Header
View tracker

Jag blickar ut över havet, långt bortom den diffusa horisonten som nästan suddats ut i det grå diset. Det är en klassisk höstdag och duggregnet hänger i luften. Knotten dansar runt mitt huvud och allt jag hör är vågorna som omfamnar den tångfyllda stranden. Det känns som att jag har kommit till världens ände. Jag kan inte komma längre. Alla krav och måsten är som bortblåsta och allt jag behöver göra just nu är att existera. Andas. Jag är här och nu. Tacksamhet. Ett starkt ord som väcker starka känslor. Jag tänker på min mamma och hur hon alltid vigt sitt liv åt mig, tagit hand om mig, älskat mig. Det var hon och jag i så många år. Jag tänker på min pappa, min älskade pappa. Han som bott 70 mil ifrån mig tills jag var elva år fyllda, men som ändå alltid funnits nära. Jag tycker inte alltid om mig själv, men ändå är jag tacksam för att jag är den jag är, för att min familj är min och för jag har andra underbara personer i min närhet. Jag skulle inte byta ut min existens mot allt i världen. Det finns så mycket kärlek, så många viktiga stunder jag minns och längtar till. De är för mig den verkliga meningen med livet. Med alla dessa tankar cirkulerandes i huvudet, sittandes på stranden med blicken ut mot intet, känner jag hur mina ögon fylls av tårar. Tårar lika salta som havet. De svämmar över och min kind blir blöt. Jag har så mycket att vara tacksam över.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har haft en fantastisk helg. En sådan helg som man inte vill ska ta slut, och som man går och tänker på långt i efterhand. En helg som i höstrusket kommer att värma kroppen vid blotta tanken. Jag träffade henne första gången sommaren 2007 efter att vi hade chattat i några år(?), och även videosamtalat samt pratat i telefon. Hon bodde hos mig i några dagar och vi gick på Tivolirock tillsammans där vi lyssnade på Backyard Babies med alldeles för mycket alkohol i blodet. När jag sen skulle upp till Gävle med föräldrarna skjutsade vi henne hem och jag sov där en natt innan vi drog vidare. Ett eller två år senare träffades vi igen i Linköping hos en annan vän som vi också träffat via internet. Förra året sprang jag på henne utanför Sweden Rock Festival och då bestämde vi att det minsann var dags att ses igen på riktigt.

Annica heter denna fina tjej! I fredags tog jag tåget upp till Stockholm där hon mötte upp mig vid lunchtid. Vi gick och åt mat innan vi tog spårvagnen vidare mot Gröna Lund där vi planerat att spendera dagen. Jag har aldrig varit där tidigare så jag kände mig lite som ett barn på julafton! När vi kom dit märkte vi att de inte öppnat än, så vi satt oss och pratade om livet nere vid vattnet. Är det inte fantastiskt hur allt bara flyter på, trots att man inte setts på så länge? Väl inne på Gröna Lund ”lurade” jag upp Annica i nästan alla attraktioner, och enligt henne själv har hon aldrig åkt så mycket innan, haha. Jag är mycket stolt över henne, och över mig själv för att jag vågade åka Insane helt ensamt. There’s no time to be afraid tänkte jag, jag kanske aldrig kommer till Gröna Lund igen. Efter karusellåkning, sockervadd och nachotallrik spelade Backyard Babies på Stora Scen och nostalgin kickade in desto mer.

Vid halv elva tog vi tåget till Hallstahammar där Annica bor. Dagen efter åt vi en lyxfrukost och firade Annicas 25-års dag! Hon visade mig runt i samhället, vi handlade på Coop och senare på kvällen åt vi kinamat innan en massa folk kom över på hemmafest. Efter x-antal glas vin tvingade jag på folket som var kvar ”skånska quiz” och insåg att jag själv inte kunde många av uttrycken. Klockan fyra däckade jag hårt i sängen med linser och lösögonfransar på (oooops) och stackars Annica gick upp tidigt och städade. På söndagen tog jag tåget till Stockholm 16:30, missade mitt anslutande tåg till Skåne och kom därför hem klockan 23:00, en timme senare än planerat. Det enda positiva var att jag hann äta, samt att jag blev uppgraderad till förstaklass och fick 200 kr att handla för på Pressbyrån. Så som sagt, jag säger det igen – jag har haft en fantastisk helg som tog slut alldeles för fort. I vår hoppas jag att vi ses här nere i Skåne! 💜

Likes

Comments

View tracker

Livet kör på i 110 och när jag inte jobbar händer det alltid något annat. Jag kan riktigt längta till lata dagar i soffan, lite som det var förr när jag bodde hemma hos mamma och pappa. Att få tid till att sätta sig i soffan idag är sällsynt, dygnet har helt enkelt för få timmar. Och då har jag inte ens barn... Helgerna har varit och kommer även framöver att vara fullspäckade. Nu i lördags firade vi Lelles farfar som fyllde 75 år genom en utflykt som tog oss till Knäbäckshusen, Simrishamn och slutligen Malmö. I Malmö checkade vi in på Clarion Hotell & Congress där vi skulle spendera natten. Det enda problemet var att någon redan hade checkat in på ett av våra tre rum, och betalt. Hur är det ens möjligt? "Fredrik har redan checkat in och betalt" sade personalen bakom receptionen. Nej, det är rätt omöjligt eftersom han kom nu med oss kontrade svärmor. Istället för tre rum bredvid varandra fick vi nu varsitt rum på skilda våningar. Detta misstag skakade vi dock fort av oss och skålade med champagne, innan vi gick ut och åt god italiensk mat. Kvällen avslutades på hotellets skybar. Gör er redo för en fotobomb!

