Header

För exakt 2 månader sen var jag på möte på kliniken i Alingsås. Jag fick svart på vitt att om jag fortsätter såhär kommer troligen mitt hjärta ha stannat tills nästa möte, eller att jag ramlat och slagit i huvudet. Där var jag långt nere i skiten och där var enda målet att se snygg ut på bilder.

2 månader senare
En glad tjej som hade livsglädje klev in på kliniken. Tittade mig runt och insåg att tänk att jag är frisk. Tänk att jag är fri. Jag såg min behandlare och hon gav mig en kram. Vi satt länge i samtal och jag berättade allt som hänt och att jag nu mår bra. Jag var 100% ärlig i samtalet och tillslut fick jag frågan av behandlaren:
- Vad var det som fick dig att vända allt?
Mitt svar på den frågan har jag nu utvecklat lite och jag vill att alla ska ta del av, svaret lyder:
- Jag vill hellre må bra, älska mig själv, kunna leva livet, kunna äta all mat (vad mycket god mat jag missat genom mina sjuka år!?!), slippa ångesten men framför allt valde jag att bli frisk för att leva med anorexia är inget fint, man får inte mer likes på en bild för man har kotor som sticker ut. Jag vill inte vara en person som ska definieras med anorexia, jag vill inte heller vara en av de som faller för skönhetsidealets påverkan.
Jag vill vara mig själv!

Till alla er som tror att det inte finns en väg ut, se er inte som offer utan ta tag i det. Vänd det och ta makten. Det hjälper inte att skriva en status om att idag åt jag en kakbit och vad jobbigt det var. Vänd det och säg, jag åt denna kakbit för jag ska bli frisk, maten är allt min medicin så det spelar ingen roll hur jobbigt det är. Alla har makten att bli friska. Dra inte ut på det är mitt råd, bli fri och frisk och jag kan lova er, det är värt det.

Puss och kram från en friskare tjej som nu valt livet istället för anorexin.
❣️

Jag vet även att jag kommer få jobba mycket med tankarna väldigt länge. Men en sak är säkert jag VILL och SKA aldrig tillbaka till anorexin.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag vill börja med att skriva att jag är sååå stolt över mig själv, att ta mig ur ett kraftigt återfall och lyckas välja livet framför sjukdomen. Resultatet blev att jag klarade åka på en resa utan familjen för första gången i mitt liv.
Har varit sjuk i flera år och missat mycket i livet, men kan ni fatta? Att jag Jennifer har äntligen valt livet och idag kan jag stå och säga, f*n vad stolt och snygg jag är! Jag är nöjd med mig själv men framför allt är jag så j*vla stolt över mig själv.

Resan var helt underbar och vännerna jag åkte med ger mig sådan livsglädje!
Vi åkte tidigt på fredagen förra veckan, planet gick 06:45. Vi åt frukost på flygplatsen och jag var faktiskt lite nervös för nu för första gången ska jag vara borta från föräldrarna i 1 vecka. Kanske inte låter mycket för många, men för mig som ständigt missat år efter år för att isolera mig och lyda en ätstörning, har gjort att jag inte kunnat ta mig ut på resor själv, speciellt inte utan mina föräldrar som ständigt varit mina slags "behandlare" för mig.

När vi kom fram till Rhodos var det varmt och vi åkte transfer till hotellet. Hotellet var väldigt fint och fräscht.
Vi checkade in och sedan gick vi mot stranden tog en lunch och badade. Vi besökte även bargatan på kvällen men vi festade ingenting.
Dagen efter det mötte vi upp några killkompisar och förfestade lite och sedan gick vi ut på bargatan. Jag är inte riktigt den typen som festar utan jag trivs mest att äta en god middag och sen spela lite kort på kvällen eller något haha. Men ibland är det bra att testa lite nytt och det var skoj.

I Rhodos åkte vi även en soffa på vatten, hyrde trampbåt som hade rutschkana och vi åkte även en slags speedboat.

Det som jag tyckte var bäst med resan var att vi inte hade all-inclusive, utan vi hade frukost på hotellet och sedan kunde vi äta på olika restauranger, det var gott med variation. Man fick liksom se så mycket mer av Rhodos än ständigt hotellet som det ofta blir med all-inclusive.

Just ja, jag shoppade även lite kläder, en enkel svart klänning och en topp från Mango!

Resan var väldigt härlig och nu när jag kom hem ler jag inombords av att jag lyckades ta mig på denna resan med mina fina vänner.

