Header

Jennifer, Lydia, Tankar

Det har hänt väldigt mycket förändringar på sista tiden och det har vart mycket för mig att bearbeta och hantera. Därav har jag inte haft ork eller lust att blogga men nu känner jag att det är dags igen. För mig är bloggandet ett sätt för mig att få skriva av mig. Eftersom det hänt en del saker som vart jobbiga för mig så har Lydia dessvärre blivit lidande de senaste 2 månaderna. Hon har inte ridits lika mycket som innan utan jag har mest andats ut och hämtat energi på hennes rygg. Hon har vart en stor del till att jag orkat hålla humöret uppe. Men vissa dagar har jag bara inte haft lust...åkt till stallet och myst med henne och sen bara nää jag känner inte alls för att rida idag. Jag har vart så känslomässigt utmattad att jag ibland knappt vetat om vad jag heter... Vissa dagar har vart bättre och vissa sämre.

Jag har aldrig ens tänkt tanken på att sälja min fina häst men stundtals kommer tankar som att jag inte alls är rätt ägare för henne. Att jag inte klarar av henne, att hon är för tuff för mig med sitt humör osv osv. Tacka gud att jag har nära och kära och framförallt mina stallkompisar som ser min potential och peppar mig. Louice ställde frågan till mig "Vill du sälja henne?" mitt svar var självklart aldrig. Jag ska kämpa det är jag som måste förändra mitt tankesätt, ibland blir jag alldeles för negativ och tänker tex. "sist gick det så dåligt i paddocken, hon bockade och höll på...hon kanske gör det idag igen?" Istället måste jag tänka framåt!

Vart jag egentligen vill komma med detta inlägget är att jag tror att alla ibland har perioder då man tvivlar på sig själv. Det är okej så länge du tar dig ur det och tar hjälp. Ni vet om att jag har vart motivationslös osv så därför har jag bestämt mig för att 1 gång i månaden ta hjälp av Thomas eller en annan tränare. Jag behöver det för att framför allt stärka mitt självförtroende. Jag måste bli en lika tuff och bra ledare på ryggen som jag är på marken.
Hur som helst jag har börjat mer och mer att hitta tillbaka till mig själv vilket är en otrolig befrielse! Allt kommer ordna sig men det får lov att ta tid. Det är okej.

Nu ska jag göra mig i ordning för att åka och köpa B-vitamin till Lydia. Hon har också känts trött och hängig det sista och jag gissar på pälssättningen. Hon blir som en mammut! Älskade tjejen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Att få ridsällskap...

Igår fick jag ridsällskap och tanken slog mig att det var rätt längesen jag red tillsammans med någon. Lyckan efter en ridtur tillsammans med sina stallkompisar är väldigt speciell. Den fyller iallafall mig med någon slags tillfredsställelse. Jag känner mig alltid så himla nöjd och motivationen får jag liksom tillbaka. Vi skrattar, pratar och rider på i olika tempon tillsammans och har en härlig och trevlig stund tillsammans.

Visst kan jag älska att ibland rida själv men absolut inte alltid. Det är skönt att bryta av ibland och ha lite sällskap samtidigt som det är skönt att inte ha mer än Lydia att ta hänsyn till då och då. För tillfället så öser regnet ner här i Varberg. Lydia ska få vila idag och dessutom så har hennes ena sko börjat släppa. Har försökt kontakta hovslagaren men inget svar än...kanske får ge det lite tid. Klockan är inte så mycket än haha och kanske skor han någon annans häst, vad vet jag? Hoppas få skott henne inom en snar framtid. Finns väl inget bättre än en nyskodd häst?

I och med att Lydia ska få vila idag ska jag lägga ner extra tid på mitt hem. Jag ska börja rensa och göra i ordning i varenda vrå. Jättekul men ganska så jobbigt, får hålla humöret uppe med att det kommer kännas bra efteråt.

Ungefär som med träningen!

