Vardag, Reality, Tankar

... och det är okej att inte må bra. Alla har vi våra bättre och sämre perioder.
Den senaste tiden, i cirka tre veckor, har jag haft väldigt svårt för att sova.
Jag har ingen aning om vart ifrån det kommer, då jag alltid kan somna oavsett vart jag är och tid på dygnet.
Nu har jag varje natt somnat allt mellan 01.00 och klockan 04.00, (undantag dagen jag lyckades somna 20.30!)

Under dessa tre veckor med sömnsvårigheter har jag fightas mycket med min ångest.
Ensamheten, som jag aldrig förut haft jobbigt med har blivit alltmer påtaglig.
Jag har lite tappat fokus,
Från att älska att bry mig om vad jag äter, till att inte bry mig alls.
Från att älska träna, till att släpa mig själv till gymmet.
Från att älska att fixa mig till att inte orka.

Men jag har bestämt mig,
Jag ska börja ta hand om mig själv och min kropp igen:

Jag ska äta alla måltider, och lägga ner kärlek i maten
Jag ska fortsätta äta vegetariskt, min kropp och psoriasis mår bäst då
Jag ska dricka mer vatten, två glas per måltid varje dag minst
Jag ska träna tre till fyra gånger i veckan
Jag ska unna mig själv krämer, produkter och smink
Jag ska skämma bort mig själv med härliga morgonpromenader.       Jag ska börja meditera och mindfullness                                             Jag ska läsa en bok på kvällen innan jag somnar


Det är viktigt att vi tar hand om oss själva och våra kroppar,
Vi har bara en kropp, och den ska orka leva med oss resten av vårt liv

Puss&Kram

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vardag, Stil, Tankar

Goddag finaste som hittat hit,

Äntligen är jag helt frisk och peppad på livet, musiken och julen. Helgen, eller snarare gårdagen blev spontan och supermysig. Vid 12 åkte jag in till stan och mötte upp Mysen för att ta oss en runda på stan där hon skulle hjälpa mig köpa julklappar. Hon lyckades och jag är supernöjd med mina inköp!

Väl klara med julhandlingen gick vi ner till mataffären i NK för att köpa naturgodis som vi kunde ha med oss hem. Då hittade jag även en jättefin liten chokladask som jag tänkte är en perfekt julklapp att ge bort. Vi går till kassan för att betala naturgodiset och chokladasken när kassören säger "Det blir 830 kronor". Redo att sätta in kortet brister jag ut i "Va" och lika så My, vi hamnar i chock och frågar vad chokladen kostade: "745 kr". Visst att detta var matbutiken i NK men nej, det där är lite för mycket för en chokladask. I samma sekund som My ska ta bort asken ser vi en rabatt på över 500 kronor och hur han i kassan viker sig av skratt. Han fick oss verkligen, fan va vi gick på det. Vi viker oss av skratt och får inte fram ett ord på säkert tio minuter.

När vi är klara, med naturgodiset, julklapparna och chokladasken (inte för 760 kronor), beger vi oss hem till mig. I timmar satt vi i soffan, drack kaffe, åt naturgodis och pratar om exakt allt, i minsta detalj.. Sedan gjorde vi iordning en god middag bestående av egen gratinerad Oumph, stekt sötpotatis och en stor fräsch sallad. Hade en helt perfekt dag.

Söndag, idag tänker jag plugga, sjunga och göra en storstädning följt av en riktig spakväll. Bara ta hand om mig själv och njuta av livet.
Hoppas ni haft en bra helg och får en ännu bättre andra advent.

Puss&Kram


Likes

Comments

Vardag, Tankar

Godmorgon

Tanken är nu att fortsätta klaga, för de är det jag gör bäst nu. Vaknade upp fortfarande med feber, fast sänkt!!!, jättesvårt att svälja och jag har ingen röst... samt uttråkad. Positivt med att vara sjuk denna gången var att jag igår fick ett bud hemskickat med mat från Mat.se. Sju kassar med mat. Undra vem som hade beställt det? Jo men min fina pappa som hörde igår morse när jag ringde honom och mamma vid 04.00 att jag inte hade någon mat, så han satte sig ner och beställde direkt.

