Det är idag 15 veckor sedan jag under en löprunda drog på mig en fotfraktur. Jag trodde nog där och då att det skulle bli 7 jobbiga veckor med gips, men sen skulle jag nog snabbt vara på banan igen..men ack så fel jag hade.

Jag trodde på riktigt att jag 4 veckor efter gipsborttagning skulle kunna springa Köpenhamns .halvmara... det slog mig inte att rehabiliteringen skulle vara så seg och långdragen.

MEN jag har hållit i, jag tränar med min sjukgymnast en gång i veckan och övriga dagar tränar jag själv. Jag cyklar, simmar, kör Crosstrainer och jag kör pass, dock så får jag ju anpassa dem en del för att funka, men hellre det än inte träna alls.

Men igår kom dagen, som jag har längtat och väntat på, när min sjukgymnast sa "ska vi testa och springa lite" OM vi skulle! Jag hoppade på bandet, startade med lite rask promenad och sedan ökades tempot, jag fick lov att springa 500m, sen var det stopp, men det var de bästa 500m ever!

Man får helt enkelt göra sitt bästa, hitta lösningar och glädjas åt framstegen hur små de än är!

Jag fortsätter träna, jag jobbar helt enkelt på att stärka kroppen inifrån och ut. Mental träning, positiva tankar, bra mat och njuta av tillvaron är min medicin!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag är det tre månader sedan jag under en löprunda fick en fraktur i foten. 6½ vecka i gips, ytterligare 3 veckor på kryckor, och minimalt med träning. Ja minimalt om man räknar med hur mitt liv såg ut innan frakturen i alla fall, jag brukar träna 6 dagar i veckan, och utöver det gå lite promenader.

Men under denna period försökt jag träna 15 minuter morgon och kväll, för att bibehålla lite rutiner. Trots detta så gick jag så klart upp i vikt, men frågar man mig så var det trots allt bara 3 kg. Men min kropp har ändrat form, den är inte lika fast som innan, och jag märker tydligt att den inte är lika stark som innan.

MEN när gipset rök så körde jag igång med träning. Cykel och crosstrainer samt gym, samt hoppade på en crawlkurs för nybörjare.

Och jag kan nu glatt konstatera att jag reda är på god väg tillbaka! Igår körde jag och min kompis träningslördag, då Nordic Wellness hade superrelease på sina pass. Vi drog av fem pass! Fem!! Helt galet. BodyPump, Yoga, CrossChallange, CrossCage och så BodyBalance. Jag insåg att min överkropp är starkare än innan, och jag är starkare än jag tror! Men idag kan man säga att jag hade träningsvärk from hell! Rullade ur sängen, tog en kaffe i soffan, kunde knappt resa mig ur soffan igen,så när jag väl kom upp bestämde jag mig för att hoppa på bussen till badhuset och simma i stället. Så det blev 1500m crawl enbart med armar, hade en flytkloss (dolme) mellan benen så de flyter och man kan då fokusera på överkropp. 1500m är det längsta jag crawlat! Så nu sitter jag stolt och nöjd och trött i kroppen i soffan...och funderar på hur jag ska komma upp.

Men med detta vill jag i alla fall säga! OM saker inte blir som du tänkt, gör det bästa av situationen, hitta alternativ och utmana dig själv med nya saker.

Snart ny vecka och nya utmaningar!

Likes

Comments

Vid fikabordet på jobbet idag började vi prata kalorier, vilket vi gör en del, för jag räknar ju vad jag äter, en annan kollega ska tävla i Luciapokalen och tränar och ligger på lågkalorikost för att komma till sina mål och sen vill en annan kollega gå ner inför sitt stundande bröllop, så man halkar liksom in på kost och träning.

En av tjejerna åt en energibar till fikat, som "bara" innehöll 195 kcal, då sa jag att det är mer än hälften av vad jag äter till lunch eller middag en dag.

VA! Hur lite äter du egentligen? Jag ligger på 300-400 kcal på lunch och middag svarar jag då. Men gud du äter ju ingenting. Jodå, svarar jag, jag äter lagom stora portioner och jag äter mig mätt.

Jag äter bra mat, god mat och nyttig mat, inte tråkig mat.

