Ja, jag vet att jag typ gnäller för de mesta nu,
Men så är det!

Natten är kommen och tankarna börjar yra omkring.
Av någon konstigt anledning får jag en känsla av att man blir lurad.
Det gör liksom ont i magen.
Jag ser vanliga gamla tecken.
Jag känner rädsla.
Men jag vet inte för vad.

Jag vill inte tro på det jag känner.
Men hittills har magkänslorna stämt in rätt bra.
Känns som om man är i en labyrint och aldrig kommer hitta ut.

En liten positiv ljusglimt hade gjort så mycket i denna dystra tid jag går igenom.
Jag HATAR höst/vinter tiden..
det enda som är roligt är ju min födelsedag & julen.

Varenda litet hemskt besked jag fått i mitt liv har hänt under höst/vinter halvåret.
Därför runt slutet på augusti ställs min kropp om och jag blir mer deprimerad än vanligt.

Känner mer sorg, mer hopplöshet, mer negativitet.

Det som jag brinner för och som får mig att ändå fungera i vardagen är min älskade dotter.
Utan henne vet jag inte vad jag hade gjort.


Jag känner ilska nästan mot allt, minsta lilla.
Minsta lilla som egentligen inte skulle stört mig i vanliga fall stör jag mig på så otroligt mycket nu.

Allt tjat ger mig dubbelt så mycket press, all frånvaro ger mig dubbelt så mer känsla av ensamhet.
Ja, som ni förstår så ökar den negativa delen en aning under detta halvåret.

Aja, fått ur mig en del iallafall,
Har jag klarat av alla andra år så kan jag fasen klara detta med!

Styrkan & viljan är med mig iallafall... 💪🏻

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 25 Readers

Likes

Comments

Ungefär så undrar jag..?
Varför ska allting vara så svårt?

Varför kan man inte bara bestämma sig?
Varför måste det vara så mycket annat runt omkring?

Huvudet snurrar dygnet runt, så det är då inte lätt att somna.
Pressen från vartenda hörn och tränger in mig i en vrå.
På allt detta har jag dessutom blivit förkyld och ligger med 39,5 graders feber just nu.
Förvånansvärt pigg ändå för att vara såpass hög feber.
Men de får man väl fan för efteråt.
Ryggen värker och allt bara... ja, allt bara skriker blä just nu.
Har inte ork eller lust med någonting just nu.

Får försöka sova så jag orkar gå iväg med dottern till dagis imorgon... ❤️

Säkert hennes förtjänst att man ändå är så pigg som man är, hon är ju trots allt mitt ljus i de allra mörkaste stunder!
Ingenting slår henne ❤️


”Perfect two”
Näe, godnatt på er! 🤫😴

  • 50 Readers

Likes

Comments

Godmorgon...

Helt otroligt att vara vaken vid denna tiden för min del.
Men efter flera gångers vaknande med panikattacker så gav jag nu upp.

Vet inte varför men de är väl pågrund av allt runt omkring mig som hänt.

Känner rädsla i hela kroppen, rädsla över att glömmas bort.
Men hoppas det inte blir så.
Känns nästan som jag blivit utbytt?

Känner mig så ensam fast ändå inte.
Jag är evigt tacksam för de personer som ändå hört av sig och frågar hur man mår.
Jag ger dem ett fake smile och säger ”det är lugnt, det får gå, jag mår bra”.

Plötsligt känner jag så enormt ansvar.
Att se till så man ses, att min bror kan vara delaktig m.m.

Det svider lite i mig varje dag ännu, men det går väl över?
Huvudet snurrar i alla dessa tankar och känslor.

Men i allt detta mörker kommer ett ljus.
Idag ska jag få göra det jag tycker allra bäst om.
Idag ska jag få åka till Ullared för min årliga julklappshandling.
Har ju ca 4 familjer som det ska handlas till..
så hoppas dagen blir bra!


Hejsvejs på er! 💯❤️

  • 37 Readers

Likes

Comments

Ungefär så jag känner just nu.

