Tjänare!

Tänkte göra ett snabbt & kort inlägg här innan jag somnar.

Idag har jag äntligen börjat med att riva den där äckligt fula tapeten i köket med hjälp av min kära mamma.
Just nu känner jag verkligen att kroppen har fått jobba eftersom de va länge sen jag var såhär fysiskt aktiv(förutom å leka & busa med dottern).

Så nu ska jag hoppa ner i sängen och bara försöka slappna av och sova för imorgon drar jag & dottern + min familj till IKEA för att handla lite samt lite andra ställen.
Men de är inte förrän kl 15 typ på dagen så får väl slita lite i köket innan.

Så de är det som pågår just nu...
kanske fixar ett inlägg imorgon, men vi får se!

Kramar & godnatt! 🌸✌🏻

  • 65 readers

Likes

Comments

Halloj på er! 😅

Stod precis framför spegeln och checkade läget med mig själv.

Nä men.
Jag måste bara få berätta det roliga när jag låg inne på sjukhuset veckan då min dotter hade fötts!

Alltså för dem flesta tar det tid efter en förlossning att komma 'tillbaka' till sina normala former eller ah iaf skippa Preggo magen.

Efter att jag hade fött nellie så hade jag typ bara min preggo mage den dagen. 😂
När vi sedan dagen efter var på Neonatalen så liksom var alla andra mammor där i princip lika runda runt magen som innan deras barn hade fötts.

Jag däremot.. kom in där 'slank' för de får jag väl ändå kalla mig även om jag inte riiiiiktigt är lika smal som innan.

Alla bara kollade på mig precis som om 'shit har hon verkligen fött barn' liksom. 😂 tänkte lägga upp en bild med 3 bilder på mig.
- 1 innan graviditeten.
- 1 som är typ i slutet av graviditeten.
- 1 som är tagen idag...(framför spegeln) 😂

När jag vägde mig första gången hos mvc vilket var ca 2 veckor efter att jag hade gjort mitt graviditetstest så vägde jag 55kg.

Sista mvc besöket vilket var 9 maj förra året vägde jag 63kg.

Idag väger jag 57,6kg.
Vilket jag kan tycka är okej. 😅

Men ah, nog om detta!

Idag har jag verkligen inte gjort mycket.
Fixat lite i köket annars har jag faktiskt bara slappat hela dagen.
Men pga min förbannade hosta som seriöst höll mig vaken hela natten.
Fick sova 3 timmar från 11 till ca 14 eller nåt.
Nellie var lite extra trött idag, tog upp henne vid 10 men satt och halv sov i sin stol så då la vi oss en extra stund istället.
Men nu börjar jag bli extremt trött...
Ska verkligen bli skönt att lägga sig sen. 😴

Imorgon blir det städa, vika tvätt & lägga in den.
Nä nu ska jag fortsätta gosa & busa med dottern.
Nedanför kan ni se före-under-efter graviditeten hur jag såg ut.

Kram på er! 😄✌🏻

  • 125 readers

Likes

Comments

Ja, asso detta med sömn är verkligen inte min grej.

Varje gång jag inte kan somna...(vilket är typ nästan varje natt..) så kollar jag bland mina bilder i mobilen.
Varenda graviditetsbild och vartenda kort från när min lilla tös föddes.

Att vara mamma är inte lätt.
För när du blivit mamma så från första stund du får reda på att den där lilla faktiskt ligger i magen... från just den stunden så börjar du bygga upp en obrytbar kärlek.
En kärlek som är utom ditt förstånd.
En kärlek till en individ som DU varit med och skapat och som DU ska lära allting.

Jag vet att när jag fick reda på när jag var gravid... ja då blev jag livrädd men samtidigt fylld av lycka.
Från den dagen var jag så rädd om just mag delen.
Jag var så otroligt rädd att någonting skulle hända de lilla som växte inuti mig.

Veckorna gick och det blev dags för ultraljud.
När jag satt där i väntrummet så kommer jag ihåg hur jag riktigt önskade att det skulle bli en flicka.
Sedan 'ung' ålder har jag drömt om att bli mamma till en flicka, visst hade det blivit en pojke så hade jag fortfarande älskat det lika mycket men av nån anledning hoppades jag på en flicka.
Jag var så nervös så jag nästan var illamående!

När vi kom in la jag mig på britsen och barnmorskan började ultraljudet.
Jag låg där och såg på skärmen med tårfyllda ögon av lycka hur den lilla sparkade och sög på tummen.
Tillslut kunde jag inte hålla mig och frågade om hon kunde se vad det var för kön.

