Header

​Igår så vart våran lilla älskling 2 månader. 
Vi spenderade dagen på sjukhuset. Vi kom dit vid 10 och 10.30 satte dom bedövningssalva. Har aldrig varit med om att någon kan skrika så mycket för lite kräm, som han gjorde. Men efter lite tröst från sin mamma så vart han på bra humör igen. Vi tog en promenad på sjukhuset, passade på att gå på apoteket och sen 11.30 skulle dom sätta nålen. 

Då sov han, som en stock. Han rörde inte en fena, och sjuksystrarna skrattade och sa att han va bra nog märklig. Sen gick vi vidare till näsa avdelning där röntken på njurarna skulle göras. Han vart inlindad i nått täcke som stelnade så han skulle ligga helt stilla, och det hade han ingenting emot. Han låg och kollade på allt i rummet och va väldigt duktig, tillslut så somnade han. 

30 minuter låg han där och var som en ängel, på slutet tyckte han de blev lite varmt så då började han gnälla lite. Fick stå och blåsa på han och då somnade han. Han var sjöblöt i svett när vi va klar, så han fick ligga i blöja hela vägen genom sjukhuset tills vi skulle gå ut. Tog på han kläderna och promenerade vidare till mitt jobb. Passade på att sno mig lite lunch och sitta och surra med kolegorna en stund innan vi gick mot bilen. Svängde förbi farmor en snabbis på vägen hem, hon hade stickat lite grejer åt lilleman som var superfina, så nu håller han sig varm i vinter.

Idag stannar vi inne. Vi har inga ärenden att göra så bilen får stå kvar översnöad på gården. Ikväll har grannarna bjudit upp oss på smörgåstårta, så det blir nog en lugn kväll.

På lördag har vi planerat att åka ner till Bispgården och hälsa på Jessica & Andreas + barna. Kommer bli hur trevligt som helst. Vi har inte träffat dom på nästan ett år, så vi har ju en del att surra om. Ska även höra av mig till Kickan och se om hon har tid å ses en sväng också.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Milan sov 9 timmar inatt! Jag är supernöjd att jag fått sova ordentligt men de betyder också att han inte blivit tömd på 9 timmar och de är inge bra. När jag tömde han imorse så var de inte överdrivet mycket kiss + att han hade kissat mycket i blöjan, så tror inte att det är någon fara. Men endå.. Jag får nog börja ställa larm. Men sen så kissar bebisar ju betydligt mindre när dom sover så det hinner inte bli så mycket.

I lördags for jag och Milan och kollade på när lillasyster hade hopptävling, och även han fick rida. Sen på kvällen kom Erik & Bea, Saul, Elvira & Oskar så vi slog på en film å bara hängde.

Igår fyllde Micke år, så vi hade främmande från ca 12 till 21. Sen vart det bara mys framför en film innan vi sa godnatt.

Idag gör vi inte så mycket, jag har ringt massa olika samtal, bland annat till försäkringskassan och H&M. Handlade ett par handskar till Milan i fredags och dom glömde ta bort larmet, så nu sitter jag här med handskar jag inte kan använda och måste då köra 5 mil enkelväg för att få bort larmet.. Sjukt att man inte kan få nån ersättning eller liknande då dom har gjort fel och jag måste lägga ut massa bensinpengar för att få det fixat. Och handskarna kostade 50 spänn..

Iallafall så pratade jag med försäkringskassan angående att få ta ut vabb för alla dessa läkarbesök, och dom sa att det gick bra men att läkaren då måste skriva ut ett speciellt läkarintyg som jag måste skicka in. Så nu måste jag då få tag på en av alla hans läkare som kan fixa ett, och de lär ju inte bli lätt. Får nog vänta tills nästa läkarbesök och fråga då.

Likes

Comments

Det här är Milan. Han föddes med något som kallas Analatresi/anorektal missbildning.

Analatresi/anorektal missbidning = Det innebär att barnet saknar ändtarmsöppning. Man skiljer mellan hög och låg analatresi. Vid den låga analatresin opereras barnet med en analplastik. Vid hög analatresi får barnet först en stomi för att kunna bajsa och barnet ska växa. Vid den andra operationen, då barnet är 4-8 veckor konstruerar kirurgen en ändtarmsöppning. Innan den tredje operationen då stomin läggs ner vidgas den nykonstruerade ändtarmsöppningen dagligen med Hegarstift tills ändtarmsöppningen är tillräckligt vid. Detta sköter föräldrarna i hemmet.