"Ätstörningen gör dig INTE vacker, INTE mer självsäker, INTE bättre på något sätt. Den bara förstör och isolerar en och framför allt gör den att man missar allt roligt i livet."

Här var lite av maten jag åt. Det godaste måste jag nog säga var wraps med falafel, sallad, sås och bröd.

Speedboat!

Några bilder från härliga kvällar!

Två olika outfitar, bilden till höger har jag den nya klänningen som jag köpte i Rhodos.

Jag avslutar med denna bild, tack tjejer för att ni finns där för mig och gör mina dagar fulla av glädje❣️ 


På en blogg brukar man ofta ta upp lite negativa saker som händer för att den inte ska verka så ytlig. Men helt ärligt vill jag inte ens ta upp något som varit mindre bra för jag fokuserar bara på allt bra under denna resa. För det är det jag kommer vilja komma ihåg och det är det som jag framför allt behöver fokusera på. <3

Likes

Comments

Vs-frågor
Friluftsliv eller statsliv?
- Alltid älskat städer! Gillar att besöka olika städer och kan gå runt i timmar, bara gå runt och njuta av staden. Sedan älskar jag att se alla olika "typiska" grejer hos varje stad, för ingen stad är den andra lik! Så statsliv helt klart! Kommer lätt vilja bo i en stor stad när jag blir äldre!

Morgonpigg eller nattsuddare?
- Jag är en morgonpigg person, lite segt nu på sommaren när alla mina vänner sover när jag vaknar på vardagarna... dock är jag väldigt trött på kvällarna, så är verkligen ingen person som frivilligt är uppe sent på kvällarna haha.

Stressigt eller långtråkigt?
- Stress har alltid påverkat mig väldigt mycket, jag hatar när det blir alldeles för stressigt och då kan allt låsa sig. Jag trivs inte i stressig miljö, stressig miljö menar jag stressigt till skolan, stress med läxor, stress till tåg och allt sånt. Men inte jobb där gillar jag att det är stressigt för då går tiden mycket snabbare. Men om man bortser från jobbet gillar jag inte stress, vill ha mycket tid! Så väljer hellre att ha långtråkigt än stress.

Bil eller cykel?
- Cykel helt klart! Vill helst cykla om jag ska någonstans för det bättre för miljön ;). Har blivit påverkad i skolan av alla lektioner om hur världen tar skada. Men såklart väljer jag hellre bil om jag ska långt men cykel om det finns möjlighet att ta det.

Alkohol eller alkoholfritt?
- Jag tycker inte alkohol är gott, mycket godare med läsk ;).

Bil eller buss?
- okej nu säger jag lite emot mig om detta med miljön.. men jag väljer faktiskt hellre bil om jag ska välja mellan bil och buss. Blir ibland illamående på bussar och gillar i allmänhet inte bussar! Men hade det stått mellan bil och tåg hade jag lätt valt tåg. Men bussar gillar jag inte så får nog bli bil på den frågan.

Försent eller förtidigt?
-Jag är en person som alltid passar tider så kommer gärna förtidigt till något event, skola eller går gärna upp alldeles förtidigt med. Försent tycker jag får en att stressa mycket och vill inte stressa så väljer för tidigt.

Kort eller kontant?

- kort alla dar i veckan! Hatar att ha massa lösa pengar i plånboken och få tillbaka massa växel och sånt i affärer. Mycket smidigare med kort, men dock är man alltid lite nervös att kortet inte ska fungera i affärer haha.

En bild från när jag besökte staden Varberg!

Likes

Comments

Jag skrev ju ett inlägg innan att jag inte att fått några frågor men att jag istället tog det positivt. Men strax efter jag hade publicerat det fick jag lite olika frågor så här är svaren på de.

Kommer först att svara på frågor sen i ett annat inlägg kommer om vs-frågorna.

Om du skulle hamna på en öde ö och fick ta med dig max 3 saker, vilka?
- Det är faktiskt en lätt fråga, hade tagit med mig ett jetplan, en pilot och en mobil-laddare. Jetplanet och piloten för att komma där ifrån och en laddare till mobilen som jag kan ladda med på planet så jag inte riskerar att förlora snapchat-dagarna ;).

Vad är det bästa med att fyllt myndig?
- Det bästa är att man har möjlighet att göra så mycket mer, tex man kan boka egna resor, ha möjlighet att gå på krogen om man vill och även kunna ha möjlighet att ta bilkörkort.

