Header

Ångestperioden hänger kvar som ett regnmoln på hösten. Jag försöker ta isär allting i småbitar och ta itu med det som skaver. Det går sådär. Jag har insett att det mesta handlar om stress och rädslor, men jag tycker att det är svårt att jobba med den sortens ångest eftersom den ofta hänger ihop med framtiden. Jag får kämpa på.

Bortsett från känslostormarna som kommer och går rullar det mesta på som det ska. Jag funderar mycket över framtiden och stressar över att både min och Simons födelsedag närmar sig. Det ska planeras kalas, vi ska resa, jag blir 21?!?! Nej, åldersnojan sitter i.

Idag firar jag och Simon två år tillsammans. Vi blev nog ett par tidigare egentligen, men jag var otroligt långsam med att erkänna det och därför satte vi dagens datum som "vårt datum" lite i efterhand. Jag tycker att två år känns lite med honom, det känns som att vi vuxit varandra så nära att tidsuppfattningen helt försvunnit. Han är en sådan väldigt fin och intressant människa som inte släpper in vem som helst på djupet. Och jag är så tacksam för honom. Årsdagar kanske inte är något stort i sig, men det är fint att ha en specifik dag ändå. En dag när man kan reflektera över allt som hänt och ska hända.

Jag hade tänkt avsluta dagens lilla inlägg med en bild från helgens utflykt med fina familjen, men sedan jag uppdaterade telefonen blir tydligen alla mina bilder små och jag får inte till det?? Här är en bild på mig och Simon från balen istället. Funderingarna och planeringen får fortsätta.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Av någon anledning var mina känslor i princip okontrollerbara förra helgen. Jag var arg, jag grät och skrattade om vartannat. Jag har sällan problem med pms, så jag tror att det bara blev för mycket. Jag har väldigt nära till känslor och jag känner oftast väldigt, väldigt starkt.

Jag skulle troligtvis välja ordet känslomänniska att beskriva mig själv med om jag bara fick välja ett enda ord. Det är ett sådant bra samlingsord. Det innefattar så mycket. Det innefattar mina utbrott, mina skrattanfall och mina sorger. Alla starka känslor som är jag.

Helgen blev verkligen en känslomässig bergochdalbana. Jag grät till filmer jag sett tidigare under veckan, bröt ihop till fina låtar jag lyssnade på och lackade rejält om någon retades eller gjorde mig irriterad. Jag vaknade på helt fel sida i lördags och det höll i sig under nästan hela dagen. Tårarna rann, jag skrek och jag skrattade. Jag var en bergochdalbana hela jag. Men det blir så ibland. Ganska ofta, men också tillräckligt sällan för att det inte ska störa mig för mycket. Mina starka känslor är något jag ofta är stolt över. Något fint. Men ibland är det otroligt jobbigt också. Som i helgen när det blev för mycket och jag inte kunde kontrollera det på något sätt och vis. Jag var bara ledsen, förtvivlad och sorgsen. För allt och ingen anledning alls egentligen.

Mitt känsliga personlighetsdrag (om man kan säga så?) gör att jag har en tendens att känna mig utanför. Jag känner i många situationer att jag inte passar in i samhället och med andras värderingar. Jag känner mig gammalmodig och ensam i många av mina tankar. Jag har även en tendens att verkligen snöa in på saker som intresserar mig. Om jag blir intresserad av något är det lätt hänt att jag nästintill blir besatt. Och jag vet inte om det hänger ihop, men jag tror det.

Bortsett från mina humörsvängningar hade jag en otroligt mysig helg. Tacofredag och sagan-om-ringen-maraton hemma hos mamma, träffade fina vänner i lördags och hade en supermysig, lugn söndag. Men jag var en storm. Dock om jag fick chansen att välja bort allt detta hade jag nog ändå inte gjort det. Att vara en känslomänniska kan vara otroligt jobbigt, men det kan också vara väldigt fint. Och det känns faktiskt ganska fint att våga finna sig i det när stormen lagt sig.

