Tankar

Kollar för det mesta ner i mobilen, byter låt, byter till nästa, byter ännu igen. Vet inte vad jag vill höra men vet att Håkan alltid går hem dessa dagar. Han räddar ofta de kvällar när jag tänker på livet och dess mening eller så tar han orden ur min mun. Det än något med hans texter som får en att se det fina i livet och de minnen man ständigt skapar som så enkla, men betydelsefulla.

Jag känner mig vilsen idag. Kanske en aning ledsen. Jag vet inte, men det känns bara inte bra. Livet. Vänner. Familj. Någonting i mig skaver mot hjärtat och det sitter fast hårt som en blodigel. Det är ledsamt att bli tagen för givet eller inte känna sig tillräcklig när man alltid ger 110% av sig själv.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Killar & Kärlek, Tankar

Det är bara något med honom som får mig att vilja. Det handlar nödvändigtvis inte om att han är trevlig eller extremt social. Han är inte snygg heller för den delen, men vissa människor får en att bara vilja så mycket. Kanske för att man inte får? Jag har aldrig varit i den situationen förut, men tror det handlar om det där katt och råtta-scenariot eller för att det ibland inte är sådär tydligt som det ska vara. Jag vet att vi båda vet. Sånt vet man bara.

När jag här om dagen satte ner foten för mig själv och insåg att jag kanske inte är redo eller nödvändigtvis är redo, men att jag bara inte varit med den rätta, så insåg jag även värdet av livet och "om inte det hänt så skulle inte det hänt" och kanske skulle jag inte veta vad jag faktiskt förtjänar idag. För nu vet jag det. Och i samma veva som jag insåg det kom jag fram till att livet är lite som en film som går förbi en ibland, där man lever i tanken om att känna sig uppskattad och faktiskt känna tacksamhet men på sitt vis, då man föreställt sig en bild om "hur det ska vara". Ingenting kommer någonsin bli som du tänkt dig, men var tacksam för det, för annars kanske du inte skulle varit där du är idag eller där du kommer vara om 10 år. Lev bara. Ta livet lite som det kommer. Om du nu vill skriva med massor av killar som ändå inte har ditt intresse, gör det om du behöver det! Om någon sedan vill analysera ditt beteende, låt dem göra det då om livet blir lite roligare för dem.

Give love, be love.
Kisses

Likes

Comments

Tankar

Första gången jag blev dumpad och hela världen raserade.. Ångestattacker på tunnelbanan. Sömnlösa nätter. Ständigt ont i magen och ingen matlust. Varför gjorde det så himla ont? Han var mitt liv i 2 år, men ändå så raserade hela mitt liv när han försvann. Jag hade klarat mig utan honom i 16 år då. Innan. Men när man känner att man aldrig har mått sämre på grund av någon annan, kan det inte vara så att det är just för att man känt så extremt mycket för den personen då?

Efter ett x antal efterkonstuktioner där hjärnan gått på högvarv och kvällar att ventilera med tjejkompisarna, kom verkligheten ikapp. Glaset vid sängen påminde inte längre om honom. Badkaret som vi alltid badade i hos mig, låg jag själv och läste en bok i första gången efter vi gjort slut. Det fanns inga spår av honom kvar och när jag väl insåg att jag levde mitt liv och att alla har sin egen historia. När jag insåg att alla är bipersoner i varandras liv. Och när jag insåg att det är bara i min hjärna som alla tankarna existerar, så blev allt så mycket enklare. Jag tog helt enkelt ett steg ut från mig egen kropp och tittade på mig själv. Varför skada mig själv mer? Livet går vidare. Några smällar till och sedan står jag här med rak rygg idag. Det blev enklare för varje gång, men troligtvis för att jag aldrig tillät mig att känna eller ge allt någonsin igen. 

Samma sak kände jag idag när jag vaknade efter gårdagens trauma. Jag såg döda människor. Jag såg människor springa av rädsla. Jag såg skräckslagna poliser. Jag grät inte, men det berörde mig och det gjorde mig arg. Det gjorde ont för jag vet att livet är så sårbart., men kontakten till mina känslor har blivit mer kontrollerbara. Livet är inte rättvist, men det gäller att börja med sig själv.

Många ser mig nog som en känslostyrd och naiv person, vilket jag är till viss del. Men efter vad jag upplevt de senaste åren, så har en del av mig lärt sig att inte stressa i onödan, koppla bort och separera hjärna och hjärta. Det har fått mig att bli stark och inte tillåta mig själv att känna så mycket. I relationer som varat länge, där jag känner gett mycket av mig själv, blir besvikelsen när någon gör mig besviken så mycket större, då man tar det så extremt personligt. Men när det väl är bra, så känner man så enorma endorfiner att man nästan tror man spricker. Då tänker jag, så tråkigt det vore vara att aldrig känns så mycket kärlek och lycka som jag. Betyder du någonting för mig, så betyder du MYCKET för mig. Extremt mycket.

