View tracker

Jag har alltid levt mitt liv efter karma. Varje beslut. Varje tanke. Varje åtagande. Allt i tron om att man får det man ger, tron på att allt händer av en anledning. Tron på karma.

För två veckor sedan fick jag beskedet att de hittat en tumör i min mormor. Att hon hade cancer. En vecka senare tog den henne från mig. Skoningslöst. En vecka efter att den först grep tag i henne hade den nu vunnit. Vunnit genom att förstöra. Vunnit genom att döda.

Skoningslöst och helt utan någon anledning tog cancer min mormor. Skoningslöst tog den där och då min tro, hela min världsbild. I en värld där cancer existerar kan det inte också finnas karma. I en värld där cancer existerar finns ingen rättvisa och i en värld där cancer existerar händer inte allt av en anledning. Cancer bara tar. Den tar och den krossar allt i dess väg, helt utan anledning och helt utan rättvisa. Cancer förstör och cancer förgör. Cancer dödar.

Jag förstår inte. Jag förstår inte att hon är borta och jag förstår inte att sjukdomen återigen tagit någon ifrån mig. Hur vår värld kan vara så slagen av ett enda jävla svart hål. Ett enda stort mörker. Ett mörker utan slut.

Mormor, jag vill tro att du nu befinner dig på en plats där karma faktiskt existerar. Att du får vila i en värld där gott ger gott, en värld där allting faktiskt händer av en anledning. Jag vill tro att du får uppleva en värld utan mörker, utan smärta och utan sorg. Att du får uppleva en värld utan cancer.

Jag vill tro att du är på en plats där du kan följa mig på min resa från första raden, vid sidan om Ove. Att ni kan glädjas åt mina framgångar och skratta åt mina misstag. Ifrågasätta mina beslut och stötta mig när jag behöver det. Att ni kan se mig kämpa, för karma och för rättvisa. Kämpa för er. Leva för er. Jag lovar att jag ska göra mitt bästa.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker


Dammet har bildat sin välkända hinna över gamla, otydliga och framförallt obetydliga texter. Mitt namn ligger så pass långt ner i listan över bloggkamrater att en trygghet i att det skrivna förblir gömt infinner sig, vilket lugnar mig. Mina kunskaper i att skapa text har sedan länge varit på rymmen så vad är väl bättre än en osynlig comeback för att locka tillbaka dem.

Så, HEJ, bloggen. Jag ska kämpa för oss lite extra denna gång.

Likes

Comments

View tracker

Jag tänkte aldrig bli den.

Den som blev kvar i dimmigt hopp
Den som blev den som inte blev något
Den som drömde
Den som ville
Den som ville så jävla mycket
Den som bara blev kvar.

Jag tänkte aldrig bli den.

Den som hoppades
Den som försökte
Den som blev en av alla dem.
Den som levde på drömmen om en dag.
Den som hoppades på just en dag.

Jag tänkte alltid bli den som blev en av alla dem.

En av alla dem som levde på hoppet
En av alla dem som blev den, just den
En av alla dem som blev drömmaren
En av alla dem som stod redo i ständig kamp
En av alla dem som fick sin dag. Tog sin dag.


En av alla dem som ville så jävla mycket, som drömde så jävla mycket och en av alla dem som levde, som levde så jävla mycket. I en dimma. I ett rus. I en värld att erövra. En värld att omfamna. I en dröm och med ett hopp. Ett hopp om att bli en av alla dem.

Nu.

Likes

Comments

1. Lorentz baby // 2. Silvana Imam aka Imam Cobain aka QUEEN // 3. Cliqueade i väntan på queen.

En är ju inte direkt flitigast när det kommer till att ha fingret on the trigger, dvs kameran. Ingen nyhet tänker ni och det tackar jag för. Så härlig som jag är(!!) så förstår ni väl antagligen ändå att min stråkvecka varit helfestlig, trots frånvarande bildbevis. Vädret sammarbetade på godkänd nivå och för att förhindra dödens bakfyllor så såg jag till att vara konstant full under de där sex dagarna då staden återigen hade sin årliga återuppståelse. Vidrigt och oerhört påfrestande för varje organ, sinne och mående - såklart. Men, vad gör väl det om inte bara ökar hela vågen av härlighet som Krogstråket och Storsjöyran drar med sig? Jag fick se Silvana, jag fick se Lorentz och jag fick se XOV. Full, äcklig och lycklig. Är allt annat då rätt irrelevant? Det är det.

