Först vill jag tacka till alla som läste mitt inlägg om min förlossning & depressionen, och tusen tack för allt fin och omtänksamt ni skrivit till mig :)

Va riktigt jobbig att gå tillbaka i tiden och skriva om det, tog flera dagar innan jag vart klar och vågade lägga ut det här på bloggen!

Nu tillbaka till allt igen, 2012 va året mitt första barn ( min dotter Néa ) föddes och nu är det 2017 och jag har under detta år fått en son :) Theodor som föddes den 12 mars, 5år & 1 dag efter Néa föddes ❤️❤️

6år sedan fick jag min förlossningsdepression MEN den nöter och äter upp mig även än idag.. den slog till på stort när jag va gravid med lilleman.
- kommer jag kunna älska honom? Kommer jag att vilja ha honom? Tänkt om jag kommer älska honom mer än Néa? Många hemska och jobbiga tankar for runt i mitt huvud, trodde många gånger jag skulle bli tokig.
Under min gravitiet med lilleman gick jag till en psykolog för just förlossningsdepression, delvis för att släppa den jag fick med Néa & för att inte få en till.

Jag fick ingen mer förlossningsdepression MEN jag lider fortfarande av den jag fick,
Jag klandrar mig själv väldigt ofta för att jag är en bättre mamma till Theodor än vad jag va till Néa. Att jag älskar honom över hela mitt hjärta och gjort från dag 1, vilket jag inte gjorde med Néa. Att Theodor fick min kärlek direkt när han kom ut, det fick inte Néa dom 3 första månaderna :(
Att jag har ett starkt band till min son som alla mammor har till sina barn. Men som jag inte har till Néa på samma sätt bara för vi gick miste om den viktigaste första tiden med varann som mamma & dotter :(

Jag kommer aldrig komma ifrån det här, tankarna känslorna & skuldkänslorna. Dom kommer alltid att nöta i mig, tror jag. Vissa dagar gör tankarna så ont att jag gråter flera gånger under en dag & även gråter mig till sömns..
kommer jag kunna släppa det här och alla tankar/känslor och leva vidare?
Mitt mående pendlar fram och tillbaka, vissa dagar är jag en glad och lycklig mamma men vissa dagar(ganska ofta) knackar min depression på och allt faller för mig. Jag vill inte vara mamma till någon av mina två barn, dom skulle ha det bättre hos någon annan än mig. Hur kan mina barn ens älska mig som mamma när jag mår/ känner såhär?

Allt är en bergochdalbana för mig och känner ibland att jag inte förtjänar mina älskade barn, dom förtjänar en bättre mamma!

Jag älskar mina barn högt över allt på denna jord och skulle aldrig i hela livet kunna tänka mig ett liv utan dom ❤️❤️ dom gör mitt liv ❤️❤️
även om mina depressioner får mig att tänka/ känna helt utanför banan!

Jag trodde att en förlossningsdepression bara va något tillfälligt, som man sen vart av med helt och hållet. Men ack så fel jag hade, den försvann till en viss del men jag har fortfarande depressionen kvar. Den kommer och går som den själv behagar och jag kan inte styra den eller radera den från mitt liv ( hur mycket jag än vill ).

/ Jennifer

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Helgen är slut och jag har som för det mesta, spenderat min helg på jobbet 👌🏻
Veckan som varit har bara sprungit iväg!
Fredags eftermiddag åkte jag och lämnade lilleman hos sin farmor där han skulle spendera natten, andra natten han sover borta. Och även denna natt hos farmor gick kanon bra :) tänk om han ändå kunde sova så bra som han gjort borta här hemma med? 🙈🙄

Lilla jag passade på, på min helt barnfria fredag kväll att träffa och umgås med lite vänner :) helt underbart & det händer typ aldrig! 3de gången nu sen Theodor föddes jag är iväg helt själv utan barn!
Dock vart det inte så sent för mig med mina vänner eftersom jobb vakades på lördag morgon, så åkte hem innan klockan hann slå 00,00