Jag vet verkligen ingenting, huvudet är nollställt.
I början av förra veckan hade jag problem & tankar som redan var jobbiga.
Val och funderingar som nu får prioriteras ganska lågt.
För att i helgen fick jag ett besked jag egentligen trott skulle komma tidigare men varit glad för att det aldrig gjorde det, ett besked jag varit rädd för ska komma.
Ett besked som ändrar hela min livssituation.
Som ändrar så mycket små vardagsgrejer.
Helt plötsligt blev man som ett litet ledset barn igen.

Jag vet inte alls vart jag ska ställa mig till allt detta.
Jobbigt är bara förnamnet av vad jag känner just nu.
Bara en sån enkel sak som att gå och handla tar varenda liten gnutta kraft jag har.

Jag är inte arg på någon över detta valet som gjorts!!!
Det är bara en stor förändring som kommer ta tid att bli van vid.

Har slutat kunna sova på nätterna, vilket också gör att man inte orkar på samma sätt.

Försöker att inte tänka på det, men det är svårt efter drygt 21,5 år...
Var tvungen att få ur mig lite innan huvudet sprängs.
Nu ska jag fixa till mig innan man ska på sitt första föräldramöte på dotterns förskola.
När blev jag gammal? 😐🤓

Hejsvejs! ✌🏻

  • 107 Readers

Likes

Comments

Shit, Hej!
Det var absolut inte igår som jag skrev här! 😅

Ganska mycket som har hänt sen juni faktiskt..
Men tänker inte gå in på det så mycket i detalj.

Tänkte mer be om ursäkt för den enormt dåliga uppdateringen, men min kropp och mitt psyke är tyvärr inte i harmoni med varandra.

Jag forslas fram och tillbaka, flera gånger om dagen mellan att vara glad till att vara så långt ner i bott som det bara går.

Funderar starkt på att kontakta min läkare för att be om att få starkare antidepressiva.

Jag känner mig liksom tom...
men ändå hel på något konstigt sätt.
En del av mig skriker ”glöm och tänk på framtiden” för allting, medan andra halvan av mig skriker ”kom ihåg dina minnen, vilka vägar du kom via dina val som gjordes då”.
Ah nä, för er kanske det är rätt obegripligt och jag ska vara ärligt med att säga att det är knappt att jag förstår själv vad jag skriver, tänker och/eller ens känner just nu.

Men kan försöka att bli bättre på att blogga här.
Men just nu så ska jag försöka sova för imorgon är det tisdag och det innebär dagis för lillan!

Kör lite bilder som avslut.
Godnatt! ✌🏻

  • 122 Readers

Likes

Comments

Hejsan!!

Jag tänkte faktiskt få ur mig lite gnäll faktiskt denna gången.


Jo, detta med fest & alkohol?
Dagligen (alltså även vardagar) ser jag statusar på fb, instagrambilder m.m på folk som har festat?
Jag bara undrar VARFÖR?!

Ja visst, det kan vara roligt någon gång, och ja det är roligt när man nyss fyllt 18 när man får gå till krogen eller när man fyllt 20 och får köpa sprit på systemet.
Men alltså varje dag? Varje helg?
Vad är vitsen?

Ibland kan jag seriöst sitta och kolla på dessa bilder och faktiskt fundera över vad deras föräldrar tänker?
Hur "stolta" är dem på en skala över att deras barn jobbar för att få ihop pengar till festande?
Allvarligt är det bara jag som ser det som löjligt? 🤔
Nej jag uttrycker inte detta pga att jag själv inte festar så. För jag har aldrig varit en fest människa.
Jag har supit mig dyngrak 2 gånger sen jag fyllde 18.
Varför? Jo för så jävla roligt är det inte.
Spendera en sjukt jävla massa pengar på nåt som är till för en kväll.

Visst jag har säkert fått en annan syn på det sen jag blev mamma oxå men ärligt talat har jag tänkt såhär så länge jag vetat vad alkohol gör.

Jag har "vänner" som endast hör av sig när dem är fulla, jag hade vänner som tyvärr blivit fast i alkoholism.

