Header
View tracker

Hej hallå min andra bloggis! Tänkte att det är lika jag uppdaterar här när jag ändå blev på skrivhumör. Det är så mycket fint som hänt på sista tiden, livet är väldigt bra just nu kan man säga. Kan inte riktigt tro det är sant - så löjligt glad känner jag mig. Det är ju bra att föreviga här tänkte jag.

Har ju börjat jobba inom rättspsykiatrin förra veckan, det har varit mitt drömyrke superlänge men att jag skulle passa in så bra hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Det känns som att jag aldrig har gjort annat. Trivs som fisken i vattnet som man brukar säga. Har så galet roligt på jobbet! Både med patienter och kollegor. Känner verkligen hur jag brinner för det, bara lyser om mig när jag får vara där. Är fortfarande kvar och vikarierar inom hemtjänsten också, trivs så bra på båda ställena. Det bästa med det hela är att inse hur man hittat rätt så tidigt i livet - nu vet jag exakt vilka utbildningar jag vill gå framöver! Känner mig så hemma just med att hjälpa människor och ändå är jag fortfarande outbildad. Det klingar rätt i glasen liksom... Vilken euforisk känsla :) att ha hittat rätt. Så tacksam!! 

I helgen var jag på äventyr till Arvidsjaur and the woods för att umgås med Arvid, det var så mysigt! Tyvärr blev det en kort visit då jag jobbade ett långt pass på lördag, men det var bättre än inget 😉 Efter jag slutade jobbet sent under lördagskvällen for jag spontant till Elise och Jonas, vi hade det så oerhört kul. Kändes mycket bra att få kramas med syster igen, vi hade inte setts under hela veckan pga att vi varit arbetsnarko bägge två. Sånt som händer. 

Den här veckan är jag än så länge rätt sysslolös och det är ingen favorit, men försöker fylla tiden med att göra nytta genom städning och bloggjobb. Tyvärr har jag inte mycket inspiration för just den biten just nu, är så insnöad på psykiatri och då går jag liksom 100% för det. Försöker bli bättre på att multitaska i livet, men jag är inte bra på att ge mig in "halvdant" i saker haha. Just nu känns det som jag skönhetsbloggar halvdant och det är ingen bra känsla, så vi får se vad som händer.. sluta vill jag inte i alla fall.

Märker att jag börjar skriva om en massa svammel så avrundar nog här för denna gång! Om någon har en tidsmaskin får ni gärna spola fram till fredag. Har typ världens bästa helg framför mig, blir lite otålig faktiskt ❤ Tack på förhand

Låttips? Jamen självklart. Njut. Jag är inne i en sån där metalcore-period just nu. Like it or don't

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tycker det är världskul att fylla i såna här frågelistor så vi kör. Ha en härlig helg peeps!

Vem var den senaste personen du höll händer med?

Matilda när vi blev dödshotade på en pizzeria, hahaha.

Är du högljudd, utåtriktad eller blyg?

Beror på om jag finner människor intressanta och hur jag klickar med dem. Skulle säga att jag mestadels är utåtriktad nu för tiden :)

Vem ser du fram emot att träffa?

Väldigt många, finns flera jag saknar oerhört mycket just nu

Är du lätt att komma överens med?

Ja. Intriger, diskussioner och bråk är verkligen inte min grej, och när det väl sker något missförstånd vill jag bara lösa det så fort som möjligt

Har du någonsin gett upp på någon för att sedan gå tillbaka till personen?

Om jag har

Om du var för full skulle personen du gillar ta hand om dig?

Det får man hoppas. Fast så full siktar jag inte på att bli

Tror du att du kommer vara i ett förhållande om två månader?

Svårt att förutse, men det är väl drömmen :)

Gör det dig generad att prata om sex?

Nej. Den åldern har man nog passerat nu

Vem var den senaste personen du hade en djup konversation med?

Matilda, ett telefonsamtal på en och en halv timme. Som balsam för själen.

