I början av veckan kände jag mig både krasslig och hade så mycket ångest att jag var hemma från skolan i två dagar. Många kan tycka att det är en fullkomligt orimlig anledning till att stanna hemma men det är inte lätt att ta sig till skolan när hela kroppen värker av oro. Hjärthugg, hjärtklappning och tryck över bröstet är för mig signaler att jag måste ta det lugnt.

Inte för att det egentligen är så mycket i skolan men det är ändå mycket att tänka på. Studenten är ca 200 dagar bort (vi har en gemensam nedräkning i klassrummet men jag har även en app) och det är massor kvar att göra. Fixa mössa, börja tänka på kläder, sälja biljetter till skivan, planera outfits till andra skivor, ordna med försäljning för att ordna själva skivan. Sen ska det även planeras med vad i hela helvete jag ska göra efteråt. Hur sommaren ska läggas upp. Vad jag ska göra med resten av mitt liv ungefär. Jag VET att det är senare problem men det är ändå saker som då och då dyker upp. Dessutom är det ett hus som ska ställas iordning, en fest som ska planeras, en annan fest som verkligen ska planeras samt ett rum som ska målas om och fixas, så jag har en del att göra kommande dagar (eller veckor).

Så hela tisdagen och onsdagen låg jag i sängen och kollade på så många Star Wars-filmer jag hann. Men vändningen denna vecka kom i och med frågan om att följa med Tobbe och hans familj på en komedi show eller vad man ska kalla’t.
Erik Haag, Johan Rheborg, Nour El-Refai, Mia Skäringer och Björn Gustafsson fick mig verkligen till tårar av skratt. Föreställningen hette ”Bostadsekonomi är jättekul” och det var faktiskt vääääldigt kul. Det handlade dock inte SÅ mycket om ekonomi som man innan kunde trott.

Torsdagen var enklare och i skolan lyssnade vi på en helt underbar föreläsning av organisationen KRIS (kriminellas revansch i samhället). De som var där lärde mig mer om droger och deras påverkan men också mer om kriminalitet och hur en kriminell identitet skapas än jag lärt mig någonsin förut. Mycket mycket bra.

Efter skolan mötte jag Tobbe och överraskade genom att ha köpt biljetter till Justice League som hade premiär i onsdags. Den tycker jag verkligen att alla ska se!

Idag (fredag) var skoldagen inte jättejobbig och efteråt hade jag så mycket energi över att jag skippade att ta min dagliga nap för att istället måla om mitt rum. Det tog ca en timme att måla de två väggarna med horribla tapeter meeen jag måste måla minst en gång till för att det ska täcka helt...

Efter det gjorde jag mig iordning och tog mig hem till kusin Bea och hennes familj för att käka tacos och peppa inför kvällens PANDA DA PANDA konsert. Den var på Nobelberget i Sickla och wow vilket udda men mysigt ställe det var! Förbandet var en tjej (vars namn inte framgick för mina öron) som spelade rave-remixade fjortisdunk. Sen var det äntligen dags för mig att se Thibo (PdP) för fjärde gången. Han är fan lika bra varje gång. Just Panda har betytt så sjukt mycket för mig eftersom hans texter beskriver mina känslor så precist. Jag grät dock inte så mycket som jag trodde att jag skulle utan jag stod mest och bara var helt salig av lycka. Okej tbh, det kom en del skurar av glädjetårar ändå, men de var färre och mindre än beräknat hahha.

Nu ska jag se till att få mig en god nattsömn så att jag är utvilad inför släktkalaset i Norrköping imorgon!

Jennifer S Z

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

I lördags gick flyttlasset från lägenheten i Bandhagen där jag är born and raised, till mamma och Patriks nya radhus i Sköndal. Patrik flyttade officiellt in i lägenheten 1/9 så ända sedan dess har vi hållit på med flyttkartonger. Nu är jag så less på dem att jag inte vill göra något annat förens alla kartonger är borta...

Nya huset är superfräscht och nyrenoverat. Jag vet att jag kommer trivas jättebra här! Var lite orolig för om jag skulle tycka att det var jobbigt att lämna lägenheten eftersom jag bott där mestadels av mina 18 år. Men jag var så bakis att jag inte kunde hjälpa att bära saker till en början, men efter lite käk och massa naps var jag återigen på banan och kunde göra min del av flytten.

Mitt rum är typ klart med uppackningen, men jag kan inte sova därinne förens jag målat/tapetserat om. Det eftersom sängen jag har är konstruerad på ett sätt att den måste fästas i väggen, och det känns sjukt onödigt att fästa den för att sedan göra om allt inom en vecka eller två. Så just nu sover jag i extra rummet. Men det är inget problem då 120-madrassen som jag hade i Bandhagen ska vara därinne, medans jag får en ny 140-säng. Vilket jag är väldigt nöjd med!

Just nu är vårt wi-fi tydligen nere och Patrik har suttit i telefonkö under de nästan tre timmar som jag tagit en välbehövlig powernap. Har tre skoluppgifter som egentligen ska vara klara imorgon men det går faktiskt inte att göra något åt det så jag ska inte stressa upp mig i onödan. Får fokusera på att bli av med den sista kartongen i mitt rum och sedan hjälpa mamma och Patrik med att få iordning resten av huset. Fast först ska vi få tredje dosen av gäster för idag!

Lägenheten i Bandhagen.

Radhuset i Sköndal. Sista bilden till höger är mitt rum. Förstår ni varför det måste tapetseras om? Jag blir helt yr av mönstret så bort ska det. Och det är fort.

Jennifer S Z

Likes

Comments

Hej hopp allihopa. Som vissa kanske vet så hade jag en blogg tillsammans med en kompis förut men har under en längre tid känt att jag vill ha en egen blogg för endast mina tankar och mina upplevelser. Det blir inte heller någon press om att vi ska skiva lika många inlägg eller liknande. Jag kör hellre mitt eget race. Vi tog som en bloggpaus på obestämd tid och nu känner jag att det är dags att börja om på nytt, med ja, en helt ny blogg.

För er som inte vet sedan tidigare vem jag är så heter jag Jennifer. Jag bor i Stockholm med mina två familjer och pluggar på gymnasiet fram tills juni 2018. Just nu mår jag superduper bra men precis som alla andra så dippar jag ibland. Därför är underrubriken till hela bloggen, livslust, dödsångest och allt däremellan, eftersom det är vad jag ska fokusera att skriva om. Alltså allt som har med mig att göra.

Jag vet egentligen inte hur man bloggar eller vad folk tycker är kul att läsa om och to be honest så skiter jag i det. Jag skriver här för att jag tycker att det är kul, för att jag vill dela med mig om något eller för att jag känner för det. Om ni inte uppskattar det jag skriver så behöver ni faktiskt inte läsa. Men, eftersom jag inte heller har någon specifik inriktning på bloggen kommer jag kanske dela med mig av saker som ingen vill missa. Vem vet? Inte jag iallafall. Hoppas ändå att någon läser, annars kan jag ju lika gärna skriva i en dagbok som jag förvarar under sängen och utom räckhåll för allt och alla.



Jennifer S Z

Likes

Comments