Allvarligt, är det värt det?
Jag har börjat ta avstånd från såna människor för jag känner att jag är alldeles för "gammal" för dem och deras beteende.
Även om dem i själva verket är äldre än mig rent åldersmässigt.

Jag är GLAD att jag inte är en festmänniska.
Jag gör inte bort mig så på en massa fester.
Min dotter behöver aldrig skämmas över något jag har gjort på en fest.
Det räcker med att människor jag känt/känner har blivit som dem blivit med alkohol i kroppen och givit mig men för livet istället.

Ungdomar klagar på att lägenheter är för dyra?
Haha, tro fasen det när dem vill ha eget boende men slösar upp hela sina löner på krogen, fester och sprit?
LÖJLIGT!

Nej, nu ska jag sluta klaga.
Istället ska jag umgås med min dotter och mysa PÅ EN LÖRDAGSKVÄLL, HEMMA.
Peace out ✌🏻

  • 383 Readers

Likes

Comments

Halloj på er det var inte igår!
Sorry för 'no updates' men ja, det finns anledning till det.

Men just nu känner jag att jag bara måste få skriva av mig.

Just nu känns livet en aningen kaos.
Alltså verkligen KAOS.

Huvudet går på megaspinn och min kropp har börjat säga ifrån.
Det blir korta nätter med sömn, sura uppstötningar framåt kvällen och in på natten, huvudvärk, ont i hela kroppen, anar ev panikattacker dessutom.

Den senaste tiden har inte varit lätt för mitt huvud att hänga med.
All ork & kraft tar jag för min älskade dotter, det är tur jag har henne så man får en massa kärlek & glädje på dagarna och jag får spendera varje sekund med att ge henne en massa kärlek tillbaka och busa, leka.. ja allt för att jag & hon ska ha roligt.

Jag har börjat jobba lite smått dessutom.
Vilket jag just nu känner är både positivt & negativt i det läget jag befinner mig i idag.

Jag vet varken ut eller in just nu känns det som.
Försöker hålla humöret uppe när man väl lagt dottern för natten.. men ibland sjunker man djupt i soffan.
Tankarna börjar snurra, oron tittar fram, magen vänder sig ut & in, ja helt enkelt summerat så är nätterna värst.

Skall på torsdag innan jobbet till vårdcentralen för att få träffa läkare som jag ska se till kan skicka en remiss till öppen psyk.
Väl på öppen psyk kommer jag kräva att få utredas rent mentalt & psykiskt.
Känt så länge att något inte är som det skall och NU vill jag veta vad som är fel på mig.
Dessutom vill jag kunna underlätta för dem runt omkring mig att kunna bemöta mig, hantera mig och kanske förstå mig lite bättre också med hjälp av detta.
Men vi får väl se när den processen börjar och hur lång den blir.

Känslorna har åkt berg- och dalbana ett tag nu så kroppen är ganska trött, om inte minst huvudet.
Allt detta påverkar dessutom mitt förhållande till killen, då vi just nu hänger på en skör tråd känns det som efter gårdagens enorma bråk.
Vi ska försöka sätta oss ner & prata imorgon när han kommer hit och förhoppningsvis komma på lite lösningar för att underlätta och kanske minska på tjafsen/bråken.
Hoppas på det bästa!!!

Så ni kanske kan ha överseende med att jag inte bloggar så mycket nu kanske.
Jag har liksom nog att tänka på.
All kraft får gå åt till familjen & jobbet just nu och jag vågar inte ens känna efter hur jag mår för då skulle jag väl kollapsa.

Nu ska jag försöka med att bli trött för att sedan kunna somna.

Godnatt på er 💞

  • 469 Readers

Likes

Comments

Tjänare!

Tänkte göra ett snabbt & kort inlägg här innan jag somnar.

Idag har jag äntligen börjat med att riva den där äckligt fula tapeten i köket med hjälp av min kära mamma.
Just nu känner jag verkligen att kroppen har fått jobba eftersom de va länge sen jag var såhär fysiskt aktiv(förutom å leka & busa med dottern).