Vad står det i ditt senaste textmeddelande?

"Måste få berätta allt till dig sen"

Vad tycker du om abort?

Hur kan man inte vara för abort? klart vi ska ha makten att bestämma över våra egna kroppar, dessutom anser jag att en kvinna som inte känner sig redo för barn inte borde behålla det för barnets bästa heller. Rätten till abort är liksom självklar

Gillar du stora folkmassor?

I publikhav, ja. Annars gör jag det inte

Tror du på lycka och mirakel?

Verkligen! Annars hade livet varit dystert

Något bra som hände i sommar?

Studentresan och studenten toppade allt

Skulle du kyssa den senaste personen du kysste igen?

Ingen chans

Tror du det finns liv på andra planeter?

I think so yes

Pratar du fortfarande med din första crush?

Hade man inte sin första crush på typ dagis? nje

Gillar du bubbelbad?

Haha jo

Tycker du om dina grannar?

Våra grannar är för långt ifrån (himla lantis) för att jag ska kunna ha bildat en uppfattning, men vi har inga grannfejder så de är väl great people tror jag

Vad är dina dåliga vanor?

Är alltid vaken för länge, tankar bilen i sista sekund och dricker kopiöst med kaffe fastän min kropp inte riktigt tål det

Vart skulle du vilja resa?

Till ett riktigt varmt paradis med någon jag tycker om

Har du svårt att lita på människor?

Nja. Men de måste väl bevisa att de är pålitliga innan jag litar på dem fullständigt, at least

Favoritdelen av din dagliga rutin?

När jag får ta av mig bh:n, kasta mig i sängen och slå på en lugn playlist för att somna till den. Det är livet.

Vilken kroppsdel är du mest missnöjd med?

Oj. Har börjat bli mer och mer nöjd med min kropp, så jag gillar faktiskt inte att tänka så längre - det ger ingenting. Men skulle väl säga magen - den får gärna trimmas lite till

Vad gör du när du vaknar?

Kollar i mobilen för att piggna till, stiger upp och kokar kaffe fort som blixten

Önskar du din hud var ljusare eller mörkare?

Den dagen det har någon betydelse vilken hudfärg man har återkommer jag till frågan

Vem trivs du mest kring?

Matilda. Always have, always will

Har någon av dina ex ångrat ett break-up?

Jodå

Vill du gifta dig en dag?

Det är självklart! /hopplösromantiker_97

Är ditt hår långt nog för en hästsvans?

Mitt hår är långt nog för tio hästsvansar. Ångrar att jag inte lät frisören klippa mer

Stava ditt namn med din kind.

ujejhjhi9

Sportar du?

Too cool for sports_xoxo

Skulle du hellre leva utan tv eller musik?

Är det här ens en fråga? tv:n kan ryka alla dagar i veckan

Har du någonsin tyckt om någon men aldrig berättat det?

Det har hänt några gånger ja

Vad säger du under pinsamma tystnader?

Är man inte tyst under en pinsam tystnad..

Tror du ålder spelar roll i förhållanden?

Nej, däremot mognad. Men är man på samma plan rent mognadsmässigt kan man gå långt trots stor åldersskillnad, tänker jag

Vilka är dina favoritbutiker att shoppa på?

Sephora, Boohoo & Carlings

Vad vill du göra i din karriär?

Förändra människors liv till det ljusare

Tror du alla förtjänar en andra chans?

Beror helt på vad chansen gäller

Om du är extremt tyst, vad betyder det?

Att något är fel. Hug me

Ler du åt främlingar?

Brukar vara rätt så generös med leenden

Åka till yttre rymden eller havsbotten?

Förlåt men detta var ju också en korkad fråga. Rymdis, havsbotten kan väl vem som helst besöka 

Vill du ha en rumskompis?

Neiii, en sambo ju! 

Vad är du paranoid över?

Att dö, ända sedan bilolyckan. Insåg hur fort man kan förlora allt liksom. Glad över varenda sekund jag får här!

