Heij bloggen. Det har varit tyst här ett tag igen, för att det varit helt otroligt bråttomt med allt. Har hunnit göra en massa, börjar nog längta efter att "bara få vara" som vi säger hemma i Österbotten.

Sist jag skrev skulle jag berätta mera om då Julia och Jessica var och hälsade på. De kom till London och med buss upp till Bradford på en fredagskväll, samma kväll for vi ut och äta i stan, jag tog upp dem till huset för att visa var jag bodde. Sedan ställde vi oss att fara till spanskornas och sedan vidare till leeds. Jag visade dem lite hur utelivet i Leeds ser ut. Det är nog lite annorlunda mot där hemma vid Melody. Men just denna kväll var det nog inte mycket folk ut alls. Det blev en väldigt sen kväll eftersom att bussen inte hade några bra tider. På lördagen for vi sedan till York. En historisk vikinga stad. Den var riktigt mysig och vi for och se ett vikinga museum där de hade återskapat en vikinga by. På söndagen fortsatte vi ner till London. Vi hade 3-4 dagar i London och det räckte just och just till de mest kända sightseeing ställena. Vi såg bland annat Big Ben, Westminister Bridge, London Eye, London Dungeon, London Bridge, Piccadilly circus, lite av London marathon, kungapalatset, oxford street, nottinghill, telefonstolpar med mera. Det var väldigt intensiva dagar med tidiga morgnar och sena kvällar. Vi trivdes dock bra och det var bra att Julia hade varit i london förr. Hon hade mera koll på metron och hur vi skulle använda den. Det var nog inget mor vad systemet i Amsterdam var.

Sedan har jag hunnit arbeta en massa emellan, jag har planerat 4 stycken aktiviteter och utfört 3 stycken av dem. Jag behöver göra 5 och på 1 av dem var min handledare och observera mig. Jag fick mycket beröm av både personal och min lärare vilket var roligt. Min lärare hade till och med fällt några tårar påväg ut från skolan. Varje dag får jag så mycket beröm av mina medarbetare och de vill så gärna att jag skulle stanna för att arbeta där. Det gläder mig så otroligt mycket att jag lyckats så bra och verkligen utvecklat mitt självförtroende och den proffessionella sidan i arbetet.

Efter ett par veckor var det igen dags att åka på resande fot denna gång till Sweizch Géneve. Denna resa gjorde jag med mina klasskompisar från Vasa som också är alla på utbyte. De kom från Belgien och Danmark. Vi alla träffades vid géneve och vår lägenhet var rena lyxen tyckte jag som har bott på hostel mestadels när jag rest. Vi hade två våningar och till och med ett badkar. Jag var tvungen att köpa lite till badet från lush. Jag har enda sedan jag var liten drömt om ett badkar i hemmet haha. I Géneve spenderade vi ca. 2 1/2 dagar. Det var lagom för oss eftersom att staden inte var stor alls och för att det var så dyrt för fyra studeranden på utbyte. En måltid vid mcdonalds kostade ca. 13€. Vi gick mest runt i staden och utforskade och fotade mycket. Jag hade velat fara till Mont Blanc men det fanns inte tid för det. När jag sedan skulle hem blev mitt plan försenat och jag kom hem kl. 5 på morgonen. Sedan arbetade jag igen några veckor och flög iväg till Spanien, Córdoba. Det är i södra Spanien, andalusia. Så otroligt varmt var det där. Ca. 30 grader varenda dag. Jag bodde hos en av de andra utbytesstuderandena som kommit till Bradford från Spanien. Vi har kommit väldigt bra överens och jag älskade Spanien. Folket, vädret, kulturen. Jag var som en del av Irenes familj och de tog så otroligt bra hand om mig. Jag fick även besöka Irenes mammas arbetsplats, vilket är en skola i området. Där var skolsystemet otroligt annorlunda än det finska systemet. Skolklassen som Irenes mamma hade hand om, hade lärt sig en dans som de visade för mig, de ritade även teckningar åt mig och barnen var riktigt gulliga. Vi gjorde även någonting varje dag, som besökte moskén, synagogan, ruiner av en gammal härskarstad, en kyrka, maj festivalen, malaga och så vidare. Jag prövade på att äta både sniglar, chorizo och svansen av en oxe.

För varenda resa jag gör blir jag rikare i livet känns det som. Alla de otroliga människorna och kulturer, att uppleva allt som har att göra med att resa är något som gör att jag känner mig levande. Efter Spanien kom mina föräldrar till England. Jag trodde att jag hade en ledig vecka denna vecka men tydligen är det nästa vecka. Nåja, det reder ut sig. Något som jag lärt mig under dessa månader är att allt ordnar sig. Jag har inte samma oro som förut, och jag släpper oron mycket snabbare nu också. Samma med ekonomin, lägenhet, rumskompisar ,deadlines med mera. Jag vet att det kommer att lösa sig, att det inte är någon vits att göra sig stressad. Det är en otrolig frihet att kunna släppa det och leva mera i nuet. Som sagt så är mina föräldrar här nu då. Igår besökte vi Saltaire som är en världsarvs by några minuter från Bradford med tåget. Vi har även hunnit besöka mina hosts och ätit ute. Nu är vi i bussen påväg till London. Så ses snart igen London. Det blir säkerligen ett kärt återseende, eftersom att jag gillade staden mycket, som ungefär alla andra också gör.

Sömnen har fått lida under senaste tiden dock. Och det märks, mina sömnrutiner är rubbade. Jag vaknar alltför tidigt och somnar alltför sent. Jag tänker att jag for ställa om sen när jag kommer hem. Det ska bli skönt att få landa i någon sorts rutiner och vardag. Även om jag säkert då kommer att längta tillabaka till livet här.


Sedan en liten parentes om terrordådet i Manchester. Det är så konstigt, nu har två terrordåd hänt när jag varit här. I London och nu i Manchester på Ariana Grande konserten. Mitt hjärta blöder för de som miste sina liv. Det kunde lika bra ha kunnat vara jag. Det är svårt att förstå när man gjort detta land till sitt hem i nästan ett halvt år, och sånahär hämskheter händer. Man börjar fundera när det händer igen och var. Trots detta är folk här inte rädda, utan står enade och visar stor sympati för varandra. Det finns trots allt ett ljus i mörkret.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Att konstant vara sjuk. Jag har så länge jag kan minnas, åtminstone sedan 10-12 års åldern, haft en våg av att vara sjuk åtminstone två gånger om året men nog mera än så också. Både angina och öroninflammation, rinnande näsa ocj sjuk kropp. Troligen är det allergisymptom halva tiden men också helt "äkta" förkylningar/sjukdomar. Det har inte spelat någon roll vilken tid på året. Vinter som sommar. Jag är extremt känslig mot kyla och vind. Det känns nog som att mitt försvarssystem är helt i botten.

