View tracker

Här kommer livets grej till er från mig, lussekatter med nutella. Mums! Det finns ingenting som gör mig så lugn i själen som granar, julmusik och knådning av deg. Jag skrev till er förra veckan att allt kändes så bra. Ni som själva varit i samma sits som jag, orolig och instabil, vet att känslan är hårfin. Det vill så lite till för att allt ska rasera igen. Och ja, det gjorde det. Jag har skakat om hela min familj och vänner omkring mig...förlåt mig! Samtidigt känns det (tyvärr) viktigt att saker och ting ibland händer, dels för att man ska fatta att livet är på allvar - dels för att man inte ska ta någon för givet.

Hör ni det? Ta.aldrig.någon.eller.något.för.givet. Inte ens en lussekatt!

Jag önskar att jag hade kunnat skriva ett långt peppande inlägg till er om hur ni ska fånga de sista dagarna av november och göra er startklara inför julen. Men inte idag. Idag får ni nöja er med mina rekommendationer om lussekatter med nutella.

Släng ihop en deg med massa saffran, knåda med hela kroppen, lyssna på hög julmusik, ta en bit av degen - kavla ut, smeta på nutella, rulla ihop till en lussekatt. Lägg på en plåt, jäs och in i ugnen. Dansa runt bordet i ca 8 minuter. Ta ut bullarna och sedan - NJUT!

Okej? Njut av livet nu, vänner.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tanken var ett litet firande med min närmsta familj… men det blir inte alltid som planerat. Ni som står mig närmast vet att 20-års krisen tog mig med storm och mattan under mina fötter drogs undan. Men här är jag än idag, tydligen odödlig och ganska tacksam. Nu får livet gärna fortsätta bubbla av kärlek och trygghet. Det behöver jag.Tack så hjärtligt för att ni firade min 20-års dag med mig. Tack för alla fina presenter och hälsningar! Puss

Likes

Comments

View tracker

För ett år sedan låg jag hemma hos min mamma och undrade vart fan jag skulle ta vägen. Jag hade väckts av ett telefonsamtal från farmor vid 5-tiden på morgonen. Pappa hade somnat in och de ville att vi skulle komma till sjukhuset för att ta ett avsked. När familjen möttes på sjukhuset var vi alla så ledsna men tacksamma för att lidandet äntligen hade tagit slut. Pappa som legat och kämpat för livet i så många dagar. Äntligen var kampen slut, men kampen för oss att fortsätta leva utan pappa hade bara börjat. Avskedet på sjukhuset är något av det finaste jag varit med om. I samma rum som vi suttit med pappa, gråtit och varit förtvivlade fanns nu ingen oro. Samma personer, samma pappa…men ingen smärta. Döden i sig är ganska skrämmande. Att sitta bredvid personen som nu bara är ett skal. Det är overkligt och svårt för mig att sätta ord på utan att det ska låta konstigt. Det är så fint och stilla samtidigt som det är det värsta tänkbara. Jag som hade tagit med pappa och hans väska två veckor tidigare fick nu gå hem med bara väskan. Minns att det strålade i hela magen ända upp till halsen.

Mamma tog med mig och Jaquline hem. Vi satte oss i köket och tittade på varandra. Klockan var knappt 9 och dagen hade börjat ljusna. Vad gör man nu? Vad gör man samma dag som man förlorat allt men ändå måste fortsätta leva? Sörjer? Hur sörjer man? Mamma föreslog att vi skulle baka kanelbullar och vi tyckte det var en strålande idé. Minns att jag blev väldigt förvånad då min mamma är långt ifrån en ’’bull-mamma’’ (även fast jag vet att hon önskar hon var en). Jag satt mestadels jämte och tittade på när mamma knådade degen. Bulle efter bulle, plåt efter plåt. Det blev kanelbullar till hela Vänga. Jag minns inte mer av den dagen, vad vi gjorde eller vilka som kom. Hela morgonen hos pappa och bullbaket är glasklart, resten är svart.


Att vi bakade kanelbullar samma dag som pappa gick bort har satt sig väldigt djupt i mitt hjärta. Så fort någon bakar kanelbullar eller bjuder på det slår mitt hjärta volter. Jag älskar kanelbullar. Många av er tror säkert att jag ligger hemma idag och gråter, sörjer och är förtvivlad. Jag sörjer och ja, jag är förtvivlad. Men missförstå mig inte nu…jag har gråtit varje dag, spytt, haft ångest, tappat livsglädjen och tvivlat på om jag ens ska orka ta mig igenom sorgen. Det har tagit jävligt hårt på mig och det har tagit tid för mig att uppskatta livet igen. Men idag vänner, idag är jag väldigt tacksam. Idag känns det inte så jobbigt, det känns nästan skönt. Även fast mitt liv brakade för ett år sedan är jag tacksam för pappas skull att han fick det bästa möjliga avslut. Det finns ingen människa i hela världen som vill ligga och kämpa dag ut och dag in för att överleva. Det finns ingen familj i hela världen som vill sitta jämte och titta på, utan att kunna göra något.


