Header

Personer/situationer som jag nästan kan garantera att vi nästan alla stör oss på. Här är 10 saker som jag stör mig något enormt på hos människor, listan kan göras så mycket längre men kände att 10 saker räcker bra.

1. Människor som inte kan sköta sitt arbete. t.ex de som låtsas att det är något "annat" de ska göra men smiter istället undan så att någon annan måste göra deras uppgift.

2. Då vissa killar/tjejer inte kan prata med en förutom när de är påverkade (av alkohol)

3. När människor är supertrevliga via sociala medier för att få människor att gilla dem fast de i verkliga livet är idioter.

4. Falska människor, folk som tror sig vara ens vän men som springer och snackar skit bakom ryggen på en.

5. Människor som är svåra att förstå sig på.

6. Folk som tar precis allting seriöst, går inte att skämta om någonting.

7. När människor står ivägen och inte kan flytta på sig fast de ser att man kommer. Man måste nästa skrika dem i ansiktet för att de ska flytt på sig.

8. De som tror de kan allting.

9. Folk som inte kan lyssna på en, avbryter, suckar eller går därifrån.

10. De som inte kan samarbeta med andra.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hipp hipp hurra för idag är det min födelsedag!
Hade sett framemot min födelsedag redan en vecka innan men så blev jag sjuk vilket sög. Men min födelsedag blev ändå lika bra som vilken annan som helst. Blev uppvaktad av vänner, släkt och familj och fick massor med fina presenter, bl.a ett par jättesnygga ridbyxor 😍 Har planerat in en liten resa med mina vänner för att fira om ett par veckor och jag ser framemot det så sjuukt mycket!

Likes

Comments

Hade kvällsstallet som vanligt i tisdags. Hade känt av febern i kroppen redan på morgonen men termometern visade ingen feber, därav jag åkte till stallet. Trodde bokstavligen jag skulle dö när jag skulle springa fram och tillbaka och hämta in hästarna till natten och sätta ut morgonhöet i alla hagar. Släpade mig genom kvällsstallet och när jag kom hem hade jag över 38 graders feber. Resten av tisdagskvällen var jag sängliggandes och inte orkade med det minsta lilla. På onsdagen steg febern och jag låg med över 39 graders feber. Idag ville mamma att vi skulle ta crp test så vi åkte till hennes jobb och det visade sig att jag hade 120 i crp (normalt ska det vara 8). Blev raka vägen till sjukhuset, därifrån jag sen blev visad till akuten. De tog blodprov och svalgprov och menade att det var halsfluss jag hade eller också körtelfeber. De gav mig en väldigt stark antibiotika kur och ett råd om att inte rida, eller göra något annat som kan skada magen på 3 veckor eftersom de inre organen sväller upp och kan ha chans till att spricka om man t.ex får ett slag i magen under denna situation. Hade förut i höst också en stark antibiotika kur för svullna tonciller och jag har ingen lust med att gå på antibiotika 😷 Och nu när jag inte får rida på 3 veckor så vet jag inte vad jag ska göra.

Likes

Comments

Nu när det börjar bli mörkt och kallt vill man ju bara åka bort, bort från kylan och mörkret och resa långt bort till värmen mer än något annat. Här är 6 av mina drömresor dit jag på ett eller annat sätt ska ta mig någon gång i livet 🛩

Bora Bora - Franska Polynesien

Maldiverna

Dubai

Bali - Indien

Aruba

Koh Phi Phi öarna - Thailand

Likes

Comments

Många har frågat mig om hur och varför jag sökte studieplats till Ypäjän Hevosopisto våren 2015 och om det verkligen är så bra som det ryktas om. Så tänkte berätta "lite" om min väg till Ypäjä.

Våren 2015, när det var dags för mig att söka vidare efter grundskolan. Hade planerat in mig på att gå frisörutbildning, bygg, kosmetolog eller  interiörs assistent. Men planerna ändrades snabbt då jag för skojjs skull skulle se på olika "hästutbildningar". Det fanns inget stort utbud av sådant i Finland, endast Brusaby, Ypäjä och Kaustby sen var det  bara utbildningar i Sverige ss. Flyinge och Wången.

Blev fast i Ypäjä sen jag hittade deras hemsida och det visade sig att de hade öppet hus 2 veckor senare och jag och mamma bestämde att vi skulle åka dit då. Så i februari tog vi tåget ner till södra Finland. Väl där visste jag att det var dit jag ville efter grundskola och jag la in en sökning. Det är väldigt svårt att komma in och det visste jag när jag sökte. Fick ett brev ca. en månad senare att jag var välkommen på inträdesprov och jag hoppade bokstavligen, typ i taket.

