Oh happy day! Efter en vecka i sängen/soffan med förkylning och feber var jag äntligen tillräckligt pigg för en långsam löprunda. Som balsam för själen om ni frågar mig.

5 km löpning i väldigt långsamt tempo på snöklädda spångar och cykelbanor med solens strålar mot ansiktet. ren skär lycka!

Att släppa alla tankar på tid, tempo och längd är så upplyftande! I stället för att fokusera på hur mycket jag har tappat, så njuter jag varje runda av vad jag i stället är kapabel till. Jag må vara långsam löpare, men jag tar igen det med att vara den gladaste! Och så hjälper jag ju alla snabba löpare med att få känna sig ännu snabbare genom att de får springa om mig :) haha, den bjuder jag på!

Happy sunday, Glad soldag!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag är eller ska jag säga var äntligen på G igen med löpning, jag har satt ett schema och jag har en tydlig plan, men fick pausa den lite då jag blivit genomförkyld, men , det hör väl lite till årstiden. Istället för att stressa över missade pass så tar jag dessa dagar till att fokusera på mental träning.

För det är ju så att man måste ha huvudet med sig på resan.

Alla har vi väl vart ute på en löprunda där redan första steget känts tungt, och när man tänker efter så kändes det tungt redan innan man tog på sig skorna, man har helt enkelt bestämt sig redan innan att det kommer bli tungt, och självklart blir det det.

De senaste tre löprundorna jag vart ute på har vart precis tvärtom, de har känts strålande, och varje kilometer har känts som en vinst. för borta är kraven på att jag ska springa på en viss tid, borta är kraven på att springa ett visst antal kilometer, jag har en plan, men låter kroppen bestämma.

Jag sprang 6 långsamma kalorimetrar på frostigt underlag ena dagen och 4 snabba kilometer på nästa runda. Jag testar mig fram och kan konstatera att foten håller bra, det är rörligheten som stoppar mig lite men främst så är det konditionen som inte finns där på samma sätt, men den kommer tillbaka..

Jag har en plan, jag har ett mål, jag har en dröm.

Nu krävs det bara att jag hittar balansen och följer min plan och ger allt, så kommer jag nå dit!

Likes

Comments

Jag är äntligen igång med min löpning igen, på riktigt! Jag startade året med att springa rundan runt sjön, 5,1 km, det är den längsta rundan sedan 1 juli. Det går inte fort, men det går framåt.

Jag har lovat mig själv att inte fokusera på tiderna när jag springer ute, utan det är längden som räknas. Men sen kan jag på mina intervallpass inne på löpbandet fokusera på att springa snabbt. Detta kommer gå, jag kommer fixa det, jag ska springa Göteborgsvarvet den 19 maj! Fullt fokus helt enkelt,

Jag älskar verkligen löpningen! Det är ett gift!


Följande reflektion gjordes för ett par dagar sedan.

Den 11 april 2015 sprang jag mina första löpsteg utomhus. 3,95 km med bästa peppet av min vän och coach Erica. Hon sa”Spring hur sakta du vill men du slutar inte springa” och jag slutade inte. Men vem kunde tro att jag skulle fastna för just löpning då?! Jag som aldrig sprungit tidigare i mitt liv och som förr hatade att bli svettig?! Men jag är evigt tacksam att jag fick hjälp att ta de första stegen! 💕.

✨.

Sedan den där första rundan har det blivit ca 300 löprundor, ca 1600km under sulorna, jag har sprungit 3 halvmaror, flera 5 km och 10 km lopp, jag har sprungit i Sverige, Danmark, Spanien, USA, Filippinerna, Indonesien, jag har sprungit i djungel , på stranden, i trappor, på klippor, i skogen och i stan.

✨🏃🏼♀️.

Jag kommer fortsätta utmana mig själv och sätta nya mål. Drömmen om ett maraton finns kvar, men först tillbaka till 21,1km.

✨.