Dagens dilemma: Jag är vrålhungrig, men det gör så ont att svälja.

Vad gör man?

Önskar er en jättehärlig dag,

Puss&Kram

Likes

Comments

Vardag, Tankar

Ni vet när man har planer man ser så mycket framemot? Det värsta som finns är ju när något händer och planerna förstörs. Detta är precis vad som har hänt mig. Är för tillfället väldigt irriterad då jag inte har varit sjuk på väldigt länge, mitt immunförsvar förstärktes och blev så bra när jag jobbade på Björlandagården, men nu kände tydligen min kropp att det var dags att bli sjuk. Somnade runt nio, tio igår för att jag var så trött och vaknar sedan upp runt 12 av väldigt hög feber. Vid tre stapplar jag mig ut till köket för att ta ett glas med vatten men är påväg att ramla ihop flera gånger. Väldigt obehagligt och jobbigt.. Man känner ju sig så liten, ville bara ringa hit mamma och pappa så dom kunde ta hand om mig... Men detta är väl den vuxna världen... Gillar inte att förväntas vara vuxen, jag kommer aldrig bli vuxen.

Så tillbaka till min ilska, mina planer fick ställas in, middagen ikväll blir inte av, däremot är ju Eric världens bästa och kommer hit ändå för att ta hand om mig! Bion imorgon fick vi skjuta upp, föreläsningarna fick jag hoppa...

Glad att jag fick ihop två tidsinställda inlägg tidigare idag iallafall då jag vaknade upp halvt döende vid 13.00. Ni ska veta att jag är som killar vid förkylning, döende så fort jag får lite feber, och älskar att klaga på hur dåligt jag mår hehe. Däremot är jag duktig på att äta och dricka saker för att bli frisk snabbt, samt sova. Så nu ska jag knapra i mig lite Ipren och dämpa febern, sen ska jag sätta på min tredje film och vänta på EricPeric.

Hoppas eran dag har varit finfin,
Puss

Likes

Comments

Tankar, Hyllning


  • mina fantastiska föräldrar som alltid ställer upp för mig och gör allt i deras makt för att få mig må som bäst
  • mina underbara vänner som har hjärtan av guld, på riktigt. Finns inga finare människor
  • min musik och de människor jag jobbar med som faktiskt tror på lilla mig
  • möjligheten att studera det som intresserar mig i fina Stockholm
  • närkontakt- i helgen har jag suttit som ett plåster på mamma
  • friheten att faktiskt kunna göra precis vad jag vill
  • snö, jul och december- mysigaste årstiden
  • när det är ordning och reda
  • att jag är frisk
  • livet

Likes

Comments

Reality, Story time, Tankar

Jag uppskattar andra människor. Jag uppskattar deras sätt att ständigt lära mig något nytt om livet. Jag uppskattar deras sätt att få mig känna mig behövd. Jag uppskattar deras sätt att dela med sig av misstag, för att själv åldras med visdom. Jag uppskattar att utbyta ord och meningar för att avsluta samtalen i skratt. Jag uppskattar att befinna mig i det sociala rummet och dansa de stegen som livet lärt mig. Men samtidigt så är jag så rädd att trampa snett, tappa takten eller att glömma av nästa rörelse. . För hur många gånger jag än övat och dansat samma dans, så frågar osäkerheten ibland om lov. Osäkerheten tar min hand och vi ger oss ut på dansgolvet där jag plötsligt tvivlar på allt som tidigare känts självklart. Tankar som "Gör jag rätt?", Passar jag in?", "Är de andra vackrare än mig?", "Bör jag vara tyst och lyssna eller låta högst, för att ingen annan ska känna nervositeten som råder i luften?", "vad ska de andra tänka om mig, när jag dansat sista steget?", "hur kommer de att minnas mig till nästa gång?" ploppar upp.