Tro det eller ej men i måndags tog jag mig äntligen till gymmet tillsammans med Love! Alltså det var så skönt och jag har känt mig så glad efteråt! Ni vet den där känslan när man är riktigt nöjd med sig själv. Energi fick jag också! Ska till gymmet idag också. Tror det blir nu efter frukost så har jag det gjort liksom. Vet inte om jag och Love åker till kungsmässan idag eller om vi sparar det till Lördag? Får prata med han när han kommer hem efter jobbet och se hur han känner. Jag vill ha nya höstkläder!




Likes

Comments

Motivationen är inte på topp...

Motivationen denna veckan har faktiskt inte alls vart på topp. Regnet har nått Varberg och det är ruskigt och halvdant ute. Det har blivit två långa skritturer då mamma ville följa med idag. Detta var såklart väldigt mysigt. En väldigt lugn vecka på rid fronten. Jag känner att jag måste få upp motivationen, kräva lite mer av mig själv i min ridning. Jag känner dock mig själv såpas bra nu att jag vet att jag brukar känna såhär innan det är dags för helg jobb. Det bli inte så mycket ridning då. Kanske ska jag passa på att bara låta detta vara en riktig "mys-vecka". Jag tror inte att det är dumt att ha såna dagar ibland. Jag får ladda om inför nästa vecka helt enkelt. 

Kan ett bra sätt vara att göra ett träningsschema? Och när jag känner att jag bemästrar det gå vidare och göra ett nytt? Det kanske jag borde göra! Jag har lust att låta Lydia leka av sig lite i paddocken med, lite löslongering och lite löshoppning kanske? Eller ledarskapsövningar? Nu öser jag på med massa grejer jag helt plötsligt blev sugen på att göra! Jag ska lägga upp ett varierat träningsprogram som innehåller allt och lite till! Eller ett sånt där schema dag för dag vad vi ska göra. Spännande om jag lyckas hålla det! Den inställningen måste jag gå in med iallafall haha! 

Har ni också märkt hur skönt det är att ha ett ställe och skriva av sig allt på? Jag älskar att föra över mina tankar och problem på min blogg men också att få dela med mig av mitt liv med häst. Det är befriande och oftast kommer jag fram till svaren själv eller också får jag hjälp av någon vänlig själ.

Har hunnit vara i stallet idag som sagt, duschat och ätit och nu ska jag ta tag i mitt hem, städa och göra i ordning för sen blir det planering av min ridning! Ska dela med mig av hur det kommer se ut så fort jag är klar. ALLA tips är välkomna! 
PS. Jag har inte glömt att jag ska visa er mina nya ridbyxor. 

Likes

Comments

I måndags blev det en avslappnande tur i skogen. Helt kravlöst lufsade vi bland träden. Kvällen bjöd på en vindstilla, solig och behaglig ridtur. En härlig skrittur på 30 min kändes alldeles perfekt efter Lördagens prestationer.

Idag ska jag in på ett möte kl 14:00-16:00 sen ska jag vara med W och hjälpa henne i stallet. Efter det är det min tur att bege mig till mitt stall. Vi ska nog flytta hästarna till sommarhagen igen och passar nog på och rider en tur innan med Marina och eventuellt Louice beroende på hur hon känner sig. Lydia har en lugn vecka framför sig då det är dags för mig att jobba helg igen. Brukar och har inte direkt lagt upp någon plan utan rider så gott jag kan och gör vad jag känner för denna veckan.

Kommer ni ihåg att hon slet sönder ännu ett grimskaft?
Just det....igår var jag och Love på granngården och skulle köpa ett nytt. Hittade dock bara såna som är flätade. Tycker dom är skit rent ut sagt. De snattrar upp sig och är helt odugliga enligt mig. MEN det blev inte endast ett grimskaft....de hade så mycket rea att jag var tvungen att kika! Provade och hittade ett par ridbyxor från Covalliero som var supersköna! De var dessutom lätt fodrade så passar bra i höst/vinter. Ska lägga upp bild på dessa så småningom så ni får ta del av vad jag fyndat. De skulle kosta 1090kr men fick dom för halva priset! Gissa om jag är nöjd?