Likes

Comments

Nytt år, 2018. Jag har en mängd planer för året redan nu, vilket på ett sätt stressar mig, men samtidigt gör det mig exalterad. Jag vågar nog inte förvänta mig för mycket, men självfallet hoppas jag på att 2018 blir ett dunderbra år.

Julen var helt fantastisk. Fem julfiranden blev det denna jul igen. Jättemysigt för en julälskare som jag. Man blir lite extra tacksam över julen när man faktiskt inser vilka fina människor man har i sitt liv. Men nu är julpyntet nedplockat, det nya året är här och jag får längta tills nästa jul.

Förra fredagen var jag till frisören igen och på kvällen rullade bilen mot fjällen. För min del blev det ett lugnt nyår. Hängde i Jackes stuga med några vänner och drack inte speciellt mycket - skönt. I måndagskväll rullade bilen in på gården igen och även om borta är bra, är nog hemma faktiskt bäst. Oftast iallafall. Jag älskar känslan av att ha ett varmt hem, en trygg punkt där jag får vara jag. Där ingen har rätten att döma mig.

På det senaste har jag varit inne i en ångestperiod. Det har varit väldigt mycket oro länge nu och jag känner mig inte känslomässigt stabil. Jag tror att jag har byggt en för stor hög med ångestladdade känslor och inte tagit mig tiden till att gå igenom den. Dessutom har jag hamnat i en sjuk åldersnoja. Jag är stressad över stora livsfrågor, men jag har verkligen ingen aning om varför.

2017 var ett år som förändrade mig ganska mycket på ett personligt plan. Jag har funderat på stora frågor och försöker bli bättre på att prioritera bra människor. Jag är tacksam över att jag och Simon fick en chans att växa ihop igen från det tunga. Jag är stolt över att jag aktivt arbetar med mig själv och mina känslor. Jag är tacksam för skrivandet och människorna runt omkring mig. Men året har också bestått av hemska sjukdomar, separationer och rädslor. Jag har tyckt att det varit svårt att utvärdera detta år, men just nu känner jag mig hyfsat nöjd. 2017 var ett år med både bra och väldigt jobbiga stunder, men det känns fint att försöka ta lärdom av det tunga och minnas det fina.

Likes

Comments

Till skillnad från när man var liten och kunde önska sig hela katalogen av leksaker sitter man idag och tvingar fram något att säga när släkten börjar fråga om årets önskelista. I år ekar min önskelista tomt, bortsett från några sminkprodukter som är inne på sista versen och springbyxor. Jag har även önskat mig gåvokort. Det har varit bestående på min önskelista sedan något år tillbaka, att någon ska skänka till välgörenhet istället för att lägga sina pengar på mig som redan har det mesta. Jag älskar julklappar och presenter, men ett gåvokort värmer verkligen hjärtat. På något sätt känner jag att julklappspengarna som skulle läggas på mig, då läggs på någon som behöver det mer. Förr om åren ritade jag tomtar och granar över hela önskelistan och i år har det inte ens hunnit bli någon fysisk lista.

Det är ju inte bara jag som ska ha julklappar, utan jag köper även till mina nära och kära. I år är önskelistorna bristande även från deras håll, vilket inte varit bra för min del. Det är julafton nästa vecka(!!) varav vi börjar med första julfirandet redan på onsdag och har jag handlat klart julklapparna? Nej. Men igår kom jag äntligen igång lite smått iallafall. Det kanske inte var supersmart att skjuta upp julhandeln till sista minuten i år när man har mycket annat att fixa också, stress. Men imorgon kommer äntligen Bea hem och ska hjälpa mig att (förhoppningsvis) julhandla klart, längtar! Det vankas även lite julparty och julbak. Äntligen helg säger man va?

Likes

Comments

Härliga, älskade juletid. Stannade i sängen länge och åt sedan frukost framför julkalendern. Inhandlat lite nya julgranskulor, kollat på två julfilmer och klätt julgranen. Vilken fin söndag.

