Header

Frisk, innan har jag berättat hur nöjd jag är med mig själv. Det är jag. Men vissa dagar när man har det lite deppigt trycker man ner sig själv lite, tycker man är allt från ful till äcklig. Men det innebär inte att jag är sjuk utan att vara frisk är inte meningen att man mår på topp hela tiden. Livet är inte perfekt. Man har deppiga dagar men jag kan säga er att jag har hellre dagar som är deppiga som frisk än som sjuk.
Idag straffar jag mig inte om jag är deppig som att låta bli att äta för jag inte anses vara värd det. Idag väljer jag istället att bara ligga i sängen, kolla film och kanske äta något gott tills jag mår bättre. Jag lyssnar alltså vad som känns bäst för mig i situationen.

Jag handlar inte på dåliga tankar för jag vet vad konsekvenserna blir. Det jag vill säga med detta inlägg är att jag vill att ni ska förstå att detta perfekta liv man alltid vill ha, sträva inte efter det. Utan stanna upp, titta dig omkring och var nöjd att just du har det du har. För har du tänkt på att varje gång du vaknar ställer du dig upp och går mot toaletten, köket eller whatever, alla har inte den möjligheten. Uppskatta det du har och låt dig själv ha deppiga dagar. Men framförallt låt dig själv få ha bra dagar !

Jag har deppiga dagar, men jag har även dubbelt så många bra dagar. Men något som är gemensamt för alla dagar är att jag är FRISK på varje dag!

Min vanliga stil på bilderna, varför ändra? ;)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Första är en klar favorit!
Tröja: mango
Kjol: Vero Moda!

Här är en mysig höst- outfit! Älskar tröjan!

Tröja: ginatricot

Byxor: crocker

Nästa outfit är bara en vanlig gullig outfit!

Tröja: odd molly

Byxor: crocker

Likes

Comments

Råkade radera detta inlägg som betydde mycket för mig. Har hittat det igen och här nedanför är det!

Vill innan bara säga att här nedanför skriver jag hur förjävlig den var. Hur mycket jag offrade för något som skulle döda mig. Gråter inombords när jag läser detta inlägg, gråter av lycka att jag klarade mig igenom det. Här är det.

En lömsk j*vla sjukdom om förstör.
En sommar med sol, bad, glass och njuta av livet är drömmen. Men återigen tog sjukdomen mig, en började pressa ner mig i vikt xx antal kilon i veckan. Folk frågade hur jag mår men helt ärligt hade jag inte orkat tala om hur jag mådde, kände mig misslyckad att återigen gå i fällan. Men denna gång gick det inte lika långt, jag lovade mig själv att denna gång skulle jag inte in på någon klinik för jag hade ju alla verktyg till att bli frisk. Men först valde jag att inte hjälpa mig själv, jag hatade mig att jag ens valde att äta men jag ville dölja allt för allt och alla. Klistrade på ett fejkat leende och sa att jag inte var hungrig och sa att jag äter när jag kommer hem, men blev aldrig så. Jag ville heller inte hem, för hem innebar mina tvång som hade börjat eskalera.

Jag satte mig upp och märkte allt snurra, men slutade jag? Nej jag valde att fortsätta utsätta mitt liv och alla runt runt om kring mig för att bli vacker? För vem? Visa upp mig för alla recovery-konton och skriva "jobbig dag idag men jag ska kämpa på", f*n heller att jag kämpade för att bli frisk. Jag valde att ligga där och tvinga mig göra mer än 400 situps för att bli sjukare, smalare, inte bli frisk. Ren jävla bullshit.

Jag hade blåmärken på ryggen och kunde knappt sitta på en stol för det gjorde så ont, ville dölja allt för alla. Ingen fick ju veta att min tvångsträning var tillbaka.
Återigen snurrade allt till, hände på jobbet. Men jag låtsades som ingenting. Fortsatte med mitt fejkade leende men djupt inom mig började jag nu bli orolig om jag kommer dö. Är det detta sista stället jag kommer få uppleva, inte ens ett hejdå till min familj, vänner?
Valde att tala om för mina föräldrar om tvången, få de att hjälpa mig sluta. Jag slutade med tvångsträningen, men maten påverkades.