Helt plötsligt hör jag och jag vet att jag fällde en tår...
'Det är en flicka!'
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag ville nästan krama barnmorskan för att hon sa det.
Under hela ultraljudet låg jag där med säkerligen ett av det största leenden jag någonsin haft.

Återigen gick veckorna, av ständiga kontroller eftersom hennes hjärta var oregelbundet.
När det var kanske 1 månad kvar tills hon var beräknad så var jag hos Mvc för vad som var då mitt sista besök där. Hennes hjärta var fortfarande oregelbundet så barnmorskan på mvc fixade en tid till mig veckan innan förlossningen.
Den 13 maj var jag på sjukhuset för det verse kontroller, dem började fundera på att planera en igångsättning av förlossningen.
Jag fick en ny tid 17 MAJ kl 13 tror jag det var att komma tillbaka till sjukhuset för att få beslut om ifall dem skulle sätta igång mig.
Men vad det inte behövdes.
För antagligen av att få höra den lättnaden att nästa vecka DÅ får jag se mitt barn... fick hela förlossningen att påbörjas av sig själv...

Kl 00:00 la jag & min pojkvän oss i sängen.
Redan då kände jag på mig att det var nåt men jag visste absolut inte vad som skulle hända dem närmsta timmarna.

Kl 4 satte det igång, den riktiga värkarna satte igång.
Jag började klocka (hålla koll på tiden mellan värkarna).
Och japp, under den timmen så ökade dem.
Kl 5 väckte jag honom (som endast fick sova 30 minuter den natten) att NU var det dags...
vi försökte nå min mamma som var den som skulle köra mig å vara med mig.
Vi fick inte tag i henne förrän ca kvart i 6.. alltså 45 minuter efter att jag konstaterat att jag skulle föda.

Hon ringde upp och det var nog det konstigaste samtal jag någonsin haft med min mamma.
Jag ringde och SKREK på henne att de var bara att slänga på sig kläderna och komma hem till oss, hämta upp mig och köra till förlossningen.

Fy vad jag hatade henne under det samtalet.. jag låg där hade så SJUKT ont medan hon skrattade som baaara den eftersom hon visste DIREKT vad jag gick igenom.

När hon kom bad jag henne att ringa till förlossningen och förvarna dem om att vi var påväg.
Det som sa till henne kommer jag aldrig glömma...
'Ta det lugnt, ha ingen brådska! Ta ni och ät lite frukost och så först'
Alltså hade dem vetat hur fort min förlossning gick så hade dem aldrig sagt så.
Vi var på förlossningen 07:11.
Där kämpade jag, UTAN NÅGON SORTS BEDÖVNING m.m...
Alltså den smärtan, den var HEMSK.
Men så värt...!

Kl 09:58 föddes en liten liten prinsessa.
Endast 44 cm lång och vägde 2076g.
Hon var allvarligt talat i princip lika lång som en docka.

Men när jag fick upp henne på mitt bröst och kollade på henne efter all smärta, efter allt skrik, efter den extremt långa väntan...
Ja då försvann precis allting.
Där låg den lilla flickan som jag hade väntat på så länge och den lyckan jag kände, den går inte och mätas med någonting i världen.

Helt plötsligt hade jag blivit mamma.
Min absolut högsta önskan hade gått i uppfyllelse.
Jag hade fött en underbar liten dotter.

Dessvärre tog oroligheten över efter ett par timmars lycka.
Vi fick besked om att vi behövde ligga över extra länge.
Min dotter fick komma in till neonatal avdelningen pga att hon var så liten fastän hon inte var född för tidigt eller så.
Hon var liksom bara liten.

Vi låg där i 1 vecka.
Varav nästan bara hälften av veckan låg vi där för att endast få ett 'provsvar'.
Jag fick hem en totalt genom undersökt dotter, från topp till tå, varenda grej var undersökt.
Blodsocker, blodvärde, hjärtrytm, så hon gjorde sina behov, så hon åt ja asso det var så mycket så jag kommer knappt ihåg.
Jag minns bara hur jag helt plötsligt var i det rummet med en dotter full med kablar & sladdar över hennes kropp.
Det var hjärtskärande..
Jag vet att jag satt där med henne i famnen, en sköterska och en läkare hade precis varit och pratat med oss och jag satt med min mamma när jag helt plötsligt började stor gråta för jag var så enormt rädd.
Så rädd för att det skulle visa att någonting var fel!

Men väl den 25:e maj sent på eftermiddagen fick vi besked om att vi äntligen kunde åka hem med en mycket frisk liten tjej.

Dessvärre var min mamma iväg just då, (hon var med mig under hela förlossningen och hela veckan på sjukhuset) så min pojkvän kom och höll mig sällskap under tiden vi väntade på svaret.

