I have some english friends who asked me if it was possible for me to write in English so they can understand what I am writing, so I decided to do. Actually I'm not that good in English since It was hard for me to learn languages when I was a kid in school. I took extra lessons and I was practicing during weekends, but I hated it and for some reasons I never gave it a chance. Nowadays I love communication and languages, but I still think it's hard to understand and practice it. Firstly, I have like no time to speak English during the days when I'm working and secondly I have a bad self-esteem and I'm scared to pronounce wrong when I'm speaking. But yes, I'm getting better and better and hopefully in the future English is gonna be my first language, you never know!

Today I have been working until 3 pm and then I went back home for some driving practice with my dad for a couple of hours. I'm getting better and better and maybe I will get my driver license quiete soon. Haha..

Now I have to sleep. I have big plans for tomorrow, so my bed is screaming after me. Even though it's Friday and all my friend are partying I do appreciate that I'm not, cuz there's no time for hangover tomorrow.

I'm going to end this blog post with a quote I found out a couple of days ago: I was following his eyes, but his eyes was following her.

Let's talk tomorrow again so I can continue practicing my English.

Goodnight ❤️

Jen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag är en person med extremt mycket kärlek inom mig. Jag vill ge mycket och när jag tycker om någon så gör jag det genuint och extremt. Men för att kunna älska någon annan måste man kunna stå på egna ben och vara en självständig individ. Man måste älska sig själv. Det känns som om de få personer som bestått i sin relation i många år är rädda för ensamheten. Är man en stark och självgående individ då som beror av någon annan?

Jag vet att din partner och relation kommer drabbas av att du inte är fulländad själv om du består i en relation som utgår från att du inte vill vara ensam. Det är egoistisk, men är det vad framtidens relationer är? En livspartner, där relationen är öppen för andra individer att delta. En relation som utgår från sig själv och som inte respekterar den andra partnern.

Hur ser framtidens kärlek ut? Kommer man ha en livspartner och relationer vid sidan av för att ständigt fylla son bägare av lust? Kommer man kunna bli kär?

Likes

Comments

Ligger i sängen just nu. Är egentligen helt slut i kroppen, men kan inte sova för har druckit alldeles för mycket kaffe och tänker lite för mkt på framtiden.

Försöker sortera vad jag vill. Vem jag är. Vad jag gör och varför. Insåg att, ja det är nog lättast att skriva ner och sortera det framför sig istället för uppe i hjärnan där allt är så mörkt och kryllar av andra tankar också.

Jag började mitt vuxenliv(om man kan säga det så), när jag förra året klev in i media och marknadsföringsbranschen. Jag fick äntligen, till skillnad från mina tidigare yrken(förutom som inredningsstylist), ta vara på mina egenskaper. Jag fick vara kreativ, ta ansvar, vara strukturerad och jobba under press och stress. Jag fick vara effektiv. Jag fick planera själv och jag kunde se mina gränser. Jag lärde känna mig själv i arbetslivet.

Hösten kom och jag sökte en kurs inom media och kommunikation. I samband med plugget fortsatte jag mitt jobb som marknadsassistent och kombinerade plugg med jobb och resor och fest och träning och allt vad det nu innebär att vara ungdom. Januari 2017, ett nytt avtal gjordes under våren och jag började som konsult för mitt egen bolag Your Marketing Stockholm, samtidigt som jag läste projektledning på distans. Garanti på 40 h i månaden från maj månad fick jag fakturera. Jag hann aldrig bygga upp något kontaktnät för sedan kom sommaren. Vad skulle jag göra sen? Företaget låg på vila.


Jag reste. Under sommaren hann jag besöka USA och Mallorca och tankarna kring framtiden ändrades. Jag skulle ju satsa på företaget och bygga mitt egna kontaktnät? Marknadsföring var kul. Det var kreativt och nytt och man kunde lära sig själv, en anledning till att jag gillade det så mycket, då jag växt upp i mediesamhället, en bransch som ständigt rör på sig och aldrig slutar utvecklas. Varje liten del i marknadsföringen var en tävling för mig själv att lista ut koderna och vara lite före. Jag skulle göra det bäst i allt jag gjorde! Men å andra sidan, konkurrensen var hög och jag visste att snart gör datorerna jobbet jag gör. Samma vecka som jag kom hem från LA insåg jag att detta var inte vad jag ville till 110%. Jag vill lyckas, men drivkraften i marknadsföringen var inte tillräcklig, konkurrensen var hög och jag ställde mig frågan, är detta vad jag vill kämpa och leva för?

