Jag är en människa som bryr mig, väldigt mycket, om allt. Jag tror att det är en bra egenskap i högsta grad. Det är fint. Man är en bra medmänniska om man bryr sig. De senaste dagarna så har jag tänkt väldigt mycket på om det skulle vara skönt att inte bry sig så mycket eller om det skulle kännas som att en bit var borta? Tänk att det lilla ordet på tre bokstäver (bry) kan skapa så mycket känslor, både bra och dåliga. Alla bryr sig om något eller någon, att prata om att man inte ska bry sig är också att bry sig. Varje dag bryr man sig. Häromdagen hände det något på jobbet som gjorde att jag brydde mig så mycket att jag brann inombords, jag visste inte om jag skulle gråta eller skrika och efteråt kom jag på mig själv med att tänka "varför tog jag den fighten? varför ryckte jag inte bara på axlarna? det här var inte värt att bry sig om." Jag har inte kunnat släppa den situationen eller hur jag reagerade och jag funderar dag in och dag ut på hur man ska veta vad som är värt att bry sig om. Här kommer fem snabba "bryr du dig inte om det här kan vi aldrig bli vänner"

1: Rent vatten. Klyschigt men så jävla sant! Alla människor har rätt till rent vatten.

2: Familj och vänner. Ännu klyshigare för det är SJÄLVKLART för de flesta att man gör det av hela sitt hjärta.

3: Kaffe, så himla viktigt.

4: Musik, säga vad ni säga vill, men jag tror att musik kan göra fred på jorden. En bra och viktig låt kan spridas över hela världen under 24 timmar.

5: Sist men INTE minst, internet. Vad skulle vi göra utan internet? Fundera på det du.

Det här var ju självklart bara saker jag bryr mig om som jag kunde komma på under 5 minuter. Ge mig en dag av grubblande och jag har ett A4. Jag skulle må bra av att veta vad som är värt att bry sig om och vad som är värt att rycka på axlarna för. Vad som är värt att bry sig om är nog olika för varje människa. Det gör det ännu svårare. Att bry sig tar energi, därför måste man hitta saker att bry sig om som ger energi så man har på lager när man bryr sig om något som suger energin ur en. Tack för mig och KRAM.

​Här leker jag hollywoodfru med pälsjacka och fralla. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Måste jag acceptera att livet är lite sugit ibland? är det liksom nyttigt? Hur som haver så hatar jag det. Jag är inne i en period där allt rullar på som vanligt bortsett från att det suger och vardagen är tråkig. Ena dagen vill jag bosätta mig i en hydda på bali utan telefon och internet och andra dagen vill jag äga en resturang, jobba i en skobutik OCH samtidigt vara ekonomiskt oberoende. Jag blir stressad för att våren är här, det betyder att sommaren snart är här och det betyder att det verkligen är läge att ta tag i "sommarkroppen". Jag har börjat följa 10 olika fitspo konton på instagram och hoppas att det ska ge mig motivation (fast jag vet att det bara ger mig ångest), jag har googlat på olika dieter trots att jag lovat mig själv att aldrig gå på en diet igen, jag har börjat räkna hur många KG jag kan gå ner på så många veckor det är kvar tills jag ska göra något roligt. Jag har börjat tänka att my looks definerar mig och det gör mig sjukt stressad. Jag har gått upp i vikt sen Biggest Loser, definitivt och det gör mig stressad och pressad. "vad ska folk tycka?" "vad ska jag svara på alla frågor?" (det gick åt helvete, ok, jag fattade inte hur man skulle göra utan två personliga tränare, inlåst på ett slott där mitt enda jobb var att äta rätt och träna vansinnigt många timmar om dagen) "Vågar jag köpa choklad idag eller kommer kassörskan tänka: SKA HON VERKLIGEN ÄTA DET DÄR?". Jag har börjat tänka på vad andra tycker om mig, otroligt mycket, så mycket att jag tycker illa om mig själv. Innan BL hade jag aldrig problem med att gå ut, jag skämdes aldrig och ville jag köpa choklad gjorde jag det. Nu, ibland, kan jag få panik över att gå ut. Känslan av att folk ser ner på mig för att jag inte höll min finalvikt, känslan av att de pratar om mig när jag går förbi "shit va sorligt.. hon har ju börjat gå upp i vikt nu igen" gör mig GALEN! Jag brukar säga att det är svårare att bryta ett matmissbruk än ett knarkmissbruk eftersom du inte kan ha nolltolerans på mat medan du MÅSTE ha nolltolerans på knark. När någon säger till mig "du kan väl bara ta lite?" är det som att säga "du kan väl bara ta en joint idag?" till en knarkare. Jag kommer bara vilja ha mer. Jag försöker varje dag att hitta mitt sätt, mitt sätt att långsamt tappa vikt, långsamt hitta glädjen till träningen och långsamt älska mig själv. Jag vet inte hur än. Men jag försöker varje dag. Jag kanske behöver hjälp, jag vet inte, men den mottages i alla fall. Jag försöker få ihop jobb, skola, träning, kost och livet och det är fan lite svårt och jobbigt nu. Våren gör mig inte så glad som den borde och jag har närmre till gråt än till skratt. Men det är OKEJ, det kommer vända, jag börjar bara bli otålig på när. Jag undrar om det är meningen att man ska känna såhär ibland för att uppskatta när livet äger? Jag hoppas verkligen det, för jag hatar när livet suger. Det är min tur nu, jag är värd det.