Likes

Comments

Andas Jennifer....

Helgens tävling har jag inte uppdaterat om ännu men nu är det dags! Ni ska få veta varenda smaskig lite detalj. Allt ifrån mina tankar, känslor, hur det gick etc. Är ni redo? Jag är sjukt laddad på att få dela med mig av min upplevelse.

Sanningen ska fram. Jag är absolut ingen tuff ryttare. Detta är något jag arbetar med ständigt men när det väl gäller så kan hon komma fram, den där tuffa Jennifer. Jag vet att hon finns där. I ett sånt här läge så finns hon inte. Jag var som sagt otroligt nervös och spänd. Inte pga prestationskrav utan pga hur Lydia kommer bete sig. Kommer hon bocka och tjura med mig som i paddocken sist? Ska vi behöva vara oense igen? Kommer hon vara så het och okontrollerad att jag känner att jag inte har kontroll? Sparka mot andra hästar? Inte lyssna på mig?
Som ni märker är detta frågor som en hästmänniska aldrig kan svara på. INGEN kan det. Jag måste lära mig att lita på min häst och bli tryggare i såna här miljöer och vad passar inte bättre än att utsätta sig för det man är mest obekväm med? Exakt! Sagt och gjort så befann vi oss på tävlingen. Lydia fick dessutom åka helt själv då Louice inte kunde rida pga inflammation i ryggen. Hon fick finnas där som moraliskt stöd för mig istället haha! Stackare...hade hellre ridit.

På dit resan susade alla dessa tankar omkring i huvudet, jag var spänd, förväntansfull och nervös allt på samma gång att jag till slut knappt visste vad jag hette. När vi väl kom fram och jag hade checkat in lastade vi ur Lydia. Vi gick med henne lite runt området så hon fick se sig omkring och sträcka på benen. Hon var så snäll. Lugn och fin precis som hemma, hon fann sig i situationen och var trygg och hur trevlig som helst. Band upp henne vid transporten och gjorde henne redo för uppvärmning innan start i V5. Trodde hon skulle börja krångla i ridhuset men så bra det gick! Öronen framåt och jag kände mig laddad. Strax innan start kom nervositeten igen men det var en annan slags nervositet. En taggande känsla.

Det gick dock inte alls bra. Vi tog fel galopp och jag var väldigt spänd så Lydia fick lite fel signaler och det blev lite små fel här och där. Men efter banan upplevde jag en sån lättnad. Allt bara rann av mig. JAG VANN över mig själv! Lydia överbevisade mig en gång för alla hur trygg och underbar hon är att ha att göra med. Jag måste börja lite mer på min bästa vän, sluta bekymra mig om sånt som inte existerar för stunden. Hon var min klippa och vi hade så roligt. Jag taggade om till T8 där vi tog oss till en B-final! Jag var så stolt och inte alls nervös inför denna omgång. Jag var taggad och kämpade på trots ett huvud och kropp som var helt tömd på energi när alla mina spänningar runnit av mig. Jag är så glad över min häst och så tacksam för allt hon lär mig.

Vad du än kämpar med som läser detta inlägg SLUTA inte! Utsätt dig för dina största rädslor och obekväma situationer tillsammans med din häst. Du växer som ryttare och ni som team! Våga göra fel och utmana dig själv!

​Nu taggar och laddar jag inför fler tävlingar! 
Vi ska träna och bli ännu bättre tillsammans!

Likes

Comments

Jennifer, Lydia, Tankar
Idag ville hon inte alls

Idag var jag uppe med tuppen! Ställde klockan då jag förberett mig för ett pass i paddocken. Vill känna igenom henne inför tävlingen på lördag. Vi myste en lång stund och jag gjorde henne fin. Vi båda njöt och var väldigt nöjda med tillvaron om man bortser från hur trötta båda var. Valde att gå en liten omväg till paddocken för att väcka oss båda till liv. Väl uppsutten och redo tar Lydia några steg fram sen tvärstannar hon och tjurar ihop sig som aldrig förr.