Vad är det elakaste någon har sagt till dig?

Det har jag nog förträngt. Men är det något jag avskyr så är det negativa kommentarer över mina tatueringar, that's my business liksom

Och det bästa någon sagt till dig?

"Jag kan inte föreställa mig ett liv utan dig" är väl det bästa man kan höra 

Har du gjort något nyligt du hoppas ingen får reda på?

Haha, nja. Inget konkret, tror jag varit rätt så skötsam! (:

Vilket språk vill du lära dig?

Är nöjd med språken jag kan, hade nog inte orkat lära mig ett till. Men att förstå något spaceat som japanska vore ju lite fränt haha!

Likes

Comments

View tracker

Prövning efter prövning har jag fått plöja mig igenom de senaste månaderna, de flesta vet nog vad som hände mig för ungefär en vecka sedan. Var med om en bilolycka kort sagt - mer detaljerat än så vill och orkar jag inte berätta här. Det var en riktig nära döden-upplevelse med änglavakt som skakat om mig och mina närmaste ordentligt. Jag klarade mig bra, vilket jag är obeskrivligt tacksam över. När jag och Elise under onsdag kväll (ett dygn efter olyckan) satt på Nodo och skålade för det lyckliga slutet sa servitrisen plötsligt "man kan vara rik på många olika sätt" and it really got to me. Han visste ju inte varför vi satt där och åt middag, men det var liksom så passande. Insåg att jag är jätterik nu. Rik för att jag får leva, vara frisk och för att jag har så många magiska människor omkring mig att ge och ta kärlek av. Bästa rikedomen i världen ju. Något inga pengar kan köpa.

Har även blivit en Volvo V70-ägare om vi ska prata om något lättsammare en sväng hehe. Det är så jäkla roligt att ha en ordentlig bil... Äntligen! Imorgon ska jag och Mr kombibreaker (för att det är en kombi och bilen combo-breakade mitt liv som golfägare tack och lov) på besiktning och sedan ska jag nog rulla in i en tvätthall och göra honom jättefin. Kombibreakern, ja så heter bilen. Jag är inte störd alls. Inte ens lite.

På onsdag är det dags för mig att byta look rejält, frisörstolen väntar och jag är urpeppad. Hur länge har inte jag traskat omkring i mitt svarta, långa svall? I love it to death men tror minsann en förändring kan vara uppfriskande. Lite ytlig glädje kan inte skada mig just nu alltså.

På torsdag får jag ÄNTLIGEN krama om min andra halva Matilda igen. Vi har inte hunnit ses efter studentresan (vilket är skamligt på riktigt) och saknaden har varit en plåga rent ut sagt. Tre dygn ska vi härja tillsammans i Luleå och kan lova att mitt lyckopiller lär göra mig gladare än jag varit på länge. Åhhh bästa hon.

Det slår mig ständigt hur lyckligt lottad jag är när det gäller mina närstående. Nu när jag ändå gled in på det sentimentala spåret (när är jag inte där egentligen) så vill jag rikta ett enormt tack till mina föräldrar som kämpat minst lika hårt som mig den här hemska veckan och varit mina trygga pelare (vilket de alltid är), lika stort tack till Elise för att hon satt med mig i timmar på sjukhuset, ställde upp till tusen och verkligen agerat storasyster åt mig mer än någonsin, Arvid för att han är en så underbar person som redan berikar mitt liv jättemycket fastän vi inte känt varandra länge än :') och moster med familj, morfar & farmor som alltid överöser mig med kärlek så att jag genuint känner den ända hit! u all the best. Man måste bli bättre på att visa uppskattning och ni förtjänar verkligen en obeskrivlig mängd ❤

Nu ska jag slå igång lite Netflix efter att ha storstädat hela dagen, känns skönt. Ta hand om er nu för bövelen så hörs vi en senare gång igen! Låttips bjuder jag på nedan 🙌