Då säger någon vid bordet, bearnaisesås då, kan man aldrig äta det? Jodå, men inte alltid. Då säger en annan kollega, ÄH man måste ju leva också.

Då kände jag för första gången på länge ett litet hugg i bröstet och blev lite ledsen. Vadå man måste leva! Jag tror inte den personen någonsin har vart fet, aldrig lidit av mobbing, aldrig utsatts för blickar av avsmak, eller fått avstå saker för att kroppen begränsar. Jag vet att personen som sa det säkert inte menar något illa, men som alltid när folk är okunniga så slänger de ur sig något utan att veta.

Man får tänka sig för vad man säger, för man vet aldrig vad en person har för bakgrund och bagage. Man väljer själv hur man vill leva sitt liv, men man får respektera att andra gör andra val.

Och jag har aldrig sagt att någon annan borde ändra sitt liv, jag talar bara om med glädje vilken positiv effekt min förändring har haft för mitt liv.

Äntligen kan jag leva! Fullt ut, varje dag, och jag gör det lycklig! För man måste ju leva med!

Likes

Comments

Det låter så klart väldigt klyschigt, men så är det. Vill vi förändra något är det NU som vi kan göra det. Sen kan man alltid bana väg framåt också, jag själv planerar ju alltid en vecka fram i tiden, för planerad träning är nästan 100% genomförd träning för min del. Det är sällan jag hoppar ett pass, det ska mycket till.

Idag var dock en sån dag där jag försökte hitta en ursäkt. Trött, ont, behöver vila, ja jag testade alla, men insåg såklart att det bara var latmasken som pratade. Så jag bytte om, gick till gymmet och hoppade på cykeln, 20 min cykel var planen..efter 10 var jag less på det ..så bytte till crosstrainern, gjorde 10 min till. Men 20 min kondition blev det!

Sen var det dags för styrketräning, och självklart var det fullt med folk, så jag funderade ett tag på att strunta i det, det var ju trots allt nästan fullt ..men bara nästan... Så åter igen höll jag mig till planen, 40min styrka. Trx, kettlebell, skivstång, hantlar, matta och ett gäng övningar som jag körde runt.

Grymt nöjd över genomfört pass med framför allt att jag höll mig till planen och utmanade mig i min comfortzone.

Det finns ju en anledning till att jag kör de första styrkepassen kl 0730 på helgen, eller simmar 1830 en fredag eller 1000 på söndagen. Men jag fortsätter utmana mig, jag har lika stor rätt till gymmet som alla andra!.

Var stolt, utmana dig själv, och hitta det bekväma i det obekväma! Gå utanför din comfortzone!

Likes

Comments

Att sätta mål har vart en viktig del i mitt resa, både när det gäller kosten, vikten och träningen. Jag vill ner ett visst antal kilo innan en resa, eller jag plockar bort sockret helt fram till ett visst datum, ja du fattar.

När det kommer till träningen så har delmålen haft en enorm betydelse.

För hade någon sagt till mig att jag skulle ha som mål att springa ett maraton inom 4 år när jag började röra mig 2014 så hade jag nog lagt ner träningen direkt. Men att sätta ett mål att jag inom ett år skulle klara fem kilometer kändes som en utmaning men ändå nåbart.

När det där första målet nåddes, jag klarade mina fem kilometer och jag klarade det på mitt mål under 30 minuter, då flyttades målet till 10 kilometer. När jag sedan nådde 10 kilometer bara två dagar efter mitt första femkilometers lopp visade det mig att har man bara fokus och tror på sig själv så klarar man det mesta.

När jag hade klarat 10 kilometer fick jag för mig att anmäla mig till Göteborgs Varvet, men här ska jag erkänna att detta gav mig lite ont i magen, en halvmara, 21,1 kilometer, grymt långt, skulle jag klara det. ABSOLUT skulle jag det. Men jag valde att sätta målet till att springa hela loppet, hur sakta det än gick, så ville jag springa. (hade dock hela tiden i huvudet att det värsta som kunde hända ändå var att jag fick gå en liten bit, men genomföra skulle jag).


Jag sprang 21,1 kilometer! Jag klarade min första halvmara i maj 2016, alltså mindre än 2 år efter att jag startade min viktresa. Sen sprang jag min andra i september 2016 och måste säga att jag verkligen älskar distansen. Den är så utmanande att jag inte vet om jag kommer klara det, fast samtidigt så vet jag att jag kan.