Vem har sagt att det blir lätt? Men jag ger inte upp. Och om jag håller mig till mantrat ”Spring hur sakta du vill men du slutar inte springa”, så kommer jag klarar det.

För löpningen handlat inte om vad jag springer på för tid, det handlat om kärleken till löpning och att älska mig själv!

Likes

Comments

Jag har visst vart borta längre från bloggen än vad jag minns det . Jag har i och för sig vart under ytan ett tag, men det var bara under en vecka. Men då min sommarsemester blev inställd och ersatt av sjukskrivning så kände jag att det behövdes en resa till värmen nu i höst. Så en vecka på en båt mitt ute på Röda Havet fick det bli, och detta för att kunna hålla på med det bästa jag vet, eller näst bästa, eller hur det nu blir. Men bortsett från löpningen så är det dykning som ger mig mest här i livet. Det blev en härlig vecka tillsammans med underbara människor, många dyk och mycket vrak. Kameran var så klart med, och jag försöker så gott det går att utvecklas även på detta område. Och övning ger ju färdighet sägs det ju.

Det fanns så klart tid till att reflektera,, planera och tänka på lite annat än dykning också när man är iväg.

Jag satte nya mål och nya planer och de skulle så klart träda ikraft så snart jag satte foten på svensk mark igen..men så blev det inte. Jag drabbades av "faraos hämnd" och all energi gick åt att bli frisk.

Så i stället för att vara fylld av energi efter semestern, blev jag helt dränerad.

MEN inte heller detta ska stoppa mig. Jag har kämpat på med träning, men jag har också fått ta ett par steg tillbaka. Ena veckan får jag springa 1-2 kilometer, nästa vecka löpförbud. Foten och höften krånglar och min plan mot att komma i form till halvmaradistansen går så där just nu. Men så länge man gör allt man kan, så får det helt enkelt ta den tid det tar!Jag kommer komma tillbaka, men det tar längre tid än vad jag trodde.

Nu ska jag ta en rask promenad i kylan, innan det blir film i soffan. Man måste ju ha balans här i livet.


Likes

Comments

Det är idag 15 veckor sedan jag under en löprunda drog på mig en fotfraktur. Jag trodde nog där och då att det skulle bli 7 jobbiga veckor med gips, men sen skulle jag nog snabbt vara på banan igen..men ack så fel jag hade.

Jag trodde på riktigt att jag 4 veckor efter gipsborttagning skulle kunna springa Köpenhamns .halvmara... det slog mig inte att rehabiliteringen skulle vara så seg och långdragen.

MEN jag har hållit i, jag tränar med min sjukgymnast en gång i veckan och övriga dagar tränar jag själv. Jag cyklar, simmar, kör Crosstrainer och jag kör pass, dock så får jag ju anpassa dem en del för att funka, men hellre det än inte träna alls.

Men igår kom dagen, som jag har längtat och väntat på, när min sjukgymnast sa "ska vi testa och springa lite" OM vi skulle! Jag hoppade på bandet, startade med lite rask promenad och sedan ökades tempot, jag fick lov att springa 500m, sen var det stopp, men det var de bästa 500m ever!

Man får helt enkelt göra sitt bästa, hitta lösningar och glädjas åt framstegen hur små de än är!

Jag fortsätter träna, jag jobbar helt enkelt på att stärka kroppen inifrån och ut. Mental träning, positiva tankar, bra mat och njuta av tillvaron är min medicin!

Likes

Comments

Idag är det tre månader sedan jag under en löprunda fick en fraktur i foten. 6½ vecka i gips, ytterligare 3 veckor på kryckor, och minimalt med träning. Ja minimalt om man räknar med hur mitt liv såg ut innan frakturen i alla fall, jag brukar träna 6 dagar i veckan, och utöver det gå lite promenader.

Men under denna period försökt jag träna 15 minuter morgon och kväll, för att bibehålla lite rutiner. Trots detta så gick jag så klart upp i vikt, men frågar man mig så var det trots allt bara 3 kg. Men min kropp har ändrat form, den är inte lika fast som innan, och jag märker tydligt att den inte är lika stark som innan.