I vårat fall har Milan en hög analatresi där han saknar sista delen av tjocktarmen. Det innebär att vi väntar minst 2 operationer i Uppsala. Han har ju även en urinvägsmissbildning, där han har en väldigt förstorad urinblåsa och vidgade urinvägar, vilket gör att han inte kan kissa som han ska. Så vi behöver tömma hans blåsa var 3:e timma med en kateter.

Att ha ett barn med stomi och urinvägmissbildning är väldigt krävande. Vi måste alltid anpassa allt vi gör med att kunna tömma honom i tid, även nattetid! Vilket innebär många osammanhängande sömntimmar. Sen så måste stomipåsen bytas ut varje dag då den inte sitter så bra, vilket kräver att vi båda är hemma då det inte är något man klarar av själv på en sån här liten sprallig bebis.

Sen har vi ju såklart alla dessa läkarbesök och olika undersökningar att fara på, vilken resulterar i att man spenderar många timmar på sjukhuset varje vecka. Det här är den enda veckan hittils som vi faktiskt varit utan sjukhusbesök, och det känns hur skönt som helst. Men 1 vecka av 8 är tragiskt, man vill ju njuta av sin mammaledighet med sin bebis och inte behöva planera för nästa innan man ens lämnat det tidigare.

Och det här med barnförsäkring är ju rena skämtet! Eftersom våran son föddes med dessa missbildningar så får vi inte ut en enda krona på barnförsäkringen. Det blir ju såklart extrakostnader med alla bilresor till läkarbesök, även när Micke måste vara med så går han ju miste om en hel del arbetsdagar, vilket då blir mindre lön och även fast han får ut tillfällig föräldrapenning för den tiden vi spenderar i Uppsala så är det ju långt i från lika mycket som han skulle tjänat om han hade jobbat. Och jag som har typ minsta möjliga föräldrapenning så blir det betydligt mycket mindre varje månad jämfört med när jag jobbade.

Vi har en så otroligt lång och jobbig resa framför oss, men i slutändan tror jag att allt kommer gå bra och att Milan kommer få leva ett så bra och normalt liv som möjligt.

Nu väntar vi bara på att få en kallelse till första operationen, men vi hoppas på att den blir nästa år så vi slipper spendera jul och/eller nyår i Uppsala. Vi måste även ta och lära våra föräldrar hur man tömmer han så dom kan vara barnvakt i mer än 3 timmar och även hur man byter stomipåse ifall den skulle lossna medans dom är barnvakt, vilket också tar tid att lära ut.

Ja ni ser ju att vi inte lever ett vanligt småbarnsföräldraliv, men vi vet ju inget annat så det är ju vardag för oss, och Milan vet ju inget annat än att vi måste göra allt det här åt han. Han är en glad liten kille även fast han har en påse på magen!

Att han älskar sin pappa är det inga tvivel om, kolla bara kärleken i hans ögon!

Likes

Comments

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG!!

Det hela började efter vi hade gjort ett tillväxtultraljud och hinnsvepning tisdag 26/9. Började nästan direkt efter få värkar och det var ju ett bra täcken eftersom jag inte hade känt av något tidigare. Dagen efter (onsdag) så började värkarna göra ondare så vi for in på en koll men dom skickade hem oss och jag fick med mig en sovdos för att jag sovit så dåligt dom senaste veckorna. På torsdagmorgon bästämde jag att vi skulle åka in igen då jag hade fått noll sömn och värkarna gjorde riktigt ont. När vi kom in så körde dom en CTG kurva och kollade även tappen. Den va mogen och jag va öppen 2-3cm. Dom frågade om jag ville bada en stund och självklart svarade jag ja. Låg i badet i ca 2 timmar och till en början hjälpte det mot värkarna, men mot slutet så vart det ingen skillnad. Dom bestämde sig för att ge mig en starkare sovdos på plats, och fick då några timmars sömn. När vi på torsdags eftermiddag/kväll vaknade så började värkarna göra ont igen, vi åt middag och sen bestämde dom sig för att skriva in oss. Vid 10 tiden på kvällen satte vi in epiduralen och jag vart som en ny människa. Dom tyckte att jag skulle få en bra nattsömn innan det va dags.