Knäbäckshusen

Knäbäckshusen

Knäbäckshusen

Knäbäckshusen

Knäbäckshusen

Knäbäckshusen

Knäbäckshusen

Knäbäckshusen

Knäbäckshusen

Knäbäckshusen

Simrishamn

Simrishamn

Clarion Hotell & Congress

Epicuré Re Gustavo

Epicuré Re Gustavo

Epicuré Re Gustavo

Epicuré Re Gustavo

Epicuré Re Gustavo

Epicuré Re Gustavo

Epicuré Re Gustavo

Epicuré Re Gustavo

Epicuré Re Gustavo

T.G.I Fridays

Clarion Hotell & Congress

Malmö

Likes

Comments

Semestern är slut och idag läggs all fokus framåt - mot höstterminen, mot ett bättre välmående, mot nya rutiner. Igår kom vi hem från Rhodos och en dag försökte jag blogga därifrån, men överföringen av bilder strulade. Sen gav jag upp. Det är inte roligt att blogga när det känns som ett tvång, ibland faller bara lusten på. Så som den gör nu. Ibland vill man inte dela med sig av allt, och ibland vill man bara skriva av sig.

Just nu sitter jag på en parkbänk i solskenet med en Celsius i handen. Medan jag strosade hit, påväg hem, kände jag ett fantastiskt lugn i kroppen. Jag vet inte vad det beror på, för sol har jag ju varit bortskämd med den senaste veckan, men det blev så påtagligt nu eftersom jag inte brukar känna så när jag är ute. Framförallt inte ensam. Jag har inga problem att vara själv, men när det handlar om att gå någonstans eller bara vistas ute helt ensam brukar jag tycka att det är någonting som tar emot. Jag vill inte gå och handla själv, det är jobbigt att gå och träna själv, och går jag en långpromenad själv känner jag mig ibland helt utlämnad. Jag kan få spänningshuvudvärk av att gå på stan själv för jag vet inte vart jag ska fästa blicken. Det känns som alla observerar mig, vilket de såklart inte gör. Känslan av att sitta här just nu, utan musik i öronen, och känna mig lika lugn som hemma i min egen soffa, den vill jag känna oftare! Nu ska jag in och handla, själv, innan jag går hem, och inget obehag ska få påverka mig!

Likes

Comments

Efter resan till London väntade två veckor på jobbet innan jag fick en veckas semester till, och nu är jag där! Nästkommande vecka är även extra speciell för på söndag åker jag och Lelle till Rhodos stad. Vi har länge planerat för att åka utomlands just den här veckan, men väntade in i det sista med att beställa en resa. Ett tag var jag helt uppgiven då det inte verkade finnas någonting bra kvar.. Plötsligt dök det dock upp, ett dubbelrum i en vecka i Rhodos stad, med frukost och transfer. Allt för 7700 riksdaler. Taget! Lelle firar semestern extra mycket idag eftersom han inte har haft någon annan semester i sommar. Nu ska vi hem till svärföräldrar på grillning, livet kunde varit sämre. ☀️

Likes

Comments

Resan nådde igår sitt slut och nu är vi hemma igen! Det gick otroligt segt att ladda upp bilder på hotellrummet, så jag gör ett nytt försök idag. I måndags var det som sagt dags för lite shopping. Jag handlade först på Primark: En långklänning, en regnjacka, en myströja, två t-shirts, två koftor, smycken, en vattenflaska, makeupsvampar och lösnaglar. Mamma och pappa handlade också lite, och jag hade nog kunnat handla mer om jag hade varit där med någon shoppingsugen kompis. Jag sprang själv in på New Look påväg tillbaka till hotellet (efter att vi ätit god fish n' chips) och där handlade jag två toppar. 

En man på gatan skapade en hund av blöt sand!

Problemet med såhär spetsiga naglar är att jag inte vet hur jag ska få ut mina linser, haha..

Likes

Comments

Tydligen är det måndag idag, men sånt märker man inte av när man är på semester. Igår träffade vi Louise, mammas kompis dotter som bor här i London. Vi drack öl på en pub och vandrade runt en sväng i Covent Garden där jag åt crêpes med nutella. Dagen var rätt lugn och på kvällen drack vi varsin drink på hotellets uteservering innan vi tog en taxi till Fulhamn. Där åt vi på restaurangen Bodean's som Louise rekommenderade, och äntligen fick jag äta en riktig köttbit! Det enda negativa nu är att varje dag sen vi kom hit har jag upplevt någon konstig yrsel. Det känns som jag är på en båt, som att marken rör sig under mina fötter. Nu ska jag dricka lite vätskeersättning och hoppas att det blir bättre innan jag ska ut på Oxford Street för lite shopping!