Likes

Comments

Dom senaste dagarna har febern varit tillbaka. Värre denna gång dock. Men det är mycket nu. Med det mesta, livet egentligen. Det är mycket ångest och rädslor, sorg och funderingar. Livet går så fort ibland, vilket blivit påtagligt dom senaste veckorna. Det händer mycket både i vardagen med kommande julstress, men också händelser som rubbat glädjen lite.

Mitt i det som känns tungt vill jag försöka må bra, skratta och slippa dom värsta tankarna. Det krävs inte mycket, men det kan ibland vara skönt att bryta den vanliga vardagen. I lördags var vi iväg på bio, vilket inte alls var en stor grej, men det kändes ändå skönt att göra något jag vanligtvis inte tar mig tid till. Sedan firade jag och Simon första advent genom att göra jultröjor. Jag köpte en varsin tröja från rusta som man pyntar själv och det var verkligen en mysig syssla. Det var en väldigt rolig grej att göra tillsammans och samtidigt få vara lite kreativa. Att göra jultröjor vill jag göra till en tradition, tips!!

Samtidigt som det kan vara skönt att sysselsätta sig för att slippa tänka alldeles för mycket på saker man tycker är jobbigt, känns det också som att man ibland behöver finna sig i det som skaver. Kanske bara ta en liten paus och bryta ihop. Fundera, tänka och gråta. Men jag kan också vara rädd för att fastna i det. Därför är jag väldigt öppen med hur jag mår, speciellt inför vänner och familj. Mår jag dåligt har jag ofta lätt att prata om det. Men jag har också en tendens att låta tankarna flyga iväg på annat som också är ledsamt. Till exempel nu över julen kan jag tänka på hur sorgligt det är med alla dom som inte förknippar julen med den glädje och värme som jag gör. Alla som förlorat någon, alla som ingenting har och alla ensamma - helt enkelt alla dom som inte får känna den riktiga julglädjen som sprider sig i hem och hus i samband med julbak och juleljus. Det känns ibland som att jobbiga perioder göder tankspriddheten lite ytterligare.

Som sagt, det är väldigt mycket för tillfället och jag försöker göra småsaker för att få in glada stunder i vardagen. Det är stressigt för mig nu och det känns i hela kroppen. Vissa perioder är jobbigare än andra, men man får kämpa på helt enkelt.

Avslutar med en härlig bild på en liten del av våra superfina jultröjor!

Likes

Comments

En favorittid på året är här! Jag älskar julen. Det känns som att många människor tänker mer på andra. Julglädjen sveper in över lilla landet lagom i takt med att snön lägger sig över den grådassiga asfalten. Snön är inte alltid något att räkna med, men hur mysigt är det inte med en vit jul?

I torsdags dammsög jag lite igen och såklart åkte julpyntet fram. Hela lägenheten är nu pyntad och det enda som saknas är julgranen, men den spar jag nog lite på. Igår var det julmarknad som stod på schemat. Det är en tradition jag, mamma och Mikaela har haft ända sedan vi var små och även om det inte skiljer sig speciellt mycket från gång till gång är det alltid lika mysigt att strosa omkring där. Simon var också med, men det blev tyvärr ingen hit för honom. Efter julmarknaden åkte jag, Simon och Mikaela till stan för att luncha och sedan hämtade vi våra småsyskon. Dom fick följa med på julpyssel och julbak hos Simons farmor. Jag är otroligt lycklig för att jag har så många fina människor i mitt liv. Första december blev en lyckad och ganska fin dag.

Jag hade även gjort en paketkalender som överraskning till Simon. Ett av mina jultönt-drag... Kalendern går i temat "24 anledningar till att jag älskar dig" och är fylld med småsaker, med lite finare paket på advent. Har man inga barn får man göra en kalender till sin sambo istället, haha. Sedan har jag även fått en adventskalender och en chokladkalender av honom, hade verkligen inte förväntat mig det, vilket gör det ännu lite roligare. Men jag är nog lite av en jultönt. Helst skulle jag vilja ha jultröjor, en för varje dag i december ända fram till julafton. Jag är även en sådan människa som gärna matchar min jultröja med ett syskon eller en partner. Enligt mig är detta en fin tid på året fylld med julfilmer, tomtar, glitter, stjärnor, ljus, julkalendrar, julstämning, julglädje, kärlek och värme. Kan sitta och längta redan på våren.