Vad är din dröm att jobba med i framtiden?
- Jag har haft så många olika drömjobb.. när jag var liten var det polis, sen lärare, sen åklagare/advokat, sen FBI, sen partiledare och nu vet jag inte faktiskt.
Jag vet iallafall att jag vill jobba med något som kommer göra skillnad i världen, jag vill göra skillnad. Något jag kommer brinna för att göra skillnad i världen är att få bukt med all hets kring skönhetsideal. Så kanske ett yrke riktat mot det?

Vad tror du mest påverkade dig att insjukna i anorexia?
- Jag tror det nog var många faktorer men en av de största är kraven jag har på mig själv, att alltid göra allt perfekt, vara bäst och var jag inte bäst så var jag misslyckad. Där tror jag gjorde att jag trodde jag blev bäst igen av att gå ner i vikt? Sjukt. Jag kände mig lyckad igen av en positiv känsla som kom varje gång jag följde sjukdomen. Men den känslan var felaktig och det jag inte visste var att den positiva känsla skulle bara förvandlas till tvång och allt annat sjukt som kommer med sjukdomen.

Hur kände du stödet från dina kompisar var under din process?
- Vissa av mina vänner finns/fanns verkligen där för mig och hjälpte mig på alla sätt och vis. Vissa av er kan jag inte tacka tillräckligt, att ni sett efter mig som små skyddsänglar <3.

Likes

Comments

Jag hade ju tänkt ha en frågestund och svara på alla möjliga frågor, men det kom inga frågor.

Först tänkte jag att detta är ju pinsamt ska jag typ hitta på frågor som jag frågar mig själv? Men vad är det egentligen som är pinsamt? Detta behöver ju inte tyda på något negativt. Folk kanske inte har frågor för de har sett klart och tydligt vem jag är och vad jag står för.
Därför helt ärligt bryr jag mig inte att frågor inte kom, utan jag är mer glad att allt jag skrivit har gett en klar bild om vem jag är och står för.<3

Likes

Comments

Hej!
Jag tänkt att jag ska ha en frågestund! Ni får fråga mig vilka frågor som helst och så kommer jag att svara på dem så snabbt som möjligt.

Så langa på med frågor här på kommentarer under eller på den delade länken på fb och var inte rädda för att fråga! :)


Likes

Comments

En lömsk j*vla sjukdom som förstör. Sommaren med sol, bad, glass och njuta av livet är drömmen. Men återigen tog sjukdomen mig, den började pressa ner mig i vikt, xx antal kilon i veckan. Folk frågar hur jag mår men helt ärligt har jag inte orkat tala om för alla, känner mig misslyckad att återigen gå in i fällan.
Men denna gång gick det inte lika långt, jag lovade mig själv att denna gång ska jag inte in på någon klinik för jag har ju alla verktyg till att bli frisk. Men först valde jag att inte hjälpa mig själv, jag hatade mig att jag ens valde att äta men ville dölja allt för allt och alla. Klistrade på ett fejkat leende och sa att jag inte var hungrig och sa att jag äter när jag kommer hem, men blev aldrig så. Jag ville heller inte hem, för hem innebar mina tvång som hade börjat eskalera. Jag satte mig upp och märkte allt snurra, men slutade jag? Nej jag valde att fortsätta utsätta mitt liv och alla runt omkring mig för att bli vacker? För vem? Visa upp mig för alla recorvery-konton och skriva "jobbig dag idag men jag ska kämpa på" f*n heller att jag kämpade för att bli frisk. Jag valde att ligga där och tvinga mig göra mer än 400 situps för att bli sjukare och smalare, inte bli frisk. Ren jävla bullshit.

Jag hade blåmärken på ryggen och kunde knappt sitta på stolen för det gjorde så ont, ville dölja allt för alla. Ingen fick ju veta att min tvångsträning var tillbaka.
Återigen snurrade allt till, hände på jobbet. Men jag låtsades som ingenting. Fortsatte med mitt fejkade leende men djupt inom mig började jag nu bli orolig om jag kommer dö. Är det detta sista stället jag kommer få uppleva, inte ens ett hejdå till min familj? Vänner?
Valde att tala om för mina föräldrar om tvången, få de att hjälpa mig sluta. Jag slutade med tvångsträningen, men maten påverkades.

