Header

Känns som om det är evigheter sen jag uppdaterade bloggen. Inspirationen bara dog. Det har egentligen inte hänt så mycket speciellt under de dagar och veckor jag varit borta härifrån, förutom att Anni och Katri kom på besök från Ypäjä i fredags då jag skulle göra de praktiska proven. Jag gjorde proven tillsammans med Amanda och det gick långt över förväntan med 2½ rätt av 3 möjliga 😄 Stallet och allt annat har flutit på som vanligt och nu har även jag och Hilda börjat träna till 28.10:es maskerad hoppning. Blir ingen stor utklädnad av oss inte för vill inte riskera att Hilda blir rädd för någonting som fladdrar eller liknande så vi blir bara cowboy och westernhäst denna gång. Hilda har en tendens att smita förbi hinder och här om dagen hittade jag en artikel i Hippson om hur man kan träna bort det. Visst, det finns många olika sätt att träna bort saker och ting med men tyckte personligen att detta verkada väldigt vettigt:) övningen hittar ni i bilden nedan.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Kom till stallet strax efter 3 idag. Skulle inte starta innan kl.19 själv men eftersom jag var med och ordnade tävlingen så behövde jag vara i god tid. Stressigt värre, hamnade att vara domare i de två första klasserna så han knappt rida fram Hilda innan start, banan han jag inte gå med varken Hilda eller Kotten, visste alla avstånd och hur jag skulle rida då jag varit med och byggt banan och suttit i domarstolen, som tur var. Annars vet jag inte vart jag skulle tagit vägen. Nåväl, Hilda var väldigt spänd och nervös men hon gick över förväntan. Kotten slog det slint för redan på framhoppningen så valde att avbryta efter en stund i grundomgången. Rent ut sagt en spännande dag. Hade inga höga förhoppningar med dem båda så jag är nöjd:) Har siktat in mig att tävla igen med Hilda 28.10.

Likes

Comments

Har anmält mig till min och Hildas första hopptävling tillsammans nu på måndag, även en start med Kotten. Hilda går klass 3, 50-60cm och Kotten klass 4, 70-80cm. Inga högre klasser då det framförall är Hildas första och Kotten är som han är:) Nervös så in i helvete då ingen av hästarna är lätta. I och för sig så är det bara en stalltävling, men jag vet hur Kottens tävlingsnerver är. Hilda har aldrig tävlat förut, varken med mig eller någon annan så det blir spännande. Hopptränade lite med Hilda idag och hon gick riktigt fint:) Imorgon blir det dressyr för Hilda och på lördag lite hoppning igen innan måndag. Vet dock inte hur jag ska hinna rida Kotten innan tävling då mitt schema är fullspäckat, får väl försöka klämma in ett ridpass med honom på något sätt.

Likes

Comments

Idag fyllde världens bästa mamma 42 år ❤ Helt till hennes ära städade jag huset och bakade en marrängtårta med choklad och jordgubbar tills hon kom hem från jobbet. Presenter och blommor i vanlig ordning och den vanliga familjekören 🎶 Senare blev det hämtmat från en ny hamburgerrestaurang i stan och mys resten av kvällen. Hamnade även en sväng till stallet som vanligt. Vet att du läser detta mamma, så stort grattis på födelsedagen, älskar dig 😘

Likes

Comments

Föratt dra en lång historia kort. Året var 2008 och jag hade precis fått börja rida. Hade inte alls varit på många ridlektioner innan de kastade upp mig på Morjak. Jag tyckte han var stor, väldigt väldigt stor. Hade ju bara ridit små shettisar innan. Nåväl, han inte mer än upp på honom så ställde han sig på bakbenen och backade, fort! blev livrädd och började gråta. Ridläraren sa att jag måste hålla ner händerna lågt på manken eftersom han är väldigt känslig, allt ska vara perfekt för honom. Bra där tänkte jag, att sätta mig och rida honom när jag knappt har ridit någonting alls. Satt och skakade på hästryggen och ville inget annat än att hoppa av och aldrig se honom mer, men ridläraren övertygade mig att skritta lite med honom. Och det var efter det allting vänden, från att ha varit livrädd till att han blev min största kärlek till häst någonsin! Och det har han vart ända sen dess. Han blev min sköthäst och vi tränade och tränade, lektion efter lektion tills vi kände varandra ut och in. Han blev även min första tävlingshäst. För det mesta gick det åt helvete men vi hade fina rundor också 😉 vi hade det så roligt tillsammans år efter år efter år. Vi började träna frihetsdressyr och vi blev faktiskt rätt så duktiga. Tafatt och bus i manegen tillsammans, vilket liv. De var de bästa åren någonsin. Att få lära känna en häst på de viset e helt magiskt, vilken kommunikation man kan få. En del skador blev det också, främst på mig då. En gång fick jag gå med kryckor och en annan var hela ryggen uppriven eller så var det en hjärnskakning. Kommer aldrig glömma när vi skulle tävla och han tyckte att alla hinder såg ut som farliga monster som man absolut inte kunde hoppa över, utan istället sprang man runt, runt, runt i manegen och vägrade stanna när ryttaren sa till. Minns hur förbannad jag var efteråt men nu är det bara en rolig sak 😂 Mortti, som han kallas är en väldigt speciell häst, en konik med väldigt starka viljor. Idag är han hela 29 år men lika pigg som om han vore 3. Han har en väldigt speciell plats i mitt hjärta och det kommer han alltid att ha. Utan honom skulle jag inte vara här där jag är idag, det är han som lärt mig ❤ eller ja åtminstone att busa och ha det roligt och att allting inte behövs tas på allvar varendaste gång 😉