Midsommar
Midsommar, alla glada. Dagen min sjukdom var som starkast. Svalt mig hela dagen och åt väldigt lite. Kom hem och kände hjärtat slå konstigt. Blir rädd återigen. Tar min puls, under 40. Stämmer detta? Dör jag nu? Men säger inget den kvällen till någon. Sista tanken innan jag valde att försöka somna var att detta inte fick bli sista dagen, jag ville uppleva nästa dag, ville inte dö inte såhär. Inte med stämpeln som "hon som svalt sig, hon med anorexi, hon egoistiska dottern, systern och vännen som gjorde så mot sina nära och kära".

Dagen efter mådde jag dåligt, energin låg på botten men jag tvingade mig upp. Tvingade mig ut med hunden. Kom hem och sa till pappa att pulsen kändes dålig. Han blev orolig och satt fram ett äpple, mjölk och en macka. Jag kunde inte titta på maten, fick panik, skrek. Blev så rädd.
Pappa och mamma körde in mig till psykakuten i hopp om att få hjälp.
Där, där fick jag medicinen. Jag fick ångestdämpande. Där var vändningen.

Medicinen gjorde att ångesten hanterbar, jag började äta. Jag kände hungern igen och åt tills jag var mätt. Började äta choklad, godis, såser, pasta, mackor och all mat igen för var inte längre lika rädd. Jag valde att lita på kroppen igen. Valde att låta den få mat. Åt vad kroppen ville ha. Medicinen fick mig att inse att mat dödar inte mig, det är bränslet som behövs.

Jag kan inte säga att medicinen gjorde allt, för jag själv tog det aktiva valet att lita på kroppen igen, ångesten skrämde mig inte längre. Jag ville inte dö, jag ville leva. Jag valde att äta istället för att lägga upp den på någon social media. Jag åt, jag började gå upp i vikt. Jag var tillbaka på banan och mitt blodtryck förbättrades och även pulsen.

Jag vill att folk ska förstå, att jag fick kraftigt återfall i somras och min fd behandlare sa att hon trodde jag skulle få hjärtattack innan sommaren var slut. Många pratade säkert bakom min rygg om hur kan man göra så mot sin familj. Det frågade jag mig många gånger själv, men har en fråga till alla er. Vad fanns ni för mig och min familj? Vart var stödet? Några fanns där, tack till er ni vet vilka ni är. Ett extra stort tack till min familj som aldrig gav upp på mig. Ni räddade mitt liv. Ni är riktiga hjältar.

Skriver av mig mycket nu men vill att ni ska förstå, jag triggades av media och allt runt mig. Jag vill att ni ska veta att jag mådde inte bara dåligt, min familj mådde även dåligt. Det är även en anhörighetssjukdom. Min lillebror sa detta till pappa när jag fick återfallet "jag vet inte vad jag gör utan min syster", fattar ni hur det kändes när jag fick veta det? Inte vara en förebild. Men nu var det nog. Jag skulle allt bli helt frisk och det blev jag! Jag valde att älska mig själv och valde livet.

En sista grej jag vill skriva är, sluta prata om kalorier och ät och lyssna på kroppens signaler och framförallt prata inte om dieter med mig. Ni får gärna göra det när jag inte är där (om ni mer tror på dieter är vad era kroppar ger er för signaler om vad den är sugen på, hur hungrig eller hur mätt). Men prata inte när jag är där, jag vill inte veta hur många kilon du tappa, hur mycket godis du lät bli. Jag vill leva och njuta av mat och livet. Som jag gör nu, jag äter för att det är gott, jag äter för jag vill leva. Jag är trött på sjukdomen, trött att den inte bara gjorde att man tappa i vikt utan man tappade bort sig själv, vem man är.

När ni nu lägger ut något på sociala medier, tänk gärna till vilka konsekvenser det kan leda till. Är det verkligen värt att dela dieter eller "nyttig" mat för att få en kommentar som "wow vad du är hälsosam och vad gott det ser ut". Men hallå, vad klassas som hälsosamt? Är dieter verkligen hälsosamt? Är en sallad godare än en hamburgare? Kom igen, skärp er. Mat som mat. Ät det du är sugen på och leta inte likes och kommentarer för att få bekräftelse att du är nyttig. För nyttigt är när när man lyssnar på vad kroppen vill ha, inte vad media vill ha.