Vi fick då vänta ex antal timmar innan vi kom ifrån sjukhuset.
Tror närmare bestämt vi kom därifrån runt 9-10 på kvällen.
Men direkt hem bar de inte av.
Nej nej, första stoppet var mina föräldrar för att få visa upp MITT barn för min pappa & lillebror som jag inte hade träffat sen innan födseln och som nu hade blivit morfar & morbror.

Vi var där en snabbis och sedan fick jag äntligen komma hem.
Hem till en KLINISKT rent hem som min pojkvän hade städat & fixat iordning så väldigt inför våran ankomst.
Och för och veta vad han gjorde den dagen jag åkte in, kan ni gå in på hans blogg och läsa 'thestepdad'.

Men iallafall.

Dem första månaderna efter hennes födelse var intensiva med besök på sjukhuset för å se att hon gick upp bra som hon skulle och massa annat.

Tillslut är vi här idag.
Lite mer än 8 månader senare sen hon föddes.
En frisk, glad och underbar tjej som nu väger ca 7kg.

Denna resan hittills har varit så stor, stressig, jobbig psykiskt och mycket mer känslor...
Men allvarligt talat så skiter jag i det för hon är värd allting och jag skulle absolut göra om alltihopa igen!


Hon har givit mig så mycket mer än kärlek & rollen som mamma.
Hon har givit mig mycket mer förståelse över min egna relation till mina egna föräldrar.
Visst jag har extremt mycket att se fram emot och alla trotsåldrar att möta men hittills alltså.
Jag förstår nu varför min mamma reagerat som hon gjort vissa gånger, varför dem gjort som dem gjort vissa gånger och så.
Jag förstår SÅ himla mycket mer än vad jag gjorde innan.
Jag förstår varför mina föräldrar skällde ut mig när jag hade gjort saker jag inte fick eller så förr, för jag hade gjort samma sak mot nellie, pga rädsla.
Rädsla för att någonting skulle hända henne eller annat.
Jag älskar min nellie av hela mitt hjärta och utan tvekan skulle jag ta mitt liv för att rädda hennes liv.

Att vara förälder är ett heltidsjobb, ja det är det för inte ens när du sover så vilar du, utan hjärnan är aktiv 24/7.
Ifall hon skulle vakna, ifall det skulle hända nåt, ifall, ifall, ifall att allt!

Så ja, att vara förälder det är verkligen ett heltidsjobb,
Ett jobb, en titel, ett liv jag är förbannad lycklig & stolt över.
För min Nellie, hon gör mig stolt VARJE dag!
Hon gör mig lycklig VARJE dag.
Hon ger mig kärlek och värme VARJE dag.

Mitt första barn, min STÖRSTA stolthet i livet, min bästa händelse i hela mitt liv, min speciella lilla tjej,
Mammas flicka.

Dig älskar jag över allt annat i hela livet, du är mammas stolthet, mammas skatt, mammas allt!
Jag kommer alltid finnas för dig och hos dig.
Tveka aldrig att komma till mig.
Tveka aldrig på att jag älskar dig.
Tveka aldrig på att jag inte förstår.
För vad jag har lärt mig nu är att MAMMA vet bäst!
Och kom alltid ihåg,
Min kärlek till dig kommer föralltid vara obrytbar!
Jag älskar dig, min Nellie Juanita Linnarsson!
❤️❤️❤️
👩👧

  • 83 readers

Likes

Comments

Hejsan!

Såg nyss att mitt senaste inlägg var 1 dec förra året så kände att det var äna dags för ett inlägg nu... 😂

Men som jag skrev i det förra inlägget så är det även mycket nu!
Jag har varit dunder förkyld dem senaste dagarna, elektriker har varit här och gjort elbesiktning, BVC var här i början på veckan, ja lite allt möjligt och än är inte lugnet inom räckhåll.

Försöker bli av med min förbannade hosta som stör mig nåt så enormt...
Men iallafall!
Denna veckan händer det grejer!!
Iallafall från torsdag och hela helgen.

Hela måndag, tisdag och onsdag blir det för mig att städa hushållet trots hostan & den minimala orken så måste det fixas.
Varför kommer ni få veta alldeles strax längre ner!

Jag har suttit på Ikeas hemsida och gjort en liten inköpslista när jag vilat mig under dagarna.

För ja, på torsdag blir det en tur till IKEA!
Ett av mina favorit ställen att handla på!
Men denna gången ska det nästan bli extra roligt eftersom jag ska handla saker som jag vet behövs & inredning som kommer funka KANON!