Varje gång jag blir sjuk blir jag som ett litet barn igen. Jag gråter och tycker synd om mig själv. Det känns som att jag aldrig kommer att bli frisk igen. Ibland tar det längre tid och ibland kortare. Eftersom att jag blivit så van med att alltid ha något symptom, har jag inte varit hemma och vilat alla gånger utan gått omkring tills det blivit riktigt outhärdligt. Nu när jag varit här i England i ca. 4 månader, har jag varit sjuk åtminstone 5 gånger. Varenda gång värre än den andra. Jag har ändå hållt på och försökt att göra mina plikter, skola och jobb till sista stund. Mina hosts påpekar alltid att jag skall vara hemma och vila. Att jag inte borde göra något annat än att prioritera min hälsa då just.

Det kan ju vara så att jag haft så otroligt mycket på gång att det är därför jag blir sjuk, på grund av stress, eller att det är helt andra vanor, sovtider, mat med mera här. Jag är nu sjuk igen och denna gång är det nog värre än det varit förut. Det är svårt att åka till doktorn för att man inte vet hur det fungerar, vet inte ens vart sjukhuset ligger. På samma gång stannar inte livet utan allt rullar på i samma snabba takt. Denna gång känner jag mig dock helt dränerad. Det fick mig att fundera, tänk om belastningen på både det psykiska och fysiska i min kropp gör att jag blir så sjuk. Fasst hur jag än försökt vila de senaste dagarna har det endast blivit värre. Tänk om min kropp säger ifrån, att nej nu får det räcka. Det går inte längre att bara pusha och pusha utan att pausa.

Jag har från tidigare haft ångest och problem med panikattacker. Jag minns att jag i högstadiet fick min allra första panikattack. Jag klarade mig trots allt bra att komma ur det, jag fixade det själv, lärde känna igen när jag skulle få en panikattack och hur jag skulle hantera den. Det har gått flera år sedan jag senaste fick en, tills en dag för kanske några månader sen. Jag kom hem från jobbet och var nog väldigt uppjagad hela dagen. Då kom panikattacken tillbaka. Så mycket vet jag om panikattacker och ångest att det är kroppens sätt att försvara sig mot ett hot som egentligen inte finns. Jag har inte haft någon panikattack sedan dess men ångest känner jag då och då, eftersom att det ändå finns med en. Jag klarar att hantera det bra, man skulle väl inte gissa att jag "lider" av det när man såg på mig.

De flesta som jag pratar med om detta säger bara att det är normalt, alla känner så ibland. Men jag vet att det inte är något som bara händer, utan att man faktiskt lider av ångest och panikattacker. Eftersom att jag är så bra på att kontrollera och hålla tillbaka så tar andra mina symptom inte på allvar. Det är ju alla andra som också har det såhär, ingen big deal liksom och get over it är något som jag ofta får höra. Jag är också en person som googlar sina symptom och enligt internet är jag påväg att gå in i väggen. Det är nog ingen omöjlighet, kanske är det för ett högt tempo för mig. Jag har aldrig varit den som klarar att ha alltför många bollar i luften på samma gång. Hands up för er som både klarar av att studera och arbeta på samma gång där hemma, men det finns en orsak varför jag aldrig har sökt ett arbete under studietiden förutom sommarjobb. Jag är helt enkelt känslig mot stress. Jag har börjar prioritera, bara göra det som är allra viktigaste och bara vila efter det. Det är svårt att säga nej ibland till något eftersom att jag känner att jag missar något.

Men det är nog dags att börja tänka på en själv. Jag hoppas att det skall gå att få hjälp hos college här, jag skall prata med min tutor. Som sagt är dom inte alls bra på info eller att föra vidare ärenden men det finns orsak att försöka. Från och med nu ska jag lova mig själv att endast tacka ja till saker som jag vet att jag klarar av. Jag skall sakta ner ett steg. Detta är ett väldigt personligt inlägg och jag hoppas att man inte genast börjar fundera på att komma med rättelser eller feedback på att mina känslor bara är något som alla känner och att jag är lite löjlig som tar det så på allvar. Det som jag upplever, det är individuellt. Och jag ville bara få skriva ut tankar och känslor. Man känner sig bättre efteråt, som att man fått mera klarhet i situationen. Jag vet att det inte är bra att heller självdiagnostisera på information från internet, men även om inte det värsta håller på att hända är det ändå tecken på att man skall bli lite fundersam och orolig kanske.

Jag hade ju även mina underbara vänner på besök för en vecka sedan och jag har ännu ett inlägg att skriva om det. Just idag ville jag skriva av mig av detta ämne. Nästa inlägg blir nog mera rolig och kommer att handla om vad vi gjorde sålänge de var på besök. Tills dess, kom ihåg att ta tecken på allvar! Ett sömnproblem är aldrig bara ett sömnproblem, en stressig vardag kan lätt göra en till en fånge i ett evighetshjul, ett försvarssystem kört till botten kan också betyda något. Det är bättre att vara ärlig mot sig själv och få hjälp fortare än senare.

Likes

Comments

Hej bloggen. Nu sitter jag i skrivande stund i sängen med böcker, mappen, anteckningar och ipaden. Det närmar sig nämligen slutet på min andra essä som har deadline på fredagen. Jag hoppas kunna lämna in arbetet idag, men det går ju jättebra (lite sarkasm får man ta) eftersom att jag hittills har både städat, surfat på nätet och nu skriver ett blogginlägg istället för att skriva färdigt. Det är dock endast några hundra ord kvar så nog skall det gå undan sedan när jag börjar.

Var skall jag börja, kanske med amsterdam. Amsterdam var helt perfekt, så otrolig fin stad och så bra sällskap. Såklart det blir bra med en så bra kombination. Jag for som sagt till amsterdam med Tanja. Vi for till Keukenhof, tog en båttur runt kanalerna med en liten lokal fiskarbåt och på samma gång fick vi en guidad rundtur av kaptenen. Några varv i pariserhjulet hann vi med och också några varv har vi även gått runt red light district. Gått på museum om prostitution och bara hängt i staden, ätit god mat samt skrattat mycket. Eftersom att vi bara hade en kväll och två dagar till vårt förfogande så hade vi ett hektiskt schema och så hade vi planerat vad vi ville göra före. Hostellet var riktigt dåligt och frukosten var endast bröd. Vi bodde dock med en jätte känd engelsk youtuber och träffade andra trevliga människor där, bland annat en argentinsk man som var och backpackade helt själv samt en fransk kille som hade kommit till Amsterdam för att arbeta och försöka skapa ett liv åt sig där. Jag har börjat gilla hostel mer och mer eftersom att man träffar alla dessa människor med olika öden. Alla är dock i samma situation i livet, man söker nya möjligheter och erfarenheter.