Jag menar nu att allt du lägger ut på sociala media kan ge konsekvenser och jag menar inte att man inte får lägga ut vad man vill. Det får man, men tänk efter, en status om din löprunda kan trigga någon annan att springa, trigga fel personer. Ni alla är fina som ni är och snälla lär er av mig. Livet är inte värt att sitta och isolera sig för att bli snyggare. Jag hade inte blivit "snyggare" av sjukdomen, jag hade legat i en kista troligen i slutet av augusti. Är det snyggt?

Lev livet och älska er själva. För det ska jag iallafall göra.

<3

Likes

Comments

Kan inte fatta det! Nouw kunde tyvärr inte fixa tillbaka inlägget som jag råkade radera, men min mormor har faktiskt lyckats spara det på någon vänster på hennes mobil! Är överlycklig! Så har fått skärmbilder på inlägget!
Tycker ni att jag ska lägga upp det igen? Inlägget om en "lömsk j*vla sjukdom"? Isåfall kommentera eller gilla eller något så jag vet.

Kan ni förstå min lycka!?! Jag trodde det var borta men nu har jag det igen!

Likes

Comments

Äntligen fredag!
Nu behöver jag vila ut efter att jag börjat skolan 8 nästan varje dag och slutat sent. Så nu behöver jag allt vila upp mig.

I veckan har jag faktiskt tränat lite mer än vanligt, men helt ärligt bryr jag mig inte för jag äter fortfarande allt jag är sugen på. Skiter i kalorier hit och dit och jag tränar för det är skoj!
Idag för första gången tog jag en selfie och när jag såg att mina kindben syntes tydligt på bilden, tänkte jag att hur f*n kan jag ha tyckt detta vart så snyggt att jag var villig att banta ner mig till döden? Det är inte snyggt, det är sjukligt. Det är en ytlig grej jag fokuserat på. Hela mitt utseende har varit det ända fokuset i alldeles för många år. Men nu har jag släppt det, jag vet att det jag fokuserar på är mer värt än något annat. Det är att hålla sig frisk❣️. För det är då man är som snyggast!

Idag är det fredag och jag ska jobba till 23:00. Sedan efteråt ska jag äta gott och mysa framför en serie. För inte alls längesen trodde jag aldrig att jag skulle kunna sitta en helt vanlig fredag och äta gott. Men jag gav aldrig upp och idag har jag insett att mat är inget farligt. Mat behöver kroppen och även godis inräknat där. Varför ska man gå runt att vara rädd för mat när det finns så mycket glädje den tillför? Varför ska man även bry sig om kalorier? För hur har människor genom tiden innan kalorier upptäcktes kunnat veta hur mycket de kan äta och så vidare? De har lyssnat på kroppens signaler.

TB till en mysig middag år 2014!

Likes

Comments

Regnjacka, tjocktröja och jeans. Välkommen till Sveriges väder ;).

Idag vakna jag trött, nästan som om jag kunde snooza. Jag snooza?! Det skulle aldrig hända haha, jag är den typ av person som alltid går upp så fort klockan ringer. Jag hatar att snooza, så att jag fick en tanke om att snooza idag var konstigt. Eller egentligen kanske det inte var så konstigt då jag jobbade igår till 23:00 (jag brukar gå och lägga mig innan 22:00 ca på vardagar). Så det är väl förklaringen till varför haha.

Jag gick iallafall upp och duschade, hade inte duschat igår när jag kom hem från jobbet då jag inte orkade. Så gick upp lite tidigare för att duscha håret. Sedan tog jag på mig kläder och idag tog jag inte alls några färgglada kläder, för jag hade ju ingen lust med det för ute var det kallt, grått och molnigt. Det skulle även regna idag. Så på med en tjock stickad tröja. Tog faktiskt min nya stickade tröja idag som jag köpt, älskar den då den är sååå mysig.
Efter det åt jag frukost, gick ut med vovven och sen åkte jag till skolan.

Dagen i skolan börjar med att jag fick reda på att vi ska ha engelska redovisning idag?! Jag visste om det men trodde det var till onsdag för att vi har glosorna till dess. Men så var det inte. Men som tur hade vi en lång håltimme idag som jag hann göra klart läxan på, det var ingen stor uppgift så det gick fort.
Engelska är min svaghet, har svårt i det men jag kämpar på med det, ska få lite "läxhjälp" av min kompis syster! Jättesnällt av henne!

