View tracker

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Som många säker vet så var jag för cirka en månad sen med i Nyhetsmorgon och pratade om Diabetes med Peter Jihde. Men hur kom det sig att just jag fick komma dit? Jo det var såhär: när jag var på Rhodos så satt jag och scrollade igenom Instagram, plötsligt såg jag att Peter Jihde hade lagt upp ett inlägg där de sökte en person som skulle få komma och vara med där. Så jag tog tillfället i akt och skrev några rader om mig själv och mejlade iväg. Ett par timmar senare fick jag svar från Nyhetsmorgons redaktör som bad mig att ringa honom då både han och Peter tyckte att just min historia var väldigt känslomässig. Just för att nästan hela min skoltid har varit väldigt påfrestande psykiskt då jag ständigt fick höra elaka kommentarer av mina klasskompisar och att jag blev utfryst, detta pågick ända från låg- och mellanstadiet tills studenten.

Iallafall så bestämde vi att jag och min lillebror skulle åka upp till Stockholm och sova kvar på hotell. Självklart fick vi tåg, hotell och taxi betalt av TV4. Grejen var att vi kom hem från Rhodos vid klockan 05 på morgonen, och sen gick vårt tåg till Stockholm klockan 14 samma dag. Så det var bara hem och sova och sen packa om för att sedan ge oss iväg. När vi kom fram hade vi en taxi som väntade på oss för att sedan köra oss till hotellet. När vi till hotellet slängde vi bara in väskorna på rummet och gick iväg och käkade middag, det var lika bra att göra det tidigt eftersom att taxin hämtade oss 06 morgonen efter. Den natten sov jag knappt någonting för att jag var så jävla nervös.

När vi kom fram till TV4-huset blev vi insläppta av en vakt och sedan fick vi vänta på att bli hämtade av en tjej som hette Elin (?), hon kom ner och mötte mig och Christoffer och tog med mig upp till sminket. När jag satt där och blev ompysslad hade jag hjärtklappning och var spyfärdig för att jag var så nervös, jag trodde att jag skulle svimma. När jag var klar i sminket fick jag och Stoffe gå in och sätta oss i ett "väntrum" (kom inte på något bättre ord) och vänta på att jag skulle få mikrofon och sånt. När jag hade fått på mig den så såg jag att det var 10 minuter kvar tills jag skulle vara med i sändningen, ungefär då kom Peter Jihde och Soraya och hälsade mig välkommen och sa att allt skulle gå utmärkt. På något sätt hade all nervositet släppt, jag tänkte väl att jag inte kunde sitta i direktsänd tv och göra bort mig. Fatta vad pinsamt att göra bort sig och sen komma hem till lilla Frövi och bli utskrattad.

Så småningom kom en tjej fram till mig och Stoffe att vi kunde följa med henne för nu var det min tur. När vi gick in mot studion var jag så sjukt taggad, äntligen skulle jag få min revansch mot alla som behandlat mig illa genom åren. När jag satt där i direktsändning så kände jag mig så självsäker, och efteråt var jag sjukt stolt över mig själv. Faktiskt så är jag det fortfarande, jag trodde aldrig att jag skulle klara av en sån sak. But I did, och till alla som behandlat mig som skit genom åren, hopps ni känner er nöjda och duktiga med er själva.

Likes

Comments

View tracker

Hej hopp!!
Det här med att blogga kan jag ganska enkelt konstatera att det inte är min grej. Trots att jag älskar och skriva så passar det här inte mig, jag vill inte känna att jag är "tvungen" att sitta och skriva nya inlägg titt som tätt. Istället har jag bestämt mig för att bara uppdatera det här stället när jag har tid och lust, som typ nu.

Den där burgaren skämtar man inte bort!

Likes

Comments

Imorse fick jag min andra (!) sovmorgon på rad, så skönt! Vaknade dock med för högt bs, 9.3, så det fick bli 7 enheter insulin till frukosten.

Idag jobbar jag från 15.00-21.30, känns ändå helt okej eftersom att jag är ledig hela helgen. För de som inte vet så jobbar jag på hemtjänsten, bästa jobbet!

Likes

Comments

Idag har varit en utmärkt blodsockerdag för en gångs skull... Jag och Hampus var så fruktansvärt sugna på tacos idag så vi åkte och handlade saker till det och sen gjorde vi iordning det, smakar alltid lika bra. Innan vi skulle äta låg mitt bs på 4.3 vilket är perfekt, så det fick bli 5 enheter insulin till maten!

Likes

Comments

Igår kväll fick jag för mig att jag ville ut och springa, så jag pratade med min lillebror och nu på förmiddagen följde han med mig ut på en liten joggingrunda. Jag har inte sprungit på ungefär två år, det kändes kan jag lova. Dock behövde jag inte gå något, så jag är ändå nöjd!

Likes

Comments

Hej!

Mitt namn är Jennifer Gustavsson, jag är 18 år gammal och bor strax utanför Örebro. Jag bestämde mig för att starta den här bloggen för att jag vill att fler människor faktiskt ska veta vad det innebär att leva med Diabetes typ 1, då kunskapen i dagens samhälle är extremt låg.

Sommaren 2005 när jag var åtta år gammal vändes mitt liv totalt upp och ned - jag blev nämligen diagnostiserad med Diabetes typ 1. Jag hade verkligen ingen aning om vad som väntade mig. Det visade sig bli en kamp dygnet runt och en ovisshet om jag ens skulle vakna upp på morgonen.

Det här inlägget blev väldigt kort och tråkigt, men det känner jag är okej. För att jag har faktiskt jobbat som en galning de senaste dagarna, nu ska jag sova så att jag kan få min oerhört välförtjänta sovmorgon!


Likes

Comments