Likes

Comments

Mitt fokus ligger inte så mycket på att skriva av mig om min vardag längre men ibland är det skönt att skriva prestationslöst hehe. Oktober är snart här och tiden tycks gå i en rasande fart vilket jag tycker är skönt, för den här perioden är ganska händelsefattig för mig. Jobbar då och då inom hemtjänsten, inte heltid, vilket betyder att jag har mycket dötid i mitt liv just nu som jag inte riktigt lyckas känna mig tillfreds med. Känner mig inte så framgångsrik som jag skulle kunna vara, liksom. Skönhetsbloggar en del, umgås med bästis, men hoppas på att byta lite mer av min fritid mot ännu mer jobb. Tur jag ska introduceras i en ytterligare arbetsplats till veckan, för jag är inte redo att leva som en pensionär riktigt än. Faktum är att jag börjat plantera blommor, köpte senast en ny igår. Varningsklockorna skriker haha!

Funderat på att ta en tripp till Stockholm för att besöka bloggevent och lyxa till livet men kastat den planen åt sidan då jag hellre åker till min kära morfar, moster med familj, farmor och alla släktingar jag har längre upp i landet för en vecka istället. Blir nog mycket snart - efter mormors bortgång känns behovet så stort att få mycket tid tillsammans. Då läker man på ett annat sätt. Önskar bara att jag hade alla samlade i en och samma stad ibland haha. En tripp dit blir det i alla fall mycket snart, känns så himla skönt att kunna åka. Det är fördelen med mitt fritidsrika liv haha.

Hur går det med sorgen då? Nja, jag lever som vanligt men den där sprudlande glädjen är inte riktigt tillbaka inom mig. Har nog inte riktigt fått sinnesro än, mycket tankar och tårar ibland. Det mesta håller jag för mig själv, känns som att vissa upplever sorgen uttjatad efter några veckor. Att man borde leva vidare, vilket man gör, men man lider i tystnad. Hon var en av de som verkligen stått mig närmast genom hela livet, är så svårt att vänja sig vid att inte kunna nå henne bara. Men jag gör mitt bästa och ser att det går framåt. Det tar bara ett tag att finna sin roll i ett liv där inte hon finns längre. Utan att vrida och vända på sig allt för mycket liksom. Men snart tror jag att jag funnit min nya plats. Fyller livet med mycket vackert som att måla med akvarell (en ny kär hobby), omringa mig med fina människor, åka på små äventyr och shoppa fina klädesplagg. Man blir mästare på att skämma bort sig själv under tider som dessa. 

Well, dags att göra sig i ordning för kvällsjobbet. Ska ta med mig några blomskott och göra en tants dag bland annat, sånt gör mig själaglad. Sedan är det helg och som jag längtat efter den! Wihiii :)

Kramkram till alla som läste. Ni får ett musiktips som tack, typ. Världsfin låt. Pearl Jam är gudomliga ❤

Likes

Comments

Ett recept innehåller ingredienser, stora som små. Vissa ingredienser går att byta bort eller till och med radera, medan basingredienserna inte går att göra något bra utan. Lite så är det med relationer för mig, de som står mig allra närmast och som har fostrat mig är delar av dessa basingredienser i mitt liv. Andra bekanta är trots en stor betydelse för mig sådana som stundvis faller bort, eller byts ut. Så som arbetskamrater som byts ut i samband med ett nytt yrke, eller ytliga vänner man tappar kontakten med. Det känns, men man kollapsar inte. Det är livets gång. 

Mormor gick plötsligt bort. Utan förvarning fanns hon inte mer. Jag kollapsade, eller har kollapsat för ett tag. Precis som ett recept utan en viktig ingrediens. För jag har aldrig upplevt ett liv utan dig. Du var en del av den där grunden jag inte kunde se ett liv utan. Livet fortsätter och jag blir allt oftare glad igen trots att tomheten fortfarande känns med varenda steg jag tar. Jag kommer att bli van. Livet blir förnyat och byggs upp igen, säkert till någonting jättebra, men aldrig någonsin till samma som när du fanns här med mig. Svåraste biten att acceptera. 

