Jag hade glömt bort att det var OKEJ att inte träna sex timmar om dagen för att vara bra nog så en dag vaknade jag upp och ville inte träna alls. 37kg gick jag ner, 37kg gick jag upp. Det gick åt helvete. Min plan gick åt H E L V E T E. Jag skulle ju inte vara fet längre. Jag skulle ju älska livet och mig själv. Jag skulle ju inspirera andra. Jag skulle ju vara andras motivation. Förlåt du fjortonåriga tjej för att jag inte kunde hjälpa, jag ville så gärna, men hur skulle jag hjälpa dig när jag själv var bortom räddning? Förlåt till alla som aldrig fick något svar om hur det går, jag skämdes för mycket för att svara. Förlåt älskade Mamma och Pappa för att ni behövde ta del av min smärta, förvirring och ilska. Förlåt mina älskade bröder för att jag lät mig misslyckas trots er vid min sida med ständig uppbackning. Förlåt Lisa, älskade vän, som jag vet är så rädd över att fetman ska ta mitt liv och att jag inte ska finnas mer. Förlåt nära och kära för att jag utsätter er för den oron. Men framförallt så säger jag förlåt till mig själv. Förlåt kära kropp, så som jag misshandlat dig. Förlåt kära psyke, så som jag tryckt ner dig. Förlåt kära knän så mycket du tvingas bära och förlåt till mitt hjärta som måste jobba så hårt för att orka slå. Förlåt..

Jag har inte gett upp än, jag lovar. Men jag ropar på hjälp, öppet, ärligt och naket. Er hjälp. Bli min inspiration och motivation. Ge mig 1% av er pepp så jag kan hitta ut ur tunneln. Ge mig alla tricks och tips ni har. Jag har accepterat att det gick åt helvete och jag är redo att börja om. jenniethell@hotmail.com är min mail om ni sitter inne på något vist. Tack på förhand. Jag tänker lyckas den här gången.

Jennie

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

CHECK! Min första NHL match är sedd och jag satt som ett barn på julafton hela matchen. Petra hade fixat biljetter och bjöd med mig och vi hade SÅ bra platser. Vi satt 15 rader över Sharks mål och hade utsikt över hela planen. Vi satt inte för nära och vi satt inte för långt bort, perfekt! Att gå på en NHL match var lite som att gå på en SHL match hemma i Sverige, fast allt var lite (läs mycket) mer. Det var häftigt och jag kommer definitivt definitivt definitivt gå på fler matcher under mitt år. Vi fick uppleva en tvättäkta fight där både handskar och hjälmar åker av, Ovechkin gjorde mål och Caps vann. Kvällen får 5/5 stjärnor!!


PLAYDATES, oj vad jag älskar PLAYDATES!!

Mina tre ungar och Isabellas unge har blivit ihoptvingade och de gillar faktiskt varandra = jag och Isabella får mer tid att hänga och det finns helt plötsligt 3000 mer grejer att hitta på med barnen. SÅ KUL! Igår kom de hem till oss och vi käkade snacks och lekte. När båda hade slutat tog vi metron in till DC för att kolla på en stand up show, tyvärr var han inte asrolig så jag drack upp min öl och vi gick och käkade och tog sedan metron tillbaka hem. Gillar inte komiker som måste skrika och svära för att vara roliga, det blir så onaturligt. Men annars häftig venue, 9:30 club hette stället så jag ska försöka kolla upp om det kommer dit någon man gillar!


Förra veckan fick jag en kick och ville tatuera mig. Vi googlade fram en studio nära oss och jag kan svära på att alla människor i det området äger en pistol. Vi tittade på varandra och Isabella skakade oskyldigt på huvudet men jag var för taggad för att backa. In går vi och jag bestämmer mig för att tatuera in ett flygplan. Jag hatar att flyga men älskar att resa. Jag blev nöjd och trots de läskiga området så var han grym. Don't judge a book by its cover så att säga.

Likes

Comments

1 månad?? Jag har varit här i 1 månad?? Tiden går så fort och tanken på att det bara är 11 månader kvar är lite skrämmande. Jag trivs i alla fall hur bra som helst. Jag trivs med familjen (de är helt fantastiska och jag känner mig varje dag inkluderad), jag har skaffat mig två underbara vänner, Sara och Isabella OCH jag börjar hitta när jag kör bil. Jag börjar känna mig hemma helt enkelt och det är en väldigt avkopplande känsla. Jag längtar väldigt mycket efter alla där hemma men jag längtar inte hem. Självklart har jag redan haft dagar där livet biter mig i arslet men den känslan har inte varit annorlunda från vad den är hemma. Jag har det bra helt enkelt.

Elsa ville skriva ett blogginlägg - hon kämpade i 10 min för att sedan råka radera det. Hon försökte igen men orkade bara med två meningar, men det var två viktiga meningar! Ack så jag gillar dessa ungar.

