Har inte skrivit något på nästan en vecka
nu men igår fick vi i alla fall ett roligt besked, Joels ansökan om att få byta personnummer och numera stå som man har gått igenom. Nu väntar han bara på de nya siffrorna. Så himla glad för hans skull!

Han är helt fantastisk som går igenom det han gör! Starkare och modigare människa har jag aldrig träffat. Så himla stolt över att få vara med på hans resa och alla förändringar det innebär även om det är tufft ibland. Men jag gör mitt bästa för att alltid finnas där genom allt och ge så mycket stöd jag kan. ♡

För er som inte vet så föddes Joel som Transexuell- FTM (female to male ), efter att ha gått igenom en utredning med massa möten och samtal och tillslut fått sin diagnos (transexuell) så har han nu tagit hormonsprutor Nebido (Testosteron) i lite mer än 1 år. Han är grym min fina Joel ♡

Finns så många människor med fördomar, sånna som inte har en aning om vad dom pratar om eller vad Joel och alla andra transexuella går igenom. Det är helt sjukt att det ska behöva vara så för oavsett vem du är, vart du kommer ifrån och så vidare så är vi alla lika betydelsefulla och lika mycket värda. Men jag bryr mig inte om vad nån än säger för jag älskar honom för den han är alltid oavsett och jag kommer alltid vara stolt! ♡

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Äntligen hemma efter att ha jobbat 14-21 idag. Har ju jobbat hela helgen så har inte gjort så mycket annat än att bara tagit det lugnt när jag kommit hem.

Igår firade jag och Joel i alla fall 2 år tillsammans. 2 år har gått väldigt fort, känns som om det var nyss vi träffades samtidigt som det känns som om vi känt varandra hela livet. Vi åt lite god mat och myste med massa godis och kollade på film, så skönt att bara ta det lugnt!
Imorgon ska jag jobba igen och tisdag är jag ledig, behövligt kan jag säga! Trött och ont i kroppen. Jaja nu ska jag väl se nån film med Joel innan jag ska sova och upp till jobbet igen. Godnatt!

Likes

Comments

Nu var det ett tag sen jag skrev igen, men det har inte hänt så himla mycket mer än att jag jobbat mest.

Idag har jag i alla fall fått vara ledig, min enda lediga dag denna vecka så hela helgen kommer bestå av jobb.
På förmiddagen har vi i alla fall varit och hälsat på Julia, Pyren och Alfred, var hundra år sedan vi sågs senast så det var på tiden!

Annars har vi väl inte gjort så mycket haft tvättid hela eftermiddagen, bakat lite och nyss ätit tacos. Nu ska vi väl ut med hunden sen hoppa ner i badkaret innan det blir tv resten av kvällen! :)

Likes

Comments

Har nyss vaknat efter att fått sova ut ordentligt. Såå skönt! och idag är jag ledig. Ska väl inte göra något speciellt idag mer än att bara ta det lugnt och mysa med min fina familj ♡  Blir väl massa filmer förstår jag och så ska vi bära upp alla julsaker i förrådet. Annars ska jag bara njuta av min lediga dag för sen väntar jobb tisdag-fredag innan ledig helg.

Likes

Comments

2016 är nu slut, det var ett helt fantastiskt år samtidigt som vi gick igenom en del svåra saker också. Men vi har tagit oss igenom även de svåraste händelserna och det har gjort oss så himla mycket starkare idag. 2017 och ett nytt år har börjat. Vi firade nyårsafton hemma med god mat, bingolotto och massa godis. Helt perfekt!

Idag börjar jag på ett vik fram tills den 18 januari till att börja med, så får vi se vad som händer sen. Känns skönt att få gå på schema så man kan planera sina dagar.

Ligger fortfarande kvar i sängen, ska väl snart gå upp och göra mig iordning och ta något att äta innan jag ska iväg till jobbet för ett kvällspass 14-21.

Likes

Comments

Några veckor har gått nu sen vi fick vårt missfall. Vissa dagar är fortfarande jobbiga och tankarna tar ibland över och jag brister i gråt. Jag försöker vara stark och hålla humöret uppe så gått jag kan men ibland är det svårt. Även om jag för det mesta har ett leende på mina läppar så är jag inte alltid glad, men jag försöker vara stark, därför ser ni det där leendet.

Känner att det blir jobbigt att se små barn både på bilder och i verkligheten ibland, inte för att jag inte är glad för andras skull utan för att jag är ledsen för min egen. Jag älskar ju barn, det är ju det bästa som finns. Känner en sorg för att det som hade börjat växa i min mage inte längre finns där. Det jag hade längtat efter så länge bara försvann.
Men självklart kommer vi inte ge upp, även om rädslan finns där över att behöva gå igenom samma sak en gång till. För drömmen och längtan efter ett barn är så mycket starkare än rädslan. En dag blir det vår tur ♡

Likes

Comments

Denna graviditet blev inte som vi tänkt oss. Vi var så glada och lyckliga över att vi väntade vårt första barn tillsammans.Det var det bästa som hade kunnat hända oss.

Men för 1 vecka sen så åkte vi till akuten i  Falun eftersom jag fick en liten blödning, inte mycket alls och jag hade inte ont, men vi blev ändå lite oroliga.