150st fick plats på inträdesprovet och det var 250 som sökt. Inträdesprovet gick åt helvete. Vi blev indelade i grupper och vi skulle bli tilldelade varsin häst och rida dressyr, vilket bestod av enkla övningar i alla gångarter och sen att hoppa en bana. Grupparbete och intervju hörde också till inträdesprovet. Min grupp var första som skulle rida och hästarna vi fick välja mellan kom in på en rad och de var blandade hästar. Jag lät de andra välja först innan jag tog en häst åt mig eller ja, det var en tjej som såg nervöst på mig och sa att "du får ta den där hästen" och pekade på den största hästen som även var en hingst. Hästen hette Lamaro och han var så himla fin. En skimmel på 180cm. Vi fick inte använda pall när vi skulle upp vilket jag klarade med nöd och näppe. 16 maj skulle jag få besked om jag sluppit in eller inte.

Var i stallet den dagen när Tiina (en kompis som jag lärde känna på inträdesprovet) skickade ett meddelande där det stod "Oletko nähnyt sisäänpääsy lista? on pakko katsoa 😉". Gick direkt in på nätet och kollade och tro det eller ej men antagen var jag 😄 blev helt chockad och fick inte fram ett ord ringde mamma och pappa och sa att jag tror att jag sluppit in till Ypäjä. De sa att jag hade fått ett brev därifrån också och jag bad dem öppna det och där stod det att jag blivit antagen. Började gråta av lycka. Jag vet det låter löjligt men efter inträdesprovet trodde jag aldrig att jag skulle komma in. Det var 80st av 250 som slapp in. Gick direkt och berättade för stallägaren och hennes dotter som har hjälpt mig på alla sätt och vis för att lyckas.

hösten 2016 flyttade jag till Ypäjä. Bodde på internat och det såg ut som en radhuslägenhet och vi var 6 styckna som bodde där tillsammans. Skolområdet är väldigt stort med 5 stall och 4 maneger och 300 hästar.

Skolstarten började med många test, i matte, engelska, läsförståelser osv. Vi red och tömkörde väldigt lite och det var det många blev väldigt besvikna över eftersom det mest var läsämnen och väldigt lite praktiskt under åtminstone det första året. Väldigt långtråkit på kvällarna också. Började ta Este valmennus tunnit (ridlektioner) med en häst som hette Eeva för Nora Nordstöm också började jag åka till skolans egna Back on Track gym för att ha någonting att göra när jag inte var i skolan. Sen blev det lite bättre när vi blev tilldelade varsin sköthäst och min hette Kurt (Neighbours Friend). Våren 2017 blev det bättre i skolan, inte lika långtråkigt som förut då det blev mer praktiskt. Vi fick välja inriktningar och jag valde Hhp (hevosharrasteohjaaja) även praktiken började vi med och mer stallveckor.

Det var många i min klass som slutade just för att det inte var som de hoppats på men det är viktigt att ge det en chans. Under 2016-2017 gick vi ner från 13 personer till 8. Min klass var väldigt bra och blandad men vi trivdes ihop. Själv är jag på nåt slags läroavtal nu här där jag bor, jag har inte slutat men min klasslärare gav mig ett erbjudande att det går att jag gör lite studier här så behöver jag inte resa fram och tillbaka 500km med tåg och buss hit och dit. Så jag är nog kvar i Ypäjä ennu är bara hemma en stund emellan.

Lärarna är väldigt bra där och är man svenskspråkig som mig så kan man få ta vissa prov och sådant på svenska. Även vissa lärare kan svenska så det är inget att oroa sig för. Litet, eller ganska stort minus att vara svenskspråkig i en finsk skola är att man kan stöta på "svenskhatare". Vi är väldigt lite svenskpratande i Ypäjä, 8st. Men jag vill pusha andra svenska att studera på finska för du får inte bara utbildning, du får också finskan på köpet och tro mig, det är värt det hur tufft det än låter 😉

Ypäjän Lamaro

Ypäjän Eeva

Kurt

Likes

Comments

Känns som om det är evigheter sen jag uppdaterade bloggen. Inspirationen bara dog. Det har egentligen inte hänt så mycket speciellt under de dagar och veckor jag varit borta härifrån, förutom att Anni och Katri kom på besök från Ypäjä i fredags då jag skulle göra de praktiska proven. Jag gjorde proven tillsammans med Amanda och det gick långt över förväntan med 2½ rätt av 3 möjliga 😄 Stallet och allt annat har flutit på som vanligt och nu har även jag och Hilda börjat träna till 28.10:es maskerad hoppning. Blir ingen stor utklädnad av oss inte för vill inte riskera att Hilda blir rädd för någonting som fladdrar eller liknande så vi blir bara cowboy och westernhäst denna gång. Hilda har en tendens att smita förbi hinder och här om dagen hittade jag en artikel i Hippson om hur man kan träna bort det. Visst, det finns många olika sätt att träna bort saker och ting med men tyckte personligen att detta verkada väldigt vettigt:) övningen hittar ni i bilden nedan.