Midsommar
Midsommar, alla glada. Dagen min sjukdom var som starkast. Svalt mig hela dagen och åt väldigt lite. Kom hem och kände hjärtat slå konstigt. Blir rädd återigen. Tar min puls, under 40. Stämmer detta? Dör jag nu? Men säger inget den kvällen. Sista tanken innan jag valde att försöka somna var att detta inte fick bli sista dagen, jag ville uppleva nästa dag, ville inte dö inte såhär. Inte med stämpeln som "hon som svalt sig, hon med anorexi, hon egoistiska dottern, systern och vännen som gjorde så mot sina nära och kära".

Dagen efter mådde jag dåligt, energin ligger på botten men jag tvingade mig upp. Tvingade mig ut med hunden. Kommer hem och säger till pappa att pulsen känns dålig. Han blir orolig och sätter fram ett äpple, mjölk och en macka. Jag kan Inte titta på maten, får panik, skriker. Blir så rädd.
Pappa och mamma kör in mig till psykakuten i hopp om att få hjälp.
Där, där fick jag medicinen. Jag fick ångestdämpande. Där var vändningen.

Den gjorde ångesten hanterbar, jag började äta. Jag kände hungern igen och åt tills jag var mätt. Äter choklad, godis, såser, pasta, mackor och all mat för jag fick hjälp på traven. Jag valde att börja lita på kroppen. Valde att låta den få mat. Äta vad den ville ha. Medicinen fick mig att inse att mat dödar inte mig, det är bränslet som behövs.

Jag kan inte säga att medicinen gjorde allt, för jag själv tog det aktiva valet att lita på kroppen nu, ångesten skrämde mig inte längre. Jag ville inte dö, jag ville leva. Jag valde att äta maten istället för att titta på den, valde att äta istället för att lägga upp den på någon social media. Jag åt, jag började gå upp i vikt. Jag är på banan och mitt blodtryck har förbättrats och även pulsen.

Jag vill att folk ska förstå, att jag fick kraftigt återfall och min fd behandlare sa att hon trodde jag skulle få hjärtattack innan sommaren var slut. Många pratade säkert bakom min rygg om hur kan man göra så mot sin familj. Det frågade jag mig många gånger själv, men har en fråga till alla er. Vad fanns ni för mig och min familj? Vart var stödet? Några fanns där, Tack till er, ni vet vilka ni är. Ett extra stort tack till min familj som aldrig gav upp på mig. Ni räddade mitt liv. Ni är riktiga hjältar.

Skriver av mig mycket nu men vill att ni ska förstå, jag triggades av media och allt runt mig. Jag vill att ni ska veta att jag mådde inte bara dåligt, min familj mådde även dåligt. Det är även en anhörighetssjukdom. Min lillebror sa till pappa "jag vet inte vad jag gör utan min syster" fattar ni hur det kändes när jag fick veta det? Inte vara en förebild. Men nu är det nog. Jag ska bli helt frisk denna gång. Jag ska älska mig själv för jag väljer livet.

En sista grej jag vill skriva är, sluta prata kalorier och ät och lyssna på kroppen och framförallt prata inte om dieter med mig. Ni får gärna göra det när jag inte är där om ni mer tror på dieter än vad era kroppar säger. Men prata inte när jag är där, jag vill inte veta, jag vill inte veta hur mycket kilon du tappa, hur mycket godis du lät bli. Jag vill leva och njuta av mat och livet. Som jag gör nu, jag äter för det är gott, jag äter för jag vill leva. Jag är trött på sjukdomen, trött att den inte bara gör att man tappar vikt utan man tappar bort sig själv.

Jag är snart frisk på nolltid. Jag äter allt, jag njuter men har lite att jobba med.

När ni nu lägger ut något på sociala medier, tänk gärna till vilka konsekvenser det kan leda till, är det verkligen värt att dela dieter, "nyttig" mat för att få en kommentar "Gud va gott med ett äpple", godare att äta en hamburgare eller? Fattar ni mitt budskap? Jag menar allt man lägger upp kan ge konsekvenser och såklart säger jag inte att man inte får lägga upp vad man vill. Det får man, men tänk efter, en status om din löprunda kan trigga någon annan att springa, trigga fel personer. Ni alla är fina som ni är och snälla lär er av mig, livet är inte värt att sitta och isolera sig för att bli snyggare. Jag hade ju inte blivit "snyggare" av sjukdomen, jag hade legat i en kista troligen i slutet av augusti. Är det snyggt?

Lev livet och älska er själva. För det ska jag iallafall göra.