Jag och Tanja klarade oss även så otroligt bra, inget gick egentligen snett förutom att jag första dagen hade glömt min väska vid Keukenhof. Vi var tvungna att hämta den dagen efter men den blev hittad och allting fanns ännu i den. Det var tur i oturen. Det var så roligt dock eftersom att varken jag eller tanja är så vana med att använda spårvagnssystem eller har ett riktigt skarpt lokalsinne, och några timmar gick det alltid åt att fundera ut åt vilket håll vi skulle och även om vi ibland inte riktigt visste vad vi gjorde,gick det riktigt bra redan efter första kvällen. Jag är igen så tacksam att jag fick uppleva denna resa och har så fina vänner. Om några dagar kommer barndomsvännerna på besök och det kommer bli så otroligt kul.

Jag har även hunnit varit till Manchester igår, med Laura. Hon är den enda lokala engelska personen jag känner här ironiskt nog. Men vi hade jätte trevligt även om vi missade vår första buss med 2 minuter eftersom att min buss från huset till busstationen var försenad. Har lärt mig läxan och kommer från och med nu fara i vääldigt god tid så det inte händer flera gånger. Vi hann gå runt i centrum mest och några butiker. Sedan gick vi till starbucks såklart haha. Det var en mysig dag, jag och Laura kommer så bra överens och delar samma passion för att resa. Hon har dock inte rest så mycket i England eller utanför, även om det är så lätt och billigt. Hon sa att man säkert blir blind för det när man bor här och alltid tänker att man gör det senare, men att jag som kommer från Finland tar chansen och faktiskt gör det. Nöstan varje dag sitter jag och tittar på nya ställen att åka till, billiga flygbiljetter och sevärdheter att se. Det är otroligt att ju mera man reser desto mera man vill se, desto mer vill man flytta på sig utan att stå still, desto större blir längtan efter något nytt. Att resa är för mig att leva. Att leva är att resa. Så enkelt är det för mig. Det ger mig något att se fram emot, något att vara så passionerade över och det ger mig lycka.

Jag har som sagt denna vecka kvar av påsklovet. Ledigheterna går alltid så himla fort och man känner att man inte kan vara still en sekund för att man då kastar bort sin tid. Det är så få veckoslut kvar och jag har så mycket att se ännu, jag är inte färdig med England än och jag vet inte hur jag någonsin skall vara det. Det finns alltid något nytt ställe att upptäcka. Det gör mig faktiskt lite ledsen att tänka på världen. Det finns så många ställen att upptäcka men jag kommer aldrig ha tid i mitt liv att resa till alla ställen. Sedan kommer jag troligen inte att ha råd att resa till alla lyxställen, eller så kommer jag inte ha mod att åka till vissa andra ställen. Jag kommer troligen aldrig ha chansen att upptäcka allt, och det gör mig lite uppgiven. På samma gång ger det mig motivation, iallafall kan jag försöka och upptäcka de flesta ställen.

Ska bli så skönt att få färdigt allt som har med universitetet att göra. Måste väl gå och skriva färdigt nu så att jag sedan kan njuta av annat. Hoppas ni har det bra i kalla snöiga takatalvi Finland hehe.

Likes

Comments

Idag saknar jag. Saknar familj, saknar vänner, saknar personer som betyder så mycket och är så kära. Saknar tryggheten. Saknar kärleken. Att få kramas. Saknar den finska identiteten. Saknar att få prata sitt eget modersmål. Att få äta finsk mat. Saknar att gå i knastrande snö. Att få se vacker natur. Att få andas in frisk luft. Att få gosa med katten. Att få sova i sin egen säng. Idag är saknaden stor när man är flera hundra mil borta.

Då är man tacksam. Då förstår man vad man har. Då kan man påriktigt se. Se det som är viktigt. Det som betyder något. Det som finns i livet. Idag är saknaden stor. Den kan försvinna för flera dagar, månader. Men aldrig helt och hållet. Imorgon är en ny dag. Och livet hemma fortsätter som alltid. Det är en tröst att veta att det finns kvar och väntar när jag kommer. Det är konstigt hur man inte ser vad man har när man är för nära. Men när man tar ett steg tillbaka, släpper taget för en stund kan glasklart se vad man har.

Då huvudet är fullt med tankar och saknad, då är det bäst att skriva. Nästan som något terapeutiskt. Att uppfylla sina drömmar är skrämmande, svårt, ensamt och på samma gång så underbart. Det är en berg och dalbana. Du är lågt, du är högt och allt där emellan. Den största gåvan att äntligen förstå livet. Sitt eget liv. På sitt eget sätt. Men på samma gång vara mera förvirrad än någonsin. Att en dag säga att man aldrig skall åka hem igen. Till att nästa dag sakna sönder allt man just nu inte har. Vissa dagar tänker man inte på hem alls. Visss dagar vill man beställa flyget hem direkt.

Då är det bäst att minnas. Fina minnen. Prata med kära. Lyssna på musik. Gråta en skvätt. Och sova.. Imorgon är en ny dag och då känner man olika. Då är man igen lite mera tacksam över det som finns och det man har.

Vägg Konst i Dublin.

Likes

Comments

Heij bloggen! Nej jag har inte glömt bort dig fastän det verkar så. Jag har helt enkelt bara haft så otroligt fullt upp. Förstår nog inte hur jag har tid att både studera, arbeta, resa, gymma, träffa kompisar och ta hand om mig själv. Det är tufft ibland och på senaste tiden har både sömnen och annat fått lida.

Jag var till Dublin, Irland förra veckan från den 29:onde Mars till 1:a April. Jag for dit med 5 spanska studeranden. Det var både en rolig resa men också lite jobbig på grund av att jag inte förstod något av vad de andra pratade om, vi for på en guidad rundtur i stan som tog 3-4 h och endat var på spansk. De människor vi träffade var till största delen från Spanien. Det är något visst med spanskar. De tycker att Spanien är världens centrum och bästa platsen på jorden. Tvärtom tycker jag att Finland bara är en liten prick på världskartan. Jag föredrar att vara öppen och mottaglig för sånt som är nytt för mig. Jag försöker att inte döma och förstå istället. Medans vissa människor bara bryr sig om sitt eget. Inte betyder det att spanskarna gör det, men såklart finns det en viss kultursskillnad. De är otroligt stolta över sin kultur medans vi Finländare är lite mera lågmälda.