Jag har också kommit till en punkt i livet där jag inser att jag har så himla mycket att vara tacksam för. Om jag hade kunnat få byta allt jag fått eller varit med om detta året mot pappa hade jag valt pappa alla dagar i veckan. Men det går inte. Hur mycket jag än gråter, bönar och ber kommer pappa aldrig tillbaka. Jag har där med försökt göra det bästa jag kunnat och haft ork till.


Jag är så enormt tacksam för att Jens tog mig till Ulricehamn.

Jag är så enormt tacksam för att jag rensade mitt umgänge och öppnade mig för nya vänner.

Jag är så enormt tacksam för alla nya destinationer jag tagit mig till under årets gång.

Jag är så enormt tacksam för min familjs styrka och samhörighet.

Jag är så enormt tacksam för det dagliga stödet av min familj och vänner.

Jag är så enormt tacksam för att jag formats till den personen jag är idag.


Jag vill verkligen göra det extra tydligt för Jens, tack Jens. Tack för att du tar hand om mig, tack för att du torkar mina tårar, tack för att du är en förebild, tack för att vi kan skratta, gråta, bli arga och leva livet tillsammans. Tack för att vi är vi.


Tack farmor och farfar för att ni är så starka. Tack för att ni håller ihop familjen. Tack för att ni bara är ett samtal bort och håller upp mig när benen inte bär. Tack för att ni orkar fortsätta leva även fast ni förlorat en lika stor del som mig.


Tack min fina lillasyster för att du är du. Tack för att du skriver varje morgon och kväll. Tack för att du alltid tröstar mig och säger att det är okej. ’’Det är okej Jennifer, det blir bättre..’’ Tack för att du är så jävla stark och duktig! Jag är så imponerad av dig. Tack för att du är just min lillasyster.


Tack snälla Smilla för att du alltid står vid min sida. Tack för alla nätter du legat vaken med mig. Tack för alla styrkekramar, klappar på ryggen och alla tårar du torkat. Tack för alla skratt du ger mig. Tack för att du ger mig livsglädje.


TACK alla vänner som hör av sig. Tack för att ni finns. Alltså verkligen, TACK!


Idag har jag inte legat hemma och gråtit, jag har så jävla mycket att vara tacksam för. Jag har varit i Haga och ätit den bästa tänkbara kanelbullen med Kim. Tills döden kommer och tar mig ska jag alltid äta en kanelbulle den 16:e november. Det kändes så jävla bra att göra denna dagen till något bra och fint. Hjärtat slår extra hårt av kärlek idag och jag känner mig faktiskt stolt över mig själv. Livet är bra lustigt....och kom ihåg, var rädda om varandra!

Åh min fina pappa. Du har det bra där du är nu, ingen smärta och ingen oro. Jag tänker på dig varje dag, hela tiden.

''Always together never apart, maybe in distance but never in heart...''

Likes

Comments

Idag har jag mött så många fina bilder på pappor...men idag har jag också mött många ledsna texter från er som också är utan pappa. Jag lider med er som är i samma situation som mig. Det är helt fruktansvärt. Men samtidigt är det så skönt att få bekräftat att jag inte är ensam. Det är så många fler av mig som krigar i samma krig. Ibland känner jag mig ensam, missförstådd och orolig, men inte idag. Idag var det så tydligt på alla sociala medier att man kramade sin pappa en extra gång eller var extra ledsen att pappa inte fanns där. Missförstå mig inte, man är lika ledsen eller glad oavsett dag eller situation. Men för en gångs skull var det så genomskinligt på sociala medier. Det var inte bara bilder på lyckliga par, färgglada luncher eller festliga partybilder. Idag var det så mycket mer kärlek och omtanke. Tack för det.

Förra året firade jag farsdag på Borås Lasarett. Jag minns att pappa var ganska dålig dagen innan och jag var orolig när jag skrev kortet till presenterna han skulle få, skulle han ens leva dagen efter? Jodå. Han var så förvirrad när vi kom och besökte han. Han visste knappt ut och in, om han hade barn eller ej och om presenterna verkligen var till han. Jodå. Det är ingen dag jag vill blicka tillbaka till eller analysera. Några dagar senare var han mer klar i huvudet och han var så tacksam för presenterna och korten på mig och Jaqueline som han fått. Fina lilla pappa, jag saknar dig så!