Mina största intressen sen barnsben stod alla tre framför mig och det första var arkitektur. Jag hade ritat och designat mina egna hem sedan jag var 10 år och spelade Sims varje kväll. När klockan blev för mycket och pappa sa att det var dags att sova, så tog jag fram penna och papper, skissade för mig själv i sängen och släkte lampan så fort jag hörde pappas steg utanför dörren. Det var min dröm. Jag älskade att skapa! 15 år på jorden och jag insåg att betygen var för dåliga. Jag skulle aldrig komma in på arkitektlinjen. Vad skulle jag göra nu? Samhälle var den enkla vägen att gå. Jag visste ju inte längre vad jag ville bli och intresse för annat, såsom fest och pojkvän, blev min vardag.

Mitt andra stora intresse är inredning! Under hela min livstid har inredning och design präglat min vardag i både hemmet och i bilen. Alla samtal och kundmöten mamma planerat med kunder och mäklare, hämta nycklar, tömma, inreda, flyttkillar, men jag klagade inte. Det var kul att lyssna på, jag var intresserad av det hon gjorde och ibland fick jag hjälpa till. Stackars mamma och pappa dock, som fått hjälpa mig flytta mina möbler runt och runt i rummet varje månad. Jag minns inte hur många gånger jag ändrade, men i och med mina två hem och många flyttar med vardera, så är jag van vid att planera, ändra och skapa projekt. Kanske även därför jag alltid har så mycket beslutsångest och lätt tröttnar? Att ändra och förnya har varit min vardag sedan jag föddes och där skapades även idéer kring att skapa möbler. Många kvällar och nätter spenderades i mina äldre tonår till att skapa soffbord. Jag vet inte varför, men tror mitt intresse väcktes när jag någongång i gymnasiet fick följa med mamma på Formex i Älvsjömässan, där en kvinna hade designat helt fantastiska sängbord! Har fortfarande kvar skisserna i ett block under sängen av borden jag skissat om nätterna som jag så gärna ville förverkliga! Konstigt det där hur hjärnan fungerar så mycket bättre om natten. Ibland vaknade jag och tänkte, såhär borde ett soffbord se ut! Och så slutade det med att jag låg där och skissade i en timme kl.03 en fredagkväll.

Och sist mitt intresse för yrket fastighetsmäklare. Var ska jag börja? Jag tror det var där när jag var 17/18 år som jag insåg att jag ville göra något som fick mig att kämpa och aldrig tröttna. Någonting som hela tiden fick glöden att hålla sig vaken, men som aldrig slocknade. Jag läste Fredrik Eklund och kände igen mig i honom, hans drivkraft om att lyckas och aldrig ge upp. Han, precis som jag, en liten fjärt i världen, men med så extremt mycket vilja. Mäklare, ett helt perfekt yrke för mig att ta vara på min tävlingsinstinkt i kombination med mitt intresse för arkitektur? Jag har mycket prestationsångest. Det ska vara perfekt. Alltid. Och jag vill vara bäst. Men vad fick mig att inte ta steget därtill? Jag ska inte skylla på någon, men kanske var det mina föräldrar som stoppade mig. "Jennifer du kommer behöva kämpa hårt och jobba sena kvällar och helger.", "Varför ska du jobba som mäklare om du ska ha familj och barn sen?", "Du måste vara uppkopplad hela tiden.", "Jennifer, bli inte mäklare!".

Nej mamma och pappa. Vad vill ni att jag ska bli då? Säg exakt vad ni vill att jag ska göra för att leva eran dröm?

Vad som än händer nu... jag har sorterat mina intressen och tankar och jag vill göra något av vardera. Jag vill göra det jag vill, inte vad mina föräldrar någonsin säger att jag vill, för det vill jag inte.

Och mamma och pappa, om ni nu säger att jag inte ska posta denna bild så gör jag det ändå. Jag gör vad jag vill. Du med!


Och detta var bara en historia om en alldeles för vilsen tjej med alldeles för mycket vilja och med alldeles för mycket tankar. Kanske är hon ensam om att vara just hon. Eller så känner du igen dig lite, eller kanske inget alls.


Godnatt

Likes

Comments

La precis på ett två timmars samtal som fick mig att se livet från ett annat perspektiv. Ni vet när någon säger någonting om en som bara är så rätt, men som ingen egentligen vet? Hon vet inte, men ändå så visste hon så mycket. Och så när vi hade pratat och pratat och när timmarna flugit iväg och när hon behövde lägga på, då kom verkligheten ifatt. Vad är det egentligen som händer? Jag hade flera missade samtal, sms och Instagram-notiser, men istället la jag mobilen åt sidan och satte mig på sängkanten, tårarna gick inte att stå emot. Jag vet inte varför jag blev så ledsen, men det var bara så mycket och allt var bara så sant och jag orkade inte fatta. Vad skulle jag göra nu?

Jag somnade och vaknade två timmar senare. Nu är det dax att göra vad jag vill, inte vad någon annan säger att jag ska göra.