Iallafall hann vi göra mycket på 4 dagar och det var en resa värt att minnas. Vi bodde på hostel och där satt vi på kvällarna med andra hostel gäster och sjöng och pratade. Det var riktigt trevligt fast man skulle tro att hostell skulle vara sunkigt. Riktigt rent och tillochmed en helt okeij frukost för 15/natt. Det är nog ett kap tycker jag. Vi sov dock endast 5-6 h/natt och det känns i hela kroppen nu. Vi kom tillbaka till Bradford sent på lördagkväll. Sedan på måndagen for jag och några andra till Birmingham för dagen. Jag tyckte nog inte så mycket om staden, men det var mysigt att gå runt och se ett nytt ställe. Jag hade även en deadline för första essän från college på måndag. Jag fick färdigt det och inlämnat det men stressigt var det. 4000 ord på akademisk engelska, två undersökningar av praktikplatsen och 3 1/2 sidor med referenser senare blev jag klar. Detta motsvarar ca. en första deadline för slutarbetet på kandidat nivå i Finland medans det här är en essä för en helt vanlig kurs i England.

Jag har en uppgift kvar och skall försöka vara bättre i tid med den. Det är mindre ord och det borde vara mindre krävande eftersom att jag inte behöver utföra några undersökningar, men bara egentligen hitta de rätta referenserna. Jag hoppas verkligen att jag på min första uppgift får ett bra betyg eftersom att ja verkligen satsat så otroligt mycket på den. Den var riktigt krävande måste jag säga. Sen skall jag ha planerat 5 aktiviteter för daghemmet som jag skall utföra. Jag var så otroligt trött idag i arbetet. Har vilat under dagen och skall försöka få några planeringar gjorda så man kunde gå och sova tidigt. Egentligen är det redan alltför sent eftersom att jag behöver få ikapp sömnen som jag förlorat.

Det är riktigt spännande också eftersom att jag på fredagen skall på mehendin och på lördagen åker jag tidigt med bussen igen ner till Luton Airport där jag tar flyget till Amsterdam. Där skall sedan jag och Tanja träffas för att spendera tid i Amsterdam i 4 dagar. Det kommer bli så otroligt roligt att få se en kär vän igen och få spendera tid med någon som förstår en. Det är så svårt när man kommunicerar med folk här eftersom att man är så olika och språket ibland kommer i vägen. Jag hoppas att Amsterdam blir så bra som jag tror, vi kommer att igen bo på ett hostell lite utanföre centrum. Får hoppas att det är okeij ändå.

Jag har endast 2 månader kvar här. Det far alltför fort och April kommer vara så fullbokat att jag inte ens kommer hinna tänka efter före det är över. Jag hoppas att jag skulle få ett sommarjobb som skulle göra att jag kunde stanna för hela sommaren tills studierna börjar pånytt i Finland. Jag skall lite titta runt om jag skulle hitta något passande. Sedan är det förstås tråkigt när de andra utbytesstuderandena far hem, men jag är säker på att jag skulle hitta nya vänner. Det man har lärt sig under denna utbytes period är nog att allt ordnar sig.

Nu skall jag avsluta detta blogginlägg och hoppas på att jag skulle hinna skriva lite oftare igen. Dock vet jag inte hur bra det kommer gå under April månad, vi får se.

​Alla bilder är från Irland Dublin. Jag verkligen älskar detta land. Människorna, stämningen, musiken, kulturen. 

Likes

Comments

Hejsan bloggen. Här ligger jag i sängen och är sjuk, inte är det ju alltid roligt att vara utbyteselev heller. Speciellt när man är sjuk så skulle man int vilja behöva göra allt själv hehe. Nåjaa jag har haft ett lite för bra veckoslut vilket tror jag resulterade i att jag nu är på sjukstugan.

Jag fick ringa till praktikplatsen och förklara att jag är sjuk, minns inte ens vad jag har sagt när jag var så i nattmössan. De undrade dock om jag ringde från Finland eftersom att jag använder det finska numret. Det skulle ju inte vara så logiskt att jag ringer från Finland och sjukanmäler mig men kanske de tänker annorlunda. Nåjaa iallafall är det nog irriterande att vara hemma eftersom att jag idag skulle ha haft hand om en allra första aktivitet helt själv med hjälp av de andra såklart. Det lät roligt men får hoppas att jag får chansen att göra det denna vecka. Troligen blir jag hemma endast 1 eller 2 dagar. Jag är väldigt rastlös, tror att det har att göra med att jag har haft så otroligt fullt upp nu i 2-3 månaders tid att jag kommit in i ett sådant tempo. Det är både bra och dåligt. Det som även är synd är att det är ett så fint samt varmt väder idag som jag missar helt. Solen skiner för fullt där ute. Våren börjar nog göra sig påmind lite grann nu även om nätterna ännu är iskalla. Denna helgen for i ett huj. På fredagen for jag med spanskorna till en av deras internat för att umgås med andra utbytesstuderanden. Där träffade jag även en annan finsk utbytesstuderande, så otroligt roligt att få prata finska igen och få känna att det finns någon som är som jag och förstår mig lite bättre än andra. Det var ett stort gäng med endast 2 turkiska pojkar och resten var flickor från olika ställen. Tillexempel Belgien, Frankrike och Ungern. Sedan träffade jag många andra spanska studeranden samt en från Grekland och Syrien.

Det var riktigt roligt och senare på kvällen for vi till ett international student party som en klubb i Bradford ordnade. Jag tror att det är universitetet som har hand om klubben och festen. Det var inte ett riktigt stort eller bra ställe, inget att jämföra med leeds iallafall. Det fanns ingenstans att lägga undan sina yttrekläder, bara ett dansgolv och inträdet var 3 pund. Nåjaa iallafall hade vi roligt, det blev även väldigt sent. På söndagen hade vi en Colour Festival att fara på till Leeds. Holi heter det egentligen och är en indisk tradition, man firar vårens ankomst, kärlek, fruktbarhet med mera. Detta gör man genom att kasta runt färgpulver på alla man möter och önska Happy Holi. Man lyssnar även på musik som djs. Det har länge varit en dröm för mig att vara med om en sådanhär tillställning, såklart skulle det vara mest äkta om man for till Indien men Leeds fick duga denna gång. Jag for med spanskorna och vi tog bussen till Leeds. Själva området var ute i ingenstans och vi hoppade av bussen någonstans för att sedan börja leta upp stället. Efter ca 20-30 minuter hittade vi dit. Då var klockan halv4 på dan och det höll på tills 1 på natten. Jag visste att vi hade farit för tidigt, att det inte skulle vara så mycket människor på plats ännu den tiden och att vi inte skulle orka hela kvällen. Det var riktigt roligt på festivalen men som sagt blev ju allt man hade på sig fullt av färger. Ens ansikte och hår var också helt täckt av färgpulver. Sminket och håret man hade satt tid på före var helt förstört. En av spanskorna fick även färgpulvret kastat rakt i ansiktet och ögonen. Hon hade på linser såklart och det bränner ordentligt när man får det i ögonen. Inte så skönt alltså.