Som jag skrev i tidigare inlägg om vloggen var jag inte in the right mood idag. Dagen började jättebra med en födelsedagsbrunch för Molly Bus. Jättegod mat och nytt umgänge, så trevligt. Efter brunchen styrde jag skutan mot farmor och farfar för kalkonmiddag. Dels för att fira Jens som fyllt år i veckan samt fira farfar på farsdag. Det rann över bägaren. Jag kände verkligen inte för att sitta och äta en trevlig middag på farsdag utan pappa. Nu i efterhand önskar jag att jag bara hade kunnat hålla minen och göra det för familjens skull. Men i ärlighetens namn blev jag ledsen. Jag vet att dem tycker det är okej och jag klandrar inte mig själv men det är tråkigt att jag oftast (alltid) ska vara den ledsna.

Jag vill ändå säga att jag inte är så ledsen längre. Jämfört med förut vill jag göra saker, umgås, möta en ny dag och framförallt leva. Men i familjen är jag nog den som visar det mest. Antingen skrattar jag så högt att lyckan sprider sig till alla, eller så gråter jag så att alla blir oroliga. Det finns inget mellanläge. Men som Lotta brukar säga, öppna dig Jennifer! Våga känna. Det är lite det livet går ut på, om man ska våga skratta sig lycklig måste man också våga gråta när det är jobbigt. Ni vet väl att det är okej att känna? Bra. Nu ska jag sova, godnatt.

Här äter jag och pappa vaniljbulle, det gjorde vi ganska ofta innan han fick diabetes. Här har pappa diabetes men vi fuskade lite. En enkel fika som vi kallar det här i Sverige. Man fick absolut inte slicka sig runt munnen, då förlorade man. För världen är dessa två bilder ganska ocharmiga men för mig är dem GULD.

Likes

Comments

NLY LINGERIE

B/W med BH återigen från Nelly... I'm speechless. Klicka hem denna topp nu. Den är så skön, lyxig och vacker. Jag har länkat den till er i bilderna. Jag älskar att gå i toppar/klänningar med spaghettiband. Tycker det är så snyggt att framhäva axlar och hals, det är så feminint.

Nu har jag badat, ätit frukost och känner mig helt okej. Det blir en lugn lördag. Jag ska fixa mig nu, lyssna klart på podden ''Olycklig kärlek - Michaela Forni och Daska Girine'' och vänta på Kim. Vi ska spendera kvällen tillsammans, vilket jag ser framemot. Det var ett tag sedan vi bara hängde. Jag behöver verkligen det, prata och kramas med Kim!!

Jag lovade er en vlogg i veckan, givetvis håller jag mina ord. Jag har gjort en. Men den är lite vardaglig och långtråkigt. Imorgon, söndag, står det ganska mycket kul på schemat och om jag är ''in the right mood'' blir det en vlogg. Jag hoppas det så jag kan leverera något kul till er. Annars får ni nöja er med den vardagliga. Återigen, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Likes

Comments

blubb...
Godmorgon kära medmänniskor. Äntligen har jag sovit en hel natt och dessutom väldigt skönt. Den senaste tiden har min säng nästan gjort ont och jag har aldrig kommit till ro. Trots lyckad skönhetssömn är jag ändå trött. Det blir nog bättre efter ett mysigt bad och en rejäl frukost.

Igår hade jag en riktig jävla skitdag. Jag var så trött på alla runt omkring mig och ville bara att dagen skulle passera. Ni ska veta att jag försöker vakna med en god inställning och håller huvudet högt. Men igår den 11/11 skavde det omedvetet i mig. För ett år sedan hade jag bokat resan och stapeln skulle gå av den 11/11. Jag minns att pappa var extra pigg den dagen på sjukhuset och att vi låg skafföttes. Jens satt jämte och läste tidningen medan pappa och jag småpratade i sängen. Dagarna innan hade pappa varit extremt dålig och vi hade inte kunnat kommunicera alls. Han klappade mig på huvudet och beklagade sig med att jag skulle gett mig av ändå, att han alltid klarar sig. Tack gode gud stannade jag kvar och fick vara med pappa in i det sista. Jag kan inte ens föreställa mig hur jag hade mått idag om jag inte hade varit vid pappas sida när han slutligen fick ro. Min fina lilla pappa, på onsdag är det ett år sedan.

Jag klandrar inte mig själv eller någon annan men innerst inne vill jag så gärna iväg på min resa som var planerad. Helst idag. Men samtidigt vet jag att jag måste känna ro innan jag beger mig av. Om inte blir det som att jag flyr från vardagen och jag kan tänka mig att resan blir helt förgäves. Jag får helt enkelt övertyga mig själv att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Lova mig nu att ni kramar om era nära extra mycket idag (varje dag). Njut av helgen och glöm för guds skull inte av farsdag på söndag. Då förtjänar våra pappor en eeeeextra låååång kram! Var rädda om varandra.