Så under helgen, vad ska hända? jo...
VI SKA ÄNTLIGEN RENOVERA KÖKET!
Vi ska tapetsera & sätta upp dekorplast, måla om vissa saker och inreda!
SÅ KUL!
Har VÄRLDENS fulaste tapet i köket som suttit där sedan min inflytt, vilket var juni 2014... eller ah suttit där ca 1 år innan jag flytta in men ja...
har alltid velat göra om i köket och nu äntligen skall det göras!

På Torsdag skall jag tillsammans med dottern & mina föräldrar göra alla inköp för att just mitt kök ska bli så som jag har tänkt mig och lite till...

På Ikea ska det inhandlas:
- lack hylla
- vas (för min plast murgröna)
- nytt högre spjälskydd till dotterns säng
- ny BÄDDMADRASS!
Japp, helt underbart!
Fick i julklapp 2 st presentkort på Ikea eftersom jag önskade mig det som vi hade tänkt oss handla en hel 180 bäddmadrass så att vi alla 3 ibland kan ligga och gosa i sängen utan den där förbannade 'skarven' i mitten...
Ska bli sååååå skönt!

Efter Ikea blir det att inhandla tapeterna, dekorplasten, spackel & tapetlim! 😍
Alla verktyg m.m som behövs får vi låna av mina föräldrar.

Är så förbannat taggad på att få börja fixa iordning nu!
Så de är en del att göra.
Men före & efter bilder kommer självklart läggas ut när vi är färdiga!

Efter den arbetssamma helgen, alltså den 30:e januari skall jag till vårdcentralen för ett möte med en läkare.
Jag skall nu utredas om min depression har förvärrats eller om det kan tänkas vara något annat.
Mitt psyke har inte varit det bästa det senaste så nu får jag ta tag i detta och få ett svar & hjälp för min dotters, min pojkväns och framför allt min egen skull.

Dessutom lägger jag upp en bild här nere på den SUPER SNYGGA klänningen jag fick idag (sen julklapp) av min kära pojkvän som är en äkta tiger Of sweden klänning, dock är den på bilden svart & jag fick en grå men ni får använda eran fantasi lite, haha 😂


Till sist (eftersom de hänt så mycket sen jag blogga sist så kan inte dra upp allt) så vill jag tillägna några rader åt min ÄLSKADE pojkvän som varit så ENORMT underbar nu när jag varit sjuk!
Asso en man som han borde alla ha!
Han har skött disken, skött maten, handlat, skött hushållet, städat, tvättat och hjälpt mig lite extra med dottern nu när jag varit väldigt febrig, snorig & hostig och verkligen inte orkat någonting.
En riktig superman har han varit och jag är så tacksam för att han ställt upp så för mig.
Gud vad jag älskar han! ❤️

Nä nu får jag försöka sova medan dottern oxå sover, man vet aldrig när man blir väckt! 😂👏🏻

Men vi hörs väl efter helgen nån gång om jag inte får för mig att skriva nån gång i veckan.

Lägger upp lite bilder från tiden sen senaste inlägget.

Kram på er alla! ⭐️❤️

  • 94 readers

Likes

Comments

hejsan på er!

Jag har haft så mycket att göra!
Mycket fix nu i för jul och sen var vi på ullared i söndags.
För mig brukar det vara himmelriket att åka dit, men denna gång tvekar jag till hur jag tyckte det var.
Vi åkte buss ner, varpå bussen var enormt kall då det blåste enorm kall luft rakt på oss..
Väl framme var det en go kö, men som tur var kom vi in ganska fort ifrån kylan.
Lilla nellie fick följa med dit, och ja tyck vad ni vill om det men hon var sååååååå duktig!
Mycket folk, en kundvagn och en barnvagn... ja räkna ut själva vad vi fick trängas!
Vi fick iallafall med oss några julklappar och en del till oss och lite nödvöndiga saker till nellie.
Nu har det varit några dagars slappande men stress och fix startar igen på lördag.
Gubben åker till Göteborg för att hämta sitt leg och hämta ut min telefon äntligen!
När han kommer tillbaka blir det att fortsätta pynta här hemma, baka bullar och sedan tvätta på kvällen.
Allt detta bara på lördag eftersom vi får anpassa oss efter när min kära man jobbar.
Eftersom han jobbar i princip hela dagar så får jag bara små plock och små saker fixade under dagen ensam med dottern eftersom hon kräver så mycket uppmärksamhet.

Nu ska vi gå och lägga oss.
men lägger upp lite bilder på två av tröjorna jag köpte på ullared.

Så hoppas ni får en trevlig Första december så hörs vi!
Godnatt 💕

Likes

Comments

Hejsan!

Var ett tag sen jag blogga nu så tänkte dra in ett litet inlägg.

Dagen idag har varit full med bus och lek med dottern!
Så sjukt roligt nu när hon är så stor (ett halvår på torsdag?!) så att man kan leka och busa på riktigt och på respons i form av skratt och så.

