View tracker

Den här bilden är så tilltalande. Undrar vad jag tänkte där? Jag ser extremt nöjd ut i alla fall. Kanske något i stil med "Inte en till bild i denna vinkel, snälla" eller "ok I'm famous. Fota på du!".Haha, så nöjd vilket som.

Bilden har ingenting med inlägget att göra. Kände bara att den är väldigt talande på något vis. Tycker inte ni det? Jag ser verkligen extremt nöjd ut och det är vad alla vill uppnå. Inte sant? I alla fall jag.

Kanske känner du mig, kanske inte alls. Jag vet inte, men jag vet att jag vill dela med mig utav de tips som får en människa att bli en bättre människa. 

Jag har länge funderat på vem jag är och vem jag vill vara. Det är självklart att jag framstår olika för alla mina bekanta, vänner, familj, kollegor. Människan är anpassningsbar och man prioriterar ju olika vänner olika mycket. Det tycker jag är fett svårt, att prioritera alltså! Ibland glömmer man bara och har så himla mycket med en själv eller så vill man hellre catcha upp med en bästis om hennes problem, än att lyssna på en bekant som enbart berättar om vad som hänt sedan sist. Och ja, jag vet att det är helt fantastiskt att bara vara med människor som inte känner en extremt väl för där får man andra tips och råd om killar. Alla vänner är olika.  I like it! 

Men nu är det dax att sortera upp mina egenskaper och vem jag är. Here we go!

Jennifer just nu i livet:                               Vem Jennifer vill vara:                                   Tillvägagångssätt:                
-Envis - Extremt                                         - Mer accepterande                               - Skriv ner det du inte förstår med 
-Omtänksam                                            - "Sluta döma omslaget"                           ex. en människa och släng lappen                       
-Social - överdrivet                                   - Hon som sprider energi                        - Försök se det vackra i alla ting
-Pedant och inte pedant                           - Ha mer humor!                                       och var inte pessimist. 
-Förstående och oförstående                   - Intelligent                                              - Kolla mer youtubeklipp. HAHA!
-Egocentrisk - i viss mån                           - Harmonisk i mig själv                            - Pilates & yoga. Sortera tankar!
-Hysterisk ibland                                       - Mindre prestationsångest                     - Alla gör fel, men det betyder inte
-Strukturerad och osturkturerad                - Mindre impulsiv när det gäller                 att livet är förstört för det. 
-impulsiv                                                        spontanshopping ex.                            Ventilera med vänner och glöm!
-Stressad                                                                                                                  -Skriv ner det du vill ha & priset. 

Så! Forskning hävdar att om man skriver ner sina mål, så blir dem desto lättare att uppnå. Din tur!







Likes

Comments

Så la jag mobilen under madrassen, vände mig på rygg och drog täcket ända upp till hakan. Påslakanen var kalla mot huden och jag låg alldeles stilla för att behålla så mycket värme som möjligt. Att flytta benet skulle innebära att jag skulle få uppleva ännu ett iskall plats att värma upp. En känsla jag gärna ville undvika.

Och när jag låg där i sängen under det kalla täcket och i mörkret letade efter något som kunde fånga min blick, insåg jag hur ljuset trängde sig in under dörrkanten. Jag fokuserade på ljuset till det att ögonen gjorde ont av ansträngning och det att kroppen äntligen kunde slappna av i de påslakan som nu hade värmts upp av min varma hud. När jag väl blundade insåg jag hur kall och ensam jag var där jag låg i sängen. Jag började göra konstruktioner i huvudet om hur jag kände då. Innan. Förut när jag inte somnade själv eller när jag väl gjorde det, men inte kunde sova av anledningen som berodde på dig. Det kunde vara ett sms jag inte fått, en bild du hade gillat på instagram eller hur jag sett att du varit aktiv på Facebook. Jag hade hunnit tänka på dig hundramiljardermiljoner gånger, men hade du ens tänkt på mig en endaste? Jag vet inte. Samtidigt började jag inse att det ska inte vara så. Någonting är fel när det inte är sådär självklart. Så är det bara. Och när jag väl insåg det förstod jag även att jag hade kunnat förvandlats till en av de hysteriska flickvänner som existerar. Tjejen som är blind för kärleken och skapar ett beroende av den. Godnatt

Likes

Comments

För några veckor sedan var jag och en vän med om en händelse som förändrade våra liv. Man tänker alltid: det händer inte oss, men den här kvällen fick oss att ändra dem tankarna.