MEN när gipset rök så körde jag igång med träning. Cykel och crosstrainer samt gym, samt hoppade på en crawlkurs för nybörjare.

Och jag kan nu glatt konstatera att jag reda är på god väg tillbaka! Igår körde jag och min kompis träningslördag, då Nordic Wellness hade superrelease på sina pass. Vi drog av fem pass! Fem!! Helt galet. BodyPump, Yoga, CrossChallange, CrossCage och så BodyBalance. Jag insåg att min överkropp är starkare än innan, och jag är starkare än jag tror! Men idag kan man säga att jag hade träningsvärk from hell! Rullade ur sängen, tog en kaffe i soffan, kunde knappt resa mig ur soffan igen,så när jag väl kom upp bestämde jag mig för att hoppa på bussen till badhuset och simma i stället. Så det blev 1500m crawl enbart med armar, hade en flytkloss (dolme) mellan benen så de flyter och man kan då fokusera på överkropp. 1500m är det längsta jag crawlat! Så nu sitter jag stolt och nöjd och trött i kroppen i soffan...och funderar på hur jag ska komma upp.

Men med detta vill jag i alla fall säga! OM saker inte blir som du tänkt, gör det bästa av situationen, hitta alternativ och utmana dig själv med nya saker.

Snart ny vecka och nya utmaningar!

Likes

Comments

Vid fikabordet på jobbet idag började vi prata kalorier, vilket vi gör en del, för jag räknar ju vad jag äter, en annan kollega ska tävla i Luciapokalen och tränar och ligger på lågkalorikost för att komma till sina mål och sen vill en annan kollega gå ner inför sitt stundande bröllop, så man halkar liksom in på kost och träning.

En av tjejerna åt en energibar till fikat, som "bara" innehöll 195 kcal, då sa jag att det är mer än hälften av vad jag äter till lunch eller middag en dag.

VA! Hur lite äter du egentligen? Jag ligger på 300-400 kcal på lunch och middag svarar jag då. Men gud du äter ju ingenting. Jodå, svarar jag, jag äter lagom stora portioner och jag äter mig mätt.

Jag äter bra mat, god mat och nyttig mat, inte tråkig mat.

Då säger någon vid bordet, bearnaisesås då, kan man aldrig äta det? Jodå, men inte alltid. Då säger en annan kollega, ÄH man måste ju leva också.

Då kände jag för första gången på länge ett litet hugg i bröstet och blev lite ledsen. Vadå man måste leva! Jag tror inte den personen någonsin har vart fet, aldrig lidit av mobbing, aldrig utsatts för blickar av avsmak, eller fått avstå saker för att kroppen begränsar. Jag vet att personen som sa det säkert inte menar något illa, men som alltid när folk är okunniga så slänger de ur sig något utan att veta.

Man får tänka sig för vad man säger, för man vet aldrig vad en person har för bakgrund och bagage. Man väljer själv hur man vill leva sitt liv, men man får respektera att andra gör andra val.

Och jag har aldrig sagt att någon annan borde ändra sitt liv, jag talar bara om med glädje vilken positiv effekt min förändring har haft för mitt liv.

Äntligen kan jag leva! Fullt ut, varje dag, och jag gör det lycklig! För man måste ju leva med!

Likes

Comments

Det låter så klart väldigt klyschigt, men så är det. Vill vi förändra något är det NU som vi kan göra det. Sen kan man alltid bana väg framåt också, jag själv planerar ju alltid en vecka fram i tiden, för planerad träning är nästan 100% genomförd träning för min del. Det är sällan jag hoppar ett pass, det ska mycket till.

Idag var dock en sån dag där jag försökte hitta en ursäkt. Trött, ont, behöver vila, ja jag testade alla, men insåg såklart att det bara var latmasken som pratade. Så jag bytte om, gick till gymmet och hoppade på cykeln, 20 min cykel var planen..efter 10 var jag less på det ..så bytte till crosstrainern, gjorde 10 min till. Men 20 min kondition blev det!