Den oerhörda sorgen, smärtan och tomheten har lett mig in på vissa tankebanor. Har försökt att undvika dem, men man hamnar där ändå. Var är hon nu? Kommer vi någonsin att ses igen? Vi måste ses igen, jag måste tro det för annars blir förlusten för smärtsam tänker jag. Säger människor omkring att hon finns med mig hela tiden även fast hon inte syns, bara för att det är en uråldrig tröst så att vi lättare ska kunna gå vidare eller är det verkligen så? Men hur går det till i så fall, äter och sover hon? Vandrar hon vaken dygnet runt? Det är ju ingen vila. Eller ser hon mig från himlen? Jag förstår ingenting. Åkte ju flygplan för någon månad sedan och ovanför molnen fanns ju bara luft och ännu mer luft. Inget himmelrike med guldskimrande ängar, så var finns den himlen i så fall? Jag vill ju så gärna veta var min älskade har hamnat. 

Ni som gått igenom enorm sorg vet hur det är, man börjar destruktivt ifrågasätta sådant ingen helt säkert kan svara på tills det blir för rörigt och man måste ge med sig. Acceptera att man aldrig riktigt kommer att förstå döden innan man själv är där. Men det är lika jävla svårt varenda gång man slås av en stor förlust.

Sorg är fruktansvärt svårt. De första dagarna förstår omgivningen att man bär den, även på begravningen, men resten av tiden är den så djupt ingraverad och gömd att människor litar på ens leenden som dyker upp mellan varven. Inuti gör det ont och kommer göra ett långt tag. "Men nu har det ju trots allt gått två veckor och du måste fortsätta ditt liv som förut" och man lever självklart vidare och gräver inte ned sig för alltid, men det finns ingen bestämd tid då man måste vara alldeles läkt inuti igen. För processen är lång och ju större kärleken var, desto svårare är sorgen.

Trots att jag kommer gå vidare och acceptera ett liv utan dig blir receptet svårt att anpassa sig efter när en av mina stora grunder inte finns mer. Det är en form jag länge kommer behöva vrida och vända mig i för att slutligen slå mig till ro. Kunna bli riktigt bra igen. 

Jag älskar och saknar dig mormor. Det kommer att lätta med tiden, det vet jag, men du blir aldrig ersättbar ❤ Vila i frid, wherever you are

Likes

Comments

Hola! Minns ni mig? Har ni tänkt på mig varenda vaken sekund, undrat om jag försvunnit för gott? Trott jag flytt landet, tappat min skrivförmåga eller blivit en tråkig, upptagen människa? Om någon tänkt det sistnämnda var du närmast sanningen. Grattis. Studentresan, Sweden rock och självaste studenten susade förbi i en hiskelig fart och jag är ÖVERLYCKLIG över friheten som visat sig därefter. Vissa nyblivna studenter snackar förvirring, sorg och otrygghet... Men jag kommer nog inte sakna gymnasiet i sig en enda sekund, endast min älskade klass. Och vi kan ju alltid ses utanför skolan anyway. Det är så skönt att få göra vad man vill med sitt liv nu, har längtat ända sedan lågstadiet. Det liv jag kämpat för är nu i mina händer!

Har börjat med ett av mina drömjobb. Att få hjälpa människor. Hemtjänsten, och det är ett så nermörkat yrke att euforin varit stor nu när jag insett hur rätt det blev, för mig. Mitt liv är berikat av många nya, fantastiska människor. Mina kollegor är ursköna, för att inte tala om vårdtagarna. Mina tanter och gubbar har redan hunnit vinna en stor del av mitt hjärta, det finns ärligt ingen bättre känsla än när jag får dem att le. Att sitta med dem och prata om livet på arbetstid, hjälpa till på många olika sätt, kunna ge lite extra för att verkligen göra deras dag... Blir rent av själaglad av sådant. Framför allt, så är det så många gånger de hjälpt mig dubbelt tillbaka. Mår verkligen så bra på jobbet! Ni skulle bara veta vilka vackra samtal vi har. Hur mycket livsråd vi ger och tar, men främst hur mycket vi skrattar. Det har jag känt ända sedan första arbetsdagen - människor vill jag jobba med för resten av livet så som det känns nu. Har ju varit inne på att utbilda mig till socionom eller psykolog längre fram, det spåret känns mer rätt än någonsin. Mår verkligen bäst av att förbättra andras liv. Det känns 90% av tiden inte som ett jobb, mestadels bara när sömnbristen knackar på. Det får man ta, sova hinner man i graven som jag brukar säga! Hehe