Jag skriver inte det här för att jag tycker synd om mig själv eller för att jag på något vis försöker bortförklara mig och mitt agerande den kvällen. För vad som hände mig den kvällen för tre veckor sen ska inte behöva hända någon kvinna (ja, jag skriver kvinna för det är kvinnorna som är dem mest utsatta). Det som hände mig har fått mig att se på krogen på ett annat sätt. Det har fått mig att bli avståndstagande. Det har fått mig att bli rädd för den värld vi lever i. Det har fått mig att öppna upp ögonen för andra människor och bli mer kontrollerad än jag var innan. För ni som känner mig vet att jag alltid har varit väldigt kontrollerad av mig och min omgivning, även om det är alkohol med i bilden eller inte. Jag vet vad jag gör och jag vet att den här gången visste jag inte det. Allting grundar sig i en enda anledning.

Det som hände mig och min vän den kvällen är inte mer än svart. Det är som om mina känslor försvann, minnet är borta, men jag var närvarande fysiskt. Jag var jag, men ändå inte jag. Vi blev drogade och vad som hände sen minns jag ingenting av. Jag och min vän var lite berusade, men inte mer än så. Vi skulle möta upp våra vänner inne på klubben. Vi dök aldrig upp, men vi var inte med varandra. Det enda vi hann med var att få en drink av några killar vi pratat med och sedan blev allting svart. Och om någon nu påstår ha pratat med mig, sagt att jag betett mig normalt, så var jag inte där. Min kropp var där, min hjärna kanske fungerade, men mitt minne existerar inte. Och sedan när jag stod utanför klubben efter att flera timmar ur mitt liv är som bortklippt, insåg jag att jag höll på att frysa ihjäl och enbart ville ha min jacka, som jag inte ens fick gå in och hämta. Som tur är kom mina vänner ut av en slump och såg mig. Dem frågade vad jag hade varit, vem jag hade varit med, varför jag inte ringt, varför jag var så full. Dem visste inte. Men även härifrån är minnena svaga.

Jag vaknade på morgonen med blåmärken på flera delar av min kropp. Mina vänner hade satt mig i en taxi hem. Det mesta jag berättar nu är det jag fått återberättat eller teorier. Men jag är rädd. Jag är rädd för vad som hände mig under de timmarna jag inte var med någon. Jag är rädd för vad som kunde ha hänt. Och jag är ännu mer förbannad över är hur folk kan tro att jag blev full. För man vet när man är full, och full kan man inte bli bara sådär.

Jag kan räkna en hand full på hur många av mina vänner som varit med om liknande situationer där dem blivit drogade. Jag är rädd. Ska man behöva hålla handen över glaset när man går på krogen eller tacka nej till alkohol för att man är rädd för en sak? Att bli drogad av en man. Hemskt är vad det är. Så jävla hemskt.

Fick otroligt mycket respons på det här inlägget som jag själv skrivit och delade på Facebook. Många tjejer kan relatera, men är det inte hemskt ändå. Jag tycker det är vidrigt. Förstår ni hur utsatta vi kvinnor är och har varit i alla tider. Jag har rest mycket och mina föråldrat har alltid varnat mig, men när det händer här, alldeles runt krönet där man bor, i sverige, ja då blir man rädd. Riktigt rädd. Och sedan är jag besviken och ledsen för nu är jag aldrig välkommen tillbaka till den krog jag blev drogad på. Dem har absolut inte tagit sitt ansvar kring det som hände mig. Synd att det ska vara så. Riktigt synd! Dit går man aldrig igen :')

Likes

Comments

Jag tittade ner. Du tittade bort. Tårarna rann ner för min kind. Vi båda visste vad som var på gång. Hur kunde jag göra såhär mot dig? Jag älskar ju dig. Eller gör jag? Är jag verkligen kär fortfarande? Jag kunde inte säga de där orden du väntade mig att säga. Jag var tyst. Jag var tom. Du bad mig förklara. Vad är fel? Vad känner du? Men hur skulle jag förklara något jag inte kände? Det var inte samma sak längre, men jag kunde inte tänka mig ett liv utan dig.

Vi var fast i en destruktiv relation där du förlät och jag gjorde fel. Varför kunde jag inte göra slut? Varför? Kunde jag såra dig mer än jag gjort? Om du bara visste. Ibland önskade jag att du skulle få höra det från en annan väg, så slapp säga att det inte var vi längre. Problemet var bara att du var så kär. Du skulle ta tillbaka mig vad jag än gjorde.