Igår kom det äntligen lite snö här :) helt fantastiskt om man frågar mig, plus att man fick skotta för första gången detta år och jag hoppas att jag kommer få behöva skotta mera snö detta år :) älskar när det blir vitt ute och så mycket ljusare och finare. Jag får en hel bomb av energi :)

Idag är det måndag & ny vecka
Nèa är på dagis och lilleman är hemma med mig och just nu river runt för fullt haha!
Ska väl även passa på att säga att det även är MIN födelsedag idag! Hela 26år blir jag :o vet inte riktigt vad jag tycker om det, är roligt att fylla år :) men efter man fyllt 25år så behöver man ( iallafall inte jag ) fylla något mer!

Nu ska jag bädda ner Theodor som börjar bli jätte trött, sen ska Nèa hämtas på dagis :) och sen kommer familjen hit och firar mig :)

Hoppas ni alla får en trevlig måndag :)

Likes

Comments

Måndagen började med en super mysig dag i stallet med båda barnen, mys & ridning av hästarna och ja allt som tillhör :) en kanon start på denna vecka! ( trodde jag iallafall ) natten dessvärre va verkligen ingen höjdare alls :(
La som vanligt lilleman och han somnade, vaknade till vid 21 rycket som han alltid gör för att sen läggas och somna om direkt i min säng. Men inte den här natten! Han vakande och va hysteriskt ledsen och det spelade verkligen ingen roll vad jag gjorde eller försökte med, han bara grät för fulla mugga! ( sånt skrik så man hör att något verkligen är fel ) klockan slog 23 någonting och jag fick ringa min mormor i panik eftersom han fortfarande va jätte ledsen :( och jag visste tusan inte vad jag skulle göra eller vad dom va fel på min lilla kille!

Efter mycket om och men somna han tillslut av utmattning brevid mig i sängen runt 04 tiden och sov till 06,07 något! Hade inte koll på något när han tyckte vi skulle vakna till liv 🙈
Väl uppe så ringde jag vårdcentralen och fick en tid samma dag! Jäkla tur där för hade aldrig väntat en enda dag till.
Iväg med Néa till dagis som va lite små trött eftersom hon hade hört lillebror lite under kvällen bara som tur va. Sen stod läkaren på vårat schema!

Öroninflammation och 39,8 i feber :( så hem med pencilin för lilleman!


Så början på denna vecka va verkligen inte rolig alls, minst sagt för Theodor. Men nu börjar denna onsdag lida emot sitt slut, lilleman mår mycket bättre :) och är super glad, didrik ( barnens pappa ) som kom i tisdags kväll för att Theodor va dåligt, åker imorgon bitti tillbaka till jobbet. Så blir bara jag barnen och djuren hemma igen..

Helgen börjar närmar sig med stora steg och jag kliver då på min jobb helg efter 8 dagars ledighet :). Skulle ha jobbat extra i tisdags men fick ringa in om vabb.
Didrik och jag har även hunnit att slagit in alla julklappar till barnen :) och jag kan inte mer än längta till julafton nu och barnen får öppna sina klappar!.

Nu ska jag försöka sova litegrann tror jag :) läkaren för min del imorgon och lämna prover, igen! Sen efter jag hämtat Néa på dagis så drar vi alla till stallet!

och ni som inte har tittat ut genom fönstret ikväll! Det SNÖAR :)

Theodor fick prova att äta själv idag, och detta vart resultatet :)) haha! Så jäkla söt! Dock hamnade inte så mycket i munnen.

Likes

Comments

Måndag & jag har ledig vecka från jobbet, jobbar inte förs på lördag 👌🏻 så en hel vecka med barnen & djuren! Det klagar jag inte på det allra minsta!