... Så ja, har blivit lite "upptagen och tråkig" och så får det bli ett tag. Vissa är lediga och den synen plågar mig inte ens lite, inte än. Men till hösten ska jag unna mig lite semester, kanske även en flytt till egen lägenhet. Ja, ni hör ju. Det är mycket nu. A lot of good vibes! Så ingen nöd går på mig. Det var väl egentligen vad jag ville förmedla.

Hoppas ni som orkade läsa denna text har det minst lika fint, så hörs vi nästa gång jag får tid att skriva några rader. 

Kramen

Likes

Comments

Imorgon är det 10 dagar kvar till jag och snyggbrudarna lämnar landet för en vecka. Byter ut Sverige mot Alanya. TIO. När jag kommer tillbaka därifrån hinner jag knappt hoppa av flygplanet innan jag sitter i Elises Minicooper på väg till Sweden rock festival, vårt paradis. När vi rockat på där nere i flera dagar kommer jag hem till studentveckan. Party, party, party och sedan STUDENTEN. Och då frågar jag mig, som jobbar på att bli heltidsoptimist, varför jag ligger och skjuter upp min allra sista skolarbeten. Varför de två sista skolveckorna i HELA mitt liv går så här sakta. Varför jag är så seg på att bara göra bort skiten, även fast det är mycket. Att det är sista gången gymnasiet är orsaken till mycket borde vara motivation nog. På något vis blir det bara så, man prokrastinerar in i det sista. Men jag har börjat se ljuset i tunneln nu. Skolarbete för skolarbete bockas av, sommaren ser ut att bli ljus med roligt jobb och mina nybeställda bikinis behöver snart inte ligga och vänta på mig längre. Först i kön står dock det där sista himla plugget, så kör med mig nu alla blivande studenter - det är dags att mata! Låt tangentbordet få känna på löpande fingrar och ge era lärare inlämningar så de tiger. Jag tror det är biljetten till en extra euforisk student.

Likes

Comments

Jag har en medfödd talang. När jag var liten kallade pappa mig för Alfons Åberg, ville aldrig gå och lägga mig. Han hörde mig aldrig säga "jag vill gå och sova" under hela min barndom. När jag väl lagt mig i sängen steg jag i vanlig ordning upp ett antal gånger per kväll och skyllde på att jag var hungrig eller törstig bara för att få vara vaken lite längre, eller låg och pratade med mitt lejongosedjur som om han var en levande kreatur. Hellre det än att sova liksom. Sådan var jag, och lite så är jag än idag fast i äldre utgåva. Haha. Min pappa tvingar mig inte längre att lägga mig, vilket gör att jag med glädje ligger vaken och nattsuddar nätterna långa. Det spelar ingen roll att jag går runt hela dagar och klagar på hur trött jag är, eller hur svårt det är att stiga upp på morgonen (fy tusan, jag är verkligen inte en morgonmänniska!) men nattsuddandet är en livsförgyllare för mig. Det överväger allt. För det ligger faktiskt något magiskt över att vara vaken när man egentligen inte får eller borde, allt blir plötsligt tusen gånger intressantare. När omgivingen är knäpptyst och himlen mörk blir allt jag gör extra färgstarkt. Kreativiteten spirar! Men det bästa, verkligen bästa jag vet är att ligga i sängen och leta efter ny musik på Spotify om nätterna. Kan inte sluta när jag väl börjar. Där har ni svaren på mina smockfulla playlists. Ett av mina största intressen är garanterat att leta efter ny musik - men det ska vara på natten när jag egentligen borde sova. Strange kind of thing. 