Likes

Comments

Jag vill vara den första du ringer och den första du vill ska stötta dig när du är ledsen.
Jag vill vara den mest omtänksamma och snällaste och roligaste och trevligaste och charmigaste vännen du känner.
Jag vill vara den du tänker på när du tänker tillbaka på de roligaste minnen du upplevt.
Jag vill vara den du helst går ut och festar med en fredagkväll och den du somnar bredvid när solen går upp.
Jag vill vara den du skrattar med åt alla patetiska killar som kommit och gått i våra liv.
Men samtidigt vill jag vara den bästa versionen av mig själv. Alltid. Jag vill inte vara tråkig när du vill gå ut. Jag vill inte ha ont i magen när jag tänker på att jag glömt ringa dig på en hel vecka. Jag vill aldrig glömma att svara på dina sms. Jag vill vara den bästa vännen. Den bästa dottern. Den bästa flickvännen. Jag vill vara den bästa jag. Hur gör man?

Likes

Comments


This is Why The Strongest Girls Feel Insecure All The Time
By Holly Riordan:


She has high standards. She won’t settle for boys that treat her disrespectfully. She won’t hold onto friendships that are toxic. She won’t let anyone that brings her down remain in her life.

But she isn’t a hypocrite. She holds herself to those same standards.

She expects herself to reach the stars, so she hates herself on the days when she sits in bed with a bag of chips and skips the gym. On the days when she doesn’t get enough done.

Of course, no matter how much she accomplishes in life, no matter how much love she gives, she keeps pushing herself further. She wants to do more. To be more. Because she knows she’s capable of more.

She’s insecure, because she believes in her potential and she knows that she hasn’t reached it yet. She trusts that she’ll succeed, but wishes that she could see more progress. She wants to know that she’s on the right path. That her faith is justified.

No one sees how terrified she is. No one notices that she’s struggling to stay strong.

She looks like she has it all together, so friends don’t think she needs any reminders of how beautiful and talented she is. They stay quiet when she’s secretly screaming for their encouragement. When she needs someone to tell her she’s been doing her best and that her best is good enough.

She may seem like a superhero, but she’s still human. She still needs support. She still needs her friends.

And those friends are part of the reason why she’s so insecure. She’s selective about who she keeps close, so if you’re in her life, you matter. She feels like you deserve the best, so she wants to give you everything. As much happiness as she can.

But that’s impossible to do. She can’t control the lives of others — but she tries. She tries to take her boyfriends on romantic dates and find them the perfect birthday gifts. She tries to take her friends on fun nights out and cheer them up after breakups. She tries to make her parents proud.

And it drains her. Taking care of herself is hard enough — add that to trying to take care of everyone else — and it’s a wonder how she survives.

But she does. She finds enough energy to make it through her days with a smile. Because she isn’t the type to give up. She’s a fixer. She’s a giver. She’s an achiever.

Even though her insecurities might slow her down, they never stop her. She ignores the nagging voices in her head that tell her she’s too stupid or too ugly or too inexperienced.

She does what she sets out to do — even when she’s not sure if she can succeed.

Really, you can’t blame her for feeling insecure. She’s that way, because she has high standards. Because she never thinks she’s earned enough. Because she knows what she could be and isn’t going to stop until it becomes her reality. TC mark

​Tack.

Likes

Comments

Tankar

I takt med att man blir äldre och mer erfaren, så slutar man bry sig desto mer. Det är bara så. På något vis börjar man finna sitt inre lugn och samtidigt blir man mer medveten om var ens energier ska läggas.

Jag märker till och med stor skillnad på mig själv sedan förra året, då jag och Ida var i Australien. Jag stressade upp mig och ville ha saker på mitt sätt. Idag uppskattar jag värdet i det andra människor gör, även om det inte är exakt så jag hade gjort någonting. Och vet ni? Det är helt fantastiskt! Man ser livet från andras perspektiv och man uppskattar det andra gör mycket, mycket mer. Det händer ofta att jag blir extremt rörd när jag inte antar någonting. För det är något jag även har lärt mig de senaste åren. Ta aldrig någon eller någonting för givet, för då blir endast besviken. Livet är ändå fantastiskt!