Likes

Comments

Sista praktikdagen igår och nu väntar 1 veckas semester innan hemmastudierna börjar. Har haft det riktigt bra under praktikveckorna. Har utvecklats en hel del till inom ridningen, hästskötseln och framförallt mottagande av kunder. Om lite mindre än en månad kommer Anni och Katri på besök från Ypäjä och då blir det prov i hoppning och dressyr.

Likes

Comments

För i helvete var det första jag tänkte när jag vaknade imorse. Tryckte på snooze knappen och tänkte att jag skulle hinna somna om under den minuten innan alarmet skulle gå igång igen. Men nej, tankarna började gå runt och jag började tänka på livet istället. Slängde av mig täcket och tänkte att idag, idag är dagen då jag ska ta tag i mitt liv igen (huruvida långt det räcker får vi se då). Ni som läste min blogg innan jag startade om den vet att jag mått väldigt dåligt psykiskt och att livet har gått väldigt mycket neråt pga. psykisk ohälsa då. Men nu ska vi inte prata om det, nu ska vi tänka positivt istället. Steg iallafall upp och åkte direkt iväg till stallet. Stalljobb som vanligt och sen ett pass med Amanda och hon var lika pigg och fin som vanligt. När jag kom hem blev det en liten motionsrunda med vår hund Buffa, var så pigg och på att börja sätta igång den frivilliga träning igen så ska nog ta och skaffa mig ett gymkort pånytt:) Senare på kvällen blev det ett kort besök hos farmor och farfar, alltid lika kul att träffa dem<3 

Likes

Comments

1. Jag är född år 2000

2. Mindre rörlig i höger arm pga. erbs pares

3. Älskar pepsi max

4. Min familj består av mamma, pappa, storasyster, storebror och lillasyster

5. Har hållit på med hästar sen 2008

6. Hatar bh:ar

7. Har bloggat ca. 4 år dock vääldigt fram och tillbaka

8. Har spelat innebandy och fotboll när jag var yngre

9. Har fått pris för bästa spelaren på plan i innebandy

10. Lärde mig vissla när jag var 5 år

11. Lärde mig cykla utan stödhjul när jag var 4 år

12. Har under en längre tid velat börja köra cross

13. Väldigt intresserad av drifting

14. Tror alltid för mycket

15. Hatar att bråka med folk

16. Har väldigt svårt att visa människor hur jag faktiskt mår

17. Älskar att se skräckfilmer fastän jag blir rädd i efterhand

18. Mörkrädd

19. Älskar lockigt hår på killar

20. Sjukt rädd att bli gravid i tidig ålder

21. Duschar alltid i kokhett vatten

22. Hatar spindlar

23. Tänkte söka till MGP när jag var liten

24. Har alltid velat börja spela fiol

25. Skäms över att komma försent till arbete

26. Gillar Country musik och power metal band och dyl.

27. Pedantisk

28. Får väldigt lätt beslutsångest

29. Har gått i orkester

30. Litar för för lätt på andra

Likes

Comments

Blev hoppning på schemat idag tillsammans med Evelina och hennes ponny Ducati. Blev en rätt så spontan träning idag då det inte alls var planerat att jag skulle ut och hoppträna, men planer kan ändras snabbt. Iallafall, Pedro fick komma med idag och träningen började "lungt" och fint precis som det brukar med lite bakutsparkar hit och dit. Men när vi väl skulle börja hoppa bar det av, tränaren stod och bet på naglarna av nervositet och Evelinas mamma och övriga satt och håll andan uppe på läktaren. Har aldrig sett på maken till mer rodeohäst  😂 Fanns inte så mycker mer än att hålla fast och rida å vara beredd på allt möjligt. Snabbt gick det i kombinationer men väldigt fina hopp endå:) Rätt så nöjd med hoppträningen endå, värre kunde det ha gått.

Likes

Comments