Idag trodde jag att jag skulle ramla av. Kände mig ledsen och besviken och började fundera över varför hon blev som hon blev. Min gissning är att det blev för mycket förra gången och att det är det hon kommer ihåg. Jag var idag envisast. Jag vet att hoppar jag av så vinner hon över mig dvs att hon kommer fortsätta. På det viset är hon ingen nybörjarhäst. Som sagt jag väntade ut henne idag, vi höll på i typ 10 min och allt jag ville var att hon skulle gå framåt. Till slut efter otroligt mycket om och men, tjurande och bockande så tog vi oss framåt. Jag fick känna igenom henne i alla gångarter och jag berömde henne massor när hon gjorde rätt. Så trots en dålig början blev det ett bra avslut!

Det är viktigt att man släpper de negativa. Det hjälper varken hon eller mig om jag fortsätter vara ledsen och besviken på henne, då är det ingen av oss som tycker något är roligt. Jag måste hålla mig fast vid tanken av att det inte alltid är såhär. Vi alla har våra dagar och det är okej. Vi släpper och går vidare. Blickar framåt och kämpar på.

Likes

Comments

Tankar , Jennifer, Lydia
Nu närmar det sig med stormsteg. 
Snart är dagen här...! Kommer ni ihåg att jag nämnt att jag ska tävla på Lördag? Jag är otroligt förväntansfull och inte nervös än men tro mig...det kommer komma! Jag kommer ha min älskade pojkvän med mig och han ska fota för fullt! Louice som är en van tävlingsryttare känns också otroligt bra att ha med sig. Hon är så duktig och har god hand med hästar. Dessutom ska hon också tävla! Vi kommer ha en riktig hästdag tillsammans. Jag ska skriva ned en lista på vad jag behöver fixa inför Lördag, tex ett nytt grimskaft... *suck. behöver tvätta upp mina ridbyxor och fixa skorna och lite små pill. Tänkte att det skulle funka bra med en lista på vad jag ska göra. Som sagt struktur och ordning mår iallafall jag bra av.

Idag blev det ett pass i skogen. Hade tänkt att rida i paddocken men klockan sprang iväg och värmen var inte alls speciellt rolig att ha och göra med. Det blir som en gryta där nere.
Jag tränade galoppfattningar från skritt vilket gick jättebra. Jag har haft svårt att hålla galoppen som sagt men jag har lyckats mycket bra det sista och Lydia tycker det är jätte roligt. Har tänkt på alla knep för att hon ska ta just höger galopp som tex att ställa henne lite åt vänster, att jag tittar mot hennes högra ben för att se så det blir rätt då jag har svårt att känna. Jag förbereder även mig själv med att vara riktigt tydlig med vänster fot bak då jag lätt glömmer av den. Varför? Ja du...det vet jag inte ett dumt problem som jag håller på att ta itu med. Tipsen är som ni märker mest för min skull. Lydia kan och jag kan inte. Lite så känns det haha! Träna träna träna! Bara att kämpa på och ha roligt under vägens gång.

Har ni några tips inför tävling?

Likes

Comments

Jag har en bra anledning till varför det har vart dåligt med uppdatering i bloggen de senaste dygnen. Här kommer därför en rejäl förklaring i form av en sammanfattning av mina dagar.

I fredags var min plan att rida Lydia,
en bra start inför jobb helgen tänkte jag... men hon hade andra planer som hon ansågs vara bättre.
Jag gick för att hämta Lydia från sommarhagen, fortfarande väldigt glad och förväntansfull. Såg fram emot ett pass i skogen. Väl framme vid stallet binder jag upp henne som jag alltid gör på samma ställe. Problemet idag var att hon inte alls förstod var hästkompisarna var någonstans. Hon skrek och trampade runt så fort jag inte var med henne. Detta är vanligtvis inget problem men vid hennes brunst så blir hon vissa dagar ibland väldigt känslig och orolig.
Jag fick sadlat henne och går och hämtar tränset när jag kommer ut till en häst som sliter sig loss. inte ett dugg rädd utan bara sliter sig. Detta är ett vanligt beteende hos Kraflar som jag tror att hon kan ha tagit efter.