"hey everyone my birthday is on saturday i'm turning eight and on friday i have soccer on friday i'm glad. i loved november it was great jennie been hear for one month."

Likes

Comments

Min allra första Thanksgiving har passerat och jag skulle typ vilja jämföra det med hur vi svenskar firar jul. Mat, dryck, nära och kära och lite mer mat. Jag fullkomligt älskade kalkonen (såååå saftig!!) och en gröna-bönor-röra var också en favorit. Resten på "buffén" var absolut ätbart men inget jag skulle laga själv. Vi firade Thanksgiving i Pennsylvania hos vänner till familjen men bodde på en farm hos min värdpappa Andy's föräldrar - så mysigt, så harmoniskt och så välbehövt. De hade allt ifrån kossor till höns till katter till hund till traktorer, allt du kan tänka dig ska finnas på en farm. Vi var där ifrån ons-sön och jag bar mjukisbyxor varje dag utom torsdagen som var självaste Thanksgiving och har aldrig känt mig mer bekväm.

Summan av kardemumman? Jag gillar Thanksgiving och kommer definitivt börja med friendsgiving när jag kommer hem. Att lyssna och prata engelska med 20 Amerikaner är en utmaning men jag tyckte jag skötte mig skapligt ändå. Sist men inte minst - jag fick besöka en ny stat och har nu varit i 3 stater (åkt igenom en också men det gills ju ej) på mina fyra veckor.

Likes

Comments

wow. wow. wow är ett ord jag upprepade högt och för mig själv förra helgen när jag, Sara och Isabella, två svenska tjejer jag träffat här som är två riktiga guldklimpar, åkte på roadtrip. Vi satte oss i bilen och körde två timmar ut i skogen och aj så vackert det var. Vi tog oss till Shenandoah och deras berömda nationalpark. Man åker bil igenom parken och de tog oss ungefär fem timmar. Så vacker utsikt och besöker ni någonsin Virginia rekommenderar jag verkligen att åka dit. Bunkra upp med matsäck, kameror och bra väder så är ni good to go.


Likes

Comments

I måndags sa jag hejdå till familj och vänner (hjärtat värker fortfarande) och satte jag mig själv på ett flyg, 9h, till New York City med vetskapen om att jag inte kommer tillbaka på ett år. Skräckblandad förtjusning är svår att förstå om man inte upplevt det, men goooood I'm telling you, jag upplevde högsta graden av det. På Arlanda träffade jag fem fantastiska (!!!) tjejer som skulle göra precis samma sak som jag och de bekom att bli den lilla lilla trygghet jag hade med mig till andra sidan. Efter 9h i luften var vi framme i New York och blev upphämtade för att åka till hotellet där 2 dagars utbildning väntade. Min värdfamilj hade valt att ge mig en gratis NYC-tour i välkomstpresent och jag kunde inte vara mer tacksam - JAG ÄLSKADE DET!!

I onsdags var det dags att säga "vi ses snart" till mina svenska tjejer och hoppa på tåget till Washington DC för att sedan åka vidare till Sterling, Virginia (där jag kommer bo de närmsta året) för första mötet med familjen. Jag och min värdmamma Petra har pratat så himla mycket innan flytten så jag var ganska lugn.... TILLS10 min innan avstigning då jag helt plötsligt blev hejjagkommerbajsapåmig nervös. Det var dock onödigt av mig då hela familjen är helt fantastisk. Jag kunde inte hamnat mer rätt. Sen i torsdags har jag gått bredvid med familjens gamla Au Pair Marlin för att så mycket som möjligt lära mig alla rutiner tills på tisdag när jag tar över. Det är mycket nytt som jag hoppas vänja mig vid inom de närmsta veckorna. Jag är fortfarande både livrädd och lycklig.

Igår tog Marlin med mig till ett ställe som heter Cox Farm på spökvandring och snacka om att det var maxat. Vi fick följa levande ljus i skogen och gå igenom gamla skolbussar och diverse saker. Precis innan vi klev in i skogen sas det " you may never touch the actors but the actors may touch you" så ja, att säga att vi blev skrämda är underdrift.

Ska på bio ikväll och det ska tydligen vara väldigt annorlunda ifrån hemma så jag ser fram emot det! Rörigt inlägg men det är svårt att klämma in 5 dagar på ett ikke två meter långt blogginlägg. Men ville bara kika in och säga att jag lever och att jag är väldigt glad över att vara här!



