View tracker

Vart ska jag börja? Vill först och främst säga att jag är riktigt tacksam över att ni läste och för alla kommentarer jag fick för mitt senaste inlägg. Men någonstans känns det som jag inte är klar, jag har så mycket mer och säga och dela med mig av.

Efter alla motgångar så kändes det som min uppförsbacke var i slutet, att man äntligen ser ett slut i de hela. Men jag kände fel, nya sjukdomar & nya läkartider och min uppförsbacke har bara börjat.

Jag själv har märkt på sista tiden att jag har tappat ovanligt mycket hår och det ledde till att mamma såg kala stora fläckar i hela hårbottnen. Efter en hel dag med tårar och läkarsamtal så kan jag fortfarande inte fatta det.

Ännu en sak jag ska skämmas för? räcker det inte som de är? Om folk kommenterar min psoriasis, varför skulle de inte kommentera detta då? Jag är rädd, vad är nästa sjukdom? vad är nästa steg? Känns som jag bara sitter och väntar på nästa sak.

Jag är väldigt rädd för om jag tappar allt mitt hår, vilket är väldigt trovärdigt. Ska jag behöva gå i peruk och polo tröja? allt för att inte få kommentarer och skämmas. Skämmas för något jag inte har valt att få.

Jag vill vara stark och stå upp för mig själv, att gå till skolan med dessa kala fläckar och min psoriasis utan polo tröja, men jag kan inte. Jag är för feg, för svag. Just nu vägrar jag gå ut överhuvudtaget med detta,men samtidigt vill jag att folk ska veta hur jag egentligen mår. Samtidigt som jag är denna spralliga tjej med mycket energi så finns det även dåliga dagar, och dom dagarna kommer jag inte att dölja.

Jag tror inte att det kommer vara någon än jag själv som verkligen förstår vad jag går igenom, ändå så finns det dom som har det värre. Jag lider med er allihopa som har någon form av sjukdom.

 Men att vara borta från grundskolan på grund av mina sjukdomar leder till att jag blir väldigt stressad i vardagen och mycket prov som jag ligger efter med. Vilket innebär att jag blir orolig för mig själv, jag går ändå i 9:an och snart är det gymnasieval. Jag håller tummar och tår för mig själv och hoppas att det snart kommer mina bra dagar, för jag har saknat dom.

Jag kommer lägga ut bild på hur min nacke ser ut, för jag orkar inte dölja saker mer. Att dölja min psoriasis för folk var hemskt, att folk ens kunde tro att det var sugmärke var ännu värre. Jag kommer inte må bättre av att dölja det. När jag skrev av mig om min psoriasis så var det som en klump som lossnade, och det hoppas jag att det gör denna gång med. Även att jag inte skrev av mig lika djupt nu.

Jag är dock lika rädd idag som jag var förra gången för att skriva detta, att få veta hur ni kommer se på mig efter det här. Även att jag bara är en vanlig 15-årig tjej med många sjukdomar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

.Jag är en av alla som har en hel del sjukdomar och allergier. I vissa stunder känns det som jag bor mer på sjukhuset än hemma. Men det är okej, jag är så himla van och sova på hårda sängar och komma efter i grundskolan.

Från att operera magen till allergichocker, bryta revben till att också åka till min dietist på barnkliniken, hudläkare och läkarna på allergicentrum. Jag har haft en del otur och känns som jag fortfarande ligger kvar i uppförsbacken.

Jag tänkte hålla mig till och prata om en sak idag, psoriasis.

En sjukdom jag har haft väldigt länge, men det blir bara värre och värre, speciellt nu på vintern. Jag själv lider med er som har det och jag tror inte någon förstår hur jobbigt det egentligen är. Får ofta kommentarer om att de är sugmärken jag går runt på och har över hela kroppen, eller överhuvudtaget folk som kommenterar utslagen, tittar snett på en och man känner sig äcklig.

Man känner sig så vidrig, äcklig, man skäms över att gå runt på det. Försöker undvika allt med att folk ska se, Köper fler och fler polo tröjor, använder alltid långärmat, skippar helst och ligga vid stranden i bikini en hel dag. Ska jag, som är 15 år behöva känna så? Ska jag behöva skämmas för att samhället idag inte tänker sig för innan de öppnar munnen, eller att idag går allt ut på och se bra ut. Man kan ju ej se bra ut när man har röda fjällande fläckar på kroppen och i ansiktet eller hela hårbotten full med fläckar och mina händer/fingrar.

Jag har inte valt att få detta, Varje dag vill jag bara lägga mig ner under täcket och gråta, vissa dagar är värre än andra med psoriasis. Varje morgon, Varje kväll, Varje gång efter jag har tvättat eller haft kontakt med form av vatten ska jag smörja in alla dessa fläckar jag har. Tro mig, om man är 15 år så har man bättre för sig och detta är inget man vill göra. Hur mycket jag än smörjer så har jag lika mycket kvar, o ibland känns det bara som jag får mer och mer.

Ibland vill jag bara vara som alla andra, Jag vill inte gå runt med polo tröja och långärmat dag ut och dag in? jag vill kunna ha linne, t-shirtar, färga håret utan att hårbotten ska explodera. som alla andra tjejer gör och har linnen utan att folk tittar snett eller att få kommentarer.

Detta är något jag tänker på varje dag, vissa dagar mindre än andra. Vissa dagar är det så illa så jag måste gå osminkad för att jag inte får sminka över de. Jag hatar och gå osminkad, då jag är väldigt obekväm med mig själv.

En del tar inte denna sjukdom som en stor big deal utan bara några utslag här o där, jag var så förut, Innan jag fick dessa blickar och kommentarer. Då jag insåg hur jobbigt jag verkligen tyckte det var., Ibland vill man inte inse problem för sig själv, och detta var något jag inte insåg.

I vissa fall kan man tycka att jag ska få bättre självförtroende och bli bekväm med mig själv, men jag är rätt bekväm med mig själv, alla har sina dagar men detta har sänkt mitt självförtroende, väldigt mycket.

Jag har varit väldigt osäker på detta inlägg, men jag visste att nästa blogginlägg jag ska göra från pausen jag har haft ska handla om min sjukdom som jag själv mår dåligt över för det är något jag inte ska behöva göra. Jag har velat göra detta inlägg, men har varit för feg. För feg för hur folk kommer se på mig efter jag lägger ut denna bild. jag kommer som sagt bara lägga ut så som jag ser ut vid halsen och lite till, och inte det som är värst. Jag vill va bekväm med mig själv och det blir jag inte genom att dölja och må dåligt över min sjukdom.

Det är en väldigt dålig bild, men svårt och få att det syns överhuvudtaget på halsen och som sagt, detta är ingenting mot vad de brukar vara. Idag är en " fin" dag både på händer och hals. 



Likes

Comments

View tracker