Jag började fundera på om jag skulle kunna klara ett maraton...men nej, jag insåg att det var ett för högt mål, min kropp var inte redo och mitt huvud var verkligen inte redo. Jag satte målet till att i stället under 2017 genomföra 4 stycken halvmaror, dubbel så många som 2016. Och om detta gick väl så var det rimligt att sätta målet att springa ett maraton 2018.

Tyvärr ställdes allt på kant då jag fick en fraktur i foten den 1 juli i år och därmed missade 3 av de halvmaror jag planerat. Jag har alltså bara klarat en halvmara i år, jag har inte kunnat löpträna på 10 veckor, och det dröjer ytterligare innan jag är redo.

Innebär detta att jag måste ändra min målbild? Ja, det gör faktiskt det. I stället för att sikta mot ett maraton 2018, så siktar jag på att ta mig tillbaka och klara av halvmara distansen 2018. Nytt mål satt att genomföra ett maraton 2019.

Jag tänker fokusera på att stärka min kropp, stärka min knopp och komma tillbaka starkare än någonsin!

Med detta vill jag egentligen bara säga. Sätt mål, ha en tydlig plan, fokusera och tro på dig själv, då är ingenting omöjligt!

Allt börjar med att DU bestämmer dig.

Likes

Comments

En av de vanligaste fraserna jag får av folk gällande träning och kost är "Jag har inte lika mycket tid som du!" Men det är ju precis det de har, för det är ju inte så att jag har fått extra tid, vi har alla 24 timmar per dygn att disponera på det sätt vi väljer. Självklart så styrs vi av arbete, familjesituationer och andra förutsättningar, MEN jag tror att för de allra flesta så styrs vi av våra egna val och prioriteringar. Visst har jag kanske det lättare då jag inte har någon familj som styr mitt liv och jag jobbar nära hemmet så inga långa resvägar, men har man ett barn som kanske tränar fotboll två kvällar i veckan, så kan du ju välja att i stället för att stå och titta snöra på dig skorna och springa en runda ..ditt val.

Jag har de senaste åren valt att prioritera min hälsa och mitt välbefinnande, detta har gjort att jag har gjort val som att till exempel avstå en del afterworks och utekvällar för att träna eller för att jag har planerat in ett tidigt löppass dagen efter, hade jag gjort andra val kanske jag hade fått samma resultat, men det är inte troligt. Har det vart värt att avstå vissa saker, ABSOLUT, jag investerar i min hälsa och det är värt allt.

Det viktigaste enligt mig när man ska göra en förändring av sina levnadsvanor är att ändra inställning. Du har ju trots allt hamnat där du är av en anledning, och som för min del så har jag ju gjort en hel massa försök att gå ner i vikt innan, men aldrig lyckats behålla det, detta måste ju trots allt vara ett bevis på att tidigare försök inte har vart lyckade.

Men om vi återgår till tiden. En timme om dagen är 4% av dygnets all tid, och jag tror att man trots allt kan få till 1 timmes motion om dagen om man verkligen vill. De handlar om prioriteringar. Hinner man inte till gymmet kan man snöra på sig skorna och gå/springa, man kan köra ett hemmapass med kroppsvikten man kan cykla. Man behöver inte krångla till det, tänk på att det är den träningen som blir av som är den bra träningen.

För min del har ju träningen tagit en ny vändning nu i sommar. Från att dagligen träna 30-90 minuter, med mycket löpning till att sitta still med foten i gips fick mig att tänka till. För helt plötsligt hade jag ju all tid i världen att röra mig, men min kropp begränsade mig. Jag valde då att planera in 15 min styrketräning morgon och kväll, för att bibehålla rutinerna och i alla fall få lite rörelse i kroppen. Detta är en stor förändring till vad jag hade gjort för 4 år sedan, då hade jag deppat ihop.

Nu när jag åter igen är rörlig om än begränsad, så får jag åter igen tänka till. Sjukgymnasten säger att jag ska skynda långsamt, medans jag vill rusa på, men jag inser ju att han har rätt, så får anpassa mig.