Likes

Comments

Jag är en människa som bryr mig, väldigt mycket, om allt. Jag tror att det är en bra egenskap i högsta grad. Det är fint. Man är en bra medmänniska om man bryr sig. De senaste dagarna så har jag tänkt väldigt mycket på om det skulle vara skönt att inte bry sig så mycket eller om det skulle kännas som att en bit var borta? Tänk att det lilla ordet på tre bokstäver (bry) kan skapa så mycket känslor, både bra och dåliga. Alla bryr sig om något eller någon, att prata om att man inte ska bry sig är också att bry sig. Varje dag bryr man sig. Häromdagen hände det något på jobbet som gjorde att jag brydde mig så mycket att jag brann inombords, jag visste inte om jag skulle gråta eller skrika och efteråt kom jag på mig själv med att tänka "varför tog jag den fighten? varför ryckte jag inte bara på axlarna? det här var inte värt att bry sig om." Jag har inte kunnat släppa den situationen eller hur jag reagerade och jag funderar dag in och dag ut på hur man ska veta vad som är värt att bry sig om. Här kommer fem snabba "bryr du dig inte om det här kan vi aldrig bli vänner"

1: Rent vatten. Klyschigt men så jävla sant! Alla människor har rätt till rent vatten.

2: Familj och vänner. Ännu klyshigare för det är SJÄLVKLART för de flesta att man gör det av hela sitt hjärta.

3: Kaffe, så himla viktigt.

4: Musik, säga vad ni säga vill, men jag tror att musik kan göra fred på jorden. En bra och viktig låt kan spridas över hela världen under 24 timmar.

5: Sist men INTE minst, internet. Vad skulle vi göra utan internet? Fundera på det du.

Det här var ju självklart bara saker jag bryr mig om som jag kunde komma på under 5 minuter. Ge mig en dag av grubblande och jag har ett A4. Jag skulle må bra av att veta vad som är värt att bry sig om och vad som är värt att rycka på axlarna för. Vad som är värt att bry sig om är nog olika för varje människa. Det gör det ännu svårare. Att bry sig tar energi, därför måste man hitta saker att bry sig om som ger energi så man har på lager när man bryr sig om något som suger energin ur en. Tack för mig och KRAM.

​Här leker jag hollywoodfru med pälsjacka och fralla. 

Likes

Comments

Måste jag acceptera att livet är lite sugit ibland? är det liksom nyttigt? Hur som haver så hatar jag det. Jag är inne i en period där allt rullar på som vanligt bortsett från att det suger och vardagen är tråkig. Ena dagen vill jag bosätta mig i en hydda på bali utan telefon och internet och andra dagen vill jag äga en resturang, jobba i en skobutik OCH samtidigt vara ekonomiskt oberoende. Jag blir stressad för att våren är här, det betyder att sommaren snart är här och det betyder att det verkligen är läge att ta tag i "sommarkroppen". Jag har börjat följa 10 olika fitspo konton på instagram och hoppas att det ska ge mig motivation (fast jag vet att det bara ger mig ångest), jag har googlat på olika dieter trots att jag lovat mig själv att aldrig gå på en diet igen, jag har börjat räkna hur många KG jag kan gå ner på så många veckor det är kvar tills jag ska göra något roligt. Jag har börjat tänka att my looks definerar mig och det gör mig sjukt stressad. Jag har gått upp i vikt sen Biggest Loser, definitivt och det gör mig stressad och pressad. "vad ska folk tycka?" "vad ska jag svara på alla frågor?" (det gick åt helvete, ok, jag fattade inte hur man skulle göra utan två personliga tränare, inlåst på ett slott där mitt enda jobb var att äta rätt och träna vansinnigt många timmar om dagen) "Vågar jag köpa choklad idag eller kommer kassörskan tänka: SKA HON VERKLIGEN ÄTA DET DÄR?". Jag har börjat tänka på vad andra tycker om mig, otroligt mycket, så mycket att jag tycker illa om mig själv. Innan BL hade jag aldrig problem med att gå ut, jag skämdes aldrig och ville jag köpa choklad gjorde jag det. Nu, ibland, kan jag få panik över att gå ut. Känslan av att folk ser ner på mig för att jag inte höll min finalvikt, känslan av att de pratar om mig när jag går förbi "shit va sorligt.. hon har ju börjat gå upp i vikt nu igen" gör mig GALEN! Jag brukar säga att det är svårare att bryta ett matmissbruk än ett knarkmissbruk eftersom du inte kan ha nolltolerans på mat medan du MÅSTE ha nolltolerans på knark. När någon säger till mig "du kan väl bara ta lite?" är det som att säga "du kan väl bara ta en joint idag?" till en knarkare. Jag kommer bara vilja ha mer. Jag försöker varje dag att hitta mitt sätt, mitt sätt att långsamt tappa vikt, långsamt hitta glädjen till träningen och långsamt älska mig själv. Jag vet inte hur än. Men jag försöker varje dag. Jag kanske behöver hjälp, jag vet inte, men den mottages i alla fall. Jag försöker få ihop jobb, skola, träning, kost och livet och det är fan lite svårt och jobbigt nu. Våren gör mig inte så glad som den borde och jag har närmre till gråt än till skratt. Men det är OKEJ, det kommer vända, jag börjar bara bli otålig på när. Jag undrar om det är meningen att man ska känna såhär ibland för att uppskatta när livet äger? Jag hoppas verkligen det, för jag hatar när livet suger. Det är min tur nu, jag är värd det.

