared to pronounce wrong when I'm speaking. But yes, I'm getting better and better and hopefully in the future English is gonna be my first language, you never know!

Today I have been working until 3 pm and then I went back home for some driving practice with my dad for a couple of hours. I'm getting better and better and maybe I will get my driver license quiete soon. Haha..

Now I have to sleep. I have big plans for tomorrow, so my bed is screaming after me. Even though it's Friday and all my friend are partying I do appreciate that I'm not, cuz there's no time for hangover tomorrow.

I'm going to end this blog post with a quote I found out a couple of days ago: I was following his eyes, but his eyes was following her.

Let's talk tomorrow again so I can continue practicing my English.

Goodnight ❤️

Jen.

Likes

Comments