Postad i: Uttal

I japanskan finns det ungefär 46 uttalsstavelser uppbyggda av 5 vokalljud och 10 konsonanter. Stavelserna slutar alltid med vokal, med ett undantag från ”n” som utgör en ensam mora i slutet av en stavelse. I japanskan staplar man konsonantljud efter varandra, vilket leder till att extra vokaler, mestadels u, skjuts in i främmande ordlån. Medans i talspråket försvinner ofta u-ljudet som står mellan icke tonade konsonanter (som k, t och s)


Uttal av stavelseskriften

し- shi, inte si

ち - chi, inte ti

つ - tsu, inte tu

ふ - fu, inte hu (f:et i ”fu” uttalas som en enkel utblåsning med användning av läpparna, inte tänderna.

ん - Uttalas som ett vanligt n utan vokal

を - används bara som partikel för att t.ex. ange ett verbs direkta objekt och uttalas då som ”お”


Uttalsavvikelser

は - uttalas ”wa” då den används som partikel

へ - uttalas ”e” då den används som partikel

ん - uttalas ”m” då den står före m, b och p.

Några tecken kan modifieras med tecknen:

  • `Dakuten´/`nigoriten´ ( ” kallas även tenten)
  • `handakuten´ (゜ kallas även maru)

かka - がga

たta - だda

さsa - ざza

はha - ばba

はha - ぱpa

Konsonanterna ändras alltså till sin tonande variant. Ibland sker detta i sammansättningar och upprepningar.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Postad i: Katakana

ursprung

Stavelseskriften kommer ifrån förkortade kinesiska tecken som används av buddhistiska munkar att ange rätt uttal av kinesiska texter i det 9:de århundradet. Ordningen av stavelserna baserades på Siddham. Till en början fanns det många olika symboler för att representera en stavelse av talad japanska , men under årens lopp har systemet effektiviserats. Vid 14-talet fanns det en mer eller mindre en till en korrespondens mellan muntliga och skriftliga stavelser.

Ordet katakana (”del” av kanji stavelseskriften”. Den ”del” hänvisar till det faktum att katakana tecken representerar delar av kanji.


Egenskaper och användning

katakana stavelseskriften består av 48 stavelser och var ursprungligen betraktat som ”mannens skrift”. Sedan de 20-talet har Katakana främst används för att skriva icke-kinseiska lånord, onomatopoetiska ord, utländska namn, i telegram och för betoning (motsvarande fet, kursiv eller versaler). Innan 20-talet skrevs alla utländska lånord med kanji. Katakana används också för att skriva Ainu, ett språk som talas på den norra japanska ön Hokkaido.

Likes

Comments

Postad i: Grammatik

Substantiven i japanskan skiljer inte på singular och pluralform. Bestämd och obestämd form saknas, även genus och kasussystem. Personliga pronomen i egentlig mening saknas också. I deras ställe används istället många substantiviska ord, vilka i varje talsituation varierar beroende på relationen mellan talaren, den tilltalade och i förekommande fall, den omtalade. I detta sammanhang tas även hänsyn till förhållanden, som graden av intimitet, släktskap, kön och ålder.

Verb och adjektiv kan i många fall ta samma böjningsändelser, det är inte så mycket tempusaspekteb som betonas utan tillexempel huruvida en handling är fullbordad eller pågående. Till verb eller adjektivstammen kan en eller flera grammatiska böjningsändelser fogas, t.ex. ta•be•ru たベる 'jag äter', ta•be•ta•i たべたい 'jag vill äta', ta•be•ta•ku•na•i たべたくない 'jag vill inte äta'.

Verbet kommer sist i satsen, objekt före verb och bestämning före huvudord, inklusive vad som motsvarar svenskans relativbisats. Subjektet i satsen kan sättas ut eller vara underförstått. Enstaviga grammatiska småord och postpositioner visar sambandet mellan satsens olika komponenter, t.ex. Anna och kamera relateras till varandra genom partikeln 'no'(の) i ett ägandeförhållande: Anna no ka•me•ra Annaーのかめら 'Annas kamera'. I satsen Ni•ho•n no ka•me•ra 'en japansk kamera' binds de två komponenterna lösligare samman. I To•u•ki•yo•u ni i•ru とうきようのいる 'jag befinner mig i Tokyo' markerar partikeln 'ni'(に) befintlighet, men riktningen i To•u•ki•yo•u ni i•ku とうきようにいく 'jag åker till tokyo'. Det finns en stor mängd partiklar som kommer sist i satsen, t.ex. 'Ka'(~か) frågepartikeln, 'ne'(ね) 'eller hur', 'yo'(よ) eller 'wa'(わ), emfatisk partikel.

Relationen mellan talare och tilltalade eller talsituationen i övrigt markeras i japanskan inte bara i ordvalet utan även genom en kombination av vissa prefix, ändelser och hjälpverb. Verbformer och användandet av slutpartiklar skiljer sig också delvis mellan kvinnors och mäns språkbruk.

Likes

Comments

Postad i: Introduktion


  • Varför Japanska?

Om du vill åka till japan, eller bara kunna prata med lokalbefolkningen så bör du kunna iallafall lite japanska.

Japaner är oftast väldigt blyga för att prata engelska, dels för att det är rädda för att göra bort sig eller bara säga fel när de pratar med en engelsktalande turist. Bara det minsta försök till att prata japanska med dem kommer att vara uppskattat.


  • Utmärkande ljud

Notera den nedsatta, nästan tysta u:et (speciellt när det är i slutet av ett ord) r, vilket bara uttalas halvvägs mellan ett ´l´ och ett ´r´. Japanskan har färre ljud än de flesta andra språk


  • Japanska skrivtecken

Skriven Japanska är en kombination av olika skrivtecken. Kanji är ett ideogram (skrivtecken som representerar ett koncept likaväl som uttal) som är lånat av kinesiskan. Hiragana och Katakana är båda en infödd stavelseskrift (båda tecknen representerar en stavelse).


  • Låneord från engelskan

Japanskan har lånat många ord från engelskan, oftast förkortar och anpassar dem, eg pa•so•kon パソコン för dator och kom•bi•ni コンニ för livsmedelsbutik.


  • Språk familj

Japanskan har en viss likhet till Altaiska språken så som Mongoliska och Turkiska, och visar starka grammatiska likheter med Koreanskan, men språkforskare har ännu inte kunnat bevisa japanskans ursprung.


  • Viktigt att kunna grammatik

Japanskan har många olika nivåer på artighet som visas med speciella ord eller verbformer. Tillexempel i ”tack så mycket” a•ri•ga•to•u go•za•i•ma•su. ありがとうございました ´masu´ är ett vanligt artighetsslut.

Likes

Comments

Postad i: Hiragana

Hiragana - ひらがな (hi•ra•ga•na) används för grammatiska ändelser och de japanska ord för djur och växter med mera. Hiragana kombineras i skrift med kanji, där blandningens proportioner kan variera, beroende på vem som skriver och vilken typ av text det rör sig om. Tillexempel i barn böcker så är de skrivet med en övervägande del Hiragana.

Likes

Comments