Sedan hände det inte så mycket mer i skolan, jag var trött så ville hem och sova. Så nu på kvällen ska jag plugga lite glosor, se serie och sen sova!

Puss & kram från en trött men glad tjej! <3

Så här är outfiten :)

Likes

Comments

Igår var jag på en 18 årsfest som det var mega bra! Vi kom dit vid 19:00 och åkte hem vid halv 2 på natten. Temat på festen var charter och de som hade festen hade fixat en pool och massa sånt i lokalen! Älskade det! 

Dagen efter vaknade jag av en hund som gnydde vid min dörr.. hon ville in och gosa. Min hund är den mest sällskapssjuka hund jag känner. Klockan var ändå runt halv 10 och jag kände mig pigg, så efter ett tag gick jag upp och åt frukost. Var inte jättehungrig på morgonen för på festen åt jag väldigt mycket för allt var så gott, njöt verkligen av allt jag åt. Men dock fick jag faktiskt en liten tanke igår som var "nä jag måste inte äta för så hungrig är jag inte så kan likaväl hoppa över", där stannade jag upp och ifrågasatte tanken. För är jag sugen är det ju det ett tecken på att jag är hungrig och varför ska jag låta bli att äta om jag vill ha mat? Varför ska jag inte få äta?
Jag handlade inte på den tanken och jag åt tills jag kände mig nöjd. Jag litade på kroppen.

Jag tror verkligen att tankarna kommer man få jobba med länge fast man är frisk, men det viktigaste är att man inte handlar på dem. För jag vet vad konsekvenserna blir om jag lyssnar på de sjuka tankarna. Jag kommer ta bort mer och mer mat och ALDRIG bli nöjd. Framför allt kommer jag äventyra mitt liv igen och jag vill INTE dö! Jag vill leva. Det gjorde att jag verkligen njöt av maten.

Så alla ni som säger att man måste äta nyttigt för att hålla vikten, det stämmer inte. Jag äter allt och jag håller mig normal i vikten. För jag lyssnar på kroppen, jag lyssnar på signalerna den ger mig. Igår åt jag mycket så idag var jag inte alls lika hungrig men imorgon kanske jag är dubbelt så hungrig som igår. Fattar ni? Kroppen har koll.

Så ät det ni är sugna på, för du kommer aldrig vara sugen på pizza varje dag. För kroppen vill inte ha pizza varje dag, utan den vill variera, så lita bara på vad den säger. Så lovar jag, att du kommer släppa tankar kring hets om vad som är nyttigt eller onyttigt. För det kommer vara oviktigt för allt är nyttigt så länge man lyssnar på kroppen.

Ja det stämmer, 

ALLT ÄR NYTTIGT SÅ LÄNGE MAN LYSSNAR PÅ KROPPEN.

Likes

Comments

Igår vet jag inte vad som hände, råkade jag trycka på radera eller laggar min telefon? Inte vet jag, men iallafall råkade jag radera inlägget "en lömsk j*vla sjukdom". Det inlägget betydde jättemycket för mig och jag hoppas verkligen att jag kan få tillbaka det.
Inlägget handlade om hur hemskt det är för mig och folk runt omkring mig i sjukdomen. Det beskrev exakt hur fult det är med anorexi.

Igår blev jag verkligen ledsen att det försvann men idag tänkte jag, jag kan fortfarande motivera och inspirera folk på min blogg! Det inlägget är borta, men min frihet från sjukdomen är kvar och det är väl det som räknas? Så alla ni som följer min blogg, jag Jennifer. Ska fortsätta att inspirera, jag ska fortsätta skriva om mitt liv som frisk och jag ska skriva inlägg som kommer vara ännu bättre än det jag råkade radera.

Så nu ska jag inte längre vara ledsen över det inlägget, för jag ska blicka framåt. Jag ska fortsätta med mitt mål att min blogg ska bli en motivation både för mig och andra.

Likes

Comments

Shit asså! Längesen jag skrev nu och helt ärligt har jag haft fullt upp med livet. Jag lever livet nu, äter allt jag vill ha och nu har jag äntligen kommit tillbaka till karaten. Jag tränar för det är skoj! Just nu sitter jag och skriver medan jag äter godis och nyss gråtit. Jag har varit ledsen nu för råkade radera mitt förra blogginlägg... aja sånt händer haha. Det är bara att skaka av sig och blicka framåt. För det är okej att må dåligt ibland.