Likes

Comments

Förut var det minuter. Minuter som blev till timmar. Där timmar blev till dagar som blev till år. Sömnlösa nätter med mardrömmar som blev till kvällar där man hann somna innan man ens hann börja tänka. En varm kropp och ljupa andetag byttes ut mot en kudde att krama. Och natten som tidigare kändes som en evighet, där klockan var ens störta fiende, kändes som en nap på 10 minuter, där man fruktade att vakna. Tillslut en vardag utan dig. 

Kanske är det bara de få bilder på oss som en dag är beviset på att du faktiskt existerade. Om inte en dag när min dator går sönder och minneskortet blir kvar, då finns det inget mer som kan bevisa din existens. Den kan bara påminna mig om dig genom en kollega som råkar ha som parfym som du hade. Kanske kommer jag en dag symbolisera den med någon annan av de människor jag i livet kommer träffa. Och känslan av att kyssa dina läppar kommer bli ett minne blott och de läpparna jag trodde jag älskade så mycket kommer vara någon annans. De kommer tillhöra någon som vill vara med mig och som aldrig låter minuterna bli till timmar som blir till dagar eller år. Som aldrig kommer låta mig glömma. Kanske kommer jag om 10 år se din son lära känna min dotter, utan att känna igen dina ögon i hans. Kanske kommer jag ha min familj och du har din, eller så har du inte någon alls.

Vi var två människor som aldrig var menade att vara med varandra och en dag minns jag inte ens att jag var förälskad i dig. Jag minns inte hur du fick mig att le eller hur dina läppar mot mina fick mig att alla andra glömma. En dag kommer jag glömma tiden och hur många dagar sedan det var vi sågs. Jag kommer bara minnas känslan av besvarad kärlek med den man som aldrig skulle låta mig glömma hans existens. Han som aldrig skulle låta sekunder bli minuter. Eller dagar bli till år. 

Likes

Comments

View tracker

O.m.g.nej. Var exakt vad jag tänkte när jag såg honom le brett och gå mot mig igår på krogen. Snacka om att känna en känsla av irritation och att: det var det och det var då. Det är stängda kapitel med honom jag faktiskt inte längre vill ta del ut av i över huvud taget. Jag har växt ifrån den där människan så extremt mycket, medan det kändes som att han var kvar i sin bubbla. Dessutom såg han exakt likadan ut (?). Asså whaaat. Han var exakt likadan. Pratade likadant, samma ordval, samma hets, irritation mot mig och kroppsspråk. Men vet ni? Han har läst min blogg och hur kul är inte det? Haha! Roligaste var när han relaterade till ett inlägg som han trodde var om honom, men som handlade om en annan. Hur kul? Man ba sorry, men jag har glömt dig för flera år sedan. Dock blev jag väldigt förvånad att han skaffat tjej. Riktigt kul för honom! Hoppas han behandlar henne med respekt, tillit, värdighet och endast öppna kort. Precis det som fattades i våran relation. Självklart sa jag ingenting. Tänkte väl mest; Stackars tjej. kan hon inte få bättre?. Jaja, han kanske lärt sig något från det vi hade, men verkar inte så med tanke på hur han betedde sig. Exakt likadan och så trodde han inte att jag var glad när jag sa att jag tyckte det vad kul att han hittat en ny? Man börjar ju undra vad som är felet? Klart som fan jag är. Han ska alltid tro att jag är sarkastisk. Måste verkligen vara jobbigt!

Jag var tvungen att ventilera lite. Allt var så komiskt. Puss på er!

Likes

Comments

Sista året på kallis. Ler så mycket när jag ser den här bilden! Du är en av anledningarna till detta fantastiska år! Älskar dig.

Vet inte var jag ska börja. Jag känner mig rädd, men ändå tacksam. Det här året kommer aldrig gå att bräcka. Det här året är livets år. Det här året är det år jag alltid vill leva om och om igen. Måste det vara över snart? Jag vill inte. Jag älskar 2016!

För många av mina nära har det här året varit tufft. Jag förstår dem, att dem längtar till ett nytt år, nya tag och ett startskott på ett nytt liv. Jag stöttar dem och jag är en av de personer som kommer finnas kvar i deras liv, precis som dem kommer finnas kvar i mitt. För det är ju dem som finns kvar, minnena suddas ut, men de nära omkring dig består, år efter år (kan man i alla fall hoppas). Och likaså som jag är extremt tacksam över de människor jag har, de jag lärt känna, stött på, på krogen, blivit kär i, blivit sårad av, delat meningar med på en strand på andra sidan jorden, dem jag skapat minnen och skrattat och gråtit med, så har allt en mening. Ibland sög livet och ibland kändes det som att sväva på lycko-moln.