Efter provtagningar, undersökningar och ultraljud så fick vi beskedet.. Läkaren kunde se ett foster som bara var i vecka 6 och jag skulle vara runt vecka 12 trodde vi. Det kom som en chock, tårarna började rinna och jag förstod ingenting, jag ville inte förstå.
Läkaren sa  "det kan vara ett missfall men det behöver inte vara det eftersom det är på gränsen att man kan se hjärtljuden i denna vecka". Vi skulle komma tillbaka om en vecka och få ett riktigt svar. Vi grät båda två på vägen hem och hela natten tills vi somnade. Det har varit en fruktansvärd vecka för oss att bara gå och vänta och att inte få ett säkert svar på en gång. Emellan alla tårar så hade vi ändå ett litet hopp om att det inte skulle vara någon fara. Men hoppet försvann mer och mer då jag
några dagar senare började blöda mer och även få kramper i magen. Igår var kramperna/ värkarna så kraftiga och täta att jag inte längre stod ut, jag hade så fruktansvärt ont så vi åkte in till Falun igen.

När vi kom fram hade jag så ont så jag knappt kunde gå och jag fick lägga mig i ett rum och vänta på läkaren i 2 timmar med bara värmekuddar på magen mot smärtan. 2 timmar kändes som 2 dagar..
Jag grinade, skrek. Ja det var den värsta smärtan jag varit med om i hela mitt liv. Men tyvärr så visade det sig att det var ett missfall som precis satt igång att stöta ut allt från kroppen. Jag fick smärtstillande på recept och sedan fick vi åka hem. Smärtan gav sig äntligen på kvällen och efter att ha haft dom där kramperna från morgon till kväll en hel dag så var jag helt slut. Tur jag hade finaste killen med mig som fanns vid min sida hela tiden ♡

Såklart är vi ledsna men eftersom vi gått en vecka och vetat att det kanske kunde vara ett missfall så har vi bearbetat det ganska bra tillsammans iallafall. Det får ta den tid det tar, det kommer att bli bra. Tillsammans klarar vi allt ♡

Likes

Comments

Det är lätt att tro att bara för att man fått medicin så är allting bra igen. Man kunde önska, men så är det verkligen inte.

Medicinen är en hjälp för att du ska kunna resa dig från botten när du sjunkit så långt att ingenting annat kan ta dig därifrån. För att du ska kunna klara av dagarna och orka stå på dina ben när allting känns hopplöst. Visst jag mår bättre, jag har ju medicinen nu..Fast gör jag egentligen det?

Jag vet inte om jag är glad eller ledsen, jag känner mig bara tom. Jag är ledsen men inga tårar kommer längre, det är väl så det känns med en trasig själ. Är det så det ska vara?..

Som om jag vandrar runt på jorden som ett spöke. Jag vet att jag finns, jag vet att jag lever, men ändå är jag inte där. Jag är långt bort i mina tankar, en förvirrad själ som hoppas på att hitta den rätta vägen tillbaka till livet.

Jag är fortfarande skör, minsta lilla stress får mig att drabbas av panik. Jag är inte stark än, det erkänner jag. Jag vill bli det, men det tar olika lång tid för alla människor och jag måste få ta det i min takt. När jag inte säger ett ljud, faller i tystnad och bara stirrar i väggen så är det inte för att jag vill ignorera dig. Det är bara ångesten som tar över mig så jag varken vet in eller ut.

Likes

Comments

När du vaknar på morgonen är du utmattad trots sömn.
Ingenting känns enkelt, det mesta känns svårt.

Du är ledsen, frustrerad och besviken på dig själv för att du inte längre kan klara av "vanliga" saker som tillexempel att stiga upp på morgonen och ta dig till jobbet. Sådana saker som för andra verkar vara så lätt.
Men det går inte, inte nu i detta tillstånd.
Du ser allt som ett stort misslyckande. Du vill ju så mycket, men du kan inte.

Det gör ont att se sig själv i spegeln, se hur svag man blivit och hur mycket man brytits ner.

Du är aldrig ensam och får aldrig någon ro.
Din ångest och oro följer dig vart du än går. Lika så dina tankar.
De onda tankarna som tar över din hjärna och som inte kan stängas av hur mycket du än önskar och vill.

Du undrar varför det blivit såhär? varför jag? Finns det ens något svar?

Det kommer att bli bra, men inte idag..

Likes

Comments

Det kommer en dag, en dag då du inte längre klarar av att hålla all smärta inom dig. En dag då du inte orkar längre och alla känslor och tankar vill ut ur din kropp.

Det bara brister, du bryter ihop och orkar knappt stå upprätt.
Ditt eget värde kan du inte längre se, dina framsteg och hur långt du kommit försvinner på vägen.
Allt som är bra, hela ditt liv blir osynligt.

Du känner dig vilsen, vet inte vilken väg du ska ta dig ur allt mörker.
Stress och press från omgivningen får dig att falla hårdare och gå sönder ännu mera.

Kroppen har panik, tårarna är för många.
Ett steg framåt känns som två steg bakåt.

Jag har varit här förut, jag ska ta mig härifrån igen.
Jag valde inte det här, depressionen valde mig.

Min pojkvän, min familj å alla andra som finns där JAG ÄLSKAR ER ♡

Likes

Comments