Pojkvännen åkte hem till Göteborg idag för att fira sin pappa imorgon.
Jag & Nellie ska iväg vi med så ah.
I övrigt har det faktiskt inte hänt så mycket.
Händer lite mer framöver.
På måndag eller tisdag kommer gubben hem med min nya telefon! 😍
Ska bli så skönt att slippa denna som bara knasar sig hela tiden... sen på onsdag börjar han på sitt nya jobb på Elgiganten!

Sen på torsdag blir det ett besök hos BVC för rutinkontroll på lillskruttan.
Men sen nästa helg alltså 25-27 blire grejer!
Då skall det börja pyntas och grejas här hemma för på lördagen får det bli att sova över hos föräldrarna eftersom vi ska till Ullared tidigt på söndagsmorgonen för julklappshandel och annat nödvändigt!
Längtar som en dåre! 😍👌🏻

Men just nu sover dottern och förhoppningsvis för natten.
Skall snart lägga mig jag med för jag är så totalt slut just nu, haha...
varit trött sen typ kl 18 så ah, ögonen är ganska tunga just nu.

Men hoppas ni får en trevlig farsdag imorgon!
För det skall vi ha.

Kramar! 💓

  • 125 readers

Likes

Comments

Hejsan på er!

Tänkte fortsätta lite grann på det där inlägget jag gjorde häromdagen.
Får hoppas det uppskattas lika mycket som det förra.
Tänkte avsluta med 2 positiva saker i slutet av detta inlägg.



Självförtroende

Som ni säkert förstått vid det här laget har mitt självförtroende aldrig varit bra.
Jag har alltid försökt att passa in, försökt se bra ut.
Jag tyckte jag var så enooormt ful och äcklig förr i tiden.

Ja, ni ser ju själva hur jag såg ut förr.
Ett utseende jag skämdes så otroligt mycket för.
Men som jag idag absolut inte skäms för.
När jag kollar på den bilden ser jag, osäkerhet - rädsla - oro - smärta.

När jag nu kollar på mig själv ser jag, Styrka - kämparglöd - Självständighet, ja till det bättre iallafall.
Som ni ser på bilderna här nere som är tagna mer nyligen.
En helt ny person.
Självförtroende är inte självklart för alla, vissa har, vissa inte och andra måste kämpa med det, precis som jag gjorde.
Visst ännu är det inte helt okej, men jag kämpar på!
Bilden till vänster är tagen för nån vecka sen och bilden till höger är tagen vintern 2014.

Smärta

Nästa sak jag skall skriva om är mina smärtor.
Både psykiska och fysiska.

Psykiska
Jag lider alltså av depression.
För några år sen (ca 5 år sen..) så kunde jag bli sjukskriven i månader och få hemläxor och annat att göra hemma istället.
Jag minns att längsta tiden jag var sjukskriven var när jag näst intill var sängliggandes i 3 månader bara några månader innan min student för 2 år sen.
Jag orkade ingenting, livskraften fanns inte alls och psyket var helt kaputt.
Fanns ingenting som kunde få igång mig.
Skall väl påpeka att bara någon månad innan jag hamnade i denna svackan så dog min farmor som var den största anledningen till svackan.
Dagarna var trots allt olika, även om jag var sängliggandes.
Vissa dagar var hyfsat okej och jag kunde kanske försöka hitta på nåt för att få igång mig eller så.
Jag kunde sova i flera timmar och åt som en häst.
Men vissa dagar var inte så.
Jag vill minnas att när det var som värst kunde jag inte sova på flera nätter/dagar.
Jag åt ingenting på kanske 2-3 dagar.
Minsta syn av mat eller lukt fick mig illamående.

Men såhär är det absolut inte idag!
Idag har jag inte lika många långa svackor, eller lika många heller för den delen.
Jag kan få mina små svackor som varar i max 1 vecka och då mår jag bara dåligt kvälls/nattetid.
Allt blev mycket bättre efter att min pojkvän och dotter kom med i bilden.
Finns inget som ger mig mer lycka eller mer anledning till att le än dem två.

Jag lider även lite av paranoia/förföljelsemani.
Jag kollar inte en gång bakom ryggen när jag är ute,
det kan bli säkert en 50 gånger om inte mer om dagen om jag är ute.
Men även hemma har jag alltid en känsla av att vara iakttagen.
Jag är jämt försiktig och kollar inte rummen innan jag lägger mig bara 1 gång.
Finns mer inom detta området, men blir för svårt att beskriva.