Sedan hade vi inte tagit med oss några jackor, vantar, halsdukar eller något. Detta är nog anledningen till varför jag blev sjuk, jag klarar inte av att frysa. Men inte ville man ju heller förstöra sina kläder. Dock hade de ju narikka där men det visste inte vi. Djna och musiken var riktigt bra. Det var något som hette punjabi som är en indisk musikgenre som de även spelade. Det var riktigt bra musik. Vi bestämde oss för att fara hem ca. kl 8 på kvällen. Då var det redan svinkallt ute och vi var tvungna att vänta på en buss till centrum i ca. 30 minuter. Sedan var vi tvungna att vänta på en buss från Leeds centrum till Bradford i ca. 20 minuter. Måndagen var jag ledig från college, vi skulle ha haft några danslektioner i punjabi och arabisk dans men som sagt kände jag mig krasslig. Jag blev riktigt dålig till kvällen och förra natten fick jag inte riktigt sovd alls. Jag har städat idag, försökt tvätta bort allt färgpulver av kläderna jag hade på mig och telefonskal, väska med mera. Jag har även menat att jag skall hinna med lite hemläxor ifall jag orkar. Jag fick även ett paket levererat till huset igår. Där fanns lite kläder, choklad och tidningar som jag hade fått skickat hemifrån. Det var nog dyrt att skicka ett paket till England men billigare än att köpa allt nytt. Det börjar dock bli fullt i min garderob här nu så skall försöka att inte köpa mera kläder. Det finns såklart sånt jag skulle behöva, men jag har ingen aning hur jag skall få hem allt sedan. Det vore även bra att spara lite pengar nu eftersom att jag i slutet av mars och i princip hela april samt maj har resor inplanerade. Dublin, New Castle, Edinburgh, London, York, Spanien och kanske Belgien finns på listan nujust. Sen hoppas jag att jag hinner se Manchester och Saltaire före jag far härifrån åtminstone. Lake district vore en riktigt häftig upplevelse också.

Nåjaa, skall äta något nu och sedan se om man får några läxor gjort eller om man sover lite till. Viktigast är nu att jag blir frisk för inte har jag tid att vara sjuk nu, jag har så många äventyr som väntar.


​Alla bilder är från Holi Festivalen i Leeds.

Likes

Comments

Godkväll kära bloggen. Här sitter jag och skriver ett inlägg samt känner mig skyldig för att jag inte har skrivit ett på över en vecka. Det har hänt massor och jag kan knappt komma ihåg allt. Därför är det ju bra om jag skulle orka skriva lite oftare förstås. Men nog är det ju ett bra tecken att man är upptagen eller har annat att göra än att sitta vid datorn.

Nu börjar jag känna stress och press och lite ångest. Det är mindre än 3 månader kvar, dagarna går fortare än fortast och jag har ännu allting kvar att hinna göra. Som att se andra ställen, göra skoluppgifter och praktiken. Det är nu livet är, och efter detta kommer det säkert att kännas tomt. Därför känns det som att jag nu måste leva ut hela mitt liv i princip, för sedan kommer jag inte ha chansen att göra det. När tiden har gått ut finns det ingen mera tid att ta av, eller något att planera. I helgen har jag varit vid en simhall med ett spa. Där hade de också bastu och ångbastu. Ordentligt med värme var det i dem också, det var så skönt att efter 2 månader få uppleva bastu igen. Ångbastun öppnade även upp min täppta näsa och irriterade hals. I helgen tappade jag även rösten helt, på fredag for jag och hängde med spanskorna en stund. Efter det var min ansträngda röst helt förstörd. Jag har ännu väldigt sjuk hals och jag har börjat hosta under nätterna. Det är det värsta, när slem och hosta håller en vaken om nätterna. Jag har jag försökt dricka finrexin samt lemsip som är typ som en engelsk version av finrexin. Jag har även halspastiller från Finland med mig, carmolis. Det är nog så konstigt när lärarna på dagiset uppmuntrar föräldrarna att ta barnen till dagis även om de är sjuka. Sen finns det de som alltid är "sjuka" och vill hem.Det är inte lätt att försöka bli frisk när man jobbar på ett dagis och när personalen jämt och ständigt förväntar sig att man skall klämma i när man sjunger tillexempel.

Det går riktigt bra vid dagiset dock, jag hade min praktikkoordinator på besök idag igen och de är så nöjda med mig. Riktigt imponerade, det är inte ofta man får skryta men det är vad de har sagt om mig hittills vilket såklart gör mig superglad. Min pratik handledare sa även att hon vill att jag skall stanna och jobba vid dagiset och inte fara hem. Det önskar jag också att jag kunde förstås. Åtminstone över sommaren, men det är en statlig skola och de anställer ingen som har sina studier på hälvt vilket såklart är tråkigt. Jag skall nu börja att planera mina egna aktiviteter och här är man så noga med allt, inte alls som i Novia eller Finland. Även skoluppgifterna är dubbelt så krävande. Det är fortsatt svårt med skolan. Jag hoppas att jag iallafall får godkänt. Det är det som räknas för mina studiepoäng. På söndagen for jag till en aktivitetsdag för handikappade. Det var en katolsk kyrklig organisation som ordnade det med volontärs krafter. Det är min host pappas syskonbarn som startade upp gruppen, hon är inget barn längre utan en äldre dam. Det var första gången det ordnades, det var riktigt trevligt. Jag fick träffa många nya människor och även delta i en katolsk söndagsmässa. De flesta kanske inte vet att jag är riktigt intresserad av religion. Jag gick alla religionskurser jag kunde i gymnasiet, skrev det i studenten och hade menat börja studera teologi egentligen. Den planen blev inte dock av eftersom att jag inte vill arbeta som prästinna eller lärare. Jag har trots det ännu efter dessa år, ett stort intresse för alla olika religioner i världen och det var nog en upplevelse.

Denna vecka har det varit riktigt bra väder, sol och varmt hela tiden. Det är så skönt och ger en sån energikick. Man är mera motiverad till vad som helst när man får se solen. I helgen skall vi, jag och spanskorna på en holi färg festival till leeds, detta är något man egentligen firar inom hinduismen i Indien. Men man har tagit fasta på idén och det kommer bli riktigt roligt tror jag sålänge vädret är bra. Sen skall vi också kanske och utforska lite andra ställen men det är ännu öppet. Imorgon efter arbetet skall jag och köpa vita kläder att ha på mig på festivalen, eftersom att kläderna blir förstörda är det bäst att köpa något billigt bara. Sen har jag även funderat på att åka en sväng till spanien med spanskorna, de skall nämligen alla tre hem under vårat två veckor långa påsklov. Det vore riktigt roligr att få se hur de bor och staden Cordoba. De har berättat så mycket bra om den. Det vore även skönt med lite solsemester. Jag skall se hur det blir. Sen har jag räknat ut att jag har två veckor för mycket på praktiken, jag behöver 420 h och som det ser ut nu kommer jag få det på mindre tid än vad det är räknat. Jag skall reda ut detta och se om jag kunde få två veckor extra ledigt. Det vore riktigt skönt och man skulle hinna mera då.