I stunder som dessa kan jag komma på mig själv, komma på mig i all ansträngning. Ansträngningen och anpassningen av att ständigt försöka. Försöka passa in på bästa sätt i det sociala rummet bland både nya och gamla ansikten. Jag tar i från tårna, på flertals olika sätt lyfter jag fram de egenskaper som jag hoppas och tror ska passa bäst in i situationen. Jag vet om jag lyckats. Om jag får den respons jag sökt- En komplimang, en beröring eller ett skratt. YES, tänker jag! jag lyckades. Men mitt i denna kamp och ansträngning så släppte osäkerheten min hand för att dansa vidare med någon annan. Då kom jag plötsligt på mig själv, att inte vara mig själv. Att istället vara någon som gör allt för att passa in. Nu hade osäkerheten lämnat mig, den var bara närvarande för en stund. Men nu när den har övergivit mig så vet jag att jag är bra nog, precis som jag är. Och precis innan den dansade vidare viskade den i mitt öra "Att du också är bra nog".

Text skriven av finaste @mydorup

Likes

Comments

Vardag, Musik, Tankar

Människors lika värde, det finns så jävla mycket skit runt om i världen. Jag har alltid varit väldigt ovetande om saker, skyddad från allt. Inte fått se så mycket saker. Men jag vet att det finns där, och för mig och alla som är ovetande tycker jag det är viktigt att man slutar blunda för det. Slutar ta allt för givet. Alla har det inte så bra som du kanske har.

Människors lika värde, det pågår dagligen hemska saker, i världen, i hemmen, på gatan, runt om kring oss hela tiden. Något vi är för så rädda och egoistiska för att se. Vi bryr oss för mycket om oss själva och blundar.

Med min musik vill jag nå ut till alla dom som är med om hemska saker, som tvingas hålla käft för att någon annan säger det till dom. För dom som ser saker men inte vågar säga något. För dom som hör om saker men inte vågar tala. För dom som bär på en stark rädsla att outa vad som faktiskt sker bakom stänga dörrar.

Jag vill med min musik finnas där för de som är med om saker och helt enkelt säga att "stå på dig, våga ta din plats i samhället, det är ditt liv" och på så sätt främja människors lika värde.

Likes

Comments

Tankar, Story time, Reality

Vem är egentligen Jennie Andrén. "En 20-åring från Göteborg, bosatt i Stockholm för studier på Södertörn's universitet." Jaha. Men det säger ju ingenting om Jennie som person. Vem är jag och vad vill jag med mitt liv, vad har jag gjort i mina tjugo år. För att ni ska lära känna mig bättre kommer jag varje dag publicera en text som kommer ligga under kategorin "story time", där jag kommer ha verklig eller imaginär historia. Gillar ni det klicka gärna i Gilla-knappen och glöm inte att följa mig.

Personligen
För att mjukstarta, är jag en en glad tjej från Göteborg men som numera bor i Stockholm för att studera på Södertörns universitet där jag läser Entreprenörskap, Innovation och marknad. Jag är väldigt driven och får gjort saker med en gång, väntar inte till sista dagen om jag har en uppgift, jag sätter mig ned med en gång. Musiken, är mitt stora intresse, det jag håller på med resterande tid, oavsett att jag är med kompisar, i stan eller på klubben. Det bästa med musiken är att jag vet att den kommer aldrig svika mig, den kommer alltid finnas där. Det är inte en pojkvän som är otrogen eller en vän som går bakom ryggen på dig. Den finns där och du kan använda den när du vill.

Vad jag vill
Jag vet vad jag vill och jag kommer kämpa för det, vad det så än krävs. Slita hårt och kämpa in i det sista. För det jag vill är att hålla på med musiken, och det är precis vad jag ska göra nu. Det kommer vara en lång väg dit med flera uppförsbackar, men jag ska ta på mitt bagage med styrka och kämpa mig igen vartenda liten en av de där uppförsbackarna. Något jag tycker alla med en dröm och vision ska göra, varesig det gäller att bli fotbollsproffs eller få jobbet som lastbilschaufför. Det finns inget fel och rätt i det vi gör, alla har sina egna målbild men att kämpa för det man vill, är något jag tycker alla borde.

Likes

Comments

Instagram@jennieandren