Även en sväng av tvångstankar har jag med.
Inget allvarligt men jag har en grej som är fruktansvärt typiskt för det.
Detta med att låsa dörren.
Varje gång jag varit ute och komma in SKALL den låsas!
Jag kan kolla flera gånger om dagen ifall dörren är låst och rycka i dörren.
En sak som min kära kille blir galen på, hahaha.



Fysiskt

Ja, det finns mycket med min kropp känns det som, haha!
Har kraftiga ryggbesvär som innebär enorma smärtor.
Jag har ett ben som är nån millimeter kortare än det andra och gör därför att jag går snett hela tiden eller när jag står som belastar ryggen nåt så extremt.

Även för ett tag sen blivit med diskbråck också.
Därav en del anledning av ryggvärken med.
Så ni kan ju förstå att jag har ganska ont.

Värst var det nog under graviditeten.
För innan jag blev gravid så kunde jag ta en Diklofenak mot min ryggvärk som hjälpte hyfsat.
Men att sen få gå 9 månader och med lite extra ryggvärk dessutom, det var inte roligt.
Men fullkomligt värt det!

Dessutom har jag nedsatt hörsel på mitt högra öra.
Något vissa säkert kommer läsa nu och få reda på först nu, men så är det.
Jag hör extremt dåligt på det örat.
Min kille kan bli tokig på det att jag kanske kan säga ''va??'' flera gånger i rad eller så..
Men har fått förklara ganska många gånger att det är sån jag är nu.



Till sist lovade jag att skriva någonting positivt också.
Självklart kommer det handla om dem två personerna som jag lever med 24/7 här hemma.
Min underbara pojkvän & dotter.

Jag tackar min underbara man för att han tar mig som jag är.
Att han accepterar mina brister och svagheter.
Att han tröstar mig när jag behöver tröstas.
Men det allra viktigaste av allt för mig, är att han verkligen finns där för min dotter.
Att han ställer upp för henne till 200% trots att han ej är biologisk.
Han stannar uppe med henne och låter mig vila om så skulle vara.
Han gosar med henne.
Han busar/leker med henne.
Han vill se henne växa.
När han är iväg vill han ha bilder skickade på snapchat på henne och mig för att han saknar oss båda.
För mig är det han som är pappan till min dotter.
Spelar ingen roll vad det kommer stå på ett papper.
För det är han som finns där för henne, varje dag, varje natt och har gjort sen den dagen jag kom hem med henne från BB.
Jag tackar dig för att du har den styrkan och den kraften att orka med allt som följer med i livet som styvpappa.
Men du ska veta att jag är sååååååå tacksam för att du finns hos oss och för oss!
Jag vet att när nellie blir stor, kommer hon se dig som sin förebild.
Hon kommer kunna säga att hon är stolt över att ha dig som sin pappa.
Även om du inte är hennes riktiga.
Men jag vet att hon kommer se dig som det.
Jag vet att med åren kommer hon älska dig bara mer och mer, och lika så för mig, haha!
Vi kommer bli helt insvepta i massa kärlek som den underbara familj vi är!

Så till dig mitt älskade stora hjärta, jag älskar dig så sjukt mycket och det hoppas jag du vet!

Till sist...

Min älskade älskade älskade dotter, Nellie.

Tack för att du lyser upp mammas dagar.
Tack för alla dina leenden.
Tack för allt ditt gosande.
Tack för att du överhuvudtaget blev till!
Du är den allra finaste diamant som skiner.
Du är den största skatten man kan ha.
Du är det allra värdefullaste för mig.
Jag är så enormt lycklig & stolt över att få vara din mamma.
Jag finner inte tillräckligt med ord att beskriva hur mycket jag älskar dig.
Det finns inte så många ord, haha.
Men som jag sagt många gånger så kommer mamma alltid finnas hos dig.
Kommer alltid ha min famn öppen för dig.
Kommer alltid älska dig oavsett vad.
Du är mitt allt!
Mamma älskar dig, Nellie Juanita Linnarsson!

Likes

Comments

Godkväll allesammans!

Idag började dagen ganska kämpigt med att jag vaknade ca halv sju imorse av att dottern låg och pratade med sig själv, därefter fick hon mat och så, sen försökte vi somna om fram till ca nio och sov därefter till ca tolv.

Vi gick upp och gjorde alla vanliga vardagsgrejer.
Runt fyra tiden kom min mamma och hämtade oss och därefter har det gått typ i ett känns det som, haha!

Vi åkte och hämtade min pappa samt lillebror och begav oss ut mot Överby köpcentrum.
Vi började gå runt och leta present till min lillebror som fyller år idag och eftersom jag har sååå svårt att komma på saker till han så fick man handla nu idag i sista minuten, typiskt va?