Likes

Comments

Den ständiga frågan om framtiden som jag ställer mig varje dag. Vad ska jag göra? Vad vill jag göra? Vilket yrke passar mig? Jag vet inte.

Jag valde samhällsvetenskap för att det var lättast så, jag visste ju inte vad jag ville bli längre. Tre år senare på gymnasiet, studenten och ett år på resande fot. Året var 2016 och jag hade rest runt jorden med min bästa vän. Jag tänkte, är det nu jag ska plugga? Men saker och ting stoppade mig. Kanske mina föräldrar, kanske min osäkerhet. Jag hade ju alltid varit den som sagt att plugga måste man, men jag vet ju ännu inte vad. Jag vet inte vad jag vill göra för jag är osäker och jag lyssnade för mycket på andra. Hur lätt hade det varit om jag bara hade ett brinnande intresse som exempelvis musik? Antagligen hade min framtid inte varit lika ångestladdad heller för den delen.

När jag förra våren började jobba som marknadsassistent insåg jag hur mycket jag har att ge av mig själv. I varje arbetsuppgift vill jag ge mer och jag ger alltid allt. Det ska vara perfekt och det ska gå fort och det ska vara rätt och det ska inte vara någon som gör det bättre. Prestationsångest i sitt bästa skede. Sån är jag.

Jag är otroligt tacksam och glad över att jag sedan dess även har haft möjlighet att plugga heltid en termin samtidigt som jag jobbade och sedan nu denna vår läst en kurs på distans, men vad nu då? Jo, jag startade mitt företag som konsult i hopp om en framtid inom marknadsföring och kommunikation, en chans att jobba med fler kunder inom en marknad som inte kräver utbildning i samma grad, utan som funkar genom att man lär sig själv. Det är lite så marknadsföring fungerar. Jag har alltid försökt läsa mellan raderna, se koderna, men samtidigt velat ta den snabba vägen. Ja, jag vill leva ett glatt liv, men jag kan inte bli uttråkad på min arbetsplats och jag behöver ge utav min kreativa förmåga.

I somras besökte jag städernas stad Los Angeles och en ny värld öppnades upp. Tidigare hade jag ju endast velat fokusera på företaget, bygga upp ett kontaktnät och en egen profil, men nu då? Jag blev kär. Jag blev inte kär i vem som helst eller vad som helst, utan jag blev kär i en stad, LA. Vad nu då? Vad ska jag göra nu? Den tidigare planen om att bygga upp ett varumärke fanns inte längre på bordet. Vadå vill jag egentligen göra?

Bilden? Ja, där står framtidens jobb med högst konkurrens. Kanske är kommunikation inte något för mig ändå? :)

Likes

Comments

Hej babes!

Är hemma från landet nu. Åkte direkt till landet efter LA, men kände redan i fredags att jag hade lite hemlängtan, så åkte hem på lördag kväll efter dopet. Om jag ska sammanfatta veckan från måndag att jag kom till landet, så finns det bara ett ord som kan beskriva veckan och det är harmoni. Har haft det så skönt och harmoniskt, kravlöst och lugnt. Jag minns knappt vad jag gjort om dagarna, de har bokstavligen sprungit iväg utan att jag hunnit reflektera över vilken dag det är, precis som det alltid var när man var liten och hade sommarlov. Om mornarna var jag ute och sprang och på kvällarna tittade vi på film, spelade kubb, gick ut och gick eller bara satt och pratade om allt och inget.

Nu när jag kom hem har jag äntligen kunnat sova och de två mornarna som jag spenderat hemma har endast varit lugna och sköna med frukost på sängen och ingen stress. Igår gjorde jag bananpannkaka och idag blev det kesoplättar.

Idag har jag varit ute och flängt på stan. Det blev en sväng förbi universitetet och sedan massa don och fix hemma. Nu ska jag titta på Riverdale, min nya favoritserie på Netflix. Sjukt bra och handlar om ungdomar, drama, killar, svek, kärlek och gåtan om den döda pojken. Se den om du gillar gossip girl!

Checkar ut för idag med en löprunda. Är ensam hemma och sällskapssjuk som jag ibland kan vara så saknar jag faktiskt pappsen nu lite när han åkt iväg till en väns land. Igår körde vi tennis och åt lunch i vinterviken. Kvalité❤️

Likes

Comments

Home is were I live, but not belong.
Har landat i Sverige och tagit mig ut till landet. Mamma hämtade mig på Arlanda, så ångesten att komma hem var inte brutal, även om den var enorm. Det här var tredje gången som jag besökte USA. Jag har tidigare varit i Miami, Orlando och Tampa, varpå alla ligger i Florida. Den här gången besökte jag Los Angeles som ligger i Californien och vi hade en magisk resa. Det finns ingenting på hela resan som inte var alldeles perfekt. För som jag brukar säga: hade inte det hänt så hade aldrig det hänt. Det vill säga, allt beror på något annat och har sin orsak. Jag hoppas ju och tror att allt vill mig väl tillslut, annars hade jag aldrig kunnat leva med livet.