<3

Bilder från 2016. Inte lägsta nere i vikt. Men ändå förjävligt. Här var jag rädd att äta en banan. En banan!! Jag var rädd att baka för trodde smöret, sockret och allt anant kunde ta sig in genom mina händer och göra mig tjock. Är det friskt? Det är sjukare än sjukast. Hade fler tankar men vill inte skriva ut alla nu för det är helt sjukt. Punkt.

Likes

Comments

Bloggar sällan nu och kanske kommer återkomma om varför men inte i detta inlägg iallafall!

I tisdags åkte jag och mamma till Varberg, för vi hade bokat 2 nätter på hotell i centrala Varberg. Vi åkte på morgonen efter frukost och var framme i Varberg vid 12:00 tiden. Vi ställde bilen vid hotellet gick ner till fästningen med var sin macka och glass. Efter det hade vi bokat massage på ett annat hotell (på det hotellet vi skulle bo på var allt fullbokat på massagen, så vi fick boka på ett annat hotell). Det var första gången jag skulle på massage och var faktiskt lite nervös, vet inte riktigt varför, var bara väldigt spänd typ haha.
Jag hade första tiden och mamma hade en tid efter mig. Det var nog det skönaste jag gjort, man blev så avslappnad och tror seriöst att jag hade kunnat ligga där hela kvällen.

Efter massagen badade vi bubbelpool, fotbad och kallbad sedan bastade vi lite i en ångbastu.
Sen när vi kände oss nöjda bytte vi om till vanliga kläder och gick tillbaka till vårt hotell. Då var klockan redan 16:00. Vi checkade in på hotellet och slappade lite på rummet sedan gick vi ut på stan. Mamma shoppade lite till sig och jag hittade ingenting till mig första dagen... men andra dagen ;). Återkommer mer till det sen. Vi gick även till hemmakväll och köpte godis och sedan gick vi tillbaka till hotellet och åt middag.
Senare på kvällen gick vi en runda runt fästningen, gick till en uteservering och satte oss och pratade. Vi skrattade och umgicks, visade mamma appen Tinder som jag har och tillsammans satt vi och swipa lite åt mig ;).
På vägen tillbaka till hotellet köpte vi en till glass och satte oss på rummet och såg filmen Pretty woman. Jag och mamma älskar den filmen så det blev en perfekt avslutning på kvällen.

Onsdagen,
Dagen efter gick vi upp vid 08:00 tiden och åt frukost för vi skulle till Ullared och vi ville gärna ta vara på hela dagen. Så efter frukosten åkte vi till Gekås i Ullared. Det första som hände på Ullared var att någon tog vår kundvagn och vi orkade inte fråga personalen att ropa ut efter den för vi hade bara en solkräm i vagnen. Så jag gick ut och hämtade en ny.
Det var väääldigt mycket folk på Ullared den dagen så vi köpte bara nödvändiga saker och vi orkade knappt titta på kläder. Köpte en poncho men det var allt. Vi åkte sedan tillbaka till hotellet och gick upp till hotellets bubbelpool och bastu och slappade lite.
Efter det gick vi ut på stan igen och då provade jag klädesplagg efter klädesplagg inne i en affär. Köpte 9 saker där inne och allt var sjukt billigt. Köpte liksom ett par skor för 49 kr?!? Har tyvärr inte bilder på kläderna men har bild på skorna här nedanför sen.

Vi käkade middag på hotellet och tog vår runda runt fästningen, vi satte oss vid en klippa och tindrade lite ;). Sen gick vi vidare och pratade om allt möjligt.
Vi köpte glass påväg tillbaka och rekommenderade mamma att testa att ha nötkross på glassen. Det är sååå gott, nötter+choklad=kärlek.

Dagarna var amazing och jag tror jag behövde detta, samma gäller mamma. Att vi bara fokuserade på bara oss två. <3

Jag kan tycka att idag när vi skulle åka hem kändes det jobbigt. Jobbigt att lämna hotellet och allt som varit så underbart och nu tillbaka till verkligheten. Men man får tänka att dagarna i vardagen kan också bli helt underbara beroende på hur man handlar och väljer under dagen.

Bilden som kommer nu bjuder jag på då jag hade fått stora myggbett som kliade extremt mycket på benet, och som ni kan se på mitt ansiktsuttryck var dem väldigt jobbiga ;).