Det fantastiska är att vi alla är bipersoner i varandras liv. Du är huvudrollen och ingen berättelse kommer någonsin se ut som din. Ingen någonsin kommer känna samma sak som du och uppfatta situationer som du gör. Jag är så extremt tacksam över hur de människorna under detta år har fått mig att se saker på andra sätt och vis. Dem har lärt mig saker och jag har lärt dem - omedvetet eller medvetet. Jag har växt som människa. Jag är Jennifer, men en mer erfaren Jennifer med nya åsikter, erfarenheter och vänner i mitt liv. Om det har hänt mycket med mig och i mitt liv det här året så är svaret. JA! MEN FAAAN VILKET JÄVLA BRA ÅR!

Jag vet att det här året kommer vara ett av de bästa åren i hela mitt liv. Rädslan av att nästa år inte kommer leva upp till de önskningar jag har skrämmer mig. Snälla, låt inte det här året ta slut! Eller såhär: Snälla, låt nästa år bli minst lika bra på sitt sätt! <3333 

Likes

Comments

Allting behöver inte vara såhär. Dina känslor är inte den du är. Du är det du gör och hur du hanterar dina känslor. Hur du sorterar dem i fack där vissa känslor är desto starkare. Några av dina känslor har du nära till hands och det minsta lilla kan få dig att uttrycka dem starkt. Tänk dig en tändsticka av känslan irritation, den minsta kommentaren kan få dig att låta känslan ta över din kropp och blossa upp till en brasa. Du slänger ut dig en taskig kommentar, skriker, blir arg. Men vad beror det egentligen på? Ibland har det bakomliggande orsaker, eller är det bara sån du är?

Jag vet att vi alla känner mycket, men vi är inte våra känslor utan hur vi klarar av att hantera dem. Och när vi väl kan kontrollera dem framstår vi som olika sympatiska, snälla, roliga, irriterande, argsinta, öppna, instängda, sura, glada. Vi alla är olika bra på att hantera våra känslor och det är vad som gör du, du.

Mitt tips för dig som har svårt att sortera dina känslor i hjärnans olika fack, skriv ner dem! Skriv dina känslor framför dig på ett papper. Hur känner du nu? Varför är du glad, ledsen, arg, tom? Vad i din omgivning framkallar dessa känslor hos dig? Se dem. Hur hanterar du varje känsla? Varför är du arg?Hitta lösningen till de känslor du inte gillar hos dig själv och som du har nära till hands. Det kan vara positiva känslor eller negativa känslor som får dig att bete dig på ett dåligt/bra sätt. Är du impulsiv? Eller är det att ingen ser att du är ensam? 
1. Sortera dina känslor. 
2. Det viktigaste är kommunikation och om du förklarar för andra hur du känner, hur du uppfattar dem, hur du själv är, så kommer människor förstå. Ibland vet inte människor hur dem beter sig förrän någon annan påpekat det. Vi är till för varandra. Vi alla har känslor!

Likes

Comments

Ibland, inte ofta, men ibland får jag en känsla av tomhet inombords. Det var länge sen nu. Riktigt länge sen var det som jag var genuint intresserad och som det var besvarat. Till och med flera år sedan. Och även om jag inte letar efter kärleken, letar jag efter bekräftelsen. Jag vill höra någon säga att jag är vacker. Någon som kramar mig hårt, men inte så hårt att det gör ont. Utan en sån där varm, bamsekram som man bara vill borra in sig i. Jag vill känna att någon uppskattar mig, smsar mig på morgonen eller när jag ska sova. Inte för att man ska bli ihop eller så. Bara att man känner sig en aning uppskattad. För just nu är det bara jag. Och även om det bara är jag,min familj, mina vänner, mina kollegor, de bekanta jag ibland stöter in i på krogen, så räcker det just nu inte med bekräftelse från enbart dem. Jag vill känna mig uppskattad. Jag vill höra att jag är fin även om jag har stripigt hår och gårdagens smink. Snälla. Det är det enda jag vill. Jag kräver inte mer än så.

Likes

Comments

Vem skriver ens på fb och säger att den skickat ett sms? Om det har gått 5 timmar har jag läst. Är det så svårt att förstå? Seriöst. Synd att det alltid är dem killarna man inte vill ha som attackerar en :-) jetekuel. Det är ju nästan patetiskt. 

1. Varför har jag gett ut mitt nummer?

2. Varför har jag accepterat en av dem på fb?

UPDATE: Nu skrev en av killarna igen!!!!! Ska man skratta eller gråta?

Likes

Comments