Ingen löpning för än tidigast om 1-2 månader fick jag som besked i fredags och jag blev så ledsen, men, så insåg jag att det hjälper ju inte. Jag ringde då i stället till simsällskapet i Jönköping och bokade på mig på en crawlkurs nybörjare för vuxna. För kan jag inte springa så får man hitta alternativ och jag har ju trots allt sagt i tre år att jag vill lära mig, och då passar detta bra nu.

Jag är också precis hemkommen från ett pass på gymmet. 15 minuter cykel, 5 minuter crosstrainer, 30 min styrka i form av trxband, kettlebell och kroppsvikt, sen åter 15 minuter cykel och 5 minuter crosstrainer, detta är helt annan träningsform ä vad jag tidigare kört, jag känner av muskler jag inte visste jag hade och det är ju precis det som är det bra med nytt. Man tvingas variera sig!

Så med detta vill jag säga. Inventera din tid, fundera över vad som fungerar/inte fungerar, investera i din hälsa, se möjligheter i stället för problem, och sätt på ett leende på läpparna, då går det lättare!


Likes

Comments

Eller mer, shit vilken helg! Jag har i helgen vart på bröllop i Dalarna, och jag kan inte med ord göra det rättvist. En helt magisk helg som innehöll allt. Grillkväll med bubbel och grill på fredagen, bröllop i strålande solsken följt av en fantastik kväll uppe på Orsa Grönklits topstuga, med magisk utsikt på lördagen och så avslutades det med en lång och helt fantastisk brunch på söndagen innan det bar av hemåt igen.

Jag hade som tur var inhandlat min klänning i tid, redan i juni, vilket var bra med tanke på att jag gått gipsad och inte tagit mig runt så bra den sista tiden. Och trots att jag gått upp ett par kilon under denna perioden så satt klänningen perfekt, jag kände mig fantastiskt fin (trots att de inköpta högklackade skorna fick ersättas av vita tygskor ..och stödstrumpor)

Någon gång innan cavan försvann också mina kryckor, jag orkade helt enkelt inte gå med dem mer. Slängde dem i ett hörn och bestämde mig för att nu är det nog. Nu är det dags att klara sig utan stödben och det går faktiskt riktigt bra.

Så idag körde jag återigen på med träning, för nu är det dags att ta tag i uppbyggnad av kroppen på riktigt. Jag gick också åter igen med i Viktklubb, jag ska nu logga all min mat igen, för att dels tappa de kilon jag gått upp på grund av min fraktur men också de sista 10-15 kilona.

Så 1300 kcal per dag samt träning är det som gäller, och det har idag gått strålande. 40 min cykel och 10 min crosstrainer och 1180 kcal so far.


Likes

Comments

11 dagar har gått sedan gipset togs, det innebär att det är 55 dagar sedan olyckan. Jag har vart igång på gymmet med att cykla på motionscykel samt testat att gå lite på crosstrainern, och jag tycker att det har gått bra. Det är klart att det gör lite ont ibland men inte olidligt ont.

Så jag har kört på, och jag sköter numera min shopping själv och jag har vart på stan och jag har vart ute och tittat på när mina vänner sprang halvmaran i Jönköping i helgen. Jag har med andra ord kunnat leva.

När jag då igår eftermiddag får ont i foten, alltså mer ont än när jag går, och denna värken väljer att hålla i sig hela kvällen och natten så fattar jag ju också att det inte är helt ok.

Jag hade tid hos sjukgymnasten idag, och han tyckte då det lät som jag har överbelastat min fot, och jag blev därför ordinerad högläge, vila, och kryckor över helgen Jag frågar om även vin rekommenderas och det sa han att det var helt okey, så det var ju bra i all fall för det är så surt att få bakslag, men samtidigt blir det väl kanske så, för man vet ju inte när man går för långt.

Jag har sedan fått en öm knöl under foten, så den kollade vi med ultraljud...och det ser ut som om det är en bit av frakturområdet som petar, och när jag har belastat så har det blivit en öm knöl, hoppas verkligen detta ger sig.

Men men, ingen träning i kväll, i stället packas väskan för en tur till Dalarna och helgens bröllop! Ska bli så himla kul och detta trots att jag känner mig som en tant i min klädsel..gympaskor och stödstrumpa för att kunna gå..hahah... 40 and chic.. Mina inhandlade svarta sandaletter med 10 cm klack får stå till nästa sommar.