Ta hand om varandra, och kramas mycket..


Likes

Comments

Låter konstigt, tycker ni kanske. Men Michaela har skrivit en bok som är sådär mitt i prick och jag blir glad och lugn när jag läser hennes bok. Äggmackor är den bästa frukosten jag vet at the moment och jag skulle bli så ledsen om jag tröttnade på det. Varje kväll när jag lägger mig så längtar jag tills jag får kliva upp och äta mina äggmackor, det hjälper mig att somna haha. Jag kommer aldrig göra slut med äggmackor.

och kaffe... jag kommer inte göra slut med kaffe heller.




Idag är en bra dag. Jag mår bra idag. Jag har plockat i lägenheten, jag har varit och tränat och nu lagar jag lunch. Kyckling, bönpasta och wookade grönsaker står på menyn och ska jag vara helt ärlig är jag inte ett dugg sugen. Helst av allt vill jag ha en hamburgare med sötpotatispommes (!!!) MEN aldrig att jag förstör en BRA dag för att jag är sugen på något annat. Jag börjar jobba 16:30 och innan dess ska jag ha ätit, duschat, sminkat mig, varit hos pappa och hämtat grejer - så lite stress är det. Hoppas ni har en fin dag!!

PS: Tack för den fina responsen på mitt inlägg igår. Jag var nervös över att publicera det, men jag fick så fin respons av vänner och okända och det kändes så bra!!


... KRAM

Likes

Comments

Jag festar och jag gråter. Jag äter och jag får ångest. Jag blir kär och jag blir hjärtekrossad. Jag springer innan jag kan gå. Jag är inte perfekt, tyvärr..

Jag flyttade till Stockholm och levde livet. Jag flyttade hem till Karlstad och skaffade en lägenhet. Jag har druckit alkohol fler dagar än jag kan räkna och låtsats att livet är toppen. Jag har jobbat 200h i månaden och låtsas att jag inte är trött. Jag har blivit sviken av killar och vänner. Jag har brutit ihop på jobbet, hemma, i bilen och på krogen. Jag har sovit tre timmar och jobbat sexton. Jag har sagt "jag mår bra jag mår bra jag mår bra" när jag egentligen mest av allt i hela världen velat skrika "LIVET SUGER JUST NU OCH JAG ÄR INTE OKEJ, JAG MÅR INTE BRA" men jag är ju stark, är man stark mår man inte dåligt. Jag har gått till gymmet, tittat mig i spegeln, blivit äcklad, tränat 20 minuter med mobilen och sociala medier i högsta hugg (alla förstår ju hur effektiva de passen varit), satt mig i bilen, åkt till ica, köpt choklad och ostbågar, åkt hem, lagt mig i sängen och tänkt "Imorgon är en ny dag, imorgon blir det bättre. Imorgon är jag på fötter igen och imorgon förändras vardagen."

Livet är inte så jävla toppen nu och det är okej, för det blir ju bättre. Jag har glömt, förträngt och skjutit undan mitt eget välmående. Jag har insett det nu, att jag har gjort det, och jag tror att det är när man först inser det som man kan göra en förändring. I mars ska jag börja plugga, (tappat räkning på hur många "Vad ska du plugga?" frågor som dykt upp, men håll i hatten..) jag ska äntligen, efter snart tre år, läsa klart gymnasiet. Jag ska läsa åtta kurser och beräknas vara klar i december. Jag tror att den klumpen i magen jag har kommer minskas tvåtusentrehundraelva cm när skolan är klar. Jag kommer känna mig stolt och det kommer vara en otrolig lättnad. När skolan är klar har jag en önskan om att få åka till USA som Au Pair ett år. Det är två av mina tre stora mål det här året. Det tredje, och kanske viktigaste målet är min hälsa, min lycka och min självkänsla. Hur jag ska göra det? Det vet jag inte. Men jag har i hela mitt liv haft stora mål, ibland nästan omöjliga att nå på den tiden jag vill nå dem. Jag ska börja med att sätta upp SMÅ delmål och inte ha något fast slutdatum för det stora målet.

Jag kommer använda den här bloggen till mina glada tankar, ledsna tankar, konstiga tankar och mellanmjölks-inlägg. Jag kommer köra helt utan filter. Det här är jag och jag är inte perfekt, tyvärr! KRAM

Likes

Comments