På fredagmorgon 06.20 stack dom hål på hinnorna och satte in värkstimulerande dropp, så då började allt på riktigt. Efter 15 timmar med overksamma och oregelbundna värkar så var jag öppen 10cm men han ville endå inte komma ut, så blev det tillslut akut kejsarsnitt.

29/9 kl 22.47 kom han till världen. 4440g och 50cm lång.
Dom tog iväg han till Barn 4 och Micke fick följa med. Dom såg att han hade mer missbildningar än vad dom sett under ultraljuden så han fick akut flygas till Uppsala.

Strax innan 2 på natten kom sköterskorna in på mitt rum och rullade sängen till Barn 4 så jag skulle få träffa honom innan han skulle flyga. Det var hemskt att se sitt barn med alla slangar och grejer överallt, och att inte få hålla honom. På lördagen blev han opererad, dom gjorde en stomi och satte in en kateter, och opererade även till naveln. Som jag fått förklarat för mig så kom tarmen ut vid naveln och eftersom han har förstorad urinblåsa kan han inte tömma den själv så då fick han en kateter. Han föddes utan anus, därav stomi på magen. Vi blev kvar i Umeå till söndag morgon innan jag va på benen för att kunna åka bil 60mil. Vi for hem och packade lite extrakläder innan vi styrde ner mot Uppsala. Strax efter 21 var vi framme och jag fick äntligen hålla honom för första gången.

Den varma känslan i kroppen att få träffa sitt barn för första gången är obeskrivlig, speciellt när man väntat 2 dygn och åkt 60 mil för det. Han var väldigt trött efter operationerna men hade inte speciellt ont. Vi låg på avdelning 95F i 2 dagar där han låg under övervakning. På tisdagen 3/10 fick vi byta avdelning till 95B där vi äntligen fick ha han för oss själva i vårt egna rum. Det blev några väldigt intensiva dagar då vi var tvungen att lära oss byta stomipåse. Vi fick även lära oss att "RIK:a" vilket kommer vara det sätt vi ska tömma hans urinblåsa på. RIK = Ren Intermittent Kateterisering. Man för in en kateter i urinröret in till blåsan, kisset rinner ut och sen tar man ut katetern, färdigt! Så den inopererade katetern tog dom ut när vi var tillbaka i Umeå.

Efter en vecka på sjukhus med väldigt många olika läkare, stomiterapefter, uruloger, kuratorer, barnmorskor, sjuksköterskor, läkarstudenter och massa mer så fick vi äntligen klartecken att vi kunde åka hem. Med världens snällaste bebis som sov hela vägen hem, vaknade inte ens när vi skulle tömma han, och vägrade äta förns vi va hemma.

Det har nog aldrig varit så skönt att komma hem som då, sova i sjukhussängar med en skrikande bebis nattetid resulterade i noll sömn. Direkt vi kom hem så sov han på natten, men såklart har han ju bättre och sämre nätter. Nu har det gått några dagar och vi börjar sakta men säkert komma in i det här med att tömma kiss och bajs var 3:e timma. Kan inte förstå att imorgon är han redan 2 veckor.

Nu väntas det ju ett flertal operationer i Uppsala. Minst 2st inom 6 månader, och första redan om 2-3 månader, där dom ska börja med att operera ett anus. Sen ser vi hur allt går framöver, men målet är ju att han ska kunna bajsa som vanligt och att stomin ska läggas igen. Och förhoppningsvis så kommer blåsan minska och han kommer kunna kissa som vanligt, men det är absolut inget dom vet säkert. Det kan va så att han kommer få tömma blåsan på det här sättet resten av livet.

Förstår inte alls vilken resa jag har varit med om, men hade aldrig klarat det utan min älskade sambo vid min sida. Han stöttade mig och gjorde så jag orkade ta mig igenom allt det här. Även all personal på förlossningen i Umeå som var så underbara på alla sätt, som hjälpte mig in i det sista. Vilka hjältar!

Mina älsklingar!

Likes

Comments

Idag har varit en bra dag med massa energi! Jag har eldat och tvättat och efter en lång och skön dusch så sminkade jag mig i typ 2 timmar. Har inte sminkat mig på evigheter så va skönt att bara sätta sig och kladda på en massa smink i ansiktet. Dock så kan jag tyvärr inte täcka dessa massiva påsar under ögonen men lite piggare ser man endå ut att va. Lagade även lite "finare" middag idag då man faktiskt orkade. Blev baconlindad kyckling med fetaost och potatisgratäng som smakade hur bra som helst!
Micke är ute i garaget (som vanligt numera) och håller på att maskera bilen inför lackning, så då passar jag på att skriva lite här.