Här är en bild på julgranen från förra året, det troliga är att den kommer se ungefär likadan ut i år igen.

Likes

Comments

Helgen är här (igen) och arbetsveckan har gått ganska bra, bortsett från att febern kommit smygandes. Det känns som att idag var första gången på hur länge som helst som jag äntligen kunde ta en riktig sovmorgon. Behövligt. Efter en efterlängtad sovmorgon har jag även storstädat hela lägenheten för att förbereda hemmet inför julpyntning och advent. Skönt att ha städningen avklarad och supermysigt med kommande juletider!

Igår var iallafall jag, mamma och Mikaela på stan för att leta julklappar, dock hittade jag tyvärr bara en. Men det är en mer än ingen, eller hur? Efter stan begav vi oss till mormors grav för att tända ljus. Det var ganska längesen vi var där, men vi funderar på att åka dit snart igen och göra fint till första advent. Jag hann aldrig träffa mormor och det är något jag tänker på ganska ofta. Kan man verkligen sakna någon man aldrig träffat? För jag tror nog att jag gör det.

Nu ska jag bara ha en mysig lördagskväll och förhoppningsvis fortsätter söndagen på samma sätt. Gillar ändå att ha lugna helger då och då, slippa all strikt planering och bara ta hand om sig själv, sina nära och hemmet. Det är nog viktigt att stanna upp ibland och våga uppskatta det man faktiskt har.

Likes

Comments

Äntligen kom den där lite mer hoppfulla och glada veckan. Inte alltför stressigt på jobbet och veckan rullade på bra, jag hittade mycket inspiration i poddar och mådde allmänt bättre. I lördags hade jag en liten förfest med några tjejer och kvällen slutade med utgång. Jag tyckte att förfesten var rolig, men utgången?? Troligtvis var jag väl för nykter för krogmiljö och det är ju oftast ganska obehagligt att vara det, haha.

Jag har funderat lite på det där med att dricka och festa. Chock att jag funderar mycket va? Men jag, precis som många andra, får ofta höra att jag är tråkig för att jag ibland väljer att inte dricka, festa eller för att jag inte alltid tycker att det är kul att gå ut på krogen. Jag förstår inte det. Jag förstår inte att så många människor faktiskt tänker och tycker att man är tråkig för att man inte festar. Jag är trött på att människor dömer varandra när ingen vet vad som händer bakom stängda dörrar. Personligen väljer jag ibland att inte dricka, mest bara för att det känns bra för mig. Min alkoholkonsumtion handlar ju om mig och ingen annan. Det spelar egentligen ingen roll, men tror ni att dom tänker på att jag har släktingar med starka beroenden/alkoholism när dom kallar mig tråkig för att jag ibland inte gillar att gå ut på krogen? Summan av kardemumman, jag tycker att det är skitsnack. Absolut tycker jag att det kan vara superkul att dricka och festa, många blir glada och roliga, det är ofta bra stämning och jag ogillar inte ett härligt party liksom. Men det finns alldeles för många som också blir elaka och därför känns det hemskt att man (enligt ett flertal människor) måste dricka alkohol för att vara rolig. För så är det inte. Man kan ha väldigt roligt nykter också, i rätt sällskap. Jag lyssnade faktiskt på en podd i veckan där dom pratade om just festande och sa att "när du slutar dricka/festa märker du vilka som är dina riktiga vänner"... hur sant är det? Helt sjukt egentligen, men också ganska intressant. Det kan ju vara ett bra test att göra om man är osäker på vilka som är ens riktiga vänner och vilka som bara är ytliga. Jag skulle vilja säga att ytliga vänner är dom man festar med, dom man inte umgås med när alkoholen runnit ur blodet och festen är slut. Medan riktiga vänner är dom man kan festa med, men man kan också ligga bakis i soffan eller vara spiknykter och kolla på film/åka pulka/gå på picknick/whatever. Riktiga vänner är dom människor som väljer dig precis som du är, som inte kallar dig tråkig för att du inte dricker, som inte dömer dig för att du är annorlunda. Riktiga vänner är dom som du kan vara dig själv med och samtidigt vara bekväm. Samma sak ska gälla familj. Det är viktigt att komma ihåg att blod inte alltid är tjockare än vatten. Familj, vänner, partners, alla i din närhet bör acceptera dig för den du är. Annars kanske dom inte är värda dig. Men livet är nog sällan bara svart eller vitt, det finns oftast lite svart i det vita och lite vitt i det svarta.