Så nu ska jag hoppa ner i sängen och bara försöka slappna av och sova för imorgon drar jag & dottern + min familj till IKEA för att handla lite samt lite andra ställen.
Men de är inte förrän kl 15 typ på dagen så får väl slita lite i köket innan.

Så de är det som pågår just nu...
kanske fixar ett inlägg imorgon, men vi får se!

Kramar & godnatt! 🌸✌🏻

  • 538 Readers

Likes

Comments

Halloj på er! 😅

Stod precis framför spegeln och checkade läget med mig själv.

Nä men.
Jag måste bara få berätta det roliga när jag låg inne på sjukhuset veckan då min dotter hade fötts!

Alltså för dem flesta tar det tid efter en förlossning att komma 'tillbaka' till sina normala former eller ah iaf skippa Preggo magen.

Efter att jag hade fött nellie så hade jag typ bara min preggo mage den dagen. 😂
När vi sedan dagen efter var på Neonatalen så liksom var alla andra mammor där i princip lika runda runt magen som innan deras barn hade fötts.

Jag däremot.. kom in där 'slank' för de får jag väl ändå kalla mig även om jag inte riiiiiktigt är lika smal som innan.

Alla bara kollade på mig precis som om 'shit har hon verkligen fött barn' liksom. 😂 tänkte lägga upp en bild med 3 bilder på mig.
- 1 innan graviditeten.
- 1 som är typ i slutet av graviditeten.
- 1 som är tagen idag...(framför spegeln) 😂

När jag vägde mig första gången hos mvc vilket var ca 2 veckor efter att jag hade gjort mitt graviditetstest så vägde jag 55kg.

Sista mvc besöket vilket var 9 maj förra året vägde jag 63kg.

Idag väger jag 57,6kg.
Vilket jag kan tycka är okej. 😅

Men ah, nog om detta!

Idag har jag verkligen inte gjort mycket.
Fixat lite i köket annars har jag faktiskt bara slappat hela dagen.
Men pga min förbannade hosta som seriöst höll mig vaken hela natten.
Fick sova 3 timmar från 11 till ca 14 eller nåt.
Nellie var lite extra trött idag, tog upp henne vid 10 men satt och halv sov i sin stol så då la vi oss en extra stund istället.
Men nu börjar jag bli extremt trött...
Ska verkligen bli skönt att lägga sig sen. 😴

Imorgon blir det städa, vika tvätt & lägga in den.
Nä nu ska jag fortsätta gosa & busa med dottern.
Nedanför kan ni se före-under-efter graviditeten hur jag såg ut.

Kram på er! 😄✌🏻

  • 665 Readers

Likes

Comments

Ja, asso detta med sömn är verkligen inte min grej.

Varje gång jag inte kan somna...(vilket är typ nästan varje natt..) så kollar jag bland mina bilder i mobilen.
Varenda graviditetsbild och vartenda kort från när min lilla tös föddes.

Att vara mamma är inte lätt.
För när du blivit mamma så från första stund du får reda på att den där lilla faktiskt ligger i magen... från just den stunden så börjar du bygga upp en obrytbar kärlek.
En kärlek som är utom ditt förstånd.
En kärlek till en individ som DU varit med och skapat och som DU ska lära allting.

Jag vet att när jag fick reda på när jag var gravid... ja då blev jag livrädd men samtidigt fylld av lycka.
Från den dagen var jag så rädd om just mag delen.
Jag var så otroligt rädd att någonting skulle hända de lilla som växte inuti mig.

Veckorna gick och det blev dags för ultraljud.
När jag satt där i väntrummet så kommer jag ihåg hur jag riktigt önskade att det skulle bli en flicka.
Sedan 'ung' ålder har jag drömt om att bli mamma till en flicka, visst hade det blivit en pojke så hade jag fortfarande älskat det lika mycket men av nån anledning hoppades jag på en flicka.
Jag var så nervös så jag nästan var illamående!

När vi kom in la jag mig på britsen och barnmorskan började ultraljudet.
Jag låg där och såg på skärmen med tårfyllda ögon av lycka hur den lilla sparkade och sög på tummen.
Tillslut kunde jag inte hålla mig och frågade om hon kunde se vad det var för kön.