Nu är klockan mycket och jag skall börja gå till sängs. Denna morgon vaknade jag halv 8, och jag far gåendes hemifrån 10-5 före 8. Det blev riktigt bråttomt skall jag säga, jag hade lagt alarmet på 7:40 istället för 6:40. Jag var så otroligt trött igår att jag inte ens märkte det, tänka sig det. Så idag skall jag vara mera uppmärksam och gå till sängs tidigare.

Första bilden en underbar himmel från närheten av min praktikplats. Andra bilden är på lunch med några klasskompisar.

Likes

Comments

Heij bloggen. Idag är det fredag och jag skriver nu ett tidigt blogginlägg. Brukar alltid vänta tills kvällen eftersom att det kan hända något under dagen som jag vill berätta om men jag vet att jag nuförtiden inte har tid att blogga på fredagskvällarna så då får man kompromissa.

Den senaste veckan som gått har jag ju alltså varit ledig från både skola och arbetet. Så skönt, kan nog tycka att det är jobbigt in i veckorna med både studier samt praktik 24/7. Jag har dock inte slappat eller rest runt under min ledighet utan mest studerat. Jag skall ha skrivit en uppgift på ca 3500 ord och en annan på 4000 ord. Det stressar mig jättemycket att jag inte får till någon text fast hur jag än försöker. Jag brukar ha lätt för att skriva men nej, inte en vetenskaplig rapport på så många ord på ett ämne som jag inte förstår. Åtminstone har jag fått läst några böcker så det är iallafall bra, och försökt att påbörja skrivandet. Det är en liten flashback till studenten, sitta och läsa dag ut och dag in i en hel vecka. Sen har jag även gjort några uppgifter som skulle göras till ena kursen. Jag skickade faktiskt till min handledare och frågade ifall jag kan byta ut en av mina kurser, eftersom att jag fattar noll på den. Får se hur det blir, kan iallafall inte ta på mig tre kurser istället för två. Kanske jag inte kan byta eller lägga till kurser men åtminstone tycker jag att jag skulle få extra hjälp någonstans ifrån. Det sa min handledare även att han kan försöka fixa så får hålla tummarna för det. Annars hade vi en middag med personalen från dagiset på fredag före ledigheten. Vi gick till en persisk restaurang som var riktigt mysig och god mat.

Förutom att studera har jag äntligen skaffat gymkort till universitetsgymmet. Det var på tiden, även om jag går så mycket som jag gör på dagarna är det inte samma sak som att träna. Jag har varit till gymmet varje dag denna vecka med spanskorna förutom igår, torsdag. Det känns bra att efter ett uppehåll på över en månad börja på nytt. Gymmet har klättervägg, squash, simbassäng, frivikts och maskinrum. Ett ganska så stort utbud alltså. Det är nog bra men jag tycker det är trångt ibland, man har tyngt in ca 30 springmattor, man kunde reducera antalet och få plats för något annat. Frivikter finns det inte heller så mycket av. Hursomhelst skall jag försöka börja simma också. Eftersom att jag ju har problem med pinikkon så är den bästa träningen att simma.

Jag har även börjat gå på dansklasser med spanskorna till Leeds. Vi har prövat på både salsa och bachata denna vecka. Salsan tyckte jag bättre om, man skulle dansa i par också under klassen. Det är något otroligt svårt att bara försöka följa en annan människas steg och försöka hänga med även om det är oförutsägbart. Vår salsalärare sa att det som gör en kvinna bra på att dansa salsa är om hon kan följa sin partner, och att det som gör män bra på att dansa salsa är att göra dansen oförutsägbar för kvinnan. Batchata var oerhört svårt tyckte jag. Kan ju dock vara för att vi deltog i både nybörjar samt amatör klasserna. Batchata tror jag skulle vara mycket roligare om man hade en danspartner man verkligen litar på. Eftersom att dansen är mera sensuell och närgången är det lite nervöst att dansa med främlingar. Nästan alla på båda dansklasserna var även spanjorer, vilket nog inte överraskar mig.

Det har jag märkt att det finns otroligt många spanjorer bosatta i storbritannien. Och de hittar varandra otroligt lätt. Jag tycker att det nästan blir för mycket ibland, inte skulle jag vilja komma till ett nytt land bara för att hänga med finländare och mest prata finska/svenska. Inte lär man ju sig någit nytt av det. Båda dansklasserna ordnades på barer och man fick efte klasserna öva vad man lärt sig. På batchata klassen tyckte läraren att jag var så bra på att dansa att jag fick (måste) dansa med honom och den andra läraren på scenen och alla skulle titta på oss. Det är kanske inte många som vet men jag har scenskräck och detta var nog något av de mest nervösa jag gjort. Jag fick blackout och glömde stegen och allting. Iallafall var läraren så snäll att han ändå tyckte alla skulle ge en applåd och sa att jag var duktig.

När det kommer till scenskräck så har jag inga problem att stå på scenen om jag är med i teater eller spelar en annan roll. Då kan jag leva in mig i rollen och det är ju den som folk ser. Men om jag själv skall stå på scenen och visa upp en talang som jag har, då är det värre och jag liksom låser mig. Det är konstigt hur vissa rädslor bara finns. Iallafall var det väldigt roligt att dansa igen, har inte dansat "seriöst" på flera år men kärleken för dansen har alltid funnits där. Dock är jag bättre på att dansa själv än i par, det behöver jag öva på. Efter klassen gick vi och åt middag, och sedan for vi till någon pub för att sitta och värma oss sålänge vi väntade på bussen hem.

Ikväll har jag en houseparty inplanerad och troligen utgång efter det. Folk kanske tycker att vi går ut var och varannan dag vilket kanske inte är helt sant. Tilläggas bör ju att jag sällan dricker alkohol när jag är ute med vänner. Så har det varit före jag kom hit också. Jag kan ha roligt och dansa även helt nykter. Som när vi går på dansklasserna och sitter och hänger på någon bar, eller när vi gått ut på helgarna, dricker jag mest vatten. Jag har inte något emot alkohol eller andra som dricker men jag trivs bäst så. Förstås kan jag även ta en drink nu som då. Ville bara förtydliga den saken eftersom att jag hört att folk tror det är det enda man gör här. De sena kvällarna/nätterna dock har blivit flera och sömnen får lida. Försöker under arbetsveckor att fara och sova senast 11. När man är ledig tycker jag att man ska nyttja sovmorgnar också.