Nu ska jag gå upp. Dax för jobb!❤️

Likes

Comments

Killar & Kärlek, Tankar

Jag ligger här i sängen. Just precis här och nu ligger jag med mitt nattlinne på, mina nyrakade ben, två knutar i håret och smycken på mina armar jag inte orkar ta av. Vi har precis lagt på ett 45 minuters samtal. Kanske något av de mest värdefulla samtalen än så länge detta år med en av de mest värdefulla personerna i mitt liv. Meningar som kompletterar varann och som aldrig tar slut. Det är så vår relation ser ut och har gjort så länge jag kan minnas. För hon och jag, vi känner så extremt mycket vi två. Vi känner samma känslor som du, men vi uppfattar och vi uppskattar dessa känslor ännu mer. Mycket mer. Extremt mycket mer. Det är fantastiskt när det är bra. Men när man är ledsen så är det extremt jobbigt. Men vill du veta varför? Jo, låt mig berätta...

Det handlar om att ge sig själv till någon. Det handlar inte om att dela med sig till viss del, utan snarare om 90-100%. Att vara kär för mig innebär: nervositet, krav, kärlek, kärlek, kärlek, lite spänning, attraktion, gemenskap, tillit, lycka. Och det är just det där med kärlek som komplicerar så mycket. För jag, lik som du vet att i dagens individanpassade samhälle ger folk 50, kanske 60% av sig själva i en relation. För att sedan framstå som att dem ger 90-100%. Orden och handlingarna framstår som så äkta, men i själva verket ger ingen någonsin hela sig själv. För vem vill bli sårad? De mest sårbara idag är de mest känslosamma. De som har närmst till sina känslor. De som känner mest. De som ger mest av sig själv. Men när man väl åkt på många nitar, så lär man sig. Tro det eller ej, men man lär sig att man aldrig kan våga riskera att ge allt av sig själv. Eftersom det är då man blir som mest sårad. Samtidigt inser man att världens samhälle är så fucked up för våra hjärnor. Allt handlar endast om mig, mig, mig. På samma sätt som jag föds ensam, så dör jag ensam. Jag blir desto mer egocentrisk. Jag lär mig att gå vidare mycket lättare. Jag lär mig helt enkelt att bete mig mer som en man. Och det är vad vi kom in på sen..

Män har sedan evolutionen varit de som inte behövs känna samma känslor som en kvinna, av anledningen att han inte bär på barnet. Just därför tror jag att hans hjärna inte fungerar som en kvinnas gör. Hans hjärna har utvecklats i takt med att kvinnor hamnat i hemmet och ta hand om barnen. Kvinnor har alltid blivit tvungna att älska och känna omhändertagande, medan mannen varit ute och flängt utan att faktiskt ta något ansvar alls. Han har aldrig behövt ta kontakt med sina känslor. Resultatet har blivit: Män kan glömma och koppla bort känslor extremt mycket lättare än vad en kvinna kan. Och så är det bara. Sen finns det undantag eftersom vi alla är olika. Men för att dra en liknelse så har män som två planeter i huvudet och vi en, en gigantisk mega planet dessutom. Eller snarare ett universum eftersom vi alltid behövt använda hjärnan, medan män slåss.  

Men vad som hänt med mig är att jag börjar bli rädd för mig själv av anledningen att jag börjar få förståelse. Jag börjar förstå att desto längre bort jag skjuter mina känslor, desto starkare blir jag. För vet ni, jag lägger inte min energi på relationer eller saker i överlag som får mig att må dåligt. Men bara för det betyder det inte att jag inte har känslor. Det har jag. Jag har bara blivit bättre på att hantera dem. Jag har blivit bättre på att sluta bry mig och i samma veva har jag blivit mer ego. Jag har börjat anpassa mig efter det individanpassade samhälle idag som för övrigt inte är anpassat till evolutionen. Vi skapar en verklighet som förstör oss inifrån och som skapar en ny typ av människa med ett större ego. Egomänniskan på 2000-talet. Ska jag vara rädd eller ska jag vara stolt? eller ska jag bara vara stark? För man är ju desto starkare ju längre bort man har sina känslor i beslut och ageranden. Är det inte så?

Likes

Comments

Killar & Kärlek

Antagligen för att han blev skrämd när du ställde honom mot väggen.

Det vi ofta gör fel är att vi ställer krav alldeles för tidigt i en relation, pga vi har en tendens att planera framtiden alldeles för fort. ​Vad är vi? Vad vill du? Varför hör du inte av dig lika ofta? ​Och sen var den relationen som bortblåst. 