Helt plötsligt hör jag och jag vet att jag fällde en tår...
'Det är en flicka!'
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag ville nästan krama barnmorskan för att hon sa det.
Under hela ultraljudet låg jag där med säkerligen ett av det största leenden jag någonsin haft.

Återigen gick veckorna, av ständiga kontroller eftersom hennes hjärta var oregelbundet.
När det var kanske 1 månad kvar tills hon var beräknad så var jag hos Mvc för vad som var då mitt sista besök där. Hennes hjärta var fortfarande oregelbundet så barnmorskan på mvc fixade en tid till mig veckan innan förlossningen.
Den 13 maj var jag på sjukhuset för det verse kontroller, dem började fundera på att planera en igångsättning av förlossningen.
Jag fick en ny tid 17 MAJ kl 13 tror jag det var att komma tillbaka till sjukhuset för att få beslut om ifall dem skulle sätta igång mig.
Men vad det inte behövdes.
För antagligen av att få höra den lättnaden att nästa vecka DÅ får jag se mitt barn... fick hela förlossningen att påbörjas av sig själv...

Kl 00:00 la jag & min pojkvän oss i sängen.
Redan då kände jag på mig att det var nåt men jag visste absolut inte vad som skulle hända dem närmsta timmarna.

Kl 4 satte det igång, den riktiga värkarna satte igång.
Jag började klocka (hålla koll på tiden mellan värkarna).
Och japp, under den timmen så ökade dem.
Kl 5 väckte jag honom (som endast fick sova 30 minuter den natten) att NU var det dags...
vi försökte nå min mamma som var den som skulle köra mig å vara med mig.
Vi fick inte tag i henne förrän ca kvart i 6.. alltså 45 minuter efter att jag konstaterat att jag skulle föda.

Hon ringde upp och det var nog det konstigaste samtal jag någonsin haft med min mamma.
Jag ringde och SKREK på henne att de var bara att slänga på sig kläderna och komma hem till oss, hämta upp mig och köra till förlossningen.

Fy vad jag hatade henne under det samtalet.. jag låg där hade så SJUKT ont medan hon skrattade som baaara den eftersom hon visste DIREKT vad jag gick igenom.

När hon kom bad jag henne att ringa till förlossningen och förvarna dem om att vi var påväg.
Det som sa till henne kommer jag aldrig glömma...
'Ta det lugnt, ha ingen brådska! Ta ni och ät lite frukost och så först'
Alltså hade dem vetat hur fort min förlossning gick så hade dem aldrig sagt så.
Vi var på förlossningen 07:11.
Där kämpade jag, UTAN NÅGON SORTS BEDÖVNING m.m...
Alltså den smärtan, den var HEMSK.
Men så värt...!

Kl 09:58 föddes en liten liten prinsessa.
Endast 44 cm lång och vägde 2076g.
Hon var allvarligt talat i princip lika lång som en docka.

Men när jag fick upp henne på mitt bröst och kollade på henne efter all smärta, efter allt skrik, efter den extremt långa väntan...
Ja då försvann precis allting.
Där låg den lilla flickan som jag hade väntat på så länge och den lyckan jag kände, den går inte och mätas med någonting i världen.

Helt plötsligt hade jag blivit mamma.
Min absolut högsta önskan hade gått i uppfyllelse.
Jag hade fött en underbar liten dotter.

Dessvärre tog oroligheten över efter ett par timmars lycka.
Vi fick besked om att vi behövde ligga över extra länge.
Min dotter fick komma in till neonatal avdelningen pga att hon var så liten fastän hon inte var född för tidigt eller så.
Hon var liksom bara liten.

Vi låg där i 1 vecka.
Varav nästan bara hälften av veckan låg vi där för att endast få ett 'provsvar'.
Jag fick hem en totalt genom undersökt dotter, från topp till tå, varenda grej var undersökt.
Blodsocker, blodvärde, hjärtrytm, så hon gjorde sina behov, så hon åt ja asso det var så mycket så jag kommer knappt ihåg.
Jag minns bara hur jag helt plötsligt var i det rummet med en dotter full med kablar & sladdar över hennes kropp.
Det var hjärtskärande..
Jag vet att jag satt där med henne i famnen, en sköterska och en läkare hade precis varit och pratat med oss och jag satt med min mamma när jag helt plötsligt började stor gråta för jag var så enormt rädd.
Så rädd för att det skulle visa att någonting var fel!