Idag är det en så fin dag, solen skiner för fullt och jag skulle vilja utforska mera. Under ledigheten hade jag tänkt att jag skulle resa runt mera, men när man inte har någon att göra det med vill man inte fara själv heller. Skulle hoppas att någon nappar på idén, hade tänkt fara på söndagen också till york kanske men nu visar det att det skall regna hela dagen. Det har varit riktigt kallt denna vecka, regnat och blåst otroligt hårt. Man kunde nog kalla det storm riktigt. Får se vad man hittar på idag. Iallafall tror jag att det blir ett varv till gymmet och plugg ifall ingen vill åka någonstans.

Nu skall jag avsluta detta inlägg med ett hejdå. Hoppas att ni njuter av naturen där hemma. Och friends&brgrs, och bastu. Nog finns det alltid något man kan sakna där hemma, men annars har jag ingen hemlängtan alls. Har börjat trivas så bra här, har ingen lust att åka åtminstone ännu. Får se hur det känns i slutet, säkert vemodigt.

Alla bilder är från en toalett vid en bar som kallas Revolution of Cuba. När man väntar på bussen och har lite att göra kan en snygg stor toalett stå för underhållningen.

Grillad lax och ris som jag åt vid den persiska restaurangen förra fredag.

Likes

Comments

Heij bloggen! Nu har det verkligen gått ner till ett blogginlägg per vecka. Vet inte om jag skall försöka att komma ur det och skriva flera eller om det räcker. Känner att jag inte har så mycket att skriva om som i början.

Tiden går fort och jag spenderar den på invanda rutiner nu. Vakna, skola/jobb, hem, studera, äta, sova. Eventuellt träffa någon kompis eller hänga med mina hosts. Denna vecka har gått fort igen. Nu har jag spenderat över 1 månad här och ser framemot ännu flera. Alla härifrån frågar mig jämt om jag inte saknar att vara hemma och när jag svarar att jag inte egentligen gör det blir dom paffa. Men jag vill ta vara på all den tid jag har här och inte sitta och fundera för mycket på hemtrakterna. Det är sorgligt att det liv man byggt upp här inte kommer att vara ens en längre period i livet utan ta slut nästan lika fort som det började. Jag hoppas att alla som har chansen att fara på utbyte skall ta den chansen. Det är nog den bästa tiden i livet skulle jag säga. Varje dag blir jag överraskad och stolt över mig själv, varje dag överträffar jag mina förväntningar på mig själv och är inte det den finaste gåvan man kan ge sig själv. Att utmana alla sina sinnen för att klara av utmaningarna och bli ännu mera självsäker samt nyfiken på det som finns omkring en.

Livet är nog om att prioritera sig själv. Jag hoppas att ingen som iallafall läser min blogg lever för någon annans skull. Livet är till för en själv, att uppfylla allt det man själv vill göra. Det är bra att vara egoistisk i sitt eget liv sålänge det inte påverkar negativt på andra. Alltför ofta tror jag ändå att folk inte sätter sig i första hand och när de hör att jag försöker göra exakt detta tycker de att man är konstig. Förstår inte varför det är en dålig sak att prioritera sig själv. När jag for på utbyte fanns det 100 saker varför jag inte skulle åka, men bara 1 orsak varför jag for iväg och det var för att det alltid varit min dröm. Jag är så lyckligt lottad att jag fått växa upp i en miljö där man varit öppen och nyfiken på det nya som finns runtomkring. Jag har fått resa runt i världen och se en del ställen. Detta har bara gett mig ännu mera motivation att fortsätta, jag önskar att jag kunde göra detta på heltid. Att på någt sätt få resa runt på heltid eller en längre period i livet är nog en dröm som ännu inte är uppfyllen. Åtminstone ser jag att jag tagit steget åt rätt riktning genom att fara till England helt själv. Första veckan var absolut hämsk, man ville bara hem igen och kunde inte förstå varför man någonsin ville åka i första taget. Men nu har det vänt och i slutändan kommer jag endast vara rikare på erfarenheter och självförtroende när jag åker härifrån.

Denna vecka har vi haft föräldradag på dagiset. Det var helt okeij, man satt och funderade med föräldrarna om allt möjligt som rör deras barn i daghemmet. Idag, torsdag var en minde bra dag på daghemmet. Alla barnen var ur rutin när de inte behövde komma in på onsdagen och det blev bara kaos av allting. Ibland undrar man nog vad som rör sig i barnens huvuden när de gör något. Det är nog inte lätt att förstå för någon tror jag. Efter arbetet gick jag ner till centrum för att titta lite i butikerna. Som alltid far tiden bara iväg och mittiallt var klockan 7 när jag började bege mig hemåt. Jag har läsvecka nästa vecka vilket kommer innebär en hel massa plugg har jag på känn. Förhoppningsvis hittar man även på något roligt. Imorgon skall vi troligen till Leeds jag och spanskorna, det är synd att jag inte riktigt kommit nära några andra utbyteselever men jag är väldigt tacksam över spanskorna. De hade sina vänner på besök förra helgen och det var riktigt roligt. De har alltid något tema på klubben vi brukar gå till och förra helgen var det maskerad. Så de gick och delade ut masker åt alla. Jag skulle ta hem min och spara som ett minne hade jag tänkt men den var så stor och bökig att jag satte den på ett bord och på några minuter var den borta (stulen). Nåja nästa gång de har något annat tema kan jag förhoppningsvis spara det.

Denna helg har jag annars fullt upp som alla andra helgar. Det vankas middag för daghemmets personal på fredagen + utgång, på lördag blir det troligtvis bio, bowling, simning eller något annat och kanske en sväng till något shoppingcenter. Måste se till att göra en massa roligt före nästa vecka när studierna måste ta fart. Så skönt att det är fredag imorgon, det betyder att man får en paus från daghemmet. Det behöver både personalen samt barnen. Vädret har varit mildare denna vecka med lite solsken, får hoppas att våren kommer snart. Jag vill ju börja skippa halsduken, vinterjackan och mössan som alla andra gör. Jag har blivit lite förkyld igen men får hoppas att det går om lika fort som det kom. När jag kom hem idag var middagen klar, det som är konstigt här är att de inte kallar midsag för dinner utan tea. Man tror att det bara är en kopp te man får men så betyder det egentligen hela middagen. Ibland är den helt utan te tillochmed.

Detta inlägg var lite annorlunda än de andra men ibland är det bra att stanna upp och ordentligt reflektera över saker och ting. Hoppas att inte sånahär inlägg som har en lite djupare mening tråkar ut er bara.


Två första bilderna är från förra helgen. Den tredje visar hur en vanlig dag kan se ut efter att jag gått omkring. Sista bilden var kvällens middag. Det är inte ofta min hostmamma lagar sån "onyttig" middag som franskisar.