Nu, såhär en vecka senare, är dock allt precis som vanligt igen. Östersund återgick till att ännu en gång dö ut och jag hakade snabbt på trenden. Efter att ha sovit bort veckans första halva så snubblade jag under den senare delen över en feber sänd för att utrota och med den följde alla dess tillbehör. Så, helgen har spenderats i ren suicidal-anda där jag förbannat alla i min omgivning (dvs alla på sociala medier) som har haft fina dagar. Överväger därför i skrivande stund att tatuera in "TRUST ISSUES" över ansiktet :))))

Ni får ju dock ta ovanstående ångest med en nypa salt då mitt liv faktiskt egentligen äger. Åtminstone så småningom!! Det kvarstår enbart ett ynka tjugotal dagar tills dess att jag förhoppningsvis lyckas hamna på rätt plan mot Philly, Linda och Made In America, vilket gör mig rätt oövervinnerlig i kampen mot febern. Efter det väntar även ytterligare två resor under samma månad, vilket once again är en livlina. Så, nog ska lite piller, sömn och tejp lyckas fixa denna trasiga krigare tills dess att nästa festival kallar. Kanske blir jag klassad som VIP på flygplatsen in The States då jag har citerat Drake över ansiktet? Jag tror det. POK

Likes

Comments


Jag är en av alla dem som skriver låtar, läser dikt och sjunger sånger. Jag är en av alla dem som skrivit ner sin hemlighet allt för många gånger.

Minst hundra gånger om.

Jag är en av alla dem som drabbats, då och då, av något jag vill förklara. Jag är en av alla dem som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara.

Jag vill vara lite mer för dig i natt.

Likes

Comments

Fy, det här med att vara bloggare är himla vemodigt alltså. Att inte behärska konsten i att skriva vettiga texter längre gör mig extremt frustrerad och detta krypin är väl det enklaste sättet för att lösa det problemet egentligen. MEN. Inte är det lätt att väcka intresse från en soffa i ett regnigt Brunflo då man jämför det med allt jag upplevde för ett år sedan. San Francisco, New York, spicy tuna i alla dess ätbara former, osv. Inte gör det saken lättare att min telefon dessutom är så sprucken att jag i varannan rad får höfta och hoppas på att orden blivit korrekta. Så, bloggen har gått sitt öde tillmötes och fått begravas, återigen.

Detta är ju dock ingenting som inte går att lösa då man, om man följt serien "Pretty Little Liars" lika flitigt som undertecknad vet att alla som dör faktiskt återuppstår - vilket nu är min plan! Med stråkande, festivaler och resor inbokade så kan det väl inte vara en mer passande tid att damma av skrivteknikerna igen, då med det faktum att alkohol och sociala medier så som denna alltid är den ultimata kombon. Så, HEJ!

Likes

Comments


Trots att bloggandet är ett minne blott så förtjänar denna dag SJÄLVFALLET inget mindre än ett alldeles eget egocentriskt inlägg. FÖR, den 28e maj för tjugo år sedan så föddes ju planetens (tveksamt) bästa människa!! Jag!!!! Hur fantastiskt är inte det?? Att vara stämplad som officiell vuxen får mig att vilja kräkas lite och all cheesecake jag pressat under dagen får mig att göra detsamma, vilket såklart hör till. Årets bästa dag blev återigen perfekt och jenkan är glad och nöjd och lite stressad över att vara tjugo och glad och mätt och glad. Vill fylla tjugo forever<33333

Likes

Comments


Girlen är tillbaka och livet är plötsligt aningen ljusare. Tänk va, vad lite rus, firande och långa nattvandringar kan göra för själen då dem delas med lilla loppan.

Likes

Comments


Söndag. Helgen har spenderats på klubb och på vårshow. Båda med fin omgivning bestående av svettiga dansare i alla dess former. Härligt va? April har överlag inte riktigt rockat min värld men på senaste så måste jag ändå erkänna att jag känt mig lite omfamnad. Ljusare tider, en bästis påväg samt de bästa av beställningar som trillat in i garderoben. Hur skulle en någonsin kunna vara bitter med tre kombinationer likt dem? Det nalkas snart födelsedags-månad med. Bästa månaden på året. Framför er har ni nu 32 dagar av konstant födelsedags-tjat. Gud så kul!!

Likes

Comments


Riccardo Tisci's collab med Nike har gett mig livshopp. Fantastisk människa.

Likes

Comments