Men vet ni vad, nu ska jag sova. Inte för att jag vill, men för att jag måste. Gute nacht peeps!

Likes

Comments

Wow vad jag behövde flera dagar utan skolångest, det var precis vad långhelgen bjöd på. Har kunnat slappna av och mysa till fullo, spenderat den största tiden med Elise. Såklart. I torsdags var jag, Elise, Rasmus, Maria och Madde en sväng till Luleå där de hade P3-klubbkväll på kulturens hus med en massa artister, stunden jag tyckte var allra roligast var helt klart när jag trädde in i ett rum med 90-talsmusik och helt plötsligt mötte William Spetz som sa "välkommen, dansgolvet är i full gång! häng på!" kändes som jag var mitt i en svensk komedifilm. Skön grabb han är. Jag var dessvärre chaffis den här kvällen så kanske inte hade fullt lika roligt som resten av kompisgänget, hehe. Men alltid lika mys med roadtrips.

Igår kväll hämtade Elise upp mig efter att jag hade storstädat och tvättat en hel dag, vi var en stund hos hennes släktingar och deltog sedan lite smått i cruisingen. Är nog bland det konstigaste jag varit med om, skämdes enormt där i bilkön så vi åkte bara några meter innan vi lämnade bilen hemma istället. Hahaha! Inte riktigt vår grej. Sov hur som helst över i stan och vi hade det roligt som alltid.

Nu är jag hemma igen och är enormt yr, har huvudvärk och mår illa så kan inte göra mycket annat än ligga i sängen. Fattar inte vad detta mående beror på, mår så jämt och ingen skolsköterska eller läkare hittar något fel. Riktigt trist då det hindrar mig från att vara ute i finvädret, en springtur hade inte suttit fel i kroppen nu. Det får kanske bli ikväll. Yaya, färdigbabblat! Nu ska jag vila. Ha det 😘

(Fått mina tre första MAC-pressutskick i veckan också! Är så lyrisk och tacksam)

Likes

Comments

Äntligen återförenades vi, jag och min galning. Fredag kväll bestod av godisätande och prat, det fanns så mycket att uppdatera varandra om. Igår hämtade Denise och Alexandra oss vid 15-tiden efter att vi gjort oss klara för festligheter ett bra tag. Vi drog och handlade för att sedan laga supergod middag hos Denise och fira valborg med ett skönt gäng, fler anslöt sig eftersom. Majbrasan hann vi besöka i några sekunder, spelade sedan spel, hade sing along i vardagsrummet och satt ute vid en brasa med dricka och mös sent på natten. En magisk kväll, vilket inte förvånar mig då det var mina bästa lulebor jag fick tillbringa den med. I bästa Luleå.

Det är något med den staden. Jag blir så barnsligt lycklig, känner mig alltid lika trygg och hemma. Det är rätt märkligt hur jag kan känna så efter så många år på annan ort, men mitt hjärta bara skriker efter att flytta tillbaka. Hoppas innerligt att det blir så someday soon. Har ni någonsin känt den känslan? Att bara veta hur en plats är den rätta. Är så svårt att undvika dragningskraften, för allt man önskar i livet är väl att hitta hem. På något sätt. 

Kvällens planer är att bloggjobba samt göra bort lite plugg. Ska försöka distrahera separationsångesten som slog mig då jag åkte från min bästa Matilda, saknar dig redan. Men positiva tankar - nu är det några få veckor kvar till Alanya, Sweden rock och studenten! Ska bli klar med alla tråkiga måsten bit för bit, så får jag ha roligt snart igen. Med stark betoning på roligt. 

Tack för helgen alla medverkande och extra tack till Matilda. Ni är fantastiska!!! ❤

Likes

Comments