Men väl den 25:e maj sent på eftermiddagen fick vi besked om att vi äntligen kunde åka hem med en mycket frisk liten tjej.

Dessvärre var min mamma iväg just då, (hon var med mig under hela förlossningen och hela veckan på sjukhuset) så min pojkvän kom och höll mig sällskap under tiden vi väntade på svaret.

Vi fick då vänta ex antal timmar innan vi kom ifrån sjukhuset.
Tror närmare bestämt vi kom därifrån runt 9-10 på kvällen.
Men direkt hem bar de inte av.
Nej nej, första stoppet var mina föräldrar för att få visa upp MITT barn för min pappa & lillebror som jag inte hade träffat sen innan födseln och som nu hade blivit morfar & morbror.

Vi var där en snabbis och sedan fick jag äntligen komma hem.
Hem till en KLINISKT rent hem som min pojkvän hade städat & fixat iordning så väldigt inför våran ankomst.
Och för och veta vad han gjorde den dagen jag åkte in, kan ni gå in på hans blogg och läsa 'thestepdad'.

Men iallafall.

Dem första månaderna efter hennes födelse var intensiva med besök på sjukhuset för å se att hon gick upp bra som hon skulle och massa annat.

Tillslut är vi här idag.
Lite mer än 8 månader senare sen hon föddes.
En frisk, glad och underbar tjej som nu väger ca 7kg.

Denna resan hittills har varit så stor, stressig, jobbig psykiskt och mycket mer känslor...
Men allvarligt talat så skiter jag i det för hon är värd allting och jag skulle absolut göra om alltihopa igen!


Hon har givit mig så mycket mer än kärlek & rollen som mamma.
Hon har givit mig mycket mer förståelse över min egna relation till mina egna föräldrar.
Visst jag har extremt mycket att se fram emot och alla trotsåldrar att möta men hittills alltså.
Jag förstår nu varför min mamma reagerat som hon gjort vissa gånger, varför dem gjort som dem gjort vissa gånger och så.
Jag förstår SÅ himla mycket mer än vad jag gjorde innan.
Jag förstår varför mina föräldrar skällde ut mig när jag hade gjort saker jag inte fick eller så förr, för jag hade gjort samma sak mot nellie, pga rädsla.
Rädsla för att någonting skulle hända henne eller annat.
Jag älskar min nellie av hela mitt hjärta och utan tvekan skulle jag ta mitt liv för att rädda hennes liv.

Att vara förälder är ett heltidsjobb, ja det är det för inte ens när du sover så vilar du, utan hjärnan är aktiv 24/7.
Ifall hon skulle vakna, ifall det skulle hända nåt, ifall, ifall, ifall att allt!

Så ja, att vara förälder det är verkligen ett heltidsjobb,
Ett jobb, en titel, ett liv jag är förbannad lycklig & stolt över.
För min Nellie, hon gör mig stolt VARJE dag!
Hon gör mig lycklig VARJE dag.
Hon ger mig kärlek och värme VARJE dag.

Mitt första barn, min STÖRSTA stolthet i livet, min bästa händelse i hela mitt liv, min speciella lilla tjej,
Mammas flicka.

Dig älskar jag över allt annat i hela livet, du är mammas stolthet, mammas skatt, mammas allt!
Jag kommer alltid finnas för dig och hos dig.
Tveka aldrig att komma till mig.
Tveka aldrig på att jag älskar dig.
Tveka aldrig på att jag inte förstår.
För vad jag har lärt mig nu är att MAMMA vet bäst!
Och kom alltid ihåg,
Min kärlek till dig kommer föralltid vara obrytbar!
Jag älskar dig, min Nellie Juanita Linnarsson!
❤️❤️❤️
👩👧

  • 555 Readers

Likes

Comments