Apparently it's Monday again, but that's nothing you notice when you're on vacation. Yesterday we met Louise, my mom's friend's daughter who lives here in London. We drank beer at a pub and wandered about in Covent Garden where I ate crêpes with nutella. The day was quite calm and in the evening we hade drinks in the hotel bar before we took a taxi to Fulhamn. We ate dinner at a restaurant called Bodean's wich Louise had recommended. Finally I got to eat a fine steak! The only negative thing right now is that I've been feeling dizzy every day since we got here. It feels like the floor is moving under my feet, like I'm on a boat. I'm going to drink some rehydrating medecin and hope to feel better before I go to Oxford Street for some shopping!

Likes

Comments

Som äkta turister går jag och pappa runt med våra systemkameror i högsta hugg här i London. Igår var det full rulle hela dagen vilket resulterade i många fina bilder! Vi tog bussen till Big Ben, hoppade på en sightseeingbåt på Themsen (långa köer i värmen) och hoppade sedan av båten i Greenwich. Där besökte vi The Royal Observatory där man kan stå över "The Meridian" - Meridianlinjen, som skiljer det östra halvklotet från det västra. Uppe från observatoriet var det fantastisk utsikt! Stackars mamma fick kämpa sig upp för backarna, men upp kom vi och även ner. Nu ska vi ut på vift igen, hörs sen!

Likes

Comments

Ett av pappas önskemål under vår Londonresa var att besöka The Imperial War Museum. Idag tog vi bussen dit och strosade runt i några timmar. Det var väldigt stort och där fanns många intressanta saker att beskåda. Vi åt god vegetariskt lasagne som sen lunch och när vi sett allt lunkade vi bort till närmaste tunnelbanestation då det hade tagit så lång tid med bussarna. Men vad möttes vi av där om inte en stor skylt om att stationen var avstängd för ombyggnad från och med i förrgår. Genom rusningstrafiken lyckades vi ändå ta oss hem och det tog ett par timmar innan vi orkade oss ut igen för att äta kvällsmat. Det blev Pizzahut, och allt vi åt var egentligen helt onödigt då ingen var särkilt hungrig. Här kommer lite fotobomb från museet!

Detta är en fönsterram som suttit på det norra World Trade Center-tornet.

Har ni sett The Imitation Game? Detta är en Enigma - en tysk krypteringsmaskin som användes för att kryptera kodade meddelanden. Coolt!

Likes

Comments

Nu är det dags att sluta ögonen och somna på vårt fina hotellrum. Jag har fått en hel bäddsoffa för mig själv, så jag kan sträcka ut mig lika mycket som jag gör hemma i vår 180-säng. Flygresan gick bra och vi landade 20 minuter före beräknad ankomst. Pappa chansade på att vi hade haft medvind. Jag tyckte det lät knasigt, men vem vet? Vi tog tunnelbanan till Earl's court för att sedan byta linje mot Bayswater. Men det var där det hände... Vi står i rulltrappan påväg upp mot rätt perrong. Jag först, sen mamma, och sen pappa. Jag vänder mig om och ser pappa snubbla till bakåt, med ansiktet mot mig. Mamma vänder sig om i samma stund och ser även hon att pappa halvt trillat och blir orolig. Då tappar mamma balansen om sin väska och trillar handfallet rakt ner för rulltrappan, på pappa, och på folket som står bakom. Tusen tankar hinner gå igenom mitt huvud. Det här händer inte. Jag ropar högt "Stop it! Stop it!" medan jag panikartat försöker hitta en stoppknapp, vilket jag gör. Rulltrappan stannar.

Folk kommer fram och hjälper till, drar upp mamma som ligger på pappas ben. Han säger "Min fot!" och jag tänker att nu är någonting brutet. Innan jag tryckte på knappen var min värsta tanke att de skulle fastna med hår och kläder i rulltrappan. Man har ju hört många skräckhistorier om sådant.. En jättesnäll tjej kom fram och sade "I'll take care of it dear, you're in chock" eller något liknande. Både mamma och pappa stod nu upp, och jag gick upp med mitt bagage med tårar i ögonen, satt mig ner och höll mig för ansiktet. Tjejen och en annan kille var så himla söta och hjälpsamma, och tog hand om oss alla tre. Fantastiska människor som stannade tills det kom en sjukvårdare som vi följde med till ett rum. Pappa klarade sig bra, men mamma fick små djupa sår på knäet och armbågen efter de vassa kanterna på rulltrappans steg. De hade inte mycket till förband, så nu på kvällen var jag och pappa på Apoteket innan vi handlade hem thaimat till hotellrummet. De blödde rätt mycket från mammas sår och blödde snabbt igenom de små plåster vi fick. Nu har jag tvättat med sårlösning och virat om som ett riktigt förband. Bilderna är innan vi lade om det, då hade jag själv virat om gasbinda och satt på två extra plåster på knäet. Jag är helt färdig efter denna dag, nu ska vi sussa sött! Tack för att du orkade läsa 💕 Godnatt!

Likes

Comments