Sen var det dags för styrketräning, och självklart var det fullt med folk, så jag funderade ett tag på att strunta i det, det var ju trots allt nästan fullt ..men bara nästan... Så åter igen höll jag mig till planen, 40min styrka. Trx, kettlebell, skivstång, hantlar, matta och ett gäng övningar som jag körde runt.

Grymt nöjd över genomfört pass med framför allt att jag höll mig till planen och utmanade mig i min comfortzone.

Det finns ju en anledning till att jag kör de första styrkepassen kl 0730 på helgen, eller simmar 1830 en fredag eller 1000 på söndagen. Men jag fortsätter utmana mig, jag har lika stor rätt till gymmet som alla andra!.

Var stolt, utmana dig själv, och hitta det bekväma i det obekväma! Gå utanför din comfortzone!

Likes

Comments

Att sätta mål har vart en viktig del i mitt resa, både när det gäller kosten, vikten och träningen. Jag vill ner ett visst antal kilo innan en resa, eller jag plockar bort sockret helt fram till ett visst datum, ja du fattar.

När det kommer till träningen så har delmålen haft en enorm betydelse.

För hade någon sagt till mig att jag skulle ha som mål att springa ett maraton inom 4 år när jag började röra mig 2014 så hade jag nog lagt ner träningen direkt. Men att sätta ett mål att jag inom ett år skulle klara fem kilometer kändes som en utmaning men ändå nåbart.

När det där första målet nåddes, jag klarade mina fem kilometer och jag klarade det på mitt mål under 30 minuter, då flyttades målet till 10 kilometer. När jag sedan nådde 10 kilometer bara två dagar efter mitt första femkilometers lopp visade det mig att har man bara fokus och tror på sig själv så klarar man det mesta.

När jag hade klarat 10 kilometer fick jag för mig att anmäla mig till Göteborgs Varvet, men här ska jag erkänna att detta gav mig lite ont i magen, en halvmara, 21,1 kilometer, grymt långt, skulle jag klara det. ABSOLUT skulle jag det. Men jag valde att sätta målet till att springa hela loppet, hur sakta det än gick, så ville jag springa. (hade dock hela tiden i huvudet att det värsta som kunde hända ändå var att jag fick gå en liten bit, men genomföra skulle jag).


Jag sprang 21,1 kilometer! Jag klarade min första halvmara i maj 2016, alltså mindre än 2 år efter att jag startade min viktresa. Sen sprang jag min andra i september 2016 och måste säga att jag verkligen älskar distansen. Den är så utmanande att jag inte vet om jag kommer klara det, fast samtidigt så vet jag att jag kan.

Jag började fundera på om jag skulle kunna klara ett maraton...men nej, jag insåg att det var ett för högt mål, min kropp var inte redo och mitt huvud var verkligen inte redo. Jag satte målet till att i stället under 2017 genomföra 4 stycken halvmaror, dubbel så många som 2016. Och om detta gick väl så var det rimligt att sätta målet att springa ett maraton 2018.

Tyvärr ställdes allt på kant då jag fick en fraktur i foten den 1 juli i år och därmed missade 3 av de halvmaror jag planerat. Jag har alltså bara klarat en halvmara i år, jag har inte kunnat löpträna på 10 veckor, och det dröjer ytterligare innan jag är redo.

Innebär detta att jag måste ändra min målbild? Ja, det gör faktiskt det. I stället för att sikta mot ett maraton 2018, så siktar jag på att ta mig tillbaka och klara av halvmara distansen 2018. Nytt mål satt att genomföra ett maraton 2019.

Jag tänker fokusera på att stärka min kropp, stärka min knopp och komma tillbaka starkare än någonsin!

Med detta vill jag egentligen bara säga. Sätt mål, ha en tydlig plan, fokusera och tro på dig själv, då är ingenting omöjligt!