Hon stannar och tittar på mig med sina fina ögon. Jag går fram och tar henne, grimskaftet är såklart helt trasigt. Hästkrafter är inget att leka med. Jag har inget att sätta fast henne i och jag är helt ensam i stallet. Jag låter henne börja ät gräs för att hämta ett nytt grimskaft snabbt. Sadelkammaren är bara ca 10 m ifrån där vi binder upp dom.
Tror ni hon stod kvar? NEJ. Där skrittar hon iväg med sadel och allting......Tack och lov gick hon in i en av hagarna...jag gick in och stängde om oss. Efter hon kollat läget kom hon springandes tillbaka till mig. Hon stod där och tittade på mig med sina stora fina ögon. Jag var dock inte imponerad denna gång...Hade tappat all lust med allt. Tog av henne sadeln och tog med henne till hagen igen. När jag släppt ut henne så gick hon inte som hon brukar till sina kompisar. Hon bara stod där och tittade på mig. Jag fortfarande besviken.

När jag väl kom till stallet så kom jag på att jag glömt ta på henne flugtäcket. Går tillbaka och sätter på henne det i hagen utan problem. Hon stod som ett ljus och vi myste lite. Du är förlåten knäppa häst tänkte jag högt för mig själv...

Lördag & Söndag behöver jag inte ens nämna då jag enbart har jobbat.

Men igår när vi band upp Kraflar, Lydia och Vili vem tror ni slet sig då..? 
Kraflar....och vem var korkad? Jo jag...dum som jag är tar jag tag i grimskaftet.. Jag fick såklart brännblåsor på höger handen. Vi diskuterade detta igår om hans problem och vi ska köpa ett hjälpmedel så han lär sig att sluta bete sig såhär. 
Vi red iallafall ut och kvällen var helt underbar. Vi alla njöt, även jag trotts mina blåsor. Lydia bjöd på en fantastiskt ökad tölt och var väldigt fin.

Likes

Comments

Tro det eller ej men jag är supernöjd med lektionen som jag hade för Thomas i onsdags! Förstår att man kan bli avskräckt av sanningen. Här har ni nämligen bildbevis på när Lydia tycker att det räcker. Vi kan ha pressat henne lite för mycket gällande skritten att gå i form osv med tanke på att Johan sadelutprovaren sa att hon var lite öm. Dock inget att lägga för stor vikt på som han snabbt la till. Skillnaden från förr när hon gjorde såhär och nu är att jag inte är rädd längre, jag har lärt mig att lyssna. Jag vill inte bli ovän med min häst så vi gjorde helt enkelt något annat för att sedan göra om samma övning igen. Det är så jag får träna henne.

Vi tränade inför fyrgång i högervarv dvs. tölt, trav, skritt och galopp. Lydia tyckte det var jätteroligt och villa springa och hålla igång. Hon gick superfint och han gav oss mycket bra tips och beröm. Nu hoppas vi detta håller på nästa lördags tävling!

Likes

Comments

I måndags eftermiddag begav jag mig till stallet. Försökte rida så sent det bara gick pga flugor och värme men jag och Love var bjudna på middag samma kväll till hans föräldrar. Jag fick helt enkelt anpassa min ridning så det blev relativt lugnt. Vi njöt av våran tur tillsammans och borstade henne länge och väl.

Visst är det skönt att vara helt själv i stallet ibland?
Jag finner så mycket ro i det, ett inre lugn.

Idag är det hårdträning på schemat! Det börjar dra ihop sig för tävling snart och jag passar på att rida för Thomas idag. Ska bli så kul! Ska be att vi går igenom och jobbar med varenda gångart. Mer om ridpasset får ni veta ikväll!

Likes

Comments