Likes

Comments

Dagen igår började med att jag jobbade från 11-15. Efter det kom mamma och hämta mig med bilen, jag åkte hem duschade, sminkade och klädde på mig. Gjorde mig klar på 20 min?!? Haha jag var inte jättestressad men ändå tog det så lite tid haha.
När jag var klar åkte jag till min vän Frida, skulle hjälpa henne fixa maten till midsommar innan 4 andra kompisar skulle komma. Vi insåg sen att kycklingfiléerna var fortfarande frysta när vi skulle steka dem. Men Fridas mamma gav ett tips om att lägga kycklingfiléerna i några fryspåsar och knyta dem. Sen lägga dem i kallt vatten en stund och det funka!

De andra kom vid 17:00 tiden och hade med sig efterrätt och läsk, vi åt och hade mysigt. Vid halv 8 körde jag ner alla utan Frida till tåget för de skulle vidare på fest. Men både jag och Frida valde att skippa festen, jag var trött sen jobbet (hade även jobbat sent dagen innan) och Frida skulle iväg dagen efter.
Så senare på kvällen kom istället några andra vänner, vi umgicks och spelade spel. Mitt lag förlorade... men aja haha vinna är väl inte allt och plus så skyller jag på att i mitt lag var vi bara 2 och det andra laget var det 3 personer ;).

Dagen var iallafall lyckad!! Och det regande ju på midsommar och då, då är det en riktig midsommar ;).

Outfit:

jeans- Tiger Of Sweden

Tröja- Ginatricot

Örhängen- Tory Burch

Klocka- Quartz

Likes

Comments

1. Jag har en otroligt stor vinnaskalle. Vill gärna vinna på tävlingar men visar sällan att jag blir missnöjd. Minns när jag gick i grundskolan och jag skulle springa ett lopp, drömde mardrömmar om loppet innan för jag ville så gärna vinna. Vill bara säga att jag vann loppet sen ändå ;).

Ibland tror jag min vinnaskalle är en positiv egenskap och ibland inte. Det positiva är när jag väl bestämt mig för något kan ingenting hindra mig, som när jag bestämde mig från att bli frisk från sjukdomen. Det negativa är att jag ofta sätter höga krav på mig själv, vill ju vinna. Men ibland inser jag inte att om jag alltid ska sträva mot att vinna kan jag istället börja må dåligt. Som det loppet i grundskolan, vem drömmer mardrömmar innan loppet för man gärna vill vinna? Varför inte istället gå in med inställningen "gör jag mitt bästa har jag redan vunnit."

2. Jag är en sällskapssjuk person, vill alltid vara med någon haha. Det är inte så att jag måste hitta på något utan det räcker att jag ser serie med någon. Jag är inte rädd att vara själv tycker snarare det är tråkigt. Jag är en väldigt social tjej, gillar att träffa nya människor och har inget emot att prata med okända personer på stan eller något. Älskar att umgås med vänner, så en social tjej är jag allt.

3. Jag är en glad tjej, försöker alltid se det positiva i saker och ting. Jag har väldigt mycket energi, men däremot har jag ofta ingen energi på kvällar då jag är jättetrött, men är morgonpigg person. Har faktiskt aldrig försovit mig till skolan. Det förtjänar jag creed för ;).

4. Jag vill gärna ha allt perfekt. Saker jag köper i affären vill jag ska vara perfekt, men vad är perfekt egentligen? Jag måste inse att ingenting är helt perfekt. Jag behöver inte heller vara helt perfekt utan det är bättre att man mår bra. Jag får tänka såhär istället "jag vill hellre må bra än att vara perfekt, kunna leva livet. Detta är jag och f*n vad stolt jag är över mig själv!"

5. Jag är en ordningsam person, vill gärna ha städat och rent runt omkring mig. Mina strumpor är faktiskt i färgordning haha. Mitt rum är även städat, lika så i mina lådor. Jag tappar även sällan bort saker och glömmer även sällan saker för jag har koll på allt, alltså ordningsam.


Tänk till!

Detta var lite fakta om mig och vill gärna påpeka att allt jag nämnde var inre egenskaper, inte egenskaper om hur smal midja jag har, vilken storlek på kläder etc. Utan sådant är oviktigt att skriva om för det säger ju ingenting vem jag är som person. Jag tror ärligt talat att alla andra skiter i om jag har storlek XS eller XL på kläder för det säger ingenting vem jag är som person.

Glöm aldrig, ytliga saker säger ingenting vem du är som person. Men ditt inre gör. Strålar du av glädje inombords, strålar även din utsida. Det är din insida som visar hur du mår, vem du är. Så därför borde man se till att man mår bra istället för att fokusera på skönhetsidealen. <3

Likes

Comments