Du är i en situation med en kille där du känner att han är på väg bort. Du känner att du inte längre får samma respons som tidigare. Och han hör helt enkelt inte av sig lika ofta. Det är då du blir osäker på relationen. Du börjar spekulera med dina vänner om vad som är fel på dig, på honom, och du ställer dig frågor om varför han inte är tillgänglig som han var förut: Träffar han någon annan? Varför gillar han bilder på andra tjejer på instagram som är snyggare än jag? Duger jag inte för honom? Hör jag av mig för ofta? Varför skriver han bara om helgerna? 

Morgon-smsen som tidigare existerade varje dag, har blivit till ett godnattsms då och då, om ens det. När han skriver är det oftast för att han sett dig lägga upp en bild på instagram eller mystory. Kanske har han sett dig gilla en video på Facebook, eller kanske så tänker han på dig utan att ha blivit påmind! You don't know, men du spekulerar kanske, eller så blir du bara glad så fort han hör av sig och smsar alla dina vänner att han skrivit!  

Du vägrar tanken att låta honom gå och ger ännu inte upp tankarna på att det kan bli ni "så fort han jobbar mindre", för då kan han ju ses mer igen, för det har han lovat! Du fortsätter hoppas på er och varje pling på mobilen hoppas du är från honom. Tills en dag (men inte för tidigt i relationen) när du bestämmer dig att sätta ner foten och stå upp för ditt eget värde - gör såhär: 


- Skriv ett sms där du tar kontrollen
- Ställ honom aldrig mot väggen, utan låt det avslutas på dina villkor.

Exempel: Jag kommer ta avstånd från att träffa dig mer. Jag vill inte umgås med någon som inte vet vad han vill. 

Du har kontroll. Du är lämnar inga dörrar öppna. Du väljer att lämna det ni hade med en rak rygg. Skriv aldrig att han ska höra av sig när han kan ses - eftersom du ska ha kontrollen! Du skippar känslan av att vara tjejen en kille inte vill ha, för du vill ju inte ha en kille som inte vill ha dig. Right?

Tack Matthew och I nöd och lust. Ni räddar mina relationer!

Likes

Comments

Tankar

Ni vet väl att tjejer behöver ventilera sina tankar ofta? Jag ska inte dra alla över en kam, men det behöver i alla fall jag.

Idag kände jag såhär:

- irritation på människor som säger "jag är på väg", så står dem typ i duschen. Varför inte bara säga: sorry jag blir lite sen- ber så hemskt mycket om ursäkt??????

- när man står på tunnelbanan och inte hinner säga hejdå på telefon innan personen i fråga har lagt på! Asså svara inte om du inte har tid?
Ska man stå där som ett offer eller ska man låtsas säga hejdå för att inte bli uttittad? 😂

Jisses. Haha... Nu ska jag bada.

Pussar

Likes

Comments

Tankar, Killar & Kärlek

Hon ska aldrig lära sig att killar slåss på dagis och att tjejer inte gör sånt.
Hon ska aldrig höra killarna vissla efter henne eller låta dem slå henne på rumpan när hon går förbi i skolkorridoren i femte klass.
Hon ska aldrig bli kallad h*ra eller f*itta när hon tydligen bär en lite för kort klänning på avslutningen i nian. Och samma kväll ska hon aldrig bli nedsupen av sina killkompisar i klassen, som hon trodde bara var hennes vänner. Hon ska aldrig känna sig rädd när hon ser en man på natten där hon promenerar hem på gatan i sin korta klänning. Och hon ska aldrig behöva kolla en extra gång och springa sista biten till porten där hennes pappa står och väntar.

På gymnastiken i gymnasiet ska hon aldrig behöva höra att tjejerna inte är något motstånd i fotboll. Hon ska aldrig behöva få frågan om att visa lite mer av sin kropp på snapchat. Och hon ska aldrig behöva blocka killarna i skolan på Facebook från att skicka henne bilder på deras underliv.

När hon fyllt 18 år ska hon aldrig behöva hålla handen över drinken på krogen för att inte bli drogad och våldtagen av en man. Och hon ska inte behöva säga nej mer än en gång, för nej är ett nej. När hon hittat en kille hon är intresserad av, så ska hon inte behöva komma med en bortförklaring till varför hon ​inte ​vill ligga med honom.

Hon ska aldrig komma med en bortförklaring åt en mans beteende. Hon ska aldrig känna sig underlägsen en man. Hon ska aldrig känna sig trakasserad.

När hon är 21 år ska hon aldrig överväga att lägga upp en bild på sig själv där hon inte visar för mycket av sina bröst eller sin rumpa. Hon ska aldrig vara rädd för kommentarerna. För hon ska aldrig få känna sig kränkt av en man.

Hon ska aldrig ångra, men hon ska visa att hon står för kvinnors rättigheter i samhället. Peace!

Likes

Comments