Ta hand om varandra, och kramas mycket..


Likes

Comments

Låter konstigt, tycker ni kanske. Men Michaela har skrivit en bok som är sådär mitt i prick och jag blir glad och lugn när jag läser hennes bok. Äggmackor är den bästa frukosten jag vet at the moment och jag skulle bli så ledsen om jag tröttnade på det. Varje kväll när jag lägger mig så längtar jag tills jag får kliva upp och äta mina äggmackor, det hjälper mig att somna haha. Jag kommer aldrig göra slut med äggmackor.

och kaffe... jag kommer inte göra slut med kaffe heller.




Idag är en bra dag. Jag mår bra idag. Jag har plockat i lägenheten, jag har varit och tränat och nu lagar jag lunch. Kyckling, bönpasta och wookade grönsaker står på menyn och ska jag vara helt ärlig är jag inte ett dugg sugen. Helst av allt vill jag ha en hamburgare med sötpotatispommes (!!!) MEN aldrig att jag förstör en BRA dag för att jag är sugen på något annat. Jag börjar jobba 16:30 och innan dess ska jag ha ätit, duschat, sminkat mig, varit hos pappa och hämtat grejer - så lite stress är det. Hoppas ni har en fin dag!!

PS: Tack för den fina responsen på mitt inlägg igår. Jag var nervös över att publicera det, men jag fick så fin respons av vänner och okända och det kändes så bra!!


... KRAM

Likes

Comments

Jag festar och jag gråter. Jag äter och jag får ångest. Jag blir kär och jag blir hjärtekrossad. Jag springer innan jag kan gå. Jag är inte perfekt, tyvärr..

Jag flyttade till Stockholm och levde livet. Jag flyttade hem till Karlstad och skaffade en lägenhet. Jag har druckit alkohol fler dagar än jag kan räkna och låtsats att livet är toppen. Jag har jobbat 200h i månaden och låtsas att jag inte är trött. Jag har blivit sviken av killar och vänner. Jag har brutit ihop på jobbet, hemma, i bilen och på krogen. Jag har sovit tre timmar och jobbat sexton. Jag har sagt "jag mår bra jag mår bra jag mår bra" när jag egentligen mest av allt i hela världen velat skrika "LIVET SUGER JUST NU OCH JAG ÄR INTE OKEJ, JAG MÅR INTE BRA" men jag är ju stark, är man stark mår man inte dåligt. Jag har gått till gymmet, tittat mig i spegeln, blivit äcklad, tränat 20 minuter med mobilen och sociala medier i högsta hugg (alla förstår ju hur effektiva de passen varit), satt mig i bilen, åkt till ica, köpt choklad och ostbågar, åkt hem, lagt mig i sängen och tänkt "Imorgon är en ny dag, imorgon blir det bättre. Imorgon är jag på fötter igen och imorgon förändras vardagen."

Livet är inte så jävla toppen nu och det är okej, för det blir ju bättre. Jag har glömt, förträngt och skjutit undan mitt eget välmående. Jag har insett det nu, att jag har gjort det, och jag tror att det är när man först inser det som man kan göra en förändring. I mars ska jag börja plugga, (tappat räkning på hur många "Vad ska du plugga?" frågor som dykt upp, men håll i hatten..) jag ska äntligen, efter snart tre år, läsa klart gymnasiet. Jag ska läsa åtta kurser och beräknas vara klar i december. Jag tror att den klumpen i magen jag har kommer minskas tvåtusentrehundraelva cm när skolan är klar. Jag kommer känna mig stolt och det kommer vara en otrolig lättnad. När skolan är klar har jag en önskan om att få åka till USA som Au Pair ett år. Det är två av mina tre stora mål det här året. Det tredje, och kanske viktigaste målet är min hälsa, min lycka och min självkänsla. Hur jag ska göra det? Det vet jag inte. Men jag har i hela mitt liv haft stora mål, ibland nästan omöjliga att nå på den tiden jag vill nå dem. Jag ska börja med att sätta upp SMÅ delmål och inte ha något fast slutdatum för det stora målet.

Jag kommer använda den här bloggen till mina glada tankar, ledsna tankar, konstiga tankar och mellanmjölks-inlägg. Jag kommer köra helt utan filter. Det här är jag och jag är inte perfekt, tyvärr! KRAM

Likes

Comments