Igår hann vi även med lite shopping. Det är som om jag måste trösta mig i snabba och kortvariga lyckokickar som man så lätt får när man köper nya kläder. Skönt att man kan känna sig lycklig så fort va? Kan dock säga er att shoppingen blev lite av en eskalation, då vi shoppade i några timmar. Nu ska jag försöka leva på den lyckan tills dess att jag använt alla kläder en gång ;)

Sneakpeak på nya kläder. Skor från LA. Gulligt och rosa såklart! Blev lite mycket rosa av allt, men vad gör det? Jag älskar färg även om favoriten är beige. 

Sov gott mina hjärtan <3

Nu ska jag drömma om framtiden! Godnatt.

Snapchat-pics! Follow me: jenniferern

Likes

Comments

I do never wanna go home. Jag ska flytta hit!

Vad som händer nu är inte mer än att jag ligger och degar i sängen och Ida sitter på toa. Lol. Idag ska vi på poolparty! Är så.himla.taggad! Det är våran sista dag här och jag har redan gråtit lite. Jag vill verkligen inte åka hem! Man inser verkligen när man reser att Sverige inte är något för en. Jag har alltid älskat att resa, men den här resan har fått mig att förstå vad livet faktiskt innebär, att helt enkelt göra det man vill göra. Varför ska jag i hela friden slösa bort ett liv som jag lever en gång när jag har möjligheten att leva det liv jag vill, där jag vill, med de jag vill?

Det ska bli spännande att se vad framtiden visar och om jag någon gång i framtiden kommer kunna se tillbaka på det här inlägget och tänka: jag visste verkligen inte vad jag skulle vara med om!

Livet är ändå fantastiskt! Ingenting kommer kunna beskriva hur starka och fina minnen, känslor och människor jag träffat här. Ödet.

Love J

Fashionista / Dinner two days ago at Ysabel

Likes

Comments

Igår blev vi upplockade vid 12-tiden av min morbror och sedan besökte vi venice beach och promenerade till santa Monica. Det tog lite längre än vad vi trodde, då tanken var att hyra rullskidskor från början. Vi fick vårt träningspass som slutade upp med en fet brownie som var den godaste jag ätit. HELT SJUKT. Topp 10 bästa i hela USA var det fiket! Fiket ligger på Third street promenade och heter Sloan's.

Idag är planen att besöka Waldorf och shoppa på Rodeo drive, men innan blir det pressa i solen och få en bränna. Ikväll blir det nog lite party party, drinkar och middag ute. Vi har hört om ett ställe som heter ysabel. Ser fram emot att fånga dagen, kvällen och natten!

Nu: breakie w/ a view. Såhär ser varje morgon ut här, frukost med en utsikt som ett vykort. N j u t e r varje minut❤️

Puss Jenni

Likes

Comments

7 juli och det var dagen då jag insåg att jag aldrig vill bo i Sverige 365 dagar om året. Ida landade vid 12-tiden och sedan låg vi vid poolen på Hilton, innan vi blev upplockade av vår bil som körde dit vi skulle bo. Vi varade inte där länge och flyttade ut lika ut lika fort som vi flyttade in pga lite komplikationer. Dock gjorde det inte så mycket med tanke på att vi flyttade in hos några vänner som vi sedan spenderade kvällen och natten med. Slutade upp på en efterfest i en av de finaste villorna jag någonsin besökt uppe i west Hollywood hills och dansade till alla spanska låtar som existerar. Så mycket endorfiner! Hade en helt fantastiskt första kväll med min bästa vän och insåg även vilken tur jag har att kunna åka hit med just henne.

Imorse vaknade vi vid 09-tiden och la oss direkt vid poolen. Sedan mötte vi två kompisar som vi tog sällskap med till west Hollywood där vi käkade och besökte walk of fame. Dem skjutsade hem oss och vi solade ännu igen innan vi besökte en annan vän bara några hus ner på gatan där vi bodde. Han kanske har en av de finaste utsikterna jag någonsin skådat över los angeles. Så sjukt vackert (se bild nedan). Vi tog våra väskor och åkte vidare till vårat hem för veckan, bara några kilometer bort på Hollywood hills, eller snarare på andra sidan berget.

Här ska vi nu bo med denna sötis i en vecka till. Ser så mycket fram emot kommande vecka! Livet har bara börjat! Imorgon ska vi på dagsfest på ett hotell som heter mondrian. Nu: sova.

Likes

Comments