Igårkväll drog jag till stan på ica maxi och handlade hem lite nödvändigt nu när man snart har en bebis i famnen och inte orkar laga massa jobbig mat. Sånt som man bara kan slänga in i ugnen och sen är det klart. Tänkte även göra lite fler matlådor och frysa in så slipper man tänka på middag första dagarna/veckan iaf. Sen så kan ju micke faktiskt också laga mat, så tror inte att vi kommer svälta.

Ikväll så blir det nog ganska lugnt, vi tänkte oss in till vännäs och träffa lite kompisar, ska även hämta en bilbarnstol som bortskänkes. Vi har ju 2 bilar så då kan de ju va lika bra att ha 2 stolar också.
Vi ser väl vad resten av kvällen har att bjuda på, man passar på att va ute med kompisar nu dom sista dagarna innan man blir mamma på riktigt!

Likes

Comments

Såhär ser det ut dygnet runt numera.. Är så sjukt trött idag, har vaknat varannan timme hela natten för att gå på toa och dricka mjölk mot min halsbränna. Den här halsbrännan får ta å ge sig snart, och självklart så kommer den oftast bara på kvällen.

Vaknade vid halv 10 helt DÖD så jag somnade om till halv 1 istället, men ärligt så vet jag inte om jag blev nå piggare av det. Sover så dåligt med tanke på att hur jag än ligger så gör det ont nånstans..
Är så trött nu så jag inte orkar göra något längre, men blir så uttråkad av att bara sitta framför tvn hela dagarna..
Hade så gärna pausat den här graviditeten och följt med blivade farmor & farfar till Kreta. Tänk att få ligga på en strand i värmen och bli brun, och få äta och dricka gott! Är så avis på dom just nu..
Men när bebis väl är här så har det nog varit värt allt!

Igår fick Micke för sig att börja spackla och slipa ena bilen inför lackning, så han spenderade hela kvällen i garaget. Min bror och pappa kom förbi och lämnade pappas skoter för förvaring till vintern då pappa själv inte har någon plats än i nya huset. Så jag bjöd dom på kaffe å bulle och fick med en trevlig pratstund vilket är skönt när man är ensam hela dagarna. Nu ska jag försöka orka stöka undan lite i köket och kanske fika något, c u later!

Likes

Comments

Tänkte skriva lite om hur min graviditet har varit hittills men vet inte alls vart jag ska börja.

Min graviditet har varit ganska bra, dock så mådde jag inte alls bra första 4 månaderna, jag åt nästan ingenting och var illamående varje dag, vilket resulterade till att jag inte gick upp i vikt. Det var inte förns i vecka 25 som jag gick upp 1 kilo och började smått att äta och komma in i nån typ av matrutin igen. Matlusten och kilona har kommit sakta men säkert och i dagsläget äter jag fortfarande inte bra men får iaf i mig 2 mål om dagen och ibland någon mellanmål.

Vi gjorde vårat första ultraljud i vecka 20 där allt såg bra ut och vi valde att ta reda på könet.
Sedan i vecka 32 så blev vi kallade till ett tillväxtultraljud där läkaren konstaterade att våran bebis hade en väldigt förstorad urinblåsa. Vi blev hemskickade helt utan info och skulle återkomma om en vecka för yttligare ett ultraljud. Såklart så hinner man ju tänka det mesta och oroa sig över bebis då man går hemma utan att man fått veta nånting.

När vi kommer tillbaka veckan efter så har vi en annan läkare som berättar att njurarna och urinledarna är lite dilaterade (ett ord som vi fortfarande inte vet exakt vad det betyder) och blåsan är fortfarande väldigt stor. Vi fick då komma tillbaka varannan vecka för att se så det inte blir värre och hålla koll så njurarna fortfarande fungerar som dom ska.
Något ultraljud senare får vi en ny läkare som tycker att det ser rätt allvarligt ut och då pratas det om att vi ska måsta förlösa i Uppsala, där dom har specialister på det här. Vi blev rätt chockade att det var så illa. Veckan efter så är vi på ännu ett ultraljud där läkaren tycker att fostervatten mängden har sjunkit en aning och bestämmer sig då att skicka oss till Uppsala för att deras läkare ska få avgöra vad som händer sen.