(Glömde säga att innan vi åkte mot Överby så åkte vi till Ö&B, är det bra erbjudanden så är det!) men iaf...

Därefter drog vi oss mot Ica maxi där vi handlade massa mat och så.
Känns väldigt bra att man fyllt på här hemma nu med rengöringsmedel, mat och annat smått & gott.

Efter maxi hade vi gjort oss förtjänt en underbar middag på donken, absolut inget jag tackade nej till!


Kom hem runt ca åtta och försökte lägga lillan en stund senare, vilket absolut inte gick.
Men nu har hon somnat iaf och till & med jag ligger nerbäddad i min säng!
Men j*vlar vad skönt det var!

Ryggen värker och ögonen är lika tunga som tegelstenar, nåt säger mig att jag lär somna tidigt idag!

Nä nu ska jag glo vidare på min film (En rejäl omgång - Robert Gustafsson) och säkert spela lite på mobilen.

Har fått önskemål dessutom att göra en del 2 av det inlägget som handlade om mig.
Ska se om man kan fixa det imorgon.

Nä, ni får ha det så gött, kramisar! 😴❤️

  • 218 readers

Likes

Comments

Hejsan på er!

Jag tänkte faktiskt tillägna detta inlägget mig själv.
Lite tankar om mig själv, lite saker jag kommer berätta som bara vissa vet om.


~ Ord ~

Det första jag ska tala om handlar just om ord.
Ända sen skolans början (i princip) har folk kallat mig både det ena och det andra.
Jag har fått höra små ord så som; fegis, idiot, du är dum i huvudet... m.m.
Även dem lite grövre orden har jag blivit kallad med och säkert så många fler än bara mig så som; hora, slyna, slampa, värdelös, hopplös... ja värre ord finns och listan kan göras lång men tycker dem är lite för grova för att skrivas upp och ni kan väl tänka er alla världens hemska öknamn och sånt.

Men jag är en sån person (och det har jag blivit pga allt detta) som verkligen tar åt mig.
Jag kan spela oberörd, jag kan skratta åt det om det så skulle vara ett skämt.
Men sanningen är att jag innerst inne blir så enormt ledsen och tänker bara tillbaka på den hemska tiden jag fått gå igenom.
Om jag inte känner personen tillräckligt bra så tar jag verkligen åt mig.
Men även folk jag känt hur länge som helst kan jag ta åt mig saker från.
Det är något jag helt enkelt inte kan hjälpa.
Kallar någon mig dum i huvudet så skall jag ärligt erkänna att det har gått så långt så att om det sägs tillräckligt många gånger så tror jag verkligen att jag är det.
Nu på senare tid har jag väl lärt mig endast lite att rycka på axlarna och försöka att inte bry mig, men allt finns kvar.
Det fanns en tid i mitt liv, just den tiden då jag fick höra såna här saker varje dag. som jag gick och mådde så enormt äckligt dåligt så jag övervägde att ta mitt liv.

Jag försökte vissa gånger, men idag är jag glad att jag aldrig lyckades för annars hade jag aldrig haft den underbara lilla prinsessan som jag har idag och det underbara liv som jag har idag.
Så just inom detta område.
Kalla aldrig någon saker och ting, för du vet aldrig vad den personen har gått igenom och det kan vara så som mig, att den är såpass nära att vilja ta sitt liv och faktiskt lyckas.



~ Avundsjuka/svartsjuka ~

Nästa grej är detta och det är säkert många som känner igen sig.
Jag lider av enorm svartsjuka och avundsjuka.
Genom åren har jag fått lära mig att uppskatta det man får, det man gör m.m.
Min familj har inte haft bästa ekonomin under min uppväxt.
Jag hade inte allt jag önska mig, jag hade inte dem där allra modernaste kläderna, jag såg inte ut som alla andra.
Men jävlar vad tacksam jag var över att jag hade det jag hade.
Varje jul/födelsedag så fick jag alltid nåt jag verkligen önskade mig och resten var ren bonus.
Jag vet att medan alla andra i min ålder förr fick ''coola'' kläder och moderna saker så fick jag köksprylar och annat som skulle sparas till min flytt hemifrån.
Jag tyckte det var sjukt tråkigt, men oj vad tacksam jag var när jag väl flyttade hemifrån första gången, 17,5 år gammal.
Allt jag får av mina släktingar, min pojkvän, mina vänner ja allt jag får är jag så enormt tacksam för.
Jag vill inte längre ha allt trendigt, jag nöjer mig med MIN stil och vad JAG tycker om.
Vilket jag fick lära mig med åren.