Likes

Comments

Kom till stallet strax efter 3 idag. Skulle inte starta innan kl.19 själv men eftersom jag var med och ordnade tävlingen så behövde jag vara i god tid. Stressigt värre, hamnade att vara domare i de två första klasserna så han knappt rida fram Hilda innan start, banan han jag inte gå med varken Hilda eller Kotten, visste alla avstånd och hur jag skulle rida då jag varit med och byggt banan och suttit i domarstolen, som tur var. Annars vet jag inte vart jag skulle tagit vägen. Nåväl, Hilda var väldigt spänd och nervös men hon gick över förväntan. Kotten slog det slint för redan på framhoppningen så valde att avbryta efter en stund i grundomgången. Rent ut sagt en spännande dag. Hade inga höga förhoppningar med dem båda så jag är nöjd:) Har siktat in mig att tävla igen med Hilda 28.10.

Likes

Comments

Har anmält mig till min och Hildas första hopptävling tillsammans nu på måndag, även en start med Kotten. Hilda går klass 3, 50-60cm och Kotten klass 4, 70-80cm. Inga högre klasser då det framförall är Hildas första och Kotten är som han är:) Nervös så in i helvete då ingen av hästarna är lätta. I och för sig så är det bara en stalltävling, men jag vet hur Kottens tävlingsnerver är. Hilda har aldrig tävlat förut, varken med mig eller någon annan så det blir spännande. Hopptränade lite med Hilda idag och hon gick riktigt fint:) Imorgon blir det dressyr för Hilda och på lördag lite hoppning igen innan måndag. Vet dock inte hur jag ska hinna rida Kotten innan tävling då mitt schema är fullspäckat, får väl försöka klämma in ett ridpass med honom på något sätt.

Likes

Comments

Idag fyllde världens bästa mamma 42 år ❤ Helt till hennes ära städade jag huset och bakade en marrängtårta med choklad och jordgubbar tills hon kom hem från jobbet. Presenter och blommor i vanlig ordning och den vanliga familjekören 🎶 Senare blev det hämtmat från en ny hamburgerrestaurang i stan och mys resten av kvällen. Hamnade även en sväng till stallet som vanligt. Vet att du läser detta mamma, så stort grattis på födelsedagen, älskar dig 😘

Likes

Comments

Föratt dra en lång historia kort. Året var 2008 och jag hade precis fått börja rida. Hade inte alls varit på många ridlektioner innan de kastade upp mig på Morjak. Jag tyckte han var stor, väldigt väldigt stor. Hade ju bara ridit små shettisar innan. Nåväl, han inte mer än upp på honom så ställde han sig på bakbenen och backade, fort! blev livrädd och började gråta. Ridläraren sa att jag måste hålla ner händerna lågt på manken eftersom han är väldigt känslig, allt ska vara perfekt för honom. Bra där tänkte jag, att sätta mig och rida honom när jag knappt har ridit någonting alls. Satt och skakade på hästryggen och ville inget annat än att hoppa av och aldrig se honom mer, men ridläraren övertygade mig att skritta lite med honom. Och det var efter det allting vänden, från att ha varit livrädd till att han blev min största kärlek till häst någonsin! Och det har han vart ända sen dess. Han blev min sköthäst och vi tränade och tränade, lektion efter lektion tills vi kände varandra ut och in. Han blev även min första tävlingshäst. För det mesta gick det åt helvete men vi hade fina rundor också 😉 vi hade det så roligt tillsammans år efter år efter år. Vi började träna frihetsdressyr och vi blev faktiskt rätt så duktiga. Tafatt och bus i manegen tillsammans, vilket liv. De var de bästa åren någonsin. Att få lära känna en häst på de viset e helt magiskt, vilken kommunikation man kan få. En del skador blev det också, främst på mig då. En gång fick jag gå med kryckor och en annan var hela ryggen uppriven eller så var det en hjärnskakning. Kommer aldrig glömma när vi skulle tävla och han tyckte att alla hinder såg ut som farliga monster som man absolut inte kunde hoppa över, utan istället sprang man runt, runt, runt i manegen och vägrade stanna när ryttaren sa till. Minns hur förbannad jag var efteråt men nu är det bara en rolig sak 😂 Mortti, som han kallas är en väldigt speciell häst, en konik med väldigt starka viljor. Idag är han hela 29 år men lika pigg som om han vore 3. Han har en väldigt speciell plats i mitt hjärta och det kommer han alltid att ha. Utan honom skulle jag inte vara här där jag är idag, det är han som lärt mig ❤ eller ja åtminstone att busa och ha det roligt och att allting inte behövs tas på allvar varendaste gång 😉

Likes

Comments