Likes

Comments

Förra veckan var jobbig, det var väldigt mycket på jobbet och en ganska känslomässig vecka. En vecka med sådana händelser som får en att tänka, sörja och fundera över livet. Jag orkar inte ens skriva om det än, det kanske ligger för nära i tiden, men trots det har jag kvar mitt skrivbehov. Och då vände jag mig hit, till bloggen jag startade för att spara texter. Skrivandet är, som jag nämnt i tidigare inlägg, något jag gillar att göra och ett sätt för mig att få mina tankar och känslor på papper. Skrivandet gör mitt överanalyserande till något mer konkret, något att ta på. Bloggen har gjort det enklare att skriva mer regelbundet och gjort att jag fått en "hobby" att falla tillbaka på, trots att livet ibland kan komma emellan.

Jag har haft några bloggar förut, men tyckt att det varit svårt att blogga eftersom jag inte vågat lägga upp längre, lite mer "personliga", texter. Men jag är så glad att jag äntligen förstått att jag får använda min blogg som jag vill. Första gången jag vågade publicera en längre text som inte bara handlade om min vanliga vardag eller någonting jag köpt kändes det både ganska naturligt och bra. Men med ett vardagligt överanalyserande och en rädsla för vad andra ska tycka, kan jag ibland undra hur personlig man egentligen får vara?

På sociala medier får vi välja vad vi vill publicera. Vi får välja vilken sida av oss själva och våra liv vi vill visa. Jag gillar att se dom perfekta sidorna, men jag gillar också att se dom mer dystra. Det är faktiskt något jag gillar med sociala medier - att vi får visa det vi vill och slipper visa det vi inte vill att andra ska se. Det ska vara ett val, både i livet och på sociala medier, hur personlig vi kommer att vara.

Det kommer alltid att finnas människor som har åsikter om vad du gör, men man ska nog försöka att inte låta sig styras av det. Jag pratade med en släkting om mitt skrivande och fick höra att jag inte borde vara öppet personlig. Egentligen ett ganska onödigt uttalande, lite extra eftersom jag har en tendens att göra tvärtemot vad andra säger att jag ska göra. Men det fick mig också att fundera. För det är okej för mig om andra väljer att inte vara personliga, men borde det inte då också vara okej för mig att vara personlig om jag vill? Efter mycket funderande blev det ännu ett surrigt blogginlägg. Jag är ingen hejare på knäppa kort, mina dagar ser ganska likadana ut och att tipsa om produkter är svårt när man är lika snål som mig, haha. Jag gillar att skriva och därför tänker jag använda min blogg till just det.

Även om mitt liv är fint, finns det också motgångar och det är på något sätt intressant att sätta ord på det. Det blir bättre med tiden, för oavsett hur klyschigt det än är - tiden läker faktiskt dom flesta sår. Vi väljer själva vad vi vill skriva och säga, hur personlig vi vill vara och vad vi vill publicera på sociala medier. För mig är det viktigt att skriva och finna mig själv i det dystra just nu och därför tänker jag göra det. Tills jag inte längre vill.

Man får avsluta ett babbligt inlägg med en sommarbild va?

Likes

Comments