Vi flyger ner till Uppsala den kvällen och kommer in till förlossningen där dom kör CTG och kollar blodtrycket och sedan skriver in oss. Vi fick ett rum på BB och morgonen efter så träffar vi en läkare för ännu ett ultraljud. Där ser dom ungefär samma som läkarna i Umeå men tycker att vattenmängden ser normal ut. Här så diskuterar dom mer om vad problemet kan vara, vi fick höra att det eventuellt kunde vara en cysta som ställt till det, men inget dom kunde säga säkert. Efter ett tag så kommer dom fram till att när bebis är född kommer vi få komma ner till Uppsala där dom då kommer operera och se till så allt ser ut som det ska. Vi fick som allternativ att stanna i där och vänta ut tiden tills bebis är född, vilket då va 2-4 veckor. Något som inte kändes så relevant.
Dom tyckte då att vi skulle åka hem, vänta ut förlossningen, föda i Umeå och sedan komma ner för operation. Vi hade ju hoppats på igångsättning när vi endå va där nere men dom såg ingen medicinsk anledning till att behöva förlösa tidigare då bebis såg ut att må bra där inne trotts allt. Så vi blev hemskickade i väntan på att den lilla vill kika ut.

I dagsläget är vi inte speciellt oroliga då vi har med specialister att göra och i övrigt så mår den ju bra där inne. Men lite spända är vi ju endå eftersom det är en operation som måste göras.

Jag är absolut inte rädd för förlossningen som det ser ut nu iaf. Jag är nästan taggad, på att få se vad kvinnokroppen egentligen klarar av. Tänk att vi är så starka som klarar av att föda barn, och att kroppen sedan läker och blir sitt gamla jag igen. Längtar lite extra nu tills jag får hålla i min skatt, och få vara en mamma, som ska uppfostra och lära en liten människa allt mellan himmel och jord. Och få se min älskade pojkvän vara den bästa pappan möjligt åt den här lilla krabaten.
Oj vad jag längtar efter den framtid vi har framför oss tillsammans!

Likes

Comments

Då va de gjort. Tror det här vart det 10e ultraljudet under denna graviditet. Allt såg bra ut och läkaren kollade tappen. Hon gjorde en hinnsvepning men trodde inte att det skulle bli någon bebis närmsta veckan i allafall. Hon bokade in ett nytt besök nästa tisdag alltså då vi är beräknad, för en yttligare koll.

Själv hoppas jag ju på att det drar igång innan så vi får träffa vårat lilla mirakel snart!
BB-väskan är packad och redo men måste packa en till väska med mer kläder åt oss, som vi ska ha med till Uppsala. Varför vi ska till Uppsala tänkte jag skriva om i ett separat inlägg då det lär bli ganska långt.
Nu tänkte jag ta å vila och sedan börja med någon middag. På återseende!

Likes

Comments

hemma

Tänkte ta tag i bloggen igen då de kan va en kul grej å kolla tillbaka på sen.
En vecka kvar till beräknat och jag går i väntans tider. Är så sjukt less på att va så tung och osmidig nu. Och sova är ju omöjligt. Kan ju va så att man ska måsta gå över tiden också, å de vill jag gärna slippa.

Imorgon blir det förhoppningsvis sista kollen innan bebis är ute. Dom ska kolla flödet och se så bebis fortfarande mår bra där inne. Tänkte inte skriva nått långt inlägg nu utan bara "starta" igång bloggandet. Vi får väl se hur det går att uppdatera här, ska göra mitt bästa!

Likes

Comments

musik

Förlåt för dålig uppdatering men har inte orkat blogg nått och det har inte hänt så mycket på senaste tiden värt att blogga om.

Men ÄNTLIGEN är det gjort! Jag har beställt biljetter till mig och Robert som ska gå på U Rock i sommar och se Europe!! Har länge pratat om att jag vill se dom och bara för några veckor sedan satt jag och kollade på spelningar dom hade i sverige i år och då var Rättvik närmast. Jag och Robert hade tänkt åka ner dit och se dom men bara några dagar senare såg vi att dom skulle komma till Umeå. Dom måste ha hört mina böner!!

Så nu är det bokat och klart och kan inte va mer taggad än så här!!

Om ni också är lika taggad som jag på att gå så finns biljetterna att köpa HÄR!

Likes

Comments