Jaha! Néa är på dagis och Theodor ligger och vilar och lilla jag har passat på att tagit en lång dusch ( vilket inte händer så ofta ) nu sitter jag i soffan och bara är! Dagarna med två barn är ganska hektiska och full rulle så det är sällan man får sitta i lugn och ro! Så nu passar jag allt på :)

Va inne i Vingåker igår på tomteparaden och tittade, vart lite besviken! Tycker bara allt blir mindre och mindre för varje år, snart finns väl ingen tomteparad kvar? :/ Aja!
Igår kväll åkte mina nya julgardiner upp i köket och jag vart helt nöjd :) dock insåg jag att jag har tusan glöm att plockat fram advents ljusen som man ska tända varje advent :o hur fasiken har jag kunnat glömt den?! Haha! Jag ska iallafall plocka fram den idag och tända första advent ljuset. Lite fy skäms på mig där!

Nu ska jag fortsätta njuta i soffan, sen när lilleman har vaknat till liv blir det att åka till stallet för att spendera lite tid där :)

Ha en bra dag allihopa :)

Likes

Comments

Då börjar denna helg lida mot sitt slut, kvällsjobb stod på mitt schema igår och idag har jag spenderat hela eftermiddagen/ kvällen ute hos mina hästar :). Det kan jag lova va längesen! Tänkt att första hästen flyttade hem till oss när jag va 16år, 10 hela år har vi haft tant Blesa hos oss :) och jag hoppas på minst lika många år till!

Imorgon är det söndag och redan första advent? Och det innebär julmarknad i Vingåker 👌🏻 älskar verkligen att gå på julmarknad och få känna att julen är på väg :) hade gärna haft lite snö på backen med bara! Julen ska vara vit! Så är det bara. Får iallafall hoppas på lite snö till julafton 🙈

Och på tal inget, tiden den bara springer iväg i all världens fart! Theodor utvecklas och lär sig nya saker för varje dag som går och snart blir han 1år?! Han kryper för fullt, ställer sig och går emot allt och river i allting som går att riva i, haha!
Néa är inne i en jätte jobbig trots period och gör mig gråhårig dagligen :/ hatar alla dessa olika trots perioder barnen går igenom och man får ofta ( iallafall jag ) känna mig som den elakaste mamman som finns, jag försöker bita ihop men ibland är det verkligen jätte jobbig och jag hatar att behöva bli arg på henne flera gånger om dagen :/ men Gud vad jag älskar den där tjejen och är så grymt stolt över henne!

Så ja mina dagar består just nu av fullt ös medvetslös och totalt kaos! Haha! Tur barnen blir stora någon gång, eller vad man säger man? ;)

Nu ska jag krypa ner i sängen brevid lilleman och invänta morgondagen :)

Gonatt!

Néa & tant Blesa efter deras ridtur :)

Likes

Comments

Nu ska jag riva upp ett ämne som sällan ens nämns eller pratas om, och inte alltid tas på allvar heller även fast många kvinnor/blivande mammor drabbas av det.

Att vara gravid och få bli mamma för första gången eller andra, tredje gången mm är något stort och något man längtar till som bara den! Och det är en magisk känsla och kärlek som aldrig går att beskriva, eller att ens gemföra med! Man dag drömmer under gravititeten om hur mysigt och helt underbart det ska bli och kommer att vara så fort den lilla kommit ut. Bara tanken att få bli förälder värmer än varmt in i hjärtat.

En förlossning ska vara början på något helt underbart MEN för vissa mammor är det även början på något hemskt och ofattbart!

Här kommer min hemska berättelse om min första förlossning och att bli mamma, & min förlossningsdepression! :(

Den 11 mars 2012 kom den vackraste flickan till värden, skulle jag tyckt och kännt ja!
Min förlossning gick till en början super bra, men mitt i krystvärkarna slutade min dotters hjärta att slå! Läkare på läkare kom in springandes och jag fattade verkligen ingenting av vad som hände, dom förklarar fort att hon måste ut - ut med sugklocka!