Likes

Comments

Hur underbart fin är inte denna BH? Älskar Nelly's underkläder som är lite utöver det vanliga och otroligt bekväma. Idag har jag haft en ledig onsdag. Jag har städat hela lägenheten, köpt presenter till Jens och myst hemma vid brasan. Är alldeles varm i hjärtat efter idag. Jag tycker det är så fantastiskt fint ute och extra mysigt att vara hemma. Nu ska jag tappa upp ett bad, tända lite ljus och njuta av livet. Ibland är det ju riktigt gött o leva!

(PS...hela detta set är på rea just nu, passa på!)

Likes

Comments

Jag kände redan igår att idag blir en bra dag. Natten gick dock inte som planerat då jag efter många om och men somnade allt för sent. Hade så svårt för att gå upp imorse, inte för att jag hade ångest eller liknande utan för att jag var så fruktansvärt trött. I ärlighetens namn är jag trött 24 timmar om dygnet, hela tiden. Önskar jag kunde beskriva med ord för er hur jobbigt och energikrävande det är att ständigt vara orolig. Under mina 7 veckor hos psykologen märker jag dock att jag mår bättre. Jag gråter nästan varje dag och är ofta i obalans men jag har i alla fall återfunnit motivation. Motivation till att bli bra igen, orka samt vilja göra saker och inte känna ständig ångest. För 8 veckor sedan låg jag i sängen och grät hela tiden. Som jag skrev, jag gråter fortfarande men inte hela dagarna. Jämfört med då och nu känns det bra att dagarna går. Förut kunde jag gråta för att timmarna gick och jag inte fick något gjort. Blev ledsen av att inte kunna kontrollera tiden och bara låta den rinna iväg. Patetiskt, right? Nu har jag accepterat att allt inte måste vara bra och att det är okej att tiden går ändå.

Åter till ämnet, idag är en bra dag även fast jag är trött. Efter lunch åkte jag med upp till jobbet. Ingen biggie för er men för mig, stort steg. Känns väldigt bra. Ikväll ska jag umgås med Jens och äta sushi. Han reser iväg imorgon, på sin födelsedag dessutom. Tycker synd om honom. Uscha, förra året var november så fruktansvärt för oss allihopa. Min största önskan är att november ska gå okej för oss allihopa i familjen. Ingen stress, oro eller liknande. Givetvis förstår jag att det kommer och är jobbigt oavsett. Hm, livet är underligt. Idag är i alla fall en bra dag. Ville bara dela med mig av det. KRAM

(Mammas glitterlinne från nyår -99, millennium. Under en supersnygg spets-BH från Nelly. Älskar att blanda gammalt med nytt...)

Likes

Comments

Kära vänner, återigen har jag ägnat helgen åt maskerad. Min fina kusin, Alexander, firade sin 20-års dag igår med vänner och familj. Det var så mysigt att få träffa han och hans fina tjej samt alla andra. Tiden går för snabbt och vi ses inte alls så ofta som jag önskar vi gjorde. Jag var osäker på om jag skulle kunna gå på kalaset då min vecka varit så himla knasig. Det blir så himla tungt i bröstet att träffa människor man inte brukar träffa, det är så synd. Men modiga jag tog på mig tyrolerdräkten och körde på ändå. Senare på kvällen snubblade jag in på bryggan och det var över förväntan. Bra lördag!

Dessvärre har jag varit dålig på att knäppa bilder även fast jag gjort mycket kul. Här kommer dock två äppelbilder (?) på mig från igår. I veckan får det bli en ny vlogg, keep in touch.

Likes

Comments

Ligger och lyssnar på regnet med en sovandes Smilla bredvid mig, mysigt. Tänkte alldeles strax väcka Smilla och äta lite frukost. Idag ska jag verkligen verkligen vända mig ut-och-in för att det ska bli en bra dag.

Igår fick jag ställa in alla planer jag hade på schemat. Tack och lov har jag Smilla som kommer upp till mig och håller ställningarna. Hon lagade pannkakor och framåt kvällen gick vi upp till ishallen. Mådde illa konstant och ville bara hem till sängen igen. Jag förstår inte hur dagarna kan vara så olika. Fruktansvärt irriterande. Vi avslutade dagen med ett varmt bad då vi båda var kalla som is efter hockeyn.

Jag försöker ha en god inställning på morgonen när jag vaknar så att dagen ska bli bra. Men energin tar slut på två sekunder, allt känns bara jobbigt och jag orkar inte bry mig. När jag ska somna känns det som jag ligger jämte pappa igen på sjukhuset och bara väntar på att timmarna ska gå. Känns lite konstigt att "pappas sjukhustid" kommer över mig så lång tid efter.

"Jag förstår inte hur du orkar spendera så många timmar i den sängen."

Nej men snälla, inte jag heller! Konstigt nog är det enda stället där jag slipper allt tjöt och känner mig trygg.

( Bild lånad från evelinabrynzer @ Instagram... )

Likes

Comments