Som jag skrev tidigare har jag börjat leva livet, har börjat älska att äta på restauranger för har under alla år jag varit sjuk undvikt allt med mat att göra. Så nu tar jag igen allt jag missat och wow vad jag undrat varför jag inte blev frisk tidigare? Asså det är sjukt hur fri och vacker man känner sig nu!

Skolan,
Skolan har börjat igen, där sätter jag mycket press på mig när det gäller prestera bra, men detta året ska inte det påverka mig att få återfall. Jag ska ta studenten och jag ska f*n fortsätta leva livet! För detta året spelar det ingen roll hur jag ser ut, det viktigaste är att jag är frisk och mår bra! För det är då jag kommer vara som vackrast!

Likes

Comments

Jag vill börja med att skriva att jag är sååå stolt över mig själv, att ta mig ur ett kraftigt återfall och lyckas välja livet framför sjukdomen. Resultatet blev att jag klarade åka på en resa utan familjen för första gången i mitt liv.
Har varit sjuk i flera år och missat mycket i livet, men kan ni fatta? Att jag Jennifer har äntligen valt livet och idag kan jag stå och säga, f*n vad stolt och snygg jag är! Jag är nöjd med mig själv men framför allt är jag så j*vla stolt över mig själv.

Resan var helt underbar och vännerna jag åkte med ger mig sådan livsglädje!
Vi åkte tidigt på fredagen förra veckan, planet gick 06:45. Vi åt frukost på flygplatsen och jag var faktiskt lite nervös för nu för första gången ska jag vara borta från föräldrarna i 1 vecka. Kanske inte låter mycket för många, men för mig som ständigt missat år efter år för att isolera mig och lyda en ätstörning, har gjort att jag inte kunnat ta mig ut på resor själv, speciellt inte utan mina föräldrar som ständigt varit mina slags "behandlare" för mig.

När vi kom fram till Rhodos var det varmt och vi åkte transfer till hotellet. Hotellet var väldigt fint och fräscht.
Vi checkade in och sedan gick vi mot stranden tog en lunch och badade. Vi besökte även bargatan på kvällen men vi festade ingenting.
Dagen efter det mötte vi upp några killkompisar och förfestade lite och sedan gick vi ut på bargatan. Jag är inte riktigt den typen som festar utan jag trivs mest att äta en god middag och sen spela lite kort på kvällen eller något haha. Men ibland är det bra att testa lite nytt och det var skoj.

I Rhodos åkte vi även en soffa på vatten, hyrde trampbåt som hade rutschkana och vi åkte även en slags speedboat.

Det som jag tyckte var bäst med resan var att vi inte hade all-inclusive, utan vi hade frukost på hotellet och sedan kunde vi äta på olika restauranger, det var gott med variation. Man fick liksom se så mycket mer av Rhodos än ständigt hotellet som det ofta blir med all-inclusive.

Just ja, jag shoppade även lite kläder, en enkel svart klänning och en topp från Mango!

Resan var väldigt härlig och nu när jag kom hem ler jag inombords av att jag lyckades ta mig på denna resan med mina fina vänner.

"Ätstörningen gör dig INTE vacker, INTE mer självsäker, INTE bättre på något sätt. Den bara förstör och isolerar en och framför allt gör den att man missar allt roligt i livet."

Här var lite av maten jag åt. Det godaste måste jag nog säga var wraps med falafel, sallad, sås och bröd.

Speedboat!

Några bilder från härliga kvällar!

Två olika outfitar, bilden till höger har jag den nya klänningen som jag köpte i Rhodos.

Jag avslutar med denna bild, tack tjejer för att ni finns där för mig och gör mina dagar fulla av glädje❣️ 


På en blogg brukar man ofta ta upp lite negativa saker som händer för att den inte ska verka så ytlig. Men helt ärligt vill jag inte ens ta upp något som varit mindre bra för jag fokuserar bara på allt bra under denna resa. För det är det jag kommer vilja komma ihåg och det är det som jag framför allt behöver fokusera på. <3

Likes

Comments