Först klippte läkaren mig i underlivet med en för slö sax så han fick byta,(för att komma åt med sugklocka). Trodde jag skulle sparka av honom huvudet av smärtan jag kände! Sugklockan va på plats ganska fort och så började han dra med hela sin kroppstyngd för att få ut min dotter fort, men sugklockan lossnade 2 eller 3 gånger! Och det Kändes som allt som fanns i mig höll på att sugas ut genom mitt underliv! Hemskaste & obehagligaste känslan vill jag lova! Minns att jag grät för allt gjorde bara så ont och va obehagligt!

Men hon kom ut och hjärtat slog och hon skrek för fulla halsar :). Sen låg hon på mitt bröst ( en känsla som ska vara helt obeskrivlig ) men jag kände inget! Inget alls, jag ville knappt kolla på henne! Jag låg där med min dotter på mitt bröst och kände mig helt överkörd av smärta och konstig tung värkande knivande känsla i underlivet och tom i magen.
Här började detta helvete för mig :(

Jag kunde inte gå av smärta, kunde inte sitta och knappt ligga! Jag grät och grät, men fick till svar att man får lite ont. Lite ont?!
Låg på BB i 4-5 dagar om jag minns rätt, ville inte hålla i min dotter utan sneglade lite på henne ibland bara! Min mormor va med mig på BB och fick göra allt med MIN dotter, jag ville / orkade/ kunde inte ens följa med på läkarbesöket innan vi skulle åka hem. Utan jag låg bara i sängen helt förstör av smärtan. Men dom på BB gav oss besked att vi fick åka hem? För allt såg bra ut?

Hem från BB till min mamma, jag fortsätter ligga i sängen på övervåning hela dagarna och lider mig igenom varje dag som går, kan inte kliva upp själv, kan inte gå själv utan stöd/ hjälp! Kunde inte ens sitta av den jävla smärtan. Kunde inte heller göra mina toa besök för kunde inte sitta, utan fick stå i duschen men ljummen vatten rinnandes för att dämpa smärtan och gråta samtidigt som jag gjorde mina behov.

Min dotter, underbara Néa som min mamma tog hand om 24/7 och gjorde allt med och sov med, hon föddes helt frisk och pigg :)
Men jag ville inte hålla henne, jag brydde mig inte alls om henne! Jag kände INGET för min egna dotter. Om jag ska vara helt ärlig så ville jag inte ha henne. Jag ville inte vara hennes mamma och jag kände mig inte som hennes mamma heller!

Nu när jag sitter och skriver detta så sitter jag med tårarna i ögonen och skäms som en hund! Hur fan kunde jag inte vilja ha min egna dotter? Eller ens vilja titta/hålla i henne?! Hur dum i huvudet va jag inte?

Min förlossnings depression fortsätter och jag bryr mig inte om min dotter, kunde titta på henne men minns att jag inte kände någon kärlek eller något till henne! Hon va som inget för mig. Ca 2 månader har gått och lilla Néa ligger på golvet framför tvn och jag sitter i soffan, vid den här tidpunkten börjar min kropp läka sakta men säkert och smärtan är inte lika outhärdlig. Jag kan gå själv, och sitta litegrann ( på en kudde ).
Men plötsligt så händer det något! Något magiskt!!!

Néa börjar gråta och jag flyger fram och lyfter upp min dotter självmant, för första gången! Håller henne i min famn och försöker trösta henne och det fallar in en känsla i mig. En underbart känsla, en stark jävla kärlek. Kärleken till min, min egna dotter. Min förlossningsdepression lossnade ( inte helt ) men den försvann nästan helt och jag vägrade efter det släppa taget om Néa.
Néa fick sin mamma för första gången och jag fick min dotter, jag fick känna hennes doft och kärlek och hon min ❤️

Nu sitter jag och gråter igen när jag skriver och får tänka tillbaka till denna hemska sanning och mardröm!
Men hur tusan kunde all personal på sjukhuset tillåta detta?! Varför fick jag ingen hjälp? Varför märkte aldrig någon läkare att jag aldrig höll i mitt barn och knappt ens tittade på henne? Jag ville inte ha henne! Varför va det ingen som pratade med mig efter förlossningen om hur jag upplevde allt och kände?!