Nu ska jag fira att det är helg i kärlekens tecken, så jag korkar upp en flaska cava och njuter av torsdagen som fick bli sista arbetsdagen denna veckan.

Likes

Comments

Alla i min närhet har fastnat för "skynda långsam" uttrycket. ALLA säger detta till mig. Du måste vara beredd på att det kommer ta tid, inte stressa, jäkta inte på det hela, ja, alla varianter.

Och visst förstår jag vad de säger, självklart lyssnar jag på läkare och sjukgymnaster och jag är faktiskt inte dum, jag fattar. MEN problemet är att jag vet inte vad som är normalt i detta. Hur ont är normalt ont, hur mycket belastning kan jag utsätta mig för utan att överanstränga, är det normalt att foten blir som en ballong på kvällen, är det normalt att den skiftar i blått.

Jag vill inget hellre än att komma igång med träning, men innan jag kan springa måste jag lära mig att gå. Så illa är det faktiskt. Gipset plockades i måndags, och jag hade nog inte riktigt fattat hur stelt, svullet och ömt det skulle vara när gipset försvann. Jag tänkte att då är det läkt, lite stelt, men lagom till helgen kan jag nog gå utan kryckor..haha, ack så fel jag hade.

Löpningen känns just nu som om den ligger LÅNGT fram i tiden, vilket får mig att med jämna mellanrum bryta ihop och gråta som ett barn. Jag älskar mitt aktiva liv, älskar löpningen och mår inte väl av att inte vara igång. Men nu är det så att jag får bryta ihop, och komma igen.

Jag ska göra mina rörelser, jag ska träna det jag kan, jag ska be om hjälp, jag ska ta mig stark ur detta.

Men snälla fot, läk snabbt!

Likes

Comments

Att försöka göra något, att göra det bästa man kan, att inte ge sig, det är egenskaper jag för tre år sedan helt saknade. Jag gav upp vid minsta motgång jag satte mig helt enkelt ner och tröståt och såg bara hinder och problem och tänkte ofta att det inte ens var värt att försöka,

Detta var bland det första jag ändrade på när jag bestämde mig för att ändra mina levnadsvanor. För när man testat typ alla dieter som finns och man alltid faller tillbaka in i dåliga vanor så måste man inse att det inte är dieten som är problemet utan min inställning.

Allt vi gör handlar om aktiva val som vi måste ta konsekvensen av. Detta gäller vad vi väljer att stoppa i munnen, det gäller den träningen vi väljer att göra det gäller också alla andra beslut man tar. Men om man tar kontrollen över detta och inser att man inte kan skylla på någon annan än sig själv så blir det lättare.

Från första dagen den 10 juni 2014 så har jag haft en tydlig plan hur jag ska träna, jag har gjort scheman, och jag har följt dem. Men genom att ha en tydlig plan för veckan, så har jag genast minimerat risken att göra ett annat val. Detta är något jag har försökt hålla fast i även nu när jag är sjukskriven med fotfraktur. De första veckorna föll jag delvis in i gammalt mönster med viss självömkan, men samtidigt så saknade jag genast träningen, så efter 2 veckor bestämde jag mig för att ha rutin på lite rörelseaktivitet varje dag trots gips. Jag har två hantlar, en yoga matta och lite olika gummiband, och vet ni, denna träning har vart grym! Jag gör nu plankan på 1 ben i en minut, jag klarar ett par triceps armhävningar på knä men främst har det vart bra för psyket. Att byta om, bli svettig och känna att man gjort något.


Jag försöker tänka att jag ska ge mig själv det bästa för det är jag värd. Så träning minst 30 minuter per dag, bra hälsosam kost där inget är förbjudet. Jag äter allt men inte alltid. Och när jag väl väljer att gå utanför min plan så ser jag till att njuta av varje tugga, varje klunk eller varje stillasittande minut. Väljer jag själv så är det mitt val, mina beslut, som jag då får ta konsekvensen av. Inte konstigare än så!


Trevlig helg! Nu ska jag njuta av ett glas rött. Jag ska också njuta av att det är 2 dagar kvar tills återbesöket där jag hoppas de säger att frakturen är läkt och det är fritt fram för rehab och träning!


Likes

Comments