Allt börjar med att DU bestämmer dig.

Likes

Comments

En av de vanligaste fraserna jag får av folk gällande träning och kost är "Jag har inte lika mycket tid som du!" Men det är ju precis det de har, för det är ju inte så att jag har fått extra tid, vi har alla 24 timmar per dygn att disponera på det sätt vi väljer. Självklart så styrs vi av arbete, familjesituationer och andra förutsättningar, MEN jag tror att för de allra flesta så styrs vi av våra egna val och prioriteringar. Visst har jag kanske det lättare då jag inte har någon familj som styr mitt liv och jag jobbar nära hemmet så inga långa resvägar, men har man ett barn som kanske tränar fotboll två kvällar i veckan, så kan du ju välja att i stället för att stå och titta snöra på dig skorna och springa en runda ..ditt val.

Jag har de senaste åren valt att prioritera min hälsa och mitt välbefinnande, detta har gjort att jag har gjort val som att till exempel avstå en del afterworks och utekvällar för att träna eller för att jag har planerat in ett tidigt löppass dagen efter, hade jag gjort andra val kanske jag hade fått samma resultat, men det är inte troligt. Har det vart värt att avstå vissa saker, ABSOLUT, jag investerar i min hälsa och det är värt allt.

Det viktigaste enligt mig när man ska göra en förändring av sina levnadsvanor är att ändra inställning. Du har ju trots allt hamnat där du är av en anledning, och som för min del så har jag ju gjort en hel massa försök att gå ner i vikt innan, men aldrig lyckats behålla det, detta måste ju trots allt vara ett bevis på att tidigare försök inte har vart lyckade.

Men om vi återgår till tiden. En timme om dagen är 4% av dygnets all tid, och jag tror att man trots allt kan få till 1 timmes motion om dagen om man verkligen vill. De handlar om prioriteringar. Hinner man inte till gymmet kan man snöra på sig skorna och gå/springa, man kan köra ett hemmapass med kroppsvikten man kan cykla. Man behöver inte krångla till det, tänk på att det är den träningen som blir av som är den bra träningen.

För min del har ju träningen tagit en ny vändning nu i sommar. Från att dagligen träna 30-90 minuter, med mycket löpning till att sitta still med foten i gips fick mig att tänka till. För helt plötsligt hade jag ju all tid i världen att röra mig, men min kropp begränsade mig. Jag valde då att planera in 15 min styrketräning morgon och kväll, för att bibehålla rutinerna och i alla fall få lite rörelse i kroppen. Detta är en stor förändring till vad jag hade gjort för 4 år sedan, då hade jag deppat ihop.

Nu när jag åter igen är rörlig om än begränsad, så får jag åter igen tänka till. Sjukgymnasten säger att jag ska skynda långsamt, medans jag vill rusa på, men jag inser ju att han har rätt, så får anpassa mig.

Ingen löpning för än tidigast om 1-2 månader fick jag som besked i fredags och jag blev så ledsen, men, så insåg jag att det hjälper ju inte. Jag ringde då i stället till simsällskapet i Jönköping och bokade på mig på en crawlkurs nybörjare för vuxna. För kan jag inte springa så får man hitta alternativ och jag har ju trots allt sagt i tre år att jag vill lära mig, och då passar detta bra nu.

Jag är också precis hemkommen från ett pass på gymmet. 15 minuter cykel, 5 minuter crosstrainer, 30 min styrka i form av trxband, kettlebell och kroppsvikt, sen åter 15 minuter cykel och 5 minuter crosstrainer, detta är helt annan träningsform ä vad jag tidigare kört, jag känner av muskler jag inte visste jag hade och det är ju precis det som är det bra med nytt. Man tvingas variera sig!

Så med detta vill jag säga. Inventera din tid, fundera över vad som fungerar/inte fungerar, investera i din hälsa, se möjligheter i stället för problem, och sätt på ett leende på läpparna, då går det lättare!


Likes

Comments