Jag skäms så över allt det här och det är ett stort steg för mig att ens våga skriva om det! Jag skäms varje dag & får ångest så fort jag tänker på vilken start min älskade dotter fick och vad jag gick minste om, som jag aldrig kommer att kunna få tillbaka. Mitt första barn och jag ville inte ha henne, jag ville inte mysa med min lilla lilla bebis och ge henne den närheten och kärlek hon förtjänade.

Min kära oskyldiga lilla dotter fick växa upp under sin första viktiga tid utan sin mamma, utan min närhet & min trygghet som va hennes allt när hon låg i min mage! Hon fick aldrig ligga mot mitt bröst och höra sin mammas hjärta slå som hon lyssnade på under 9 månader. Ska en liten oskyldig bebis behöva komma ut till världen såhär?

Idag blir min dotter 6år och jag gör allt för henne & kommer alltid att göra, jag försöker hela tiden gott göra det där helvetet hon fick börja sitt liv med och jag kommer nog aldrig kunna förlåt mig själv för hur det va, även om det inte va mitt fel. Inget barn ska behöva förlora sin mamma pga en förlossningsdepression! Aldrig!

Jag önskar såhär i efterhand varje gång jag tänker tillbaka på det här, tänk om jag bara hade fått hjälp? Fått pratat med någon? Fått hjälp med min depression?

Jag har fram tills nu nästan aldrig pratat om det här för skäms som en hund och mår så dåligt över det ( är få som vet om det, även bland mina vänner & familj )
Men jag delade med mig om detta ihop om att ni andra där ute inte ska skämmas eller dölja om ni mått dåligt eller haft/har förlossningsdepression. Det är inget att skämmas för, det kan drabba vem som helst! Även den lyckligaste, rikaste, unga/ äldre mamman!

Inget barn förtjänar att förlora sin mamma pga av detta och ingen mamma ska behöva känna som jag gjorde för min dotter!

❤️

Likes

Comments

Som många mammor säkert märkt när man får barn, är att man kanske inte får så mycket egentid eller rättare sagt - ta sig tiden till det.
Likaså att man hellre spenderar sina pengar på barnen än sig själv! Och det är väl en självklarhet att man alltid gör allt för barnen och glömmer lätt bort sig själv, eller tänker - nej men köper hellre saker till barnen, jag kan unna mig något nästa gång ( som aldrig blir av oftast )

Jag har varit totalt sämst på att ta mig egen tid eller att lägga lite pengar på mig själv, iallafall sen Theodor föddes. Jag spenderar hellre all min tid med barnen och pengarna på dom! Även fast man vissa dagar har lust att slita av sig håret för barnen går än på nerverna och både tålamodet och energien är helt slut! Att ha barn är inte alltid en dans på rosor och man kan verkligen komma till en punkt där man är helt slutkörd som människa!

Men nu är min minsting 8månader och jag har illa tvunget behövt insett att man som mamma BEHÖVER ta sig lite egen tid ifrån barnen och även skämma bort sig litegrann. För att få ny energi och faktiskt kunna vara den mamman mina barn behöver och förtjänar(istället för en trött och grinig tjur kärring)

Så även fast det tog emot länge länge för mig att ta det stora klivet så vart jag illa tvungen, och jag måste säga att det va nog det värsta & det bästa jag gjort på samma gång!
Néa brukar sova borta ibland men detta va FÖRSTA gången lilleman skulle sova borta! Utan mig.. och jag utan honom!
Trodde jag skulle gå sönder och oroa ihjäl mig, men allt gick super bra för honom och jag fick sova en HEL natt, tänk sova en hel natt ifred? :) hade jag inte fått gjort på ca 10månader.