Svartsjuka, ja... det skrev jag ju om för ett tag sen.
Jag är enormt svartsjuk.
Jag frågar ofta min pojkvän vem som skrev, vad han gör, ja mängder.
Men de är pga att jag blivit bedragen så många gånger så nu '' letar man'' nästan efter bevis på att nåt är fel.
Men min nuvarande pojkvän är faktiskt den första som jag är väldigt chill med.
Visst absolut kommer det tankar om vad som kan hända, men jag försöker att hålla tyst om det, vilket jag inte gjorde innan.
Jag anser att det är bäst.
Så tack säger jag till dig Jonas som står ut med mig och min enorma svartsjuka!
Du är verkligen GULD värd!


~ Sviken ~

Detta är ju definitivt en grej jag vet att alla kan relatera till.

Jag själv har blivit sviken av så enormt många och vissa har jag bara känt mig sviken av utan att veta ifall det är så eller inte.
Självklart har jag med säkert svikit många med, men har ALLTID mått enormt dåligt över det.
Senast för bara någon vecka sen blev jag sviken av en nära vän som jag trodde aldrig skulle göra det, men det är väl en sån där grej man aldrig lär sig antar jag.
Dessutom var det inte bara mig hen svek så då backade jag direkt.

Jag har blivit sviken av personer som inte ska svika mig och personer som man anat ska svika mig.
Vissa har jag fått gå hos en kurator för att prata ut om, andra inte.
Men det var för många år sen.

Jag skulle nog kunna säga att jag är lite överkänslig av mig ibland och vissa saker, som säkert kan vara ''fjantiga'' att vara ledsen över, kan jag verkligen må enormt dåligt för.


Nä nu känner jag att jag skrivit i evigheter och att inlägget blev en aningen längre än vad jag hade tänkt, haha!
Vill ni ha en del två så får ni gärna kommentera/PM:a/maila mig om det, finns säker så mycket mer jag kan skriva om.
Men just nu blev jag alldeles för trött av att skriva såhär mycket och lite väl mycket känslor bubblade upp.

Men hoppas verkligen ni ''gillade'' inlägget eller vad jag nu ska säga,
så får ni sova så gott så ska jag göra en sån rolig sak som att betala hyran sedan sova!
Nattinatt! 💤

Likes

Comments

Tänk alltså,
För ett år sen gjorde jag graviditetstest som visade positivt.
Detta resulterade med den allra mest underbaraste dotter som jag har idag, vilket jag är så lycklig över!

Dessutom är jag så enormt stolt över att jag klarade att gå igenom allt trots motgångar.

- jag separerade med dotterns pappa
- Min farfar avled
- Mått dåligt psykiskt
- och självklart all smärta.

Men jag hade aldrig klarat det utan min underbara familj och mina släktingar och självklart inte utan min älskade pojkvän.
Min man som stod ut med alla undersökningar, som stod ut med mina humörsvängningar, som stod ut med mitt klagande, som stod ut med allt och som speciellt fanns vid min sida när värkarna satte igång och fanns där tills min mamma kom och vi åkte in till förlossningen.

Min man har fått stå ut med mycket men har visat så mycket kärlek till min dotter trots att det inte är hans!
När jag ser dem två tillsammans så smälter mitt hjärta och jag blir så enormt glad över att han tar henne med öppna armar och behandlar henne som sin egen dotter!
Jag kunde absolut inte önskat mig en bättre kille än han.

När jag väl låg inne efter att Nellie föddes så total städade han hela lägenheten, han grejade och tvättade och ja, massor i väntan på våran ankomst.

Jag vet ärligt talat inte vad jag hade gjort utan honom.
Han finns där dem dagarna jag har det svårt.
Eftersom jag lider av depression som kan komma ibland så är det väldigt skönt att ha honom hos mig.
Visst, det har minskat drastiskt efter att dottern föddes eftersom hon lyser upp mina dagar som bara den.
Men ibland på nätterna kan det komma och det är inte så jätte trevligt.
Att jag dessutom har problem med ryggen gör inte det hela bättre men dottern och killen ger mig all styrka jag behöver och lite till för att klara av dagarna!

Jag är så stolt att jag klarade av förlossningen utan någon smärtlindring, eftersom jag skulle fått det men dottern ville ut fort så det hanns inte med!
Min enda hjälp var lustgas...
jag säger bara vilken smärta!
Hahaha, ledsen om jag skrämmer upp nån som kanske är gravid just nu och läser detta, men jag har dessutom ganska låg smärttröskel så för mig var det enormt smärtsamt.

Men nu ska jag spela vidare lite...
Dottern sover för natten så nu har jag min lilla ensam tid innan jag ska lägga mig.
Blir kanske lite Skype med killen också som förhoppningsvis kommer hem imorgon!

Kram på er alla! 🤗

  • 239 readers

Likes

Comments