Likes

Comments

Heij, det är nog väldigt länge sedan jag bloggade sist. Men det finns en väldigt enkel förklaring till varför det blivit så och det är för att jag varit riktigt dåligt i skick. Förra måndagen stannade jag hemma, då emailade jag även min praktikplats att jag troligen kommer att vara hemma. De skickade då bara tillbaka att jag kan försöka ta medicin och komma ändå. Sagt och gjort så for jag tilö arbetet varenda dag förra veckan fast jag borde ha stannat hemma. Jag har troligen smittat flera personer där och de har troligen smittat mig. Det är så tokigt när föräldrarna för barnen till dagis även när de är sjuka. Vi hade ett barn med öroninflammation och det bara rann var ur örat hela tiden. Gissa vem som har fått öroninflammation och rinnande öron, jo jag. Hela dagiset borde ta en vecka ledigt och bli friska istället för att göda bakterier och virus.

Iallafall var jag i arbetet och det gjorde inte saken bättre samt att de helatiden satte mig i arbete. Det förstår jag att man inte skall sitta och lattja när man är i arbetet men det var de som hade föreslagit att jag skulle komma in även fasst jag inte mådde bra. Man tycker att man skulle ta hänsyn till det. Veckan som gick var tung men det gick och jag lärde mig att använda bussarna som går här vilket var bra. Jag skulle inte på något sätt kunnat gå fram och tillbaka i det skicket. Det enda negativa är ju att det kostar mycket. Det finns inte riktigt något busskort och det som finns kostar 80 pund/månad. Det skulle inte löna sig för mig eftersom att jag annars helst går. Det finns också några andra alternativ men de känns inte heller så lönsamma. Busschaufförerna här vet inte heller var de olika busshållsplatserna finns och vad de heter, vilket gör att jag ibland måste betala fullpris för endast halva vägen. De lokala bussarna är nog inte min favorit fortskaffningsmedel. Dock var det en dag när jag skulle hem från atbetet och jag var så slut och sjuk och fick inte fram ett ord som jag fick bussturen gratis, busschauffören var väldigt trevlig, frågade mig om Finland och gav sitt telefonnummer ifall jag behöver hjälp med något. Han visade även var hans hus fanns, vilket inte var långt borta från var jag bor heller.

Jag har inte sett honom sedan dess och troligen kommer inte jag heller att göra det. Men det är skönt att träffa så trevliga personer som förgyller ens dag. Det har funnits mardröms busschaufförer också som varit riktigt sura. Ihelg var jag i fredags på bio med några andra utbyteselever. Det var intressant, man kom in till biosalongen och fick själv beställa och bestämma vilken film man skulle se genom en maskin. Man betalade även med kort i maskinen och fick utskrivna biljetterna direkt. Sedan kunde man köpa takeaway mat eller snacks för bion. Det var tyvärr en riktigt dålig film och jag förstod inte riktigt något av den. På lördag for jag med spanskorna till centrum av Bradford till en bar. Det var roligt att sitta och catcha upp och bara prata strunt. Det känns som att man kommit till sin rätta här nu. På söndag hade mina hosts som alltid söndags frukost och middag med traditionell engelsk mat. Deras barnbarn hade även sovit över och det kom en massa släkt för att umgås. Jag lekte med 6 åringen hela dagen och hon verkligen gillade det. En sån liten busunge hon är dock. Sedan började mina öron rinna och då var det inte lika roligt att leka längre.

Idag gick jag till skolan även om jag i helgen fick riktigt sjuka och rinnande öron. Jag borde troligen ringa till skolhälsovårdaren för att få en tid. Första lektionen hade vi två gästföreläsare som föreläste om social arbetets historia i England. Det var riktigt intressant men efter att man bara suttit i 3 timmar och hört på var man ganska trött. Jag for med några klasskompisar till ett matställe nära skolan för att äta lunch. De flesta studeranden äter ohälsosam lunch i skolan. Hamburgare, panini, toast vad det nu än är men portionerna kommer alltid med franskisar. Det är även roligt att börja känna klasskamraterna och ha någon att vara med under rasterna. Första veckan var en sån chock och man ville bara hem, nu när jag varit här i ca. 3 veckor börjar jag gilla det riktigt mycket. Det enda som är baksidan är att jag har för mycket att göra. Att vara i arbetet 4 dagar i veckan i 6 månader kommer vara så jobbigt. Även att ha skola på sidan om känns som en utmaning. Jag blir alltid stressad över att vara i skolan eftersom att jag inte riktigt förstår något av uppgifterna. Jag hoppas hoppas att jag får godkänt bara. Min ena lärare är så noggrann och har så otroligt mycket arbete åt oss. Vi skall se på miljön på praktikplatsen, om det är tillgängligt för olika sorters människor. I uppgiften måste vi till och med mäta dörrarna så att de är 100 cm breda. Såna små irriterande saker är väldigt svårt att förstå sig på.

Sedan är uppgiften lika noggrann och det känns som ett oöverkomligt hinder. Men jag måste bara försöka mitt bästa, jag fick hjälp av en klasskamrat att printa ut alla viktiga papper idag också. Mina klasskamrater är väldigt hjälpsamma vilket är skönt. Lärarna däremot tror att man kan och förstår allt, eller så orkar de inte bara förklara och tycker att ansvaret är på sig själv. Men som utbyteselev kan inte hela ansvaret finnas på en själv eftersom att man behöver hjälp när det är ett helt nytt system. Ikväll efter att jag kommit hem från skolan gick jag hem en snabb vända och sedan mötte jag upp en vän. Det är min kollegas dotter som ville ta mig på sightseeing och lära känna mig efter att hennes mamma pratat om mig. Det är så roligt att det finns så snälla människor. Vi for till en riktigt mysig italiensk restaurang. Vi kom riktigt bra överens och det var skönt att hitta på något efter en smått jobbig dag. Dock är mina öron inte något bättre i skick. Det började även störtregna och blåsa, det är så "kallt". Jag måste skaffa mig en ordentlig jacka som tål vatten men även är varm. Det är svårt att hitta kvalitets utekläder här. Jag måste även köpa lite finare kläder, folk är uppstädade här i skolan och när man far ut. Finland är mera ledig när det kommer till klädsel. Jag har använt typ alla kläder jag hade med mig redan. Jag har ingen aning hur jag sedan skall få hem allt.

Nu skall jag avsluta inlägget, men ville uppdatera så att bloggen inte bara glöms bort efter några veckor. Det är bra att ha något att se tillbaka på sedan. Veckorna går alltför fort. Jag har redan varit här i nästan en månad och det är bara 5 kvar. Usch det känns som för lite tid.

Likes

Comments