Jag vaknade upp 07,00 och kände mig som en helt ny fantastiskt människa, glad och energi som jag aldrig haft förut :)
Fybubblan vilken känsla, helt underbart :)



Plus att jag faktiskt även nu, lägger lite pengar på mig själv varje månad :) jag har som ny ” regel ” att jag unnar mig nya naglar varje månad, passar på att bli lite vardags snygg och samtidigt får lite egen tid :)


Så ni mammor där ute, ta er tiden att få lite egentid och unna er något! Det är ni så jäkla värda och barnen med, att få ha en glad mamma & lite piggare! Det ger mer än vad man tror, till sig själv och även barnen
❤️

Likes

Comments

Måndagen är här och läkarbesöket stod på mitt schema,
Tog lite blodprover, halsprover och fick göra EKG. Men inget där visade något ( som jag misstänkte ) men läkaren va inte nöjd, något måste vara på tok och jag håller med honom!

Så på onsdag ska jag dit på morgon och ska fasta 12 timmar innan för att ta lite ”djupare” blodprover och andra prover. Jag kommer att hungra ihjäl under dom där 12 timmarna utan ens en liten smakbit på något gott :( frågan är ju om man ens får dricka något? Det fick jag aldrig veta men men.
Ska även få remiss till Mälarsjukhuset för röntgen på mina lungor och sen mammografi :o
Men skönt att äntligen fått träffat en läkaren som går till botten med hur jag mår, så man kanske får några svar och hjälp att må bättre

Nog men det! Imorgon är det tisdag & jobb vankas 07,30-15,00 sen gymnastik för Néa på kvällen i Katrineholm :) som hon älskar att få gå på gympan, är riktigt roligt att se henne där och mitt mamma växer varje gång. Att min ”lilla” tjej börjar bli så himla stor! Fyller 6år i mars?! Vart tar tiden vägen? :/

Nej nu har jag slappat klart i soffan, nu ska jag kvälls fodra mina djur och släppa ut hunden, sen fixa iordning allt inför imorgon till mig & Néa så vi spar lite tid imorgon bitti och får sova lite längre 🙈


Och förövrigt, vilka mer än mig ÄLSKAR inte att julen är pångång och man får sätta upp allt som lyser,både inne & ute? Tycker det är så super mysigt och älskar att se allt som lyser ute, både från fönster & trädgårdar i 🙈
👌🏻

Likes

Comments

Söndag idag & jag vaknade upp imorse och mådde verkligen inte alls bra, så vart att ringa in sig sjuk till jobbet och bli hemma.
Efter att ha varit uppe med barnen en stund så kände jag att det funkade inte, kroppen & värken ropade efter sängen :/.

Så min snälla mormor kom förbi och tog med sig båda barnen hem och jag slog ihop i soffan. Så min söndag och avslut på denna helg har inte varit något att hurra för direkt.
Men imorgon är det ny vecka och jag ska tillbaka till läkaren för att fortsätta min utredning ( ang mina lungor & mitt allmänt tillstånd som inte är bra ) så får hålla tummarna på ett sätt att läkaren kan komma fram till något så jag får börja må bra igen, och känna mig som människa .

Nu ska jag släcka ner och krypa ner brevid Theodor, som förövrigt har börjat sova i min säng den sista tiden. Han sov så himla dåligt om nätterna förut och vaknade flera gången och va ledsen. Prövade lägga honom i min säng och vips, han sover kanon bra :) så han nattas i sin säng och vaknar ca 45min - 1 timma efter och läggs i min säng och somnar om igen. Mysigt att sova hos mamma tror jag 😇
och jag gnäller inte heller, finns inget bättre än att få sova ihop med honom (känna hans lukt & höra hans små andetag) sen att man får en hand i ansiktet eller fot rakt i magen, det får man på köpet ;)

Nej gonatt hörrni och hoppas ni haft en bra helg :)

Likes

Comments